Varför finns det något?

[Algotezza]

Kanske är det gravitationen som ersätter gud?

Nej, men graviditeten..

/Algotezza

[Plattfot]

Pilatus har nog rätt. Vi har styrt varandra att komma för långt från ämnet. Begreppet Gud kan vara förklaring, men för att hålla oss kvar under rubriken naturvetenskap, får vi i så fall hålla oss till den del av religionsfilosofin, som betraktar det ursprungliga kaos som ett opersonligt "urämne" eller urtillstånd. Att det sedan även av forntiden uppfattas eller beskrevs som en gud, berättar att man tyckte sig nå en gräns bortom vilken logiken inte kunde nå. Man avgränsade vetenskapen till det område man kunde nå med sin tanke. Bortom den talade man om det Stora Obegripliga. Det kan ses som ett vetenskapshistoriskt påpekande. Om Gud är den rätta beteckningen blir en fråga under rubriken religion.

[Pilatus]

[...] men för att hålla oss kvar under rubriken naturvetenskap, får vi i så fall hålla oss till den del av religionsfilosofin, som betraktar det ursprungliga kaos som ett opersonligt "urämne" eller urtillstånd.

Arche var det urämne som betraktades som alltings ursprung, vad det nu bestod av. Thales från Miletos utvecklar en mer ambitiös teori med vatten som urämne.

Att det sedan även av forntiden uppfattas eller beskrevs som en gud, berättar att man tyckte sig nå en gräns bortom vilken logiken inte kunde nå. Man avgränsade vetenskapen till det område man kunde nå med sin tanke. Bortom den talade man om det Stora Obegripliga. Det kan ses som ett vetenskapshistoriskt påpekande. Om Gud är den rätta beteckningen blir en fråga under rubriken religion.

Religionens äldsta myter var antagligen inte alls tänkta att förstås som något annat än poetiska sagor om människans ursprung i första hand. Alltså berättelsernas ursprungliga form. Jag tror att sådana sagor fanns långt tillbaks i historien som muntlig berättartradition och att de skrevs ned då ett skriftspråk nått en viss utveckling.

[Algotezza]

När de gamla religiösa myterna kom till gjordes ingen åtskillnad mellan religion, politik, filosofi och vetenskap. Allt var en enhet. Distinktionen mellan dessa kom först i det antika Grekland. Myterna var alltså inte alls sagor för dem som skapade dem utan fakta. Det är vi som idag något anakronistiska menar att myterna när de skapades uppfattades som sagor och fantasier. Nej, de var som sagt fakta för dem. Bibeln serverade bokstavliga fakta för den tidens folk. Liksom skapelsemyter inom hinduismen, sanatana dharma, grekiska myter, sydamerikanska...

/Algotezza

[Plattfot]

Pilatus och Algotezza! Det egyptiska urämnet var ju också vatten, som Thales. Den egyptiske kaosguden Nun var ju även sötvattensgud. Thales kan nog ha inspirerats av egyptierna, om vilkas idéer han nog visste mer än vi. Han besökte ju landet, förmodligen för att lära känna dess beryktade lärdom.

Vi har en fördel de inte hade. Både Hitler och Stalin politiserade vetenskapen, men Hitler fick däng, och Stalin dog utan att nå världsherravälde. En sådan historisk utveckling är unik för vår tid och därtill geografiskt begränsad. Tidigare vann alltid skurkarna och skrev historien. De blandade sig även i religionen och vetenskapen. Lärda män fick akta sin tunga.

Religionens och filosofins äldsta texter omformades till det politiskt korrekta. En moralisk religionsfilosfi skall man vara försiktig med i en psykopatisk konungs land. Och en vetenskap, som inte bekräftar psykopatens åsikter döljs lämpligen för andra än de invigda. Skulle du ha sagt till Hitler, att han, men inte negrer, har DNA-spår av neandertalare?

Jag tror vi skall akta oss för att underskatta de gamle vise. De kämpade mot sin tids psykopatiska kungar. Texterna är dubbelbottnade med en läsart för psykopaten och en annan för den invigde. Men nu möter texterna föraktet för "de primitiva". OK! Makthavare är ofta primitiva, även om de är smartare och mer manipulativa än vi, men vi andra är ofta visare.

[Algotezza]

Pilatus och Algotezza! Det egyptiska urämnet var ju också vatten, som Thales. Den egyptiske kaosguden Nun var ju även sötvattensgud. Thales kan nog ha inspirerats av egyptierna, om vilkas idéer han nog visste mer än vi. Han besökte ju landet, förmodligen för att lära känna dess beryktade lärdom.

Vi har en fördel de inte hade. Både Hitler och Stalin politiserade vetenskapen, men Hitler fick däng, och Stalin dog utan att nå världsherravälde. En sådan historisk utveckling är unik för vår tid och därtill geografiskt begränsad. Tidigare vann alltid skurkarna och skrev historien. De blandade sig även i religionen och vetenskapen. Lärda män fick akta sin tunga.

Skönt att de goda vunnit. Eller har de det?



/Algotezza

[Plattfot]

Skönt att de goda vunnit. Eller har de det?

/Algotezza

De goda? Du måste mena de något mindre onda.

[Pilatus]

Både Hitler och Stalin politiserade vetenskapen, men Hitler fick däng, och Stalin dog utan att nå världsherravälde.

Stalin eftersträvade inte alls världsherravälde. Han var mer än nöjd med att ha uppnått "socialism i ett land". Lev Trotskij var för en världsrevolution och ansåg att socialism i ett land var en omöjlighet. Trotskismen är internationalistisk och betonar världsrevolutionen som Lev Trotskij beskrev i ”Den permanenta revolutionen”.

[Algotezza]

Skönt att de goda vunnit. Eller har de det?

/Algotezza

De goda? Du måste mena de något mindre onda.

Du skrev Tidigare vann alltid skurkarna och skrev historien.. Därför drog jag slutsatsen att du menade att de som inte är skurkar, de goda, vunnit. Men det kanske var en alltför långtgående slutsats.

Mammon har vunnit. Över religion, politik, etik, ideologier. Vi har ännu inte sätt slutet på vad Mammon och tekniken tillsammans kan genomföra.

/Algotezza

[Plattfot]

Frågan är varför det finns något. Jag upprepar mitt inlägg, men försöker plocka bort det som distraherar.

Pilatus och Algotezza! Det egyptiska urämnet var ju också vatten. Den egyptiske kaosguden Nun var ju även sötvattensgud. Thales inspirerades av egyptierna, om vilkas idéer han visste mer än vi. Han besökte ju landet för att studera dess lärdom.

Härskare har alltid politiserat såväl vetenskapen som religionen, men just nu är politiseringen aningen mindre. Vi behöver därför inte vakta våra tungor, av rädsla för att få dem utskurna. Forntidens lärde fick akta sig. Religionens och filosofins äldsta texter blev politiskt korrekta. Moralisk religionsfilosfi är pest för psykopaten. Och vetenskap, som inte bekräftar dennes åsikter döljs för andra än de invigda. Skulle ni ha sagt till Hitler, att han, men inte svarta afrikaner, har DNA-spår av neandertalare?

Jag tror vi skall akta oss för att underskatta de gamle vise. OK, de kunde kanske inte destillera sprit och göra krut, men deras texter är dubbelbottnade med en läsart för psykopaten och en annan för den invigde. Men nu möter texterna föraktet för "de primitiva". OK! Makthavare är primitiva, även om de är smartare och mer manipulativa än vi, men vi andra är ofta visare. Hoppas jag.

Återigen, frågan är den i rubriken.

PS till Algotezza. Mammon mördar bara de som bor på fel plats och hindrar produktionen. De som kan jobba får leva, om än dåligt. Det bruna fanskapet var alltså värre. Fast vill du diskutera demonologi får du skapa en ny tråd under ämnet religion. Jag är dock ingen expert, men det finns kanske andra.

[Pilatus]

Frågan är varför det finns något. Jag upprepar mitt inlägg, men försöker plocka bort det som distraherar.

Första sidan i denna tråd ledde fram till att Dean omformulerade frågan till:

Hur uppstår något som gör att något finns i stället för ingenting?

Om ingenting fanns, (kausalitet, naturkonstanter etc) så måste något villkor tillkommit helt orsakslöst, vilket medgav att något kunde finnas. Så, en dag, världen föddes i ett plötsligt läge av instabilitet och världen blåstes upp inflatoriskt och ur den avsvalnande plasman uppstod en massa galaxbildande materia som blev kvar som en längre utvecklingsfas i Big Bangs historia.

[Plattfot]

Då undrar jag om du upplever alla Maria som en och samma person?
Personligen tror jag att Lucifer (morgonstjärnan, venus osv. - tänk lite nu! Det är ju inte helt olikt epitet som tillskrevs Jesus) är missförstådd.
Sorgligt nog är det bara inbitna psykopater som går vidare med ett inbillat gott samvete. Vi andra är medvetna om att vi har gjort dumheter.

Frågan Varför finns det något för oss till gränsen mellan religion och vetenskap. En korrekt begreppsapparat kan vara viktig, då man diskutera religionernas syn på naturvetenskapliga frågor. I övrigt är detta en debatt under fel rubrik. Antikens astrologer (det var vetenskap då) hade olika åsikter om Venus, men att Lucifer skulle vara morgonstjärnan strider mot NT, där Jesus sägs vara morgonstjärnan (Upp 22:16). Även (2 Pet 1:19) tycks utpeka morgonstjärnan som Kristus.

GT säger att Moses hustru hette Sippora. Det är ett av den tidiga antikens väldigt många namn på Himlens Drottning, venusstjärnan. Hon var den heligaste anden i otaliga religioner. GT tog namnet för att berätta något. Det är mer en språkfråga än en trosfråga, vilket namn man väljer på något. Man tog ett respekterat namn. I Sverige knyckte de kristna hedniska kultplatser och byggde kyrkor. Hedendomen utplånades när det gamla namnet blev en del av den nya religionen.

Moses svärfar har i Bibeln tre namn, Reguel, Jetro och Hovav (bara i nya översättningen). Reguel ser ut att vara tre olika språks gudanamn, Re (annan stavning av Egyptens Ra), Gu (möjligen från hettitiskan, indoeuropeiskt som svenskan, där det heter Gud) och El (semitiskt). Om textens avsikt var att förse Moses med både en jordisk och en himmelsk svärfar, så hade han både en jordisk och en himmelsk hustru. Ande är gramatikaliskt femininum i semitiska språk (hebreiskan), så man kan ha den Heliga Ande som hustru och bli ett med.

Solen - som gud uppenbarade den sig i Faraos person. Den solkult, som importerades till Rom och blev populär där, gjorde kejsaren till solens uppenbarelse (Sol Invictus). Kejsaren blev därmed Gud, vilket senaten fastställde. Kejsar Konstantin tillät kristendomen på villkor att han fick fortsätta vara Gud. Solens officiella födelsedag, 25/12, flyttades över på Jesus och alla var nöjda. Eller blev avrättade.

Solen och Venus har varit astrologins symboler för Lucifer och den Heliga Anden. Vem som är vem blev föremål för politiska diskussioner. NT och GT verkar dock överens i frågan.

[Algotezza]

Frågan är varför det finns något. Jag upprepar mitt inlägg, men försöker plocka bort det som distraherar.

Pilatus och Algotezza! Det egyptiska urämnet var ju också vatten. Den egyptiske kaosguden Nun var ju även sötvattensgud. Thales inspirerades av egyptierna, om vilkas idéer han visste mer än vi. Han besökte ju landet för att studera dess lärdom.

Härskare har alltid politiserat såväl vetenskapen som religionen, men just nu är politiseringen aningen mindre. Vi behöver därför inte vakta våra tungor, av rädsla för att få dem utskurna. Forntidens lärde fick akta sig. Religionens och filosofins äldsta texter blev politiskt korrekta. Moralisk religionsfilosfi är pest för psykopaten. Och vetenskap, som inte bekräftar dennes åsikter döljs för andra än de invigda. Skulle ni ha sagt till Hitler, att han, men inte svarta afrikaner, har DNA-spår av neandertalare?

Jag tror vi skall akta oss för att underskatta de gamle vise. OK, de kunde kanske inte destillera sprit och göra krut, men deras texter är dubbelbottnade med en läsart för psykopaten och en annan för den invigde. Men nu möter texterna föraktet för "de primitiva". OK! Makthavare är primitiva, även om de är smartare och mer manipulativa än vi, men vi andra är ofta visare. Hoppas jag.

Återigen, frågan är den i rubriken.

PS till Algotezza. Mammon mördar bara de som bor på fel plats och hindrar produktionen. De som kan jobba får leva, om än dåligt. Det bruna fanskapet var alltså värre. Fast vill du diskutera demonologi får du skapa en ny tråd under ämnet religion. Jag är dock ingen expert, men det finns kanske andra.

Nej, demoner är jag inte expert på - är inte expert på något, som jag ser det. Världen är fylld av lidande men det finns olika grader i helvetet. De som verkar ha det bra fysiskt med mat, kläder och någonstans att bo och har tillgång tekniska prylar och annat materiellt, lider ofta mentalt-emotionellt, medan de som har det dåligt fysiskt, svälter, blir utsatta för krigets hela helvete, lider både psykiskt och fysiskt. De flesta människan har en demonisk sida och en mer änglalik. Vilken sida som manifesteras beror på den yttre situationen, oftast. Jordelivet kan ju därför också skifta mellan himmel och helvete. I naturen kan jag känna närvaron av något oceaniskt, en stilla frid. I tv:n matas vi med bilder av elände världen över. Det kan ju också drabba en själv även om vi inte har direkt ett fysiskt krig i Sverige. Man kan bli utsatt för oprovocerat våld, bli nedslagen och rånad om man är på fel plats vid fel tidpunkt.

Till rubrikens fråga:

Vi drar slutsatsen att något finns, därför att vi kan uppleva det. Om detta något bara finns i och via vårt upplevande är väl svårt att avgöra. Varför något finns över huvud taget - på den frågan kan man svara att det lika gärna hade kunnat icke-existera. Därmed kan man säga att detta något både finns och inte finns, finns till 50%. Kanske kan man säga att något alltid funnits, på ena eller andra sättet. Det finns alltså därför att det alltid funnits.

Sedan kan man fråga sig vad som menas med "något": materia? upplevelser (alltså upplevd materia kan man säga)? eller både-och?

/Algotezza

[Algotezza]

Frågan är varför det finns något. Jag upprepar mitt inlägg, men försöker plocka bort det som distraherar.

Första sidan i denna tråd ledde fram till att Dean omformulerade frågan till:

Hur uppstår något som gör att något finns i stället för ingenting?

Om ingenting fanns, (kausalitet, naturkonstanter etc) så måste något villkor tillkommit helt orsakslöst, vilket medgav att något kunde finnas. Så, en dag, världen föddes i ett plötsligt läge av instabilitet och världen blåstes upp inflatoriskt och ur den avsvalnande plasman uppstod en massa galaxbildande materia som blev kvar som en längre utvecklingsfas i Big Bangs historia.

Varför inte kalla det villkoret för Gud? Ett kort ord lätt att minnas som just brukar användas om universums orsakslösa villkor.

/Algotezza

[Pilatus]

Om ingenting fanns, (kausalitet, naturkonstanter etc) så måste något villkor tillkommit helt orsakslöst, vilket medgav att något kunde finnas. Så, en dag, världen föddes i ett plötsligt läge av instabilitet och världen blåstes upp inflatoriskt och ur den avsvalnande plasman uppstod en massa galaxbildande materia som blev kvar som en längre utvecklingsfas i Big Bangs historia.

Varför inte kalla det villkoret för Gud? Ett kort ord lätt att minnas som just brukar användas om universums orsakslösa villkor.

Om vi skall sätta ett namn på den ursprungliga gnistan skulle man ju kunna ge fenomenet ett neutralt namn. T ex Måns eller Gullan för att komma ifrån alla myter om gudars inblandning i världen. För hur skall vi kunna svara på våra barns frågor om varifrån alla gudar kommer som påstås ha skapat världen? Vi vet ju inte. Och att göra en jätteanimism av hela spektaklet hjälper ju inte heller. Om den ursprungliga gnistans identitet är detsamma som Måns eller Gullan, men med tillägget att vi är en del av en gud som skapade sig själv på samma sätt som universum, nämligen ur ingenting, så är det väl än mer förbryllande? Varför krångla till naturen? Räcker inte världen till som den är? Måns och Gullan har tillkommit långt senare för att stilla vår oro. Havet dånar oroväckande, floderna Eufrat och Tigris svämmar över, det stormar och blixten sätter byn i brand, folk blir sjuka, några ser saker som bara de själva kan se. Så kommer någon vis gumma och talar lugnande och tröstar, stormen bedarrar ... kanske.