Hur kunde Big Bang ske?

[Illusionen]

Audi TT A4














John Wheeler hypotesen.

Tror Jagg.

Var det du som körde ?

/Illusionen

[holoteist]

Nej, utan grannen, på gibgatan 86.

[holoteist]

typ...

[Pilatus]

När Kant kom till slutsatsen att tiden och dess gång inkl rummet, är subjektiva "a priori" begrepp som ger oss möjlighet
att begripa omvärlden, men som egentligen inte existerar utanför vår inre tankevärld,

Jag tror inte man skall bygga vidare på den gamla idealismens tankegångar. "The only space or place of the world is the soul" och "Time must not be assumed to exist outside the soul"
Plotinos, Enneaderna

Enligt Kant är rum och tid åskådningsformer som vårt förstånd tillför vårt medvetande. Väsentligt här är att han förnekar att dessa begrepp härletts ur sinnesdata. Det kallas för kunskap a priori. Med detta menas att kunskapen kommer före erfarenheten och att denna kunskap gör erfarenhet möjlig. Och enligt dessa principer hämtar vi åskådningsformerna, rummet och tiden.

Varför skulle det vara svårt att med sinnenas hjälp förstå att rummet har sådana egenskaper som vårt förnuft kan tillgodogöra sig? Och tiden kan vi väl enkelt erfara då vi under lektionerna i skolan väntar på rasten och att rasterna är alldeles för korta. Jag tror kort och gott att Kant inte behövde sina åskådningsformer.

Det var faktiskt en mycket bra idé att ta upp Kants tids- och rumsbegrepp här i tråden. Kanske kan sådana här myrsteg leda oss framåt. Jag förstår din otålighet Illusionen, du ropar från en plats långt där framme, "jag är här, vad gör ni där borta era träskallar?" Ja, jo, vi stretar emot så gott vi kan. Men kanske kan vi lära oss något nytt och ta de där nödvändiga första stegen till insikt?

[reflex]

Det jag ser som grundläggande när det gäller tiden är frågan:
Om ingenting rörde sig, skulle tiden ändå "rulla på"?
Mitt svar är nej. Tiden behöver rörelsen för sin existens.

[Pilatus]

Det jag ser som grundläggande när det gäller tiden är frågan:
Om ingenting rörde sig, skulle tiden ändå "rulla på"?
Mitt svar är nej. Tiden behöver rörelsen för sin existens.

Enligt Einsteins speciella relativitetsteori går klockor långsammare om de rör sig. Fenomenet är härlett ur Maxwells ekvationer för elektromagnetismen.

Einstein ville även inkludera gravitationen i sin relativitetsteori. Nyckeln fann han i fenomenet tyngdlöshet. Tidens puls kan förändras av gravitationen. Om du befinner dig i ett starkt gravitationsfält i närheten av ett supermassivt svart så kommer ditt armbandsur att gå långsammare, än om du befinner dig på en plats där det enda som finns är du och din rymddräkt.

[förstår mig själv]

Pilatus du säger att det är självklart att tiden kan förnimmas. Jag säger att det är självklart att den inte kan förnimmas. Det är "förnuftet" som bildar tiden. Och detta bygger på att allt följer naturlagarna även du pilatus. Det är genom att se samband mellan det som sker i din kropp och det som du observerar som vi kan bilda tidsbegreppet. Skulle det inte finnas regelbundna händelser som du(mer eller mindre omedvetet) registrerar skulle du inte kunna ha någon "tidsuppfattning" alls. Tidsuppfattning är en bedömning.

[Pilatus]

Pilatus du säger att det är självklart att tiden kan förnimmas. Jag säger att det är självklart att den inte kan förnimmas.

Nöj dig med det då! Om jag kan förnimma tiden då jag väntar på någon, så kan jag det. Eller då du sitter i tandläkarens väntrum så är tidens gång mycket påtaglig. Jag känner ingen utanför detta forum som har problem med att förnimma tid.

Du skriver att det är förnuftet som bildar tiden. Och, fortsätter du, detta bygger på att allt följer naturlagarna. Jag har på känn att du inte kan redovisa vilka naturlagar du hade i åtanke när du skrev. Eller hur "förstår mig själv"?

[förstår mig själv]

Pilatus du säger att det är självklart att tiden kan förnimmas. Jag säger att det är självklart att den inte kan förnimmas.

Nöj dig med det då! Om jag kan förnimma tiden då jag väntar på någon, så kan jag det. Eller då du sitter i tandläkarens väntrum så är tidens gång mycket påtaglig. Jag känner ingen utanför detta forum som har problem med att förnimma tid.

Du skriver att det är förnuftet som bildar tiden. Och, fortsätter du, detta bygger på att allt följer naturlagarna. Jag har på känn att du inte kan redovisa vilka naturlagar du hade i åtanke när du skrev. Eller hur "förstår mig själv"?

Naturlagar är reaktioner på något. Förstår man orsaken så förstår man naturlagen. Då kan man förutsäga något av det som kommer att ske. Tror att du förblindar dig och hakar upp dig på orden. När du säger förnimma tiden vad menar du då? Är det en känsla tycker du? Är det förnuftet?. Det jag menar är att det är förnuftet som används. Samtidigt som du sitter i väntrummet kommer förnuftet att ha registrerat annat som händer tex din obehagskänsla osv. Men detta är en "analys" av vad som skett och inte en förnimmelse. Om det har hänt mycket både i och utanför din kropp så kommer du att anse att det gått längre tid än om det skett mindre. Genom att förnimma/registrera vad som skett kan vi ange detta som en tid.
Dax att lämna dina böcker och börja förstå tex vad du förnimmer under en minut. Det är olika input från öron, ögon och känslor inget annat. Sedan försök att avgöra vad som är åter kommande, vad som är konstant(eller nästan). Då förstår du tiden på ett annat sätt.

[Pilatus]

Jag har på känn att du inte kan redovisa vilka naturlagar du hade i åtanke när du skrev. Eller hur "förstår mig själv"?

Naturlagar är reaktioner på något. [...]

Reaktioner på något ... är det vad du tror?

I René Descartes Principia Philosophiae från 1644 beskriver han tre naturlagar enligt vilka de materiella kropparna måste röra sig. Var det dessa fundamentala lagar du tänkte på? Eller Isaac Newtons Principia mathematica från år 1687?

Vad är naturlagar reaktioner på? Det kan väl ändå inte vara det normala sättet att beskriva människans upplevelser? Så varför hänvisa till naturlagar? Är det inte dags att friska upp naturkunskaperna så du kan skilja mellan perceptionspsykologi och Newtons fysik?

[Illusionen]

Det jag ser som grundläggande när det gäller tiden är frågan:
Om ingenting rörde sig, skulle tiden ändå "rulla på"?
Mitt svar är nej. Tiden behöver rörelsen för sin existens.

SigurdV brukar tycka om mina liknelser/metaforer, så jag testar med en ny sådan.

Tänk dig att du har en kortlek.
Du bygger ett korthus av korten (kort = perspektiv), genom att stapla och arrangera dem i olika vinklar.
Du har nu ett stort ”statiskt” korthus i balans, som vi benämner universum.
Detta (huset) låter vi representera universum i det jag kallar det ”universella” tidlösa perspektivet.

I mitt Delta-koncept ingår medvetandets struktur som en del i det vi förnimmer som universum.
När medvetandets interna struktur (= ett separat kort) länkas in i balanskedjan/loopen (= tas bort) rubbas balansen i korthuset.
Det universum vi förnimmer är vi således delaktiga i, via obalansen, och benämns det ”atomära” perspektivet.

Om du nu tar bort ett kort ur korthuset kommer korthuset att haverera och rasa samman.
Det som hände när kortet avlägsnades var att du introducerade en obalans, en obalans som genererade rörelse när huset föll samman.
Detta korthus i rörelse symboliserar vårt atomära perspektiv inkl bl a dess tidsbegrepp.

Skälet till min fråga, VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ? ges då av följande.
Det som här är principiellt viktigt att förstå, är att kortet du tog bort är likvärdigt med ditt eget medvetandes interna struktur.
Detta beskrivs mer ingående i konceptet om du är intresserad.


Pilatus skriver citat,
”Enligt Kant är rum och tid åskådningsformer som vårt förstånd tillför vårt medvetande.
Väsentligt här är att han förnekar att dessa begrepp härletts ur sinnesdata.
Det kallas för kunskap a priori.
Med detta menas att kunskapen kommer före erfarenheten och att denna kunskap gör erfarenhet möjlig.
Och enligt dessa principer hämtar vi åskådningsformerna, rummet och tiden.”

Här blir det intressant värre, för hur ska vi se på detta, om vi egentligen själva, via vår egenstruktur,
är delaktiga i genereringen av en transformerad fiktiv förnimmelse, som vi benämner verklighet ?
Håller verkligen Kants resonemang ?
Jag kan för lite om filosofi för att kunna bedöma var mina funderingar ev passar in, men här tror jag ni
skulle kunna hjälpa mig att reda ut och förstå om filosofin ger/lämnar utrymme för mina tankar.

Hälsar
Illusionen

[förstår mig själv]

Jag har på känn att du inte kan redovisa vilka naturlagar du hade i åtanke när du skrev. Eller hur "förstår mig själv"?

Naturlagar är reaktioner på något. [...]

Reaktioner på något ... är det vad du tror?

I René Descartes Principia Philosophiae från 1644 beskriver han tre naturlagar enligt vilka de materiella kropparna måste röra sig. Var det dessa fundamentala lagar du tänkte på? Eller Isaac Newtons Principia mathematica från år 1687?

Vad är naturlagar reaktioner på? Det kan väl ändå inte vara det normala sättet att beskriva människans upplevelser? Så varför hänvisa till naturlagar? Är det inte dags att friska upp naturkunskaperna så du kan skilja mellan perceptionspsykologi och Newtons fysik?

Du förstår ju inte bättre. Hade jag menat Newton eller descartes så hade jag ju skrivit det. Jag hänvisar ibland till spinoza för det jag skriver är förenligt och likt det han menar. Det jag menar är att allt har en orsak. Verkan kan kallas reaktion. Du får inte hänga upp dig på ord. Det du bör anta är att allt sker i naturen. Vi måste förstå naturen bra för att överleva (rör vi oss slumpvist eller med liten förståelse så dör vi direkt). Att förstå naturen är att förstå naturlagarna. Jag ger dig bara goda råd så att du kan utvecklas och förstå naturen och dig själv bättre. Läs Etiken tex. Mer än så behöver man inte kunna.
Det du inte begriper är att det går att förstå naturen utan att använda/beskriva den med matematik. För övrigt var jag tidigare väldigt interesserad av fysik och matte. Så jag vet vad det innebär och vad det kan ge.

[förstår mig själv]

Förnuftet skapar tid och rum ja. Men det är beroende av sinnesdata för att skapa det. Det är INTE fiktivt utan det är vad det är. Dock är det som du anger en illusion på så vis att våra sinnen inte förnimmer världen som den är. Vi är ju olika.
Kunskap apriori finns absolut inte. Det som finns från början är förnuftet(beror på arv), dvs IQ. Förmågan att se samband. Dvs vår IQ. Spelar ingen roll hur "smart" någon är. Finns ingen input blir det ingen bra ide. Tex Aristoteles var smart men det fanns inte input/information så att han kunde förstå att jorden var rund. Newton kunde inte skapa relativitetsteorin men einstein för han hade ny information/input/observationer. Om du gör en IQ test och har för lite information går inte uppgiften att lösa.

[reflex]

Det jag ser som grundläggande när det gäller tiden är frågan:
Om ingenting rörde sig, skulle tiden ändå "rulla på"?
Mitt svar är nej. Tiden behöver rörelsen för sin existens.

SigurdV brukar tycka om mina liknelser/metaforer, så jag testar med en ny sådan.

Tänk dig att du har en kortlek.
Du bygger ett korthus av korten (kort = perspektiv), genom att stapla och arrangera dem i olika vinklar.
Du har nu ett stort ”statiskt” korthus i balans, som vi benämner universum.
Detta (huset) låter vi representera universum i det jag kallar det ”universella” tidlösa perspektivet.

I mitt Delta-koncept ingår medvetandets struktur som en del i det vi förnimmer som universum.
När medvetandets interna struktur (= ett separat kort) länkas in i balanskedjan/loopen (= tas bort) rubbas balansen i korthuset.
Det universum vi förnimmer är vi således delaktiga i, via obalansen, och benämns det ”atomära” perspektivet.

Om du nu tar bort ett kort ur korthuset kommer korthuset att haverera och rasa samman.
Det som hände när kortet avlägsnades var att du introducerade en obalans, en obalans som genererade rörelse när huset föll samman.
Detta korthus i rörelse symboliserar vårt atomära perspektiv inkl bl a dess tidsbegrepp.

Skälet till min fråga, VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ? ges då av följande.
Det som här är principiellt viktigt att förstå, är att kortet du tog bort är likvärdigt med ditt eget medvetandes interna struktur.
Detta beskrivs mer ingående i konceptet om du är intresserad.


Pilatus skriver citat,
”Enligt Kant är rum och tid åskådningsformer som vårt förstånd tillför vårt medvetande.
Väsentligt här är att han förnekar att dessa begrepp härletts ur sinnesdata.
Det kallas för kunskap a priori.
Med detta menas att kunskapen kommer före erfarenheten och att denna kunskap gör erfarenhet möjlig.
Och enligt dessa principer hämtar vi åskådningsformerna, rummet och tiden.”

Här blir det intressant värre, för hur ska vi se på detta, om vi egentligen själva, via vår egenstruktur,
är delaktiga i genereringen av en transformerad fiktiv förnimmelse, som vi benämner verklighet ?
Håller verkligen Kants resonemang ?
Jag kan för lite om filosofi för att kunna bedöma var mina funderingar ev passar in, men här tror jag ni
skulle kunna hjälpa mig att reda ut och förstå om filosofin ger/lämnar utrymme för mina tankar.

Hälsar
Illusionen

Som den jordnära person jag påstås vara så tänker jag inte gärna i så komplicerade banor, men min spontana reflexion är att rummet kan vi förnimma med våra sinnen medan däremot tiden måste "tänkas" fram.

[Pilatus]

Du får inte hänga upp dig på ord.

Du skriver naturlagar men menar något helt annat! Sedan anmärker du att jag inte skall hänga upp mig på ord. Ord är det sätt du försöker förmedla dina tankar med här på forumet. Så skriver du naturlagar så tror jag givetvis att du menar vad du skriver.

Även Spinoza, som var determinist, ansåg att människan besitter förmåga att välja enligt förnuftet, framför de sinnliga motiven. Han var alltså kompatibilist, fri vilja är förenligt med determinismen. Germund Hesslow går längre och säger att determinism är en förutsättning för fri vilja. Om verkligheten i flera avseenden betedde sig slumpartat skulle människans strävan att uppnå sina mål vara i fara.

Var skriver Spinoza att människan saknar fri vilja? Han säger: "Själen är en viss bestämd tänkande modus, och därför kan den inte vara fri orsak till sina handlingar; den kan med andra ord inte ha en oinskränkt förmåga att vilja och icke vilja utan måste bestämmas till att vilja det ena eller det andra av en orsak, som är bestämd av en annan, och denna i sin tur av en annan" etc. Märk väl betoningen på oinskränkt förmåga! Han menar likväl att vi är fria: En fri människa blir mer och mer aktiv och låter sig mer och mer styras av sin inre natur, samtidigt som hon mindre och mindre låter sig styras av yttre faktorer och kastas hit och dit av passiva affekter.