Att få någon annan att må bra

[förstår mig själv]

I och med att du accepterar att allt följer naturlagarna så behöver vi inte definera fri vilja.
Det är en fantasiprodukt likt vissa etiska och religiösa dogmer.

Sorry! Determinism/naturlagar och fri vilja är FÖRENLIGA! (kallas kompatibilism)
Här är beviset IGEN!
The prerequisite for compability (as I see it)
is that the free will/mind does not get exposed to knowledge of its future
because then the free will can make another future happen!
Proof?
1 Assume god (or somebody) answers truthfully one question about the future then ask:
2 What is NOT an answer to my next question?
3 God checks the future and says the answer is x
4 Then you ask any question that HAS x as an answer.
5 you are now in a future god did not look at.

Du tror din uppfattning är så självklar så att du inte behöver bevisa den!
Det beror på att du inte förstår din opponents argument!

Ja det är helt självklart. Följer vi naturlagarna har vi inga val/alternativ utan det som måste ske sker utan att vi kan göra något åt det. Kolla på naturlagarna du känner till. Det som sker kan bara ske som det gör. Några alternativ finns inte. Hur ska du kunna finna ett sätt att vederlägga en naturlag du inte förstår?. Detta exempel liknar sten sax och påse. Det är bara en oändligt liten del av det som vi kan tänka oss uppstå. Tänk om detta fantasifoster inte kan uppstå då?

[SigurdV]

Kolla på naturlagarna du känner till. Det som sker kan bara ske som det gör.
Några alternativ finns inte.

Alternativen FINNS INNAN resultatet utvalts bland alternativen!
I en vägkorsning kan du välja mellan två vägar... när du gått in på den ena vägen är det sant att du inte gick in på den andra...men det KUNDE du ha gjort!
Om någon säger att du kommer att välja den ena vägen KAN du välja den andra.
INGEN och INGET kan på förhand:
1 räkna ut vad du ska göra
2 berätta vad du kommer att göra
3 Och veta att du kommer att göra som du blivit tillsagd.
Du ANTAR att framtiden är bestämd i förhand...sen påstår du:
ALLTSÅ kan framtiden bara ske på ett sätt.
(Gäsp... Undrar om lynx inte heller förstår det här?)

[förstår mig själv]

Om du tar annan materia. Om du tex blandar två kemiska ämnen. Eller om du analyserar en stens fall mot jorden så följer de naturlagar. En del i naturen är ännu för komplext att förstå men vi närmar oss. Om det vi inte känner till (ännu) skulle röra sig annorlunda (fri vilja/slump) skulle vi inte kunna förstå mer och mer på det sätt vi gör. När man tex analyserar biokemi förutsätter man att materien i oss följer naturlagarna. Negativt laddade partiklar vill till det positiva. Osmos/koncentrationsskillnader osv. Detta är något som sker i oss hela tiden, leder till liv och rörelse. Oberoende av vad vi vill mm. DNA tex bestämmer hur du ser ut. Hur du reagerar på stimuli och ditt förnuft (IQ). Inser du att du skulle göra/vilja annorlunda om ditt DNA vore annorlunda? Det styr ju vad du vill gör och tänker.

[Pilatus]

Du måste ändra ditt tänk när det gäller naturlagar. Allt som sker följer naturlagar. Hur och på vilket sätt det förstås spelar ingen roll. Du kan ju inte bara blunda och säga att bara för att det inte förstås på det sätt du gillar så existerar det inte.

Gärna det, jag känner mig helt fri att ompröva min hållning.
Först vill jag pröva ett par argument som du för fram.
1.) Allt som sker följer naturlagar.
Är argumentet relevant? Självklart inte. Det avgör på intet sätt frågan om vi kunde fattat ett beslut i annan riktning än vad som blev fallet.
Om man med naturlagar avser det sätt på vilket naturen fungerar i allmänhet, så omfattas allt som finns. Ett så allmänt påstående tillför oss ingen kunskap, det är bara ett allmänt konstaterande att naturen uppför sig på ett hyfsat regelbundet sätt, åtminstone i statistisk mening.
2.) Hjärnans kemi är avgörande
Även detta samlingsbegrepp över en stor mängd singnalsubstanser, elektriska impulser och tröskelvärden är på tok för allmänt och säger inte någonting specifikt om vad ett beslut är.

Vad ett beslut är sett ur hjärnans perspektiv vet vi inte tillräckligt mycket om för att kunna uttala oss. Men jag antar att det finns utrymme för medvetandeprocessen att ingripa i vad som pågår i hjärnans djupare skikt. Om vi överraskas då vi är ute och går av att något ringlar iväg en bit framför våra fötter. Vi reagerar då reflexmässigt och känner en adrenalinrusch i bröstet. Vi har inte en chans att hinna reflektera över om det vi såg utgjorde en potentiell fara eller om det var något mera harmlöst, en snok t ex. Skall vi fundera på vad slags bil vi skall köpa har vi gott om tid. Vi kan göra en kalkyl, fråga familjen om råd, läsa om olika test, säkerhet och mycket annat. Ingen kan påstå att vi inte är ansvariga fullt ut för det val vi slutligen gör.
Sist och slutligen är frågan inte av det slaget att den kan avgöras. Men det finns goda argument för en fri vilja. Vi har alla en känsla av att de beslut vi fattar är våra egna. Vi använder vårt omdöme, vi överväger. Det är vår upplevelse och samhället fungerar även utifrån att var och en förstår att ta sitt ansvar i de flesta fall. Det är därför meningsfullt att stifta lagar och undervisa i etik och moral. Beslutsteori förutsätter t ex att någon gör ett val.
Determinism, naturlagar och kemi vederlägger inte alls möjligheten till att vi kunde valt annorlunda.

[Anne]

Hur gör ni för att få någon annan att må bra? (om ni nu ägnar er åt något dylikt förstås ) fms, i egenskap av läkare, torde du ju ha det intresset?

Jag spelade minigolf igår. Det gör jag de flesta kvällar under sommaren. Det finns fler som spelar där lika ofta, om inte mer, så vid det här laget känner jag ju igen en del figurer. De jag känner igen är galet duktiga på detta. Själv är jag en glad amatör med 63 (det är inte ett bra resultat för de andra jag nämner här) som årsbästa. Jag tycker att det är roligt bara. Nåväl, igår spelade tre av dessa någon bana efter mig och mitt sällskap. De knappade in för de spelade ju så bra. Det sa jag till dem också "Gud, vad bra ni spelar!"
Vid nån bana säger jag med glimten i ögat "ojdå, här fick du ju lika bra som mig!"
En liten stund senare fick jag en spik och jag börjar studsa lite, leka flygplan och så där som överraskat glada ofta gör (eeeh, kanske inte alla, men en del) Fick några leende positiva kommentar från gänget efter mig. Jag tackade och sa att det måste väl vara nackdelen för de som är så duktiga att de inte blir så glada längre när spikar och tvåor tillhör deras standardsvit. De svarade att de faktiskt visst blev det.

Nästa bana klarade jag inte av, muttrar lite grimaserande när bollen gång på gång rullade tillbaks, tar ett hårt grepp om mitt hår när det är så där jääääättenära. Den där banan brukar jag ju klara. Säger nåt till dem bakom, med ett snett leende att det är nåt fel på den här jävla skitbanan; den funkar ju inte. Småskrattande svarar de att det är inget fel på banan. Jag fnyser teatraliskt "inget fel? tssss - få se då?" Killen spikar och jag är egentligen inte ett dugg förvånad. Jag har svårt för att hålla mig för skratt men korsar armarna och stampar irriterat med foten. Killen ler och rycker på axlarna. När han går iväg för att hämta bollen tar jag några raska steg efter honom och småtacklar honom - väldigt mjukt alltså - längs banan tills vi båda gapskrattar.

En stund senare sa jag till tjejen i sällskapet "Jag förstår inte hur du står ut med de där hemska människorna!" och hon svarade "Nej du! Det gör inte jag heller. Jag får ta lugnande innan jag går hemifrån." Då började vi tjuta av skratt allihop.
När jag gick sa jag ju hejdå och ha det så bra med ett genuint vänligt leende som besvarades.
---

Kort och gott så tror jag att lite bitskhet kan vara en väldigt bra isbrytare så länge man har markerat att man inte har illasinnade avsikter. Och det är inte alltid så enkelt att få till, men om det funkar är det en bra väg till närhet när man har passerat den där obehagliga ytliga artigheten. Men det krävs att man kan pejla av den andre med lite fingertoppskänsla så att personen inte blir sårad för det är verkligen inte meningen ju.

[förstår mig själv]

Tycker att du i din berättelse visar god självinsikt och uppfattningsförmåga av essensen i livet. Det som är viktigt.
Minigolfen kan ju delvis ses som en interessant uppgift/arbete och när det går väl så blir man glad. När det går mindre bra kan negativa känslor ibland uppstå.
Sedan verkar det ju ske annat också. Mötet och interaktionen med andra människor.
Mm.

[förstår mig själv]

Till pilatus: om allt bara kan ske på ett sätt(förstår man naturlagarna,förstår man vad som kommer ske) så kan det ju inte finnas någon fri vilja.
Vi har inte generellt ännu tillräcklig kunskap att förstå naturen men vi strävar efter att öka kunskaperna, ju mer vi förstår och kan förklara destå tydligare blir det.
Inom medicinen tex har olika psykofarmaka utvecklats som starkt påverkar vad vi känner, tänker, vilka beslut vi fattar och vad vi gör. Det rör sig alltså om kemiska reaktioner som följer naturlagar och som kan testas och visar sig vara reproducerbart. Något som är viktigt när det gäller naturlagar. Då har man förstått något i naturen.
När du talar om beslut så kan man besluta utan fri vilja. Beslut är mer att välja vad man gör. En robbot kan fatta beslut. Dock styrs beslutet av något. I slutändan är det känslor som är styrande. När du möter ormen är det vad vi kan kalla reflex. Du blir paralyserad kanske. Här tycker jag du ska fundera på hur det känns och hur starkt det påverkar ditt beteende. Olika reflexer är kan vi kalla det olika komplicerade. Muskelreflexen tex qvadriceps. Där input kopplas om i segment i ländryggen. Och leder till motoriskt respons. Ju mer komplicerat respons destå högre upp behandlas informationen. Lillhjärnan styr balans och kroppslägesuppfattningar till stor del. Längst upp sitter frontalloben. Allt vi gör är kan vi kalla det en reflex. Hjärnan är ju till för att styra våra kroppar. Våra kroppar är lite annorlunda än många djurs och vi behöver tänka/förstå annat.

[Anne]

Det finns ett antal trådar om fri viljas vara eller icke vara. Vill ni diskutera den frågan, så varför inte vända er dit? Jag har varit på bägge polerna,nuvarande anslutit mig till mild determinism. I en del fall upplever jag att jag har fri vilja och i andra inte.

Jag tycker att det är betydligt mer väsentligt att den här tråden ska handla om att få någon annan att må bra.

[SigurdV]

Jag tycker att det är betydligt mer väsentligt att den här tråden ska handla om att få någon annan att må bra.

Hur får man dej att må bra?

[Algotezza]

Det finns ett antal trådar om fri viljas vara eller icke vara. Vill ni diskutera den frågan, så varför inte vända er dit? Jag har varit på bägge polerna,nuvarande anslutit mig till mild determinism. I en del fall upplever jag att jag har fri vilja och i andra inte.

Jag tycker att det är betydligt mer väsentligt att den här tråden ska handla om att få någon annan att må bra.

Humor, vänlighet och ett gott humör mår man bra av att möta från omvärlden. Från hjärtat. Inte påklistrat.

De flesta mår bra av det i alla fall.

/Algotezza

[Pilatus]

Jag tycker att det är betydligt mer väsentligt att den här tråden ska handla om att få någon annan att må bra.

Är inte det enkla svaret på frågan att vi mår bäst då vi är tillsammans med den vi trivs att vara tillsammans med. Det är ju dubbelriktat. Otaliga berättelser handlar om just detta motiv och den smärta vi känner då denna önskan villfars. Hur vidriga de yttre omständigheterna än må vara så tycks drivkrafterna att få vara tillsammans med någon man håller av näst intill omöjliga att förhindra. Aleksandr Solzjenitsyn skriver om det i GULAG-arkipelagen och givetvis finns motivet i den romantiska litteraturen.

[Algotezza]

Jag tycker att det är betydligt mer väsentligt att den här tråden ska handla om att få någon annan att må bra.

Är inte det enkla svaret på frågan att vi mår bäst då vi är tillsammans med den vi trivs att vara tillsammans med. Det är ju dubbelriktat. Otaliga berättelser handlar om just detta motiv och den smärta vi känner då denna önskan villfars. Hur vidriga de yttre omständigheterna än må vara så tycks drivkrafterna att få vara tillsammans med någon man håller av näst intill omöjliga att förhindra. Aleksandr Solzjenitsyn skriver om det i GULAG-arkipelagen och givetvis finns motivet i den romantiska litteraturen.

Man ska bli den andra vill vara tillsammans med. För att få en vän, bli en...

Man kan faktiskt medvetet agera och skaffa en relevant attityd så att man kan trivas även med dem som man i förstone inte trivdes med.

/Algotezza

[SigurdV]

den här tråden ska handla om att få någon annan att må bra.

vi mår bäst då vi är tillsammans med den vi trivs att vara tillsammans med.
Påminner mig om nåt?

[förstår mig själv]

Detta med att må bra. Mina hundar får varandra att må bra. Jag mår bra av mina hundar och de av mig. När jag kommer hem blir de så glada. 7 rätt på lotto varje gång. Och ofta när jag går ser de ledsna ut. Man märker att de vill följa med. Ibland ylar den ena hunden. Får ångest.
Det man märker är att man får varandra att må bra. Man blir viktiga för varandra alltså. Ju mer man gör för den andre destå mer kommer man att få tillbaka iform av positiva känslor. Ett beroende uppstår. Det är viktigt att inse att det är för sin egen skull man ska få andra att må bra. Spinoza skrev en del om detta. Även Jesus måste ha Kännt till denna naturlag. Kärlek,tolerans,förlåta.
Om inte annat som mitt ex med hundarna förstår man hur viktig någon kan vara för en när den försvinner. Tex dör. Man KÄNNER det. Vissa saker (det mesta) måste man förstå genom att känna. Går inte att beskriva i ord alltså. När vi känner uppstår också en reaktion i oss som leder till modifiering av vårar beteende. Vi anpassar oss alltså.
Det jag insåg för ca 5 år sedan är att vi känner hela tiden men vi är inte medvetna om det(oftast). Vi kan alltså inte/gör inte analysera med vårt förnuft och förstå ordentligt sambanden mellan tex känslorna och vad som sker i övrigt. Vi lägger inte heller ordentligt märke till hur våra kroppar reagerar och tankar som uppstår.
Vi utvärderar alltså inte resultatet av vad vi gör. Dvs verkningarna. Inte heller förstår vi så bra orsakerna till det som sker i oss.
När vi börjar göra det börjar vi följa teorier. Och märker att allt är mycket mer fantastiskt än vi tidigare trodde. Tidigare har vi mest använt ögon och öron till att förstå. När man märker att det finns massa andra sinnen som kan användas så blir livet helt annorlunda.
Den filosofiskt lagde människan har säkert lättare att upptäcka detta. Ni som är här på forumet tex borde kunna uppnå detta. Lita på er själva ni är facit. Det är bara ni som känner vad ni känner och vet hur ni ska göra.

[Pilatus]

Är inte det enkla svaret på frågan att vi mår bäst då vi är tillsammans med den vi trivs att vara tillsammans med. Det är ju dubbelriktat. Otaliga berättelser handlar om just detta motiv och den smärta vi känner då denna önskan villfars. Hur vidriga de yttre omständigheterna än må vara så tycks drivkrafterna att få vara tillsammans med någon man håller av näst intill omöjliga att förhindra. Aleksandr Solzjenitsyn skriver om det i GULAG-arkipelagen och givetvis finns motivet i den romantiska litteraturen.

Man ska bli den andra vill vara tillsammans med. För att få en vän, bli en...
Man kan faktiskt medvetet agera och skaffa en relevant attityd så att man kan trivas även med dem som man i förstone inte trivdes med.

Om man inte har det man älskar, får man älska det man har.