Vad utgör medvetandets referens?

[Illusionen]

Hej skrev långa kommentarer nyss men det inlägget försvann! I princip
-det är hög tolerans på yttrandefriheten på detta forum har jag till min stora glädje märkt! Har själv blivit avstängd från tex vof och cencurerad på andra saiter.
-Dina mer spektakulära slutsatser är ju jätteviktiga, det kan ge glädje och mer förståelse för dig. Glädjen/energin gör att man tittar mer på dina formler och motverkar den negativa kraft som kanske initialt uppstår.
-För mig är "notationen" alltså när formler skrivs med data språk i stället för vad jag är van vid från matte och fysikböskerna i skolan. (antagligen har det lite med att jag är lite ordblind att göra)
-Jag anser att vi inte är avgränsade gentimot omgivningen på ett självklart sätt (hudkostymen). I det "rumsliga" påverkar allt allt (även om "kraften" blir väldigt låg i de flesta fall). Vi "växelverkar" alltså med allt annat. För mig är slutsatsen att jag är allt, jag är naturen och "gud". Mitt medvetande är "överallt". Det följer ffa av den atomära teorin.(vi kan se att "atomer" förhåller sig olika till varandra i universum. Kanske bildar de "en sten", "ett träd" en människa osv. strukturer som är "föränderliga"
Jaget är alltså helheten.

- När du skriver "växelverkan" tror du då på den fria viljan eller slump?(verkar ologiskt)

ANG SLUMP

Begreppet slump är hemmahörande i vår verklighet och således i det jag benämner det atomära perspektivet.
Då vår verklighet (enligt mitt koncept) är en transformerad illusion, så inryms slumpen i denna illusion,
vars existens utanför din egen förnimmelse kan ifrågasättas !
Redan här anar du dig säkert till att din fråga är av mer djupgående karaktär.

Då jag i någon bemärkelse är troende, med genomgående kristna värderingar, är frågan även kopplad till
vad vi/jag avser med Gud och Guds-begreppet.
Jag bör alltså fråga mig själv vad är Gud enligt mitt synsätt ?
I någon tråd jag nyligen läste här på FF beskrivs t ex Gud som en varelse.

För mig är Gud något som inbegriper de abstrakta strukturer och mekanismer som jag själv försöker beskriva,
och som griper in i vår verklighet, och då även innefattar det universella perspektivet.
Gud är m a o något abstrakt och allt överordnat för mig. Även slumpen ingår alltså ytterst perifert, men lagbundet.
Att beskriva Gud som en vitklädd patriark eller annan typ av varelse är alltså för mig främmande.

Min personliga uppfattning blir mot denna bakgrund att frågan är av den art att den inte kan besvaras innan
flera i dag obesvarade fundamentala frågor fått sina svar.

I tråden Hur kunde Big Bang ske ?, förklarar jag att,
”Vår verklighets fenomen är EJ DIREKT ANVÄNDBARA för beskrivning av universum.”.
Begrundar du detta påstående, så förstår du förhoppningsvis mig och "slumpen" bättre.

/ Illusionen

[holoteist]

Om jag får lov att säga så så är problemet med europeisk filosofi att den saknar slutkläm. Det finns anledning att lära av jänkarnas mer definitiva stil. Inte för att ditt koncept, Illusionen, saknar slutklämmar, men det är sant att bristen på punchline är som en sjukdom i hela EU.

Det där förstod jag inte ett dugg av, kan du exemplifiera. Jag har alltid tyckt att giganterna inom filosofi kommer från Europa. Kanske tänker du på populära amerikanska filosofer som Daniel Dennett, Ayn Rand, Robert Nozick, Peter Singer, Thomas Nagel, John Dewey, Edmund Gettier och John Rawls.

Jag tänkte I princip på efterkrigstidens filosofi. Ja, jag håller med exemplen du angav.

[Illusionen]

ANG TIDENS RIKTNING

Tid är ett fundamentalt begrepp/fenomen i vår tillvaro, som är svårt att definiera, och frågan om
dess natur är något som har engagerat vetenskapsmän och filosofer i alla tider.

TID och tidens natur är även det mest intressanta och fundamentala fenomenet i mitt koncept.
I tidigare inlägg definierar jag tid som ett balanssubstitut.
Tid kan då ses som en funktion av referens-differensen mellan atomärt och universellt perspektiv.
Av detta följer att fenomenet tid även kan betraktas som en konsekvens av medvetandets referens,
vilket i sin tur öppnar för olika tänkbara varianter, beroende av bakomvarande interferens-mekanismer.

Om medvetandets referens har den karaktär jag tycker mig ana, finns det orsak att ställa en intressant fråga
om tidens ”riktning”, särskilt vid växelverkan mellan kommunicerande atomer hos två individers medvetanden.
Låt oss benämna individerna A respektive B.
Antag sedan att fenomenet tid kan vara komplext till sin natur.
A och B tycker sig båda förnimma att tiden har en ”riktning” framåt i tid (”tiden går”).
Denna "riktning" är beroende av aktuell (A eller B) medvetandereferens.

Detta har fått mig att fråga vad filosofin anser om tidens riktning ?
Observera att ”riktning” här även kan innefatta imaginära termer/komponenter.

• Kan det förhålla sig så att den tid A respektive B anser sig förnimma i något avseende skiljer sig åt ?
• Kan denna skillnad i så fall liknas vid att de har olika ”riktning”, t ex i imaginärt avseende ?
• Vad säger filosoferna om detta ?

/ Illusionen

[reflex]

ANG TIDENS RIKTNING

Tid är ett fundamentalt begrepp/fenomen i vår tillvaro, som är svårt att definiera, och frågan om
dess natur är något som har engagerat vetenskapsmän och filosofer i alla tider.

TID och tidens natur är även det mest intressanta och fundamentala fenomenet i mitt koncept.
I tidigare inlägg definierar jag tid som ett balanssubstitut.
Tid kan då ses som en funktion av referens-differensen mellan atomärt och universellt perspektiv.
Av detta följer att fenomenet tid även kan betraktas som en konsekvens av medvetandets referens,
vilket i sin tur öppnar för olika tänkbara varianter, beroende av bakomvarande interferens-mekanismer.

Om medvetandets referens har den karaktär jag tycker mig ana, finns det orsak att ställa en intressant fråga
om tidens ”riktning”, särskilt vid växelverkan mellan kommunicerande atomer hos två individers medvetanden.
Låt oss benämna individerna A respektive B.
Antag sedan att fenomenet tid kan vara komplext till sin natur.
A och B tycker sig båda förnimma att tiden har en ”riktning” framåt i tid (”tiden går”).
Denna "riktning" är beroende av aktuell (A eller B) medvetandereferens.

Detta har fått mig att fråga vad filosofin anser om tidens riktning ?
Observera att ”riktning” här även kan innefatta imaginära termer/komponenter.

• Kan det förhålla sig så att den tid A respektive B anser sig förnimma i något avseende skiljer sig åt ?
• Kan denna skillnad i så fall liknas vid att de har olika ”riktning”, t ex i imaginärt avseende ?
• Vad säger filosoferna om detta ?

/ Illusionen

Jag borde inte blanda mig i detta men på sätt och vis är det du som är orsak till att jag över huvud taget har någon åsikt om vad tid är.
Tidigare i livet var tid bara något som flyter fram som en ström, tiden går. I och för sig hade jag uppmärksammat att somliga anser att tiden inte finns, men inte reflekterat så mycket över detta. Det har ju faktiskt ingen som helst betydelse i det praktiska livet. Tiden går, helt enkelt.
Men om man funderar på vad tid egentligen är så är det inte alls så enkelt.
Eftersom tid är beroende av rörelse så innebär det att om alla rörelser(händelser) skulle upphöra så skulle också tiden upphöra att existera. För att vi ska kunna mäta tid så måste någonting röra sig. Och vad mera är så kräver tiden också för sin existens att någon mäter den. Annars har vi enbart rörelse(eller händelse), ingen tid. Tiden är enbart ett verktyg och kan inte ha någon "riktning", annat än om vi människor kopplar den till minnet av händelser och förväntade framtida händelser.

[Pilatus]

Och vad mera är så kräver tiden också för sin existens att någon mäter den.

Tiden är något som berör all materia, från universums födelse till dess bortdöende. Det du mäter som tid är inte beroende av om någon mäter den. Dygn och årstider passerade innan någon kom på att konstruera kalendrar och tidmätande instrument.

Annars har vi enbart rörelse(eller händelse), ingen tid. Tiden är enbart ett verktyg och kan inte ha någon "riktning", annat än om vi människor kopplar den till minnet av händelser och förväntade framtida händelser.

Givetvis har tiden en riktning, tid kan inte återfås då den en gång passerat.

[förstår mig själv]

ANG TIDENS RIKTNING

Tid är ett fundamentalt begrepp/fenomen i vår tillvaro, som är svårt att definiera, och frågan om
dess natur är något som har engagerat vetenskapsmän och filosofer i alla tider.

TID och tidens natur är även det mest intressanta och fundamentala fenomenet i mitt koncept.
I tidigare inlägg definierar jag tid som ett balanssubstitut.
Tid kan då ses som en funktion av referens-differensen mellan atomärt och universellt perspektiv.
Av detta följer att fenomenet tid även kan betraktas som en konsekvens av medvetandets referens,
vilket i sin tur öppnar för olika tänkbara varianter, beroende av bakomvarande interferens-mekanismer.

Om medvetandets referens har den karaktär jag tycker mig ana, finns det orsak att ställa en intressant fråga
om tidens ”riktning”, särskilt vid växelverkan mellan kommunicerande atomer hos två individers medvetanden.
Låt oss benämna individerna A respektive B.
Antag sedan att fenomenet tid kan vara komplext till sin natur.
A och B tycker sig båda förnimma att tiden har en ”riktning” framåt i tid (”tiden går”).
Denna "riktning" är beroende av aktuell (A eller B) medvetandereferens.

Detta har fått mig att fråga vad filosofin anser om tidens riktning ?
Observera att ”riktning” här även kan innefatta imaginära termer/komponenter.

• Kan det förhålla sig så att den tid A respektive B anser sig förnimma i något avseende skiljer sig åt ?
• Kan denna skillnad i så fall liknas vid att de har olika ”riktning”, t ex i imaginärt avseende ?
• Vad säger filosoferna om detta ?

/ Illusionen

Hej bra och interessant frågeställnig. Istället för tex rörelse och händelser kan man tänka sig det vi förnimmer i rummet som ordningsföljder. Att det som vi ser faller ut i en logisk ordning.(naturlagarna, samband).
Våra upplevelser "faller" ut enligt en logisk ordning dvs enligt samband. Med teorier förstår man samband. Därför är det möjligt för hjärnan att förstå naturen.
Upplevelserna kan beskrivas genom att ge värde åt det som förnimmes. I rummet med x,y,z koordinat och i det "imaginära"/känslor med nya axlar/dimensioner.
har tex serien 2-4-6 en riktning?

ps läste i (illustrerad vetenskap) att man "beräknat" att medvetandet bara kunde prestera ca 10-20 bit. Men om man räknade in hjärnans hela potential (undermedvetna) så var siffran 11 200 000 bit. När man får tillgång på ett "medvetet sätt" till detta kan man bilda "fantastiska teorier". Spinosa finner det han kallar för den intuitiva kunskapen(intellektuella kunskapen om gud).

[Pilatus]

har tex serien 2-4-6 en riktning?

Bara om du anser att 4 är större än 2 och att 6 är större än 4.

[Illusionen]

ANG DOPPLEREFFEKT OCH ”RÖDFÖRSKJUTNING”

När jag skriver är det ofta i bestämd form som om jag visste, men glöm inte min grunduppfattning att
INGEN förstår på ett djupare plan. Min erfarenhet så här långt är att det för varje dörr jag tycker mig öppna,
finner jag minst två nya som jag inte känner till vad de döljer. Det jag skriver, och det gäller generellt,
ska alltså enbart betraktas som mina personliga FÖRSLAG till svar på vissa delfrågor.

S k ”rödförskjutning” har påvisats via mätningar som har utförts från jorden till olika galaxer och stjärnor.
Edwin Hubble visade att rödförskjutningen ökar linjärt men avståndet och i och med detta anses det bevisat
att universum hela tiden expanderar.
Jag är mycket skeptisk till denna allmänt hållna slutsats, liksom till Big Bang.
Orsaken till min skeptiska inställning förklaras i det följande.

Enligt mitt koncept besitter/innefattar universum minst en överordnad struktur, med andra avvikande
referensstrukturer, som är överordnad vår verklighet. Konceptet beskriver detta som,
ATOMÄRT PERSPEKTIV: Medvetandet (vår verklighet) inkl rummets punkt-referens-koordinater.
UNIVERSELLT PERSPEKTIV: Balanserat Dubbel-Referens-Perspektiv, DRP.

Såväl RELATIVITET, RÖDFÖRSKJUTNING som OÄNDLIGHET kan ses som konsekvenser av REFERENS-DIFFERENSEN
mellan ATOMÄRT och UNIVERSELLT perspektiv.

Med detta inlägg vill jag förtydliga hur de NORMERADE termerna +C, -C, +jC och -jC, involveras i resonemanget,
i enlighet med vad balanskriteriet DELTA stipulerar.

Rörelser, V, i den "atomära" världen ger verkningar i G, (beskrivs i kapitel 15, Relativitet).
Rörelsen V, växelverkar med respektive, +C, -C, +jC och –jC, som samtliga är normerade med avseende på G.
Det innebär att projektionerna inom DELTA förändras inbördes, men med bibehållen total balans för DELTA.
I motsats till i konceptet, har jag här valt att bl a definiera V annorlunda, för att göra resonemanget enklare att förstå.

Det vi förnimmer i vår atomära verklighet, är EJ NORMERADE avvikelser i Grundtillståndet, G.
Det kan uttryckas som att det vi förnimmer är funktioner av kombinationer av ovanstående NORMERADE projektioners
"substitut" (= funktion av differens mellan normerat och ej normerat).

RÖDFÖRSKJUTNING, betraktat som en Dopplereffekt, är speciellt i detta sammanhang då den refererar till fältrelationer.
VIKTIGT att notera är att kvanta t ex 1/C har ett växelverkan-värde motsvarande kvantas normerade värdet.
Kvantas normerade värde erhålls genom invertering och polvändning.
Konsekvensen av detta är att rödförskjutningen, i form av frekvensspektraförskjutningi riktning mot det lågfrekventa hållet,
kan registreras p g a dess icke normerade karaktär.
Detta innebär att rödförskjutningen kan ses som ett ”medelvärde”, bestämt av roten ur produkten av,
normerat (t ex +C) och polvänt ej normerat (t ex 1/+C).

OBSERVERA att ovanstående resonemang i sin helhet refererar till MEDVETANDETS REFERENS !
Att då generellt hävda att universum expanderar, utan att samtidigt förklara hur medvetandets referens
kommer in i bilden, tolkar jag som att experterna förbisett något mycket väsentligt (= medvetandets referens).

Via Dopplereffekten påverkas den observerade frekvensen hos det mottagna ljuset/fälten av relativrörelse, V,
mellan sändande och mottagande atom. Effekten är enligt konceptet en funktion av det NORMERADE FÖRHÅLLANDET
mellan EXPANSION och KONTRAKTION, eller om man så föredrar roten ur produkten av normerat och ej normerat.

Dopplerfrekvensen är en funktion av dubbelrotationen, och således även av +jC och –jC, enligt figur 4 (http://www.maticweb.com).
I den observerande positionen skall därför både +C och –C respektive +jC och –jC beaktas.
Det innebär att efter reella axeln skall +C och –C beaktas vid relativrörelse, V.
Utefter imaginära axeln skall på motsvarande sätt +jC och –jC beaktas vid relativrörelse, V.
Utgående från detta erhålls enligt konceptet nedanstående frekvenser .

REELLT

REF. V = 0 ger √ +C / –C ~ ± j

+V: √ (+C+V) ∙ 1 / (–C+V) ~ √– (C+V) / (C–V)
–V: √ (+C–V) ∙ 1 / (–C–V) ~ √– (C–V) / (C+V)

IMAGINÄRT

REF. V = 0 ger √ +jC / +jC ~ ±1

+V: √ (+jC+jV) ∙ 1 / (–jC+jV) ~ √– j(C+V) / j(C–V)
–V: √ (+jC–jV) ∙ 1 / (–jC–jV) ~ √– j(C–V) / j(C+V)

Ovanstående resulterar i f-koordinatrelationerna,

Doppler-frekvens RE :

f +V = fo ∙ j√(C+V) / (C–V) / j = fo √(C+V) / (C–V)
f –V = fo ∙ j√(C–V) / (C+V) / j = fo √(C–V) / (C+V)

Doppler-frekvens IM :

f +V = fo im ∙ j√j(C+V) / j(C–V) / 1 = j fo √(C+V) / (C–V)
f –V = fo im ∙ j√j(C–V) / j(C+V) / 1 = j fo √(C–V) / (C+V)

För mig innebär ovanstående att det ej går att hävda att universum EXPANDERAR, och ej heller att BIG BANG
är en trovärdig förklaring.
Personligen är jag beredd att gå så långt att jag betraktar dessa begrepp som ren nonsens.
Vad gäller universum är givetvis var och en fri att tro och tycka efter egen förmåga, men låt er ej duperas av
experterna, utan ifrågasätt tills ni anser er ha fått ett rimligt svar som ni förstår !

/ Illusionen

[förstår mig själv]

ANG DOPPLEREFFEKT OCH ”RÖDFÖRSKJUTNING”

När jag skriver är det ofta i bestämd form som om jag visste, men glöm inte min grunduppfattning att
INGEN förstår på ett djupare plan. Min erfarenhet så här långt är att det för varje dörr jag tycker mig öppna,
finner jag minst två nya som jag inte känner till vad de döljer. Det jag skriver, och det gäller generellt,
ska alltså enbart betraktas som mina personliga FÖRSLAG till svar på vissa delfrågor.

S k ”rödförskjutning” har påvisats via mätningar som har utförts från jorden till olika galaxer och stjärnor.
Edwin Hubble visade att rödförskjutningen ökar linjärt men avståndet och i och med detta anses det bevisat
att universum hela tiden expanderar.
Jag är mycket skeptisk till denna allmänt hållna slutsats, liksom till Big Bang.
Orsaken till min skeptiska inställning förklaras i det följande.

Enligt mitt koncept besitter/innefattar universum minst en överordnad struktur, med andra avvikande
referensstrukturer, som är överordnad vår verklighet. Konceptet beskriver detta som,
ATOMÄRT PERSPEKTIV: Medvetandet (vår verklighet) inkl rummets punkt-referens-koordinater.
UNIVERSELLT PERSPEKTIV: Balanserat Dubbel-Referens-Perspektiv, DRP.

Såväl RELATIVITET, RÖDFÖRSKJUTNING som OÄNDLIGHET kan ses som konsekvenser av REFERENS-DIFFERENSEN
mellan ATOMÄRT och UNIVERSELLT perspektiv.

Med detta inlägg vill jag förtydliga hur de NORMERADE termerna +C, -C, +jC och -jC, involveras i resonemanget,
i enlighet med vad balanskriteriet DELTA stipulerar.

Rörelser, V, i den "atomära" världen ger verkningar i G, (beskrivs i kapitel 15, Relativitet).
Rörelsen V, växelverkar med respektive, +C, -C, +jC och –jC, som samtliga är normerade med avseende på G.
Det innebär att projektionerna inom DELTA förändras inbördes, men med bibehållen total balans för DELTA.
I motsats till i konceptet, har jag här valt att bl a definiera V annorlunda, för att göra resonemanget enklare att förstå.

Det vi förnimmer i vår atomära verklighet, är EJ NORMERADE avvikelser i Grundtillståndet, G.
Det kan uttryckas som att det vi förnimmer är funktioner av kombinationer av ovanstående NORMERADE projektioners
"substitut" (= funktion av differens mellan normerat och ej normerat).

RÖDFÖRSKJUTNING, betraktat som en Dopplereffekt, är speciellt i detta sammanhang då den refererar till fältrelationer.
VIKTIGT att notera är att kvanta t ex 1/C har ett växelverkan-värde motsvarande kvantas normerade värdet.
Kvantas normerade värde erhålls genom invertering och polvändning.
Konsekvensen av detta är att rödförskjutningen, i form av frekvensspektraförskjutningi riktning mot det lågfrekventa hållet,
kan registreras p g a dess icke normerade karaktär.
Detta innebär att rödförskjutningen kan ses som ett ”medelvärde”, bestämt av roten ur produkten av,
normerat (t ex +C) och polvänt ej normerat (t ex 1/+C).

OBSERVERA att ovanstående resonemang i sin helhet refererar till MEDVETANDETS REFERENS !
Att då generellt hävda att universum expanderar, utan att samtidigt förklara hur medvetandets referens
kommer in i bilden, tolkar jag som att experterna förbisett något mycket väsentligt (= medvetandets referens).

Via Dopplereffekten påverkas den observerade frekvensen hos det mottagna ljuset/fälten av relativrörelse, V,
mellan sändande och mottagande atom. Effekten är enligt konceptet en funktion av det NORMERADE FÖRHÅLLANDET
mellan EXPANSION och KONTRAKTION, eller om man så föredrar roten ur produkten av normerat och ej normerat.

Dopplerfrekvensen är en funktion av dubbelrotationen, och således även av +jC och –jC, enligt figur 4 (http://www.maticweb.com).
I den observerande positionen skall därför både +C och –C respektive +jC och –jC beaktas.
Det innebär att efter reella axeln skall +C och –C beaktas vid relativrörelse, V.
Utefter imaginära axeln skall på motsvarande sätt +jC och –jC beaktas vid relativrörelse, V.
Utgående från detta erhålls enligt konceptet nedanstående frekvenser .

REELLT

REF. V = 0 ger √ +C / –C ~ ± j

+V: √ (+C+V) ∙ 1 / (–C+V) ~ √– (C+V) / (C–V)
–V: √ (+C–V) ∙ 1 / (–C–V) ~ √– (C–V) / (C+V)

IMAGINÄRT

REF. V = 0 ger √ +jC / +jC ~ ±1

+V: √ (+jC+jV) ∙ 1 / (–jC+jV) ~ √– j(C+V) / j(C–V)
–V: √ (+jC–jV) ∙ 1 / (–jC–jV) ~ √– j(C–V) / j(C+V)

Ovanstående resulterar i f-koordinatrelationerna,

Doppler-frekvens RE :

f +V = fo ∙ j√(C+V) / (C–V) / j = fo √(C+V) / (C–V)
f –V = fo ∙ j√(C–V) / (C+V) / j = fo √(C–V) / (C+V)

Doppler-frekvens IM :

f +V = fo im ∙ j√j(C+V) / j(C–V) / 1 = j fo √(C+V) / (C–V)
f –V = fo im ∙ j√j(C–V) / j(C+V) / 1 = j fo √(C–V) / (C+V)

För mig innebär ovanstående att det ej går att hävda att universum EXPANDERAR, och ej heller att BIG BANG
är en trovärdig förklaring.
Personligen är jag beredd att gå så långt att jag betraktar dessa begrepp som ren nonsens.
Vad gäller universum är givetvis var och en fri att tro och tycka efter egen förmåga, men låt er ej duperas av
experterna, utan ifrågasätt tills ni anser er ha fått ett rimligt svar som ni förstår !

/ Illusionen

Hej det är väl samma fenomen där som vid "Einstein bevisar solipsismen". Att rörelser är relativa att det inte finns någon "absolut referens" i rummet i universum. Oavsett var vi befinner oss i universum lär man se samma fenomen med rödförskjutning. Var kommer man att kunna förlägga "explotionspunkten". I sig själv?

[Illusionen]

ANG DOPPLEREFFEKT OCH ”RÖDFÖRSKJUTNING”

/ Illusionen

Hej det är väl samma fenomen där som vid "Einstein bevisar solipsismen".
Att rörelser är relativa att det inte finns någon "absolut referens" i rummet i universum.
Oavsett var vi befinner oss i universum lär man se samma fenomen med rödförskjutning.
Var kommer man att kunna förlägga "explosions punkten". I sig själv?

Ja, och orsaken är alltså att "medvetandets referens" ej beaktas.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

ANG DOPPLEREFFEKT OCH ”RÖDFÖRSKJUTNING”

/ Illusionen

Hej det är väl samma fenomen där som vid "Einstein bevisar solipsismen".
Att rörelser är relativa att det inte finns någon "absolut referens" i rummet i universum.
Oavsett var vi befinner oss i universum lär man se samma fenomen med rödförskjutning.
Var kommer man att kunna förlägga "explosions punkten". I sig själv?

Ja, och orsaken är alltså att "medvetandets referens" ej beaktas.

/ Illusionen

Huvudteorin säger ju att referensen är sinnena (ögon, öron och känslor) då förklaras det man kan mäta (doppler effekten).
Känslorna borde väl då på något sätt "motsvara" det komplexa/imaginära i din teori antar jag?

[Illusionen]

ANG DOPPLEREFFEKT OCH ”RÖDFÖRSKJUTNING”

/ Illusionen

Hej det är väl samma fenomen där som vid "Einstein bevisar solipsismen".
Att rörelser är relativa att det inte finns någon "absolut referens" i rummet i universum.
Oavsett var vi befinner oss i universum lär man se samma fenomen med rödförskjutning.
Var kommer man att kunna förlägga "explosions punkten". I sig själv?

Ja, och orsaken är alltså att "medvetandets referens" ej beaktas.

/ Illusionen[/quote]
Huvudteorin säger ju att referensen är sinnena (ögon, öron och känslor) då förklaras det man kan mäta (doppler effekten).
Känslorna borde väl då på något sätt "motsvara" det komplexa/imaginära i din teori antar jag?[/quote]

EXAKT !
När jag efterlyser din definition av "känsla", är det just detta jag avser.
Försök att vidareutveckla detta, så kommer många här på FF ant att förstå dig bättre.

/ Illusionen

[Illusionen]

Illusionen: ”Vår verklighets fenomen är EJ DIREKT ANVÄNDBARA för beskrivning av universum.”

Algotezza: ”Frågan är vad man i så fall ska utgå från i stället.”

Illusionen: Är osäker, men om ”medvetandets egenreferens” är involverad (t ex via polarisation av G) i skapandet av vår
atomära verklighet (vilket jag tror) förefaller det som att vi får acceptera att vi saknar förutsättningar att förstå universum fullt ut.

Att vi har svårt att tänka oss OÄNDLIGHETEN, är troligen en konsekvens av dessa saknade förutsättningar, som har sin grund i
den ”förskjutningseffekt” som ”egenreferensen” förorsakar via maskeringsprincipen. Oändlighetsbegreppet skulle alltså kunna
tänkas ingå som ett indirekt bevis för förekomst av "medvetandets egenreferens".

Om vi nu likväl önskar utgå från någonting, är ljusets hastighet, c, länken som binder samman det atomära perspektivet
(= vår verklighet) med det universella perspektivet.
Ljusets hastighet är en komplex funktion av tid, där jag betraktar tid som ett ”balans-substitut”, alltså något som ersätter
det den egna referensen döljer via maskeringen .
Det innebär att även om vi i framtiden skulle kunna beräkna och/eller simulera en ”c-transformering” från vår verklighet till
det universella, så skulle förmodligen resultatet bli något som vi ej förmår ta till oss, p g a ljusets komplexa karaktär.
Det skulle m a o antagligen ligga utanför vår fattningsförmåga, men helt säker går det ej att vara.
Skulle det gå att genomföra skulle det vara fascinerande.

http://www.youtube.com/watch?v=DlIPyey3_YY

/ Illusionen

[Illusionen]

ANG BIG BANG

I inledningen till mitt koncept, och i tråden, Hur kunde Big Bang ske ?, beskriver jag uppenbara brister
i hävdandet av Big Bang. Då Big Bang har beröringspunkter med föreliggande tråd, önskar jag därför även
kommentera frågeställningen här. I korthet går kritiken ut på följande.

Enligt konceptet innefattar universum minst en överordnad struktur, med andra avvikande referensstrukturer,
som är överordnad vår verklighet. Konceptet beskriver detta som,
ATOMÄRT PERSPEKTIV: Medvetandet inkl rummets punkt-referens och linjära koordinater.
UNIVERSELLT PERSPEKTIV: Balanserat Dubbel-Referens-Perspektiv, DRP.

Big Bang kan, ur det ATOMÄRA perspektivet, ses som en typ av "noll-genomgång".
M a o inga konstigheter behöver tillgripas, utan ett logiskt förankrat resonemang.

Det ”universella” perspektivet innefattar vårt ”atomära” perspektiv i form av avvikelser i G,
där sinnets atomstruktur innefattas, men därutöver även en ”balanserande” spegling.
Förenklat kan det ”atomära” perspektivet betraktas som överlagrat det ”universella” perspektivet.
Det ”universella” perspektivet tilldelas därigenom, till skillnad från det ”atomära” perspektivets
fixa referenspunkter, referenser av CIRKULÄR karaktär.

Om ovanstående huvudhypotes skulle visa sig stämma, är vårt medvetande, inkl den verklighet vi förnimmer,
en överlagrad interferenseffekt mellan cirkulära referensstrukturer.
Utifrån detta resonemang hävdas i konceptet att ”vårt reella rum” med dess koordinater är en transformerad
överlagrad skeneffekt i universum, genererad via våra egna sinnens interna strukturer.
Det är denna struktur som enligt konceptet utgör en del av de referenser vi söker.

Utan tillgång till kunskap om denna referens kan vi, enligt min personliga övertygelse, omöjligt ha
en korrekt och djupare förståelse och uppfattning om universums egentliga karaktär !

Om det förhåller sig så att det vi förnimmer är en transmissionseffekt inkluderande våra sinnens
interna strukturer, blir rimligen konsekvensen att forskarna försöker lyfta sig själva i håret när universum
beskrivs utifrån matematik vars regelverk formats av just det vi förnimmer.
Än märkligare blir det när det vi förnimmer förefaller vara en transmissionseffekt som ej enbart är
en funktion av vår interna egenstruktur.

När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, finns det därför,
enligt min personliga uppfattning skäl till att förhålla sig något skeptisk.

"Doubt is the origin of wisdom."
-.-
För att förtydliga min personliga skeptiska inställning, och uppenbara brister i nuvarande
vedertagen argumentation, kan följande exempel användas.

• Att t ex hävda att universum har en viss ålder, utan att samtidigt entydigt definiera och ge
svar på frågorna, vad är det vi FÖRNIMMER, och vad fenomen som TID står för, förefaller något
anmärkningsvärt. Att påstå att universum har en ”ålder” trots avsaknad av entydiga definitioner
kan då tolkas som ett förhastat påståendet, och att sannolikt ingen förstår, trots allt som skrivs
och hävdas i medierna. Konceptet hävdar att det atomära fenomenet TID inryms i universum,
som ett sub-fenomen, men att universum överordnat är tidlöst.
Konceptet redovisar även att fenomenet TID kännetecknas av en komplex natur.

• Einsteins relativitetsteori, baserad på Lorentz-transformationen, LT, säger att tiden är relativ,
och anses vara en av hörnpelarna inom fysiken. Antag, vilket är sannolikt, att TID är ett
komplext fenomen, och att LT endast tar hänsyn till den reella komposanten av TID.
Einsteins relativitetsteori beaktar i så fall ej den imaginära komposanten i TID,
och dess påverkan på resultatet. När fenomenet/begreppet TID inte är definierat, vad står då
begreppet relativitet för, om vi inte förmår förklara vad TID är och härrör från?
Det kan tyckas förmätet att hävda, men faktum kvarstår, ingen har kunnat förklara för mig
vad relativitetsbegreppet egentligen står för, och det är givetvis djupt otillfredsställande.

• Om TID är en obestämd förnimmelse i vårt medvetande, som kräver materia, är det då förenligt med
vårt förnuft att hävda att tid existerar utanför vårt medvetande och avsaknad av materia ?
Har man inte ett säkert svar på frågeställningen, bör man noga tänka sig för innan man reservationslöst,
som många förefaller göra, spekulerar kring frågor som rör bl a universums ålder, relativitet mm.

Till er som anammat Big Bang teorin önskar jag ställa följande enkla frågor.
Beskriv gärna samtidigt om Big Bang är en "process" som innefattar fenomenet TID.

- Refererar Big Bang till vår verklighet, eller något annat, t ex avvikande perspektiv ?
- Är Big Bang en skeneffekt (t ex genererad av MEDVETANDETS EGEN-REFERENS) ?
- VAD skapade Big Bang ?
- VAR skapas Big Bang ?
- NÄR skapas Big Bang ?
- Krävs TID för att förklara BB ?
- Vad är i så fall TID ?
- Existerar TID utanför det atomära perspektivet (= vår verklighet) ?
- Kan Big Bang beskrivas som en process om TID ej existerar ?
- Behöver fenomenet TID definieras, innan BB och BB:s konsekvenser läggs fast ?
- Är TID något som är KONSTANT , i alla avseenden, i universum ?
- Hur påverkas olika strukturer i universum av betraktarens REFERENSER ?
- Existerar vårt LINJÄRA atomära betraktelsesätt i universum ?

Om ni svarar på frågorna och refererar till något, t ex membran och överordnade dimensioner,
bör dessa definieras, då de rimligen ej existerar inledningsvis.

/ Illusionen

[Zokrates]

Både vad vi förnimmer och tid har förklarats ett antal gånger, det anmärkningsvärda tycks vara att du ignorerar förklaringarna.