Psykologen - en del i kontrollsamhället?

[freakus]

Jag hade en diskussion med några där åsikterna om psykologens roll i samhället gled isär.

Vissa ville hävda att psykologen bara är en del utav samhällets normaliseringsprocess och ett försök till att kontrollera befolkningen.
Vi var några andra som snarare ville påstå att psykologen finns till för att hjälpa individer att utveckla sin handlingsförmåga - något som skulle kunna bidra till att individen inte behöver låta sig kontrolleras i lika hög utsträckning.

Vad anser ni?

[Pilatus]

Vissa ville hävda att psykologen bara är en del utav samhällets normaliseringsprocess och ett försök till att kontrollera befolkningen.

Man undrar ju litet vad det är för en "normaliseringsprocess" och vad slags kontroll av befolkningen som åsyftas. Vem skulle ha gett psykologer en sådan uppgift? Samma slags argument ser jag ibland riktat mot psykiatriker. Jag tror jag vågar påstå att något sådant övergripande mål finns inte. Ingen yrkeskår skulle vilja ta på sig en sådan uppgift. Det vore en omöjlig uppgift för psykologer att förena med de uppgifter de har.

Vi var några andra som snarare ville påstå att psykologen finns till för att hjälpa individer att utveckla sin handlingsförmåga - något som skulle kunna bidra till att individen inte behöver låta sig kontrolleras i lika hög utsträckning.

Det låter mer naturligt att psykologer vill hjälpa människor med rådgivning och problemanalys.

[freakus]

Man undrar ju litet vad det är för en "normaliseringsprocess" och vad slags kontroll av befolkningen som åsyftas.

Jag tror de syftade på ett sociologiskt konfliktperspektiv. De ansåg att terapi var politiskt, speciellt i förhållande till ofrivilliga patienter..

[Anne]

En psykolog är en människa. Glöm inte det. Som människor har vi olika perspektiv. Det gemensamma för psykologer är att de efter bästa förutsättning (med några få undantag som bara vill tjäna pengar och erhålla status) vill hjälpa sina klienter. Klickar det inte så byt psykolog! Det har du rätt till även inom den vanliga öppenvårdsmottagningen. Det räcker med att du säger att du upplever att vår (din och din psykologs i symbios) personkemi utgör hinder för att möjliggöra framsteg i terapin eller något sånt. Alternativt konfronterar du psykologen och berättar ärligt varför du upplever detta.

[Pilatus]

Man undrar ju litet vad det är för en "normaliseringsprocess" och vad slags kontroll av befolkningen som åsyftas.

Jag tror de syftade på ett sociologiskt konfliktperspektiv. De ansåg att terapi var politiskt, speciellt i förhållande till ofrivilliga patienter..

Inom psykiatrin och den slutna vården kan det antagligen uppfattas som dina vänner beskriver det. Det finns ju ofta motriktade intressen. Och ECT-behandling kan väcka mycket starka reaktioner. Jag kan tänka mig att det kan vara en källa till anti-psykiatrikänslor.

[förstår mig själv]

Man undrar ju litet vad det är för en "normaliseringsprocess" och vad slags kontroll av befolkningen som åsyftas.

Jag tror de syftade på ett sociologiskt konfliktperspektiv. De ansåg att terapi var politiskt, speciellt i förhållande till ofrivilliga patienter..

Inom psykiatrin och den slutna vården kan det antagligen uppfattas som dina vänner beskriver det. Det finns ju ofta motriktade intressen. Och ECT-behandling kan väcka mycket starka reaktioner. Jag kan tänka mig att det kan vara en källa till anti-psykiatrikänslor.

Vad har du för erfarenhet av ECT pilatus? Jag ger inte ECT då jag anser att jag lyckas bättre på andra sätt vid depressioner. Tidigare såg jag ECT ges med mycket gott resultat på djupa depressioner. Svår Depression är något av det värsta en människa en människa kan råka ut för och det kräver teorier som ger energin åter.

[Anders]

Psykologer har patientens väl som sitt första kriterium, men indirekt, visst finns det en potentiellt normaliserande effekt.

Men så här : Du söker oftast för att du upplever ett problem. Och det problemet fjärmar dig från "det normala". Och hos en väl fungerande psykolog så får man hyfsat svart på vitt reda på vad det är som är ens problem. Och därmed har du "fått ett mått på hur långt från det friska du befinner dig". Och det kan upplevas som tvingande in mot det normala. Men jag tycker det är helt fel att säga att det är psykologernas agenda. Och jag tycker att det också att tänket är fel.

Det är inte lätt, men du behöver få reda på vad som "felar". Och ingen tvingar dig "in mot mitten". Kan vara tvärt om. Man kan skita i det som ger en problem, kan gå utmärkt. Så man normaliserar det onormala så att säga. Sen är det lite jobbigt att liksom känna att man inte är "standard", men det får man ta, eftersom man en gång sökt, och "det normala" förhoppningsvis innebär att man inte mår så där rysligt illa psykiskt, så finns det fog för att man faktiskt avviker.

[Pilatus]

Inom psykiatrin och den slutna vården kan det antagligen uppfattas som dina vänner beskriver det. Det finns ju ofta motriktade intressen. Och ECT-behandling kan väcka mycket starka reaktioner. Jag kan tänka mig att det kan vara en källa till anti-psykiatrikänslor.

Vad har du för erfarenhet av ECT pilatus? Jag ger inte ECT då jag anser att jag lyckas bättre på andra sätt vid depressioner. Tidigare såg jag ECT ges med mycket gott resultat på djupa depressioner. Svår Depression är något av det värsta en människa en människa kan råka ut för och det kräver teorier som ger energin åter.

Det händer att patienter behandlas med ECT mot sin vilja, självklart kan det i sådana fall uppstå motsättningar. Patienten verkar vara helt rättslös, enligt vad som påstås. Men jag vet inte tillräckligt om domarna i Kammarrätten för att kunna uttala mig.

Det är i alla fall en mycket stor skillnad på behandlingen numera och den mer våldsamma form som t ex Ernest Hemingway utsattes för. Frågan är om inte bieffekterna kan bli mycket destruktiva på en författare med relativt långvariga minnesstörningar. Det finns en del både äldre och nyare filmer som spelats in under behandling. Utan narkos (Pentothal) och muskelavslappande (Curare) behandling blir kramperna mycket kraftiga, det ser inte bra ut. Men i en del fall har metoden god effekt, i annat fall hade den förhoppningsvis tagits bort som behandlingsmetod.

[förstår mig själv]

Hej. Ja. Att behandla någon med tvångsvård som man inte förstår med sitt förnuft är såklart dubbelt fel. Jag har ju erfarenhet av detta från båda sidor så att säga

[Pilatus]

Hej. Ja. Att behandla någon med tvångsvård som man inte förstår med sitt förnuft är såklart dubbelt fel. Jag har ju erfarenhet av detta från båda sidor så att säga

Hur skall man kunna förstå vad som händer? Hjärnan börjar producera litet mer av vissa signalämnen, och hupp ... så lossnar patientens djupa melankoli på ett sätt som läkemedel inte förmår. Klart man skjuter fler skott, ibland tills patienten ser ut som Randle P. McMurphy.

[holoteist]

Jag hade en diskussion med några där åsikterna om psykologens roll i samhället gled isär.

Vissa ville hävda att psykologen bara är en del utav samhällets normaliseringsprocess och ett försök till att kontrollera befolkningen.

Kanske. Psykiatri nuförtiden, eller förr också för den delen, handlar om att lugna ner människor.

Vi var några andra som snarare ville påstå att psykologen finns till för att hjälpa individer att utveckla sin handlingsförmåga - något som skulle kunna bidra till att individen inte behöver låta sig kontrolleras i lika hög utsträckning.

Vad anser ni?

Jag har bara lite erfarenhet av psykologer men jag tror de är lika mycket del av kontrollsamhället som vilken annan instans som helst.

[Anders]

Får jag vända på det:

Hur skulle en psykolog bete sig för att denne INTE skulle vara en del av kontrollsamhället?

[holoteist]

Får jag vända på det:

Hur skulle en psykolog bete sig för att denne INTE skulle vara en del av kontrollsamhället?

Nu vet jag inte vilken definition av kontrollsamhället du går på, men jag tror att efter 4-5 år av högskoleutbildning är det svårt att ställa sig helt utanför det. Men rent teoretiskt skulle det väl vara om psykologen bara delar med sig av kunskap ungefär som en lärare, utan att "packa på" klienten ett perspektiv eller ett åsiktspaket.

[Anders]

Får jag vända på det:

Hur skulle en psykolog bete sig för att denne INTE skulle vara en del av kontrollsamhället?

Nu vet jag inte vilken definition av kontrollsamhället du går på, men jag tror att efter 4-5 år av högskoleutbildning är det svårt att ställa sig helt utanför det. Men rent teoretiskt skulle det väl vara om psykologen bara delar med sig av kunskap ungefär som en lärare, utan att "packa på" klienten ett perspektiv eller ett åsiktspaket.

Det är alltså "diagnosen" som är det tveksamma?

[holoteist]

Får jag vända på det:

Hur skulle en psykolog bete sig för att denne INTE skulle vara en del av kontrollsamhället?

Nu vet jag inte vilken definition av kontrollsamhället du går på, men jag tror att efter 4-5 år av högskoleutbildning är det svårt att ställa sig helt utanför det. Men rent teoretiskt skulle det väl vara om psykologen bara delar med sig av kunskap ungefär som en lärare, utan att "packa på" klienten ett perspektiv eller ett åsiktspaket.

Det är alltså "diagnosen" som är det tveksamma?

Jag tycker det. Sedan kann det mycket väl hända att vissa personer känner sig tryggare med en diagnos.