Bevisar Einstein solipsismen?

[förstår mig själv]

Hej. Påtal om medvetande. Om vi tänker oss ett koordinatsystem. x y z(rum/öga) sedan har vi "koordinater" för känslorna. De känslor som har ett "gott" egenvärde. Dvs känns bra. Även koordinater för det som har ett "ont" egenvärde=känns dåligt. Känslorna är det enda som vi kan "värdera" och förstå. De är även "koordinater" som alltså är "värden" som "hänger i hop med ögats/rummets koordinater. Det går att kvalitativt beskriva en känsla i goda och onda, dvs motsvarande "enhet". Det går även att "kvantitativt" beskriva känslan "styrkan".
Om vi tar tex SMÄRTA. I vården brukar den kvantifieras med tex VAS. "Värdet" 0 är upplevd frånvaro av smärta, värdet tio är det ondaste man kan föreställa sig "pungspark"!? "Lägga en hand" på en glödande platta. Kvalitativt kan den beskrivas som tex "brännande", "stickande" osv.
När vi "upplever" så kan upplevelsen beskrivas med koordinaterna. Det som är "uppenbart" är att de olika koordinaterna förhåller sig på ett "logiskt" bestämt sätt till varandra.
Om vi tex upplever "slå knytnäven hårt i bordet" i "ögats/rummets dimension kommer vi "se" handen närma sig bordet. Vi kanske känner "rädd" eller känslan av "luftmotstånd". Det sker vad vi kan betäckande som en förändring av koordinaternas värde. Sedan när vi ser "handen på bordet"(men inte innan) kommer koordinaten för smärta att anta ett "förändrat" värde.
Vidare i "örats" dimension kommer ljudet(smällen som uppstår) att anta en "koordinat".
Tänk på att vi får inte ont eller hör någon smäll innan handen "träffar" bordet.
Tänk på att de olika koordinaternas värden står i logisk förbindelse med varandra/de olika dimensionerna är kopplade. När vi registrerar så kan vi "förstå" sambanden mellan "dimensionerna". "Teorier" uppstår automatiskt. Naturlagarna är alltså sambandet=teorierna.
På detta sätt "förstår vi". Om vi tex fokuserar på rummet och registrerar/mäter så kan tex teorier om fysik uppstå. Dock så har vi inte insett värdet av att ha många "mätdata" att arbeta med. Att även använda känslans dimensioner.
Känslorna har ingen "storlek" i rummet.
På detta sätt anser jag att "jaget" blir definerat.
Alla har "sitt eget" koordinatsystem som följer logiskt.
Tex gubben i rymden har sitt eget koordinat system och dennes verklighet blir en annan efter resan än "den som är kvar". Oändligt med verkligheter måste finnas."parallella"/universum.
Sådant vi kallar "trolleri" kan uppstå genom att förstå och finna samband i andra dimensioner.

[Algotezza]

Ni känner ju till mitt koncept, och är vid det här laget säkert trötta på att lyssna på
mina argument, men vill ändå nämna följande som ytterligare en pusselbit.
Mitt resonemang bygger förenklat på Eulers formel och växelverkan.
Det vi förnimmer är en effekt av den obalans som växelverkan förorsakar.
Förnimmelse kräver alltså en växelverkan-kommunikation mellan minst två partiklar.
Personligen tror jag därför att solipsism ej kan resultera i förnimmelse.

/ Illusionen

Förnimmelser kräver främst förnimmelseförmåga samt en relation mellan förnimmare, förnimmelseförmåga och det som går att förnimma som tar sig uttryck i förnimmande och förnimmelser. Detta kan iofs abstrakt uttryckas som "en växelverkan-kommunikation mellan minst två partiklar" där kommunikation kan tolkas som reciprokt förnimmande.

[Pilatus]

S och icke S handlar ej om någon känsla, det handlar om hur världen är beskaffat (oavsett vad man tycker om det eller ej). I TOV lägger man, i teorimodellen, till det noumenala, dvs om man antar att TOV är sann så måste man även anta att de icke-för stunden, upplevda fenomen existerar i en för sig av upplevelsen oberoende form, medan man, om man utgår från att S inte är sann ej lägger till något bortom den egna upplevelsen. Man kan således vara en övertygad anhängare av TOV men att S ändå är sann. Tvärt om är också möjligt men dock ej så vanligt, antar jag då även S ger sken av TOV. Det går ej att ur den egna immanenta erfarenheten se skillnad på S och icke-S, vilket just gör att man ej kan veta om S är sann eller ej.

Så även om solipsismen är sann måste vi hålla fast vid den moral vi har, och den empati vi känner etc. Det gör med andra ord ingen skillnad? Är det då en filosofisk fråga alls? Vi kommer inte längre än till att frågan inte kan besvaras.

Möjligen är det ett problem om Kalle är övertygad om solipsismen och börjar handla som en fullblodspsykopat. Jag utgår från att domstolen totalt ignorerar Kalles försäkran om att vara den ende. Kanske får han tala med någon psykiatriker.

Jag ser inte något skäl att anta att solipsismen skulle kunna vara sann. Att det inte går att bevisa hur det förhåller sig behöver ju inte betyda att det på något sätt verkar rimligt. Varför skulle ett sådant solipsistiskt superego bildas?

[freddemalte]

Så sant Pilatus, moralen har inget med S och icke-S att göra. Moralen är kopplad till hur man förhåller sig till en upplevelse, sina känslor, kunskap etc. I och med att det ej går att avgöra huruvida S föreligger eller ej har det så att säga ingen impact på varken livsåskådning, moral eller sätt att leva. Den metafysiska solipsismen och TOV handlar om hur världen är beskaffad och inte hur den upplevs vara. S har inte heller med egoism att göra. Man måste väl förkasta S för att vara egoist annars har man ju ingen att vara egoistisk mot. S är således ingen lära eller livsåskådning utan en modell för verklighetens beskaffenhet. Däremot finns det många som får lida i världen i kölvattnet av mång märkliga religiösa och icke-religiösa uppfattningar. Du har dock rätt i att det troligtvis är så att en människa som är en övertygad solipsist kanske skulle finna skäl i att inte bry sig om andra i kraft av sin övertygelse om att andra ej finns, å andra sidan finns det ju en hel del vidriga och elaka människor som handlar så i kraft av just sin övertygelse att andra människor existerar etc. Slutsatsen är att människans beteende ej kan avgöra huruvida världen är S eller icke-S då det ej kan skiljas på utifrån det fenomenella.

[Väderkvarn]

Nej absolut inte. Einstein och hans teori finns också bara i mitt huvud.

[freddemalte]

Frågan är vad som avses med bevis? Enligt gängse epistemologi, empiri etc kan S varken bevisas eller motbevisas, utan enkom utgöra en hypotes om hur världen är beskaffad. Detta då det ej går att träda utanför den egna upplevelsen, dvs överskrida det immanenta. Vi försöker att, via fantasin och abstraktionen, transcendera utanför den egna erfarenheten och genom detta föreställa oss det noumenala. Denna föreställning är dock i sig också enkom en aspekt av det immanenta tillståndet i upplevelsen. Längre ner i kaninhålet kommer vi ej.

[Väderkvarn]

Frågan är vad som avses med bevis? Enligt gängse epistemologi, empiri etc kan S varken bevisas eller motbevisas, utan enkom utgöra en hypotes om hur världen är beskaffad. Detta då det ej går att träda utanför den egna upplevelsen, dvs överskrida det immanenta. Vi försöker att, via fantasin och abstraktionen, transcendera utanför den egna erfarenheten och genom detta föreställa oss det noumenala. Denna föreställning är dock i sig också enkom en aspekt av det immanenta tillståndet i upplevelsen. Längre ner i kaninhålet kommer vi ej.

Exakt Fredde!!!!
Och om man inte förstår det har man heller inte förstått vad S innebär.

[Zokrates]

Det finns gott om hypoteser i kaninhålet som är både verklighetsfrånvända och absurda, det är förmodligen lika vettigt att tro på solipsism som att tro att Alice i undervärlden är en i sanning överensstämmande korrekt självbiografi. Vad hade Einstein med detta egentligen att göra?

[freddemalte]

Hej Zokrates

För det första handlar S ej om huruvida man tror på den eller ej. För det andra (vilket i och för sig ej har med saken att göra) finns det väl inget som motsäger att en sådan värld som den i Alice i Underlandet skildrar ej kan existera i Universum. Men som sagt, det har ej med S att göra. Förresten är det inte du som inlevelsefullt brukar beskriva besök av rymdvarelser, NDU etc? Gränsen för det absurda är nog lite upp till var och en att dra. Ett öppet sinne kan aldrig skada - åtminstone vad avser filosofi.

[Zokrates]

Jag tror på det jag upplevt, sett med egna ögon, även om mitt logiska sinne säger att det är omöjligt. Jag behöver inte kunna förklara det jag upplever, så svar ja, jag tror på mycket. I min mening är det iofs fel av mig att använda ordet tro, då jag faktiskt vet, så min tro handlar egentligen mer om orsaken bakom, än fenomenen i sig, här är mitt sinne väldigt öppet för spekulationer.
I varje fall är jag inte särskilt unik med mina erfarenheter.

[förstår mig själv]

Ta exemplet med gubben. vi på jorden kommer se att vi åldrats mer. Gubben tycks förstå detta. Dock om gubben hade ett eget medvetande skulle han se och förstå att han "åldrats" mer och att "vi" som var kvar på jorden skulle vara yngre. Detta sker "samtidigt" det uppstår 2 "verkligheter. Gubben själv är bara medveten då han har "sig själv" som referens.
Kan inte förstå att det skulle bli på annat sätt.
Och tex långsamma rörelser skulle likväl medföra nya universa.

[freddemalte]

Rent upplevelseässigt är det ingen skillnad på S och icke S. Har inte det framgått vid det här laget?

[reflex]

Jag borde inte blanda mig i den här diskussionen men jag kan inte låta bli att kommentera.
Eftersom jag inte varit i kontakt med ordet solipsism tidigare tvingades jag Googla lite.
Solipsism är en filosofisk tanke där man tänjer ut tänkandet om verklighetens beskaffenhet utöver ett slags gräns.
Alla känner vi oss säkert utanför emellanåt men när man försöker ge detta utanförskap ett eget rum hamnar man i ett tankerum som gränsar till autism.
Sannolikheten att jag skulle vara ensam med mitt medvetande och att allt annat skulle var "typ" en dröm är mycket liten.
Solipsismens tanke är därför bara ett sätt att "kittla" medvetandet. I bästa fall kan det hjälpa till att lösa upp stelnade tankestrukturer och att leda tanken i nya spår.

[reflex]

Jag tror på det jag upplevt, sett med egna ögon, även om mitt logiska sinne säger att det är omöjligt. Jag behöver inte kunna förklara det jag upplever, så svar ja, jag tror på mycket. I min mening är det iofs fel av mig att använda ordet tro, då jag faktiskt vet, så min tro handlar egentligen mer om orsaken bakom, än fenomenen i sig, här är mitt sinne väldigt öppet för spekulationer.
I varje fall är jag inte särskilt unik med mina erfarenheter.

En fråga bara:
Litar du alltid till hundra procent på dina sinnens vittnesbörd?

[Illusionen]

Ja, om någon variant av TOV är en korrekt beskrivning av verkligheten så torde ditt resonemang stämma, dvs din teori verkar fullt rimlig. Om S är sann innebär det enbart att oordningen ej är öht, utan enkom den genom rekursiviteten av i stabiliserade e från pi som ett allena tillstånd av ordning. Om man ska lyfta in kvantfysiken i detta skulle man kunna säga att det i TOV-modellen kan vara som så att världen är en soppa av icke lokaliserade kvanttillstånd som ej fått någon realitet i ontologisk mening, men att det i världen som utgör den medvetna observationen innebär en lokal kollaps av tillstånden till en rigid framträdelse av en upplevd värld där kvalia utgör själva produkten av kollapsen. Enligt TOV kan då även flera sådana tillstånd existera parallellt och även interagera med varandra utifrån olika perpektiv. Om S är sann existerar det ej några icke-kollapsade kvanttillstånd, utan enkom en allena rigid, kollapslikande varapunkt som utgör själva kvaliatillståndet utan yttre koppling eller orsak. Det bara är.

God morgon Fredde,

Nästa steg på vägen mot att vi förhoppningsvis ska uppnå en gemensam åsikt.

Du skriver citat, "Om S är sann innebär det enbart att oordningen ej är öht, utan enkom den genom rekursiviteten
av i stabiliserade e från pi som ett allena tillstånd av ordning."

Den här formuleringen är extra intressant då den berör själva kärnan i mitt resonemang.
Rekursiviteten får nämligen även den en förklaring i konceptet.

I vår (via egenreferensen formade) verklighet med dess förnimmelser tillämpar vi ord som stilla, fast punkt, orörlig o s v.
Det vi EJ registrerar (p g a maskeringsprincipen) är den underliggande förändring som verkligheten är överlagrad på.
Den här underliggande dolda förändringen beskriver jag som en skalfaktorförändring, SKF.
Rekursiviteten är en direkt funktion av den maskerade/dolda skalfaktorförändringen.
Det som fått mig så övertygad om att detta är rätt spår, är att jag via konventionell hållfasthetslära kom till denna slutsats.
Fenomenet TID är det BALANS-SUBSTITUT som ”ersätter” den skalfaktorförändring vi ej är varse (p g a att egenreferensen
ej ”ser” sin egen struktur).

Enligt min "bild" finns det sedan ytterligare en nivå, då vi även måste definiera hur SKF förhåller sig till egenreferensen.
Det är alltså lite av hönan och ägget.

Väntar med stort intresse på din kommentar.

/ Illusionen