G och DRP-metaforI tidigare inlägg förklarar jag skillnaden mellan atomärt och universellt perspektiv.
I konceptet förklaras även hur skillnaden/differensen mellan dessa olika perspektiv av G
kan beskrivas som att perspektiven refererar till olika referenser/referensstrukturer.
Det benämner jag REFERENS-DIFFERENS.
Vårt medvetande baseras på att vårt medvetande/jaget innefattar den
TRANSFORMERINGS-funktion, som referens-differensen förutsätter.
Referens-differensen får till konsekvens att vi utifrån vår verklighet förnimmer fenomen
och egenskaper som ”uppspaltningar” / ”separeringar” av G via transformeringen.
Om ni nu tänker er att vi backar förloppet och matar in vår ”verklighet” i ”transformatorn”,
och ”kör transformeringen baklänges” så är vi tillbaka i grundtillståndet, G.
Jag har en metafor för detta, som mycket förenklat visar något av grundprincipen.
Trots enkelheten ställer den ant krav på gott flerdimensionellt seende, för att dynamiken
ska framgå.
Antag att vi har en spegel monterad i blickfånget framför oss.
Spegeln är vinklad 45 grader, och monterad på ett roterande nav.
Vi kompletterar med ytterligare en spegel vinklad 90 grader relativt den första.
Speglarna får sammantaget då en ”skevande rörelse”.
Detta roterande spegelarrangemang utgör metaforen till den komplexa ”kvadrant-böjen”.
När speglarna är orienterad ”utåtriktade” (speglar utåt) symboliserar deras synfält bakgrunden
till vårt ”expanderade” rum. Denna utåtriktade expanderande struktur kallar jag
EXTERNT perspektiv.
Så här långt refererar spegelarrangemanget till en (1) referens.
Dubbelreferensprincipen, DRP, som ligger till grund för växelverkan, innefattar minst två
referenser. Vi måste därför komplettera arrangemanget med ytterligare ett arrangemang.
I detta arrangemang är speglarna orienterade ”inåtriktade”.
Denna
inåtvända kontraktions struktur benämner jag
INTERNT perspektiv.
TRANSFORMERINGEN mellan vår verklighet och G sker via dessa, p g a det KOMPLEXA
spegelarrangemanget, EXTERNT och INTERNT, uppspaltade/separerade strukturer.
Transformeringen korrigerar även så G kan ses som ett NORMERAT tillstånd.
EXTERNT och INTERNT balanserar varandra.
Den INTERNA strukturen återfinns i ”partikelns” inre, och är imaginär/komplex.
Den INTERNA strukturen innehåller därigenom troligen, p g a balanskravet,
även negativ TID. (Detta måste vara något som tilltalar Sigurd !?)
När jag hävdar att universum är överordnat tidlös grundar jag detta på att
Extern strukturs positiva tid, balanseras ut av interns negativa tid.
Om jag har rätt, måste atomens inre tilldelas en närmast ”bottenlös”
SPEGLANDE BALANSERINGSEGENSKAP, p g a den INTERNA strukturen.
Jag vet inte om detta jag beskriver är begripligt, men bl a atomen får på detta
sätt en typ av ”gyroegenskaper”.
Denna interna struktur bör rimligtvis ha en funktion att fylla för vårt medvetande.
I kapitlet RELATIVITET (
http://www.maticweb.com ) ser ni hur relativitet påverkas.
Notera gärna att resonemanget vilar på ett logiskt resonemang, och EJ PÅ POSTULAT.
Einstein och de andra storheterna förstod sannolikt inte det jag beskriver här.
Skälet till det är ant att de förbisåg medvetandets natur.
När vi nu ”kör transformationen baklänges” får vi en ”G-mix” av vår verklighet som påminner
om en ”skevande” dubbelrotationsrörelse.
Det är denna
normerade "dubbel-rotation" som balanskriteriet
DELTA symboliserar.
Jag ska hjälpa min fru att tvätta fönster i dag, och Jeppe vill att vi tar en promenad,
så måste tyvärr sluta här. Finns intresset fortsätter jag gärna att förklara, men då det tar
mycket tid i anspråk för mig, vill jag att intresset deklareras, och att informationen
inte anses obegripligt.
Det måste m a o uppfattas som begripligt, annars är det meningslöst.
Hälsar
Illusionen
alias
Den obegriplige.
