ETT FÖRTYDLIGANDEDå jag med intresse följer denna tråd, vill jag göra ett kort inhopp, inspirerat/föranlett av
Zokrates och Dysorganism senaste inlägg.
I mitt tidigare inlägg skriver jag,
OÄNDLIGHETEN är en konsekvens av REFERENS-DIFFERENSEN
mellan ATOMÄRT och UNIVERSELLT perspektiv.ATOMÄRT PERSPEKTIV: Medvetandet (vår verklighet) inkl rummets punkt-referens-koordinater.
UNIVERSELLT PERSPEKTIV: Balanserat Dubbel-Referens-Perspektiv, DRP.
Med OÄNDLIGHET begränsar jag mig här underförstått till det atomära begreppet oändligt avstånd,
för att göra resonemanget enklare.
Vår verklighet, det atomära perspektivet, kännetecknas bl a av att rummet och dess koordinater.
Detta har sin grund i att medvetandet ”sätter sin egen referens” p g a oförmågan att se sin egen
struktur (”maskerings-principen”, MP). Algotezza beskriver detta slående, som att ”ögat inte ser sig själv”.
Jag har även beskrivit detta som att medvetandets egenstruktur skenbart ”polariserar” Grundtillståndet, G.
Ur det atomära perspektivet sker (genom den självförvållade polarisationen) därigenom växelverkan mellan
”sändare” och ”mottagare” som uppvisar OLIKA skalära egenskaper, eller som jag förenklat beskriver,
som att de är olika mycket ”värda”.
De olika egenskaperna innebär avvikelser i grundtillståndet G, och benämns ” ej normerade” (= ej i balans).
Det atomära perspektivet har alltså sin grund i den (av MP genererade) obalans som olikheten resulterar i.
Det universella perspektivet däremot kännetecknas av att ”sändare” och ”mottagare” är ”lika mycket värda”.
Den ”likvärdiga” G-värde-densitet som ingår i universell ”balans-växelverkan” benämns ”normerad”.
Grundtillståndets balanskriterie Delta refererar till normerat grundtillstånd.
Ovanstående ger då,
NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell balans-växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.
Det som skiljer Delta-konceptet från övrigas uppfattning är att konceptet logiskt förklarar vad oändlighet
står för, och hur begreppet ska betraktas/tolkas.
Konceptet baseras på att balanskriteriet inkluderar både REELLA som IMAGINÄRA komponenter.
Det imaginära har sin grund i att
MEDELVÄRDET (p g a DRP) vid växelverkan är imaginärt.
Matematikens beroende av imaginära termer har m a o sin grund i REFERENS-DIFFERENSEN
mellan ATOMÄRT och UNIVERSELLT perspektiv.
Utifrån detta beskriver konceptet via DubbelReferensPrincipen, DRP, hur oändligheten ”förskjuts”
vid relativrörelse. Man skulle därför kunna hävda att oändligheten är ”undflyende” till sin karaktär.
Det räcker dock inte enbart med detta, då det imaginära får ”egenskaps-skift” till konsekvens.
Egenskapsskiftet är även det en konsekvens av DRP.
Begreppet RELATIVITET är t ex en direkt konsekvens av här beskrivna samband !
Ingen har dock förklarat detta tidigare (såvitt jag känner till).
Med ovanstående som grund är det fel att betrakta begreppet OÄNDLIGHET som ett rent atomärt begrepp.
Begreppet oändlighet är ej heller att betrakta som en ”gräns” av något slag, utan representerar snarare en
dynamisk komplex illusion förorsakad av medvetandets egenstruktur. Zokrates har alltså, enligt min åsikt, rätt när han beskriver oändlighet som ett abstrakt begrepp.
Förstår man det jag här skriver ang oändlighet, och inte kan säga vad som är fel, borde man rimligen inse
att det även finns utrymme för att starkt ifrågasätta
Big Bang.
I övrigt, se gärna mitt inlägg
VAD ÄR EXISTENS ?, den 7 augusti , 21.00, och
http://www.maticweb.com Hälsar
Illusionen
alias
Den obegriplige
