Mitt best of FF

[Pilatus]

Jo det har allt hänt att jag hittat ett antal plånböcker när jag körde taxi, kollade aldrig mer än de uppgifter som behövdes
för att finna ägaren själv i första hand, körkort etc. Däremot kan du fundera på detta. Jag hade bekymmer hur jag skulle
få råd att betala en hyra, det fattades runt 6000 kronor den månaden. På trottoaren hittade jag en plånbok med 10.000 i.
Jag tog pengarna betalade hyran, månaden därpå kom de pengarna jag hade väntat på, jag fyllde upp plånboken med
det beloppet jag tagit och lade den i brevinkastet hos den pensionären som hade tappat plånboken. Någon ränta fick
personen däremot inte.

Det var ju ingen dålig berättelse om hur en kris kan lösas med rätt mycket tur och ett ärligt sinnelag. Turligt nog har jag aldrig hittat några plånböcker, så vi kan inte veta om jag skulle behållit den upphittade plånboken. Kanske drabbas man av empati, lämnar tillbaks plånboken utan att låta sig frestas och har sedan ett gott minne att värma självkänslan över. Ja, jo, jag får medge att du steg litet i min aktning.

[OblivionII]

Öh... har jag glömt bort några förolämpande yttranden i det förflutna?
Vi har inga gäss oplockade vad jag vet.

Ja det har du uppenbarligen gjort. Senast du kommenterade mig använde du ett öknamn för att hänvisa till mig efter att du kände dig provocerad, men det har du givetvis glömt bort lagom till den här diskussionen.

Nej då, det glömdes bort långt dessförinnan.Så utraderat att det ännu inte återkommit...
Jag måste nog se det för att uppleva det.

Självklart har du glömt bort det, och dessutom långt dessförinnan, vad annars? och även med betänketid är det information som är knepig att leta fram. Det handlar ju bara om Oblivioni, inget att lägga märke vid.

varför är alla så förutsägbara?

För att fräscha upp ditt minne - du skrev det här som svar till Pilatus den 12:e juli:

vi har ett språk som tillräckligt exakt och kan översättas till andra språk. I vetenskapliga sammanhang sprids kunskap över världen.
Mycket potenta förstörelsevapen kan konstrueras av ett stort antal stater.

Kanske oblivioni inte tycker det där är intelligent?

jag ser det som ett tydligt exempel på en person som blivit provocerad i min mening (då jag tänjde lite på gränserna genom en citering som hade potential att reta dig en aning), men det är något du tydligen upplever ofta nog för att glömma bort.
Till ditt försvar så hann det gå flera veckor.

Att du nu väljer att förneka det hela

Sorry så ser det inte ut innefrån mig ... med risk för att uppfattas som elak bör jag påpeka att du inte har varit en betydelsefigur för mig. Du har inte sparats i mina medvetna delar, inga medvetna val angående dej har gjorts.

Vilken lyckosam slump för dig att din sanning råkar vara till nackdel för mitt hänseende. Känns inte ett dugg konstruerat.
Vi vet båda två att jag trängt in i dina medvetna delar... men fortsätt gärna förneka. Det är underhållande. Och är inte alls förutsägbart.

för att det inte passar din agenda är det perfekta beviset för min huvudpoäng om folks "dolda" agendor som de tror sig kunna använda på ett ställe som filosofiforum.com.

Men jag tycker faktiskt inte din text är ointressant. Och ämnesområdet är glödhett!

Du är erfaren märker jag. Självklart behövs det lite beröm för att framstå som trovärdig.

Även i ditt senaste inlägg hade du mig i åtanke men det kommer du såklart förneka nu också.

Vet inte vilket inlägg du menar, mitt närminne är rätt begränsat och dessutom är jag lat.
(Scrollar och googlar ogärna. (Minns jag inte finns det inte...))

Samla kraft, och scrolla sen sju meddelanden upp från ditt senaste. Där hittar du ditt näst sista inlägg.

De med hjärna vet sanningen och det får jag nöja mig med.

Äsh...jag har ingen anledning att inte berätta hur jag uppfattar att saker ligger till.

exakt min tanke.

Vill ändå lägga till att jag inte är långsint,

Då kanske vi kan uppnå nån gemensam referensram denna gång?
Jag passar blixtsnabbt på att be om ursäkt för mitt tidigare beteende
INNAN jag minns eller får det citerat!

Du ber om ursäkt för något du inte minns att du har gjort eller vet vad det handlar om? Du vill bara lösa situationen... Jag kan tyvärr inte ta den ursäkten på allvar.

[SigurdV]

Självklart har du glömt bort det, och dessutom långt dessförinnan, vad annars? och även med betänketid är det information som är knepig att leta fram. Det handlar ju bara om Oblivioni, inget att lägga märke vid.

varför är alla så förutsägbara?

För att fräscha upp ditt minne - du skrev det här som svar till Pilatus den 12:e juli:

vi har ett språk som tillräckligt exakt och kan översättas till andra språk. I vetenskapliga sammanhang sprids kunskap över världen.
Mycket potenta förstörelsevapen kan konstrueras av ett stort antal stater.

Kanske oblivioni inte tycker det där är intelligent?

jag ser det som ett tydligt exempel på en person som blivit provocerad i min mening (då jag tänjde lite på gränserna genom en citering som hade potential att reta dig en aning), men det är något du tydligen upplever ofta nog för att glömma bort.
Till ditt försvar så hann det gå flera veckor.

Du drar för snabba slutsatser anser jag: JAG tyckte inte det var särskilt intelligent att "Mycket potenta förstörelsevapen kan konstrueras av ett stort antal stater." så när jag föreslog att du inte tyckte det var intelligent så var det INTE kritik utan motsatsen.
PS: Tar nog en sak i taget nu, ses i morrn

[OblivionII]

Du drar för snabba slutsatser anser jag: JAG tyckte inte det var särskilt intelligent att "Mycket potenta förstörelsevapen kan konstrueras av ett stort antal stater." så när jag föreslog att du inte tyckte det var intelligent så var det INTE kritik utan motsatsen.
PS: Tar nog en sak i taget nu, ses i morrn

Nu är det jag som är förutsägbar här.. men jag kan inte tro på det du säger. Jag hade PRECIS retat upp dig genom ett citat i mitt signaturfält (Pilatus vet vad jag menar - han reagerade på mitt "lågvattenmärke"), jag vet att du blev irriterad av det jag av någon dum anledning ville reta dig med, och ditt första svar efter det "irritationsmomentet" var just det där "Kanske oblivioni inte tycker det där är intelligent?", ett inlägg där jag för första gången sen min registrering 2006 fått ett öknamn... och nu vill du mena att det var något du skrev till mitt försvar, och inte alls menat som något sarkastiskt? Trots att vi inte alls gått ihop med varandra tiden innan dess?
Jag är imponerad.

Ni som störde er på att jag främst ansåg mig ha lärt mig saker via mitt analyserande av det sociala interagerandet här på FF, och inte främst via spridningen av information/fakta... nu kanske ni förstår vad jag menar.

[SigurdV]

Du drar för snabba slutsatser anser jag: JAG tyckte inte det var särskilt intelligent att "Mycket potenta förstörelsevapen kan konstrueras av ett stort antal stater." så när jag föreslog att du inte tyckte det var intelligent så var det INTE kritik utan motsatsen.
PS: Tar nog en sak i taget nu, ses i morrn

Nu är det jag som är förutsägbar här.. men jag kan inte tro på det du säger. Jag hade PRECIS retat upp dig genom ett citat i mitt signaturfält (Pilatus vet vad jag menar - han reagerade på mitt "lågvattenmärke"), jag vet att du blev irriterad av det jag av någon dum anledning ville reta dig med, och ditt första svar efter det "irritationsmomentet" var just det där "Kanske oblivioni inte tycker det där är intelligent?", ett inlägg där jag för första gången sen min registrering 2006 fått ett öknamn... och nu vill du mena att det var något du skrev till mitt försvar, och inte alls menat som något sarkastiskt? Trots att vi inte alls gått ihop med varandra tiden innan dess?
Jag är imponerad.

Ni som störde er på att jag främst ansåg mig ha lärt mig saker via mitt analyserande av det sociala interagerandet här på FF, och inte främst via spridningen av information/fakta... nu kanske ni förstår vad jag menar.

Du är för känslig... eller vad det heter!
Du verkar tycka alla har något emot dig och du letar negativa tolkningar av det de säger.
Jag tvivlar på att du kan ändra dig på den punkten ...det är svårt att uppfostra sina känslor.
Du är inte öppen mot verkligheten eftersom du litar mer till vad du KÄNNER än vad andra berättar. Du letar dolda budskap och agendor i stället för att försöka uppnå samförstånd.

När blev du överens med någon sist?

Har jag fel? Känner du dig omtyckt? Och tycker du om andra?
Kan du inte låta dem pyssla ifred med sina illa dolda förolämpningar och antydningar?
Vad kan det egentligen vara som alla hänger upp sig på så fort du dyker upp?
Hur har du lyckats förarga hela världen? Vad är det för fel på oss?

[OblivionII]

Du drar för snabba slutsatser anser jag: JAG tyckte inte det var särskilt intelligent att "Mycket potenta förstörelsevapen kan konstrueras av ett stort antal stater." så när jag föreslog att du inte tyckte det var intelligent så var det INTE kritik utan motsatsen.
PS: Tar nog en sak i taget nu, ses i morrn

Nu är det jag som är förutsägbar här.. men jag kan inte tro på det du säger. Jag hade PRECIS retat upp dig genom ett citat i mitt signaturfält (Pilatus vet vad jag menar - han reagerade på mitt "lågvattenmärke"), jag vet att du blev irriterad av det jag av någon dum anledning ville reta dig med, och ditt första svar efter det "irritationsmomentet" var just det där "Kanske oblivioni inte tycker det där är intelligent?", ett inlägg där jag för första gången sen min registrering 2006 fått ett öknamn... och nu vill du mena att det var något du skrev till mitt försvar, och inte alls menat som något sarkastiskt? Trots att vi inte alls gått ihop med varandra tiden innan dess?
Jag är imponerad.

Ni som störde er på att jag främst ansåg mig ha lärt mig saker via mitt analyserande av det sociala interagerandet här på FF, och inte främst via spridningen av information/fakta... nu kanske ni förstår vad jag menar.

Du är för känslig... eller vad det heter!
Du verkar tycka alla har något emot dig och du letar negativa tolkningar av det de säger.
Jag tvivlar på att du kan ändra dig på den punkten ...det är svårt att uppfostra sina känslor.

I vissa situationer är jag för känslig ja, men att vara känslig har sina fördelar också. Jag är bland annat bra på att se samband och att snappa upp dubbelmoral.
Jag har levt med falskhet omkring mig hela livet och har insett att det till stor del inte går att lita på någon, inte ens sig själv. Alla människor är medvetet falska på sina sätt och jag blir upprörd och besviken när folk jämt och ständigt försöker höja sig själva genom att sänka andra och jag ser det som ett friskhetstecken att reagera mot det förkastliga i att göra så mot sina medmänniskor.
Jag tvivlar också på att jag kan ändra mig på den punkten.

Att försöka sänka andra är något du försöker dig på ofta.
Du tror att du är skyddad bakom dina "smidiga formuleringar" - du spelar på att det du säger kan tolkas annorlunda. Men det du glömmer är att alla formuleringar sammantaget avslöjar dig och visar vad du egentligen håller på med.
Det är falskspelarens största misstag, att bara se till de enskilda situationerna och glömma bort hur helheten visar sig.

När de sen blir ifrågasatta så låtsas de som om det regnar.

Det kan låta ungefär så här:

"Öh... har jag glömt bort några förolämpande yttranden i det förflutna?
Vi har inga gäss oplockade vad jag vet."

Läser man alla våra konversationer efter varandra som vi haft så blir det tydligt att du oprovocerat har försökt sänka eller dumförklara mig i flera månader, så du måste ju förstå hur du framstår när du sen försöker lägga fram det som att allt är frid och fröjd mellan oss och att det är jag som "letar negativa tolkningar". Jag tycker det är en slap in the face på alla som läser här på forumet, att du inte har mer förtroende för deras förmåga att dra korrekta slutsatser.
Jag behöver inte leta några negativa tolkningar överhuvudtaget, falskheten finns överallt. Folk verkar bara inte lägga så stort fokus vid det av någon för mig outgrundlig anledning. För mig har det en stor betydelse.

Du är inte öppen mot verkligheten eftersom du litar mer till vad du KÄNNER än vad andra berättar.

Det beror på vart ifrån eller från vem informationen kommer och vad det är som dryftas, men självklart litar jag ofta mer till vad jag själv känner än vad andra berättar. Jag anser mig varken underskatta eller överskatta min intuition och vad jag med mina erfarenheter kan se för samband och dra för slutsatser. Jag anser mig ha ganska bra koll på mina begränsningar jämfört med snittet.

Du letar dolda budskap och agendor i stället för att försöka uppnå samförstånd.

Nej, jag letar inte efter dem. Dolda budskap och agendor finns som sagt överallt och jag råkar bara nämna dem oftare än vad människor normalt gör.
Jag försöker visst uppnå samförstånd med människor. Ett bevis är att jag trots min uppfattning om att du försökt sänka mig senaste halvåret ändå har fortsatt diskutera sakfrågor med dig. Jag är som sagt inte långsint utan har förståelse för människors tillkortakommanden, troligen för att jag är så medveten om min oförmåga att kontrollera mina egna.

När blev du överens med någon sist?

Jag ser till stor del saker ur lite annorlunda synvinklar och det medför såklart att jag i större utsträckning inte värderar saker på samma sätt som många andra gör. Det skapar nog lite extra tvistefrågor.
Om vi nu bortser från mitt socialiserande på det här forumet så tycker jag folk i allmänhet envisas med att vara så otroligt.... oskeptiska. Kritiskt tänkande är en styrka jag sällan imponeras av hos andra människor. Subjektiv "önske-fakta" sprids hejvilt utan närmare eftertanke och det skapar en del sidetrack-diskussioner när jag inte kan köpa rakt av vad folk försöker få mig att tro på. Då litar jag ofta hellre på min egna känsla för vad som är rätt än vad som berättas för mig.

Jag tycker oftast sakfrågorna är det viktigaste så det finns massor med saker jag inte är överens med folk om och tvärtom - det finns massor med saker som jag är överens med dem om. Jag skulle aldrig kort och gott säga att jag är överens med någon.

Har jag fel? Känner du dig omtyckt? Och tycker du om andra?

I allmänhet så känner jag mig omtyckt ja, men inte i alla sammanhang. Det tar tid att lära känna mig och det krävs oftast lite djupare snack för att på riktigt förstå sig på mig och det är inte alla människor som är intresserade av det. Då är det lätt att misstolka mina egenheter och intentioner.

Om jag tycker om andra? Jag tycker de flesta människor som standard är trevliga och artiga i olika sociala situationer. Jag brukar gå ihop med de flesta på arbetsplatser, på fester eller i andra sociala sammanhang. Det är faktiskt främst online när folk tenderar att bli övermodiga bakom sina skärmar som jag brukar kunna få svårt för vissa människor.

Kan du inte låta dem pyssla ifred med sina illa dolda förolämpningar och antydningar?

Problemet är ju att de inte pysslar med dem i fred. Jag tycker det är jävligt respektlöst och fegt att framföra kritik på ett sätt så att kritiken inte kan bemötas ordentligt. Det är som att ge någon en smäll och sen springa och gömma sig.

Eller som jag uttryckte det för ett tag sen:

"Tanken verkar vara att det är bättre att hugga lite under bordet och samtidigt vissla så oskyldigt man bara kan i förhoppning om att motparten inte ska känna att de har tillräckligt att gå på för att kunna reagera och ge svar på tal.
Man rider på motpartens tveksamhet, eller snarare oförmåga att 100% kunna utesluta att det var en poäng som var ämnad för honom eller henne, och skulle personen reagera så är det såklart standard att förneka att det var en kritisk åsikt sänd under bordet som man försökte slippa stå till svars för. Då var det bara ett allmängiltigt påstående.."

Det fenomenet känner du nog igen.

Vad kan det egentligen vara som alla hänger upp sig på så fort du dyker upp?

I det stora hela tror jag inte att folk hänger upp sig på saker så fort jag dyker upp. Jag uppfattar ibland att folk misstolkar mina intentioner för att jag råkat hjärntvättat mig in i ett udda uttryckssätt, och jag tycker då och då att det är på sin plats med förklaringar. Tycker ändå att jag lyckats förklara ganska väl vad det handlar om vid det här laget och att jag minskat ner ordentligt på förklarandet.

Hur har du lyckats förarga hela världen? Vad är det för fel på oss?

Fel är inte riktigt ordet jag hade använt för att beskriva känslan jag har för vad som "fattas" mänskligheten, men efter förutsättningarna vi har här på jorden så hade jag förväntat mig ett annat beteende och förhållningssätt från människors sida.
Det går att grotta hur mycket som helst om det och det är väl vad vi alla till stor del gör här på forumet.

[SigurdV]

I vissa situationer är jag för känslig ja, men att vara känslig har sina fördelar också. Jag är bland annat bra på att se samband och att snappa upp dubbelmoral.
Jag har levt med falskhet omkring mig hela livet och har insett att det till stor del inte går att lita på någon, inte ens sig själv. Alla människor är medvetet falska på sina sätt och jag blir upprörd och besviken när folk jämt och ständigt försöker höja sig själva genom att sänka andra och jag ser det som ett friskhetstecken att reagera mot det förkastliga i att göra så mot sina medmänniskor.
Jag tvivlar också på att jag kan ändra mig på den punkten.

Det är väl inte önskvärt heller?

Att försöka sänka andra är något du försöker dig på ofta.
Du tror att du är skyddad bakom dina "smidiga formuleringar" - du spelar på att det du säger kan tolkas annorlunda. Men det du glömmer är att alla formuleringar sammantaget avslöjar dig och visar vad du egentligen håller på med.

Det sägs att man känner andra genom sig själv...jag bryr mig inte om andra människor...utom de som ingår i min vardag ... man är tvungen att ta en viss hänsyn till dem annars kommer det surt efter... men nåt ointressantare än människor i allmänhet har jag svårt att föreställa mig... vad ska JAG med dem till?? ...vad de tycker visar sig nästan alltid vara strunt ...de bara tycker som de andra fåren ... de fattar inte att jag är en varg.

Det är falskspelarens största misstag, att bara se till de enskilda situationerna och glömma bort hur helheten visar sig.

När de sen blir ifrågasatta så låtsas de som om det regnar.

Det kan låta ungefär så här:

"Öh... har jag glömt bort några förolämpande yttranden i det förflutna?
Vi har inga gäss oplockade vad jag vet."

Och du som förställer dej ser det som förställning... du kan inte FATTA att jag TOTALT hade glömt bort dig ... varför skulle jag minnas dig? Vad har du sagt som är värt att lägga på minnet?

Läser man alla våra konversationer efter varandra som vi haft så blir det tydligt att du oprovocerat har försökt sänka eller dumförklara mig i flera månader, så du måste ju förstå hur du framstår när du sen försöker lägga fram det som att allt är frid och fröjd mellan oss och att det är jag som "letar negativa tolkningar".

Vilka konversationer då? Vad har vi pratat om? Det riktigt börjar klia i fingret att dumförklara dej här och nu. Du struntar ju fullständigt i vad jag talar om för dej!

Jag tycker det är en slap in the face på alla som läser här på forumet, att du inte har mer förtroende för deras förmåga att dra korrekta slutsatser.

Jag kan inte påminna mig att ha uttalat mig omde andras förmåga att dra korrekta slutsatser... jag kan ha sagt att du är värdelös på det... har jag inte sagt det så säger jag det nu!

Jag behöver inte leta några negativa tolkningar överhuvudtaget, falskheten finns överallt. Folk verkar bara inte lägga så stort fokus vid det av någon för mig outgrundlig anledning.

Vad får dej att tro att falskheten finns överallt? Fattar du inte hur falsk den tanken är? Titta inte på andra innan du sett på dig själv.

För mig har det en stor betydelse.

Du är fastlåst i ett negativt tankemönster som försämrar din livskvalite.

Du är inte öppen mot verkligheten eftersom du litar mer till vad du KÄNNER än vad andra berättar.

Det beror på vart ifrån eller från vem informationen kommer och vad det är som dryftas, men självklart litar jag ofta mer till vad jag själv känner än vad andra berättar. Jag anser mig varken underskatta eller överskatta min intuition

och vad jag med mina erfarenheter kan se för samband och dra för slutsatser. Jag anser mig ha ganska bra koll på mina begränsningar jämfört med snittet.

Du verkar inte ha intuition... jag ser bara negativa tankar som kommer från ditt undermedvetna och som du kärleksfullt omhuldar.

Du letar dolda budskap och agendor i stället för att försöka uppnå samförstånd.

Nej, jag letar inte efter dem. Dolda budskap och agendor finns som sagt överallt och jag råkar bara nämna dem oftare än vad människor normalt gör.
Jag försöker visst uppnå samförstånd med människor. Ett bevis är att jag trots min uppfattning om att du försökt sänka mig senaste halvåret ändå har fortsatt diskutera sakfrågor med dig. Jag är som sagt inte långsint utan har förståelse för människors tillkortakommanden, troligen för att jag är så medveten om min oförmåga att kontrollera mina egna.

Första gången jag ser självinsikt hos dig.

När blev du överens med någon sist?
OBS Jag frågar inte om du försöker bli överens... jag frågar när du sist blev det ...(om nånsin.)

Jag ser till stor del saker ur lite annorlunda synvinklar och det medför såklart att jag i större utsträckning inte värderar saker på samma sätt som många andra gör. Det skapar nog lite extra tvistefrågor.

Fortsätt att tänka annorlunda men byt grundtema.

Om vi nu bortser från mitt socialiserande på det här forumet så tycker jag folk i allmänhet envisas med att vara så otroligt.... oskeptiska. Kritiskt tänkande är en styrka jag sällan imponeras av hos andra människor. Subjektiv "önske-fakta" sprids hejvilt utan närmare eftertanke och det skapar en del sidetrack-diskussioner när jag inte kan köpa rakt av vad folk försöker få mig att tro på. Då litar jag ofta hellre på min egna känsla för vad som är rätt än vad som berättas för mig.

Jag tycker oftast sakfrågorna är det viktigaste så det finns massor med saker jag inte är överens med folk om och tvärtom - det finns massor med saker som jag är överens med dem om. Jag skulle aldrig kort och gott säga att jag är överens med någon.

Har jag fel? Känner du dig omtyckt? Och tycker du om andra?

I allmänhet så känner jag mig omtyckt ja, men inte i alla sammanhang. Det tar tid att lära känna mig och det krävs oftast lite djupare snack för att på riktigt förstå sig på mig och det är inte alla människor som är intresserade av det. Då är det lätt att misstolka mina egenheter och intentioner.

Om jag tycker om andra? Jag tycker de flesta människor som standard är trevliga och artiga i olika sociala situationer. Jag brukar gå ihop med de flesta på arbetsplatser, på fester eller i andra sociala sammanhang. Det är faktiskt främst online när folk tenderar att bli övermodiga bakom sina skärmar som jag brukar kunna få svårt för vissa människor.

Kan du inte låta dem pyssla ifred med sina illa dolda förolämpningar och antydningar?

Problemet är ju att de inte pysslar med dem i fred. Jag tycker det är jävligt respektlöst och fegt att framföra kritik på ett sätt så att kritiken inte kan bemötas ordentligt. Det är som att ge någon en smäll och sen springa och gömma sig.

Eller som jag uttryckte det för ett tag sen:

"Tanken verkar vara att det är bättre att hugga lite under bordet och samtidigt vissla så oskyldigt man bara kan i förhoppning om att motparten inte ska känna att de har tillräckligt att gå på för att kunna reagera och ge svar på tal.
Man rider på motpartens tveksamhet, eller snarare oförmåga att 100% kunna utesluta att det var en poäng som var ämnad för honom eller henne, och skulle personen reagera så är det såklart standard att förneka att det var en kritisk åsikt sänd under bordet som man försökte slippa stå till svars för. Då var det bara ett allmängiltigt påstående.."

Det fenomenet känner du nog igen.

Njäeej... egentligen inte... jag är så koncentrerad på vad som FAKTISKT sägs i den virriga men vänliga smörja de flesta skriver för att lägga märke till eventuella sofistiska knep som jag verkar ha nån slags naturlig immunitet mot.

Vad kan det egentligen vara som alla hänger upp sig på så fort du dyker upp?

I det stora hela tror jag inte att folk hänger upp sig på saker så fort jag dyker upp. Jag uppfattar ibland att folk misstolkar mina intentioner för att jag råkat hjärntvättat mig in i ett udda uttryckssätt, och jag tycker då och då att det är på sin plats med förklaringar. Tycker ändå att jag lyckats förklara ganska väl vad det handlar om vid det här laget och att jag minskat ner ordentligt på förklarandet.

Alltså det rör sig inte (enligt min privata uppfattning) om enstaka udda uttryckssätt utan din hela inställning till din omgivning. Du utstrålar och UTTRYCKER uppfattningen att den du talar till är en lögnare och bedragare som enbart är inställd på att trycka ner dej i skorna... förstår du inte att det är en mycket OTAKTISK hållning? Om du nu MÅSTE tycka på det sättet så borde du tona ner det i din text... inte nämna det om det inte finns någon klar poäng med det.

Hur har du lyckats förarga hela världen? Vad är det för fel på oss?

Fel är inte riktigt ordet jag hade använt för att beskriva känslan jag har för vad som "fattas" mänskligheten, men efter förutsättningarna vi har här på jorden så hade jag förväntat mig ett annat beteende och förhållningssätt från människors sida.
Det går att grotta hur mycket som helst om det och det är väl vad vi alla till stor del gör här på forumet.

Förstår inte vad att "grotta" är ... och jag är inte fullt på det klara med vad jag gör här på forumet...just nu verkar det som om jag fått för mig att leka psykoterapeut... troligen anser jag dej vara värd att hjälpa ...hur i all sin dar jag nu har kommit till den uppfattningen? ... Men du ser väl mina pliktskyldiga svar som försök att urskulda mig för nåt jag inte förstår...Nästan alla utom sigurdV är känslohandikappade?...än sen?? vad bryr sig han om det???

[OblivionII]

I vissa situationer är jag för känslig ja, men att vara känslig har sina fördelar också. Jag är bland annat bra på att se samband och att snappa upp dubbelmoral.
Jag har levt med falskhet omkring mig hela livet och har insett att det till stor del inte går att lita på någon, inte ens sig själv. Alla människor är medvetet falska på sina sätt och jag blir upprörd och besviken när folk jämt och ständigt försöker höja sig själva genom att sänka andra och jag ser det som ett friskhetstecken att reagera mot det förkastliga i att göra så mot sina medmänniskor.
Jag tvivlar också på att jag kan ändra mig på den punkten.

Det är väl inte önskvärt heller?

Nej min medmänsklighet är något av det jag värderar högst. Jag bryr mig om mina anhöriga och medmänniskor.

Att försöka sänka andra är något du försöker dig på ofta.
Du tror att du är skyddad bakom dina "smidiga formuleringar" - du spelar på att det du säger kan tolkas annorlunda. Men det du glömmer är att alla formuleringar sammantaget avslöjar dig och visar vad du egentligen håller på med.

Det sägs att man känner andra genom sig själv...jag bryr mig inte om andra människor...utom de som ingår i min vardag ... man är tvungen att ta en viss hänsyn till dem annars kommer det surt efter...

Det låter på dig som att du helst av allt inte skulle vilja bry dig ens om dina närmaste. Att det kan komma surt i efterhand är motiveringen att du låtsas bry dig om dem. Det låter kallt.
Med det i åtanke så tror jag du förstår att jag inte ger mycket för din åsikt om att du tycker det låter som att jag mest har negativa tankar som kommer från mitt undermedvetna och som jag kärleksfullt omhuldar.

men nåt ointressantare än människor i allmänhet har jag svårt att föreställa mig... vad ska JAG med dem till?? ...vad de tycker visar sig nästan alltid vara strunt ...de bara tycker som de andra fåren ... de fattar inte att jag är en varg.

Ja, hur kan DU få användning av andra människor? Hur kan de utnyttjas på effektivaste sätt? De vet ingenting, men du vet minsann. Du är vargen som sitter på den höga hästen och tittar ner på fåren.
Ganska modigt att erkänna en sån sak.

Och du pratar om att jag är otaktisk. Helt makalöst.

Och du som förställer dej ser det som förställning...

Förställning och förställning. Vi alla förställer oss mer eller mindre omedvetet, och jag råkar göra det extra mycket, om det nu är det jag gör (vet inte ens hur jag kan uttrycka mig annorlunda utan att just.. förställa mig), men är det alltså det du reagerar på, att jag gör det mer än vad du gör? Är det moraliskt korrekt att göra det lite grann men omoraliskt att göra det mycket? Kan tycka att du som har bättre kontroll på ditt uttryckssätt har mer att fundera på än vad jag har.

du kan inte FATTA att jag TOTALT hade glömt bort dig ... varför skulle jag minnas dig? Vad har du sagt som är värt att lägga på minnet?

Det handlar om att jag lärt mig mycket om bekräftelsesökarens tendenser. Du försöker tuta in i folk att du TOTALT har glömt bort mig som om det ens hade varit möjligt (menar det inte i positiv bemärkelse för min del).. Det är en lögn Sigurd, och det vet alla som läser det här. Vi är ungefär 15-20 aktiva på det här forumet, och som du verkar störa dig på mig så ser jag det som otroligt att du bara kan glömma så där.

Det är nog inget speciellt som jag har sagt som du borde ha lagt på minnet förutom de gånger då vi har tilltalat varandra. Det är sånt människor inte glömmer rakt av på bara några få veckor, särskilt inte om det har varit en lite mer "hätsk" debatt eller då man varit oense till den grad då en av parterna t om. valt att fälla nedlåtande kommentarer. Sånt minns man Sigurd, det vet alla, och när du nu försöker förneka det så är det bara du som förlorar på det.

Läser man alla våra konversationer efter varandra som vi haft så blir det tydligt att du oprovocerat har försökt sänka eller dumförklara mig i flera månader, så du måste ju förstå hur du framstår när du sen försöker lägga fram det som att allt är frid och fröjd mellan oss och att det är jag som "letar negativa tolkningar".

Vilka konversationer då? Vad har vi pratat om? Det riktigt börjar klia i fingret att dumförklara dej här och nu. Du struntar ju fullständigt i vad jag talar om för dej!

Jag vet inte vad det är du försöker åstadkomma nu men det låter på dig som att vi inte har diskuterat i flertalet diskussioner. Är det länkar du behöver eller?
Du borde för din egen skull sluta försöka dumförklara andra människor. Det slår bara tillbaka på dig själv.

Jag tycker det är en slap in the face på alla som läser här på forumet, att du inte har mer förtroende för deras förmåga att dra korrekta slutsatser.

Jag kan inte påminna mig att ha uttalat mig om de andras förmåga att dra korrekta slutsatser...

Det har inte med dina uttalanden om andras förmågor att göra. Det handlar om att många garanterat har uppsnappat att du och jag inte har funkat så bra ihop senaste tiden och att du nu (igår) valde att förneka det. Det är dessutom inte så svårt att söka fram om man nu har missat det.

jag kan ha sagt att du är värdelös på det... har jag inte sagt det så säger jag det nu!

Det är inte sanning du är ute efter, du ser dig som en varg bland får, du är medveten om din brist på tillgivenhet och troligtvis medkänsla även till dina närmaste men önskar ingen förändring... och du använder dig av nedlåtande personliga angrepp. Vad är det du försöker uppnå här på filosofiforumet egentligen mer än att jaga bekräftelse på hur tuff du är som struntar i allt och alla?

Vad får dej att tro att falskheten finns överallt? Fattar du inte hur falsk den tanken är? Titta inte på andra innan du sett på dig själv.

Du pratar emot dig själv. Jag är knappast unik med den här åsikten och det finns mängder av andra exempel på hur falska människor är. Kan tipsa om att googla på hur vanligt det är med lögner.

För mig har det en stor betydelse.

Du är fastlåst i ett negativt tankemönster som försämrar din livskvalite.

Förståelse ökar min livskvalité som jag ser det.

Du verkar inte ha intuition... jag ser bara negativa tankar som kommer från ditt undermedvetna och som du kärleksfullt omhuldar.

Alla människor har en intuitiv förmåga.
Ser du bara negativa tankar hos mig så borde du kolla närmare. Jag brukar ofta uttrycka både positiva och negativa känslor och tankar här på forumet.

Jag ogillar skarpt att begränsa mig genom att placera mig i olika fack, och jag är inte insatt nog för att veta med säkerhet, men jag tror ändå att det är något hos mig som påminner om en form av cynism. Och då menar jag inte förhållningssättet då man ser dåligt i alla och bara förväntar sig negativa utfall. Utan jag menar förhållningssättet då man försöker se lika mycket negativt som positivt i olika situationer och tycker att båda sidorna är lika mycket värda att nämna. Det tycker jag är mer realistiskt än att bara försöka se det positiva i allt och ignorera det som inte gynnar en själv, det som är det vanligaste förhållningssättet bland människor. Det är sanning jag mår bra av att jaga, inte bara det positiva, och det är inte förrän man förstått både det positiva och negativa inom en fråga som man kan påstå sig ha nått insikt i den. Det är vad som motiverar mig att också begrunda det negativa. Jag vill nå översikt så gott det går.

Jag är som sagt inte långsint utan har förståelse för människors tillkortakommanden, troligen för att jag är så medveten om min oförmåga att kontrollera mina egna.

Första gången jag ser självinsikt hos dig.

Så skriver du bara för att jag skrev något negativt om mig själv. Jag tycker du ska försöka bli ärligare i din kommunikation.

Jag ser till stor del saker ur lite annorlunda synvinklar och det medför såklart att jag i större utsträckning inte värderar saker på samma sätt som många andra gör. Det skapar nog lite extra tvistefrågor.

Fortsätt att tänka annorlunda men byt grundtema.

Du är för oinsatt för att kunna ge mig råd gällande vilken världsuppfattning jag borde luta mig mot. Ser det hursomhelst inte som en valsituation. Jag väljer inte vad jag ska önska, tycka, känna och till viss del uppfatta.
Fanns valet hade jag inte vänt mig till Sigurd Vojnov för rådslagning.

Alltså det rör sig inte (enligt min privata uppfattning) om enstaka udda uttryckssätt utan din hela inställning till din omgivning. Du utstrålar och UTTRYCKER uppfattningen att den du talar till är en lögnare och bedragare som enbart är inställd på att trycka ner dej i skorna...

Nej, inte som nödvändigtvis försöker trycka ner mig i skorna. Det händer inte så ofta. Däremot står jag för min åsikt att alla människor är oärliga på sina vis och att jag har det i åtanke när jag kommunicerar.
Det vore osmart att bara ignorera det faktumet.
Den här tråden är ett utmärkt exempel på hur viktigt det är att inte blint lita på människor.

förstår du inte att det är en mycket OTAKTISK hållning? Om du nu MÅSTE tycka på det sättet så borde du tona ner det i din text... inte nämna det om det inte finns någon klar poäng med det.

Jag är inte intresserad av att lära mig falska knep. Jag vill vara ärlig även om det innebär att mina svagare sidor blottas. Då mår jag som bäst. Uppskattar inte folk det så får de gärna undvika mig, det är inte svårare än så.
Anses jag förstöra för andra med den hållningen ska jag överväga att ändra uttryckssätt men då vill jag höra det från fler än bara dig.

Förstår inte vad att "grotta" är ... och jag är inte fullt på det klara med vad jag gör här på forumet...just nu verkar det som om jag fått för mig att leka psykoterapeut... troligen anser jag dej vara värd att hjälpa ...hur i all sin dar jag nu har kommit till den uppfattningen?

jag tror du försöker leka stora stygga vargen. det känns bra för självkänslan.

[Algotezza]

Vår bästa tid är nu
Mitt bästa jag är du

/Aaaaaaaa...

[SigurdV]

Att försöka sänka andra är något du försöker dig på ofta.
Du tror att du är skyddad bakom dina "smidiga formuleringar" - du spelar på att det du säger kan tolkas annorlunda. Men det du glömmer är att alla formuleringar sammantaget avslöjar dig och visar vad du egentligen håller på med.

Det sägs att man känner andra genom sig själv...jag bryr mig inte om andra människor...utom de som ingår i min vardag ... man är tvungen att ta en viss hänsyn till dem annars kommer det surt efter...

Det låter på dig som att du helst av allt inte skulle vilja bry dig ens om dina närmaste. Att det kan komma surt i efterhand är motiveringen att du låtsas bry dig om dem. Det låter kallt.
Med det i åtanke så tror jag du förstår att jag inte ger mycket för din åsikt om att du tycker det låter som att jag mest har negativa tankar som kommer från mitt undermedvetna och som jag kärleksfullt omhuldar.

Jag bryr mig inte så ofta om vad jag vill , jag är inte slav under känslor som du är.
Jag gör det jag förstår är klokt i stället. Dina känslor låter dej inte göra det rätta...
Det är det som är ditt problem ...känslonarkoman där!

Små barn navigerar med känslorna de har inte förstånd och erfarenhet tillräckligt för att göra egna bedömningar. Men med tiden ökar förmågan att se verkligheten som den är och känslorna behövs egentligen inte längre för att göra det rätta...ja de utgör faktiskt ett hinder för den vuxne individen: mörkrädsla förhindrar nattarbete och så vidare...
Är du verkligen vuxen?

[OblivionII]

Jag bryr mig inte så ofta om vad jag vill , jag är inte slav under känslor som du är.
Jag gör det jag förstår är klokt i stället. Dina känslor låter dej inte göra det rätta...
Det är det som är ditt problem ...känslonarkoman där!

Klokhet är ett relativt begrepp. Jag anser att varken du eller jag är särskilt kloka, relativt sett.

Det är skööönt att vara känslonarkoman. Önskar dig mer känslor i fortsättningen så du kan känna på känslan.

Små barn navigerar med känslorna de har inte förstånd och erfarenhet tillräckligt för att göra egna bedömningar. Men med tiden ökar förmågan att se verkligheten som den är och känslorna behövs egentligen inte längre för att göra det rätta...

håller inte med dig. Känslor är viktiga för att kunna avgöra vad som är det rätta.

ja de utgör faktiskt ett hinder för den vuxne individen: mörkrädsla förhindrar nattarbete och så vidare...
Är du verkligen vuxen?

Jag varken är eller kommer bli vuxen på det sättet du nog syftar på och det är jag ärligt talat bekväm med. Jag får leva så här och mår relativt sett väldigt bra av det. Det känns helt ok.

[SigurdV]

Tja men vet du vad ... du får ha vilka åsikter du vill ...det är faktiskt en mänsklig rättighet:)
Men du kan ju ta dej en funderare på de stackare som är sinnessjuka och hör röster som uppmanar dem till onda handlingar och som inte klarar att FÖRSTÅ att rösterna är bara en värre variant av negativa känslor som de inte bör ge efter för ...men undrar de: Varför då? Man ska väl göra som känslan bjuder? Eller hur? Känsla vinner över förstånd?

KÄNNER man att det är rätt att döda sina barn så ÄR det rätt eller hur?

[Pilatus]

KÄNNER man att det är rätt att döda sina barn så ÄR det rätt eller hur?

Bara i Euripídes drama Medea.

[SigurdV]

KÄNNER man att det är rätt att döda sina barn så ÄR det rätt eller hur?

Bara i Euripídes drama Medea.

ON PHILOSOPHY: As long as Im not payed cash in advance I do it for fun.
ON KNOWLEDGE: I begin by defending the Correspondence Theory of Truth.
Since without truth no explaining is possible.
ON DREAMS: This is what comes closest to my private view: "Finnish psychologist Antti Revonsuo posits that dreams have evolved for "threat simulation" exclusively. According to the Threat Simulation Theory he proposes, during much of human evolution physical and interpersonal threats were serious, giving reproductive advantage to those who survived them. Therefore dreaming evolved to replicate these threats and continually practice dealing with them.

I think he is on the right spot when he looks for evolutionary advantages of dreaming... Theres the idea of "homeostasis". The idea of regulating body organs to uphold some equilibrium state. A cybernetic picture: Beginning with the regulation of the minutest details within cells proceeding in regulating layers on regulating layers up to self awareness. An enourmously complicated system of feedback circuits is somehow on some level eguivalent to our mind. Feedback IS organisation of information (I think) and information is knowledge ...or rather that what can be known. Life itself began as autocatalysis ...?... I see feedback and information as consciousness being there right from the beginning...slowly evolving into SELF Consciousness...!...

I have no idea of any details of this Cybernetic Model of Mind so back to dreams: The Dream is a TEST situation, a tool for the system to calibrate its signals to the organ (us surprised beings) that is an interface between the inside and the outside of the body, is the bodily organ responsible for the immediate responses on outside threats. We (as not too humble body parts) are free to decide what to do in a percieved situation but the homeostasis has a signal system moderating our decisions: OUR FEELINGS !!! Our actual decision heavily depends on what we feel in the given situation. Not ONLY on "our" cognition and interpretation of the situation.Thats why we all try to maximise happiness instead of maximising sorrow. We are "addicted" to feelings and Using Dreams is how the strength of doses of our dope is calculated by our inside drug dealer.

Kanske att vi för vår egen skull ska strunta i hur vi mår !?

Nåväl den här teorin förklarar hur jag ser på etik och moral... moralen är de känslor som det omedvetna tillfogar varje tolkning av sinnesdata ... det är ju det omedvetna som tolkar våra upplevelser och sen uppkommer en bild av verklighet (eller dröm som kräver en ytterligare förklaring) inför medvetandet. Bilden är alltså en komposition av tanke och känsla och den utgör upplevelsen av den situation som framkallat de sinnesdata det omedvetna processat. Nu kan ett tränat medvetande motstå frestelsen att handla som känslan föreslår ... råttan gillar osten i råttfällan men avstår från den och handlar rått-etiskt rätt

[Pilatus]

KÄNNER man att det är rätt att döda sina barn så ÄR det rätt eller hur?

Bara i Euripídes drama Medea.

moralen är de känslor som det omedvetna tillfogar varje tolkning av sinnesdata ...

Borde man inte kunna byta det undermedvetna mot vår erfarenhet, (uppfostran, besvikelser, stunder av goda upplevelser, kunskap om våra begränsningar och allt möjligt annat vi upplevt och läst om, t ex Euripides). Det undermedvetna associerar jag till psykoanalysens begreppsvärld som ruvar på mörka barndomsminnen och utdragen psykoanalys. Det är alldeles säkert en god metod för somliga, men jag tror inte riktigt på att vår moral alltid färgas av det "omedvetana". Etik är ofta inpräntad i vår kultur. I GT skiljer man noga mellan vad som är tillåtet mot den egna folkgruppen och mot andra. Det är inte unikt där och då, bara mycket tydligt.