Vad utgör medvetandets referens?

[förstår mig själv]

Tror vi måste hålla oss till det atomära rummet för att kunna bygga upp ett imaginärt. I alla fall bygger jag upp mina teorier på detta och kan nå LÅNGT utanför vår atomära teori och att rummet ska analyseras separat. Det blir en endimensionell tolkning av allt. Studerar vi bara det som sker i rummet och anpassar oss efter detta använder vi bara en bråkdel av vår kapacitet. Vi har ändå tex våra öron som vi accepterat och inte förnekat, och vi finner en atomärt samband (ljudvågor). Alla dimensioner hänger i hop, vi hat inte med ögats dimension ännu förstått de många känslornas verkningar. Känslorna är tex orsak till alla rörelser i rummet. Ja så kan man tolka. De defineras som det man känner. De kan inte defineras med rummet. Utan de är "egna" enheter.

[Illusionen]

Tror vi måste hålla oss till det atomära rummet för att kunna bygga upp ett imaginärt. I alla fall bygger jag upp mina teorier på detta och kan nå LÅNGT utanför vår atomära teori och att rummet ska analyseras separat. Det blir en endimensionell tolkning av allt. Studerar vi bara det som sker i rummet och anpassar oss efter detta använder vi bara en bråkdel av vår kapacitet. Vi har ändå tex våra öron som vi accepterat och inte förnekat, och vi finner en atomärt samband (ljudvågor). Alla dimensioner hänger i hop, vi hat inte med ögats dimension ännu förstått de många känslornas verkningar. Känslorna är tex orsak till alla rörelser i rummet. Ja så kan man tolka. De defineras som det man känner. De kan inte defineras med rummet. Utan de är "egna" enheter.

Din teori hänför sig till vår atomära verklighet, så som jag uppfattar det du skriver.
Då är bl a fenomen som tid och kraft redan en realitet, och vi beskriver det som sker som funktioner av tid.
Till skillnad från detta utgår min teori från något basalt, hemmahörande "under" ”standardmodellen”.
ALLT går här att hänföra till ”överskott” och ”underskott” i grundtillståndet, G, och resulterar i "standardmodellen".
Fenomenet tid är ett exempel på detta.
Pilatus missförstod mig inledningsvis, och trodde att jag avsåg att ersätta standardmodellen, men så förhåller det sig alltså inte.
Det jag beskriver är hur jag personligen anser att ursprunget/grunden till standardmodellen går att förklara via en enkel fältteori.
En förutsättning är dock att det även ges utrymme för det imaginära, så som balanskriteriet DELTA stipulerar.
Förstår du skillnaden ?
Du jämför äpplen och päron, vi diskuterar m a o teorier på olika nivåer !

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Hej!
Alltså tex jesus fick inte sina teorier med hjälp av den atomära modellen (kanske från en "sämre" fysikuppfattning, vad vet jag). Min teorier angående vårt förnuft är teorier som är helt oberoende från "atomer", eller detta synsätt. Det bygger på "sinnen" och förnuft. Att vi upplever SER tex är bara ser, det förutsätter inte på något sätt existensen av atomer. Eller HÖR, det förutsätter inte heller sinuskurvor eller öron eller atomer, på samma sätt är det med känn. Har lite svårt att förklara detta. Man kan väl säga att vårt medvetande "existerar".
Min modell kan beskrivas med koordinatsysten (om vi antar att vi kan transformera våra känslors "värde i siffror tex), det som "upplevs" beror av de olika dimensionernas värden. Med förnuftet förstår vi koordinaterna av dessa värden och skapar koordinater av tex något som inte "registreras". Ingen axel har tid som enhet då tid enligt min uppfattning är en mänsklig konstruktion/konvention inget reelt existerande i universum. Förnuft har inte med tid att göra om du tex löser ett problem så är ordningen det väsentliga. Om du tex ser sekvensen 10...100....1000....10000 så vet du att "svaret"/"sambandet"="teorin" är 1000000. Detta i ögats dimension. Sambanden är oberoende av "tid", förutsätter inte det finns tid. Dock vi är ju så "vana" vid att förstå ordningarna i de olika dimensionerna med tid/förändring vi skapar alltså en egen tidsdimension lägger till en tidskoordinat för ett skeende. Tiden kommer då att tolkas som att den "känns", känsla ja det är rätt men tid är inte så bra ide

[Illusionen]

Hej!
Alltså tex jesus fick inte sina teorier med hjälp av den atomära modellen (kanske från en "sämre" fysikuppfattning, vad vet jag). Min teorier angående vårt förnuft är teorier som är helt oberoende från "atomer", eller detta synsätt. Det bygger på "sinnen" och förnuft. Att vi upplever SER tex är bara ser, det förutsätter inte på något sätt existensen av atomer. Eller HÖR, det förutsätter inte heller sinuskurvor eller öron eller atomer, på samma sätt är det med känn.
Har lite svårt att förklara detta. Man kan väl säga att vårt medvetande "existerar".
Min modell kan beskrivas med koordinatsysten (om vi antar att vi kan transformera våra känslors "värde i siffror tex), det som "upplevs" beror av de olika dimensionernas värden. Med förnuftet förstår vi koordinaterna av dessa värden och skapar koordinater av tex något som inte "registreras". Ingen axel har tid som enhet då tid enligt min uppfattning är en mänsklig konstruktion/konvention inget reelt existerande i universum. Förnuft har inte med tid att göra om du tex löser ett problem så är ordningen det väsentliga. Om du tex ser sekvensen 10...100....1000....10000 så vet du att "svaret"/"sambandet"="teorin" är 1000000. Detta i ögats dimension. Sambanden är oberoende av "tid", förutsätter inte det finns tid. Dock vi är ju så "vana" vid att förstå ordningarna i de olika dimensionerna med tid/förändring vi skapar alltså en egen tidsdimension lägger till en tidskoordinat för ett skeende. Tiden kommer då att tolkas som att den "känns", känsla ja det är rätt men tid är inte så bra ide

Hej Fms!

Är ledsen, men utan tillgång till distinkta definitioner är du fast i ett ekorrhjul.
När du skriver citat, "Man kan väl säga att vårt medvetande "existerar"", så rundar
du problemet och genererar ett nytt.
Det nya är att nu måste du definiera vad "existerar" är och står för, vilket inte är helt lätt.
Om jag nu t ex hävdar att "existerar" förutsätter något imaginärt, måste du ha ett svar
att lämna. Har du det ?

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Ok men vad kan du säga existerar? Vad utgår du ifrån. Jag har utgått från sinnena och förnuftet. Detta kallar jag medvetande. Du kallar det ekorrhjul. Kanske har du rätt då teorin förklarar och används hela tiden. Just detta att den används och förklarar det vi har registrerat med våra sinnen gör ju att vi kan förstå hur "andra" fungerar. Vi har tex hypotesen alla är lika värda. En idee som är rimlig för mig. Sedan när tanken väl kommer upp så kommer sinnena ställas in något i förhållande till hypotesen. Tillslut har sinnena tillräckligt med data för att man ska bli säker.
Mina teorier har lett till en enorm förändring (vilken ju är mycket svår naturligtvis(känslomässigt så klart). Jag har ändrat min syn på allt. Det har ju lett till att jag kan påverka och förändra människor. Göra mer gott för dem och för mig själv. Till viss del kan jag hålla med om ekorrhjulet men essensen i detta hjul är att förnuftet får fortsätta att utvecklas. Det är det som är ekorrhjulet. Sedan blir man beroende av förändring och utveckling hela tiden. (det är då man börjar leva ordentligt). Det ställs högre och högre krav på det man gör. Jag vill inte vara bara i ekorrhjulet (då man anser att allt är relativt och kan fortsätta att förstå bättre sig själv och andra) jag vill ha ett "tyckande", en fantasi/vanföreställning att lägga ner mina kunskaper på och uppnå tex något mål. Det jag har är att hjälpa männiakor att finna sitt väsen och att utvecklas. Kärleken är även också ett " mål" man kan ha utan att man riskerar att göra fel. Även att må bra. Det är alltså 3 klara mål iprincip lära andra att göra gott, egen utveckling av förnuftet så att "målen kan uppstå i verkligheten, vidare är det kärleken(tex fortplantning) och slutligen må bra.
Det är mål som alla har (ja i alla fall om man studerar naturen ser man att alla "gör" dem utveckling, överlevnad, fortplantning och överlevnad som art), genom observationer kan man förstå/se att det sker och görs av djur och människa. Istället för att fantisera ihop ett mål skiljt från detta har jag förstått vad jag "vill".
Sedan vill jag göra gott som läkare, vill tex spela bridge mer (utveckling av förnuft) glädje, vill utveckla och fördjupa mina relationer till familj och andra. Vi fortsätta att tex skåda högre samband att förundras och rysa över(detta är den högre ordningen/3e kunskapsgraden enligt spinoza, den leder till att skåda vad som är viktigt för arten.
Utveckla gjärna hur du ser på ekorrhjulen, enligt mitt sätt så är det en utveckling. Och leder till nya teorier.
Sedan undrar jag varför du inte kan köpa eller anta att antaganden måste kunna förstås med matematik/siffror eller formler. Att känna=en registrering, en definition. Om man låser sig vid matematik kommer man fastna och bli så att säga av med nästan all möjlig indata. Hur tror du jesus och spinozsa förstod, spinoza höll ju på mycket med matte och användes som delverktyg till hans teorier/verk. Tror inte jesus gjorde detta. Och existensen av atom modeller rum och tid är ideer om det vi registrerar med våra grunddefinitioner. Varför inte fråga dig "hur ska man veta vad något är, vad utgörs en upplevelse av, vad styr oss". Tror du förresten på fri vilja? Hur skulle utvekling vara möjlig om det inte gick att påverka? Hur undviker du tex att bli dödad om du möter en människa? Är det för att du förstått dess rörelser eller är det tur?
Rubriken är ju vad utgör medvetandets referens. Ja det är registreringar(ögon öron känslor) och teorier dvs "tanke" som spinoza säger är ett attribut hos gud. Ett modus, så är registreringsorganen också modus/dimensioner. Dvs beskrivningar av Gud/naturen. Vi vet ju alla att olika medvetanden/tex olika djur registrerar dessa modus olika. Men för den enskillde går det inte att tro att sinnena ljuger, det strider mot förnuftet skulle ju innebära död och lidande.

[Illusionen]

Ok men vad kan du säga existerar?
Vad utgår du ifrån.
Jag har utgått från sinnena och förnuftet.
Detta kallar jag medvetande. Du kallar det ekorrhjul.
Kanske har du rätt då teorin förklarar och används hela tiden. .

Det finns tyvärr ingen enkel och snabb väg till förståelse av det vi diskuterar.
I mitt fall, med min bakgrund och mångåriga erfarenhet av komplexa impedansdiagram mm,
tog det några år att komma till den insikt som jag redovisar i konceptet.
Nu finns konceptet, så det bör vara enklare med det som underlag, men fortfarande svårt.

Svaret på det du skriver finner du i mitt koncept. Det är svårt och tidsödande att tränga in i detta.
Det första steget du bör ta är att begrunda referens-differensen mellan atomärt och universellt perspektiv,
och frigöra dig från det atomära betraktelsesättet.
I inledningen (sid 7-8) skriver jag bl a följande som kan ses som en sammanfattning på det du söker.

Om ovanstående huvudhypotes skulle visa sig stämma, är vårt medvetande, inkl den verklighet vi förnimmer,
en överlagrad interferenseffekt mellan cirkulära referensstrukturer.
Utifrån detta resonemang hävdar föreliggande koncept att ”vårt reella rum” med dess koordinater är en
transformerad överlagrad skeneffekt i universum, genererad via våra egna sinnens interna strukturer.
Det är denna struktur som enligt konceptet utgör en del av de referenser vi söker.
Utan tillgång till kunskap om denna referens kan vi, enligt min personliga övertygelse, omöjligt ha
en korrekt och djupare förståelse och uppfattning om universums egentliga karaktär !

Om det förhåller sig så att det vi förnimmer är en transmissionseffekt inkluderande våra sinnens
interna strukturer, blir rimligen konsekvensen att forskarna försöker lyfta sig själva i håret när universum
beskrivs utifrån matematik vars regelverk formats av just det vi förnimmer.
Än märkligare blir det när det vi förnimmer förefaller vara en transmissionseffekt som ej enbart är
en funktion av vår interna egenstruktur.

När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, finns det därför,
enligt min personliga uppfattning skäl till att förhålla sig något skeptisk.

/ Illusionen

[Pilatus]

Det finns tyvärr ingen enkel och snabb väg till förståelse av det vi diskuterar.

Jo vars, vi får väl utgå från vad som existerar och fråga oss om det är något fysiskt, något icke-materiellt, eller litet av båda.
På något sätt är ju det sammansatt som vi anser existerar. I en annan tråd föreslog jag en stol. Det är inte alltför svårt att förvissa sig om att sådana ting existerar. Man kan enkelt verifiera i sitt eget hem, alltid finns det någon stol. Är man skeptisk bortom det rimliga så blir det mest trams av diskussionen. Men visst, det är i alla fall tänkbart att skeptikerna har rätt, men är den möjligheten något som vi behöver befatta oss med?

Om vi accepterar att det finns föremål som stolar så är det ju bara att traska på. Av vad består de? Vi har lärt oss att de består av stora molekyler, trä, metall, plast mm. De är materiella. Finns det något icke-materiellt i stolen? Eller i andra ting? Någon säger att det bestämt finns i människor. Platonisterna antog att det fanns själar som till sin karaktär var odödliga. Jag har själv aldrig besvärats av dem, så jag utgår från en monistisk världsbild. Införandet av en själ ger inget ytterligare förklaringsvärde till hurdan världen är. Men det kan finnas andra synpunkter, det är jag medveten om. Men de kanske inte påverkar diskussionen om det existerar något så simpelt som stolar?

Vad tror du, Illusionen? Kan man börja en diskussion från en grundläggande nivå utan att trassla till allt genast?

[Illusionen]

Det finns tyvärr ingen enkel och snabb väg till förståelse av det vi diskuterar.

Jo vars, vi får väl utgå från vad som existerar och fråga oss om det är något fysiskt, något icke-materiellt, eller litet av båda.
På något sätt är ju det sammansatt som vi anser existerar. I en annan tråd föreslog jag en stol. Det är inte alltför svårt att förvissa sig om att sådana ting existerar. Man kan enkelt verifiera i sitt eget hem, alltid finns det någon stol. Är man skeptisk bortom det rimliga så blir det mest trams av diskussionen. Men visst, det är i alla fall tänkbart att skeptikerna har rätt, men är den möjligheten något som vi behöver befatta oss med?

Om vi accepterar att det finns föremål som stolar så är det ju bara att traska på. Av vad består de? Vi har lärt oss att de består av stora molekyler, trä, metall, plast mm. De är materiella. Finns det något icke-materiellt i stolen? Eller i andra ting? Någon säger att det bestämt finns i människor. Platonisterna antog att det fanns själar som till sin karaktär var odödliga. Jag har själv aldrig besvärats av dem, så jag utgår från en monistisk världsbild. Införandet av en själ ger inget ytterligare förklaringsvärde till hurdan världen är. Men det kan finnas andra synpunkter, det är jag medveten om. Men de kanske inte påverkar diskussionen om det existerar något så simpelt som stolar?

Vad tror du, Illusionen? Kan man börja en diskussion från en grundläggande nivå utan att trassla till allt genast?

Om vi håller oss till vår verklighet och hur vi förnimmer den så är det nog inga problem eller skiljelinjer oss emellan.
Stolen existerar då givetvis, så som du beskriver den, och standardmodellen tillgodoser kravet på hur vi anser att
världen är uppbyggd på partikelnivå.
Notera här att vår verklighet innefattar fenomen/egenskaper som tid och kraft.

Det är denna vår verklighet, innefattande olika egenskaper, jag benämner det atomära perspektivet.
En förutsättning för denna verklighet är att vårt medvetande har en obalans/sidställning i relation till
universum. Det är denna sidställning som utgör bas för bl a fenomenet tid.
Medvetandets egenreferensstruktur ”åstadkommer” sidställningen.

Till skillnad från det atomära perspektivet och dess egenskaper, kännetecknas det universella perspektivet
av att det ej har andra kännetecken än överskott (+) och underskott (-) av grundtillståndet, G.
Du kan se + och - som olika G-densiteter. Det kan ej uteslutas att G är fiktivt.
Det universella perspektivet saknar således atomära egenskaper.

Det som skiljer atomärt och universellt perspektiv är referenserna.
Det atomära perspektivet sätter sin egen ”punkt” referens via sin egenreferensstruktur.
Det är därför vi befinner oss i medvetandeförnimmelsens centrum.

Det universella perspektivet, har p g a symmetrikravet vid balans två växelverkande referenser (DRP).
Då det universella perspektivet representerar en växelverkan mellan olika punkter är referensen ej punktformad.
Lite förenklat representerar perspektiven atomärt och universellt olika sidor av samma mynt.
Det är detta som gör det svårt att förstå, det blir som du skriver ”tilltrasslat”.

Jag skulle vilja uttrycka det som att det universella perspektivet är mycket enkelt och basalt, och abstrakt.
Det är p g a att detta abstrakta/imaginära och enkla/basala beskrivs utifrån det atomära perspektivet
(utifrån vår verklighet) med annan referens, som det uppfattas som komplicerat och ”tilltrasslat”.
Det som får det att verka komplicerat är således referensdifferensen perspektiven emellan.

Ljusets hastighet är t ex en direkt funktion av referensdifferensen mellan atomärt och universellt perspektiv.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Hej illusion.
Jag menar att jag har en en exakt och för alla djur gällande definition av medvetandet. Något alla kan förstå,gör man detta strikt logiskt enligt förnuftet då kan man uppnå precis vad man vill. Allt. Dock måste allt förstås med naturvetenskapliga metoder i grunden baserat och definerat på de enda vi kan registrera. Dvs sinnena. Exakt allt du vill förstå kommer du kunna förstå och gång på gång uppleva verifieringen av din teori i verkligheten. Lika säkert som att solen går upp i morgon och att du ser din hand. Allt du förstått blir verkligt. Dock det utgår från att man med nödvändighet förstått sina sinnen och känslor. När man undersöker naturen förstår man att alla styrs av sina känslor, att det gäller för varje varelse. Det som händer då är att man börjar känna sig pigg glad och nya positiva känslor. Det "sprutar" upp teorier och man förverkligar dem genom att även inkludera känslorna(den indatan) som information om naturen. Du måste dock göra det du ska, du ser att allt upprepar sig och att du har haft samma roll hela tiden men nu har förnuftet och ditt sätt att uppnå ditt väsen exploderat i utveckling. Följer man bara naturlagarna som man förstått dem kommer hela verkligheten förändras. Det paradis som Bibeln pratar får vi uppleva in "natura", det blir fullständigt verkligt. Alla människor kommer att följa dig förstå mer och mer. Förändras extremt mycket. Dock kommer alltid den som gick först från början följa med. Den kan inte vara fåfäng då kommer olust att uppstå och man kan inte längre uppnå (de självklara målen, lycka, överlevnad, fortplantning,artens överlevnad). Man är mänsklighetens tjänare. Det som förstås nu kommer förstås sen men för att förstå, gå vidare och bli "evig"/"bli berömd som Jesus får aldrig vara en "orsak". Vet du bara verkningarna. Förstår vad som kommer att ske och hur mänskligheten får ditt verktyg kan du njuta av föreställningen om hur det sprids och det goda du skapar).
Hjärnan är ju "gjord" för att få kroppen att existera. Om vi bara förstår till vad hjärnan ska användas då exploderar förnuftet och världen förändras, verkligheten. Man ser de högre ordningarna. Till skillnad från tidigare då man tex trodde att ett möte var en slump kan man nu innan förstå detta, denna verkan kan uppstå och samtidigt ser man ännu högre samband osv.
Utgår man från något annat än det man är och sinnena kommer hjärnan att iprincip stängas av. (Människan följer ju huvudteorin jämt som djuren men gör det oändligt mycket sämre när den har en dålig teori)

[Pilatus]

När man undersöker naturen förstår man att alla styrs av sina känslor, [...]

Nej, det tror jag inte att alla förstår. Du får i så fall börja med att beskriva hur labyrintmössen kan lära sig en labyrint ganska snabbt då de är motiverade av att det väntar dem något gott att äta. De experiment jag läst om handlade om inlärning. Man kom man fram till att minnet var kopplat till motoriken. (Egentligen ganska självklart, alla sinnen är inblandade.) Brutalt nog berövade man mössen deras möjlighet att använda sina sinnen. Musens kropp (motoriska centra) visste hur den skulle ta sig fram, trots att den var blind och utan känsel i tassarna. (Jag håller med om att det förekommit mer acceptabla test i etisk mening.)

Vi kommer därmed fram till att din tes vederlagts av en mus.

[Zokrates]

När man undersöker naturen förstår man att alla styrs av sina känslor, [...]

Nej, det tror jag inte att alla förstår. Du får i så fall börja med att beskriva hur labyrintmössen kan lära sig en labyrint ganska snabbt då de är motiverade av att det väntar dem något gott att äta. De experiment jag läst om handlade om inlärning. Man kom man fram till att minnet var kopplat till motoriken. (Egentligen ganska självklart, alla sinnen är inblandade.) Brutalt nog berövade man mössen deras möjlighet att använda sina sinnen. Musens kropp (motoriska centra) visste hur den skulle ta sig fram, trots att den var blind och utan känsel i tassarna. (Jag håller med om att det förekommit mer acceptabla test i etisk mening.)

Vi kommer därmed fram till att din tes vederlagts av en mus.

Hur funkar det hela med livsformer som saknar muskelceller då?

[holoteist]

Gud?

[Illusionen]

Hej illusion.
Jag menar att jag har en en exakt och för alla djur gällande definition av medvetandet. Något alla kan förstå,gör man detta strikt logiskt enligt förnuftet då kan man uppnå precis vad man vill. Allt. Dock måste allt förstås med naturvetenskapliga metoder i grunden baserat och definerat på de enda vi kan registrera. Dvs sinnena. Exakt allt du vill förstå kommer du kunna förstå och gång på gång uppleva verifieringen av din teori i verkligheten. Lika säkert som att solen går upp i morgon och att du ser din hand. Allt du förstått blir verkligt. Dock det utgår från att man med nödvändighet förstått sina sinnen och känslor. När man undersöker naturen förstår man att alla styrs av sina känslor, att det gäller för varje varelse. Det som händer då är att man börjar känna sig pigg glad och nya positiva känslor. Det "sprutar" upp teorier och man förverkligar dem genom att även inkludera känslorna(den indatan) som information om naturen. Du måste dock göra det du ska, du ser att allt upprepar sig och att du har haft samma roll hela tiden men nu har förnuftet och ditt sätt att uppnå ditt väsen exploderat i utveckling. Följer man bara naturlagarna som man förstått dem kommer hela verkligheten förändras. Det paradis som Bibeln pratar får vi uppleva in "natura", det blir fullständigt verkligt. Alla människor kommer att följa dig förstå mer och mer. Förändras extremt mycket. Dock kommer alltid den som gick först från början följa med. Den kan inte vara fåfäng då kommer olust att uppstå och man kan inte längre uppnå (de självklara målen, lycka, överlevnad, fortplantning,artens överlevnad). Man är mänsklighetens tjänare. Det som förstås nu kommer förstås sen men för att förstå, gå vidare och bli "evig"/"bli berömd som Jesus får aldrig vara en "orsak". Vet du bara verkningarna. Förstår vad som kommer att ske och hur mänskligheten får ditt verktyg kan du njuta av föreställningen om hur det sprids och det goda du skapar).
Hjärnan är ju "gjord" för att få kroppen att existera. Om vi bara förstår till vad hjärnan ska användas då exploderar förnuftet och världen förändras, verkligheten. Man ser de högre ordningarna. Till skillnad från tidigare då man tex trodde att ett möte var en slump kan man nu innan förstå detta, denna verkan kan uppstå och samtidigt ser man ännu högre samband osv.
Utgår man från något annat än det man är och sinnena kommer hjärnan att iprincip stängas av. (Människan följer ju huvudteorin jämt som djuren men gör det oändligt mycket sämre när den har en dålig teori)

Hej Fms!

Som jag uppfattar det du skriver är du en vänlig och sympatisk person som vill väl.
I stort förstår jag även det du skriver, och har inte så mycket att invända.
Det som skiljer oss åt är hur vi ser på innebörden i ord/begrepp som definiera, känslor och medvetande.
Till skillnad från dig nöjer jag mig inte med att t ex hävda ”jag har en exakt och för alla djur gällande
definition av medvetandet”, det är ej tillfyllest, med mina krav på tydliga och strikta definitioner.
Vi har helt enkelt lite olika ambitionsnivåer.
Det innebär ju nödvändigtvis inte att det resonemang du för är felaktigt, utan endast att din definition
av mig uppfattas som alltför diffus och konturlös för att kunna ligga till grund för ett djupare resonemang.

Det jag saknar i dina resonemang är t ex de fält och/eller mekanismer och/eller strukturer, eller liknande,
som utgör förutsättningar för medvetande, sinne, förnimmelse, känsla o dyl..
Vore jag i dina kläder skulle jag ta mig en funderare på vilken målsättning du har med din teori,
och utifrån den sedan välja lämplig nivå på definitionerna ifråga.
Du bör då redan i ingressen till teorin klart ange vilken ambitionsnivå du valt.

/ Illusionen

[reflex]

När man undersöker naturen förstår man att alla styrs av sina känslor, [...]

Nej, det tror jag inte att alla förstår. Du får i så fall börja med att beskriva hur labyrintmössen kan lära sig en labyrint ganska snabbt då de är motiverade av att det väntar dem något gott att äta. De experiment jag läst om handlade om inlärning. Man kom man fram till att minnet var kopplat till motoriken. (Egentligen ganska självklart, alla sinnen är inblandade.) Brutalt nog berövade man mössen deras möjlighet att använda sina sinnen. Musens kropp (motoriska centra) visste hur den skulle ta sig fram, trots att den var blind och utan känsel i tassarna. (Jag håller med om att det förekommit mer acceptabla test i etisk mening.)

Vi kommer därmed fram till att din tes vederlagts av en mus.

Måste få fråga. Tog man i detta experiment hänsyn till mössens utmärkta luktsinne och förmåga att följa doftspår?

[Pilatus]

När man undersöker naturen förstår man att alla styrs av sina känslor, [...]

Nej, det tror jag inte att alla förstår. Du får i så fall börja med att beskriva hur labyrintmössen kan lära sig en labyrint ganska snabbt då de är motiverade av att det väntar dem något gott att äta. De experiment jag läst om handlade om inlärning. Man kom man fram till att minnet var kopplat till motoriken. (Egentligen ganska självklart, alla sinnen är inblandade.) Brutalt nog berövade man mössen deras möjlighet att använda sina sinnen. Musens kropp (motoriska centra) visste hur den skulle ta sig fram, trots att den var blind och utan känsel i tassarna. (Jag håller med om att det förekommit mer acceptabla test i etisk mening.)

Vi kommer därmed fram till att din tes vederlagts av en mus.

Måste få fråga. Tog man i detta experiment hänsyn till mössens utmärkta luktsinne och förmåga att följa doftspår?

Jodå, experimentet avsåg att beröva mössen deras förmåga att följa den väg de lärt sig genom deras förmåga att känna dofter.
Man lärde sig att deras orienteringsförmåga inte var avhängigt av ett enskilt sinne. Jag skulle tro att det var någon bok av Kresten Bent Madsen, 1922-2003, dansk psykolog, som jag läste detta. Men jag är litet osäker.