Vad utgör medvetandets referens?

[Zokrates]

Mössen bygger upp en karta av labyrinten genom "punkter" i hjärnan som aktiveras för alla vägar de tar,
därmed görs även beräkningar som definierar den kortaste vägen helt automatiserat, de behöver ju
inte ens tänka aktivt på vilken väg de skall ta, den finns "bara" där.

[Pilatus]

Mössen bygger upp en karta av labyrinten genom "punkter" i hjärnan som aktiveras för alla vägar de tar,
därmed görs även beräkningar som definierar den kortaste vägen helt automatiserat, de behöver ju
inte ens tänka aktivt på vilken väg de skall ta, den finns "bara" där.

Ja, en mycket god visuospatial förmåga. Även bläckfiskar har en fantastisk förmåga att lösa problem med hur de skall ta sig fram till målet. Jag tycker man mycket väl kan tala om att djur är intelligenta, de kan lösa knepiga problem som har relevans i den miljö de lever i.

[Illusionen]

EFTERLYSNING

I mitt koncept beskriver jag en ”inåtvänd” balanserande spegling av vår verklighet och dess rum.
Atomens interna struktur har enligt detta betraktelsesätt en gigantisk komplexitet.
Medvetandets referens är beroende av denna inåtvända spegling. För att kunna förklara och beskriva
detta närmare behöver jag tillgång till en matematisk beskrivning av en enkel atom, t ex väteatomen.
Jag skulle därför vara tacksam för tips om var jag kan finna en sådan beskrivning.

Har någon en matematisk beskrivning jag kan få ta del av är min e-post adress, delta@maticweb.com

Tack på förhand!

/ Illusionen

[Pilatus]

Medvetandets referens är beroende av denna inåtvända spegling. För att kunna förklara och beskriva
detta närmare behöver jag tillgång till en matematisk beskrivning av en enkel atom, t ex väteatomen.
Jag skulle därför vara tacksam för tips om var jag kan finna en sådan beskrivning.

Finns det inte en hel räcka med matematiska formler som beskriver olika kvantmekaniska fenomen? Kanske inte någon generell "matematisk beskrivning av en enkel atom". Det beror förstås även på vad vi vill beskriva. En källa till vad som diskuterats inom detta område är Solvay-konferenserna, speciellt den 1927. (The International Solvay Institutes for Physics and Chemistry)

http://en.wikipedia.org/wiki/Solvay_Conference#Fifth_conference

[freddemalte]

EFTERLYSNING

I mitt koncept beskriver jag en ”inåtvänd” balanserande spegling av vår verklighet och dess rum.
Atomens interna struktur har enligt detta betraktelsesätt en gigantisk komplexitet.
Medvetandets referens är beroende av denna inåtvända spegling. För att kunna förklara och beskriva
detta närmare behöver jag tillgång till en matematisk beskrivning av en enkel atom, t ex väteatomen.
Jag skulle därför vara tacksam för tips om var jag kan finna en sådan beskrivning.

Har någon en matematisk beskrivning jag kan få ta del av är min e-post adress, delta@maticweb.com

Tack på förhand!

/ Illusionen

Hej Illusionen

Hoppas att det går bra med dina försök att beskriva och förklara medvetandet! Hur förhåller sig din teori till Calabi-Yau-rummen? http://sv.wikipedia.org/wiki/Calabi-Yau-rum

Vad atomer anbelangar är jag ej insatt, men kanske kan den matematiska beskrivningen av Niels Bohr's atommodell vara till hjälp . . .

http://www.math.nthu.edu.tw/~sbhsu/mathanal.pdf

Modellen: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bohrs_atommodell

[Illusionen]

ANG DIMENSIONSOMVANDLING

Freddemalte,
När du nämner hologram bör jag kanske förtydliga med följande.
Det atomära respektive universella perspektivet härrör från samma struktur, men beskrivs
utifrån skilda referenser. Skillnaden mellan dessa olika referenser benämns REFERENS-DIFFERENS.
Vår hjärna (sett ur atomärt perspektiv) kan förenklat betraktas som länken/”transformatorn”,
som via egenreferensen ombesörjer REFERENSOMVANDLINGEN mellan det atomära perspektivets
PUNKT-REFERENS, och det universella perspektivets DUBBEL-REFERENS, DRP.
Vår verklighet och dess förnimmelser har alltså en motsvarighet i det universella perspektivet.
Den universella motsvarigheten skiljer sig från den atomära, p g a den omstrukturering/transformation
som hjärnans mekanismer inkl egenreferens och organisation tillhandahåller.
Transformeringen har principiella likheter med hologrammets "dimensionsomvandlande" egenskap.
Det är bl a detta som utgör bakgrunden till påstående att medvetandeförnimmelsen är en TRANSFORMERAD ILLUSION.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Hej för mig är det så att det atomära och det universella bara kan beskrivas i grunden att samma referenser. Referensen är något man vet, definerar. Det är sinnena. När man sedan använder sin referens så upplever man "sitt verk" i naturen och därmed vet man både att man kan uppleva något gott av teorin. Och även dess sanningshalt och användbarhet.

[Illusionen]

Hej för mig är det så att det atomära och det universella bara kan beskrivas i grunden att samma referenser.
Referensen är något man vet, definerar. Det är sinnena.
När man sedan använder sin referens så upplever man "sitt verk" i naturen och därmed vet man både att man kan uppleva något gott av teorin.
Och även dess sanningshalt och användbarhet.

Hej Fms!

Referensdifferensen inkl definitioner mellan perspektiven, är av fundamental betydelse för mitt koncept.
Det är viktigt att förstå att det vi förnimmer som egenskaper endast förekommer i det atomära perspektivet.
När vi beskriver vår verklighet (= atomära perspektivet) gör vi det t ex utgående från en vald punkt i vår
förnimbara verklighets rum.
Det universella perspektivet saknar det atomära perspektivets egenskaper, så det är omöjligt att tillämpa samma
atomära referenser för det atomära respektive universella perspektivet (såvida du inte använder dig av andra
definitioner än jag tillämpar ?). Skälet till detta är den transformering inkl dimensionsstrukturomvandling,
mellan perspektiven, som hjärnan ombesörjer via bl a medvetandets egenreferens.
Transformeringsprocessen utgör alltså länken mellan det ”egenskapslösa” universella perspektivet med dess
dubbelreferenskaraktär och vår verklighet. Referensdifferensen är således beroende av i transformerings-processens
(inkl dess strukturella uppbyggnad) ”dimensionsomvandlande” egenskaper.
Dimensionsomvandlingen påverkar givetvis även typ och karaktär av referens.
En intressant slutsats du kan dra av detta är att även universum måste definieras (bl a normeras) för att det skall
vara meningsfullt att diskutera dess natur. Jag förefaller vara ensam om att ha den uppfattningen.

Det jag beskriver här uppfattas ant som svårt, så innan jag förklarar vidare ser jag helst att jag får ett kvitto
på att vi är överens så här långt.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Hej för mig är det så att det atomära och det universella bara kan beskrivas i grunden att samma referenser.
Referensen är något man vet, definerar. Det är sinnena.
När man sedan använder sin referens så upplever man "sitt verk" i naturen och därmed vet man både att man kan uppleva något gott av teorin.
Och även dess sanningshalt och användbarhet.

Hej Fms!

Referensdifferensen inkl definitioner mellan perspektiven, är av fundamental betydelse för mitt koncept.
Det är viktigt att förstå att det vi förnimmer som egenskaper endast förekommer i det atomära perspektivet.
När vi beskriver vår verklighet (= atomära perspektivet) gör vi det t ex utgående från en vald punkt i vår
förnimbara verklighets rum.
Det universella perspektivet saknar det atomära perspektivets egenskaper, så det är omöjligt att tillämpa samma
atomära referenser för det atomära respektive universella perspektivet (såvida du inte använder dig av andra
definitioner än jag tillämpar ?). Skälet till detta är den transformering inkl dimensionsstrukturomvandling,
mellan perspektiven, som hjärnan ombesörjer via bl a medvetandets egenreferens.
Transformeringsprocessen utgör alltså länken mellan det ”egenskapslösa” universella perspektivet med dess
dubbelreferenskaraktär och vår verklighet. Referensdifferensen är således beroende av i transformerings-processens
(inkl dess strukturella uppbyggnad) ”dimensionsomvandlande” egenskaper.
Dimensionsomvandlingen påverkar givetvis även typ och karaktär av referens.
En intressant slutsats du kan dra av detta är att även universum måste definieras (bl a normeras) för att det skall
vara meningsfullt att diskutera dess natur. Jag förefaller vara ensam om att ha den uppfattningen.

Det jag beskriver här uppfattas ant som svårt, så innan jag förklarar vidare ser jag helst att jag får ett kvitto
på att vi är överens så här långt.

/ Illusionen

Hej! Håller med dig (tror jag). Jag dömer människor efter det bra de har visat upp. Eftersom du som jag tycker är väldigt tydlig och intelligent i andra samanhang. Så finns det ingen anledning att tro att du är "galen"/"har fel" när du lägger fram dina teorier. Håller med dig (utifrån annan "indata") att det vi uppfattar som rum, materia inte kan vara "absolut" sann i objektiv mening. Därimot är ögat något som vi använder och för oss (för vårat väsen) leder ju vad vi kan kalla det "den felaktiga" uppfattningen om rummet till något gott. Vi hävdar vår existens, mår bra osv. Anledningen till framgår ju att min teori även definerar "meningen med livet" målet. Målet är ju att sinnena ska harmonisera med varandra så att de kan tolkas som dimensioner och både ge oss kunskap om naturen och så att säga "avnjuta den"
Du förstår fysiken enligt naturen. Förmodligen är det något som följer ur ditt "väsen". Riktigt stora/bra teorier uppstår inte särskillt ofta och de flesta människor verkställer och använder sig av det andra förstått. Dvs de får "lära sig" vad de ska göra. Du har ju tex läst på korrespondens och det är svårt, mycket svårare och jobbigare än att ha en bra lärare. Av någon anledning valde du själv att underkasta dig studierna. Jag vet ju inte vad (vilka föreställningar du hade om vad detta skulle ge). Du vet ju. Du vet ju nu också vad det har lett till (dvs verkan) och att du inte kunde veta detta då du pluggade att det var (högre ordning). Orsakerna till studierna har du ju utvärderat nu, antagligen uppnådde du de mål(föreställningar) du hade då som du tyckte var viktiga men ytterligare "biresultat" tex ditt koncept. Så här var det för mig i alla fall.
När människan är redo att börja använda teorierna(som tex einstein, jesus osv) beskriver så kommer deras "intresse" att lära sig dem öka och tillslut förstår de flesta. Det ingår tex i utbildning.
Visst kan det vara så att känslornas dimensioner liksom ögat "den atomära världen, rummet" också måste transformeras om. Men ändå så måste de transformeras tillbaka till ögat och sinnena för att vara användbara, bli verkliga. Sedan är det så att sinnena förändras också med förnuftet (tror jag). Vårat väsen är vårt arv. Om vi "hävdar vår existens", dvs arvet så kan vi vara helt ärliga och vi får göra vad vi vill hela tiden.
det kan ju vara så att "ögats" dimension på sätt och vis är vår tolkning av de andra dimensionerna. Att vi använder denna till våra tolkningar. Men jag vet inte.
För mig är känsla det som skapar, kraften alltså viljan. Och denna är ju överordnad kanske överordnad som referens, än rummet(atomära). Därimot projiceras den i så fall till rummet. Om man tex förklarar vad en känsla är genom tex "aktivitet på något ställe i hjärnan" dvs med det rumsliga som "referens" orsak tror jag att man gör fel. Dvs det vore fel att tolka det man ser i hjärnan som orsak till förnimmelse utan istället tolka förnimmelse som orsak tilll det som finns "i det atomära rummet". Det finns för mig ytterligare en möjlighet och det är att alla dimensioner är "modus", "egenskaper""attribut" hos substansen. Som spinoza anger.
Mina grundreferenser (sinnena) är ju enkla och förklarar hur det går att förstå människan och det "levande" i naturen och att man inte behöver kunna matte osv. Det enda man behöver är sin kropp(och hjärna naturligtvis), människan är ju en "förståelsemaskin" registrerar och bildar teorier och följer dem för att uppnå resultatet känsla. Resultatet blir alltså en "referens" dvs verkligt. Detta verkliga resultat är ju målet för djuret/människan.
Sedan måste man ju som du märker använda det "atomära" till att förklara. Skriver du tex hjärnan så tänker vi ju på hjärnan som atomär. Genom att beskriva atomära proceser kan vi nå till det "imaginära", det känner jag ju mig ganska säker på. Du är ju tex också en människa som följer naturlagarna och huvudteorin liksom jag.
Jag är nyfiken på vad som kan uppnås i vårat atomära perspektiv genom det imaginära. Kan teorin tex leda till en förnimmelse (tex einsteins atombomb, eller något bättre får vi hoppas). Det är ju för de subjektiva "perspektiven" du måste sälja in teorin. Men som sagt vägen är viktig. Du vet din väg. Ju bättre du vet den ju bättre förklarar man så att andra fuderar ut det du gjort. Ju mer lika i arv destå lättare att förstå, ju mer vill man förstå och kan förstå. Tänk på också att vissa till sin natur minns lite vad som hellst, ser och tycker lite vad som hellst och behöver en uppgift då de själva inte vet vad som är "rätt" "fel".

[Illusionen]

Hej Illusionen

Hoppas att det går bra med dina försök att beskriva och förklara medvetandet!
Hur förhåller sig din teori till Calabi-Yau-rummen? http://sv.wikipedia.org/wiki/Calabi-Yau-rum
[/quote]

Hej Freddemalte

Tyvärr förhåller det sig nog så att jag misslyckats med att göra mig förstådd.
Någon gång måste jag ställa mig frågan, om det är meningsfullt att fortsätta ”predika”, om resultatet
så här långt tyder på att fortfarande ingen förstår ? Att upprepa sig själv för många gånger leder till slut
till att man tenderar till att göra sig själv till ett åtlöje, och det vill jag helst undvika.

Vad gäller Calabi-Yau-rummen, är jag inte tillräckligt påläst för att ha en bestämd uppfattning.
Då det är matematiker som utvecklat teorin vill jag referera till det jag inledningsvis skriver citat,
”Om det förhåller sig så att det vi förnimmer är en transmissionseffekt inkluderande våra sinnens
interna strukturer, blir rimligen konsekvensen att forskarna försöker lyfta sig själva i håret när
universum beskrivs utifrån matematik vars regelverk formats av just det vi förnimmer.”

Av bl a mitt svar till Fms den 16 dec 9.00 framgår hur de egenskaper som krävs för Calabi-Yau-rummen
refererar till vår verklighet, alltså det atomära perspektivet.
Det universella balanserade och normerade perspektivet är utelämnat såvitt jag kan utläsa.
För definitionen av "egenskaper/fenomen" krävs det universella perspektivet enligt min uppfattning.
Resonans förutsätter TID, så har man förstått vad fenomenet TID är och representerar ?
Expansionsproblemet elimineras t ex i min teori, då den inåtvända kontraktionen balanserar expansionen.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Illusion innerst inne tror jag både du och jag förstår att båda har rätt. Det brukar ju vara så.
Illusion om orsaken till det man förstått är endast att ge något till mänskligheten. Du kommer att bli förstådd tror jag då. Sedan är jag ledsen om att du skulle ge upp för att du känner dig till åtlöje. Du är i mina ögon(dock med min oförmåga att bedöma detta) den mest geniale fysikern jag läst ialla fall.Låt det vila ett tag, skriv massa annat. Läs lite av vad vi skriver. Kommentera. Du är i mina ögon väldigt viktig för detta forum och det är helt fantastiskt egentligen tycker jag vad vi håller på med här. Ja jag har fortsatt och utvecklats mycket. Nu kommer en teori för att vi ska förstå dig måste du förstå oss och vise versa. Det leder oss närmare dig. Om du kan beskriv teorins betydelse i den atomära världen. Det blir då konkret. Får vi något konkret i så fall tror jag att det är så att någon eller några har kommit till samma. När detta sker finns flera krafter som leder till samma, då kommer saker att ske. Vi kan argumentera på olika sätt för samma. Och du märker kanske hur vi tänker i våra teorier. Detta kan bli en kontaktyta.

[Illusionen]

Forts. från tråden, Vilken musik lyssnar ni på?

Hej Fms,

Hoppas du har en trevlig Jul, och att du ursäktar att jag har synpunkter på hur du definierar begreppet/förnimmelsen "känna"/”känsla”.
För att förtydliga hur jag ser på ”känsla”, och vad som man har att beakta vid definitionen, har jag formulerat några frågor,

- Är känsla något reellt och/eller abstrakt ?
- Är känsla en del av ”jaget” ?
- Är känsla något som kan hänföras till universellt perspektiv ?
- Är känsla något som kan hänföras till atomärt perspektiv ?
- Är känsla en funktion av maskeringsprincipen ?
- Är känsla lokaliserat enbart till hjärnan ?
- Är känsla ett ”rent” fenomen eller ett ”kombinerat” fenomen ?
- Har känsla en struktur, och i så fall vilken ?
- Kan känsla mätas/registreras, t ex som fält ?

Min åsikt är att dessa frågeställningar inte kan ignoreras, om målsättningen är att presentera en teori.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Forts. från tråden, Vilken musik lyssnar ni på?

Hej Fms,

Hoppas du har en trevlig Jul, och att du ursäktar att jag har synpunkter på hur du definierar begreppet/förnimmelsen "känna"/”känsla”.
För att förtydliga hur jag ser på ”känsla”, och vad som man har att beakta vid definitionen, har jag formulerat några frågor,

- Är känsla något reellt och/eller abstrakt ? det är både och. Ju mer man förstår sig själv ju mer reelt är det.
- Är känsla en del av ”jaget” ?jaget/medvetandet är känsla och tanke/teorier.
- Är känsla något som kan hänföras till universellt perspektiv ? Absolut.
- Är känsla något som kan hänföras till atomärt perspektiv ?ja absolut
- Är känsla en funktion av maskeringsprincipen ?säkert, det är jag övertygad om
- Är känsla lokaliserat enbart till hjärnan ?i det "atomära" motsvarar det kemiska reaktioner i hjärnan. I det "universella" är det en dimension lika viktig som "ögat"/atomära. Känsla är en "koordinat" och förhåller sig absolut logiskt till ögat. "De kan härledas ur varandra"
- Är känsla ett ”rent” fenomen eller ett ”kombinerat” fenomen ? Känsla är ett rent fenomen (grundenheter)
- Har känsla en struktur, och i så fall vilken ? Imaginär struktur(modus/attribut av naturen/alltet)
- Kan känsla mätas/registreras, t ex som fält ?känslan defineras och förstås med "kropp", både kvalitativt och kvantitativt. Genom att betrakta naturen kan man "sluta sig till känslan"
Känsla kan vi även förstå som orsaken till det som sker i naturen.
Känslan är värdering (vad som är gott, ont) och ger upphov till "förändring"/"rörelse" i det "atomära" rummet.

Min åsikt är att dessa frågeställningar inte kan ignoreras, om målsättningen är att presentera en teori.
God jul
/ Illusionen

[Illusionen]

Forts. från tråden, Vilken musik lyssnar ni på?

Hej Fms,

Hoppas du har en trevlig Jul, och att du ursäktar att jag har synpunkter på hur du definierar begreppet/förnimmelsen "känna"/”känsla”.
För att förtydliga hur jag ser på ”känsla”, och vad som man har att beakta vid definitionen, har jag formulerat några frågor,

- Är känsla något reellt och/eller abstrakt ? det är både och. Ju mer man förstår sig själv ju mer reelt är det.
- Är känsla en del av ”jaget” ? jaget/medvetandet är känsla och tanke/teorier.
- Är känsla något som kan hänföras till universellt perspektiv ? Absolut.
- Är känsla något som kan hänföras till atomärt perspektiv ? ja absolut
- Är känsla en funktion av maskeringsprincipen ? säkert, det är jag övertygad om
- Är känsla lokaliserat enbart till hjärnan ? i det "atomära" motsvarar det kemiska reaktioner i hjärnan.
I det "universella" är det en dimension lika viktig som "ögat"/atomära. Känsla är en "koordinat"
och förhåller sig absolut logiskt till ögat. "De kan härledas ur varandra"
- Är känsla ett ”rent” fenomen eller ett ”kombinerat” fenomen ? Känsla är ett rent fenomen (grundenheter)
- Har känsla en struktur, och i så fall vilken ? Imaginär struktur(modus/attribut av naturen/alltet)
- Kan känsla mätas/registreras, t ex som fält ? känslan defineras och förstås med "kropp", både kvalitativt och kvantitativt.
Genom att betrakta naturen kan man "sluta sig till känslan"
Känsla kan vi även förstå som orsaken till det som sker i naturen.
Känslan är värdering (vad som är gott, ont) och ger upphov till "förändring"/"rörelse" i
det "atomära" rummet.

Min åsikt är att dessa frågeställningar inte kan ignoreras, om målsättningen är att presentera en teori.
God jul
/ Illusionen

Problemet förefaller vara att vi ställer upp olika kriterier på/för hur begreppen skall definieras.
Vad som är rätt och fel kanske är för tidigt att avgöra, så låt oss för tillfället nöja oss med detta konstaterande.
Som en parentes vill jag ändå nämna följande.

I ett inlägg 4 jan 2008 skriver Ulf Popeno citat,
”Som avslutning vill jag ta fram ett tidigare citat, ett citat av Friedrich Nietzsche:
I någon avlägsen vrå av världsalltet, utstött i ett flimmer av otaliga solsystem, fanns en gång en
stjärna där kloka djur uppfann kunskapen.
Det var den mest högmodiga och förljugna minuten i "världshistorien": men ändå bara en minut.
Efter några få andetag av naturen stelnade stjärnan, och de kloka djuren måste dö.
En sådan fabel kunde någon hitta på, och skulle ändå inte tillräckligt ha belyst hur ömkligt,
hur skugglikt och flyktigt, hur gagnlöst och godtyckligt det mänskliga intellektet ter sig i naturen.
Det fanns evigheter då det inte existerade; när det åter är borta, kommer ingenting ha hänt.
Ty det finns för detta intellekt ingen mission som leder ut över människolivet. Mänskligt är det,
och endast dess ägare och upphov tar det så patetiskt som om världen rörde sig kring det.”
-.-
Denna ”atomära” beskrivning av våra liv har sin grund i medvetandets referens.
Det är medvetandets referens som utgör ”spiken/navet” på vilken ”tavlan verkligheten” hängs upp.
Nietzsches beskrivningen har dock en svaghet då inget sägs om vad som utgör medvetandets referens.
Det Nietzsche här beskriver, refererar till det EJ NORMERADE atomära perspektivet. De slutsatser Nietzsche
drar och redovisar i ovanstående citat stämmer inte i det NORMERADE universella perspektivet.
Om man inte förstår och redovisar skillnaden mellan atomärt och universellt perspektiv så blir Nietzsches
beskrivning direkt vilseledande.

Det jag vill säga, genom att lista frågorna i mitt tidigare inlägg, var att utformningen av definitionerna
bör vara sådan att de inkluderar de olika perspektiven.
Så var någonstans i den här komplexa bilden hör din ”känsla” egentligen hemma ?

/ Illusionen

[holoteist]

Forts. från tråden, Vilken musik lyssnar ni på?

Hej Fms,

Hoppas du har en trevlig Jul, och att du ursäktar att jag har synpunkter på hur du definierar begreppet/förnimmelsen "känna"/”känsla”.
För att förtydliga hur jag ser på ”känsla”, och vad som man har att beakta vid definitionen, har jag formulerat några frågor,

- Är känsla något reellt och/eller abstrakt ? det är både och. Ju mer man förstår sig själv ju mer reelt är det.
- Är känsla en del av ”jaget” ? jaget/medvetandet är känsla och tanke/teorier.
- Är känsla något som kan hänföras till universellt perspektiv ? Absolut.
- Är känsla något som kan hänföras till atomärt perspektiv ? ja absolut
- Är känsla en funktion av maskeringsprincipen ? säkert, det är jag övertygad om
- Är känsla lokaliserat enbart till hjärnan ? i det "atomära" motsvarar det kemiska reaktioner i hjärnan.
I det "universella" är det en dimension lika viktig som "ögat"/atomära. Känsla är en "koordinat"
och förhåller sig absolut logiskt till ögat. "De kan härledas ur varandra"
- Är känsla ett ”rent” fenomen eller ett ”kombinerat” fenomen ? Känsla är ett rent fenomen (grundenheter)
- Har känsla en struktur, och i så fall vilken ? Imaginär struktur(modus/attribut av naturen/alltet)
- Kan känsla mätas/registreras, t ex som fält ? känslan defineras och förstås med "kropp", både kvalitativt och kvantitativt.
Genom att betrakta naturen kan man "sluta sig till känslan"
Känsla kan vi även förstå som orsaken till det som sker i naturen.
Känslan är värdering (vad som är gott, ont) och ger upphov till "förändring"/"rörelse" i
det "atomära" rummet.

Min åsikt är att dessa frågeställningar inte kan ignoreras, om målsättningen är att presentera en teori.
God jul
/ Illusionen

Problemet förefaller vara att vi ställer upp olika kriterier på/för hur begreppen skall definieras.
Vad som är rätt och fel kanske är för tidigt att avgöra, så låt oss för tillfället nöja oss med detta konstaterande.
Som en parentes vill jag ändå nämna följande.

I ett inlägg 4 jan 2008 skriver Ulf Popeno citat,
”Som avslutning vill jag ta fram ett tidigare citat, ett citat av Friedrich Nietzsche:
I någon avlägsen vrå av världsalltet, utstött i ett flimmer av otaliga solsystem, fanns en gång en
stjärna där kloka djur uppfann kunskapen.
Det var den mest högmodiga och förljugna minuten i "världshistorien": men ändå bara en minut.
Efter några få andetag av naturen stelnade stjärnan, och de kloka djuren måste dö.
En sådan fabel kunde någon hitta på, och skulle ändå inte tillräckligt ha belyst hur ömkligt,
hur skugglikt och flyktigt, hur gagnlöst och godtyckligt det mänskliga intellektet ter sig i naturen.
Det fanns evigheter då det inte existerade; när det åter är borta, kommer ingenting ha hänt.
Ty det finns för detta intellekt ingen mission som leder ut över människolivet. Mänskligt är det,
och endast dess ägare och upphov tar det så patetiskt som om världen rörde sig kring det.”
-.-
Denna ”atomära” beskrivning av våra liv har sin grund i medvetandets referens.
Det är medvetandets referens som utgör ”spiken/navet” på vilken ”tavlan verkligheten” hängs upp.
Nietzsches beskrivningen har dock en svaghet då inget sägs om vad som utgör medvetandets referens.
Det Nietzsche här beskriver, refererar till det EJ NORMERADE atomära perspektivet. De slutsatser Nietzsche
drar och redovisar i ovanstående citat stämmer inte i det NORMERADE universella perspektivet.
Om man inte förstår och redovisar skillnaden mellan atomärt och universellt perspektiv så blir Nietzsches
beskrivning direkt vilseledande.

Det jag vill säga, genom att lista frågorna i mitt tidigare inlägg, var att utformningen av definitionerna
bör vara sådan att de inkluderar de olika perspektiven.
Så var någonstans i den här komplexa bilden hör din ”känsla” egentligen hemma ?

/ Illusionen

Men kan inte det atomära och det universella på sätt och till syvonde och sist betraktas som samma sak? Jag ser inte atomer. Jag ser bara strukturer.