reflex skrev:Jag tragglar vidare med relativitetsteorin.
Varje referenskropp har sin egen tid.
Det måste betyda att det inte finns någon tid att referera till annat än den som vi människor själva definierar.
Alltså är tiden ett av våra verktyg vilket jag tidigare påstått.
Skulle man då inte kunna tänka sig att ha "allt", "det hela", som referens?
Om universum är oändligt så måste emellertid också tiden bli oändlig och därmed omöjlig att definiera.
Vilket borde ge till resultat att tiden inte existerar.
Jag tror du är inne i rätt tankebanor.
Om jag får ge dig ett råd, så intressera dig även för det imaginära, då du söker "allt" som referens.
Det förhåller sig sannolikt så att det inte går att beskriva det jag tycker mig se så mycket enklare
än jag redan gjort. Skriver ändå detta i ett försök att uppmärksamma betydelsen av det imaginära.
För att förstå fenomenet TID krävs att man
inte utelämnar den imaginära delen av problemet.
Personligen anser jag att det är helt utsiktslöst att försöka finna ut vad tid representerar om inte
även det imaginära beaktas, då fenomenet TID förenklat även kan beskrivas som det fenomen som
länkar samman reellt och imaginärt. Utelämnas det imaginära, så som i flertalet aktuella inlägg,
har ni avhänt er det ”verktyg” som ger svaret.
Följande, som är taget från från mitt koncept, belyser detta.
För att beskriva ΔØ räcker det inte med att tillämpa Eulers formel i dess grundvariant, utan vi behöver utöka
exponenten x till att kunna betraktas som KOMPLEX.
Ersätts z med ett reellt tal x, så erhålls, e^jx = cos x + jsin x
Notera att z är ett komplext tal, och att e^jz = cos z + jsin z
därigenom täcker ett generellt samband.
Det GENERELLA sambandet är viktigt, då det balanskriterie konceptet använder sig av förutsätter att
z kan vara komplext.
Det komplexa får till följd att det är möjligt att överordnat skalärt balansera reellt och imaginärt,
så som konceptet beskriver.
Eulers formel ska därför inte ses som ett isolerat samband, utan ska betraktas som ett delsamband.
Notera gärna att symbolen ”j” definieras, j = √−1 = ±j, normerat/viktat.
Polariteten, ±, refererar till komplexa balanserade tänjningsfenomen, vilka beskrivs längre fram i texten.
Om vi utgår från sambandet, e^jx = cos x + jsin x, och ersätter det reella uttrycket x med de komplexa,
x = Re(x + jy) och y = Im(x + jy) har vi infört en skalär REELL-IMAGINÄR-dynamik i resonemanget.Även detta har sin grund i Maskeringsprincipen, MP, vilket visar på behovet av att känna till svaret,
på de inledningsvis ställda fundamentala frågorna. Det är viktigt att förstå att när x ersätts med (x + jy)
får det ursprungliga sambandet en väsentligt utökad och ändrad innebörd.
Det är denna utökning som ligger till grund för att beloppet /ejx/ erhålls som,
√ cos^2 x + sin^2 x = ± 1
Polaritetsväxlingen är m a o en följd av att x ges komplex innebörd.
En ytterligare konsekvens är att ΔØ får karaktär av abstrakt sfär, samt ändrade skalfaktorer, SKF.
Extra intressant är att detta inte enbart förefaller gälla vid växelverkan mellan atomer,
utan atomärt sannolikt även på andra komplexitets nivåer, t ex intern atomen mellan kvanta/koncentrationer.
Begrundar man detta inses att den komplexa exponenten till symbolen/basen ”e” öppnar för definition av
EXISTENS begreppet.
Symbolen/basen ”e” representerar enligt konceptet den ”balansmängdrelation” som kännetecknar reellt – imaginärt.
Existensens krav på avvikelse-kriteriet tillgodoses p g a den komplexa exponentens imaginära innehåll.
Existens förutsätter mot denna bakgrund, enligt föreliggande koncept, alltså ”förekomst” av något
som har karaktär av abstrakt meta-fysiskt fenomen.
Frågan som infinner sig är då om det jag beskriver faller under kategorin meta-fysiskt fenomen ?
Svaret är troligen nej, då MASKERINGEN via MP, m a o vårt eget medvetande, är upphovet !
Utifrån ovanstående resonemang inför vi sedan variabeln, t, representerande vår verklighets förnimmelse av
fenomenet TID, och inför ”vinkelfrekvensbegreppet” ωt, och kan utifrån detta sedan formulera det viktiga sambandet,
Re (e^jωt) = Re (cos ωt + j sin ωt) = cos ωt ( cos ωt)
Im (e^jωt) = Im (cos ωt + j sin ωt) = sin ωt (j sin ωt)
Variabeln ”t” symboliserar enligt konceptet alltså en dynamisk ”vinkelvariabel”/”ROT-variabel”.
Det som är fascinerande med denna dynamiska variabel är att den har förmåga att skifta reellt och imaginärt.
Detta kan uttryckas som att tiden, t, ”roterar” balanskriteriet, DELTA, ∆.
Förenklat kan man säga att ∆-rotationen, alltså vårt tidsfenomen, ”parerar” reproduktionsobalans genom att ändra ”storlek/skala”.
Fenomenet tid får därigenom sin meta-fysiska karaktär.
Vårt ”rum” får även det sin förklaring via ∆-rotationen.
En viktig mekanism i definitionen av fenomenet TID har därmed erhållit en principiell och logisk förklaring,
via ett i viss mening meta-fysiskt fenomen, som medvetandet är delaktig i.
Hälsar
Illusionen
