Vad utgör medvetandets referens?

[förstår mig själv]

Teorin i sig ger kraften och glädjen. Är det den enda orsaken så frigörs hjärnans krafter och riktas mot detta. Görs det av annan anledning(för att få pengar, prestige, utbildningstitlar eller andra orsaker blir det dålig/farlig forskning).
Läkemedelsindustrin tex forskar av andra orsaker helt eller delvist.
Dåren hittar ett pulver i källaren och börjar mäta resultat som kan påvisa något man kan tjäna pengar på)

[förstår mig själv]

Bra teorier lever vidare av sig självt och förstås/accepteras av alla tillslut. Vi utvecklas bygger på förbättrar våra teorier. Precis som med konst/musik som är bra får den stora verkningar och källan blir berömd i "efterhand". Bra att veta då strävan efter berömmelse ger sämre förnuft och ideer.

[Illusionen]

Hej illusion.
Du skriver att det "atomära" är en funktion av något annat. "Det imaginära" . Att det vi förnimmer är en illusion. Att "verkligheten" är något annat än vad vi "förstår"/eller tror.
Detta är min uppfattning också. Det har varit självklart för mig sedan jag var tonåring.
Dock har du förstått detta på ett annorlunda sätt, genom matematik, fysik. Som jag tolkar det.
Att teorin kan förklaras, tolkas och "bevisas" på det sätt fysiken förstås.
För mig är detta dels något "gott", fortsätt alltså med vad du gör är min önskan. Dina teorier tror jag kommer att stå kvar tills alla förstår. Efter en tid (tex hundra år) blir det lättare att följa din väg. Och antagligen kommer man finna "tillämpningar"/användningsområden vilket ytterligare dels bekräftar teorin och dels i sig är ett sätt att få människor att vilja förstå och även "lyckas med det". Om teorin stämmer och är "användbar" kommer den med nödvändighet förstås och även andra kommer att förstå själva från scratch.
Du skriver att livet är "bärare" av något. Ja så är det på många sätt. Bl.a. Bärare av förnuftet, men även en utveckling av förnuftet.
Detta stämmer ju bra med tex evolutionen. En utveckling/anpassning sker hos alla arter, det måste vara så. Om en "art" stannar i utveckling i förhållande till "miljön" som ju är allt tex andra arter. Ja då försvinner den arten (som inte utvecklas). Så "hårt" är livet och vi är resultatet av miljoner års "utveckling", vi är alltså fantastiska vid det här laget.
Du ger mig rådet som jag uppfattar dig att vara mer formell. Att med "gängse" metodik förklara mina teorier. Tyvärr är det mycket svårare att förstå på detta sätt "en dimensionellt".
Enligt mig går det inte att förstå världen bara med en bråkdel av den mätapparatur som vi har i oss. Att förneka/stänga av nästan alla instrument(indata) är vad jag tidigare gjort och är vad du rekommenderar mig att göra. Menar du verkligen det?
Spinosa skriver att vi vill hävda vår existens, att det är det primära målet. Dvs överleva/må bra.
Detta går att bevisa genom att försöka förstå om det verkar stämma. Det inser man enkelt att "vi lever".
Sedan krävs för liv att vi uppfyller massa mål. Att vi inte blir för hungriga(då dör vi), för kissnödiga (då dör vi) osv. Existensen handlar alltså om att "förbättra känslostatus". Vi ser enkelt att detta gör vi och vi förstår att det måste gälla även djuren.
Enligt min huvudteori är detta det som styr oss.
Det enda som har ett egenvärde är det goda(det som känns bra). Det enda som har ett dåligt egenvärde är det som känns dåligt.
Något annat med egenvärde finns inte.
Pengar har tex inget klart definerat egenvärde, förvisso kan vi "köpa" tex mat för dem. Men då blir de känslor som uppstår(dvs det man gör för pengarna dess värde).
Du tycker som jag förstår dig att känslorna "av princip" inte kan användas som definition. Jag menar att man måste.
Enligt huvudteorin är känslorna målet, resultatet av alla tankar och rörelser men de är även "mätdata" dvs de registrerar naturen(en del av "substansen").
Det är genom dessa registreringar som leder till allt vi förstår, teorier om naturen alltså. Genom att allt oftare vara medveten om det man känner får man ny indata till hjärnan som används till att ytterligare förbättra teorierna om naturen(de är alltså relativa och beroende av nya registreringar).
Om man bortser från att sinnena är "grundenheterna" och börjar att använda hjärnan tex till "problemlösning", "till andra "mål" då riktas aktiviteten fel, ondska och lidande uppstår och människan blir mindre medveten om sina förmågor och mer död äv. Levande.

Hej Fms!

Får lite dåligt samvete för att jag inte svarat på dina senaste inlägg, men du lyckas inte tillmötesgå
kravet på korrekta definitioner, och då gör du det svårt, näst intill omöjligt, för mig att kommentera.
Jag måste rimligen förstå vad som döljer sig bakom dina formuleringar, och det har du inte redovisat.

Efter att jag åter läst dina senaste inlägg tycker jag mig fortfarande rätt bra förstå det du skriver.
Jag har inte så mycket att invända mot det du skriver, utan problemet ger sig till känna när jag
försöker förstå vad du har för målsättning med det du skriver.
Som jag tolkar det beskriver du lite tillspetsat din rekommendation till hur livet bör levas för att skapa
förutsättningar för ett mentalt ”friare” och bättre liv. Känslorna ska då prioriteras, och vara styrande.
Jag uppfattar inte detta som en ”teori”, utan alltså mer som din personliga ”rekommendation”.

När du därför skriver citat, ”Du tycker som jag förstår dig att känslorna "av princip" inte kan användas som definition.
Jag menar att man måste” , så kan jag tänka mig att acceptera detta om vi diskuterar en ”rekommendation”,
däremot inte om du gör anspråk på att det rör sig om en ”teori”.
Vilken examinator tror du skulle köpa din formulering ”Jag menar att man måste” när du hävdar
att teorin vilar på detta uttalande ? "Känslan" är då, i avsaknad av definition, att betrakta som en obekant storhet !

Sammanfattat anser jag alltså fortfarande att en teori inte kan baseras på svepande odefinierade
påståenden. Formuleringar som t ex ”Jag menar att man måste” hör helt enkelt inte hemma i en teoribeskrivning.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Det kan förvisso kallas rekommendation. Men det är en TEORI om naturen. Den ska förstås alltså. Anta att du ser en häst som ställer sig någonstans där det är lä. Orsaken enligt min teori är att hästkroppen rör sig i naturen dit för att den fryser. Dvs den mår bättre dit den går och av vad den gör. Orsaken till tex att vi andas är att vi mår bättre av det. Håll andan och känn. Känslorna har ett egenvärde. Du behöver inte förstå att du dör om du slutar kissa eller dricka. Det är inte orsaken, utan orsaken är "må bättre". På samma sätt är känslorna orsaken till att vi fortplantar oss och finner en partner som vi får bra avkomma med. Djuren förstår och rätt. De rör sig alltså skiljt från slumpen. De har sina sinnen, indata (ögon öron känslor) som mätinstrument och sitt IQ och bildar teorier om naturen som leder till "må bra"
Om sinnena vore sämre skulle de inte lyckas må bra och alltså dö. Samma om förnuftet vore sämre skulle de röra sig enligt otillräcklig teori och inte lyckas må bra. Dvs dö.
Så här kan man förklara det man observerar i naturen. Dvs det är inte en rekommendation.
Detta skulle jag vilja säga är första och andra graden av kunskap om människan(sig själv)

[Zokrates]

Igår när jag cyklade passerade jag några kråkor på en gräsmatta, när de såg mig flög de iväg.
Jag utgör inget hot mot dem, men det vet ju inte kråkorna, alltså agerar de inte utifrån vad
som i det här fallet är "rätt", utan enbart på rädsla. Djur förstår inte alltid vad som är rätt
och när de agerar så gör de det utifrån betydligt fler aspekter än endast må bra.
Att utgå från sig själv och applicera det på alla andra djurarter funkar bäst i fantasilandet.

[förstår mig själv]

Igår när jag cyklade passerade jag några kråkor på en gräsmatta, när de såg mig flög de iväg.
Jag utgör inget hot mot dem, men det vet ju inte kråkorna, alltså agerar de inte utifrån vad
som i det här fallet är "rätt", utan enbart på rädsla. Djur förstår inte alltid vad som är rätt
och när de agerar så gör de det utifrån betydligt fler aspekter än endast må bra.
Att utgå från sig själv och applicera det på alla andra djurarter funkar bäst i fantasilandet.

Ja låter rimligt. De vill inte vara rädd därför kan de inte vara kvar. Genom att flyga iväg försvinner rädd och de mår bättre. Detta är vad huvudteorin anger som mål/orsaker till däggdjurs tankar och rörelser.

[förstår mig själv]

Hej igen ska försöka förklara lite bättre.
Om tex tar Einstein som exempel. Så sa han tex "naturen förstås genom teorier". Vidare att " genom att observera/mäta naturen kan vi förstå den".
Sedan "människor bildar teorier om allt".
Detta ska tolkas exakt och bokstavligt och det är i stort sett ungefär samma som min huvudteori om (däggdjuret).
På detta sätt och inget annat förstås naturen.
Som du vet är ju naturen allt, och vi lever i naturen.
Att "göra rätt" överleva alltså kräver rörelser i förenlighet med "resten". Rörelser som skiljer sig enormt från slumpmässiga rörelser.
När vi förstår naturen(vilket ju är nödvändigt) så gör vi det så som Einstein sagt. Detta är vi normalt sett inte medvetna om för oss är det självklart tex att bilarna håller sig på vägen.
Vi tycker kanske att det är banalt och enkelt, självklart(och det är det ju).
Men det vi gör är att förstå komplicerade "händelser" i naturen. Vi förstår inte hur fantastiska våra hjärnor är på att förstå "det för oss viktiga". Hjärnan är "utmejslad" under årmiljonerna till att förstå materien i vår närhet och särskillt människokropparnas tankar och rörelser.NATURLIGTVIS. Något annat vore fullständigt oförenligt med vår existes.
Hur kan då tex djur röra sig så extremt skiljt från slumpen att de lever?
Jo de bildar teorier, ser samband. Tex är de törstiga (något ont) så vet de att de ska leta vatten för att må bättre.
Det är uppenbart att vi förstår tillräckligt bra för att överleva.
Det Einstein angivit är hur våra hjärnor fungerar. Meningen var såklart inte i första hand att förstå universum (tex fysik) utan självklart ska metoden först användas på det viktigaste. Dvs förstå oss själva, människan.
Teorier uppstår när vi registrerar naturen med våra naturliga REFERENSER. Referenserna är Alltså ögon öron men och detta är mycket viktigt våra känslor.
Dessa är de indata hjärnan arbetar med när den ska förstå.
Jag vill här påpeka nödvändigheten i att allt vi förstår följer naturlagar(dvs vi också), skulle vi tex följa fri vilja eller slumpen hade vi inte längre någon nytta av våra sinnen. Det är ju det som SKER dvs registreras som våra teorier bygger på(inte det tex som skulle kunna ha hänt, så förstås inte naturen, genom fantasier som inte kan bekräftas med mätinstrument,sinnena)
Sedan vill jag påpeka (då våra tankar och rörelser är så avvikande, komplicerade i förhållande till slumpen) att hjärnan kommer tolka indata från sinnena som Sanna och exakta och utifrån detta bilda teorierna). Om du tex håller fram din hand kommer du se handen. Eller hur? Slår du handen hårt i bordet kommer det kännas eller hur? Det kommer höras eller hur.
Våra sinnen är alltså så pålitliga att hjärnan har dem som REFERENS.
Vidare spelar det ingen roll hur "G" är eller hur universum uppfattas av någon annan varelse(tex någon överintelligent rymdvarelser). Det viktiga är att vi förstår sambanden mellan våra sinnen.
Ok hjärnan får massa info om naturen att arbeta med. Detta kunde resultera i miljarder teorier/tankar men det blir en i Vårat medvetande. Det måste alltså finnas en mekanism som styr hjärnan att inte slumpvisa tankar/teorier uppstår.
Hjärnan tilldelas alltså en uppgift ett mål. Den bästa/viktigaste teorin är alltså den som leder till må bra på bästa sätt, överlevnad, fortplantning, och artens överlevnad.
Det enda som har ett egenvärde för hjärnan är känslorna. Det som känns bra har ett gott egenvärde och detta vill hjärnan uppnå. Det som känns dåligt vill hjärnan ha bort.
Detta är våra "grund värderingar" inget annat någon "fras" politiker eller annan hittar på.
OBS. Detta är inget tyckande, något vi är fria att välja utan detta "etik","normer","värderingar" osv är löst på samma sätt som månens rörelser kring jorden.
Det är VETENSKAPEN som löser denna fråga. Tex Spinoza i etiken. Och även Jesus. Dock är det ytterst få(tyvärr som förstått detta "enkla"). Jag vill sprida denna kunskap, detta är mitt "mål" sedan jag började skriva här. (Du undrade ju)
Alla har sin väg dit. Jag försöker ge indata som kan hjälpa er dit.
Eftersom himlen blir verklig här på jorden om alla/många förstår borde det vara målet. Jag har insett att de flesta inte vill/kan förstå och även insett att bara de som "vill"/mår bra av att tex läsa det jag skriver.
För andra är det "farligt" och leder till psykisk "ohälsa". Jag är ledsen över detta om det orsakat "insikter" som inte skulle finnas. Vi har ju vår roll, Vårat arbete att utföra och det kräver tyvärr i många fall okunnighet. Vissa bryter ju hela tiden mot naturlagarna(tex spärrar in straffar), de styr med "ondskan" naturlagarna gäller ju alla även tex domare, politiker osv. När man förstår börjar man leva(dvs känna). Dvs man uppmärksammar/känner det som sker. När man förstått (genom teori) sonar man det lidande man orsakat.
Med våra indata(våra referenser/det för oss verkliga och det vi litar på och förstår) kan vi laborera fullt fritt till slut och använda oändligt mycket mer av hjärnan till vad den är skapt för. Det som var trolleri blir verkligt (genom teorier/naturvetenskap förstå naturen bättre är det enda som fungerar på riktigt)

[Illusionen]

ANG KAOS

KAOS omnämns i flera inlägg.
För mig är kaos extra intressant då det förefaller vara närbesläktat med det jag benämner grundtillståndet, G.
När jag nu i efterhand läser inläggen igen tycker jag mig märka att det läggs lite olika innebörd i begreppet.
Begreppet kaos har även betydelse när fenomenet "oändlighet" ska förklaras.

Tänk er i ett första steg en mycket stor mängd tändstickor.
Lägg stickorna i en tunna och skaka om ordentligt.
Häll därefter ut stickorna på golvet.
Betraktar vi stickorna som vektorer balanserar stickorna/vektorerna varandra p g a den oordning som nu råder.
Jag har här valt att ur betraktarens perspektiv hävda att stickorna sammantaget nu befinner sig i ett
balanstillstånd som är jämförbart med kaos.

I steg två låter vi stickorna ligga kvar på de ursprungliga platserna, men vänder samtliga 180 grader.
Stickorna balanserar fortfarande varandra, men ”kaos” är nu inverterat (= polvänt).

I steg tre låter vi stickorna ligga kvar på de ursprungliga platserna, men roterar samtliga synkront/likformigt.
Stickorna balanserar fortfarande varandra, men ”kaos” är nu dolt roterat, t ex ett fixt gradtal.

I steg fyra modulerar vi synkronismen, och erhåller därigenom generella dolda egenskaper och/eller strukturer.

Med detta exempel vill jag visa att kaos under vissa omständigheter kan inrymma atomärt dolda egenskaper och/eller strukturer.
Det är dessa dolda egenskaper och/eller strukturer som utgör bas för balanskriteriet Delta i G.
Kaos är m a o inte en definitionsmässig ”ändstation” utan behöver definieras, beroende av hur tillämpningen är tänkt.

Min fråga med anledning av detta är, hur definierar ni kaos ?

/ Illusionen

[förstår mig själv]

ANG KAOS

KAOS omnämns i flera inlägg.
För mig är kaos extra intressant då det förefaller vara närbesläktat med det jag benämner grundtillståndet, G.
När jag nu i efterhand läser inläggen igen tycker jag mig märka att det läggs lite olika innebörd i begreppet.
Begreppet kaos har även betydelse när fenomenet "oändlighet" ska förklaras.

Tänk er i ett första steg en mycket stor mängd tändstickor.
Lägg stickorna i en tunna och skaka om ordentligt.
Häll därefter ut stickorna på golvet.
Betraktar vi stickorna som vektorer balanserar stickorna/vektorerna varandra p g a den oordning som nu råder.
Jag har här valt att ur betraktarens perspektiv hävda att stickorna sammantaget nu befinner sig i ett
balanstillstånd som är jämförbart med kaos.

I steg två låter vi stickorna ligga kvar på de ursprungliga platserna, men vänder samtliga 180 grader.
Stickorna balanserar fortfarande varandra, men ”kaos” är nu inverterat (= polvänt).

I steg tre låter vi stickorna ligga kvar på de ursprungliga platserna, men roterar samtliga synkront/likformigt.
Stickorna balanserar fortfarande varandra, men ”kaos” är nu dolt roterat, t ex ett fixt gradtal.

I steg fyra modulerar vi synkronismen, och erhåller därigenom generella dolda egenskaper och/eller strukturer.

Med detta exempel vill jag visa att kaos under vissa omständigheter kan inrymma atomärt dolda egenskaper och/eller strukturer.
Det är dessa dolda egenskaper och/eller strukturer som utgör bas för balanskriteriet Delta i G.
Kaos är m a o inte en definitionsmässig ”ändstation” utan behöver definieras, beroende av hur tillämpningen är tänkt.

Min fråga med anledning av detta är, hur definierar ni kaos ?

/ Illusionen

Va du utgår från en "struktur" och ordnar/förändrar den efter ett mönster. Vrider, riktar osv.
Detta är inte kaos, detta är ordning!
Ser du flerdimensionellt på det (vilket jag antar att din imaginära del är) så kan man bilda struktur från det som "atomärt" betraktas som kaos.
Ta en mängd atomer radioaktiva. I det rumsliga/atomära verkar det som om de faller sönder slumpartat (ja en viss procent faller sönder och det kan förstås som en "exponentialfunktion") vi vet det men inte ödet för en viss atom när ska den avge sin energi.
Genom att förstå fler dimensioner går det att säga vilken. Då faller tex slump/kaosteorin. Då är det inte "per definition kaos längre" om man inte väljer den bristfälliga endimensionella teorin. Och då FINNS kaos, då blir det "på riktigt"(särskillt i våra hjärnor!)

[Illusionen]

ANG KAOS

KAOS omnämns i flera inlägg.
För mig är kaos extra intressant då det förefaller vara närbesläktat med det jag benämner grundtillståndet, G.
När jag nu i efterhand läser inläggen igen tycker jag mig märka att det läggs lite olika innebörd i begreppet.
Begreppet kaos har även betydelse när fenomenet "oändlighet" ska förklaras.

Tänk er i ett första steg en mycket stor mängd tändstickor.
Lägg stickorna i en tunna och skaka om ordentligt.
Häll därefter ut stickorna på golvet.
Betraktar vi stickorna som vektorer balanserar stickorna/vektorerna varandra p g a den oordning som nu råder.
Jag har här valt att ur betraktarens perspektiv hävda att stickorna sammantaget nu befinner sig i ett
balanstillstånd som är jämförbart med kaos.

I steg två låter vi stickorna ligga kvar på de ursprungliga platserna, men vänder samtliga 180 grader.
Stickorna balanserar fortfarande varandra, men ”kaos” är nu inverterat (= polvänt).

I steg tre låter vi stickorna ligga kvar på de ursprungliga platserna, men roterar samtliga synkront/likformigt.
Stickorna balanserar fortfarande varandra, men ”kaos” är nu dolt roterat, t ex ett fixt gradtal.

I steg fyra modulerar vi synkronismen, och erhåller därigenom generella dolda egenskaper och/eller strukturer.

Med detta exempel vill jag visa att kaos under vissa omständigheter kan inrymma atomärt dolda egenskaper och/eller strukturer.
Det är dessa dolda egenskaper och/eller strukturer som utgör bas för balanskriteriet Delta i G.
Kaos är m a o inte en definitionsmässig ”ändstation” utan behöver definieras, beroende av hur tillämpningen är tänkt.

Min fråga med anledning av detta är, hur definierar ni kaos ?

/ Illusionen

Va du utgår från en "struktur" och ordnar/förändrar den efter ett mönster. Vrider, riktar osv.
Detta är inte kaos, detta är ordning!
Ser du flerdimensionellt på det (vilket jag antar att din imaginära del är) så kan man bilda struktur från det som "atomärt" betraktas som kaos.
Ta en mängd atomer radioaktiva. I det rumsliga/atomära verkar det som om de faller sönder slumpartat (ja en viss procent faller sönder och det kan förstås som en "exponentialfunktion") vi vet det men inte ödet för en viss atom när ska den avge sin energi.
Genom att förstå fler dimensioner går det att säga vilken. Då faller tex slump/kaosteorin. Då är det inte "per definition kaos längre" om man inte väljer den bristfälliga endimensionella teorin. Och då FINNS kaos, då blir det "på riktigt"(särskillt i våra hjärnor!)

Notera att jag inte har definierat kaos, utan enbart angett ett exempel.
Frågan lyder, hur definieras kaos ?
Jag misstänker att jag inte ska tolka ditt inlägg som svar på frågan ?
Kan du definiera kaos kortfattat på några få rader skulle det underlätta.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Kaos kan enligt mig defineras som "odefinierbart". Det består alltså av något okänt.

[förstår mig själv]

Det som kan verka slumpartat eller kanske "kaos" (i vad ordet betyder tror jag för de flesta) är en "kod" på sitt sätt.
Genom att "bli/fixera sig, föreställa sig något" kan man nå längre och lösa "kaosproblemet"
Vi kan se ett mönster något som följer ett mönster i något annat än "rum", kaoset "kodas" av med detta icke rumsliga. För mig är det känslorna jag antar att det är "det imaginära" för dig?
När man ser detta ser man högre ordningar som finns och orsakar det som sker i rummet(naturligtvis följer det de "vanliga" lagarna). Det finns massa "rumsliga" förklaringsmodeller som vi väljer. De är inte fel men det finns högre strukturer som är fullt möjliga för oss att förstå.
Tänk tex på ditt liv och identifiera olika "händelser", det som skedde är "facit" och vad som kan sägas vara meningen. Kanske hände "fler" saker. Om du tex fick bra betyg i matte så kanske vi "uppnådde" målet. Men detta när man ser mer av verkningarna leder kanske till dina teorier inom fysiken.
I och med att du i så fall har facit(på tex vad matematikkunskaperna ledde till) då betyder det att du funnit en "högre ordning". Därmed kan man (så småningom värdera tex människor och "möten"). Varken man själv eller den man möter ville uppnå denna högre kunskap "medvetet" utan i "nuet" fanns annat man ville uppnå, och troligen gjorde (primärt mål).
Människor överför kunskaper/leder till reaktioner i en människa och dessa bygger sedan upp något man inte kunde "tänka"/ha som mål "då".
Att en sådan "mekanism" finns inbyggd är egentligen inte förvånande(allt utvecklas och måste).

[Pilatus]

Kaos kan enligt mig defineras som "odefinierbart". Det består alltså av något okänt.

Om kaos vore detsamma som = odefinierbart, skulle vi inte behöva ordet kaos.

Kaos kan handla om oförutsägbara skeenden som kan uppkomma även då systemet styrs av deterministiska lagar.

Kaotiska system är system där små förändringar i initialvärden (starttillstånd) ger stora och på sikt oförutsägbara skillnader i tillstånd, ett fenomen som har fått namnet Fjärilseffekten.

[förbryllad]

Frågan vad som utgör medvetandets referens är väldigt komplex när man tänker efter. Min första tanke var att jag utgör medvetandets referens. Sen tänkte jag Gud. Och sedan tänkte jag att det skulle kunna vara vad som helst.

[förstår mig själv]

Gäller att skåda in i sig själv vilket är svårt då vi såklart inte finner det vi "vill". Därför lever människor i förnekelse. Vi kan inte ändra på det vi är hur mycket man än vill. (Naturen tex vi själva "förstås" förnekar vi oss själva kommer vi förstöra förnuftet och Vårat liv.