Oändligheten

[SigurdV]

Tyvärr orkar jag inte förklara alla detaljer varje gång, utan förutsätter att man
av eget intresse kompletterar med det som krävs, utifrån sin egen bakgrund.

Den här känslan är mig väl bekant! Jag tror man måste imitera Euklides.
Försöka formulera sina tankar i en kedja som betraktaren kan följa.

[reflex]

Tyvärr orkar jag inte förklara alla detaljer varje gång, utan förutsätter att man
av eget intresse kompletterar med det som krävs, utifrån sin egen bakgrund.

Den här känslan är mig väl bekant! Jag tror man måste imitera Euklides.
Försöka formulera sina tankar i en kedja som betraktaren kan följa.

Det är samma sak med mig.
Jag vet hur allting är och hur allt hänger ihop men jag orkar inte förklara.

[Pilatus]

Virvelströmsprovning baseras på utnyttjandet av de IMAGINÄRA elektromagnetiska fälten.

En gång i tiden läste jag om transformatorer. Virvelströmmar diskuterades. Vid ett annat tillfälle besökte jag Arendals varv och såg hur de testade de stora plåtarna med avseende på sprickor. Nitförband och svetsskarvar och pulverlack kan tydligen också prövas med induktiva metoder. Men vad är det som är "imaginärt" med dessa fält? Skenbar effekt talas det om, men ... ?

[Illusionen]

Vad är imaginärt? Vårt medvetande?
Annars är det väl imaginära tal som jag inte så gärna tänker på...

IMAGINÄRT

Sigurd, din fråga, Vad är imaginärt?, borde ställas till en matematiker, om du söker ett korrekt matematiskt svar.
Min personliga tolkning, enligt följande, refererar dock till mitt Delta-koncept, och är helt unikt.

Tänk dig att vårt medvetande EJ förnimmer allt som kännetecknar universum.
Det har sin grund i vår hjärnas principiella verkningssätt ( p g a Maskeringsprincipen, MP).
Vår atomära ”verklighet” representerar då endast något som är begränsat,
sett ur det överordnade universella perspektivet. Vår OFULLSTÄNDIGA verklighet intar då något jag
benämner en ”sidställd obalans” i förhållande till det överordnade universella perspektivet.
Förenklat SAKNAR (= avviker) alltså vårt atomära perspektiv något i relation till universum.
Det är detta som medvetandet ”saknar” som vi behöver kompensera för när vi matematiskt definierar
och beskriver vår atomära verklighet och dess samband.
Vi gör det via minustecknet,( -), t ex som -1.

Ser du -1 som en ”obalansmängd”, så får denna obalans, sett ur vårt atomära perspektiv,
”koordinatvärdet”, roten ur -1, m a o √-1 som du kan skriva ±j.

När vi förser t ex siffran i våra matematiska beräkningar med symbolen j, refererar siffran
till något som saknas atomärt, men ”finns” universellt, vilket innebär att siffran är IMAGINÄR
till sin karaktär.

Du kan då betrakta symbolen ”±j” som koordinat
LÄNKEN mellan ATOMÄRT och UNIVERSELLT.
Notera att j har både + och – som tecken.
Det är viktigt, och härrör från DubbelReferensPrincipen, DRP.

Bekräfta gärna om du förstått detta, eller fråga annars om något är oklart,
så försöker jag förklara.

Hälsar
Illusionen

[Illusionen]

Virvelströmsprovning baseras på utnyttjandet av de IMAGINÄRA elektromagnetiska fälten.

En gång i tiden läste jag om transformatorer. Virvelströmmar diskuterades. Vid ett annat tillfälle besökte jag Arendals varv och såg hur de testade de stora plåtarna med avseende på sprickor. Nitförband och svetsskarvar och pulverlack kan tydligen också prövas med induktiva metoder. Men vad är det som är "imaginärt" med dessa fält? Skenbar effekt talas det om, men ... ?

Hej Pilatus, som du märker har jag lyckats hamna här igen.
Jag hann tyvärr inte ta del av ditt senaste inlägg innan jag besvarade Sigurds,
men jag tror inlägget till viss del även besvarar din fråga, annars återkom gärna.

/Illusionen

[Pilatus]

Hej Pilatus, som du märker har jag lyckats hamna här igen.
Jag hann tyvärr inte ta del av ditt senaste inlägg innan jag besvarade Sigurds,
men jag tror inlägget till viss del även besvarar din fråga, annars återkom gärna.

Nej, jag tror inte det är samma sak. Du skrev att: "Virvelströmsprovning baseras på utnyttjandet av de IMAGINÄRA elektromagnetiska fälten."

Sådana mätningar (av virvelströmmar) förekommer och det finns utrustningar för det. Tydligen har du själv arbetat med sådana, enligt vad du skriver. Min fråga avser endast din användning av "imaginär" i samband med virvelströmsprovning.

PS Menar du att vi skall förstå sådana här förklaringar? By introducing an imaginary eddy current density the net eddy current in the radial direction J′ can be written as ... etc DS

[Illusionen]

Hej Pilatus, som du märker har jag lyckats hamna här igen.
Jag hann tyvärr inte ta del av ditt senaste inlägg innan jag besvarade Sigurds,
men jag tror inlägget till viss del även besvarar din fråga, annars återkom gärna.

Nej, jag tror inte det är samma sak. Du skrev att: "Virvelströmsprovning baseras på utnyttjandet av de IMAGINÄRA elektromagnetiska fälten."

Sådana mätningar (av virvelströmmar) förekommer och det finns utrustningar för det. Tydligen har du själv arbetat med sådana, enligt vad du skriver. Min fråga avser endast din användning av "imaginär" i samband med virvelströmsprovning.

Det stämmer, jag har utvecklat, konstruerat och tillverkat avancerade mätutrustningar baserade
på s k virvelströmsutrustning. Det rör sig bl a om sprickindikeringsutrustningar, för att finna
sprickor i 1000 grader varmt stål, under pågående produktion.
Totalt hade jag som mest över 30 patent inom området.
Har en ingenjörsexamen från teleteknisk linje (radio, radar o dyl), men har även tenterat av
mekanistlinjens stora kurs i hållfasthetslära.
Jag är även radioamatör (SM5SST, A-cert), så fälten har följt och präglat mitt liv.

Personligen betraktar jag de elektromagnetiska fälten som imaginära fenomen.
Fälten är till sin karaktär abstrakta, men går utmärkt att indirekt detektera och mäta.
När jag t ex beräknar impedans (en typ av komplext motstånd) så använder jag symbolen j både vid
beräkning av kapacitiv och induktiv reaktans.

Inledningsvis skriver jag även citat,
De elektromagnetiska fälten, EMF, och fältens säregna egenskaper, har sedan länge fascinerat.
Fälten antyder att universum har egenskaper som vårt medvetande ej förmår förnimma och tolka.
Fältens ursprung i ett universellt perspektiv saknar, såvitt jag erfarit, även de, egentlig förklaring.
Då mitt yrkesverksamma liv till stor del ägnats åt virvelströmsteknik, baserad på utnyttjandet av
elektromagnetiska fält och deras utbredning och egenskaper, har avsaknad av förklaring upplevts
som både frustrerande och otillfredsställande. För att råda bot mot detta, beskriver patentansökan
bl a förslag till de elektromagnetiska fältens strukturella ursprung och mekanismer.
Ansökan har av ovanstående skäl utformats som en uppsats innefattande förslag till den, i virvel-
strömsammanhang saknade länk, som beskriver de elektromagnetiska fältens principiella ursprung.
Aktuella patentkrav avseende virvelströmsteknik baseras på principer som beskrivs i uppsatsen.
Patentansökan kan därigenom även ses som en introduktion till den av mig utvecklade virvelströmsteknik,
som i bilaga till uppsatsen beskrivs under rubriken DELTATEST (v g se http://www.maticweb.com).

Hälsar
Illusionen

[SigurdV]

Ahaaa! Nu när du ger lite context blir du begripligare...BRA!
Och det här med fält kontra materialism bråkade jag och pille lite granna om alldeles nyss
Jag använder konceptet materialism men menar inte att det räcker till.
Och jag börjar tycka att jag kan hålla med dig om VIKTEN av det imaginära.
(Vitsar lite.) Och du ska INTE ge upp dina försök att förklara dig!
Men det är Ok om du ibland drar dig tillbaka till din trädgård och grubblar,
bara du återvänder hit när andan faller på!

Här lite musik som vill beröra vårt inre imaginära fält;
https://dl.dropboxusercontent.com/u/103 ... en%201.mp3

[förstår mig själv]

Hej illusion. Jag är medveten om att när man har liknande ideer om verkligheten och försöker förklara dem för sin omgivning så är det ofta något som kommer upplevas negativt. Det finns ett stort känslomässigt motstånd mot att ta in informationen. Man tvingas i konfrontation med massa vanföreställningar som uppstått för att lösa olustproblem av olika slag. Jag tvingades förändra mig fullständigt, blivit en annan människa. Mer annorlunda och ibland även skrämmande i andras ögon. Det är inget man "vill" utan det blir bara så när man snubblat över informationen. Spinoza och Jesus tex väckte naturligtvis enorm avsky av dem som inte var mottagliga/delade deras ideer. Vi kan kalla det kulturkrock, svårigheter att umgås med människor som inte delar värderingar. De annorlunda. Dessa stöts bort ur samhället i olika varianter. Kallas sjuka, annorlunda,ondskefulla, nonchaleras möts med ilska och våld. Det var väl Jesus som sa att vi borde gå till de utstötta. De flesta människor ser "omedvetet" livet som ett arbete. Att vara "normal". Föra sig normalt socialt, se normal ut, jaga pengar osv.
Om du har någon "substans" något nytt som påverkar oss kraftigt kommer du sannolikt få uppleva detta. Eller det har du kanske redan gjort. Vidare upplever du antagligen "FRUSTRATION" hur mycket du än anstränger dig, upprepar det som är självklart för dig. "I have been there". Som jag tidigare sagt är nyckeln att leverera information som saknas. Så att den som inte förstår själv med sitt förnuft kan förstå själv.
Du verkar inse detta nu. Du hänvisar till studier/uppdatering av matematik och fysik. Sedan anger du att du arbetat med fält och att du drivits till att förstå dem.
Tycker också att du börjat skriva annorlunda att du har breddat dig och levererar lite annan information än tidigare. Detta betyder att vi har närmat oss varandra. Att information börjar överföras. Jag gillar att du skriver här. Känner att det ger något. Den som är frustrerad har alltid något "viktigt" att säga. De kan inte bli frustrerade.
Det du skrev till tex Sigrud får mig att misstänka att vi inte står så långt ifrån varandra. Att vi inte kan förnimma/registrera världen som den är är nog de flesta här överens om. Inte bara detta utan även att det vi förnimmer inte är exakt det vi inbillar oss. Att det är en illusion. Vidare att det finns högre ordningar. Att sådant som uppstår kan ha flera orsaker och leda till flera "mål" varav vi inte ser mer än delar på grund av våra begränsningar.
Det du beskriver som imaginärt tror jag är det vi andra förstår på annat sätt. Att vägarna till Rom är olika. Dock vill jag understryka att det är särskilt givande att möta och språkas med de som går andra vägar. Genom att förstå de andras vägar, hur de har kommit dit. När man gör detta (man har samma mål) då överför man krafter till varandra och det leder till utveckling av oss som människor

[SigurdV]

Den här snubben stötte jag på idag och efter att ha lyssnat i sex minuter
bestämde jag mej för att ha med honom här...
Säger han nåt mera vettigt senare?
>
Breffni O'Byrne
http://www.youtube.com/watch?v=EEBboFWnzLc

Puh! Dax å citera OleV:

Genom att övergå från en traditionell psykodynamisk teori till en cybernetisk teori vinner vi en lång rad fördelar: I den cybernetiska modellen förskjuts intresset från det som är fel inom individen till vilka resurser som kan uvecklas i relation till den omgivande miljön.

En central tanke i denna teori är att känslor, inre fantasier, kroppsförnimmelser och rörelser förmedlar minst lika exakt och saklig information om personligheten som det rationella,verbala medvetandet.

Visst får man intrycket att OV är bekant med AD:s medvetandemodell?

[Pilatus]

Personligen betraktar jag de elektromagnetiska fälten som imaginära fenomen.
Fälten är till sin karaktär abstrakta, men går utmärkt att indirekt detektera och mäta.
När jag t ex beräknar impedans (en typ av komplext motstånd) så använder jag symbolen j både vid
beräkning av kapacitiv och induktiv reaktans.

Varför inte Z, växelströmmotståndet, Xc respektive Xl för reaktanserna? Fasvridningarna kan kanske ses som imaginära, men så har jag nog aldrig tänkt på saken.

[Algotezza]

Vad är imaginärt? Vårt medvetande?
Annars är det väl imaginära tal som jag inte så gärna tänker på...

IMAGINÄRT

Sigurd, din fråga, Vad är imaginärt?, borde ställas till en matematiker, om du söker ett korrekt matematiskt svar.
Min personliga tolkning, enligt följande, refererar dock till mitt Delta-koncept, och är helt unikt.

Tänk dig att vårt medvetande EJ förnimmer allt som kännetecknar universum.
Det har sin grund i vår hjärnas principiella verkningssätt ( p g a Maskeringsprincipen, MP).
Vår atomära ”verklighet” representerar då endast något som är begränsat,
sett ur det överordnade universella perspektivet. Vår OFULLSTÄNDIGA verklighet intar då något jag
benämner en ”sidställd obalans” i förhållande till det överordnade universella perspektivet.
Förenklat SAKNAR (= avviker) alltså vårt atomära perspektiv något i relation till universum.
Det är detta som medvetandet ”saknar” som vi behöver kompensera för när vi matematiskt definierar
och beskriver vår atomära verklighet och dess samband.
Vi gör det via minustecknet,( -), t ex som -1.

Ser du -1 som en ”obalansmängd”, så får denna obalans, sett ur vårt atomära perspektiv,
”koordinatvärdet”, roten ur -1, m a o √-1 som du kan skriva ±j.

När vi förser t ex siffran i våra matematiska beräkningar med symbolen j, refererar siffran
till något som saknas atomärt, men ”finns” universellt, vilket innebär att siffran är IMAGINÄR
till sin karaktär.

Du kan då betrakta symbolen ”±j” som koordinat
LÄNKEN mellan ATOMÄRT och UNIVERSELLT.
Notera att j har både + och – som tecken.
Det är viktigt, och härrör från DubbelReferensPrincipen, DRP.

Bekräfta gärna om du förstått detta, eller fråga annars om något är oklart,
så försöker jag förklara.

Hälsar
Illusionen

Ja, att universum har dimensioner vi varken kan uppleva eller teoretisera kring kan man ju förstå på ett vis. Såvitt jag kan tolka det kan man t.ex. tala om det imaginära som en faktor som ger balans åt de matematiska beskrivningar man kan göra av universum. Det är ju svårt att empiriskt genom experiment och iakttagelser direkt försöka verifiera något som per definition inte är empiriskt iakttagbart. Vad du försöker göra, antar jag, är väl att försöka matematiskt bevisa det imaginäras (som du definierar det) existens. Det intressanta är då vad de formler du kommit fram till kan förutsäga ang. olika processer och experiment och i den mån de kan arbeta väl och medföra t.ex. tekniska landvinningar och uppfinningar, vilket det tydligen redan gjort av dina senaste inlägg här att döma.

Kan det imaginära symboliseras av imaginärdelen i komplexa tal?

/Algotezza

[Algotezza]

Tyvärr orkar jag inte förklara alla detaljer varje gång, utan förutsätter att man
av eget intresse kompletterar med det som krävs, utifrån sin egen bakgrund.

Den här känslan är mig väl bekant! Jag tror man måste imitera Euklides.
Försöka formulera sina tankar i en kedja som betraktaren kan följa.

Det är samma sak med mig.
Jag vet hur allting är och hur allt hänger ihop men jag orkar inte förklara.

För mig är det inte så.

Jag vet en del men vet också att det är mycket jag inte vet.

Jag antar en del. Det jag inte vet särskilt säkert.

Men jag säger inte att jag vet att jag inget vet. Det är att stoltsera med sin ödmjukhet.

Jag vet ju en del trots allt.

Jag är på väg. Vet inte vart.

Jag är inte färdig.

Jag orkar det jag orkar och det som roar mig att göra, och som ger något att ägna sig åt.

Jag avundas er som menar att ni vet allt. Synd ni inte kan/orkar att fullt ut förklara vad ni vet.



/Algotezza

[förstår mig själv]

Vad är imaginärt? Vårt medvetande?
Annars är det väl imaginära tal som jag inte så gärna tänker på...

IMAGINÄRT

Sigurd, din fråga, Vad är imaginärt?, borde ställas till en matematiker, om du söker ett korrekt matematiskt svar.
Min personliga tolkning, enligt följande, refererar dock till mitt Delta-koncept, och är helt unikt.

Tänk dig att vårt medvetande EJ förnimmer allt som kännetecknar universum.
Det har sin grund i vår hjärnas principiella verkningssätt ( p g a Maskeringsprincipen, MP).
Vår atomära ”verklighet” representerar då endast något som är begränsat,
sett ur det överordnade universella perspektivet. Vår OFULLSTÄNDIGA verklighet intar då något jag
benämner en ”sidställd obalans” i förhållande till det överordnade universella perspektivet.
Förenklat SAKNAR (= avviker) alltså vårt atomära perspektiv något i relation till universum.
Det är detta som medvetandet ”saknar” som vi behöver kompensera för när vi matematiskt definierar
och beskriver vår atomära verklighet och dess samband.
Vi gör det via minustecknet,( -), t ex som -1.

Ser du -1 som en ”obalansmängd”, så får denna obalans, sett ur vårt atomära perspektiv,
”koordinatvärdet”, roten ur -1, m a o √-1 som du kan skriva ±j.

När vi förser t ex siffran i våra matematiska beräkningar med symbolen j, refererar siffran
till något som saknas atomärt, men ”finns” universellt, vilket innebär att siffran är IMAGINÄR
till sin karaktär.

Du kan då betrakta symbolen ”±j” som koordinat
LÄNKEN mellan ATOMÄRT och UNIVERSELLT.
Notera att j har både + och – som tecken.
Det är viktigt, och härrör från DubbelReferensPrincipen, DRP.

Bekräfta gärna om du förstått detta, eller fråga annars om något är oklart,
så försöker jag förklara.

Hälsar
Illusionen

Ja, att universum har dimensioner vi varken kan uppleva eller teoretisera kring kan man ju förstå på ett vis. Såvitt jag kan tolka det kan man t.ex. tala om det imaginära som en faktor som ger balans åt de matematiska beskrivningar man kan göra av universum. Det är ju svårt att empiriskt genom experiment och iakttagelser direkt försöka verifiera något som per definition inte är empiriskt iakttagbart. Vad du försöker göra, antar jag, är väl att försöka matematiskt bevisa det imaginäras (som du definierar det) existens. Det intressanta är då vad de formler du kommit fram till kan förutsäga ang. olika processer och experiment och i den mån de kan arbeta väl och medföra t.ex. tekniska landvinningar och uppfinningar, vilket det tydligen redan gjort av dina senaste inlägg här att döma.

Kan det imaginära symboliseras av imaginärdelen i komplexa tal?

/Algotezza

Du har rätt i att teorierna måste kunna bekräftas. Det går dock att göra detta i vår subjektiva värld. Vi får en Idee om något "imaginärt", något högre. Sedan kan vi förnimma/registrera i den "subjektiva" världen. Det blir så att säga in uppbyggnad av det högre som både byggs upp av och kan bekreftas av det vi förnimmer.

[Pilatus]

Den här känslan är mig väl bekant! Jag tror man måste imitera Euklides.
Försöka formulera sina tankar i en kedja som betraktaren kan följa.

Det är samma sak med mig.
Jag vet hur allting är och hur allt hänger ihop men jag orkar inte förklara.

För mig är det inte så.

Själv fick jag känslan av att "reflex" ville vara ironisk angående Sigurds formulering. I vilket fall fann jag det roande.