Vad utgör medvetandets referens?

[Algotezza]

Illusionen - du verkar vara rationalist. Jag får intrycket att du menar man kan nå kunskap om verkligheten inte främst genom observation, experiment och empiri utan genom att fundera över den på sin kammare och utifrån förnuftets spekulation skapa formler som man menar är giltiga utan att förankra dem i empiri direkt utan bara i sitt eget förnuft och sin logik. Jag kan iofs ha missat något här men du har inte redogjort för dina kunskapskällor såvitt jag kan se

Man kan inte uppleva med sitt förnuft, med det kan man bara försöka förstå, sortera, systematisera och analysera det man upplevt/erfarit. Du använder också förnuftet för syntes när du bygger upp egna strukturer och använder fantasin för att skapa helheter som inte finns i yttre mening men som är uppbyggda av delar som finns, t.ex. enhörning, pegasus. Utan känsla och intuition som "pekar ut vägen" (alltså ett mål för t.ex. en analys) har förnuftet ingen riktning.

[Illusionen]

Både vad vi förnimmer och tid har förklarats ett antal gånger, det anmärkningsvärda tycks vara att du ignorerar förklaringarna.

Tyvärr Zokrates, jag delar inte din uppfattning, men det behöver inte vara något problem.
Jag ignorerar inget om svaret är trovärdigt.
Finns svaren bör det vara lätt för dig att kortfattat besvara frågorna i mitt senaste inlägg.

/ Illusionen

[Illusionen]

Illusionen - du verkar vara rationalist. Jag får intrycket att du menar man kan nå kunskap om verkligheten inte främst genom observation, experiment och empiri utan genom att fundera över den på sin kammare och utifrån förnuftets spekulation skapa formler som man menar är giltiga utan att förankra dem i empiri direkt utan bara i sitt eget förnuft och sin logik. Jag kan iofs ha missat något här men du har inte redogjort för dina kunskapskällor såvitt jag kan se

Man kan inte uppleva med sitt förnuft, med det kan man bara försöka förstå, sortera, systematisera och analysera det man upplevt/erfarit. Du använder också förnuftet för syntes när du bygger upp egna strukturer och använder fantasin för att skapa helheter som inte finns i yttre mening men som är uppbyggda av delar som finns, t.ex. enhörning, pegasus. Utan känsla och intuition som "pekar ut vägen" (alltså ett mål för t.ex. en analys) har förnuftet ingen riktning.

Jag har inget att invända mot din beskrivning, den verkar korrekt.
I tidigare inlägg har jag redogjort för min bakgrund och varför jag skrivit inlägg här på FF.
Det rör sig alltså om ett rent fritidsintresse, kombinerat med erfarenhet från virvelströmsprovning och mätteknik.
Mitt sätt att arbeta är i linje med tillvägagångssättet när jag under min yrkesverksamma tid utvecklade mätmetoder o dyl..
Observera att jag söker svar på frågor som ingen kunnat besvara.
I mina inlägg presenterar jag förslag till svar på aktuella frågor.
Det jag beskriver är i vissa delar unikt, så var kan jag förvänta mig att finna egentliga kunskapskällor ?

/ Illusionen

[Algotezza]

Illusionen - du verkar vara rationalist. Jag får intrycket att du menar man kan nå kunskap om verkligheten inte främst genom observation, experiment och empiri utan genom att fundera över den på sin kammare och utifrån förnuftets spekulation skapa formler som man menar är giltiga utan att förankra dem i empiri direkt utan bara i sitt eget förnuft och sin logik. Jag kan iofs ha missat något här men du har inte redogjort för dina kunskapskällor såvitt jag kan se

Man kan inte uppleva med sitt förnuft, med det kan man bara försöka förstå, sortera, systematisera och analysera det man upplevt/erfarit. Du använder också förnuftet för syntes när du bygger upp egna strukturer och använder fantasin för att skapa helheter som inte finns i yttre mening men som är uppbyggda av delar som finns, t.ex. enhörning, pegasus. Utan känsla och intuition som "pekar ut vägen" (alltså ett mål för t.ex. en analys) har förnuftet ingen riktning.

Jag har inget att invända mot din beskrivning, den verkar korrekt.
I tidigare inlägg har jag redogjort för min bakgrund och varför jag skrivit inlägg här på FF.
Det rör sig alltså om ett rent fritidsintresse, kombinerat med erfarenhet från virvelströmsprovning och mätteknik.
Mitt sätt att arbeta är i linje med tillvägagångssättet när jag under min yrkesverksamma tid utvecklade mätmetoder o dyl..
Observera att jag söker svar på frågor som ingen kunnat besvara.
I mina inlägg presenterar jag förslag till svar på aktuella frågor.
Det jag beskriver är i vissa delar unikt, så var kan jag förvänta mig att finna egentliga kunskapskällor ?

/ Illusionen

Egen erfarenhet, eget förnimmande är också en kunskapskälla. Vad jag är ute efter är om du kanske haft en mystik upplevelse, någon form av uppenbarelse som du sedan transkriberat eller transponerat till naturvetenskapliga formler och ett vetenskapligt språk.

[Illusionen]

Illusionen - du verkar vara rationalist. Jag får intrycket att du menar man kan nå kunskap om verkligheten inte främst genom observation, experiment och empiri utan genom att fundera över den på sin kammare och utifrån förnuftets spekulation skapa formler som man menar är giltiga utan att förankra dem i empiri direkt utan bara i sitt eget förnuft och sin logik. Jag kan iofs ha missat något här men du har inte redogjort för dina kunskapskällor såvitt jag kan se

Man kan inte uppleva med sitt förnuft, med det kan man bara försöka förstå, sortera, systematisera och analysera det man upplevt/erfarit. Du använder också förnuftet för syntes när du bygger upp egna strukturer och använder fantasin för att skapa helheter som inte finns i yttre mening men som är uppbyggda av delar som finns, t.ex. enhörning, pegasus. Utan känsla och intuition som "pekar ut vägen" (alltså ett mål för t.ex. en analys) har förnuftet ingen riktning.

Jag har inget att invända mot din beskrivning, den verkar korrekt.
I tidigare inlägg har jag redogjort för min bakgrund och varför jag skrivit inlägg här på FF.
Det rör sig alltså om ett rent fritidsintresse, kombinerat med erfarenhet från virvelströmsprovning och mätteknik.
Mitt sätt att arbeta är i linje med tillvägagångssättet när jag under min yrkesverksamma tid utvecklade mätmetoder o dyl..
Observera att jag söker svar på frågor som ingen kunnat besvara.
I mina inlägg presenterar jag förslag till svar på aktuella frågor.
Det jag beskriver är i vissa delar unikt, så var kan jag förvänta mig att finna egentliga kunskapskällor ?

/ Illusionen

Egen erfarenhet, eget förnimmande är också en kunskapskälla.
Vad jag är ute efter är om du kanske haft en mystik upplevelse, någon form av uppenbarelse som du sedan
transkriberat eller transponerat till naturvetenskapliga formler och ett vetenskapligt språk.

För mig har det varit viktigt att försöka finna tänkbara förklaringar på fundamentala frågor, frågor som har följt mig under längre tid.
Utan svar på frågorna, saknas grund för merparten av det som nu diskuteras här och i medierna, och det har stört mig.
Det är därför tillfredsställande att kunna säga till mig själv, att det går att finna tänkbara och rimliga svar på frågorna,
via logiska resonemang. Det är inte frågan om några hugskott eller mystiska upplevelser som ligger till grund för detta och mitt koncept,
utan resonemang av en typ/art jag är van att föra.

Det känns som jag nu kommit till vägs ände, de förslag till svar jag haft som målsättning att presentera finns nu i huvudsak på denna tråd.
Inget har heller framkommit som kullkastar konceptet.
Jag har inte bestämt mig slutgiltigt, men när jag nu märker att det tenderar att bli väl mycket upprepningar av det jag redan skrivit
tror jag det är läge för att trappa ned skrivandet.
Det känns som jag börjar bli påträngande, och det leder lätt till irritation, särskilt om man inte förstår.

För mig känns det t ex frustrerande att märka att man fortfarande (efter snart ett år) inte förstår det jag benämner REFERENS-DIFFERENS,
alltså den referensskillnad som föreligger mellan ATOMÄRT och UNIVERSELLT perspektiv.
Det går m a o inte att utgå från vårt linjära tänkande när universum, och t ex Big Bang, diskuteras.

Det finns en fortsättning på tankegångarna som rör Deltas reproduktionsmekanism, och atomens interna struktur, som fascinerar mig.
Det förefaller vara en värld långt mer omfattande än jag tidigare anat. Principen jag, i brist på annat, benämner ”avig och rät” är en
del av detta, som ant innebär en annorlunda bild av universum, än den vi är vana vid.
Eventuellt återkommer jag senare ang detta, men som jag bedömer situationen i dagsläget är tiden ännu inte mogen för detta.

Man ska aldrig säga aldrig, men det lutar åt att detta får bli mitt sista inlägg på ett tag.
Det finns dock alltid möjlighet att nå mig via min hemsida, http://www.maticweb.com

/ Illusionen

[Illusionen]

Hej OblivionII, och tack för positiv kommentar!

Ämnet spänner över så mycket att följande kanske inte är till någon större hjälp, men ett av flera möjliga exempel
på hur tankegångarna, som lett fram till mitt koncept, principiellt har gått är,

Existens relaterar till något reellt och/eller imaginärt.
Existens kan då ses som en typ av avvikelse.
Avvikelse öppnar för polarisation (= maskeringsprincip).
Polarisation ger förutsättning för ”sidställning” (= obalans).
Sidställning/obalans utgör grund för förnimmelse.
Förnimmelse kräver komplexitet
Komplexitet förutsätter kombination (= medvetandets referens).
Kombination innebär koncentration i något avseende.
Koncentration medför kontraktion relativt något.
Vårt rum är en spegling p g a kontraktionen.
Fenomenet tid är ett substitut länkat till kontraktionen.

Då detta berör "medvetandets referens" lägger jag även in texten på tråden,
Vad utgör medvetandets referens ?

/ Illusionen

[Illusionen]

Huvudteorin säger ju att referensen är sinnena (ögon, öron och känslor) då förklaras det man kan mäta (doppler effekten).
Känslorna borde väl då på något sätt "motsvara" det komplexa/imaginära i din teori antar jag?

ANG ”KÄNSLA”

Med anledning av att du Fms baserar dina återkommande resonemang på begreppet känsla,
och att jag misstänker att vi ser lite olika på begreppet, skriver jag detta inlägg som ett tips om hur begreppet
”känsla” exempelvis skulle kunna förtydligas och definieras.
Detta gäller särskilt om du har som målsättning att presentera en teori med utgångspunkt från ”känsla”.

För att ha något att utgå ifrån i synen på medvetandet, där logik går att tillämpa, har jag valt att här betrakta
hjärnans process som ett sofistikerat reglersystem.
Detta reglersystem har en grundstuktur/organisation formad via/av arv från tidigare generationer.
Grundstrukturen innefattar bl a minnes-funktioner, sök-funktioner, kopplings-funktioner och resultat-funktioner,
med uppgift att reglermässigt utvärdera information.
Exempel på resultat-funktion är ”belönings-funktion”, alltså en typ av återkopplande stimulans-funktion.
Reglersystemet erhåller insignal-information från våra sinnen, syn, hörsel, lukt, smak och känsel.
Hur insignal-informationen reglermässigt signalbehandlas är en funktion av grundstrukturen inkl ingående
sub-funktioner, minnesfunktion, resultat-funktion inkl belönings-funktion, mm.
Signalbehandlingen är således mycket komplex, och beroende av många skilda delprocesser,
av vilka några kombinationer länkar till det historiska arvet medan andra är kopplade till nuet.
Medvetandeförnimmelsen, ”Jaget”, förutsätter sannolikt selektivt styrande och återkopplande inverkan
på kommunikation och informationsflöden mellan dessa delprocesser.
Jagets associativa förmåga antyder även att medvetandeprocessen innefattar avancerade simuleringsfunktioner,
baserade på såväl lagrad som aktuell information i nuet.

Begreppet KÄNSLA återfinner du i denna komplexa och sofistikerade regler-process,
troligen som funktion av ett korrelationsresultat med grund i mönsterigenkänning.
Det är inte säkert att känsla är något entydigt, t ex entydigt bestämt, utan är snarare något som är
diversifierat beroende, inom en referensberoende process ingen har full kunskap om.
Att då dra slutsatser, utifrån något (= subjektiv "känsla") vars ursprung vi ej behärskar, förefaller tveksamt.

Begreppet ”känsla” blir mot ovanstående betraktelsesätt det subjektiva ”styrmedel” resp. medvetandeprocess
använder sig av, i kombination med bl a ”belöningsfunktion”, för att via positiv och negativ processpåverkan
(i form av förnimmelser) forma ”jaget”.

I något avseende förefaller därigenom livet vara indirekt ”styrt” via känslor, med målsättningen att optimalt
säkerställa fortlevnad för livet eller livets kännetecken (t ex något av livet beroende).
Livet skulle med detta synsätt ha som funktion att vara ”bäraren” av något, t ex en "bärare i tid" av något.
I princip skulle detta kunna innebära att vi lever för något överordnat ändamål vi ej känner.
Känslorna är m a o ”variabeln” (den flexibla anpassningen till universum) som gör processen optimal.

I denna slutsats ryms ant svaret på flera intressanta filosofiska frågor, förutsatt att du kan ange ”vem/vilka”,
som ”konstruerat” styrmedlet KÄNSLA.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Tycker trotts allt att dina ideer här är ganska bra. Min absoluta övertygelse är att jobbar du vidare här kommer det vara det absolut viktigaste du gjort i livet. Skulle rekommendera att reducerar en hel del, minne tex kan du se som den bio/kemika reaktion som "uppstår" vid händelsen.
Sedan är det här (för att man ska förstå något lite mer) absolut nödvändigt att man förstår människan som allt annat som ska förstås. Dvs man måste utgå från det som observeras/registreras i naturen. Man måste med absolut säkerhet förstå att vi inte ä fri

[Pilatus]

Man måste med absolut säkerhet förstå att vi inte ä fri

Exakt vad skulle det finnas som utgör det hinder för din frihet, som du uppenbarligen syftar på?

[förstår mig själv]

Man måste med absolut säkerhet förstå att vi inte ä fri

Exakt vad skulle det finnas som utgör det hinder för din frihet, som du uppenbarligen syftar på?

Det blev lite fel. Viljan inte är fri. Inte tanken heller. Detta är absolut nödvändigt att förstå menar jag för att kunna fortsätta utvecklas.

[reflex]

Ja du Illusionen, jag ska inte förneka att jag har väldigt svårt att förstå vad du är "ute efter".
Visst är det väl så att den "verkliga" verkligheten är beskaffad på ett visst sätt och visst kan man väl kalla detta för ett "grundtillstånd".
Och visst är det väl så att vi inte kan vara säkra på att det vi erfar via våra sinnen, på ett korrekt sätt, speglar denna "verklighet".
Men det kan ju också vara så att den bild våra sinnen projicerar i vårt medvetande inte är så tokig egentligen.
Vad som skulle tala emot detta är i så fall att våra sinnen och vårt medvetande är konstruerat för vår omedelbara verklighet och kanske inte helt anpassade för att greppa de delar av verkligheten som inte egentligen berör vår "existens". Men vi har begåvats med ett stort mått av fantasi och det finns ingen hejd på vilka fantastiska ideer om verklighetens beskaffenhet som denna egenskap producerat historiskt. Den yttersta verklighetens "verkliga" beskaffenhet kanske vi aldrig kommer åt, men vem vet, kanske någon gissar rätt till slut, men hur bevisar man detta?
Sen kan man ju stillsamt undra på vilket sätt detta påverkar mitt eget liv.

[Illusionen]

Ja du Illusionen, jag ska inte förneka att jag har väldigt svårt att förstå vad du är "ute efter".
Visst är det väl så att den "verkliga" verkligheten är beskaffad på ett visst sätt och visst kan man väl kalla detta för ett "grundtillstånd".
Och visst är det väl så att vi inte kan vara säkra på att det vi erfar via våra sinnen, på ett korrekt sätt, speglar denna "verklighet".
Men det kan ju också vara så att den bild våra sinnen projicerar i vårt medvetande inte är så tokig egentligen.
Vad som skulle tala emot detta är i så fall att våra sinnen och vårt medvetande är konstruerat för vår omedelbara verklighet och kanske inte helt anpassade för att greppa de delar av verkligheten som inte egentligen berör vår "existens". Men vi har begåvats med ett stort mått av fantasi och det finns ingen hejd på vilka fantastiska ideer om verklighetens beskaffenhet som denna egenskap producerat historiskt. Den yttersta verklighetens "verkliga" beskaffenhet kanske vi aldrig kommer åt, men vem vet, kanske någon gissar rätt till slut, men hur bevisar man detta?
Sen kan man ju stillsamt undra på vilket sätt detta påverkar mitt eget liv.

Det jag är ”ute efter” anger jag inledningsvis och tydligt i mitt koncept.
Det kan sammanfattas som att jag av nyfikenhet söker svar på några fundamentala frågor,
som ingen kunnat lämna tillfredsställande svar på.
Förslag till svar inkl motivering ges i konceptet.
I övrigt har jag inget att invända mot din sammanfattande beskrivning.

Om du däremot önskar öka förståelsen för vad medvetandet representerar, och söker svaren
till de inledningsvis i konceptet ställda fundamentala frågorna, krävs det mer.
Påståenden som ingen kan förklara bör du då skärskåda noga, innan du aningslöst accepterar dem,
i annat fall riskerar du att resonemanget vilar på felaktig grund.
Av samma orsak skrev jag alltså mitt koncept.
Personligen misstänker jag dock att vi aldrig kommer att nå ända fram till full förståelse.

/ Illusionen

[Illusionen]

Det följande är taget från inlägg jag skrivit på en annan tråd, plus några ytterligare kompletteringar.
Bakgrunden till det imaginära förklaras, utifrån medvetandets referens, samt hur det universellt påverkar synen
på s k rödförskjutning och relativitetsteorin.

I inledningen av min uppsats skriver jag följande.

För att förtydliga min personliga något skeptiska inställning, och uppenbara brister i nuvarande
vedertagen argumentation, kan följande exempel användas.

• Att t ex hävda att universum har en viss ålder, utan att samtidigt entydigt definiera och ge
svar på frågorna, vad är det vi FÖRNIMMER, och vad fenomen som TID står för, förefaller
något anmärkningsvärt. Att påstå att universum har en ”ålder” trots avsaknad av entydiga definitioner
kan då tolkas som ett förhastat påståendet, och att sannolikt ingen förstår, trots allt som skrivs och
hävdas i medierna. Konceptet hävdar att det atomära fenomenet TID inryms i universum,
som ett sub-fenomen, men att universum överordnat är tidlöst.
Konceptet redovisar även att fenomenet TID kännetecknas av en komplex natur.

• Einsteins relativitetsteori, baserad på Lorentz-transformationen, LT, säger att tiden är relativ,
och anses vara en av hörnpelarna inom fysiken. Antag, vilket är sannolikt, att TID är ett
komplext fenomen, och att LT endast tar hänsyn till den reella komposanten av TID.
Einsteins relativitetsteori beaktar i så fall ej den imaginära komposanten i TID,
och dess påverkan på resultatet. När fenomenet/begreppet TID inte är definierat, vad står då
begreppet relativitet för, om vi inte förmår förklara vad TID är och härrör från?
Det kan tyckas förmätet att hävda, men faktum kvarstår, ingen har kunnat förklara för mig
vad relativitetsbegreppet egentligen står för, och det är givetvis djupt otillfredsställande.

• Om TID är en obestämd förnimmelse i vårt medvetande, som kräver materia, är det då
förenligt med vårt förnuft att hävda att tid existerar utanför vårt medvetande och avsaknad av materia ?
Har man inte ett säkert svar på frågeställningen, bör man noga tänka sig för innan man reservationslöst,
som många förefaller göra, spekulerar kring frågor som rör bl a universums ålder, relativitet mm.

Veda utgör hinduismens äldsta skrifter. Enligt Veda, är universums grundval, ”Ett tidlöst och obegränsat icke
materialistiskt fält, som förenar allt som existerar, och är ursprunget till alla materiella fenomen och processer”.

Detta tolkar jag personligen som synonymt med följande utdrag från kapitlet, MEDVETANDE.
”Det är ant svårsmält för många, men det konceptet redogör för är att ALLT i vår föreställningsvärld, inkl
medvetandets EXISTENS- förnimmelse, hänför sig till denna av oss ”atomer”, själva introducerade strukturobalans.
Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild, men existerar likväl
som en del av universum. Det går även att formulera detta enkelt genom att skriva, Vårt s k RUM är atomärt
ett substitut för den kontraktion som vår egenstruktur döljer/maskerar.

För att göra det än mer fascinerande, går det att beskriva vårt medvetande som att vi ”färdas” som en
strukturobalans i ett TIDLÖST överordnat universum”.

-.-

En mycket förenklad liknelse, som förhoppningsvis ger lite vägledning om vad det rör sig om.

Tänk er en stor G-boll.
Förminska sedan bollen kraftigt så den blir liten som en ärta (= partikel).
Ärtan representerar partikel.
Tomrummet/glappet som uppstår p g a förminskningen mellan den stora bollen och ärtan, ger TID.
TID är då ett ”balans-substitut” skapat av den ändrade ”storleken” (= skalfaktorförändring).

Den intressanta frågan är då, Vad innehåller ärtan/partikeln ?

Om balans ska råda mellan status före och efter förminskningen/kontraktionen, bör ärtans innehåll bl a
vara en funktion av NEGATIV TID, vilket givetvis får följder för relativitetsbegreppet.

Konsekvensen blir att ni INTE kan utgå från att partikeln/atomen är STATISK.
Partikeln förändrar alltså sin interna struktur, så balansen bibehålls.

Att atomens interna struktur inrymmer balanserande tid medför att vi har att även ta hänsyn till denna.
I mitt koncept redogör jag mer detaljerat för vilka konsekvenser den interna "tiden/hastigheten" medför.
Förenklat, innebär det att VÅR EGEN "STORLEK/STRUKTUR" kan variera utan att vi själva är medvetna om det (= dold).
Förhoppningsvis börjar ni nu ana er till att även "medvetandets referens" är involverat.

Jag hoppas även vänlige SigurdV läser detta inlägg, då partikelns ändrade interna struktur utgör svar och förklaring
till några av hans tidigare ställda frågor.

-.-

I en annan tråd svarar jag på en fråga ställd av Pilatus. Svaret redovisas även här nedan.

Detta med tid är fascinerande, så försöker svara enkelt på din fråga, men svaret blir nog svårbegripligt likväl.
Du kan ställa frågan, vad är tid, till vem som helst, inkl experter, och du kommer genomgående att märka hur
motparten efter en kortare diskussion får något flackande och osäkert i blicken.
Efter div märkliga förklaringar och undanflykter kommer du att märka att frågan inte fått något tillfredsställande svar.
Det är alltså få frågor som är så obarmhärtigt avslöjande om vår begränsade förmåga, som just frågan,
VAD ÄR TID ? Svaret krävs för förståelse, så det är alltså ingen tillfällighet jag enträget återkommer till den.

När jag förklarar vad tid är, har jag valt att göra detta utifrån det jag benämner maskeringsprincip, MP.
MP baseras på att en ”struktur” inte kan se sin egen struktur. Det introduceras därigenom via polarisering
en obalans, som i förlängningen ger upphov till substitutet tid. Observera här att det är den ursprungliga strukturen
som är upphovet till detta. Vår verklighet bör då rimligen vara egengenererad i något avseende.

Den här obalansen som MP ger upphov till har ytterligare en ”effekt” i form av det dolda som maskerats bort.
Du kan se den maskerade egenstrukturen som ”existensens negativa balans-pol”, och här ser du en bakomliggande förklaring
till vad det ”imaginära” representera.
Det IMAGINÄRA är således den negativa universellt balanserande SPEGLING, som återspeglar den MASKERANDE strukturen.

När jag skriver citat,
”Konsekvensen blir att ni INTE kan utgå från att partikeln/atomen är STATISK.
Partikeln förändrar alltså sin interna struktur/konstellation, så balansen bibehålls”,
så är detta att betrakta som en effekt av ”existensens negativa balans-pol”,

Både när det gäller den s k rödförskjutningen, som relativitetsteorin, redovisar jag hur de här fenomenen
är atomära illusioner skapade av maskeringen. Inget av fenomenen finns i det egentliga universum,
när vår verklighet korrigerats med avseende på maskeringen, utan är illusioner härrörande från egenstrukturen
och dess referens, m a o vårt medvetande. Universum är alltså något annat än det vi normalt föreställer oss.

Det finns en svårighetsnivå ovanför det jag beskriver här, men det kanske vi kan återkomma till senare.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Bra skrivet du menar alltså att det "atomära"/"medvetandet"/"allt" är en funktion av det imaginära. f(i). Matematiskt(algebra) betyder det att det går att skriva om och att f(R) (r=atomära/reella). Jag menar att genom bla känslorna får man en definition på "enheten i". Då går det därigenom att "styra" allt som sker och så att säga bli GUD själv. Känslorna är ju endel av jaget.
Om jag använder mina ideer och bakar in dem så kan man skriva att det atomära(ögat)=f(i).
vidare att i är en funktion av känslorna(k). i=f(k).
Det atomära/ögat= f(i)=f(fk).
För att förstå i måste man alltså förstå sina känslor och ju bättre man gör det destå bättre förstår man det reella/atomära dvs det ögat kommer att ske.
Som bekant finns det många känsloenheter. Det går dock att reducera det till "positiva" och "negativa". Kalla det 1a och nolla eller 1 och -1. Bra eller "dåliga" alltså.
Jag håller med om dina slutsatser men förstår inte din väg dit, med fysiken/matematiken som väsentlig faktor.

[förstår mig själv]

Huvudteorin säger ju att referensen är sinnena (ögon, öron och känslor) då förklaras det man kan mäta (doppler effekten).
Känslorna borde väl då på något sätt "motsvara" det komplexa/imaginära i din teori antar jag?

ANG ”KÄNSLA”

Med anledning av att du Fms baserar dina återkommande resonemang på begreppet känsla,
och att jag misstänker att vi ser lite olika på begreppet, skriver jag detta inlägg som ett tips om hur begreppet
”känsla” exempelvis skulle kunna förtydligas och definieras.
Detta gäller särskilt om du har som målsättning att presentera en teori med utgångspunkt från ”känsla”.

För att ha något att utgå ifrån i synen på medvetandet, där logik går att tillämpa, har jag valt att här betrakta
hjärnans process som ett sofistikerat reglersystem.
Detta reglersystem har en grundstuktur/organisation formad via/av arv från tidigare generationer.
Grundstrukturen innefattar bl a minnes-funktioner, sök-funktioner, kopplings-funktioner och resultat-funktioner,
med uppgift att reglermässigt utvärdera information.
Exempel på resultat-funktion är ”belönings-funktion”, alltså en typ av återkopplande stimulans-funktion.
Reglersystemet erhåller insignal-information från våra sinnen, syn, hörsel, lukt, smak och känsel.
Hur insignal-informationen reglermässigt signalbehandlas är en funktion av grundstrukturen inkl ingående
sub-funktioner, minnesfunktion, resultat-funktion inkl belönings-funktion, mm.
Signalbehandlingen är således mycket komplex, och beroende av många skilda delprocesser,
av vilka några kombinationer länkar till det historiska arvet medan andra är kopplade till nuet.
Medvetandeförnimmelsen, ”Jaget”, förutsätter sannolikt selektivt styrande och återkopplande inverkan
på kommunikation och informationsflöden mellan dessa delprocesser.
Jagets associativa förmåga antyder även att medvetandeprocessen innefattar avancerade simuleringsfunktioner,
baserade på såväl lagrad som aktuell information i nuet.

Begreppet KÄNSLA återfinner du i denna komplexa och sofistikerade regler-process,
troligen som funktion av ett korrelationsresultat med grund i mönsterigenkänning.
Det är inte säkert att känsla är något entydigt, t ex entydigt bestämt, utan är snarare något som är
diversifierat beroende, inom en referensberoende process ingen har full kunskap om.
Att då dra slutsatser, utifrån något (= subjektiv "känsla") vars ursprung vi ej behärskar, förefaller tveksamt.

Begreppet ”känsla” blir mot ovanstående betraktelsesätt det subjektiva ”styrmedel” resp. medvetandeprocess
använder sig av, i kombination med bl a ”belöningsfunktion”, för att via positiv och negativ processpåverkan
(i form av förnimmelser) forma ”jaget”.

I något avseende förefaller därigenom livet vara indirekt ”styrt” via känslor, med målsättningen att optimalt
säkerställa fortlevnad för livet eller livets kännetecken (t ex något av livet beroende).
Livet skulle med detta synsätt ha som funktion att vara ”bäraren” av något, t ex en "bärare i tid" av något.
I princip skulle detta kunna innebära att vi lever för något överordnat ändamål vi ej känner.
Känslorna är m a o ”variabeln” (den flexibla anpassningen till universum) som gör processen optimal.

I denna slutsats ryms ant svaret på flera intressanta filosofiska frågor, förutsatt att du kan ange ”vem/vilka”,
som ”konstruerat” styrmedlet KÄNSLA.

/ Illusionen

Nu har jag uttryckt och förstått känns det som hur det imaginära kan defineras genom "variabeln" känsla och hur det atomära är en funktion av känsla. Det omvända gäller. Men som du vet måste det finnas en okänd i en ekvation för att den blir lösbar. Men nu är känslorna definerade (genom att känna)