Vad är tid?

[reflex]

Å andra sidan, resonerade vi så skulle allt annat också vara vår egen uppfinning, som avstånd eller vad som helst som vi uppfattar relativt och olika från stund till stund. Sedan skulle tid knappast påverka fysiska föremål om det enbart vore vår egen uppfinning.

Vi får nog skilja mellan tid och uppfattande av tid tror jag.

Kan du ge något exempel på när fysiska föremål påverkas av tid?

[reflex]

Vi pratade lite om tid, min dotter och jag, under en av dagens promenader.
Alla vet ju att tiden går mycket fortare när det händer mycket.
Om det inte händer något eller man väntar på något går tiden långsamt.
Om ingenting händer står tiden stilla.
Det här stödjer ju på sätt och vis uppfattningen att tiden är vår egen uppfinning.

Så George_Berkeley hade rätt? Esse est percipi, Att vara är att förnimmas

Kanske är det där man hamnar om man ser Gud som ingående som en del i den "fysiska" världen.(så som vi upplever den)

[Antic]

Kan du ge något exempel på när fysiska föremål påverkas av tid?

Ja, det kan jag.

Som experimentet med två atomur till exempel, där ena uret går långsammare när den färdas snabbt.

Alltså påverkar tid även fysiska föremål.

[Zokrates]

Kan du ge något exempel på när fysiska föremål påverkas av tid?

Ja, det kan jag.

Som experimentet med två atomur till exempel, där ena uret går långsammare när den färdas snabbt.

Alltså påverkar tid även fysiska föremål.

Det kanske mer handlar om en förändring av gravitationen som påverkar klockorna?

[Antic]

Skulle man färdas i ljusets hastighet skulle man tydligen inte åldras alls.

Men oberoende av om tid skulle vara konstruerat av oss eller inte så måste vi ändå ha en objektiv mall som vi alla kan gå efter och som är lika för alla. Samma sak med mått som upplevs som olika långa från stund till stund.

[Illusionen]

Reflex:

Kan du ge något exempel på när fysiska föremål påverkas av tid?

Illusionen:

Först ett kortfattat svar/exempel.

Relativitet är ett bra exempel på det du efterlyser.
Hoppas att även Sigurd läser detta, då det berör hans tidigare frågor.

Det är ”växelverkan-navet” (= vxv-referensen) som ur vårt atomära perspektiv ”förskjuts” universellt vid relativ-rörelse, V.
Ni kan även se det som att kommunikations-förutsättningarna ändras vid relativ-rörelse.

En mer avancerad förklaring är följande.

Delta-konceptet förklarar vad tid är, och hävdar att tiden ur observatörens perspektiv är skenbart relativ,
men i det observerade och relativt rörliga systemet FÖRSKJUTEN, som funktion av ΔØ och DRP.
Konceptet ifrågasätter även om begreppet relativitet överordnat är berättigat.
Detta har sin grund i tidigare beskrivna resonemang enligt vilka växelverkan sker, RE respektive IM,
mellan aktuella atomer. Det innebär att relativitet är en funktion av balanssambanden,

+ C•– C = –C^2 (RE-yta ~ RUM-TID)
+jC•–jC = +C^2 (IM-yta ~ KRAFT-ROT).

RE-ytorna och IM-ytorna +C^2 och –C^2 balanserar varandra normerat, p g a DRP, då +C^2 –C^2 = 0,
men är OLIKA strukturellt fördelade, p g a MP och DRP.
Vid EJ normerade ytor, m a o olika skalfaktorer, erhålls balans via bl a substituten TID.
Notera att Einstein, såvitt jag känner till, inte förklarat det imaginära balansberoendet.

Utifrån ovanstående anger Delta-konceptet följande tänkbara alternativa förklaringar till fenomenet relativitet,
baserat på kapitel10, som beskriver kombinationsfenomenen ±C och ±jC.
Vid relativrörelse, V, växelverkar V med dessa kombinationsfenomen, så som i figur 4 och 6.
Notera även att detta och allt följande, enligt konceptet, är en funktion av våra egna sinnens interna egenstruktur,
och egentligen, om vi hård drar resonemanget, har karaktär av en ”sidställd illusion”.
Det förefaller därför osannolikt att universum kan beskrivas på ett korrekt och mer rättvisande sätt utgående från ESR.

För konceptet innebär det att det föreligger NORMERAD BALANS, så som figur 4 anger.
Denna balans rubbas/förskjuts vid förekomst av relativrörelse, V.
Fenomenet relativitet är en funktion av, p g a V, förorsakade obalansförskjutning.
Fenomenen ±C och ±jC har m a o, via j/j-navet, en ömsesidig medelvärdesrelation, reellt – imaginärt.
Växelverkan mellan atomer sker alltså via denna ”speglande” ömsesidiga medelvärdesrelation,
vilket är FÖRKLARINGEN till den "påverkan" du efterfrågar.

Atomens egenstruktur speglas i G via j/j-navet, som ±jC. Ur aktuella atomers perspektiv,
skulle med detta synsätt, G kunna vara en funktion av universums imaginära summa-effekt.


RELATIVITET SOM FUNKTION AV DRP

Ur ATOMÄRT perspektiv, refererande till en observatör, ger V, enl tidigare, upphov till,

ΔVXV ”RE”: √(+C + V)(–C + V) / jC = √(–C^2 + V^2) / jC = jC√1– (V/C)^2 / jC = ±√1– (V/C)^2 (RE- medel)
ΔVXV ”IM”: √(+jC + V)(–jC + V) / C = √(+C^2 + V^2) / C = C√1+ (V/C)^2 / C = ±√1+ (V/C)^2 (IM- medel)

Dessa samband har sitt ursprung i DRP. Effekten av DRP vid relativrörelse, V, förtydligas via följande
DRP-uppspaltning av ovanstående samband.
Relativrörelsen, V, mellan växelverkande atomer tilldelas här likvärdig referens-betydelse i enlighet med DRP.
Det innebär att, V, som ur de båda vxv-alternativen skrivs ±V, har ett medelvärde enligt, √(+V ∙ −V) = ±jV.
Tecknet refererar här till vald referens.

RE-axel

Relativrörelse, V, ”modulerar” RE-axeln enl följande normerad medel-vxv, ur valt referensperspektiv,

√(+C + jV)(−C – jV) = √−(+C + jV)(+C + jV) = j√(+C + jV)(+C + jV) = j(+C + jV) = ± jC(1 − V/jC) MOT

√(+C – jV)(−C + jV) = √−(+C − jV)(+C − jV) = j√(+C − jV)(+C − jV) = j(+C − jV) = ± jC(1 + V/jC) FRÅN

Ur valt referensperspektiv är då, den IMAGINÄRA relativa bal-förändringen av ±C, p g a V,

± jC(1 − V/jC) / jC = ± (1 − V/jC) ”MOT” = ± (1 + jV/C) NORMERAT ”MOT”
± jC(1 + V/jC) / jC = ± (1 + V/jC) ”FRÅN” = ± (1 − jV/C) NORMERAT ”FRÅN”

Ovanstående resultat utgör den förändringen relativrörelsen, V, förorsakar IMAGINÄRT, p g a DRP !

Medelvärdet, √(1 + jV/C) (1 − jV/C) = √1 + (V/C)^2 ~ ΔVXV ”IM” (IM- medeleffekt)

IM-axel

Relativrörelse, V, ”modulerar” IM-axeln enl följande normerad medel-vxv, ur valt referensperspektiv,

√(+jC + jV)(−jC − jV) = √+C^2 + CV + CV + V^2 = √ C^2 + V^2 + 2CV = √(C + V)^2 = ±(C + V) = ±C(1 + V/C) MOT

√(+jC − jV)(−jC + jV) = √+C^2 – CV – CV + V^2 = √ C^2 + V^2 − 2CV = √(C – V)^2 = ±(C – V) = ±C(1 – V/C) FRÅN

Ur valt referensperspektiv är då, den REELLA relativa bal-förändringen av ±jC, p g a V,

±C(1 + V/C) / C = ± (1 + V/C) ”MOT”
±C(1 – V/C) / C = ± (1 − V/C) ”FRÅN”

Ovanstående resultat utgör den förändringen relativrörelsen, V, förorsakar REELLT, p g a DRP !

Medelvärdet, √(1 + V/C) (1 − V/C) = √1 − (V/C)^2 ~ ΔVXV ”RE” (RE- medeleffekt)

RE-axel & IM-axel

Kombineras RE-effekten och IM-effekten erhålls bl a figur 7.

[reflex]

Skulle man färdas i ljusets hastighet skulle man tydligen inte åldras alls.

Men oberoende av om tid skulle vara konstruerat av oss eller inte så måste vi ändå ha en objektiv mall som vi alla kan gå efter och som är lika för alla. Samma sak med mått som upplevs som olika långa från stund till stund.

Att färdas med ljusets hastighet vore antagligen något som man dog av så då skulle det ju stämma att man inte åldras.

[Pilatus]

Att färdas med ljusets hastighet vore antagligen något som man dog av så då skulle det ju stämma att man inte åldras.

Man kanske skall vara tydlig med att det inte går att accelerera någonting med massa till hastigheten c. Endast masslösa partiklar kan accelereras till c. Så i ett teoretiskt experiment så skulle ljuset från en glödande tråd i vakuum uppnå en hastighet av c.

[Antic]

Att färdas med ljusets hastighet vore antagligen något som man dog av så då skulle det ju stämma att man inte åldras.

Det var nog mer tänkt i teorin.

Men faktum är ändå att ju snabbare man färdas, desto långsammare åldras man.

[Pilatus]

Men faktum är ändå att ju snabbare man färdas, desto långsammare åldras man.

Njae, om du har en klocka med dig i raketen så kommer du att finna att du åldras på samma sätt som du alltid har gjort. Men en betraktare på jorden, om det var därifrån du startade, skulle säkert tycka att din klocka (och därmed ditt åldrande) gick bra långsamt om du färdades men 70-80% av c.

[Algotezza]

Evig ungdom fixas väl bäst via ett svart hål.

/Algotezza

[SigurdV]

Här vill jag jämställa begreppen mätning och information eftersom information beskriver det verkliga!

Vi kan antagligen beskriva en enhörning, dansande älvor och andra sagofigurer relativt väl. Men hur verkliga är de?

Vilken beskrivning som helst är inte information... information är sann beskrivning.

[SigurdV]

Reflex:

Kan du ge något exempel på när fysiska föremål påverkas av tid?

Illusionen:

Först ett kortfattat svar/exempel.

Relativitet är ett bra exempel på det du efterlyser.
Hoppas att även Sigurd läser detta, då det berör hans tidigare frågor.

Begrep mindre än vanligt denna gång...

[reflex]

Jag tragglar vidare med relativitetsteorin.
Varje referenskropp har sin egen tid. Det måste betyda att det inte finns någon tid att referera till annat än den som vi människor själva definierar. Alltså är tiden ett av våra verktyg vilket jag tidigare påstått.
Skulle man då inte kunna tänka sig att ha "allt", "det hela", som referens? Om universum är oändligt så måste emellertid också tiden bli oändlig och därmed omöjlig att definiera. Vilket borde ge till resultat att tiden inte existerar.
Plockar man in en skapare,( Gud) i detta så upphör oändligheten och de fysiska lagarna blir beroende av skaparens intentioner. Allt blir formulerat av denna skapare. Universum får en början och därmed sannolikt också ett slut. Universum får en utsträckning i ... Ja i vad?.... i Gud i så fall för i så fall blir Gud samtidigt en benämning på själva oändligheten.

[Pilatus]

Varje referenskropp har sin egen tid. Det måste betyda att det inte finns någon tid att referera till annat än den som vi människor själva definierar.

I Sverige gäller normaltid som skall vara den av Bureau International de l’Heure fastställda normaltiden Temps Universel Coordonné (UTC) ökad med en timme. En rad funktioner är beroende av att vi använder en normaltid. Relativistisk tid får man ta hänsyn till då det gäller satelliter.