Varför finns det något?

[Pilatus]

Vi kan inte utgå ifrån att ALLT började med Big Bang.

Det låter sig sägas. Vad skulle ha funnits "innan"?

Ja, det är väl det som var själva frågan i tråden.

Det fanns något oändligt.

Tid kan vara en dimension på samma sätt som utsträckning. Ingenting säger mig att sådana dimensioner har funnits "före" Big Bang".

[Illusionen]

Du skriver citat,
"Som jag tidigare skrivit så anser jag att tid inte kan existera i sig själv, endast i relation till och som en följd av händelser."
Jag förstår inte detta, vad är det för typ av händelser du syftar på som saknar (?) tid, men som ger upphov till tid ?

Hälsar
Illusionen

Så snart du har en händelse kan du teoretiskt mäta den tid händelsen tar, men för att få ett mått på tiden måste händelseförloppets hastighet kunna sättas i relation till någon annan händelse.
Om det inte finns någon händelse så finns heller ingen tid.
Om man tänker matematiskt vilket jag inte gärna gör så blir kordinatsystemet(om det är så det heter) helt tomt om inget händer. Om tidsaxeln står kvar på noll så blir hela beräkningen tom.
Jag tänker i makroperspektiv medan jag tror att du tänker i mikroperspektiv.

Är osäker här, men det förefaller som du undviker att svara rakt på min fråga ?
Din förklaring av bakgrunden till fenomenet TID verkar utgå från ”händelser” i vår atomära verklighet.
Det tolkar jag som att du försöker förklara TID med TID, är det rätt tolkat ?
Till skillnad från detta, härrör tid enligt min uppfattning från det abstrakta grundtillståndet, G.
Jag hävdar inte att min förklaring är den rätta, men den överensstämmer bättre med mitt krav på
sammanhängande logik, utgående från en enkel ansats, i form av det abstrakta, G.

Det följande är en enklare sammanfattning av min högst personliga syn på fenomenet TID.
Kommunikationen/växelverkan mellan atomer, som resulterar i vår verklighets förnimmelser, sker via
imaginära projektioner i/hos G-balanskriteriet Delta (erhållna p g a ändrade referenser).
Våra förnimmelser kan då betraktas som ”speglingar” via dessa imaginära projektioner.
Speglingarnas medelvärden erhålls genom att kombinera varianter av Eulers formel.
Kontentan av detta blir att vi, trots G:s abstrakta natur, är beroende av G och G:s projektioner.
Fenomenet TID är ett skalärt balans-substitut i det abstrakta G, som vi förnimmer via speglingen.
Tid har dock atomärt inte en linjär koordinat, utan p g a det jag benämner ”dubbelrot”, spinkaraktär.
Mot denna bakgrund anser jag att det är principiellt tveksamt att, som du och många med dig, verkar vilja göra,
försöka förklara fenomenet TID via händelser i vår atomära verklighet.

Det vi förnimmer (= det atomära perspektivet) är alltså avvikelser/obalanser, t ex som en partikel.
Partikeln (jmf Plancks konstant) har en skenbar ”komprimerad” storlek proportionell mot 1/c.
Du förnimmer denna mycket lilla partikel som ett energikvanta, (som en hoprullad fjäder).
Fenomenet TID är en skalär effekt av det som ”saknas” p g a komprimeringen.
Det innebär att partikeln indirekt kan betraktas som ett lager för negativ (saknad) ackumulerad tid.
Tänk dig därefter att partikelns ”fjäder” rullas ut från 1/c till i sin fulla längd (= c), erhåller du
universell balans (”utrullad partikel” = universellt neutralvärde = G).
För växelverkan tillämpas neutralvärdet, vilket medför att partikelns VÄRDE vid växelverkan inte
är 1/c utan dess polvända invertering, –c.
Vid växelverkan har du alltså att beakta både +c och –c.
Det är dessa värden jag benämner ”normerade” (= likvärdiga G-densiteter).
Begreppet EXISTENS blir med detta synsätt den reella delen i en form av växelverkan mellan reellt och imaginärt.

Det vore intressant att få Alogotezzas kommentar till om ett resonemang av den här typen (där verkligheten "länkas"
via något imaginärt) öht skulle kunna accepteras inom filosofin ?

Hälsar
Illusionen

[SigurdV]

Vi kan inte utgå ifrån att ALLT började med Big Bang.

Det låter sig sägas. Vad skulle ha funnits "innan"?

Ja, det är väl det som var själva frågan i tråden.

Det fanns något oändligt.

Språket är via de texter vi skriver en oändlighet under uppbyggnad, tills språknyttjarna går under - först då kan vi så att säga sätta punkt och kolla hur långt vi kommit i skapandet av språkets oändlighet. Men är vi utdöda då, m vem skall konstatera detta?

Vi kan ju när det gäller tid tala om en potentiell, kronologisk, tidsmässig oändlighet under uppbyggnad, förutsatt att tid inte bara är betingad av vårt perspektiv på en redan befintlig absolut evighet omfattande all tid redan från början, utan i stället att "varje stund är ny".

/Algotezza

Jepp! Men den oändlighet jag förutsätter före Big Bang är mer aktuell än potentiell.

[Algotezza]

Språket är via de texter vi skriver en oändlighet under uppbyggnad, tills språknyttjarna går under - först då kan vi så att säga sätta punkt och kolla hur långt vi kommit i skapandet av språkets oändlighet. Men är vi utdöda då, m vem skall konstatera detta?

Vi kan ju när det gäller tid tala om en potentiell, kronologisk, tidsmässig oändlighet under uppbyggnad, förutsatt att tid inte bara är betingad av vårt perspektiv på en redan befintlig absolut evighet omfattande all tid redan från början, utan i stället att "varje stund är ny".

/Algotezza

Jepp! Men den oändlighet jag förutsätter före Big Bang är mer aktuell än potentiell.

På vilket sätt är oändligheten före Big bang aktuell idag?

/Algotezza

[Illusionen]

Ett förtydligande till mitt senaste inlägg.

Antag att min teori stämmer (vilket inte behöver vara fallet) så återspeglar/representerar
grundtillståndet, G, universums totala dynamik, i/ur aktuell observatörsposition.
Den imaginära G-speglingen/länken, via vilken kommunikation/växelverkan sker inom vår s k ”verklighet”,
är därigenom en funktion av universum.
Se detta som att universum ”ställer in” spegeln anpassat till/för vår position.
Bl a fenomenet TID bör då rimligen ha en orientering/riktning (via den imaginära speglingen)
som är beroende av aktuell position i universum.
Integrerat bör då universums sammantagna tid vara noll, vilket överensstämmer med det jag tidigare hävdat.

Begrunda konsekvenserna av detta, och då gärna speciellt för den s k Big Bang, så blir det extra intressant.

Hälsar
Illusionen

[Pilatus]

Bl a fenomenet TID bör då rimligen ha en orientering/riktning (via den imaginära speglingen)
som är beroende av aktuell position i universum.
Integrerat bör då universums sammantagna tid vara noll, vilket överensstämmer med det jag tidigare hävdat.

Universums rumsliga utsträckning är en pågående process där tid är en mätbar dimension (vektor). Varför behövs begrepp som "imaginär spegling". Vad är det som speglas?

[förstår mig själv]

Verkligheten är ju såklart en annan än den vi upplever. Då kan vi kalla den imaginär. Och att det vi upplever/förnimmer är en funktion av den "verkliga" världen, det som du kallar G är rimligt att tro. Vi ser också att händelser i våran verklighet är en funktion av andra händelser. Och kommer man ikontakt med "G" så kan man förändra den skenbara världen mer kraftfullt.
Vi är som myror, vi arbetar men vi ser inte hela resultatet av vad vi gör. Våran värld är "underordnad" och förstår vi G/naturen(som spinoa kallar den) bättre kommer vår illusion att förändras. Saker som enligt konventionell vetenskap vore orimligt kommer att ske.

[Illusionen]

Bl a fenomenet TID bör då rimligen ha en orientering/riktning (via den imaginära speglingen)
som är beroende av aktuell position i universum.
Integrerat bör då universums sammantagna tid vara noll, vilket överensstämmer med det jag tidigare hävdat.

Universums rumsliga utsträckning är en pågående process där tid är en mätbar dimension (vektor).
1 Varför behövs begrepp som "imaginär spegling".
2 Vad är det som speglas?

Då jag redan när jag skriver inläggen misstänker att ingen kommer att förstå, känns det lite uppgivet
att här kortfattat försöka beskriva något som i princip samtliga tidigare redan sagt sig inte förstå.
Så ursäkta en närgången fråga, har du verkligen försökt läsa det jag skriver ?

1 Varför behövs begrepp som "imaginär spegling". Svar: För att uppnå balans i G.
2 Vad är det som speglas? Svar: Det är avvikelser i G. Speglingen krävs för kontinuerliga växelverkan-loopar.

Hälsar
Illusionen

[Illusionen]

Verkligheten är ju såklart en annan än den vi upplever. Då kan vi kalla den imaginär. Och att det vi upplever/förnimmer är en funktion av den "verkliga" världen, det som du kallar G är rimligt att tro. Vi ser också att händelser i våran verklighet är en funktion av andra händelser. Och kommer man ikontakt med "G" så kan man förändra den skenbara världen mer kraftfullt.
Vi är som myror, vi arbetar men vi ser inte hela resultatet av vad vi gör. Våran värld är "underordnad" och förstår vi G/naturen(som spinoa kallar den) bättre kommer vår illusion att förändras. Saker som enligt konventionell vetenskap vore orimligt kommer att ske.

Ja, nu tänker du i samma banor som jag !

Hälsar
Illusionen

[Pilatus]

Då jag redan när jag skriver inläggen misstänker att ingen kommer att förstå, känns det lite uppgivet
att här kortfattat försöka beskriva något som i princip samtliga tidigare redan sagt sig inte förstå.
Så ursäkta en närgången fråga, har du verkligen försökt läsa det jag skriver ?

Jag inser att jag inte förstår. Kanske söker jag en ingång till det du försöker beskriva. Jag frågade vid tillfälle om det inte vore en bra metod att utgå från vad vi vet något om. Fysikens beskrivning om det kända universum. Du invände då med att man måste förstå hur flera begrepp är sammankopplade, vari medvetande ingick. Jag slog bakut.

1 Varför behövs begrepp som "imaginär spegling". Svar: För att uppnå balans i G.
2 Vad är det som speglas? Svar: Det är avvikelser i G. Speglingen krävs för kontinuerliga växelverkan-loopar.

Jag skall läsa en gång till. Jag har försökt några gånger, men hänger upp mig på begrepp som jag inte förstår (de tycks sväva i sin egen rymd) och vari din kritik består mot det, jag bland andra, skrivit om tidsbegreppet.

[Pilatus]

Ja, nu tänker du ["fms"] i samma banor som jag !

"fms" skriver bland annat att: "Verkligheten är ju såklart en annan än den vi upplever. "
Konventionell vetenskap har bestått många prov och de sprickor som är kända tycks man arbeta mycket intensivt med. Men varför skulle man plötsligt vilja närma sig en uppfattning som liknar Platons skuggvärld?

[Illusionen]

Då jag redan när jag skriver inläggen misstänker att ingen kommer att förstå, känns det lite uppgivet
att här kortfattat försöka beskriva något som i princip samtliga tidigare redan sagt sig inte förstå.
Så ursäkta en närgången fråga, har du verkligen försökt läsa det jag skriver ?

Jag inser att jag inte förstår. Kanske söker jag en ingång till det du försöker beskriva. Jag frågade vid tillfälle om det inte vore en bra metod att utgå från vad vi vet något om. Fysikens beskrivning om det kända universum. Du invände då med att man måste förstå hur flera begrepp är sammankopplade, vari medvetande ingick. Jag slog bakut.

1 Varför behövs begrepp som "imaginär spegling". Svar: För att uppnå balans i G.
2 Vad är det som speglas? Svar: Det är avvikelser i G. Speglingen krävs för kontinuerliga växelverkan-loopar.

Jag skall läsa en gång till. Jag har försökt några gånger, men hänger upp mig på begrepp som jag inte förstår (de tycks sväva i sin egen rymd) och vari din kritik består mot det, jag bland andra, skrivit om tidsbegreppet.

Du är en klok man Pilatus, jag har stor respekt för ditt kunnande (dessutom har du hund och tycker du om klassisk musik, vilket är ytterligare plus).
När jag började skriva inlägg skrev SigurdV att han fick intrycket av att jag suttit isolerad under lång tid och tänkt.
Jag skrattade när jag läste det, han skulle bara veta hur rätt han har ! Det jag skriver är en "egen komposition" rakt igenom, utan egentlig yttre påverkan.
Att du känner dig främmande för mina begrepp, och mitt sätt att resonera har alltså sin naturliga förklaring.
Med en pensionerad f d båtbyggare som suttit isolerad i en gammal nedlagd skola på landsbygden, kan man nog inte förvänta sig
annat än att resultatet blir både udda och svårbegripligt.

Hälsar
Illusionen

[Plattfot]

Det är inte lätt. Kanske är jag panenteist. Jag tror att jag då får tro på multiversum, som flyter omkring som skumpabubblor i det gränslösa himmelshav, som inte går att definiera. Fast vill jag tro så ansträngande? Inte blir det bättre av att Illusionen gör ett Grundtillstånd av det. Jag känner mig som kapten Gusjtjin i Gåsefjärden (U-137).

När jag är inne i en tanke, begriper jag vad jag tänker. Skriver jag ned det ser det väldigt klart ut. Två veckor senare kan jag ha glömt hur jag tänkte, och jag begriper ingenting, när jag läser mig själv.

Att uttrycka sig begripligt, så att andra förstår, är svårt. Jag tvivlar inte på att skärpta tankar tänks, men pedagogiken är ett problem. Myternas skapare löste det med sina sagor och allegorier, när de insåg att de inte klarade av att vara begripliga. Då överlåter man till läsaren att fullfölja jobbet genom att tolka i enlighet med vad orden betyder för honom.

[Pilatus]

Kanske är jag panenteist.

Jag kan upplysa dig om att du inte är "panenteist", det är en felskrivning av panteist.

Jag tror att jag då får tro på multiversum, [...]

Varför skulle det inte vara nog med ett universum?

[SigurdV]

Språket är via de texter vi skriver en oändlighet under uppbyggnad, tills språknyttjarna går under - först då kan vi så att säga sätta punkt och kolla hur långt vi kommit i skapandet av språkets oändlighet. Men är vi utdöda då, m vem skall konstatera detta?

Vi kan ju när det gäller tid tala om en potentiell, kronologisk, tidsmässig oändlighet under uppbyggnad, förutsatt att tid inte bara är betingad av vårt perspektiv på en redan befintlig absolut evighet omfattande all tid redan från början, utan i stället att "varje stund är ny".

/Algotezza

Jepp! Men den oändlighet jag förutsätter före Big Bang är mer aktuell än potentiell.

På vilket sätt är oändligheten före Big bang aktuell idag?

/Algotezza

Den påverkar antagligen oss fortfarande. Observera att jag bara antagit dess existens eftersom vadhelst är bättre än ingenting.