Vad utgör medvetandets referens?

[Illusionen]

För mig är känsla det man känner. Exakt det vare sig mer eller mindre. Jag menar att känslorna är överordnade ("styr") hur rummet faller ut(dvs det som sker/våran illusion). Visst kan man kanske se elektrisk aktivitet i hjärnan (tex i hippocampus) i samband med att man känner. Det man ser är alltså en verkan/förklaringsmodell. Det är inte så (vilket allt verkar tro) att känslan är en reaktion på det som sker i det atomära.

Är KÄNSLA, i din tolkning, något som saknar förklaringsmodell, såväl i det atomära som universella perspektivet ?

/ Illusionen

[förstår mig själv]

För mig är känsla det man känner. Exakt det vare sig mer eller mindre. Jag menar att känslorna är överordnade ("styr") hur rummet faller ut(dvs det som sker/våran illusion). Visst kan man kanske se elektrisk aktivitet i hjärnan (tex i hippocampus) i samband med att man känner. Det man ser är alltså en verkan/förklaringsmodell. Det är inte så (vilket allt verkar tro) att känslan är en reaktion på det som sker i det atomära.

Är KÄNSLA, i din tolkning, något som saknar förklaringsmodell, såväl i det atomära som universella perspektivet ?

/ Illusionen

Förklaringsmodellen är KÄNNA. I det atomära(ögats dimension) motsvaras det av något vi ser med ögonen, något som sitter i hjärnan(elektrisk aktivitet). Känslor enligt vad jag har förstått uppstår inte av något som sker i rummet utan rummet uppstår när något känns. Således kan vi styra känslorna så kan vi styra rummet(det atomära). Känns allt bra är rummet förenligt med detta, känns det dåligt så händer det något dåligt i rummet.
Därmed blir känslorna något "högre". Det kan som sagt finnas högre sätt att betrakta oss på men jag tar känslorna som sanna! (för mig). Dvs saknarbakomliggande högre strukturer. Detta spelar egentligen inte så stor roll (annat än förstår bättre), även en illusion är ju absolut "sann" som illusion betraktat.

[förstår mig själv]

Om vi förstår känslorna ur ett atomärt perspektiv är det lätt att förstå att de utvecklats evolutionärt och genom kombinationer av DNA genom parining och mutationer. Eftersom känslorna är nörvändiga dels för att ett djur ska kunna förstå hur det ska göra för att överleva. Viktiga för att de ska "vilja leva och fortplanta sig". Så att säga "göra rätt" i naturen. Som jag sagt tycker jag inte att den förklaringsmodellen stämmer med det jag har förstått. Snatare är det så att det atomära är en "förklarings modell" en teori om det vi känner. Börjar vi känna annorlunda kommer vi att se världen annorlunda, dvs ögat kommer att se annat än det gör nu.
Vi är inte vana vid att förstå världen på detta annorlunda sätt. Om vi kommer ihåg att vi inte har en fri vilja så går det lättare att se att orsakssambandet är omvänt.
Känns det exakt så som det gör att hoppa i en kall vak nu så kommer mina ögon att se isen och vattnet. Vi är där alltså. Vi skulle kunna förflytta oss tex från datorn där jag nu sitter till vintern och vaken. Vi har ju en massa sinnen och dessa registrerar vad som sker och dessa är förenliga. I och med att vi inte är så bra på att lägga märke till vad vi känner(är man oförnuftig så är det viktigt att stänga av sina sinnen, blir ju plågsamt annars), så är de flesta inte medvetna om att känslorna(när de förstås) är minst lika exakta som ögonen, öronen. Ögonen ljuger ju aldrig (nästan), känslorna ljuger aldrig.
Jag lämnade min kropp för några månader sedan. Då hade jag en ihållande känsla, ganska behaglig och stark var den. Förnuftet/tanken var också kvar. Detta är det jag menar medvetandet. Alltså tanke(teoribildning) och känsla. Hur har jag förstått att känslan är överordnad? Jo genom teorier. Mirakel tex. Allt pekar åt samma håll tycker jag. Jag styrs tex av mina känslor. Jag är ju i rummet, jag är underordnad detta kanske är lätt att förstå(dvs även för människor och djur). Men allt i rummet (all materia) är underordnat känslorna. Man kan säga att rummet är känslornas visualisering, eller vi kan säga att den bild av rummet som uppstår i våra hjärnor orsakas av känslorna.

[Antic]

Det jag rödmarkerat i ditt inlägg stämmer exakt in på mitt tidigare inlägg, så jag förefaller ha missat poängen ?
Det jag beskriver i mitt tidigare inlägg är ett exempel på det jag "tänkt".
Det jag "tänkt" kan i bästa fall resultera i att jag bättre "förstår mig själv" (det du Fms, där fick jag till det!).
Du Antic undviker att svara på mina frågor, men försök, för då tror jag att vi kan närma oss varandra.
Dina ev svar ger mig förhoppningsvis möjlighet att selektivt förklara mig bättre.

Tidigare har jag efterlyst DEFINITIONER, men i flertalet inlägg lyser definitionerna med sin frånvaro.
Det håller inte att argumentera i bestämd form, utan att t ex definiera använda begrepp.
Kan någon t ex definiera vad ni avser med KÄNSLA ?

I mitt koncept definierar jag vad egenskaper atomärt representerar.

Hälsar
Illusionen

Illusionen

Vanligtvis försöker vi gå tillväga på ett analytiskt och vetenskapligt sätt, men det finns ett läge då vi inte kan gå tillväga så.

Här får vi göra stor skillnad mellan oss själva och naturen. Vi kan till skillnad från naturen inte beräknas på något sätt. Lika lite kan vi ses "förnuftigt" pga att vi är lika relativa som vi är subjektiva då vi skapar världen inom oss. Allt varierar hela tiden för oss och vi uppfattar samma saker lite olika från gång till gång. Vi känner inte ens oss själva efter 60 år.

Bara vårt sätt att uppfatta tid är olika från dag till dag och fasta mått existerar inte i vårt fall. Ännu värre blir det om vi skall prata om oss själva i förnuftiga termer. Livet är inte ett dyft förnuftigt ibland och allt vi kan göra är bara att leva och försöka hänga med så gott vi kan.

Ena stunden känns allt bra, i nästan stund känns ingenting bra och vi har inte den blekaste aning om varför. Ibland känner vi på oss något och nästa gång blev vi helt tagna på sängen istället. Det finns nog inget som överhuvudtaget skulle vara mer oförnuftigt och olinjärt än upplevandet av livet. Men det är just DET som är poängen med livet och det som gör oss till människor.

Jag tänker, alltså finns jag, är en bra början om vi skall lära oss mer om oss själva. För där får vi börja från scratch eftersom vi är på helt outforskad mark. Hjärnans arbete blir till en oåtkomlig process, den processen är vi och med tanke på att cirka 6 kvadriljoner instruktioner hinner hända i människokroppen på bara en sek samt att något matematiskt blir något som inte ens har med matematik att göra så kan man förstå att även om vi finge se processen skulle vi antagligen förstå 0% av den.

Om vi åtminstone hade fasta mönster, men inte ens det har vi.

Faktum är att det skulle vara lättare för oss att räkna sandkornen på Mars än att ta reda på hur ett medvetande fungerar eftersom vi är det som vi inte kommer åt på annat sätt än med självmedvetenheten helt inom oss.

Ett medvetande definieras som "Känslor, tankar, upplevelser" då endast ett medvetande kan producera och skapa dessa 3.

Det finns ingen definition för en "känsla", den går bara att uppleva. Visst kan vi försöka beskriva en känsla som en "reaktion" på något i den objektiva världen, men det säger i sin tur inget om vad en känsla är för något.

[förstår mig själv]

antic.
Hur kan resten av världen följa matematiken och inte vi? Om vi påverkar något i naturen då följer det alltså(oss) oss istället för naturlagarna. Skulle det inte bli kaos då för eller senare?
Försök förstå och förklara med teorier istället för matte så blir det lättare att se alltings nödvändighet, mönster och samband. Du förstår tex känslor att de inte kan beskrivas med matematik (så enkelt), därimot kan de förstås med teorier. Att om man försöker förstå ser man samband mellan vad som sker och vad som känns och även samband mellan vad som känns och det som sker. Till och med ett djur tex en häst kan förstå om en annan häst är arg och hur den ska röra sig i förhållande till den arge hästen så att inte smärta uppstår. Dvs till och med hästar förstår naturen mycket bättre än det du anser att vi kan. Däggdjurshjärnan fungerar på samma sätt, bildar teorier om naturen. Och gör det bra. När vi använder hjärnan till tveksamheter kommer den inte fungera lika bra, den är inte gjord för det.

[Antic]

Vi är bara delvis fysiska (matematiska)

Vi kan sätta siffror på precis allt i universum, utom medvetandet. Det är också det enda som inte går att sätta en enda siffra på. Våra kroppar och hjärna däremot är lika fysiska (matematiska) som allt annat i universum. Därför kan vi påverka trots att själva medvetandet (processen efter hjärnan) inte är fysiskt eller matematiskt.

Hur matematik blir till ickematematik har jag däremot inte den blekaste aning om.

[förstår mig själv]

Vi är bara delvis fysiska (matematiska)

Vi kan sätta siffror på precis allt i universum, utom medvetandet. Det är också det enda som inte går att sätta en enda siffra på. Våra kroppar och hjärna däremot är lika fysiska (matematiska) som allt annat i universum. Därför kan vi påverka trots att själva medvetandet (processen efter hjärnan) inte är fysiskt eller matematiskt.

Hur matematik blir till ickematematik har jag däremot inte den blekaste aning om.

Har medvetandet kontakt med kroppen enligt dig? Dvs att medvetandet styr dina kroppsrörelser. I så fall följer ju inte din kropp naturlagarna. Utan den "fria viljan" eller slumpen. Tänk på att allt vi hittat i kroppen styrs av naturlagar, atomernas och mollekylernas reaktioner. Detta har vi kunnat använda för att förstå tex biokemin. Till att utveckla kemikalier med förväntade effekter. Vi har byggt modeller och förstått oss själva på naturvetenskaplig basis. Tex hur cellerna fungerar, byggs upp, bryts ned och hur de specialicerar sig på vissa kemiska uppgifter (diferrentiering). Vi förstår tex biokemiskt att det syns elektrisk aktivitet i motorcortex när vi rör på någon kroppsdel osv. Det är tack vare att kroppen följer "matematik"/teorier som det är möjligt att förstå den. Om allt rörede sig lite som den ville i kroppen skulle inget vara reproducerbart och inte gå att förstå.
Hur anser du att kopplingen mellan medvetandet (enligt mig, sinnen=ögon öron känslor, teoribildning) och den atomära världen skulle ske? menar du att via "tankens kraft" vi sätter materien i rörelse.
Illusionen har ideer som om jag uppfattat honom rätt transformerar "medvetandet" till det atomära.
Jag har en teori om att rummet är underordnat våra känslor att det "uppstår" som så att säga förklaringsmodell ur det vi känner. Det blir så vitt jag förstår logiskt hållbart och jag finner sådant som får mycket bättre förklaring till det som observeras. Man kan säga att rummet är en reaktion, en spegling av vad vi känner inte något verkligt på det sätt vi kanske normalt tänker oss. När tex "pappa" kommer så är det en känsla i "mig" som tolkas genom att en "subjektiv" bild av honom uppstår.
Svårt att ta till sig antagligen för de flesta.

[Illusionen]

För mig är känsla det man känner. Exakt det vare sig mer eller mindre. Jag menar att känslorna är överordnade ("styr") hur rummet faller ut(dvs det som sker/våran illusion). Visst kan man kanske se elektrisk aktivitet i hjärnan (tex i hippocampus) i samband med att man känner. Det man ser är alltså en verkan/förklaringsmodell. Det är inte så (vilket allt verkar tro) att känslan är en reaktion på det som sker i det atomära.

Är KÄNSLA, i din tolkning, något som saknar förklaringsmodell, såväl i det atomära som universella perspektivet ?

/ Illusionen

Förklaringsmodellen är KÄNNA. I det atomära(ögats dimension) motsvaras det av något vi ser med ögonen, något som sitter i hjärnan(elektrisk aktivitet). Känslor enligt vad jag har förstått uppstår inte av något som sker i rummet utan rummet uppstår när något känns. Således kan vi styra känslorna så kan vi styra rummet(det atomära). Känns allt bra är rummet förenligt med detta, känns det dåligt så händer det något dåligt i rummet.
Därmed blir känslorna något "högre". Det kan som sagt finnas högre sätt att betrakta oss på men jag tar känslorna som sanna! (för mig). Dvs saknarbakomliggande högre strukturer. Detta spelar egentligen inte så stor roll (annat än förstår bättre), även en illusion är ju absolut "sann" som illusion betraktat.

För mig förutsätter KÄNNA avvikelse i någon form, vilket i sin tur REFERERAR till något.
Jag har därför svårt att acceptera att KÄNNA skulle kunna tilldelas en oberoende frihetsgrad
(= utan samband av något slag) som tillåter/medger överordnad ”styrning” av vår verklighet.

Den visuella informationen via ögat, i form av ljusets frekvens, är en funktion av tid.
Även informationen via örat har en frekvens som är en funktion av tid.
Det går även att koppla känseln i övrigt till tid.
För mig förefaller det därför mer troligt att KÄNNA är UNDERORDNAT fenomenet TID.
Detta understryker behovet av att du försöker DEFINIERA vad du menar och avser med KÄNNA.

Då är vi tillbaka till min inledande och fundamentala fråga, VAD ÄR TID ?
Ingen har trovärdigt besvarat frågan, vilket jag tolkar som att man inte vet.
I mitt koncept besvarar jag frågan, och av svaret framgår SAMBANDET med aktuella projektioner av G.
Lite tillspetsat måste man, enligt min uppfattning, förstå vad tid är, innan man tilldelar KÄNNA ej förankrade
extraordinära egenskaper.

Hälsar
Illusionen

[Antic]

Vi är bara delvis fysiska (matematiska)

Vi kan sätta siffror på precis allt i universum, utom medvetandet. Det är också det enda som inte går att sätta en enda siffra på. Våra kroppar och hjärna däremot är lika fysisk. Har medvetandet kontakt med kroppen enligt dig? Dvs att medvetandet styr dina kroppsrörelser. I så fall följer ju inte din kropp naturlagarna. Utan den "fria viljan" eller slumpen. Tänk på att allt vi hittat i kroppen styrs av naturlagar, atomernas och mollekylernas reaktioner. Detta har vi kunnat använda för att förstå tex biokemin. Till att utveckla kemikalier med förväntade effekter. Vi har byggt modeller och förstått oss själva på naturvetenskaplig basis. Tex hur cellerna fungerar, byggs upp, bryts ned och hur de specialicerar sig på vissa kemiska uppgifter (diferrentiering). Vi förstår tex biokemiskt att det syns elektrisk aktivitet i motorcortex när vi rör på någon kroppsdel osv. Det är tack vare att kroppen följer "matematik"/teorier som det är möjligt att förstå den. Om allt rörede sig lite som den ville i kroppen skulle inget vara reproducerbart och inte gå att förstå.
Hur anser du att kopplingen mellan medvetandet (enligt mig, sinnen=ögon öron känslor, teoribildning) och den atomära världen skulle ske? menar du att via "tankens kraft" vi sätter materien i rörelse.
Illusionen har ideer som om jag uppfattat honom rätt transformerar "medvetandet" till det atomära.
Jag har en teori om att rummet är underordnat våra känslor att det "uppstår" som så att säga förklaringsmodell ur det vi känner. Det blir så vitt jag förstår logiskt hållbart och jag finner sådant som får mycket bättre förklaring till det som observeras. Man kan säga att rummet är en reaktion, en spegling av vad vi känner inte något verkligt på det sätt vi kanske normalt tänker oss. När tex "pappa" kommer så är det en känsla i "mig" som tolkas genom att en "subjektiv" bild av honom uppstår.
Svårt att ta till sig antagligen för de flesta.

Det är inte så svårt som det låter egentligen.

Vi fungerar på samma sätt som datorn gör ungefär fast lite mer komplicerat förstås. Och slutresultatet blir något som inte ens liknar resultatet hos en dator.

Hjärnan jobbar med att processa information som kemiska reaktioner och elektriska impulser som låter oss uppleva världen utanför och styra vår egen kropp. Inte minst processa intern information där vi själva skapar intrycken helt och hållet inifrån genom tankar (tankebilder, drömmar osv).

Allt detta arbete blir till en process. En ensam hjärna har inte ens några mänskliga egenskaper men arbetet som hjärnan utför och som blir till en process har, oss.

Man kan se det likt en DA omvandlare till en CD spelare där digital information på CD skivan blir till analoga strömmar. Men i det här fallet blir matematisk information till något som inte har ett dyft med matematik att göra eftersom inget vi upplever kan omsättas i siffror.

Man får se...

* Känsla
* Tanke
* Upplevande

Som skilt från allt annat i universum då ingen av dessa kan sättas i några som helst siffror. Vilket i sin tur gör att universum bara består av två saker, matematik och medvetande.

[förstår mig själv]

Kan Instämma i tanke, känsla och upplevande. Jag kallar det teoribildning, känsla, och information (dvs det som registreras).
Sedan har jag förstått på annorlunda sätt. Om vi tar tex tanke. Vad används den till? Ja det torde vara uppenbart för de flesta att slutmålet för den är KÄNSLA. Tanken kan tex mynna ut (resultera i/vara orsak till) tex finna mat(gott, mätt). Tanken kan mynna ut i ångest. Den kan vara föreställningen om pengar( tex glad). Den kan mynna ut i upphetsning(tex tankar om någon/"sexuella fantasier", den kan mynna ut i hat, eller skam, svartsjuka, eller arg osv. Tanken som är i grunden en teori (föreställning om något i naturen).
Bestämmer vi vad vi tänker på? Nej det gör vi inte. För det första kan miljarder olika tankar uppstå i teorin. Nästan alla är vansinniga, på så sätt att de är orimliga och nästan omedelbart leder till döden. Tankarna måste styras av känslorna, och tankarna/förnuftet/teoribildningen måste leda till överlevnad. Detta måste vara inbyggt i oss. Ett mål alltså för Vårat förnuft. Detta mål måste vara överlevnad och fortplantning. Däggdjur kan som sagt tänka och göra oändligt med rörelser och tankar. Men när vi betraktar dem så är det något generellt och uppenbart de defakto gör. Överlever och skapar nya individer. Hu är detta möjligt, jo de styrs av känslorna. Känslorna dvs må bra är mål för djuren. Genom att vara inställda på detta och inget annat kan de överleva och existera (dvs ett biresultat som vi människor förstår, en högre ordning). Samtidigt som tex djuren har sex för att det är skönt kommer de även att fortplanta sig automatiskt. Mamman siar sina ungar och håller dem vid liv för att det känns bäst. De får varandra att må bra (utbyte av känslor). Det beror alltså inte på snällhet, ondska, medkänsla eller annat. Det beror på teorin om att må bra som gör att detta fenomen uppstår. Djuret dricker för att det känns bra(inte för att inte dö).
Djuren lever alltså. Det handlar inte om att undvika döden. Det goda, det positiva. Att uppnå något det är det viktiga. Då löser sig resten.
Fortsätter senare

[Illusionen]

Vi är bara delvis fysiska (matematiska)

Hjärnan jobbar med att processa information som kemiska reaktioner och elektriska impulser
som låter oss uppleva världen utanför och styra vår egen kropp.
Inte minst processa intern information där vi själva skapar intrycken helt och hållet inifrån genom tankar (tankebilder, drömmar osv).

Allt detta arbete blir till en process.
En ensam hjärna har inte ens några mänskliga egenskaper men arbetet som hjärnan utför och som blir till en process har, oss.
Man kan se det likt en DA omvandlare till en CD spelare där digital information på CD skivan blir till analoga strömmar.
Men i det här fallet blir matematisk information till något som inte har ett dyft med matematik att göra eftersom inget vi upplever kan omsättas i siffror.

Man får se...

* Känsla
* Tanke
* Upplevande

Som skilt från allt annat i universum då ingen av dessa kan sättas i några som helst siffror.
Vilket i sin tur gör att universum bara består av två saker, matematik och medvetande.

Då jag inte riktigt förstår hur du resonerar, är det svårt för mig att bemöta det du skriver och hävdar.
Du undviker även konsekvent att svara på mina frågor, och har även utelämnat definitionerna jag efterlyst,
vilket gör det extra svårt. Vill du ha kommentarer från mig, förväntar jag mig alltså svar på frågorna.
Av min kommentar till Fms framgår hur jag ser på ”känsla”, vilket även har beröringspunkter med ditt inlägg.

När du skriver ”processa” är det ett atomärt perspektiv du beskriver.
Processa innebär då underförstått att det rör sig om en funktion av TID.
Har du svaret på frågan, VAD ÄR TID ?
Om svaret är nej, kan du enligt min uppfattning omöjligt ha en heltäckande bild av "processen".

Du skriver vidare citat, ”universum bara består av två saker, matematik och medvetande”.
Matematik vilar på ett regelverk som är format av vårt medvetande och de egenskaper vi förnimmer.
Du kan alltså utelämna matematik och förenklat skriva att universum bara består av medvetande.
Menar du verkligen detta ?

Hälsar
Illusionen

[Antic]

Kan Instämma i tanke, känsla och upplevande. Jag kallar det teoribildning, känsla, och information (dvs det som registreras).
Sedan har jag förstått på annorlunda sätt. Om vi tar tex tanke. Vad används den till? Ja det torde vara uppenbart för de flesta att slutmålet för den är KÄNSLA. Tanken kan tex mynna ut (resultera i/vara orsak till) tex finna mat(gott, mätt). Tanken kan mynna ut i ångest. Den kan vara föreställningen om pengar( tex glad). Den kan mynna ut i upphetsning(tex tankar om någon/"sexuella fantasier", den kan mynna ut i hat, eller skam, svartsjuka, eller arg osv. Tanken som är i grunden en teori (föreställning om något i naturen).
Bestämmer vi vad vi tänker på? Nej det gör vi inte. För det första kan miljarder olika tankar uppstå i teorin. Nästan alla är vansinniga, på så sätt att de är orimliga och nästan omedelbart leder till döden. Tankarna måste styras av känslorna, och tankarna/förnuftet/teoribildningen måste leda till överlevnad. Detta måste vara inbyggt i oss. Ett mål alltså för Vårat förnuft. Detta mål måste vara överlevnad och fortplantning. Däggdjur kan som sagt tänka och göra oändligt med rörelser och tankar. Men när vi betraktar dem så är det något generellt och uppenbart de defakto gör. Överlever och skapar nya individer. Hu är detta möjligt, jo de styrs av känslorna. Känslorna dvs må bra är mål för djuren. Genom att vara inställda på detta och inget annat kan de överleva och existera (dvs ett biresultat som vi människor förstår, en högre ordning). Samtidigt som tex djuren har sex för att det är skönt kommer de även att fortplanta sig automatiskt. Mamman siar sina ungar och håller dem vid liv för att det känns bäst. De får varandra att må bra (utbyte av känslor). Det beror alltså inte på snällhet, ondska, medkänsla eller annat. Det beror på teorin om att må bra som gör att detta fenomen uppstår. Djuret dricker för att det känns bra(inte för att inte dö).
Djuren lever alltså. Det handlar inte om att undvika döden. Det goda, det positiva. Att uppnå något det är det viktiga. Då löser sig resten.
Fortsätter senare

Tja, även djur gör pointless saker stundtals bara för att ha lite kul. Att försöka hitta en viktig "funktion" i allt blir nog ganska långsökt egentligen då mycket vi gör kan vara allt annat än nyttigt och bra då vi gör det bara för skojs skull eller personlig njutning en stund.

Man blir lätt blind om man skall försöka se oss på ett vetenskapligt "förnuftigt" sätt då mycket vi gör är allt annat än förnuftigt och växlar från stund till stund där inte ens uppfattningen av världen är speciellt stabil eller förnuftig.

Se bara hur vi handlar idag. Vi söker njutning i droger, alkohol och flyktiga billiga nöjen medan vi i realiteten förstör hela planeten vi lever på. Och inte bryr vi oss heller utan fortsätter i precis samma stil där vår nytta kan begränsas till ett enda ord, parasiter.

Människan är komplex, på tok för komplex för att ens försöka mappa ut och se förnuftigt på. Hon är precis som livet hon lever och växlar från stund till stund från oförnuftigt vansinne till analytisk tänkande.

[Antic]

Då jag inte riktigt förstår hur du resonerar, är det svårt för mig att bemöta det du skriver och hävdar.
Du undviker även konsekvent att svara på mina frågor, och har även utelämnat definitionerna jag efterlyst,
vilket gör det extra svårt. Vill du ha kommentarer från mig, förväntar jag mig alltså svar på frågorna.
Av min kommentar till Fms framgår hur jag ser på ”känsla”, vilket även har beröringspunkter med ditt inlägg.

När du skriver ”processa” är det ett atomärt perspektiv du beskriver.
Processa innebär då underförstått att det rör sig om en funktion av TID.
Har du svaret på frågan, VAD ÄR TID ?
Om svaret är nej, kan du enligt min uppfattning omöjligt ha en heltäckande bild av "processen".

Du skriver vidare citat, ”universum bara består av två saker, matematik och medvetande”.
Matematik vilar på ett regelverk som är format av vårt medvetande och de egenskaper vi förnimmer.
Du kan alltså utelämna matematik och förenklat skriva att universum bara består av medvetande.
Menar du verkligen detta ?

Hälsar
Illusionen

Vad jag menar är att även om ursprunget till processen är fysiskt, dvs kroppen och hjärnan, så är processen själv inte fysiskt. Den blir till efter det att hjärnan bearbetat informationen och har ingenting med tid att göra eftersom tid bara påverkar fysik. Så fort informationen skapats till en process så har den ingenting med tid eller fysik att göra längre.

* Intryck av objektiv värld
* Bearbetning av hjärnan
* Process

Därför uppfattar vi allt olika från stund till stund. Uppfattandet av tid växlar kraftigt från stund till stund eftersom vi är helt oberoende av tid. Vi har inget som är bundet eller fast i medvetandet och är helt och hållet oberoende av matematik. Inget vi upplever kan sättas i en enda siffra även om allt före processen kan göra det.

Då medvetandet ÄR processen så får vi genast problem om vi försöker se medvetandet som fysiskt och matematiskt. Vi kan inte ens se det förnuftigt då medvetandet varierar precis hela tiden utan att vi vet varför.

Denna oförutsägbarhet ÄR det som gör oss till människor.

[förstår mig själv]

Är KÄNSLA, i din tolkning, något som saknar förklaringsmodell, såväl i det atomära som universella perspektivet ?

/ Illusionen[/quote]
Förklaringsmodellen är KÄNNA. I det atomära(ögats dimension) motsvaras det av något vi ser med ögonen, något som sitter i hjärnan(elektrisk aktivitet). Känslor enligt vad jag har förstått uppstår inte av något som sker i rummet utan rummet uppstår när något känns. Således kan vi styra känslorna så kan vi styra rummet(det atomära). Känns allt bra är rummet förenligt med detta, känns det dåligt så händer det något dåligt i rummet.
Därmed blir känslorna något "högre". Det kan som sagt finnas högre sätt att betrakta oss på men jag tar känslorna som sanna! (för mig). Dvs saknarbakomliggande högre strukturer. Detta spelar egentligen inte så stor roll (annat än förstår bättre), även en illusion är ju absolut "sann" som illusion betraktat.[/quote]

För mig förutsätter KÄNNA avvikelse i någon form, vilket i sin tur REFERERAR till något.
Jag har därför svårt att acceptera att KÄNNA skulle kunna tilldelas en oberoende frihetsgrad
(= utan samband av något slag) som tillåter/medger överordnad ”styrning” av vår verklighet.

Den visuella informationen via ögat, i form av ljusets frekvens, är en funktion av tid.
Även informationen via örat har en frekvens som är en funktion av tid.
Det går även att koppla känseln i övrigt till tid.
För mig förefaller det därför mer troligt att KÄNNA är UNDERORDNAT fenomenet TID.
Detta understryker behovet av att du försöker DEFINIERA vad du menar och avser med KÄNNA.

Då är vi tillbaka till min inledande och fundamentala fråga, VAD ÄR TID ?
Ingen har trovärdigt besvarat frågan, vilket jag tolkar som att man inte vet.
I mitt koncept besvarar jag frågan, och av svaret framgår SAMBANDET med aktuella projektioner av G.
Lite tillspetsat måste man, enligt min uppfattning, förstå vad tid är, innan man tilldelar KÄNNA ej förankrade
extraordinära egenskaper.

Hälsar
Illusionen[/quote]
Det är väl möjligt att känslorna är underordnat något annat. Vi kan kalla det obalans. Intensitet, karaktär kan förändras. Detta om vi ska förstå känslorna och relatera dem till det atomära. Sedan behöver vi tex ett minne för att kunna ställa upp teorier om tid. Genom upplevelser som "bevaras" iform av minnen förstår vi det "atomära".
När jag "lämnade" kroppen var det mest påtagliga en "konstant" känsla. Säg att medvetande skulle stanna, inte flytta runt som det gör hos oss. Min kompis säger att man känner allt samtidigt och att det vi menar med tiden stannar.
Det är inte enkelt att förstå att något kan ske utan att kunna förstås med Tidsbegreppet.
För mig är filosofi "praktisk", jag använder mig av mina teorier, uppnår något. Även prövar dem utvärderar om de stämmer, lär mig mer.
Evigheten är för mig en känsla alltså som "alltid" är. Det verkar konstigt att vi i en sådan "verklighet" har förnuftet kvar då det som du säger arbetar och förstås med tiden/förändring.
För mig är känslan grunddefinition. Jag kan inte förstå något annat som fungerar bättre.
Vad är dina definitioner? Antar att du föreställer dig något, att du slutit dig till detta något på basis av vad dina sinnen gett.
Tänk dig en enhet. Tex kraft (N), eller meter, eller energi. Det bygger på att definera enheten klart först innan det blir så att säga meningsfullt att räkna på det. Det vi inte kan så att säga föreställa oss, eller känna det kan inte komma upp ens som fantasier i våra hjärnor.

[Strålöga]

Om vi förstår känslorna ur ett atomärt perspektiv är det lätt att förstå att de utvecklats evolutionärt och genom kombinationer av DNA genom parining och mutationer. Eftersom känslorna är nörvändiga dels för att ett djur ska kunna förstå hur det ska göra för att överleva. Viktiga för att de ska "vilja leva och fortplanta sig". Så att säga "göra rätt" i naturen. Som jag sagt tycker jag inte att den förklaringsmodellen stämmer med det jag har förstått. Snatare är det så att det atomära är en "förklarings modell" en teori om det vi känner. Börjar vi känna annorlunda kommer vi att se världen annorlunda, dvs ögat kommer att se annat än det gör nu.
Vi är inte vana vid att förstå världen på detta annorlunda sätt. Om vi kommer ihåg att vi inte har en fri vilja så går det lättare att se att orsakssambandet är omvänt.
Känns det exakt så som det gör att hoppa i en kall vak nu så kommer mina ögon att se isen och vattnet. Vi är där alltså. Vi skulle kunna förflytta oss tex från datorn där jag nu sitter till vintern och vaken. Vi har ju en massa sinnen och dessa registrerar vad som sker och dessa är förenliga. I och med att vi inte är så bra på att lägga märke till vad vi känner(är man oförnuftig så är det viktigt att stänga av sina sinnen, blir ju plågsamt annars), så är de flesta inte medvetna om att känslorna(när de förstås) är minst lika exakta som ögonen, öronen. Ögonen ljuger ju aldrig (nästan), känslorna ljuger aldrig.
Jag lämnade min kropp för några månader sedan. Då hade jag en ihållande känsla, ganska behaglig och stark var den. Förnuftet/tanken var också kvar. Detta är det jag menar medvetandet. Alltså tanke(teoribildning) och känsla. Hur har jag förstått att känslan är överordnad? Jo genom teorier. Mirakel tex. Allt pekar åt samma håll tycker jag. Jag styrs tex av mina känslor. Jag är ju i rummet, jag är underordnad detta kanske är lätt att förstå(dvs även för människor och djur). Men allt i rummet (all materia) är underordnat känslorna. Man kan säga att rummet är känslornas visualisering, eller vi kan säga att den bild av rummet som uppstår i våra hjärnor orsakas av känslorna.

Både och. Jag kan må psykiskt dåligt och få negativa känslor av rummet. Men en annan snubbe kan komma in med en Heroin kick och tycka att rummet är det mest fantastiska han varit med om i livet. Samma rum men mottages av två individer med så olika känslor inför rummet. Men känslor är i det mesta ett sätt för vår överlevnad som du påpekar längre upp. Men vore det bara så vore vi felfria. Vi får även känslor som är negaiva för oss som sätter oss i bråk, mord, förskingring och annat. Så alla känslor är inte evolutionerade till vår fördel. Någonstans på vägen har vi problem att förhålla oss till varandra.