Vad är existens?

[Illusionen]

Delta-konceptet (http://www.maticweb.com) beskriver mer ingående aktuella principer.

En fundering innan vi står på näsan in i Delta-konceptet. Visserligen kan man säga att du redan utnyttjat problembeskrivningsprivilegiet, men bör vi inte utgå från den ontologiska frågan om det varande.

Om det finns något, hur är det beskaffat och vad är det som i så fall finns? Vi kan kanske anknyta till våra förnimmelser. Vi är antagligen överens om att vi förnimmer något, t ex en kaffekopp bredvid vårt tangentbord. Vi kan ju kontrollera att vår förnimmelse är riktig på olika sätt. Vi kan lyfta koppen och dricka dess varma innehåll. Vi kan lämna rummet och be någon kontrollera om det finns något föremål vid sidan om tangentbordet. Är det ett tillräckligt bevis på att det finns någonting materiellt som är oberoende av vår omedelbara upplevelse?

Vad gäller mitt koncept, finns det stunder då jag känner mig uppgiven och otillräcklig.
Hoppas du tror mig när jag säger att jag tycker mig förstå det jag beskriver.
Du har själv tidigare konstaterat att området är vittomspännande, en åsikt jag delar.
Man kan likna min beskrivning vid en sammanhängande ”kedja” av delförklaringar.
Varje länk i denna kedja är beroende av övriga länkar, och det är här jag misstänker att svårigheten
att förstå ligger. Man måste m a o kunna hantera/överblicka/förstå helheten för att det ska
finnas förutsättningar att förstå de separata länkarna/frågorna.
När du ställer till synes enkla frågor så klarar jag inte av att enkelt och kortfattat besvara frågorna.
Orsaken till detta är att jag behöver hela arsenalen/kedjan av konceptets delförklaringar,
för att kunna ge ett bra svar.
Jag önskar att det fanns enklare sätt att förklara, men det finns helt enkelt inga genvägar.
Svaret på bl a frågan, ”Om det finns något, hur är det beskaffat och vad är det som i så fall finns ?”
finner du i konceptet.

Hälsar
Illusionen

[Pilatus]

Svaret på bl a frågan, ”Om det finns något, hur är det beskaffat och vad är det som i så fall finns ?” finner du i konceptet.

Så din teori anknyter inte till något bestämt sätt att se på världen? Menar du med det att den ontologiska frågan kan skjutas åt sidan? En dialog utifrån allmänna villkor för ett samtal blir besvärligt om endera parten inte vill befatta sig med de frågor som kan finnas. Mina frågor är inte så svåra, tycker jag. De finns med i grundläggande läroböcker. Mitt filosofiska kunnande är inte så djupt. Men vill du diskutera med någon så är det väl inte orimligt att först klara ut det som är grundläggande? Om du omedelbart intar en försvarsställning så kan det ju aldrig bli någon diskussion om din teori. Du får väl ta risken att vi trasslar till det för dig genom naiva frågor. Eller hur ser du på saken?

[förstår mig själv]

Illusionen. När jag började förstå människan och världen. Detta var i samband med att jag blev manisk första gången. Då förstod ingen vad jag menade, jag hittade en metod att förklara genom att delge information. I början gick det ganska trögt och olust uppstod lite här och var. Sedan släppte min frustration och jag förstod att enbart genom att vara och tex lyssna mm. Sådant som förefaller meningslöst och intetsägande alltså. Det visade sig att man sprider kunskapen vidare genom att överföra känslor. Det var väl Jesus som sa att genom sitt sätt att vara sprider man kunskaper vidare likt ringar på vattnet. Och detta är helt riktigt. På detta sätt bevaras kunskaper genom generationer, sprids och kan utvecklas vidare. Detta är godheten som sprids. Vidare kan sägas att vi drivs av att förstå och vi kommer att delge information,oavsett om vi vill eller inte. Du har tex tagit patent på ditt koncept. Detta behövde du inte egentligen göra. Källan kan spåras och glöden och kraften i oss kan försvagas.
Ja lätt är det inte att följa den goda vägen.
Må väl och fortsätt hjärna att skriva. Har märkt att dina ord ibland kommer upp i mitt medvetande och att jag ibland försöker förstå dig och att det ger mig glädje.

[Illusionen]

Svaret på bl a frågan, ”Om det finns något, hur är det beskaffat och vad är det som i så fall finns ?” finner du i konceptet.

Så din teori anknyter inte till något bestämt sätt att se på världen? Menar du med det att den ontologiska frågan kan skjutas åt sidan? En dialog utifrån allmänna villkor för ett samtal blir besvärligt om endera parten inte vill befatta sig med de frågor som kan finnas. Mina frågor är inte så svåra, tycker jag. De finns med i grundläggande läroböcker. Mitt filosofiska kunnande är inte så djupt. Men vill du diskutera med någon så är det väl inte orimligt att först klara ut det som är grundläggande? Om du omedelbart intar en försvarsställning så kan det ju aldrig bli någon diskussion om din teori. Du får väl ta risken att vi trasslar till det för dig genom naiva frågor. Eller hur ser du på saken?

Pilatus, Du skriver citat, "Om du omedelbart intar en försvarsställning så kan det ju aldrig bli någon diskussion om din teori."
Sedan jag började skriva inlägg här på detta forum i våras, har jag inte gjort annat än förklarat min teori utifrån olika aspekter.
Ska jag vara ärlig så anser jag att min uppsats är unik på forumet, vad gäller omfattning och underbyggda resonemang.
Vilka informerar mer ingående ? Har jag fel ?

Ang kaffekoppen

Antag Pilatus, att du är född med en kikare för ögonen, och framför kikaren är det vinkelställda speglar monterade.
Det du iakttager, t ex kaffekoppen, ser du via kikaren och speglarna.
Din ”verklighet” blir/är då beroende och formad av kikare och speglar.
Kikaren deformerar/manipulerar RUMMET, och speglarna, POSITIONEN i rummet.
Innan du svarar, tänk även till ang vad det är som UTGÖR REFERENS för din kaffekoppsförnimmelse.
Jag behöver även känna till om du förstår maskeringsprincipen, MP, och hur G via MP polariserar G ?
Så existerar kaffekoppen, och i så fall var ?
Är det en lätt fråga att besvara, eller krävs det tydliga definitioner och en omfattande förklaring ?
Om definitioner och förklaring finns i uppsatsen, och koncentrerat i inledningen på tråden,
är det då rimligt att begära att jag upprepar det jag redan förklarat ?

/ Illusionen

[Pilatus]

Ang kaffekoppen
Antag Pilatus, att du är född med en kikare för ögonen, och framför kikaren är det vinkelställda speglar monterade.
Det du iakttager, t ex kaffekoppen, ser du via kikaren och speglarna.
Din ”verklighet” blir/är då beroende och formad av kikare och speglar.
Kikaren deformerar/manipulerar RUMMET, och speglarna, POSITIONEN i rummet.
Innan du svarar, tänk även till ang vad det är som UTGÖR REFERENS för din kaffekoppsförnimmelse.

God morgon Illusionen, tack för ditt svar.

Menar du i likhet med Platons grottallegori att vi lever i en illusion? Att vi förväxlar tolkningen av vår förnimmelse, med tolkningsföremålet i sig?

Jag behöver även känna till om du förstår maskeringsprincipen, MP, och hur G via MP polariserar G ?
Så existerar kaffekoppen, och i så fall var ?

Min syn på världen sammanfaller med realismen (den filosofiska) som anser att teorin (främst naturvetenskap) beskriver hur världen är. Jag identifierar mig således inte med de fastkedjade fångarna i grottan. Snarare tror jag mig vilja söka en sann bild av hur världen fungerar. Det är en litet grå och tråkig inställning anser en del. Och kanske är det litet speciellt eftersom jag är intresserad av konst och har väggarna fulla med egen och andras konst. Många konstnärer har mycket personliga och fantasifulla uppfattningar om världen. Någon sådan begåvning har jag inte, men t ex Karl Isaksons konst tycker jag är mycket bra. Även flera av de tidiga ryska avantgardisterna, Kazimir Malevich m fl.

Är det en lätt fråga att besvara, eller krävs det tydliga definitioner och en omfattande förklaring ?
Om definitioner och förklaring finns i uppsatsen, och koncentrerat i inledningen på tråden,
är det då rimligt att begära att jag upprepar det jag redan förklarat ?

Kanske var det detta jag menade med "försvar", ett slags undflyende. Jag vet att du menar att svaren på frågorna finns i din uppsats. Men jag vet inte om du med några enkla meningar försökt förklara vad du menar med Maskeringsprincipen, Dubbelreferensprincipen och Grundtillståndet. Jag ser nu (som först!) din introduktion till delta-konceptet. Det är bra, men frågan är om jag inte omedelbart blir ställd inför en formulering som "medvetandet maskerar därigenom sin egenstruktur". Vad tänker man på som medvetandets egenstruktur?

På sätt och vis är jag litet ledsen över att jag inte är mer öppen för de förklaringar du faktiskt presenterar. Det verkar säkert fientligt och onödigt avvisande utan någon vilja att förstå. Jag skall läsa din introduktion igen och se om jag åtminstone kan förstå hur du ser på världen.

[Illusionen]

Illusionen. När jag började förstå människan och världen. Detta var i samband med att jag blev manisk första gången. Då förstod ingen vad jag menade, jag hittade en metod att förklara genom att delge information. I början gick det ganska trögt och olust uppstod lite här och var. Sedan släppte min frustration och jag förstod att enbart genom att vara och tex lyssna mm. Sådant som förefaller meningslöst och intetsägande alltså. Det visade sig att man sprider kunskapen vidare genom att överföra känslor. Det var väl Jesus som sa att genom sitt sätt att vara sprider man kunskaper vidare likt ringar på vattnet. Och detta är helt riktigt. På detta sätt bevaras kunskaper genom generationer, sprids och kan utvecklas vidare. Detta är godheten som sprids. Vidare kan sägas att vi drivs av att förstå och vi kommer att delge information,oavsett om vi vill eller inte. Du har tex tagit patent på ditt koncept. Detta behövde du inte egentligen göra. Källan kan spåras och glöden och kraften i oss kan försvagas.
Ja lätt är det inte att följa den goda vägen.
Må väl och fortsätt hjärna att skriva. Har märkt att dina ord ibland kommer upp i mitt medvetande och att jag ibland försöker förstå dig och att det ger mig glädje.

Tack Fms, jag uppskattar dina positiva kommentarer!
Det är trevligt att utbyta åsikter med människor som delar det naturvetenskapliga intresset.
Som du känner till är jag pensionär sedan flera år tillbaka, men trots det har jag svårt att få tiden att räcka till.
Orsaken är att min fru och jag bor i en gammal nedlagd skola från 1878, vars vildvuxna tomt är på ca 4000 kvadratmeter,
och kräver fortlöpande insatser. Du kan se mig och min fru på fotografierna på hemsidan (notera de stora ekarna !).
Vi har näst intill alltid något som behöver rensas, lagas eller renoveras, så det är oundvikligt att detta kräver sin tribut.
Om jag tillfälligt ställer gräsklipparen åt sidan påkallar Jeppe (vår 3 år gamla collie) omedelbart min uppmärksamhet och
insisterar på långpromenad. Han lyckas alltid av någon outgrundlig anledning få sin vilja igenom.
När jag nu dristat mig att skriva på ett forum som detta, insåg jag inte först att det i viss mån även förpliktigar och kräver tid.
Så hur korkat det nu än låter, så känner jag mig mer stressad nu som pensionär än när jag var yrkesverksam.
Om jag därför inte kommenterar dina inlägg direkt, så beror det alltså inte på ointresse utan på ett överbokat dags-program.
Hoppas du ursäktar detta, för fram på höstkanten brukar det lätta lite.
/ Illusionen

[Illusionen]

Ang kaffekoppen
Antag Pilatus, att du är född med en kikare för ögonen, och framför kikaren är det vinkelställda speglar monterade.
Det du iakttager, t ex kaffekoppen, ser du via kikaren och speglarna.
Din ”verklighet” blir/är då beroende och formad av kikare och speglar.
Kikaren deformerar/manipulerar RUMMET, och speglarna, POSITIONEN i rummet.
Innan du svarar, tänk även till ang vad det är som UTGÖR REFERENS för din kaffekoppsförnimmelse.

God morgon Illusionen, tack för ditt svar.

Menar du i likhet med Platons grottallegori att vi lever i en illusion? Att vi förväxlar tolkningen av vår förnimmelse, med tolkningsföremålet i sig?

Jag behöver även känna till om du förstår maskeringsprincipen, MP, och hur G via MP polariserar G ?
Så existerar kaffekoppen, och i så fall var ?

Min syn på världen sammanfaller med realismen (den filosofiska) som anser att teorin (främst naturvetenskap) beskriver hur världen är. Jag identifierar mig således inte med de fastkedjade fångarna i grottan. Snarare tror jag mig vilja söka en sann bild av hur världen fungerar. Det är en litet grå och tråkig inställning anser en del. Och kanske är det litet speciellt eftersom jag är intresserad av konst och har väggarna fulla med egen och andras konst. Många konstnärer har mycket personliga och fantasifulla uppfattningar om världen. Någon sådan begåvning har jag inte, men t ex Karl Isaksons konst tycker jag är mycket bra. Även flera av de tidiga ryska avantgardisterna, Kazimir Malevich m fl.

Är det en lätt fråga att besvara, eller krävs det tydliga definitioner och en omfattande förklaring ?
Om definitioner och förklaring finns i uppsatsen, och koncentrerat i inledningen på tråden,
är det då rimligt att begära att jag upprepar det jag redan förklarat ?

Kanske var det detta jag menade med "försvar", ett slags undflyende. Jag vet att du menar att svaren på frågorna finns i din uppsats. Men jag vet inte om du med några enkla meningar försökt förklara vad du menar med Maskeringsprincipen, Dubbelreferensprincipen och Grundtillståndet. Jag ser nu (som först!) din introduktion till delta-konceptet. Det är bra, men frågan är om jag inte omedelbart blir ställd inför en formulering som "medvetandet maskerar därigenom sin egenstruktur". Vad tänker man på som medvetandets egenstruktur?

God afton Pilatus!

Har skrivit ned några rader, i ett försök att hjälpa dig hitta ingångstråden att börja nysta från.

P: Menar du i likhet med Platons grottallegori att vi lever i en illusion?
I: Ja, och det är så många pusselbitar som faller på plats med detta som grund att jag
personligen känner mig övertygad.

P: Kanske var det detta jag menade med "försvar", ett slags undflyende.
I: Undflyende p g a tidsbrist är nog rätt beskrivning.

P: Men jag vet inte om du med några enkla meningar försökt förklara vad du menar med
Maskeringsprincipen, Dubbelreferensprincipen och Grundtillståndet.
I: Egentligen är det principiellt enkelt, så se texten/metaforen nederst i detta inlägg.

P: "medvetandet maskerar därigenom sin egenstruktur" ?
I: Vi förenklar lite tillsvidare och betraktar ”egenstrukturen” som medvetandets ”kodnyckel”.
Det är via denna ”kodnyckel” som medvetandet ”sätter sin egen referens” i G.
Kodnyckeln är alltså bestämmande för medvetandets relation G.

Tänk dig att du häller ut en ask tändstickor på bordet.
Varje tändsticka låter vi sedan representera en vektor/pil.
Mängden tändstickor/pilar och deras slumpmässiga riktning gör att summan av alla pilarna blir noll,
vilket är detsamma som balans. Alla dessa tändstickor/pilar/vektorer på bordet låter vi nu representera
grundtillståndet G. Notera att G då är i BALANS !

Medvetandets ”egenstruktur” simulerar vi med en begränsad kombination/kod av tändstickor.
För enkelhets skull med en enda tändsticka/pil, som vi benämner M-stickan.
När M-stickan befinner sig i G, rubbas balansen i G, beroende på att M-stickan neutraliserar en av
G-tändstickorna på bordet som har samma riktning. Obalansen som M-stickan åstadkommer
har då samma riktning/orientering som M-stickan. Det är detta som kallas polarisation.
Maskeringsprincipen, MP, är den princip som ombesörjer neutraliseringen.
Polarisationen och dess riktning bestäms/styrs m a o av medvetandets ”egenstruktur”,
i detta förenklade fall av M-stickan.
Konsekvensen blir att M-stickan p g a sin styrande funktion ”fäster”medvetandet i G,
vilket är likvärdigt med att M-stickan ”sätter sin egen referens” i G.
Från M-stickans horisont har G på detta sätt fått ett utseende/struktur som M-stickan genererat !
Detta är Delta-konceptets enkla förklaring till varför verkligheten utgår från ”jaget”.

När två partiklar växelverkar/kommunicerar så sätter respektive partikel sin egen referens i G,
via maskeringsprincipen, MP, vilket jag benämner Dubbelreferensprincip, DRP.
Som jag skriver i uppsatsen är MP och DRP egentligen samma sak, men med den utökningen att DRP
omfattar två växelverkande atomer.

Växelverkan/kommunikationen sker sedan via de obalanser M-stickorna förorsakar i G.

Det är min förhoppning att den här ”tuggan” är begriplig (är lite trött så här på kvällskvisten) ?
Om så är fallet är jag beredd att fortsätta med nästa tugga om du så önskar.

Hälsar
Illusionen




På sätt och vis är jag litet ledsen över att jag inte är mer öppen för de förklaringar du faktiskt presenterar. Det verkar säkert fientligt och onödigt avvisande utan någon vilja att förstå. Jag skall läsa din introduktion igen och se om jag åtminstone kan förstå hur du ser på världen.

[Pilatus]

God afton Pilatus!
Har skrivit ned några rader, i ett försök att hjälpa dig hitta ingångstråden att börja nysta från.

Det är jag tacksam för. Jag har läst en del i dag. Det är en imponerande mängd arbete du lagt ner. Jag vet av egen erfarenhet hur många timmar det tar att skriva text som man har litet krav på. En sak slog mig, jag finner inte en enda källhänvisning. T ex om du säger något som du menar att Einstein menat, ja, det är ju bra, men vilken källa använde du dig av? Kapitelindelningen är bra. Ett abstract hade inte varit fel och inte heller en notapparat. Ordvalen är ibland litet förbryllande. Jag tror jag förstår, men ibland kvarstår en viss osäkerhet. Jag förstår vad du skriver ord för ord, men jag blir ofta undrande vad du avser, eller hur du kommit fram till att något som vi tycker oss veta något om, helt enkelt förkastas. Kan du oftast belägga för dig själv att du är på rätt spår? Mängden obekräftade hypoteser tycks stor. Har du kunnat designa något test, eller gjort något experiment (eller funderat på vad som skulle kunna falsifiera någon hypotes)? Varför inte sätta upp en huvudhypotes (+ eventuella stödhypoteser) att analysera och testa. Har du läst någon bok i vetenskapsteori? Det finns även handböcker i hur man skriver vetenskapliga uppsatser.

Det är inte min mening att vara negativ mot ditt projekt. Det är jag verkligen inte.

Tändstickorna på bordet påminde mig om Kirchoffs första lag.

God natt!

[reflex]

Illusionen
Det känns lättare att förstå din uppsats än de utdrag du presenterat på forumet. Men det är så mycket text att jag baxnar inför uppgiften att plöja igenom allt framför datorn. Det skulle vara bättre att ha den i utskriven form som kvällsläsning. Det finns mycket som är intressant i det här, är min spontana reaktion när jag läser texten. All matematik hoppar jag däremot över eftersom mitt matematikintresse är svagt och dåligt underbyggt. Medvetandet (i varje fall mitt) reagerar så när det tar del av en text att det mesta flyter bara förbi men här och där hittar medvetandet detaljer som det går att kombinera med tidigare inhämtad kunskap. I det här fallet t.ex. ordet "Tao" inom taoismen. Det kan sägas beteckna ett slags "yttre" verklighet som vi aldrig kan uppfatta eftersom själva försöket att definiera, förklara eller förstå gör att det undflyr oss på grund av inverkan från våra försök. Är inte detta just vad du försöker förklara med tändstickorna?
Jag brukar ibland beskriva mig som taoist just på grund av detta betraktelsesätt och de konsekvenser det får på inställningen till livet och tillvaron i stort.

[Illusionen]

God afton Pilatus!
Har skrivit ned några rader, i ett försök att hjälpa dig hitta ingångstråden att börja nysta från.

Det är jag tacksam för. Jag har läst en del i dag. Det är en imponerande mängd arbete du lagt ner. Jag vet av egen erfarenhet hur många timmar det tar att skriva text som man har litet krav på. En sak slog mig, jag finner inte en enda källhänvisning. T ex om du säger något som du menar att Einstein menat, ja, det är ju bra, men vilken källa använde du dig av? Kapitelindelningen är bra. Ett abstract hade inte varit fel och inte heller en notapparat. Ordvalen är ibland litet förbryllande. Jag tror jag förstår, men ibland kvarstår en viss osäkerhet. Jag förstår vad du skriver ord för ord, men jag blir ofta undrande vad du avser, eller hur du kommit fram till att något som vi tycker oss veta något om, helt enkelt förkastas. Kan du oftast belägga för dig själv att du är på rätt spår? Mängden obekräftade hypoteser tycks stor. Har du kunnat designa något test, eller gjort något experiment (eller funderat på vad som skulle kunna falsifiera någon hypotes)? Varför inte sätta upp en huvudhypotes (+ eventuella stödhypoteser) att analysera och testa. Har du läst någon bok i vetenskapsteori? Det finns även handböcker i hur man skriver vetenskapliga uppsatser.

Det är inte min mening att vara negativ mot ditt projekt. Det är jag verkligen inte.

Tändstickorna på bordet påminde mig om Kirchoffs första lag.

God natt!

God morgon Pilatus,
och tack för positiv respons.

Misstänker att du börjat ana något intressant, som kan vara av betydelse för din bild av ”verkligheten”.
Om det förhåller sig så vore det både roligt och trevligt.

Anledningen till att källhänvisningar saknas är att konceptet är en ”egen komposition”, som tillkommit
utan egentlig extern påverkan.
Ordvalen hänger samman med detta (SigurdV har tidigare reagerat på mitt udda uttryckssätt).
Jag har inte läst vetenskapsteori, utan återigen, se mig som en autonom ”fritänkare” i vedboden,
som stämmer av tankemödan mot Jeppe under promenaderna.
Jag ser en poäng med detta att försöka stå på egna ben från början till slut av resonemangskedjan.

För att vidmakthålla ditt intresse vill jag uppmärksamma dig på följande, som ingen förefaller ha förstått,
och som troligen kan ha stor betydelse för filosofin i stort.

I ett tidigare sammanhang skriver jag bl a citat, ”Trots sin enkelhet och renhet besitter fälten likväl den
ofattbara kapacitet och förmåga som krävs för att skapa och forma vår värld !
Min personliga uppfattning är att det sannolikt inte är möjligt att finna en fundamental ”mekanism”,
här benämnd M, som kan göra anspråk på att atomärt efterlikna denna ofattbara förmåga.
Jag vill ändå redogöra för några tankar kring detta.
Efter att ha begrundat problemställningen, var min första slutsats att ju mer komplicerad M väljs desto
mer begränsad blir M:s kapacitet och förmåga. Det förefaller alltså som den ”standardmodell” som tillämpas
inom fysiken ej uppfyller de krav på enkelhet som borde bli en följd av nämnda slutsats.
Standardmodellen med dess elementarpartiklar är helt enkelt för komplicerad, för att den ska uppfylla
ställda kapacitetskrav. Målsättningen blev därför att söka en basal mekanism, M, som var extremt enkelt.

Den ”mekanism”, M, som efter div funderande kom att utkristallisera sig hade formen av en ”kurva”.
Små segment av böjen/kurvan kan spaltas upp i komposanter, orienterade 90 grader relativt varandra.
Om vi här tänker oss att varje del av en struktur ”återkopplar” till sig själv, inses att den linjära strukturen
återkopplar symmetriskt, medan den böjda strukturen återkopplar asymmetriskt.
Detta kan uttryckas som att den linjära strukturen är ”neutral = balanserad” medan den cirkulära strukturen är ”aktiv = obalanserad”.
En struktur som kan formas sluten t ex cirkulär och/eller sfärisk, kan då ses som ett överordnat balanserat komplex av obalanssegment.
Det balanskriterie/balanskriterium, DELTA, jag beskriver och använder mig av, har sin grund i detta resonemang.
DELTA använder jag mig sedan av för att förklara merparten av fysiken och dess s k paradoxer.”


”KVADRANT-BÖJEN” jag beskriver ovan
är en konsekvens av DUBBELREFERENSPRINCIPEN, DRP !
Lägg till detta att EULERS formel då får en direkt koppling till DRP !

Se DRP och KVADRANT-BÖJEN, som att det skapas en solidare grund för resonemanget, och förståelsen i stort.

En primär förutsättning för att förstå den ”verklighet” du vill utröna, är därför att beakta DRP,
och de konsekvenser DRP medför atomärt.

EULERS formel är viktig i sammanhanget, då den atomärt beskriver kvadrantböjen (normerat!).
Du bör helst begrunda formeln.
Misstänker att matematikerna inte har motiverat Eulers formel via någon ”referens-mekanism” typ DRP,
utan enbart baserar formeln på en matematisk härledning.

DRP inkl KVADRANT-BÖJEN återspeglar universum, varför jag starkt ifrågasätter Big Bang.
Intuitivt tycker jag mig känna att Big Bang är en illusion/fiktion av en ”kvadrantböjs bortre ände”,
vilket borde innebära att BB är imaginär till sin karaktär.

Vårt OÄNDLIGHETSBEGREPP som vållat många bekymmer, inte minst inom filosofin, förklaras via DRP.
OÄNDLIGHETEN är alltså en effekt/följd av
DIFFERENSEN mellan medvetandets tillämpning av olika REFERENS-system.

TID är en konsekvens av DRP.

RELATIVITET är likaså en funktion av DRP.

PLANCKS konstant är även den en direkt konsekvens och funktion av ”KVADRANT-BÖJEN”.
Du har säkert frågat dig varför Plancks konstant har den storlek den har, och svaret ges alltså av DRP.

Även begreppet EXISTEN är kopplad till DRP.

Du har kanske svårt att acceptera detta inledningsvis, men vår verklighet framträder i slutet av
resonemanget som den transformerade illusion jag hävdar.

När jag skriver citat, ”Trots sin enkelhet och renhet besitter fälten likväl den ofattbara kapacitet
och förmåga som krävs för att skapa och forma vår värld !” är det ovanstående jag har i tankarna.

Mitt råd är,
VILL DU FÖRSTÅ DELTA-KONCEPTET, BÖRJA MED ATT STUDERA DRP INGÅENDE !
GÅ INTE VIDARE INNAN DU FÖRSTÅTT INNEBÖRDEN AV REFERENS-DIFFERENS !

Betraktas bibelns text och liknelser vid en metafor, blir bilden som framträder mer nyanserad.
I ett tidigare inlägg skriver jag,
Min personliga slutsats är att det är omöjligt att bevisa att Gud finns, det är upp till var människa
att ta ställning till. Att utifrån en rent vetenskaplig utgångspunkt övermodigt och kategoriskt förneka att Gud finns,
förefaller dock mot bakgrund av ovanstående, väl självtillräckligt, om uttrycket tillåts.
Eller som en präst uttryckte saken i en predikan jag lyssnade till, citat,
”Om du tror att du förstår Gud, har du inte förstått någonting”.
Är inte mitt koncept en bekräftelse på att vi borde vara lite mer återhållsamma med våra hybris-konstateranden ?
Så lite tillspetsat uttryckt, hur kan man kategoriskt förneka en högre nivå av kunskap och sammanhang om man
inte samtidigt förstår t ex DRP och dess konsekvenser ?

Du tog även upp detta med konst.
Konstintresse, och förmågan att höra och se det vackra, tror jag utgör grund för ett kreativt tänkande.

Hälsar
Illusionen & Jeppe

[Pilatus]

Min personliga slutsats är att det är omöjligt att bevisa att Gud finns, det är upp till var människa
att ta ställning till. Att utifrån en rent vetenskaplig utgångspunkt övermodigt och kategoriskt förneka att Gud finns,
förefaller dock mot bakgrund av ovanstående, väl självtillräckligt, om uttrycket tillåts.
Eller som en präst uttryckte saken i en predikan jag lyssnade till, citat,
”Om du tror att du förstår Gud, har du inte förstått någonting”.

Jag kan inte motstå att kommentera detta avsnitt. Antagligen är jag litet överkänslig mot översittarfasoner, men om en präst skulle tala om för mig hur litet jag begriper skulle jag bli riktigt arg. Var och en som haft, eller har, någon slags relation till religion har också en föreställning om vad Gud, JHVH eller Allah är. Den är deras egen och är vare sig bättre eller sämre än någon annans.
Att prästen läst litet teologi och kanske kan litet grekiska och latin, må vara. Kanske har han läst hermeneutik och har skrivit någon avhandling. Det är inte så viktigt för den han tilltalar med att du inte har "förstått någonting".

Frågor om Guds existens är inte en fråga som vetenskapen bryr sig särskilt mycket om. Vem skulle vilja satsa forskningspengar på att utreda en sådan fråga? Om någon kategoriskt förnekar Guds existens så handlar det alldeles säkert om känslor, inte om vetande. Det är inte en fråga om att veta - det är en fråga om tro. De kristna begår ofta felet att hålla en massa saker för sanna. Trosbekännelsen är verkligen något att bita i, inte ens biskopar tar den i alla avseenden för att vara sann på annat sätt än genom tron.

[Illusionen]

Min personliga slutsats är att det är omöjligt att bevisa att Gud finns, det är upp till var människa
att ta ställning till. Att utifrån en rent vetenskaplig utgångspunkt övermodigt och kategoriskt förneka att Gud finns,
förefaller dock mot bakgrund av ovanstående, väl självtillräckligt, om uttrycket tillåts.
Eller som en präst uttryckte saken i en predikan jag lyssnade till, citat,
”Om du tror att du förstår Gud, har du inte förstått någonting”.

Jag kan inte motstå att kommentera detta avsnitt. Antagligen är jag litet överkänslig mot översittarfasoner, men om en präst skulle tala om för mig hur litet jag begriper skulle jag bli riktigt arg. Var och en som haft, eller har, någon slags relation till religion har också en föreställning om vad Gud, JHVH eller Allah är. Den är deras egen och är vare sig bättre eller sämre än någon annans.
Att prästen läst litet teologi och kanske kan litet grekiska och latin, må vara. Kanske har han läst hermeneutik och har skrivit någon avhandling. Det är inte så viktigt för den han tilltalar med att du inte har "förstått någonting".

Frågor om Guds existens är inte en fråga som vetenskapen bryr sig särskilt mycket om. Vem skulle vilja satsa forskningspengar på att utreda en sådan fråga? Om någon kategoriskt förnekar Guds existens så handlar det alldeles säkert om känslor, inte om vetande. Det är inte en fråga om att veta - det är en fråga om tro. De kristna begår ofta felet att hålla en massa saker för sanna. Trosbekännelsen är verkligen något att bita i, inte ens biskopar tar den i alla avseenden för att vara sann på annat sätt än genom tron.

Det går tydligen att läsa och tolka detta på olika sätt.
Om du inte har några invändningar mot de tre första raderna, ser jag dock inget problem.
Min personliga uppfattning är, som du känner till, att INGEN VET.
Det kommer alltid att finnas nya dörrar att öppna.
För att få helheten att ”gå ihop” finns det då för många ett behov av att ersätta bristen på vetande/kunskap
med något, och för troende är det Gud som ligger närmast till hands.
Det prästen i fråga säger, är inget annat än att INGEN VET, vilket överensstämmer med min egen uppfattning.

Du säger vidare citat,
”Frågor om Guds existens är inte en fråga som vetenskapen bryr sig särskilt mycket om.”
Låt mig då kontra med att säga att, jag som båtbyggare inte bryr mig så mycket om vetenskapen,
den saknar ju förmåga att besvara mina frågor !

http://www.youtube.com/watch?v=BV0opTtWS6g

/ Illusionen

[Pilatus]

Min personliga uppfattning är, som du känner till, att INGEN VET.

Jag anmärker inte på din uppfattning, men prästen hade hur fel som helst. ”Om du tror att du förstår Gud, har du inte förstått någonting”. Det är inte något prästen kan yttra sig om.

Det prästen i fråga säger, är inget annat än att INGEN VET, vilket överensstämmer med min egen uppfattning.

Nej, han yttrar sig mycket kategoriskt om vår förmåga att förstå Guds natur. Det kan vi veta något om. I ett inifrånperspektiv kan vi gå till NT och det centrala i Jesu predikningar om kärleksbudskapet. Teodicéproblemet är ett av de mer diskuterade frågorna om ondska, fri vilja och Guds avsikter. Vad är det vi inte vet? Om Gud i slutändan skall visa oss någon nåd?

[Pilatus]

Låt mig då kontra med att säga att, jag som båtbyggare inte bryr mig så mycket om vetenskapen,
den saknar ju förmåga att besvara mina frågor !

Trist att behöva säga att du faktiskt har fel på denna punkt. Säkert har du tvingats ta hänsyn till Arkimedes princip som beskriver vad som händer då du t ex skjuter ut en båt i vattnet. Varför flyter den? Läste just om en Petterssonbåt - PTS 26 med en vikt på 2 300 kg. (Ej den på bilden) Hur kan någon veta säkert var vattenlinjen kommer att gå? Tänk om en sådan där slank båt kommer att uppträda på ett sätt som inte alls var avsedd.

[förstår mig själv]

Illusion: visst är allt en "illusion" myran, flugan, apan och människan har olika "verklighetsuppfattningar". Dock är illusionen som sådan verklig. Något som sker. Om något hör röster eller ser något som andra inte hör/ser så är det själva upplevelsen/illusionen/psykosen eller vad vi kallar den verklig.
Jag har tidigare formulerat en del naturlagar för däggdjuren. "Vi uppfattar världen på ett sådant sätt att vi ska må så bra som möjligt(dvs överleva och fortplanta oss). Illusionen är det som "blir över" så att säga resultatet. Det är även i denna illusionsvärld som det för oss viktiga sker. Att frångå sin illusion är att förneka sina sinnen och sitt förnuft. Och det är inte bra för organismen. Tänk också på att det är denna illusion som har lett oss dit vi är och möjliggjort förståelsen av högre ordningar.