Tid skapade matten

[Kallekula]

och även andra filosofiska spörsmål. Såg dokumentären om ettan "one" på tven för någon vecka sedan. Det var intressant när de förklarade hur siffrorna 0-9 började användas. Tydligen av indiska filosofer. De tänkte på problem som hur lång tid skulle det ta att bygga ett berg med fårull (tror jag det var) om man bara får lägga ett strå åt gången vart hundrade år. Ja gissninsvis hur lång tid skulle det ta? Då behöver man allt hjälpmedel som kan förklara det. Romarna hade inte behov av att tänka/använda sig av tal högre än en miljon (testa att skriva en miljard med romerska tecken) därmed existerade inte högre tal i deras sinnevärld (fattade jag det som).

En del naturfolk hade inte ens ett räknessytem. Hur många barn har du: många de heter.....hur långt gick du idag....jag gick från solens uppgång till dess nedgång osv....

Vem vet vad framtiden kan bringa. Ny matte som baserar sig på en helt annan filosofisk utgångspunkt, ny fysik som baserar sig på något helt annat än dagens. Detta är väl så långt in i framtiden och så långt från våra ramar att vi inte ens i vår vildaste fantasi kan föreställa oss vad det skulle vara. Men bara tanken kring det är fascinerande.

[grobros]

Så länge matematiken bygger på de 10 grund axiomen är det frid och fröjd. finns ingen anledningen att undan röja dessa. Det blir som att baka kakan på nytt.

[EnFisk]

Även om ett nytt talsystem skulle bli lite av att börja om iom att axiomen idag inte skulle kunna hänga med. Principerna skulle dock fortfarande fungera. Jag tycker vi bör klura ut ett talsystem som bygger på naturen. Jag har inte den blekaste aning om hur det skulle se ut. Tex i dagens fysiska, kemiska eller biologiska beräkningar slutar på ett heltal? Vårt talsystem är opropitionellt mot naturen...

[Kyano]

Vem vet vad framtiden kan bringa. Ny matte som baserar sig på en helt annan filosofisk utgångspunkt, ny fysik som baserar sig på något helt annat än dagens. Detta är väl så långt in i framtiden och så långt från våra ramar att vi inte ens i vår vildaste fantasi kan föreställa oss vad det skulle vara. Men bara tanken kring det är fascinerande.

Jag såg också denna dokumentär (http://www.imdb.com/title/tt0482651/)och funderade lite över målgruppen. Jag saknade de imaginära talen men eftersom Terry verkade ha svårigheter med det binära-talsystemet var det kanske bäst som det var. Men klart är att matematiken utvecklats även sen de indiska siffrorna anammades.
Jag tycker det är en jätteintressant frågeställning och är inte i närheten av tillräckligt påläst för att ge någon uttömmande analys, men all matematik kan väl reduceras till mängdlära? 0an möjliggjorde kanske bara ett nytt sätt att överskådligt systematisera detta och inte egentligen någon "helt annan" matematik.

[debaser]

Matte måste väl vara det minst filosofiska vi har. Maken till instängd, om än fascinerande, lära får man leta efter. Eller har jag fel? Ämnet naturvetenskap är ju på ett sätt en motståndskraft mot filosofin. Skapar axiom, skapar vad vi kommer acceptera som sanningar.

[EnFisk]

Ämnet naturvetenskap är ju på ett sätt en motståndskraft mot filosofin. Skapar axiom, skapar vad vi kommer acceptera som sanningar.

Tvärt om! Naturvetenskapen är en del av filosofin. Vi filosoferar i naturvetenskaplig termer på axiom vi har. Vi kommer fram till en teoretisk lösning och experimenterar, och kanske det blir ett nytt axiom i framtiden. Förmodligen går det ju inte hela tiden till på detta sätt men på något sätt finns filosofin där i form av teori.

Angående mattematiken så har inte den ändrats särskillt markant på ävldigt länge, men vad säger att det som vi har idag är rätt?

[Stefan]

Jag ser också matte närmare besläktat med filosofin än med naturvetenskaperna. Precis som filosofin är det en a priori-vetenskap. Naturvetenskapen bygger på sinneserfarenheten, det gör varken matte eller filosofi.

[Johan Ågren]

Filosofi utan sinneserfarenheter är matematik. Att reducera filosofi till matematik tycker jag känns läskigt. För mig handlar filosofin så mycket om det mänskliga och förändringarna i det som vi benämner mänskligt. Innom detta område har vi inte så stor nytta av matematiken. Om man mixar psykologi med matematik så kanske den filosofi uppstår som jag finner intressant. Att kunna fördjupa sig och "känna in" tycker jag många gånger med fördel föregår en rationell process. Rationella matematiker som saknar känslan (typ min far) missar något viktigt och är inte alls "filosofiska". De får magsår och undrar var livet tog vägen. De blir inte kloka trotts sin klokhet.

"A priori" är människans perception, tanken underordnad, i alla fall i min övertygelse. Endast den människa som är ren i sinnet kan vara klar i tanken.

/Johan

[Avantgardet]

Endast den människa som är ren i sinnet kan vara klar i tanken.

Vad i helvete skulle "ren i sinnet" innebära?  :o

[PopJimmy]

Endast den människa som är ren i sinnet kan vara klar i tanken.

Vad i helvete skulle "ren i sinnet" innebära?  :o

Någon som kan motivera sitt tänkande och handlande, som är medveten om hur psykologiska betingning och drifter yttrar sig inom sig själv och i andra, och som därför inte, mer än minimalt, projicerar problem på syndabockar och svepskäl, då de har tagit hand och medvetandegjort sina tidigare känslomässigt betingade regler och nödvändigheter (överjag, skugga) som hindrade dem från att vara flexibla i sitt lärande och öppen för omjusteringar i sitt rekonstruerande av sin verklighet. Någon som kan ta in föränding men samtidigt kan ha fötterna på jorden... Kanske nått i den stilen...

[Johan Ågren]

Endast den människa som är ren i sinnet kan vara klar i tanken.

Vad i helvete skulle "ren i sinnet" innebära?  :o

Att sträva efter att minska den psykologiska indoktrineringen; att ta in världen neutralt och sedan agera rationellt utefter detta - forma sin personlighet. Detta är meditationens syfte; en återgång till "tabula rasa". Innebär iofs inte tomhet. Utan detta så tenderar rationaliteten att mer eller mindre vara underordnad kulturella värderingar och trender, helt enkelt av den anledningen att vi inte kan undgå att indoktrinera oss i vårt tänkande då vi inte ser klart. Att tro att rationaliteten i sig själv skulle kunna frigöra sig från detta grepp är en övertro. Det man inte "ser" kan man heller inte tänka. Vi kan inte tänka matematiskt, inte utan innehåll. Det är således vad vi filosoferar om som är det mest intressanta, inte hur vi filosoferar. Först sekundärt blir rationaliteten intressant, eller i den bemärkelsen den kan leda oss till ett klarare "seende" (om vi har tur; och har kommit på "rätt tankar").

Därav är antalet knäppgökar ungefär det samma bland människor med högt IQ som bland andra.

/Johan

[Avantgardet]

Mycket "klarhet" och "befrielse" här, men hur vet man att det inte bara är slöjor bakom slöjorna? Hur vet man att klarheten i sig inte bara är en chimär när allting annat är det?

[Johan Ågren]

Mycket "klarhet" och "befrielse" här, men hur vet man att det inte bara är slöjor bakom slöjorna? Hur vet man att klarheten i sig inte bara är en chimär när allting annat är det?

Det vet man inte, man kan bara se klart på det man har förmåga till. Jag kan således bara döma en tidigare upplaga av mig själv (och andra som agerar som en tidigare upplaga av mig själv). Det kan till och med vara så illa att jag åter hamnar i ett liknande utgångsläga utifrån ett vidare perspektiv, vilket kan kännas snopet. Men det sker då i så fall på vidare grunder än det första utgångsläget. Ingen kan säga åt mig: "- där ser du!, för jag ser det inte på samma sätt även om jag agerar på samma sätt. Jag har inte gått över ån efter vatten.

/Johan

[suchanother]

Matte måste väl vara det minst filosofiska vi har. Maken till instängd, om än fascinerande, lära får man leta efter. Eller har jag fel?

Läsvärd länk då
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_8111980.asp

Fotnot:
Perelmans lösning av Poincarés förmodan, som nämns i artikeln, har idag accepterats och erkänts, $1,000,000 till honom! (Perelman vägrade hämta priset, vilket ytterligare spär på fördomen att matematiker är insnöade kufar)

[J R Auk]

Endast den människa som är ren i sinnet kan vara klar i tanken.

Vad i helvete skulle "ren i sinnet" innebära?  :o

Att sträva efter att minska den psykologiska indoktrineringen; att ta in världen neutralt och sedan agera rationellt utefter detta - forma sin personlighet. Detta är meditationens syfte; en återgång till "tabula rasa". Innebär iofs inte tomhet. Utan detta så tenderar rationaliteten att mer eller mindre vara underordnad kulturella värderingar och trender, helt enkelt av den anledningen att vi inte kan undgå att indoktrinera oss i vårt tänkande då vi inte ser klart. Att tro att rationaliteten i sig själv skulle kunna frigöra sig från detta grepp är en övertro. Det man inte "ser" kan man heller inte tänka. Vi kan inte tänka matematiskt, inte utan innehåll. Det är således vad vi filosoferar om som är det mest intressanta, inte hur vi filosoferar. Först sekundärt blir rationaliteten intressant, eller i den bemärkelsen den kan leda oss till ett klarare "seende" (om vi har tur; och har kommit på "rätt tankar").

Därav är antalet knäppgökar ungefär det samma bland människor med högt IQ som bland andra.

/Johan

Såg ett program om en savant, autistisk person, som sade sig räkna matematik med former och inte siffror.
Han gjorde detta genom former som representerade tal och hur dom relaterade till andra former. Dvs han konfronterades med tal, men räknade inte med dom. Han sade sig ha en emotionell relation till tal, kunde bland annat känna glädje och njutning över tal, särskilt primtal.
Programmet gick ut på att dom skulle testa huruvida han kunde göra allt som påstods, multiplicera flersiffriga tal, känna igen primtal, och dom testade huruvida hans former var något konstant genom att ge honom lera för att avbilda talens form vid flera gånger utan att avslöja att det var ett test. Dom blev liknande för samtliga tal han avbildade. Dock varierande i storlek.

Innehållet kanske inte måste vara något utifrån erfaret. Kanske kan vi tänka på det vi inte "ser" i vanlig bemärkelse.