Vad utgör medvetandets referens?

[Algotezza]

Hur avgör du om den objektiva världen överensstämmer med mätningarna/ beräkningarna eller ej? Du vet ju något om den bara via mätningar. Hur vet du om du mäter rätt?

/Algotezza

Skicka upp en raket med bara ett litet fel i kalkylen. Jag ställer inte upp som passagerare, gör du? Sen beräknar vi planetbanorna fel och kortar ett dygn till 3 timmar samt utökar veckan till 9 dagar. Dvs vi ändrar värdena godtyckligt efter upplevelse och struntar i den objektiva världen. Betänk sedan effekterna av detta när den objektiva världen vägrar att ändra på något.

Så om inget man planerat göra går åt skogen har man mätt rätt... Men tänk om man mätt fel och det inte går åt h-e... Hur får man då reda på att man mätt fel?

/Algotezza

[Antic]

Jag tror du överdriver skillnaden. Men den gemensamme anfadern befinner sig likväl flera miljoner år bakåt och vi utvecklades åt ett annat håll då vi klättrade ner från träden och gav oss ut på savannen.

Ungefär så brukar det låta ja. Och att vi gillar musik beror på att vi använde pinnar vi slog med som sedan utvecklade sig till att urskilja toner mellan alla kemiska reaktioner. Och hur gick evolutionen innan medvetandet kom till? Dvs innan någon kunde uppleva universum över huvudtaget?

Det där verkar vara en retorisk fråga. Men faktum är att tankearbete är något som lätt kan detekteras med modern utrustning. Ofta behövs ingen utrustning alls för att se om någon har förmåga att uppleva det som händer omkring honom. Hur är det med ditt eget medvetande? Kan ett sådant detekteras, eller är det litet för esoteriskt för att kunna spåras av maskiner?

Att mäta hjärnan säger ingenting om det du som upplever. Och det du upplever går inte att sätta siffror på. Det skulle gå om det vore fysiskt för du kan sätta siffror på precis allt fysiskt. Men medvetandet kan du inte sätta några siffror på.

[Antic]

Så om inget man planerat göra går åt skogen har man mätt rätt... Men tänk om man mätt fel och det inte går åt h-e... Hur får man då reda på att man mätt fel?

/Algotezza

Poängen är att vi följer den objektiva världen, inte tvärtom. Och gör vi fel får vi genast räkna om.

[Illusionen]

Illusionen

Låt inte mig hindra dig från att ta upp dina teorier, vem vet, vi kanske kan snappa upp något bra från varandra till och med och komma vidare båda två när det gäller att sätta en referens för ett medvetande. Du brukar för det mesta ha ganska läsvärda inlägg.

Det är lugnt Antic, en envis pensionär som jag är svår att rubba .

Det är trevligt att du, trots våra meningsskiljaktigheter, anser att mina inlägg är läsvärda.
Det är min förhoppning att detta inlägg inte är ett undantag från detta.

Mitt koncept hör ant hemma i gränslandet mellan naturvetenskap och filosofi.
Tyvärr misstänker jag att konceptet kräver så ”lång startsträcka” innan det går att förstå
det jag försöker beskriva, att flertalet ger upp innan man skymtar målet. Att läsa konceptet
oförberedd rakt av och tro att man skall förstå i första försöket, är nog dömt att misslyckas.
Man bör ha tänkt i liknande banor själv under längre tid för att bitarna ska ha en möjlighet falla på plats.
Algotezza, som du diskuterar med här, är sannolikt den ende som förstår
det jag skriver, så begrunda gärna det han skriver, och jämför med följande.

För att ge dig tillgång till ett snabbspår till förståelsen av min syn på medvetandet, har jag,
som tack för din positiva kommentar, skrivit följande sammanfattande punkter.

• Tänk dig först att universums gigantiska dynamik/rörelser kan sammanfattas/integreras i en ”bakgrund”,
det Algotezza träffsäkert döpt till det ”Zippade Grundtillståndet, G”.
Denna bakgrund utgör ”kommunikationsspegeln” för det vi förnimmer.
Spegelns orientering är en funktion av dess ”betraktarposition” i universum.

• Antag sedan att hjärnan inrymmer en typ av ”mönster”, att likna vid en ”egenstruktur”.
Egenstrukturen sätter REFERENSEN för medvetandet i relation till G.

• Hjärnan kan inte urskilja sin egenstruktur i relation till ”bakgrunden” (= det zippade G:t).
För att hjärnan skall kunna växelverka med sin omgivning krävs det därför ”AVVIKELSE” i någon form.
Avvikelsen är det som hjärnan tycker sig SAKNA i G, alltså sin egen dolda/maskerade ”EGENSTRUKTUR”.

• Medvetandet baseras alltså på något som kan liknas vid en egengenererad SPEGLING av det som SAKNAS
p g a egenstrukturen. För att göra det lite besvärligt kan du se detta som att medvetandet via
egenstrukturen i princip ingår som en länk i en sluten universell LOOP.
Vi är alltså en del av universum.

• Vill vi förstå universum krävs det att vi KOMPLETTERAR vår verklighet med det som saknas.
Vi måste även reducera verkligheten med avseende på växelverkaneffekten.
Slutsatsen är att Universum är något helt annat än vi till vardags föreställer oss och tror.

Min personliga uppfattning, mot denna bakgrund, är att ingen (utan undantag) har den kompetens och/eller
kapacitet som krävs för att hävda något i BESTÄMD/ABSOLUT form.
När du Antic skriver i bestämd form, förutsätter det att du, för att vara trovärdig, förstår det jag skriver i
ovanstående punkter och därefter kan påvisa vad som är fel.
Glöm inte heller att du, innan du skriver i bestämd form, bör bevisa att jag har fel när jag hävdar att
verkligheten är en TRANSFORMERAD ILLUSION.

Det är min förhoppning att du, efter att ha läst detta, förstår behovet av att DEFINIERA
de begrepp du använder dig av i din argumentering.
Bli inte förargad nu, men du utelämnar fortfarande konsekvent nödvändiga definitioner,
och då blir konsekvensen att ditt resonemang hänger i luften.

Hälsar
Illusionen

[klorofyll]

Oj vad många sidor skrivna. Var en spännande tråd i början, men för lång att ta sig hela vägen.

Som jag ser det kan hjärnan, medvetandet, sinnet eller kalla det vad ni vill, inte ha någon annan referens än sig själv. Jag tror att ett problem med våra studier och funderingar kring medvetandet är att vi gör ett objekt av det. Om vi ser på våra minnen tex så skapar de ju stämningar, känslor, kanske till och med rädslor. Är inte då minnet i sig ett medvetande? Eller är det där minnet ett innehåll i medvetandet?

Jag tror istället att vårt medvetande är just sådana minnen, eller sedimenteringar, av tidigare tillstånd. Och jag tror att vi börjar väldigt lätt, med sådana saker som att skaffa oss begrepp, eller medvetande om, som kontrast. Eller ett, som i enhet. Och så bygger vi på det hela med begrepp och känsloströmningar.
Därför som vi kan se att vissa inte kan bli medvetna om något en annan kan vara medveten om. Som empati för en smärta eller så. Har vi inte älskat med passion kommer vi inte förstå smärtan i förlusten av en sådan relation.

Jag har svårt att förstå frågan (i trådens rubrik), först tänkte jag att det var en felaktig ställd fråga, sedan att det inte finns någon referens, sedan övervägde jag det du skrev att den är sin egen referens, men nu tänker jag att varje individuellt medvetande har olika referenser utanför oss själva, det kan alternativt vara så att referensen är en vanföreställning men vi förlägger den utanför oss själva, vi tror att den finns och den har skapats av yttre stimulans. Vårat medvetande består väl av olika lager av minnen som är stödda av våra föreställningar. Enligt någon känsla av mening och symbolisk betydelse så fixerar vi oss vid något i vår omgivning som blir vår referens. En referens är väl något som stödjer en upplevelse och vad som stödjer själva upplevandet(medvetandet) är väl vad som får oss att tro. Man kan ställa frågan "varför?" hur många gånger som helst och inte bli klokare. Det meningsfulla får oss att tro och det meningsfulla finner vi där ute.

[Antic]

Det är lugnt Antic, en envis pensionär som jag är svår att rubba .

Det är trevligt att du, trots våra meningsskiljaktigheter, anser att mina inlägg är läsvärda.
Det är min förhoppning att detta inlägg inte är ett undantag från detta.

Mitt koncept hör ant hemma i gränslandet mellan naturvetenskap och filosofi.
Tyvärr misstänker jag att konceptet kräver så ”lång startsträcka” innan det går att förstå
det jag försöker beskriva, att flertalet ger upp innan man skymtar målet. Att läsa konceptet
oförberedd rakt av och tro att man skall förstå i första försöket, är nog dömt att misslyckas.
Man bör ha tänkt i liknande banor själv under längre tid för att bitarna ska ha en möjlighet falla på plats.
Algotezza, som du diskuterar med här, är sannolikt den ende som förstår
det jag skriver, så begrunda gärna det han skriver, och jämför med följande.

För att ge dig tillgång till ett snabbspår till förståelsen av min syn på medvetandet, har jag,
som tack för din positiva kommentar, skrivit följande sammanfattande punkter.

• Tänk dig först att universums gigantiska dynamik/rörelser kan sammanfattas/integreras i en ”bakgrund”,
det Algotezza träffsäkert döpt till det ”Zippade Grundtillståndet, G”.
Denna bakgrund utgör ”kommunikationsspegeln” för det vi förnimmer.
Spegelns orientering är en funktion av dess ”betraktarposition” i universum.

• Antag sedan att hjärnan inrymmer en typ av ”mönster”, att likna vid en ”egenstruktur”.
Egenstrukturen sätter REFERENSEN för medvetandet i relation till G.

• Hjärnan kan inte urskilja sin egenstruktur i relation till ”bakgrunden” (= det zippade G:t).
För att hjärnan skall kunna växelverka med sin omgivning krävs det därför ”AVVIKELSE” i någon form.
Avvikelsen är det som hjärnan tycker sig SAKNA i G, alltså sin egen dolda/maskerade ”EGENSTRUKTUR”.

• Medvetandet baseras alltså på något som kan liknas vid en egengenererad SPEGLING av det som SAKNAS
p g a egenstrukturen. För att göra det lite besvärligt kan du se detta som att medvetandet via
egenstrukturen i princip ingår som en länk i en sluten universell LOOP.
Vi är alltså en del av universum.

• Vill vi förstå universum krävs det att vi KOMPLETTERAR vår verklighet med det som saknas.
Vi måste även reducera verkligheten med avseende på växelverkaneffekten.
Slutsatsen är att Universum är något helt annat än vi till vardags föreställer oss och tror.

Min personliga uppfattning, mot denna bakgrund, är att ingen (utan undantag) har den kompetens och/eller
kapacitet som krävs för att hävda något i BESTÄMD/ABSOLUT form.
När du Antic skriver i bestämd form, förutsätter det att du, för att vara trovärdig, förstår det jag skriver i
ovanstående punkter och därefter kan påvisa vad som är fel.
Glöm inte heller att du, innan du skriver i bestämd form, bör bevisa att jag har fel när jag hävdar att
verkligheten är en TRANSFORMERAD ILLUSION.

Det är min förhoppning att du, efter att ha läst detta, förstår behovet av att DEFINIERA
de begrepp du använder dig av i din argumentering.
Bli inte förargad nu, men du utelämnar fortfarande konsekvent nödvändiga definitioner,
och då blir konsekvensen att ditt resonemang hänger i luften.

Hälsar
Illusionen

Jodå, jag förstår principen i ditt resonemang.

Problemet blir bara att vi glömmer en väldigt viktig sak, livet självt då vi gör allt väldigt omänskligt och tekniskt egentligen när vi tar bort liv som orsak till universum.

Men en intressant tanke är det i alla fall illusionen.

För att du skall förstå hur jag tänker.

Allt jag postar har givetvis med en skapare av både universum och oss att göra. Varför? För att jag läst det i Bibeln? Nej, det är det enda som ger mig någon som helst logik. En evig skapare som aldrig haft någon början lika lite som han kan vara sin egen orsak, eftersom han aldrig haft någon orsak.

Ser vi så på det så är varken matematik eller språk vår egen uppfinning utan något vi fått och ärvt efter skaparen.

Hela den objektiva världen är skapad av matematik, den är både logisk, objektiv och exakt även om den ständigt förändrar sig. Man kanske skulle tänka att, består den bara av matematik, inget mer? Men om man börjar tänka efter lite så inser man snart att allt är byggt av ren hissnande matematik där naturlagar är matematiska formler som styr andra biljoner matematiska formler och där minsta beståndsdel påverkas.

Atomer skulle bara finnas som en matematisk slinga med andra ord (till exempel). Fysik skulle inte vara något annat än matematik det heller. Och se, allt beräknas med matematik därute i världen utanför oss. För det är vårt enda sätt att läsa känna världen därute.

Sen kommer vi till beståndsdel nr 2 i universum, liv med ett medvetande.

Et medvetande är det enda som inte lyder under matematiska regler och är lika omöjligt att sätta i siffror eller beräkna på annat sätt. Vi upplever ingenting som exakt eller ens likadant och inget vi skapar inom oss kan översättas i siffror helt olikt allt annat i hela universum.

Men varför gjorde skaparen så här?

Enkelt, livet.

Han skapade en objektiv exakt matematisk värld som ingen skulle kunna leva i eftersom den inget hade med liv att göra. Dessutom var det enda sättet att skapa en värld på eftersom världen måste innehålla logiska exakta regler som styrde upp allt och fick det att fungera. Liv är allt annat än något statiskt, analytiskt, mätbart och förutsägbart. Liv går ut på att allt är ständigt skiftande, oexakt, oförutsägbart och strömmande.

Alltså skapade han "upplevelsen av" världen inuti skapelserna där alla upplevde världen på sitt aldeles egna oförutsägbara sätt. Världen fick både färger, ljus, känsel, hörbara ljud, lukter och smak. Men bara inuti skapelserna. Då kunde en exakt objektiv och mätbar värld existera utan att livet själv påverkades. Som redskap för världen utanför gav han dem matematik. Detta gjorde att de kunde leva ett upplevelserikt och ständigt skiftande liv samtidigt som de kunde se den exakta objektiva världen utanför dem som den faktiskt var med hjälp av siffror.

Allt bär en prägel av det som skapade det, även vi.

Är den som skapade universum lik mig så förstår jag mer och mer av universum och även varför han skapade oss som han gjorde.

Så för mig är ingenting en illusion eftersom vi aldrig skulle kunna leva i en objektiv matematiskt exakt värld och fortfarande vara människor.

Då vet du mina tankegångar i alla fall vare sig du finner något vettigt i tänkandet eller inte.

[Illusionen]

Det är lugnt Antic, en envis pensionär som jag är svår att rubba .

Det är trevligt att du, trots våra meningsskiljaktigheter, anser att mina inlägg är läsvärda.
Det är min förhoppning att detta inlägg inte är ett undantag från detta.

Mitt koncept hör ant hemma i gränslandet mellan naturvetenskap och filosofi.
Tyvärr misstänker jag att konceptet kräver så ”lång startsträcka” innan det går att förstå
det jag försöker beskriva, att flertalet ger upp innan man skymtar målet. Att läsa konceptet
oförberedd rakt av och tro att man skall förstå i första försöket, är nog dömt att misslyckas.
Man bör ha tänkt i liknande banor själv under längre tid för att bitarna ska ha en möjlighet falla på plats.
Algotezza, som du diskuterar med här, är sannolikt den ende som förstår
det jag skriver, så begrunda gärna det han skriver, och jämför med följande.

För att ge dig tillgång till ett snabbspår till förståelsen av min syn på medvetandet, har jag,
som tack för din positiva kommentar, skrivit följande sammanfattande punkter.

• Tänk dig först att universums gigantiska dynamik/rörelser kan sammanfattas/integreras i en ”bakgrund”,
det Algotezza träffsäkert döpt till det ”Zippade Grundtillståndet, G”.
Denna bakgrund utgör ”kommunikationsspegeln” för det vi förnimmer.
Spegelns orientering är en funktion av dess ”betraktarposition” i universum.

• Antag sedan att hjärnan inrymmer en typ av ”mönster”, att likna vid en ”egenstruktur”.
Egenstrukturen sätter REFERENSEN för medvetandet i relation till G.

• Hjärnan kan inte urskilja sin egenstruktur i relation till ”bakgrunden” (= det zippade G:t).
För att hjärnan skall kunna växelverka med sin omgivning krävs det därför ”AVVIKELSE” i någon form.
Avvikelsen är det som hjärnan tycker sig SAKNA i G, alltså sin egen dolda/maskerade ”EGENSTRUKTUR”.

• Medvetandet baseras alltså på något som kan liknas vid en egengenererad SPEGLING av det som SAKNAS
p g a egenstrukturen. För att göra det lite besvärligt kan du se detta som att medvetandet via
egenstrukturen i princip ingår som en länk i en sluten universell LOOP.
Vi är alltså en del av universum.

• Vill vi förstå universum krävs det att vi KOMPLETTERAR vår verklighet med det som saknas.
Vi måste även reducera verkligheten med avseende på växelverkaneffekten.
Slutsatsen är att Universum är något helt annat än vi till vardags föreställer oss och tror.

Min personliga uppfattning, mot denna bakgrund, är att ingen (utan undantag) har den kompetens och/eller
kapacitet som krävs för att hävda något i BESTÄMD/ABSOLUT form.
När du Antic skriver i bestämd form, förutsätter det att du, för att vara trovärdig, förstår det jag skriver i
ovanstående punkter och därefter kan påvisa vad som är fel.
Glöm inte heller att du, innan du skriver i bestämd form, bör bevisa att jag har fel när jag hävdar att
verkligheten är en TRANSFORMERAD ILLUSION.

Det är min förhoppning att du, efter att ha läst detta, förstår behovet av att DEFINIERA
de begrepp du använder dig av i din argumentering.
Bli inte förargad nu, men du utelämnar fortfarande konsekvent nödvändiga definitioner,
och då blir konsekvensen att ditt resonemang hänger i luften.

Hälsar
Illusionen

Jodå, jag förstår principen i ditt resonemang.

Problemet blir bara att vi glömmer en väldigt viktig sak, livet självt då vi gör allt väldigt omänskligt och tekniskt egentligen när vi tar bort liv som orsak till universum.

Men en intressant tanke är det i alla fall illusionen.

För att du skall förstå hur jag tänker.

Allt jag postar har givetvis med en skapare av både universum och oss att göra. Varför? För att jag läst det i Bibeln? Nej, det är det enda som ger mig någon som helst logik. En evig skapare som aldrig haft någon början lika lite som han kan vara sin egen orsak, eftersom han aldrig haft någon orsak.

Ser vi så på det så är varken matematik eller språk vår egen uppfinning utan något vi fått och ärvt efter skaparen.

Hela den objektiva världen är skapad av matematik, den är både logisk, objektiv och exakt även om den ständigt förändrar sig. Man kanske skulle tänka att, består den bara av matematik, inget mer? Men om man börjar tänka efter lite så inser man snart att allt är byggt av ren hissnande matematik där naturlagar är matematiska formler som styr andra biljoner matematiska formler och där minsta beståndsdel påverkas.

Atomer skulle bara finnas som en matematisk slinga med andra ord (till exempel). Fysik skulle inte vara något annat än matematik det heller. Och se, allt beräknas med matematik därute i världen utanför oss. För det är vårt enda sätt att läsa känna världen därute.

Sen kommer vi till beståndsdel nr 2 i universum, liv med ett medvetande.

Et medvetande är det enda som inte lyder under matematiska regler och är lika omöjligt att sätta i siffror eller beräkna på annat sätt. Vi upplever ingenting som exakt eller ens likadant och inget vi skapar inom oss kan översättas i siffror helt olikt allt annat i hela universum.

Men varför gjorde skaparen så här?

Enkelt, livet.

Han skapade en objektiv exakt matematisk värld som ingen skulle kunna leva i eftersom den inget hade med liv att göra. Dessutom var det enda sättet att skapa en värld på eftersom världen måste innehålla logiska exakta regler som styrde upp allt och fick det att fungera. Liv är allt annat än något statiskt, analytiskt, mätbart och förutsägbart. Liv går ut på att allt är ständigt skiftande, oexakt, oförutsägbart och strömmande.

Alltså skapade han "upplevelsen av" världen inuti skapelserna där alla upplevde världen på sitt aldeles egna oförutsägbara sätt. Världen fick både färger, ljus, känsel, hörbara ljud, lukter och smak. Men bara inuti skapelserna. Då kunde en exakt objektiv och mätbar värld existera utan att livet själv påverkades. Som redskap för världen utanför gav han dem matematik. Detta gjorde att de kunde leva ett upplevelserikt och ständigt skiftande liv samtidigt som de kunde se den exakta objektiva världen utanför dem som den faktiskt var med hjälp av siffror.

Allt bär en prägel av det som skapade det, även vi.

Är den som skapade universum lik mig så förstår jag mer och mer av universum och även varför han skapade oss som han gjorde.

Så för mig är ingenting en illusion eftersom vi aldrig skulle kunna leva i en objektiv matematiskt exakt värld och fortfarande vara människor.

Då vet du mina tankegångar i alla fall vare sig du finner något vettigt i tänkandet eller inte.

Om du går tillbaka till tidigare inlägg som Algotezza och jag skrivit, så finner du att ingen
av oss utesluter en skapare, tvärt om. Däremot skiljer sig kanske ”bilden” av den Skapare
du tänker dig och vår. Det hindrar inte att det är samma Skapare vi i grunden avser.
Personligen ser jag bibeln som en ”symboliskt” skriven skildring.
/ Illusionen

[reflex]

Men det är via våra sinnen vi avläser mätetalen, oavsett om vi mätt strålning eller kosmisk bakgrundsstrålning. Teleskop och olika mätinstrument kan ses som förlängningar av vår förnimmelseförmåga. Det är ju så de funkar. Det vi inte kan förnimma själva direkt kan vi få ett hum om genom mätapparatur. Men det är alltså vi som avläser mätetalen och vi som använder dem för våra syften. Vi tolkar dem och sätter dem i ett sammanhang som ger dem mening. Utan kontext är siffror utan mening.

/Algotezza

Oavsett om våra sinnen är fria så är resultatet på mätinstrumentet alltid detsamma. 1 km kommer alltid vara 1 Km oavsett hur vi än uppfattar den. Vi är oförmögna att se någonting som ett fast mått eftersom vi upplever världen. Det är just därför vi behöver fasta värden som vi alla kan följa, oavsett hur vi upplever dem.

Matematiken låter oss skåda utanför oss själva i en värld där det finns fasta mått.

Och varför är en kilometer en kilometer, tror du?

[Antic]

Illusionen

Jodå, jag har förstått att vi har en del likheter i sättet att se.

Varför jag ser en skapare lik oss beror främst på 2 saker

* För att kunna identifiera oss med skaparen så måste skapelsen vara lik sin skapare, precis som att allt bär en prägel av det/den som skapat det.

* Precis som en konstnär som målat en tavla, eller en musiker som gjort en låt så kan du se skaparen i hela skapelsen. Ser du liv likt dig själv som upphov till allt i universum så får man en väldigt annorlunda syn på allt som blir allt annat än teknisk och kall och ingenting blir egentligen komplicerat eller obegripbart även om du aldrig får ett fullt svar.

Jag tror många gånger att vi gör det mycket svårare och mer komplicerat än det faktiskt är. Så när man tänker efter, hur hade jag själv gått tillväga? Man kommer att bli både förvånad och positivt överaskad mer än en gång.

Hur skulle en matematisk värld se ut? Tänk nu att avstånd bara existerar i "upplevelsen" medan världen därute inte har några mer än i siffror. Och om vi tänker vidare lite så kommer vi bli ännu mera förvånade, men det får du göra själv om tanken lockar Illusionen. Så skall jag fundera lite i dina banor också.

Nu måste jag logga ut och få en smögås i mig och göra klart en dator, önskar dig en trevlig kväll.

Bäste Reflex

Det spelar ingen roll vad vi kallar den eller hur lång sträcka det rör sig om, det är precis samma sak i alla fall.

[Pilatus]

Allt jag postar har givetvis med en skapare av både universum och oss att göra.

Det var därför jag föreslog att du inte kontaminerar denna tråden med din religiösa tro. Det finns en flik där du kan skriva hur mycket du vill om hur allt skapades.

Skriv gärna om filosofi, eller om filosofi som anknyter till Bibelns tro. Men trosvissa förklaringar om hur allting verkligen är känns mer som hämtat ur H.C. Andersen saga.

[Strålöga]

teorin för kvantfysiken är inte klarlagd och dessutom, fotonen är en gåta den kan upehålla sig på andra ställen än man väntat då den betraktas av någon än då den inte betraktas. En gåta.

Jag har svårt att förstå hur du menar. Kvantfysiken ägnas oerhört mycket forskning och kunskapen växer varje dag. Man får anlägga litet andra synsätt på elementarpartiklar än på biljardbollar, det är sant, men det betyder inte att vi inte vet hur de uppför sig. Fotonens dubbelnatur t ex. Det blir inte riktigt rätt om vi betraktar den som en våg, inte heller som en partikel. Fotonen uppför sig som en foton, men som sådan kan den beskrivas.

Men logiken är ändå där om man hade vetat varför och grundorsakerna. Varför naturlagarna säger så. Fler gåtor är vi se bara ljus elektromagnetiska strålningar med våglängder mellan 390 780 nanometer och det är massor vi inte ser.,,,

Det är sant att det obeväpnade ögat har begränsningar. Men det är lätt avhjälpt, det finns mängder av olika instrument som kan hjälpa oss att se hur olika slags strålning breder ut sig. Läs några sidor astronomi så ser du att man kan göra bilder inom ett mycket stort spektra, röntgen, mikrovågor, infraröd bakgrundsstrålning och mycket annat.

Självklart. Men vi vet inte hur många våglängder vi ännu inte man mäta av ens med mätinstrument. Och ja fotonen är både en våg och en foton. Samtidigt men det är kanske inte det märkligaste., kvarkarna e instängda i dome partiklarna de bygger upp och inget experiment har någonsin lyckats mäta av en fri kvark, Kvarkarna är alltså alltid i grupper av två eller tre, och dessa grupper skapar det vi kallar partiklar till exempel protonen., Angående fotonen vet man inte varför ljuset har den hastigheten som vi känner till nu.

[Antic]

Allt jag postar har givetvis med en skapare av både universum och oss att göra.

Det var därför jag föreslog att du inte kontaminerar denna tråden med din religiösa tro. Det finns en flik där du kan skriva hur mycket du vill om hur allt skapades.

Skriv gärna om filosofi, eller om filosofi som anknyter till Bibelns tro. Men trosvissa förklaringar om hur allting verkligen är känns mer som hämtat ur H.C. Andersen saga.

HC Andersen. Det är väl ungefär hur jag uppfattar inlärda beteenden, kemiska reaktioner och nedklättring från träd. Nämn inte avsaknad av kärlek, godhet, ondska, moral, rätt och fel. Eller en evolution utan en enda upplevelse av universum 96% av tiden då universums i särklass mest komplicerade process kom till av en ren skär slump, eller möjligtvis av ingenting.

[Pilatus]

Det är sant att det obeväpnade ögat har begränsningar. Men det är lätt avhjälpt, det finns mängder av olika instrument som kan hjälpa oss att se hur olika slags strålning breder ut sig. Läs några sidor astronomi så ser du att man kan göra bilder inom ett mycket stort spektra, röntgen, mikrovågor, infraröd bakgrundsstrålning och mycket annat.

Självklart. Men vi vet inte hur många våglängder vi ännu inte man mäta av ens med mätinstrument.

Varför skulle vi inte veta det?

Och ja fotonen är både en våg och en foton. Samtidigt men det är kanske inte det märkligaste., kvarkarna e instängda i dome partiklarna de bygger upp och inget experiment har någonsin lyckats mäta av en fri kvark, Kvarkarna är alltså alltid i grupper av två eller tre, och dessa grupper skapar det vi kallar partiklar till exempel protonen., Angående fotonen vet man inte varför ljuset har den hastigheten som vi känner till nu.

Masslösa (vilomassan) partiklar har alltid hastigheten c i vakuum. Anledningen till att hastigheten inte kan överskrida denna hastighet beror på att massan går mot oändligheten då v närmar sig c.

[Pilatus]

HC Andersen. Det är väl ungefär hur jag uppfattar inlärda beteenden, kemiska reaktioner och nedklättring från träd. Nämn inte avsaknad av kärlek, godhet, ondska, moral, rätt och fel. Eller en evolution utan en enda upplevelse av universum 96% av tiden då universums i särklass mest komplicerade process kom till av en ren skär slump, eller möjligtvis av ingenting.

Varför skulle medvetandet vara så speciellt? Det finns flera teorier om medvetandet som är vettigare än att påstå att det är "universums i särklass mest komplicerade process". Vad vet du om medvetandet?

[reflex]

Skyll inte på språket! Missförstånd och kommunikationssammanbrott beror på oss språkbrukare, inte på språket. Sedan handlar det i hög grad om bristande empatisk förmåga och dålig inlevelseförmåga samt oförmåga att teoretiskt skifta perspektiv och försöka se på världen ur andra perspektiv än det egna invanda.

/Algotezza

Inte språkets fel......
Nej, men jag upplever i alla fall ofta att det är svårt att med ord överföra exakt hur jag menar. Lättare dock med det skrivna ordet än det talade.
Till exempel "Antics" påstående att allt är matematik.
De flesta andra tycks ha svårt att se det på detta vis, men byt ut ordet matematik mot ordet fysik. Då hänger i alla fall jag med på tankegången.
Att allt skulle ha en grundläggande fysisk existens tycker jag känns "logiskt".

"Vart går all sång, som blir kvävd och innestängd
vart går all den längtan, som når ingenting
kanhända den i mullen eller vattnet ligger mängd
kanhända den viner i vinden omkring"
/Karin Boye/