Vad utgör medvetandets referens?

[förstår mig själv]

Hej om vi vill förstå hjärnans uppgift(tankarna/teorierna) då ser vi om vi betraktar naturen att hjärnan ska se till att vi överlever, fortplantar oss och att vi hjälper arten att överleva. Teoretiskt finns det oändligt med annat hjärnan skulle kunna göra. Den kan inte! Det är inbyggt i hjärnan hur den styrs. Vi kan inte förstå det vi inte ska! Hjärnan exploderar i verkningsgrad om den får vara sitt väsen. När den så att säga tjänar "kropp", är sin natur och "väljer" sina uppgifter själv. Om vi når dit uppstår " himmelen" i verkligheten.

[Illusionen]

/ Illusionen

[/quote]

I ett inlägg 4 jan 2008 skriver Ulf Popeno citat,
”Som avslutning vill jag ta fram ett tidigare citat, ett citat av Friedrich Nietzsche:
I någon avlägsen vrå av världsalltet, utstött i ett flimmer av otaliga solsystem, fanns en gång en
stjärna där kloka djur uppfann kunskapen.
Det var den mest högmodiga och förljugna minuten i "världshistorien": men ändå bara en minut.
Efter några få andetag av naturen stelnade stjärnan, och de kloka djuren måste dö.
En sådan fabel kunde någon hitta på, och skulle ändå inte tillräckligt ha belyst hur ömkligt,
hur skugglikt och flyktigt, hur gagnlöst och godtyckligt det mänskliga intellektet ter sig i naturen.
Det fanns evigheter då det inte existerade; när det åter är borta, kommer ingenting ha hänt.
Ty det finns för detta intellekt ingen mission som leder ut över människolivet. Mänskligt är det,
och endast dess ägare och upphov tar det så patetiskt som om världen rörde sig kring det.”
-.-
Denna ”atomära” beskrivning av våra liv har sin grund i medvetandets referens.
Det är medvetandets referens som utgör ”spiken/navet” på vilken ”tavlan verkligheten” hängs upp.
Nietzsches beskrivningen har dock en svaghet då inget sägs om vad som utgör medvetandets referens.
Det Nietzsche här beskriver, refererar till det EJ NORMERADE atomära perspektivet. De slutsatser Nietzsche
drar och redovisar i ovanstående citat stämmer inte i det NORMERADE universella perspektivet.
Om man inte förstår och redovisar skillnaden mellan atomärt och universellt perspektiv så blir Nietzsches
beskrivning direkt vilseledande.

Det jag vill säga, genom att lista frågorna i mitt tidigare inlägg, var att utformningen av definitionerna
bör vara sådan att de inkluderar de olika perspektiven.
Så var någonstans i den här komplexa bilden hör din ”känsla” egentligen hemma ?

/ Illusionen[/quote]

Men kan inte det atomära och det universella på sätt och till syvonde och sist betraktas som samma sak?
Jag ser inte atomer. Jag ser bara strukturer.[/quote]

Det universella (i balans varande) perspektivet är abstrakt, och saknar vår verklighets atomära egenskaper.
Det atomära perspektivet förutsätter ”medvetandets referens”, och är en växelverkan-effekt mellan
kommunicerande atomer. Denna växelverkan ”genererar” de ”densitetsskillnader” som i sin tur utgör
grund för vår verklighet (rum, tid, partiklar mm). Jag skulle alltså inte vilja säga att det är samma sak,
utan snarare två sidor av samma mynt/ursprung. Det kanske är det du menar ?
Ursprunget utgörs av grundtillståndet G, som troligen är en atomär fiktion.

/ Illusionen

[Illusionen]

ANG RELATIVITET SOM FUNKTION AV DRP

I tråden, Bevisar Einstein psolipsismen ?, används Einsteins speciella relativitetsteori, ESR, som underlag.
Med detta inlägg vill jag förtydliga hur de NORMERADE termerna +c, -c, +jc och -jc, involveras i resonemanget,
i enlighet med vad balanskriteriet DELTA stipulerar.

Ur ATOMÄRT perspektiv, refererande till en observatör, ger V, enl tidigare, upphov till,

ΔVXV ”RE”: √(+C + V)(–C + V) / jC = √(–C^2 + V^2) / jC = jC√1– (V/C)^2 / jC = ±√1– (V/C)^2 (RE- medel)
ΔVXV ”IM”: √(+jC + V)(–jC + V) / C = √(+C^2 + V^2) / C = C√1+ (V/C)^2 / C = ±√1+ (V/C)^2 (IM- medel)

Dessa samband har sitt ursprung i DRP.
Effekten av DRP vid relativrörelse, V, förtydligas via följande DRP-uppspaltning av ovanstående samband.
Relativrörelsen, V, mellan växelverkande atomer tilldelas här likvärdig referens-betydelse i enlighet med DRP.
Det innebär att, V, som ur de båda vxv-alternativen skrivs ±V, har ett medelvärde enligt, √(+V ∙ −V) = ±jV.

RE-axel

Relativrörelse, V, ”modulerar” RE-axeln enl följande normerad medel-vxv, ur valt referensperspektiv,

√(+C + jV)(−C – jV) = √−(+C + jV)(+C + jV) = j√(+C + jV)(+C + jV) = j(+C + jV) = ± jC(1 − V/jC) MOT
√(+C – jV)(−C + jV) = √−(+C − jV)(+C − jV) = j√(+C − jV)(+C − jV) = j(+C − jV) = ± jC(1 + V/jC) FRÅN

Ur valt referensperspektiv är då, den IMAGINÄRA relativa bal-förändringen av ±C, p g a V,

± jC(1 − V/jC) / jC = ± (1 − V/jC) ”MOT” = ± (1 + jV/C) NORMERAT ”MOT”
± jC(1 + V/jC) / jC = ± (1 + V/jC) ”FRÅN” = ± (1 − jV/C) NORMERAT ”FRÅN”

Ovanstående resultat utgör den förändringen relativrörelsen, V, förorsakar IMAGINÄRT, p g a DRP !

Medelvärdet, √(1 + jV/C) (1 − jV/C) = √(1 + (V/C)^2) ~ ΔVXV ”IM” (IM- medeleffekt)

IM-axel

Relativrörelse, V, ”modulerar” IM-axeln enl följande normerad medel-vxv, ur valt referensperspektiv,

√(+jC + jV)(−jC − jV) = √+C^2 + CV + CV + V^2 = √ C^2 + V^2 + 2CV = √(C + V)^2 = ±(C + V) = ±C(1 + V/C) MOT
√(+jC − jV)(−jC + jV) = √+C^2 – CV – CV + V^2 = √ C^2 + V^2 − 2CV = √(C – V)^2 = ±(C – V) = ±C(1 – V/C) FRÅN

Ur valt referensperspektiv är då, den REELLA relativa bal-förändringen av ±jC, p g a V,

±C(1 + V/C) / C = ± (1 + V/C) ”MOT”
±C(1 – V/C) / C = ± (1 − V/C) ”FRÅN”

Ovanstående resultat utgör den förändringen relativrörelsen, V, förorsakar REELLT, p g a DRP !

Medelvärdet, √(1 + V/C) (1 − V/C) = √(1 − (V/C)^2) ~ ΔVXV ”RE” (RE- medeleffekt)

OBS att det är enbart denna reella medeleffekt ESR beaktar !

RE-axel & IM-axel

Kombineras RE-effekten och IM-effekten erhålls bl a figur 7, (http://www.maticweb.com).

ANM

Såväl RELATIVITET som OÄNDLIGHET kan ses som konsekvenser av REFERENS-DIFFERENSEN mellan ATOMÄRT och UNIVERSELLT perspektiv.
ATOMÄRT PERSPEKTIV: Medvetandet (vår verklighet) inkl rummets punkt-referens-koordinater.
UNIVERSELLT PERSPEKTIV: Balanserat Dubbel-Referens-Perspektiv, DRP.

[Anne]

Eftersom jag är kass på matte och inte förstår språkbruket här vänder jag på det och frågar på lite bonnaspråk: Din hemort ser du säkert på ett visst sätt. Du är väldigt familjär med vilken väg som leder till macken osv. Den kortaste vägen t o m. Jajajamänsan, du kan det där. Om en turist kommer till din hemort ser denne antagligen din hemort på ett helt annat sätt än du. Det betyder enligt mig inte alls att det nödvändigtvis handlar om okunskap från turistens sida. Det är väldigt lätt att bli hemmablind, precis som det finns en blind fläck i våra ögon. Hjälp mig nu förstå hur du tänker, Illusionen, är det något sånt här du pratar om ur något perspektiv?

För att försöka förstå dig bättre bad jag en (matematiskt kunnig) vän titta på några enstaka inlägg av dig Illusionen och denne hade följande tankar kring detta:
- Kort svar på tråden: erfarenhet
- Längre svar: huvudsakligen ovanstående
- Dina ekvationer med delta och några "+-=" däremellan ... (Om medvetandet rymdes inom den ekvationen så vore det sorgligt.) Vill du fråga, påstå eller bara diskutera i allmänhet?
Lynx förlåter mig nog, hoppas att du gör så, när jag medger att jag skrattade åt din "förklaring" i ekvations-modell. (Skratt är nyttigt!

[Illusionen]

Eftersom jag är kass på matte och inte förstår språkbruket här vänder jag på det och frågar på lite bonnaspråk: Din hemort ser du säkert på ett visst sätt. Du är väldigt familjär med vilken väg som leder till macken osv. Den kortaste vägen t o m. Jajajamänsan, du kan det där. Om en turist kommer till din hemort ser denne antagligen din hemort på ett helt annat sätt än du. Det betyder enligt mig inte alls att det nödvändigtvis handlar om okunskap från turistens sida. Det är väldigt lätt att bli hemmablind, precis som det finns en blind fläck i våra ögon. Hjälp mig nu förstå hur du tänker, Illusionen, är det något sånt här du pratar om ur något perspektiv?

För att försöka förstå dig bättre bad jag en (matematiskt kunnig) vän titta på några enstaka inlägg av dig Illusionen och denne hade följande tankar kring detta:
- Kort svar på tråden: erfarenhet
- Längre svar: huvudsakligen ovanstående
- Dina ekvationer med delta och några "+-=" däremellan ... (Om medvetandet rymdes inom den ekvationen så vore det sorgligt.) Vill du fråga, påstå eller bara diskutera i allmänhet?
Lynx förlåter mig nog, hoppas att du gör så, när jag medger att jag skrattade åt din "förklaring" i ekvations-modell. (Skratt är nyttigt!

Hej Lynx,

Tänk så här, en pensionär med intresse för naturvetenskap blir misstänksam när han märker att fysiken
saknar egentlig grund att stå på. Som exempel kan ingen förklara för mig vad fenomenet tid är.
Under promenaderna med hunden växer sedan successivt en bild fram, baserad på antagandet att universum
är något annat än vi normalt föreställer oss.

Så långt kommet börjar jag intressera mig för Eulers formel, som antyder att det finns en typ av balans mellan
reellt och imaginärt. Efter att jag diskuterat detta mer ingående med Jeppe (vår trefärgade collie) kom jag till
slutsatsen att Eulers formel skall ses som en atomär (= vår verklighet) beskrivning av något komplext (= reellt och imaginärt).
I detta skede insåg jag att vårt medvetande omöjligt gav hela bilden av universum.
För att komma vidare behövde jag en modell som beskrev det komplexa, men sett utifrån vår begränsade verklighet.
Den här modellen skall m a o beskriva ett komplext universum, transformerat till vår verklighet.
Det är denna atomära MODELL som jag benämner DELTA.
DELTA beskriver ”växelverkan-effekt” mellan interfererande varianter av EULERS formler.
Den här interferensen ger upphov till ”densitets-variationer” i det atomära rummet.
Via densitets-variationerna kan jag därefter definiera vad t ex fenomenet TID och PARTIKEL representerar.

DELTA hjälper mig sedan att förstå att vårt atomära rum referensmässigt skiljer sig från det universella.
Vårt rum är förenklat genomkorsat av "gradienter", beskrivna av DELTA.

Du skriver bl a citat, ”Om medvetandet rymdes inom den ekvationen så vore det sorgligt.”.
Så kan det tyckas, men då ska du veta att Eulers formel ska ses som en typ av fiktivt balans-medelvärde
mellan reellt och imaginärt. Det är serieutvecklingen som här är intressant. Dynamiken blir härigenom enorm.
I förlängningen medför detta att partikeln/atomen ej existerar universellt, utan är en atomär effekt-illusion.

När jag skulle förklara det jag ”såg” för mina grannar märkte jag att det krävdes någon form av dokumentation.
Jag skrev därför ned mina anteckningar i form av DELTA-KONCEPTET, som du känner till.
Av kommentarerna att döma, blev de inte så mycket klokare.

Om det jag skriver vore lätt skulle mitt koncept kullkastats för länge sedan.
Trots vissa förenklingar, och att det riktigt kluriga utelämnats, så har, efter snart ett års skrivande här på FF,
ännu inget framkommit, som kullkastat konceptet.

Då har jag nu senast tänkt att om vi väljer ut Einsteins speciella relativitetsteori, och bryter ned den,
så kanske jag lyckas förklara bättre ?
För detta krävs dock att man tar sig tid och sätter sig in i, vad Eulers formel representerar.
När man förklarar för mig var det imaginära i denna fascinerande formel härrör från, är jag beredd att
förklara vidare om någon är intresserad.

/ Illusionen och Jeppe

[Pilatus]

Under promenaderna med hunden växer sedan successivt en bild fram, baserad på antagandet att universum
är något annat än vi normalt föreställer oss.

Vad är det då som vi föreställer oss och som uppenbarligen inte verkar stämma med din framväxande bild? Tiden?

Så vad föreställer vi oss att tid är? En rad förklaringar har presenterats. Jag vet inte om det uppstått någon verklig dialog.

Vi har sagt att tid mäter en förändring mellan två tillstånd, uttryckt i sekunder. Det som förändras kan vara koordinaterna för tre punkter i rummet.

Sedan är det ju alltid en fråga om hur svaret är tänkt att användas. Så kanske söker vi efter ett minsta inkrement.

"Vid mycket korta tidsintervall framträder tidens kvantegenskaper. Kausalitet gäller inte längre och en händelse kan äga rum innan den utlösande faktorn har aktiveras. Väte-protonen anländer till nickelkärnan innan den passerar Coulomb-barriären. En del av den energi som då frigörs betalar i efterhand för passagen genom barriären. " Gunnar Lindberg

[Anne]

Hej Illusionen,
tack för din fina förklaring av din sits i detta och känslomässigt är jag rätt säker på att jag förstår dig, men dessvärre förstår jag inte riktigt dina tankar.
Jag vill förtydliga att det inte var jag som sa att det vore sorgligt om medvetandet ryms inom denna ekvation. Det var min väns åsikt. Personligen begriper jag inte ett smack av den där formeln, så hur skulle jag då kunna göra ett sådant ställningstagande?

Vad jag skrev i inlägget här ovan var en sorts allegori/metafor, tänkte om jag nu inte förstår ditt "språk" så kanske du förstår mitt ändå? Då kan ju svara på mitt "språk". Vad utgör medvetandets referens?

För övrigt har jag också levt med en collie. Jag antar att du menar att Jeppes päls till stor del är svart när du säger trefärgad. Den collien jag levde med var av Lassie-looken, vilken jag helt klart uppfattar som trefärgad. En collie är för det mesta trefärgad. Den svart + vit + någon nyans av beige/gulbrunt i den s k trefärgade utgörs genom att svart och vitt är distinkta färger utan nyanser och den tredje färgen av beige/gulbrunt också vanligtvis är distinkt enhetlig utan nyanser. Ja, som du förstår är det ingen idé att prata matte med mig

[Algotezza]

Medvetandets referenspunkt är här och nu och att här och nu "uppleva omvärlden inifrån min kropp". Vad medvetandet refererar till är bilden av världen och sig själv och relationen dem emellan. Om världen i sig kan vara bara säga att den finns för annars hade vi inte kunnat uppleva den. Men vi kan spekulera så in i helvete.

[Algotezza]

Livet och kärleken är mysterier som skall levas. Inte problem som ska lösas. Kunde man det dog man.

Att förstå något är bara en aspekt av upplevande. Det finns fler. Förundras, glädjas, sörja, älska... bara några få...

[Vertumnus]

Illutionen - " Eulers formel, som antyder att det finns en typ av balans mellan
reellt och imaginärt"

Vilken formel är de som avses? Den Eulers formel jag kommer att tänka på uttrycker ett samband mellan den naturliga logaritmbasen e och de trigonometriska funktionerna över det komplexa talplanet, den säger ingenting om någon föreskriven balans mellan imaginärt och reellt ( vari nu en sådan balans skulle kunna tänkas bestå). De imaginära talen är i egentlig mening inte mer imaginära än de reella.

[Illusionen]

Illutionen - " Eulers formel, som antyder att det finns en typ av balans mellan
reellt och imaginärt"

Vilken formel är de som avses? Den Eulers formel jag kommer att tänka på uttrycker ett samband mellan den naturliga logaritmbasen e och de trigonometriska funktionerna över det komplexa talplanet, den säger ingenting om någon föreskriven balans mellan imaginärt och reellt ( vari nu en sådan balans skulle kunna tänkas bestå). De imaginära talen är i egentlig mening inte mer imaginära än de reella.

Då jag inte känner till i vilken omfattning du läst mina tidigare inlägg, vill jag först nämna att jag är pensionär
och inte gör anspråk på att, vare sig behärska ämnesområdet ifråga, eller att jag har rätt i mina slutsatser.
Jag har ej heller någon akademisk utbildning. Du ska m a o ta det jag skriver med en nypa salt.

På min hemsida, http://www.maticweb.com presenterar jag en uppsats, DELTA – KONCEPTET
De inlägg jag skriver här på FF är i huvudsak hämtade från mitt koncept/uppsats.
Tyvärr har jag inte någon pedagogisk talang, plus att innehållet bitvis ant uppfattas som svårt, så det är
nog bara att erkänna att endast ett fåtal orkar läsa det jag skrivit.

Till och från får jag till synes enkla frågor, men som likväl är svåra att besvara enkelt, om svaret inte ska
bli intetsägande eller missvisande. Då avstår jag hellre från att svara, än att jag av tidsskäl ska tvingas lämna
ett svar jag inte själv är nöjd med. Ofta finns dock svaret i mitt koncept, och det gäller även din fråga.

/ Illusionen

[holoteist]

Om jag får lov att säga så så är problemet med europeisk filosofi att den saknar slutkläm. Det finns anledning att lära av jänkarnas mer definitiva stil. Inte för att ditt koncept, Illusionen, saknar slutklämmar, men det är sant att bristen på punchline är som en sjukdom i hela EU.

[Pilatus]

Om jag får lov att säga så så är problemet med europeisk filosofi att den saknar slutkläm. Det finns anledning att lära av jänkarnas mer definitiva stil. Inte för att ditt koncept, Illusionen, saknar slutklämmar, men det är sant att bristen på punchline är som en sjukdom i hela EU.

Det där förstod jag inte ett dugg av, kan du exemplifiera. Jag har alltid tyckt att giganterna inom filosofi kommer från Europa. Kanske tänker du på populära amerikanska filosofer som Daniel Dennett, Ayn Rand, Robert Nozick, Peter Singer, Thomas Nagel, John Dewey, Edmund Gettier och John Rawls.

[Illusionen]

Om jag får lov att säga så så är problemet med europeisk filosofi att den saknar slutkläm.
Det finns anledning att lära av jänkarnas mer definitiva stil. Inte för att ditt koncept, Illusionen, saknar slutklämmar,
men det är sant att bristen på punchline är som en sjukdom i hela EU.

Hej,
När jag inledningsvis skrev ned mina funderingar blev det ett ”lapptäcke” omfattande några hundratal sidor.
Jag insåg då att ingen skulle orka läsa allt, särskilt som vissa avsnitt låg på gränsen till vad som ant
är möjligt att förstå utan lång betänketid. För att komma tillrätta med problemet gjorde jag omfattande strykningar i texten,
och resultatet blev konceptet i dess nuvarande form.
Tyvärr försvann nog samtidigt vissa delar, som skulle gjort det lättare att följa tankegången.

Någonstans i texten skriver jag, att av ren självbevarelsedrift undviker jag att förklara de mer spektakulära slutsatser jag dragit.
Det finns en uppenbar risk att bli ”tokförklarad” när slutsatsen avviker alltför mycket från vår atomära ”verklighet”.
Det kommer ju ibland kommentarer som bekräftar detta.
Det är alltså skälet till att den sammanfattande slutklämmen du efterlyser saknas.
Min syn på atomens speglade interna struktur är t ex helt fascinerande och omtumlande (för mig).

Svårigheten att göra mig förstådd är frustrerande, så jag överväger att sluta skriva, men samtidigt ser jag att min huvudtråd,
Vad utgör medvetandets referens ?, i dag har över 8000 visningar, vilket tyder på att man trots allt läser det jag skriver.
Jag funderar därför på en kompromiss, och fortsättningsvis begränsa mitt skrivande till enbart tråden,
Vad utgör medvetandets referens ?.
Tråden får då fungera som mitt ”Delta-Koncept-fönster”, på vilken jag skriver om enbart sådant som rör konceptet.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Om jag får lov att säga så så är problemet med europeisk filosofi att den saknar slutkläm.
Det finns anledning att lära av jänkarnas mer definitiva stil. Inte för att ditt koncept, Illusionen, saknar slutklämmar,
men det är sant att bristen på punchline är som en sjukdom i hela EU.

Hej,
När jag inledningsvis skrev ned mina funderingar blev det ett ”lapptäcke” omfattande några hundratal sidor.
Jag insåg då att ingen skulle orka läsa allt, särskilt som vissa avsnitt låg på gränsen till vad som ant
är möjligt att förstå utan lång betänketid. För att komma tillrätta med problemet gjorde jag omfattande strykningar i texten,
och resultatet blev konceptet i dess nuvarande form.
Tyvärr försvann nog samtidigt vissa delar, som skulle gjort det lättare att följa tankegången.

Någonstans i texten skriver jag, att av ren självbevarelsedrift undviker jag att förklara de mer spektakulära slutsatser jag dragit.
Det finns en uppenbar risk att bli ”tokförklarad” när slutsatsen avviker alltför mycket från vår atomära ”verklighet”.
Det kommer ju ibland kommentarer som bekräftar detta.
Det är alltså skälet till att den sammanfattande slutklämmen du efterlyser saknas.
Min syn på atomens speglade interna struktur är t ex helt fascinerande och omtumlande (för mig).

Svårigheten att göra mig förstådd är frustrerande, så jag överväger att sluta skriva, men samtidigt ser jag att min huvudtråd,
Vad utgör medvetandets referens ?, i dag har över 8000 visningar, vilket tyder på att man trots allt läser det jag skriver.
Jag funderar därför på en kompromiss, och fortsättningsvis begränsa mitt skrivande till enbart tråden,
Vad utgör medvetandets referens ?.
Tråden får då fungera som mitt ”Delta-Koncept-fönster”, på vilken jag skriver om enbart sådant som rör konceptet.

/ Illusionen

Hej skrev långa kommentarer nyss men det inlägget försvann! I princip
-det är hög tolerans på yttrandefriheten på detta forum har jag till min stora glädje märkt! Har själv blivit avstängd från tex vof och cencurerad på andra saiter.
-Dina mer spektakulära slutsatser är ju jätteviktiga, det kan ge glädje och mer förståelse för dig. Glädjen/energin gör att man tittar mer på dina formler och motverkar den negativa kraft som kanske initialt uppstår.
-För mig är "notationen" alltså när formler skrivs med data språk i stället för vad jag är van vid från matte och fysikböskerna i skolan. (antagligen har det lite med att jag är lite ordblind att göra)
-Jag anser att vi inte är avgränsade gentimot omgivningen på ett självklart sätt (hudkostymen). I det "rumsliga" påverkar allt allt (även om "kraften" blir väldigt låg i de flesta fall). Vi "växelverkar" alltså med allt annat. För mig är slutsatsen att jag är allt, jag är naturen och "gud". Mitt medvetande är "överallt". Det följer ffa av den atomära teorin.(vi kan se att "atomer" förhåller sig olika till varandra i universum. Kanske bildar de "en sten", "ett träd" en människa osv. strukturer som är "föränderliga"
Jaget är alltså helheten.
- När du skriver "växelverkan" tror du då på den fria viljan eller slump?(verkar ologiskt)