Varför finns det något?

[reflex]

Oändligheten kan förefalla svår att ta till sig, men frågar du mig så är den betydligt mera sannolik än Gud.

Vilka krav måste vara uppfyllda för att vi skall kunna tala om (oändlig) tid?

Nu tror inte jag på tid som någonting fristående. Rörelse i någon form måste vara oändlig annars fanns det inte något över huvud taget.

[Algotezza]

Något finns därför att intet inte finns.

/Algotezza

[SigurdV]

Något finns därför att intet inte finns.

/Algotezza

Alldeles riktigt!!
Är kanske det här ett lämpligt ställe att börja studera logisk semantik på?
Trådämnet dyker upp gång på gång i varje forum!
Vad säger logikläroboken?
Uppgift 1?
Bevisa att "något = inte inget"

[Illusionen]

Illusionen
Med tanke på hur svårt vi verkar ha att förstå hur du menar så kanske det är tur att du inte valde läraryrket.
Jag har en fråga:
Det du kallar för Grundtillstånd G, är det de verkliga egenskaperna hos universum och allt annat, till skillnad från vår uppfattning av detsamma, som vi får via våra sinnsn och som sålunda utgör det "imaginära"?

Betr dina synpunkter på min lämplighet som lärare, har du aldrig tänkt på att det även kan bero på eleverna ?

Skämt åsido, jag är medveten om att t ex den inledande figuren i min uppsats är krävande och svår att tränga in i.
Man har nytta av att behärska både hållfasthetslära och projektionslära.
Uppsatsen var ursprungligen dubbelt så omfattande, men då tänkte jag att det här blir för mastigt att läsa,
så jag raderade hälften och det var kanske ett misstag.

Slutsatsen jag drar av din fråga är att du inte läst uppsatsen, då svaret på din fråga redan finns i inledningen till uppsatsen,
från vilken följande är hämtat,

NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner t ex,

VÄG: funktion av diff-relation mellan +GNORM och −1/GEJ NORM När G >> 1 → −G ~ VÄG (+G)
TID: funktion av diff-relation mellan −GNORM och +1/GEJ NORM När G >> 1 → 1/G ~ TID (−G)
KRAFT: funktion av diff-relation mellan ± jGNORM och ±1/jGEJ NORM När G >> 1 → 1/jG ~ KRAFT (±jG)

Hälsar
Illusionen

[Pilatus]

Vilka krav måste vara uppfyllda för att vi skall kunna tala om (oändlig) tid?

Nu tror inte jag på tid som någonting fristående. Rörelse i någon form måste vara oändlig annars fanns det inte något över huvud taget.

Rörelse innebär att partiklar eller föremål rör sig i rummet. Fotoner rör sig med hastigheten c i alla riktningar.

Men vad befann sig i rörelse innan Big Bang? Vad fanns som kunde ha en rörelse?

[reflex]

Illusionen
Med tanke på hur svårt vi verkar ha att förstå hur du menar så kanske det är tur att du inte valde läraryrket.
Jag har en fråga:
Det du kallar för Grundtillstånd G, är det de verkliga egenskaperna hos universum och allt annat, till skillnad från vår uppfattning av detsamma, som vi får via våra sinnsn och som sålunda utgör det "imaginära"?

Betr dina synpunkter på min lämplighet som lärare, har du aldrig tänkt på att det även kan bero på eleverna ?

Skämt åsido, jag är medveten om att t ex den inledande figuren i min uppsats är krävande och svår att tränga in i.
Man har nytta av att behärska både hållfasthetslära och projektionslära.
Uppsatsen var ursprungligen dubbelt så omfattande, men då tänkte jag att det här blir för mastigt att läsa,
så jag raderade hälften och det var kanske ett misstag.

Slutsatsen jag drar av din fråga är att du inte läst uppsatsen, då svaret på din fråga redan finns i inledningen till uppsatsen,
från vilken följande är hämtat,

NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner t ex,

VÄG: funktion av diff-relation mellan +GNORM och −1/GEJ NORM När G >> 1 → −G ~ VÄG (+G)
TID: funktion av diff-relation mellan −GNORM och +1/GEJ NORM När G >> 1 → 1/G ~ TID (−G)
KRAFT: funktion av diff-relation mellan ± jGNORM och ±1/jGEJ NORM När G >> 1 → 1/jG ~ KRAFT (±jG)

Hälsar
Illusionen

Alltså var jag inne på fel spår?
Jag tänker inte matematiskt och kan inte tränga in i den där typen av information.

[Illusionen]

Illusionen
Med tanke på hur svårt vi verkar ha att förstå hur du menar så kanske det är tur att du inte valde läraryrket.
Jag har en fråga:
Det du kallar för Grundtillstånd G, är det de verkliga egenskaperna hos universum och allt annat, till skillnad från vår uppfattning av detsamma, som vi får via våra sinnsn och som sålunda utgör det "imaginära"?

Betr dina synpunkter på min lämplighet som lärare, har du aldrig tänkt på att det även kan bero på eleverna ?

Skämt åsido, jag är medveten om att t ex den inledande figuren i min uppsats är krävande och svår att tränga in i.
Man har nytta av att behärska både hållfasthetslära och projektionslära.
Uppsatsen var ursprungligen dubbelt så omfattande, men då tänkte jag att det här blir för mastigt att läsa,
så jag raderade hälften och det var kanske ett misstag.

Slutsatsen jag drar av din fråga är att du inte läst uppsatsen, då svaret på din fråga redan finns i inledningen till uppsatsen,
från vilken följande är hämtat,

NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner t ex,

VÄG: funktion av diff-relation mellan +GNORM och −1/GEJ NORM När G >> 1 → −G ~ VÄG (+G)
TID: funktion av diff-relation mellan −GNORM och +1/GEJ NORM När G >> 1 → 1/G ~ TID (−G)
KRAFT: funktion av diff-relation mellan ± jGNORM och ±1/jGEJ NORM När G >> 1 → 1/jG ~ KRAFT (±jG)

Hälsar
Illusionen

Alltså var jag inne på fel spår?
Jag tänker inte matematiskt och kan inte tränga in i den där typen av information.

Alltså var jag inne på fel spår?
Ja, G är och förblir abstrakt, det är AVVIKELSER (alltså förändringar) från G:s neutrala värde (= EJ normerat) som vi förnimmer.

[OblivionII]

Pilatus, vad har du för tankar om den här teorin som Zokrates publicerade här på forumet 2008, och som jag råkar vara förtjust i? Vad är det som gör att du inte ser den som en trolig teori?

Det finns kanske inte några större skäl till att avvisa Zokrates bild av ett mångdubbelt universum. Det verkar inte vara bortom all tänkbar möjlighet. Förmodligen finns det inte heller något hinder för ett oändligt antal universum där varje möjlig fortsättning av våra liv existerar. Men om det ligger utanför vår förmåga att på något sätt nå kunskap om, blir det tills vidare en spekulation bland andra. Det som enbart är en möjlighet och oåtkomligt för prövning är en obegränsad mängd. Men någon av dessa blir framtidens realitet.

Tack! Jag förstår poängen med att det bara handlar om en spekulation i mängden, men om jag tillåts omformulera frågan - Vad är det du ser som mer sannolikt med den allmänt rådande teorin (spekulationen) i vilken universum uppstod ur ingenting jämfört med teorin som Zokrates beskrev? (där vårt big bang skedde i ett redan existerande rum)

Är det främst pga hållningen att du "nöjer mig med kända fakta och de hypoteser som naturvetenskapen håller för mest sannolika och har störst förklaringsvärde", som du skrev tidigare i tråden som svar till en annan fråga, eller är det av någon annan anledning?

Hursomhelst, har du någon uppfattning om varför de flesta forskare tycker det pekar på att big bang inte skedde i ett redan existerande rum, utan just "uppstod ur ingenting"? Det är nåt jag har funderat på för länge...

[Pilatus]

Vad är det du ser som mer sannolikt med den allmänt rådande teorin (spekulationen) i vilken universum uppstod ur ingenting jämfört med teorin som Zokrates beskrev? (där vårt big bang skedde i ett redan existerande rum)

Egentligen bara det att där Big Bang börjar, slutar också vår kunskap. Om det fanns något "innan" vet vi inte. Om det fanns någon orsak vet vi inte heller något om. Ännu mindre vetande har vi om vad som i så fall skulle varit Big Bangs direkta orsak. Det finns litet modeller om hur det kan ha gått till. De är tillräckligt intressanta.

Är det främst pga hållningen att du "nöjer mig med kända fakta och de hypoteser som naturvetenskapen håller för mest sannolika och har störst förklaringsvärde", som du skrev tidigare i tråden som svar till en annan fråga, eller är det av någon annan anledning?

Jag tror inte någon i detta forum har några högre studier eller har bedrivit någon forskning i ämnet. Det skrivs en hel del mycket kompetenta uppsatser och artiklar i vetenskapliga tidskrifter och populärvetenskapliga magasin, vi är i sammanhanget noviser med små möjligheter att bedöma vad som är möjligt. Vi försöker och prövar våra funderingar och hoppas på att någon skall kunna bidraga med någon bra infallsvinkel. Eller helt enkelt peka på svagheter i våra funderingar.

Hursomhelst, har du någon uppfattning om varför de flesta forskare tycker det pekar på att big bang inte skedde i ett redan existerande rum, utan just "uppstod ur ingenting"? Det är nåt jag har funderat på för länge...

De är säkert öppna för nya idéer om hur det startade och om det går att besvara frågor som varför. Fundera litet på tanken att det skulle finnas något sådant som tid och rum i vilket Big Bang skulle uppstått. Det blir litet grand som kinesiska askar. I den ask vi finns ser vi inte något "utanför". Det spelar därmed inte någon roll hur tillvaron ytterst är beskaffad, vi förmår inte se det. Kanske är det mer tillskruvat än så, i dimensioner som inte alls är tillgängliga ens om vi visste att de fanns. Vad skall vi göra åt det? Vi kan lära oss en del om den värld vi kan veta något om. Sedan kan vi ta del av begåvade sf-författares skildringar av hur det skulle kunna vara om man skruvar litet på någon egenskap i naturen. Det kan vi också, men det är just bara litet tankar om hur det kunde eller borde vara.

[förstår mig själv]

Det går att uppleva och förstå att det finns en högre ordning. Genom att bilda teorier går det att förstå skeenden på ett sätt som inte kan förklaras med vetenskap/naturvetenskap så som den förklarar. Genom att känna så kan man bli varse detta högre. Följer man känslorna rätt så kommer rummet bli underordnat. Goda händelser som känns bra kommer att uppstå. Exakt på vilket sätt och vad som sker i rummet är svårt att säga men att det sker något gott är säkert. Man förstår orsaken och noterar resultatet. När man förstår detta inser man hur fantastiska vi är och man ryser av vällust när man ser hur exakt allt fungerar. Hur rummet styrs/förändras.
Alla har vi möjlighet att förnimma och finna dessa samband. Det är med kroppen man förstår. Det går inte på annat sätt, det går inte att förstå med mätinstrument eller matematiska formler.

[Illusionen]

[quote="Illusionen"][quote="reflex"][quote="Illusionen"][quote="reflex"]Illusionen


Hej Reflex!

Du skriver att du tänker inte matematiskt.
Personligen tror jag, i slutänden, mer på den individuella förmågan än s k "matematiska bevis", när det gäller att verkligen förstå.
Matematik är ett "hjälpmedel" men kan omöjligt användas som ett bevis, vilket framgår av följande citat, hämtat ur uppsatsen.

Om det förhåller sig så att det vi förnimmer är en transmissionseffekt inkluderande våra sinnens
interna strukturer, blir rimligen konsekvensen att forskarna försöker lyfta sig själva i håret när universum beskrivs utifrån matematik
vars regelverk formats av just det vi förnimmer. Än märkligare blir det när det vi förnimmer förefaller vara en transmissionseffekt
som ej enbart är en funktion av vår interna egenstruktur.

När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, finns det därför,
enligt min personliga uppfattning skäl till att förhålla sig något skeptisk.

"Doubt is the origin of wisdom."
-.-

För att förtydliga min personliga något skeptiska inställning, och uppenbara brister i nuvarande vedertagen argumentation,
kan följande exempel användas.

• Att t ex hävda att universum har en viss ålder, utan att samtidigt entydigt definiera och ge
svar på frågorna, vad är det vi FÖRNIMMER, och vad fenomen som TID står för, förefaller
något anmärkningsvärt. Att påstå att universum har en ”ålder” trots avsaknad av entydiga definitioner kan då tolkas
som ett förhastat påståendet, och att sannolikt ingen förstår, trots allt som skrivs och hävdas i medierna.
Konceptet hävdar att det atomära fenomenet TID inryms i universum, som ett sub-fenomen,
men att universum överordnat är tidlöst.
Konceptet redovisar även att fenomenet TID kännetecknas av en komplex natur.

• Einsteins relativitetsteori, baserad på Lorentz-transformationen, LT, säger att tiden är relativ,
och anses vara en av hörnpelarna inom fysiken. Antag, vilket är sannolikt, att TID är ett
komplext fenomen, och att LT endast tar hänsyn till den reella komposanten av TID.
Einsteins relativitetsteori beaktar i så fall ej den imaginära komposanten i TID,
och dess påverkan på resultatet. När fenomenet/begreppet TID inte är definierat, vad står då begreppet relativitet för,
om vi inte förmår förklara vad TID är och härrör från?
Det kan tyckas förmätet att hävda, men faktum kvarstår, ingen har kunnat förklara för mig
vad relativitetsbegreppet egentligen står för, och det är givetvis djupt otillfredsställande.

• Om TID är en obestämd förnimmelse i vårt medvetande, som kräver materia, är det då förenligt med vårt förnuft
att hävda att tid existerar utanför vårt medvetande och avsaknad av materia ?
Har man inte ett säkert svar på frågeställningen, bör man noga tänka sig för innan man reservationslöst,
som många förefaller göra, spekulerar kring frågor som rör bl a universums ålder, relativitet mm.

Veda utgör hinduismens äldsta skrifter. Enligt Veda, är universums grundval, ”Ett tidlöst och obegränsat icke materialistiskt fält,
som förenar allt som existerar, och är ursprunget till alla materiella fenomen och processer”.

Detta tolkar jag personligen som synonymt med följande utdrag från kapitlet, MEDVETANDE.
”Det är ant svårsmält för många, men det konceptet redogör för är att ALLT i vår föreställningsvärld,
inkl medvetandets EXISTENS- förnimmelse, hänför sig till denna av oss ”atomer”, själva introducerade strukturobalans.
Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild, men existerar likväl som en del av universum.
Det går även att formulera detta enkelt genom att skriva,
Vårt s k RUM är atomärt ett substitut för den kontraktion som vår egenstruktur döljer/maskerar.

För att göra det än mer fascinerande, går det att beskriva vårt medvetande som att vi ”färdas” som en strukturobalans
i ett TIDLÖST överordnat universum”.

Hälsar
Illusionen

[Algotezza]

Något finns därför att intet inte finns.

/Algotezza

Alldeles riktigt!!
Är kanske det här ett lämpligt ställe att börja studera logisk semantik på?
Trådämnet dyker upp gång på gång i varje forum!
Vad säger logikläroboken?
Uppgift 1?
Bevisa att "något = inte inget"

"Intet" är "en tänkt motsats till något". En verklig motsats till något finns inte eftersom "något fyller upp kosmos", där även tomrum kan betraktas som ett något, inte sällan fyllt med sådant som måste finnas (därför att formlerna "kräver" det för att "fungera") men som ej går att detektera direkt via empiri, det som kallas mörk materia, mörk energi, virtuella partiklar och virtuella händelser...

Intet är det som blir kvar när/om man "tänker bort" hela kosmos - men kan man även "tänka bort" den som tänker bort? I så fall upphör ju "borttänkandet"...



/Algotezza

[Pilatus]

"Intet" är "en tänkt motsats till något".

Det utgångspunkt för existens som jag hade i tankarna var tillståndet som "föregick" Big Bang. Problem uppstår om man tänker sig något före BB, t ex tiden som t o m skulle sträcka sig bakåt som något oändligt. Men tid kan inte finnas utan sällskap av rumsliga dimensioner av något slag. Man kan fortsätta att brodera på detta tema, men ... är det meningsfullt? Alltså, i min föreställning av världen är "intet" en realitet ur vilket världen uppstod orsakslöst. Några bevis för ett sådant antagande finns inte, bara de besvärligheter man råkar ut för om man utgår från att världen uppstod av en orsak. Att föra in något sådant tycker jag verkar äventyrligt, kausaliteten som föregår allt? Till och med Gud är bättre, som struntar i logik och kausaliteter.

[Illusionen]

En tanke rörande ”intet”.

Vi utgår från vår atomära verklighet, så som vi förnimmer den, och tilldelar den en SKALFAKTOR = 1
Antag därefter att universum har en från vår verklighet avvikande SKALFAKTOR ≠ 1
Det innebär att vår verklighet befinner sig i EXPANSION och/eller KONTRAKTION i förhållande till universum.
De ”tänjningsfenomen” (i G) mellan ”verkligheten” och ”universum”, som ligger närmast att associera till,
är en i relation till vår verklighets atomer reversibel ”inåtvänd” dubbelroterande spinn-dimension.
De elektromagnetiska fälten tolkar jag som en imaginär effekt av detta.
Det förefaller alltså som att ”intet” elimineras om en logisk skalfaktordifferens förekommer, om än imaginär.

Hälsar
Illusionen

[Algotezza]

"Intet" är "en tänkt motsats till något".

Det utgångspunkt för existens som jag hade i tankarna var tillståndet som "föregick" Big Bang. Problem uppstår om man tänker sig något före BB, t ex tiden som t o m skulle sträcka sig bakåt som något oändligt. Men tid kan inte finnas utan sällskap av rumsliga dimensioner av något slag. Man kan fortsätta att brodera på detta tema, men ... är det meningsfullt? Alltså, i min föreställning av världen är "intet" en realitet ur vilket världen uppstod orsakslöst. Några bevis för ett sådant antagande finns inte, bara de besvärligheter man råkar ut för om man utgår från att världen uppstod av en orsak. Att föra in något sådant tycker jag verkar äventyrligt, kausaliteten som föregår allt? Till och med Gud är bättre, som struntar i logik och kausaliteter.

"creatio ex nihilo"

/Algotezza