Vad utgör medvetandets referens?

[Zokrates]

Angående livet som sådant så finns det ett mål, förvisso inte hugget i sten, men däremot som propeller i arvsmassan,
att fortplanta sig och att överleva, alla arter har spridning som självändamål, skulle det uppstå en art som inte
hade detta så skulle ju arten dö ut. Människan är inget undantag, tvärtom förklarar det sannolikt vår egen arts
vilja till kolonisation så långt vi kan, rymden inget undantag, vi agerar som brickor i ett större spel där evolutionen
finner alla möjliga vägar för att nå så långt som möjligt med de möjligheter som står till buds. Mutationer är
en av de viktiga bitarna som gör det möjligt att anpassas till förändrade villkor, men blir en art för dominant så
lever den på lånad tid så länge vi ingår i en kedja av beroenden av annat liv, det mest optimala vore ett artficiellt
liv i rymdens vakuum som klarar sig på enbart stjärnljus.

[Pilatus]

Det verkar vara fel i ditt diagram för så vitt jag vet var neanderthalarnas hjärnor större än våra

Ja visst, i alla fall under den tid som Homo sapiens och Homo neanderthalis var samtida.

[Illusionen]

Illusionen

Jag tror inte på slumpen och inte heller på Gud.
De behöver alls inte vara varandras alternativ.
Däremot tror jag på ett slags determinism där det ena leder till det andra i ett evigt mönster av dominobrickor.

I mitt koncept skriver jag bl a följande.

I kontrast till den pågående forskningen hävdar Delta-konceptet att det mänskliga "jaget" ej enbart
kan beskrivas ur ett atomärt perspektiv. Det innebär att svaren på de i inledningen nämnda frågorna,
med koppling till det överordnade universella perspektivet, är en lämplig grund, om vi önskar fördjupa
vår kunskap om ”jaget”. De återkommande frågorna som vi söker svar på är,

- VAD ÄR TID ?
- VAD ÄR KRAFT ?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?

Jag antar att du med dominobrickorna avser en atomär process/sekvens i tid ?
I så fall gäller mitt svar till Lynx till viss del även dig, vilket innebär att det atomära perspektivet
är otillräckligt för att beskriva universum.
Notera att för att dominobrickorna ska ha en pedagogisk funktion att fylla bör de kompletteras
med svaren på aktuella frågor och div definitioner, för att därigenom förankras.

http://www.youtube.com/watch?v=XkjjnlrWifU

/ Illusionen

Ordet "förankra" passar illa i liknelsen med dominobrickor. Det är just labiliteten som driver utvecklingen vidare.
Denna labilitet kan mycket väl kallas för "kaos" på grund av dess instabilitet.

Det är lätt att påstå något, men svårare att försvara och bevisa påståendet.
Jag kan t ex hävda att fyrkantig potatis smakar bättre än rund.
Du skulle sannolikt inte tro på detta påstående innan jag förklarat orsakerna.
När Fms definierar känsla genom att sätta känsla = känsla är det ett påstående och inte en definition.
När du inför begreppet labilitet i resonemanget, så krävs det enligt min uppfattning, av samma skäl, att du
förankrar/definierar vad du avser med labilitet.
För detta krävs att du först har en grund att stå på och ger svar på de inledande frågorna.
Du skriver vidare citat, ”ordet "förankra" passar illa….”.
Delta-konceptets huvudhypotes grundas på antagandet att det, i det universella perspektivet,
finns ”något” abstrakt som kan liknas vid ett referenslöst balanserat instabilt grundtillstånd, G,
skilt från våra atomära dimensioner. Detta vidareutvecklar jag sedan bl a genom att förklara hur
instabiliteten atomärt kan liknas vid ett resonansfenomen. Resonans är ett atomärt fenomen
som funktion av tid och rum. Balanskriteriet Delta beskriver hur detta, sett ur vårt atomära perspektiv,
gestaltar sig sfäriskt universellt.
Det är detta jag avser med förankring.

Ditt sista påstående att kaos = instabilitet, behöver även det förklaras innan det går att kommentera.

/ Illusionen

[reflex]

Illusionen

Man kan uttrycka sig fåordigt eller mångordigt. Går det till överdrift blir det i båda fallen svårt att begripa.
Ett datorprogram kräver att varje ord ska ha en bestämd betydelse. I vårt språk är detta inte lika självklart. Även om vi försöker att definiera så kan otydlighet kvarstå genom olika tolkning av orden i definitionen(se mitt tidigare citat av Lin Yutang). Eftersom vårt språk inte alltid räcker till för att förmedla det vi önskar tar vi ibland till ord som kanske inte är vanligt i just det aktuella sammanhanget. Så kan datorprogrammet aldrig göra.
Våra(mina) odefinierade påståenden kan tyckas vara grundlösa, men så är det inte alls. De bygger på all den information som jag tagit till mig hittills i livet och som jag tyckt varit värd att minnas. En människas åsikter och inställning slipas hela tiden mot all ny information och förändras mer eller mindre av denna. Enligt mitt sätt att se så finns det inga absoluta sanningar. Allt är i en ständig förändring. Så måste även vara fallet med det du kallar grundtillståndet G. Ingenting är statiskt(ännu ett påstående) annars skulle inget finnas över huvud taget. Varför tror jag det? Inte vet jag, bara en känsla jag har som bygger på det jag "fått veta" hittills.

[Zokrates]

Det verkar vara fel i ditt diagram för så vitt jag vet var neanderthalarnas hjärnor större än våra

Ja visst, i alla fall under den tid som Homo sapiens och Homo neanderthalis var samtida.

Jag tror dock att hjärnvolymen har mindre betydelse än kopplingen mellan hjärnan och händerna,
att kunna tillverka avancerade verktyg ligger till grund för människans "framgång". Även råttor
har utvecklade händer, men orsaken till att de inte sitter i en vrå och svetsar ligger nog inte i deras
mindre hjärnvolym, utan beror snarare på att deras kreativitet och förmåga till abstrakt tänkande
är begränsade. Människan som art är ett djur som aldrig blir riktigt vuxet, mentalt så förblir vi barn,
detta innebär att vi har en experiment och leklust som dominerar oss till skillnad från andra djurarter.

[Illusionen]

Illusionen

Man kan uttrycka sig fåordigt eller mångordigt. Går det till överdrift blir det i båda fallen svårt att begripa.
Ett datorprogram kräver att varje ord ska ha en bestämd betydelse. I vårt språk är detta inte lika självklart. Även om vi försöker att definiera så kan otydlighet kvarstå genom olika tolkning av orden i definitionen(se mitt tidigare citat av Lin Yutang). Eftersom vårt språk inte alltid räcker till för att förmedla det vi önskar tar vi ibland till ord som kanske inte är vanligt i just det aktuella sammanhanget. Så kan datorprogrammet aldrig göra.
Våra(mina) odefinierade påståenden kan tyckas vara grundlösa, men så är det inte alls. De bygger på all den information som jag tagit till mig hittills i livet och som jag tyckt varit värd att minnas. En människas åsikter och inställning slipas hela tiden mot all ny information och förändras mer eller mindre av denna. Enligt mitt sätt att se så finns det inga absoluta sanningar. Allt är i en ständig förändring. Så måste även vara fallet med det du kallar grundtillståndet G. Ingenting är statiskt(ännu ett påstående) annars skulle inget finnas över huvud taget. Varför tror jag det? Inte vet jag, bara en känsla jag har som bygger på det jag "fått veta" hittills.

Det går att lägga in olika innebörd i begreppet "kaos", vilket framgått av tidigare inlägg.
Min kommentar nu får väl därför ses som en speciell och udda variant.

Zokrates skrev den 21 feb 2014 00:30 ang kaos citat, ”Ja, "en särskild form av ordning", även det oordnande
är ju en särskild form av ordning beroende på hur vi ser på det.”
Påståendet tycks först något märkligt, men det verkar stämma in på följande.

Kaos ursprung, och aktuell referens-differens, är här i mitt fall, av betydelse.

När DELTA beskrivs som en sfär, ska detta ses som en atomär MODELL.
Modellen presenteras som att den skulle kunna vara hemmahörande i vår verklighet, men så skall
modellen ej tolkas. DELTA skall ses som en modell för G, anpassad till vår verklighet inkl fenomen,
för att göra resonemanget enklare att förstå.

När/om vi SKIFTAR REFERENS, från vårt atomära rums PUNKT-REFERENS-baserade koordinatsystem,
och som alternativ tillämpar den universella balanserade DUBBELREFERENS-principen på Grundtillståndet,
G, har vi samtidigt ”lämnat” vår verklighet, och befinner oss i G.
REFERENSSKIFTET får som följd att G-strukturen (”G-land”), ur det atomära perspektivet befinner
sig i OORDNING. Denna STRUKTURELLA OORDNING är extra viktig att förstå, då den formar
vår verklighet och bl a då utgör grund för vår verklighet inkl matematikens regelverk och CIRKELN,
och således även för DELTA. Det är även OORDNINGEN som möjliggör POLARISERING av G.

Skälet till detta är att ALLT som SKER i vår atomära verklighet, OBEROENDE AV RIKTNING,
resulterar i en 90-GRADERS-ORIENTERAD FÖRSKJUTNING i G-STRUKTUREN, p g a oordningen.
DELTA ,”SFÄREN”, symboliserar/representerar m a o 90-graders orienteringen i G.

En konsekvens av ovanstående är att oordningen i G troligen innefattar en överordnad dold struktur.
Det ”kaos” du avser behöver därför även det beskrivas och definieras, innan slutsatser dras.

/ Illusionen

[reflex]

Illusionen

Om instabilitet och determinism.
Beträffande liknelsen med dominobrickorna. En dominobricka är inte stabil. den faller om en intilliggande bricka (eller något annat) kommer åt den. Antag nu att brickan kunde falla åt vilket håll som helst. Då skulle händelseförloppet bli svårare att förutse, Minsta lilla fluga som sätter sig på en av brickorna och påverkar dess fallriktning ger en helt annan framtida utvecklig än som annars varit fallet,

[Pilatus]

Det vore därför av intresse att få besked om huruvida du tror att människan på nytt skulle uppstå ur evolutionen, om allt började om på nytt? Givetvis från en definierad tidpunkt med exakt samma startvärde som förra gången. Om inte historien upprepar sig på exakt samma sätt, vad skulle det kunna bero på?

Skulle människan på nytt uppstå ur evolutionen om allt började om på nytt?
Min omedelbara och spontana reaktion är att det är en fråga som är omöjlig att besvara.

Varför då? Du tycks postulera att naturen inte uppträder slumpmässigt på någon nivå. Utifrån sådana förutsättningar är det svårt att se att något kan bli annorlunda om det hela började om? Att hänvisa till din hypotes om hur naturen är beskaffad verkar fel om det innebär motstridande principer. Ungefär som magi, ingenting tycks riktigt bestämt eftersom verkligheten är en transformerad illusion. Varför inte bestämma sig, antingen håller postulat och teori de prövningar de utsätts för. Visar det sig att där finns sådant som kommer i konflikt med sig själv så måste ju någonting omprövas.

• Vår absoluta/exakta position och relation i/till universum inkl status ingår troligen i
förutsättningarna och konsekvensen för resp händelse.
För ett upprepande krävs m a o att universum totalt ”återställs” till aktuell status,
och att medvetandets egen-referens ”synkroniseras” till ”återställt” status
för att startvärdena ska bli desamma som föregående gång. Alltså omöjligt!

I det hypotetiska fallet är ingenting omöjligt. Vi ändrar helt enkelt på tankeexperimentet så att det blir möjligt.

Det finns två exakt lika världar som med Guds försyn intagit exakt lika värden. Det första livet har börjat spira och i atmosfären finns spår av syre. Evolutionen är redan igång och de förändringar som äger rum på det mikroskopiska planet utnyttjas effektivt av selektionen för att uppnå bästa anpassning. I den värld jag ser hjälper slumpen till med att kombinera de byggstenar som cellerna är uppbyggda av. I sällsynta fall leder det till en förbättring av förutsättningarna att klara livet i en långsamt föränderlig miljö. Livet anpassar sig. Utan slump ser jag inte att någon förnyelse skulle kunna uppkomma, förändras miljön tillräckligt mycket dör det liv som uppkommit. Selektionen har inte något nytt att hämta, inga nya spontant uppkomna kombinationer får ju uppkomma slumpmässigt.

Tillåter vi däremot att de två världarna får fungerar som biologer och evolutionsteoretiker beskriver utvecklingen så utvecklas livet snabbt, men inte nödvändigtvis på samma sätt i exemplets två världar. Vart utvecklingen tar vägen är inte målstyrt, om några hominider skulle uppkomma är ovisst, det räcker att en art kan leva vidare och klara sig hyggligt i myllret av allt annat liv. Men utvecklingen stannar naturligtvis inte.

[Illusionen]

Det vore därför av intresse att få besked om huruvida du tror att människan på nytt skulle uppstå ur evolutionen, om allt började om på nytt? Givetvis från en definierad tidpunkt med exakt samma startvärde som förra gången. Om inte historien upprepar sig på exakt samma sätt, vad skulle det kunna bero på?

Skulle människan på nytt uppstå ur evolutionen om allt började om på nytt?
Min omedelbara och spontana reaktion är att det är en fråga som är omöjlig att besvara.

Varför då? Du tycks postulera att naturen inte uppträder slumpmässigt på någon nivå.
Utifrån sådana förutsättningar är det svårt att se att något kan bli annorlunda om det hela började om?

Att hänvisa till din hypotes om hur naturen är beskaffad verkar fel om det innebär motstridande principer.
Ungefär som magi, ingenting tycks riktigt bestämt eftersom verkligheten är en transformerad illusion. Varför inte bestämma sig, antingen håller postulat och teori de prövningar de utsätts för. Visar det sig att där finns sådant som kommer i konflikt med sig själv så måste ju någonting omprövas.

• Vår absoluta/exakta position och relation i/till universum inkl status ingår troligen i
förutsättningarna och konsekvensen för resp händelse.
För ett upprepande krävs m a o att universum totalt ”återställs” till aktuell status,
och att medvetandets egen-referens ”synkroniseras” till ”återställt” status
för att startvärdena ska bli desamma som föregående gång. Alltså omöjligt!

I det hypotetiska fallet är ingenting omöjligt. Vi ändrar helt enkelt på tankeexperimentet så att det blir möjligt.

Det finns två exakt lika världar som med Guds försyn intagit exakt lika värden. Det första livet har börjat spira och i atmosfären finns spår av syre. Evolutionen är redan igång och de förändringar som äger rum på det mikroskopiska planet utnyttjas effektivt av selektionen för att uppnå bästa anpassning. I den värld jag ser hjälper slumpen till med att kombinera de byggstenar som cellerna är uppbyggda av. I sällsynta fall leder det till en förbättring av förutsättningarna att klara livet i en långsamt föränderlig miljö. Livet anpassar sig. Utan slump ser jag inte att någon förnyelse skulle kunna uppkomma, förändras miljön tillräckligt mycket dör det liv som uppkommit. Selektionen har inte något nytt att hämta, inga nya spontant uppkomna kombinationer får ju uppkomma slumpmässigt.

Tillåter vi däremot att de två världarna får fungerar som biologer och evolutionsteoretiker beskriver utvecklingen så utvecklas livet snabbt, men inte nödvändigtvis på samma sätt i exemplets två världar. Vart utvecklingen tar vägen är inte målstyrt, om några hominider skulle uppkomma är ovisst, det räcker att en art kan leva vidare och klara sig hyggligt i myllret av allt annat liv. Men utvecklingen stannar naturligtvis inte.

Ditt sätt att skriva och formulera dig Pilatus räcker redan det för att jag ska ta dig på största allvar.
Jag tycker mig även förstå det du skriver, och budskapet är ur vårt verklighetsperspektiv rätt tänkt,
så långt jag kan bedöma. Det nya jag envist försöker trumma in (och vilket är orsaken till att jag
fortsatt skriva här på FF) är att vårt verklighetsperspektiv baseras på att referensen för medvetandet/jaget
är STATISKT till sin natur/struktur.
Det statiska har sin grund i maskerings principen, som SKENBART ger oss den ”spegling” som utmynnar i
illusionen, vår verklighet. Tar vi bort maskeringseffekten är dock medvetandet/jaget DYNAMISK till sin natur,
och överordnat beroende av universum.
Ditt, och flertalets andras, resonemang här på FF, härrör från en ”statisk referens”.

Inget behöver omprövas, utan det rör sig om en komplettering av nuvarande synsätt, vilket medför att du
kliver ned ett steg på "universums stege". Det är från denna nya utsikt du ska definiera bl a kaos.

Mina säregna benämningar som atomens ”inåtvända struktur”, ”avig och rät”, ”egenskapsskift”, "referens-differens",
mm, ingår i den flora av modeller/verktyg som jag tvingas använda mig av för att förklara varför vi måste överge
det STATISKA och ersätta det med en DYNAMISK referens, när vi söker förklaringarna till varför vår verklighet beter
sig så som vi förnimmer den.

Har du tänkt på vilka konsekvenser det skulle få för filosofin om jag, mot all förmodan, skulle få rätt ?

/ Illusionen

PS
Vad tycker du om den här vackra rösten ?
http://www.youtube.com/watch?v=FyYblfWW4gI

[förstår mig själv]

Hej pilatus!
Det du kallar slump är en reaktion på något. Vi reagerar på miljön på olika sätt. Och såklart är det kanske märkligt att du uppstått. Att rätt spermie träffat ägget crossingover osv. Sannolikheten att du (eller jag) blivit det vi är är iprincip 0 antar jag att du tycker.
Detta anser du kanske är en slutgiltig teori (slumpen) om hur vi uppstått? Här menar jag att det går att förstå mer. Det är detta jag försöker förklara. Och ge olika exempel på vad som har skett och hur man "efteråt" kan förstå att slumpen inte finns.
Spinoza angav att ska vi förstå naturen på detta sätt (endimensionellt) måste vi ha oändligt förnuft. Detta stämmer bra med det du anger vara slump.

[förstår mig själv]

Eller du har kanske märkt att enäggstvillingar är nästan exakta kopior. Alla de kemiska reaktioner(som är så komplicerade alltså) är exakta. Annars skulle ju de se annorlunda ut.
Eller har du tänkt på att din tanke inte heller är en slump och skulle atomerna förhålla sig enligt slump i din hjärna skulle det uppstå kaos i hjärnan och vi skulle snabbt dö.
Ditt hävdande av slumpen är av religiös natur.
Dvs tex från det att vi är en cell är vi fullständigt determinerade och det sker miljarder kemiska reaktioner som leder till vad vi är. Kallar du det slump?

[Anne]

Gud kanske kastar tärning (ibland)?

Nej jag tror inte det Lynx, den Gud jag tror på vet vad han vill.

Från mitt koncept är följande taget.

Veda utgör hinduismens äldsta skrifter.
Enligt Veda, är universums grundval, ”Ett tidlöst och obegränsat icke materialistiskt fält,
som förenar allt som existerar, och är ursprunget till alla materiella fenomen och processer”.

Detta tolkar jag personligen som synonymt med följande utdrag från kapitlet, MEDVETANDE.
”Det är ant svårsmält för många, men det konceptet redogör för är att ALLT i vår föreställningsvärld,
inkl medvetandets EXISTENS- förnimmelse, hänför sig till denna av oss ”atomer”,
själva introducerade strukturobalans.
Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild,
men existerar likväl som en del av universum. Det går även att formulera detta enkelt genom att skriva,
Vårt s k RUM är atomärt ett substitut för den kontraktion som vår egenstruktur döljer/maskerar.

För att göra det än mer fascinerande, går det att beskriva vårt medvetande som att vi ”färdas”
som en strukturobalans i ett TIDLÖST överordnat universum”.
När vi diskuterar Gud är det alltså fel enligt min uppfattning att begränsa oss till vår atomära verklighet
med dess tid och rum. Gud i min tappning omfattar även det tidlösa universum.
Alla resonemang där något sker/utförs i tiden (= atomärt sub-fenomen) och som används som
bevis för eller mot existensen av en Gud, saknar därför trovärdighet inför mig.

http://www.youtube.com/watch?v=M0_HYBCgW9Q

/ Illusionen

Att veta vad man vill... det finns väl en viss *pytteskillnad* i att göra alla till robotar, även om man har möjligheten? Jag utgår från mig själv och vad jag upplever omkring mig (min referens). Jag tolkar det så gott jag kan. Hinduismens maya, liksom Platons grottliknelse - japp, så upplever jag det. Och det är ju himla komplext! Jag har själv haft upplevelsen, alltså väldigt påtagligt, att tiden stannade. Säg mig, vad skulle du göra om tiden stannade och du var den ende som märkte det?
Allt låter, vi hör det bara inte. Ditt skrivbord låter - vibrerar. Förväxla inte det med Ordet. Fast visst ser jag det som underbart OM det kunde samflorera.Ja, det är ett vackert musikstycke.

[Illusionen]

Gud kanske kastar tärning (ibland)?

Nej jag tror inte det Lynx, den Gud jag tror på vet vad han vill.

Från mitt koncept är följande taget.

Veda utgör hinduismens äldsta skrifter.
Enligt Veda, är universums grundval, ”Ett tidlöst och obegränsat icke materialistiskt fält,
som förenar allt som existerar, och är ursprunget till alla materiella fenomen och processer”.

Detta tolkar jag personligen som synonymt med följande utdrag från kapitlet, MEDVETANDE.
”Det är ant svårsmält för många, men det konceptet redogör för är att ALLT i vår föreställningsvärld,
inkl medvetandets EXISTENS- förnimmelse, hänför sig till denna av oss ”atomer”,
själva introducerade strukturobalans.
Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild,
men existerar likväl som en del av universum. Det går även att formulera detta enkelt genom att skriva,
Vårt s k RUM är atomärt ett substitut för den kontraktion som vår egenstruktur döljer/maskerar.

För att göra det än mer fascinerande, går det att beskriva vårt medvetande som att vi ”färdas”
som en strukturobalans i ett TIDLÖST överordnat universum”.
När vi diskuterar Gud är det alltså fel enligt min uppfattning att begränsa oss till vår atomära verklighet
med dess tid och rum. Gud i min tappning omfattar även det tidlösa universum.
Alla resonemang där något sker/utförs i tiden (= atomärt sub-fenomen) och som används som
bevis för eller mot existensen av en Gud, saknar därför trovärdighet inför mig.

http://www.youtube.com/watch?v=M0_HYBCgW9Q

/ Illusionen

Att veta vad man vill... det finns väl en viss *pytteskillnad* i att göra alla till robotar, även om man har möjligheten? Jag utgår från mig själv och vad jag upplever omkring mig (min referens). Jag tolkar det så gott jag kan. Hinduismens maya, liksom Platons grottliknelse - japp, så upplever jag det. Och det är ju himla komplext! Jag har själv haft upplevelsen, alltså väldigt påtagligt, att tiden stannade. Säg mig, vad skulle du göra om tiden stannade och du var den ende som märkte det?
Allt låter, vi hör det bara inte. Ditt skrivbord låter - vibrerar. Förväxla inte det med Ordet. Fast visst ser jag det som underbart OM det kunde samflorera.Ja, det är ett vackert musikstycke.

Hej Lynx!

I ett annat sammanhang har jag medvetet provocerande, skrivit följande (6 mars 2013, Religion och andlighet).
Det jag skriver i senaste inläggen i den här tråden, borde kanske varit med som en inledning till följande för att
det ska vara lättare att förstå min syn på Gud, och att vi då inte enbart har det atomära i tankarna.
Detta är kanske inte ett direkt enkelt svar på din inledande fråga, men du förstår nog bättre hur Gud för mig
är en del av det överordnat universella.
-.-

Och Gud sade: ”Varde ljus” ; och det vart ljus.
Detta uttryck, som inledningsvis möter oss i Bibeln, har för mig blivit symbolladdat.
I den mån det är möjligt ska jag helt kort försöka förklara varför.
För mig personligen är bibeln en ”berättelse”, inom vår kultur, formad av tidigare generationers
sökande efter svar på existentiella frågor. Dessa tänkande människor, hade visserligen inte tillgång till dagens vetenskap,
men kan på goda grunder antas vara intellektuellt fullt jämbördiga dagens vetenskapsmän.
Det dåtidens tänkare tyckte sig se och ana fick man därför försöka beskriva med hjälp av symbolik,
som i dag kanske inte alltid är så lätt att tolka.
Denna symbolik kan då resultera i att bibelns budskap misstolkas och underskattas.
Bibeln kan med detta synsätt ses som ett arv från svunna tider, ett då liksom i dag lika aktuellt rättesnöre,
för hur vi borde leva våra liv, och som både kräver respekt och eftertanke.

”Varde ljus”, varför inleds första moseboken så ? Jag tror inte att det är en tillfällighet, en ”slump”,
utan anar att det finns en betydligt större kunskap och insikt bakom detta val av uttryck, än flertalet av oss
kanske inledningsvis anar. Efter det att jag tyckte mig förstå de teorier som jag presenterat,
kom bibelns symbolik att framstå i en för mig ny dager.
Om man är intresserad av naturvetenskap, och är hjälpligt förtrogen med de hypoteser och teorier
Maxwell, Lorentz och Einstein presenterat, finner man så som redan påtalats, att Maxwells s k ekvationer,
som beskriver de elektromagnetiska fälten, bl a utgör en av hörnstenarna i Einsteins Speciella Relativitetsteori.
De elektromagnetiska fälten, EMF, kan betraktas som två fält, av olika struktur, det elektriska och det magnetiska fältet.
Vad dessa fältstrukturer består av, saknar forskarvärlden fortfarande förklaring till.
Konsekvensen är att inom vetenskapen har t ex inte ens relativitetsteorin en solid grund att stå på.

Vi tror oss i dag veta att ljuset kan liknas vid en elektromagnetisk vågrörelse, en typ av spiralliknande växelverkan
mellan olika fältstrukturer. Uttrycket ”Varde ljus” vittnar om att ”någon” tidigt sannolikt insett och förstått att dessa fält,
symboliserat av ljuset, utgör den ena av de två byggstenar universum är formad av, troligen den viktigaste,
därav dess framträdande plats i Bibeln.
Som exempel kan atomen enligt min uppfattning beskrivas som ett inåtvänt elektromagnetiskt resonansfenomen,
inom vilket skalfaktorerna för fenomen som tid och kraft varierar relativt ”våra” dimensioner.
Vårt medvetande har sin grund i atomens struktur. Vårt av atomen formade tredimensionella rum, kan liknas vid ett av
fälten och atomens struktur transformerat sidställt perspektiv av universum. Kommunikationen atomer emellan sker via fälten.
De elektromagnetiska fältens tillkomst, ”varde ljus”, kan m a o ses som basen för skapelsen inkl vår tillvaro och våra liv.
Dessa fält innefattar förutsättningar som ger de egenskaper, som rymmer begrepp som vårt medvetande förnimmer som
tid, avstånd, universum, våra liv inkl DNA, känslor, mm.
De förnimmelser vårt medvetande registrerar, är alltså förmedlade via fältens och transformerade via atomens strukturer,
och dessa känner vi blott ytligt.

Trots sin enkelhet och renhet besitter fälten likväl den ofattbara kapacitet och
förmåga som krävs för att skapa och forma vår värld !

När man inser detta kan jag inte undgå att förundras över hur framstående vetenskapsmän på fullt allvar,
i sin självutnämnda höghet och hybris, kan tro sig kunna formulera de lagar som fälten representerar.
För människan är alltså verkligheten ”förnimmelser”, via våra sinnen och en medvetandefunktion, med förankring i materia.
Något annat än materia saknar vi sinnen för att detektera och uppleva. Förnimmelser i vår sinnesvärd är således alltid en
direkt eller indirekt funktion intimt kopplat till närvaro av materia i vår tredimensionella värld.
Svårigheten att då ha en bestämd uppfattning om universums egentliga karaktär och egenskaper borde då vara uppenbar,
en insikt som helt förefaller ha undgått dagens besserwissers.
Observera redan här att dimensioner är förnimmelser, som vårt medvetande genererar/skapar men vilkas existens,
enligt min mening, är svåra att hävda, annat än som just förnimmelser. Vårt tredimensionella medvetande, med grund i fälten,
inkl atomens struktur, ger oss alltså förnimmelser såsom, rum, avstånd, tid, hastighet mm.

Basen för vår verklighetsuppfattning är därför vårt rum, med dess tre dimensioner, och tiden.
Här bör man vara observant på att dessa förnimmelser saknar hållbara definitioner i det universella perspektivet.
Våra dimensioner är alltså inget som kan anses existerar i ett universellt perspektiv, utan består av just förnimmelser
i vårt medvetande, skilda från universum, och genererade som funktion av fältens och atomens strukturer.
För att exemplifiera konsekvenserna av detta kan följande frågeställning tas. Om tid är en obestämd förnimmelse i vårt medvetande,
vars existens kräver materia, är det då förenligt med vårt förnuft att hävda att tid existerar utanför vårt medvetande och avsaknad av materia ?
Svaret på denna fråga är beroende av definitionen av tid. Har man inte ett säkert svar på frågeställningen, bör man noga tänka sig för innan
man reservationslöst, som många förefaller göra, använder sig av matematik för att spekulera kring frågor som rör bl a aktuella frågeställningar.
För den som är intresserad av symboliken i bibeln, vill jag här även hänvisa till första kapitlet i Johannes evangeliet.
Avsaknad av atomer, medför att våra dimensioner ej existerar i den skepnad som vårt medvetande annars normalt försöker få oss att tro !
Hur svårt bör det då inte vara att förstå vad skapelsen står för, om vi inte ens har förmågan att se universum ur alla dess perspektiv ?
En för mig fascinerande tanke är att livet i sig, är ”fältens” sofistikerade sätt att förnimma sin egen existens.
Meningen med livet borde då vara att ”värna livet”, vilket ju är i överensstämmelse med bibelns huvudbudskap.

Det är lätt att falla i beundran och fascination inför universum, och dess många obesvarade frågor.
Om universum är så enkelt och vackert i sin principiella uppbyggnad och form, som jag anar, och samtidigt kännetecknas av den
enorma dynamik, och samtidigt både mäktiga och sofistikerade komplexitet, som t ex våra egna liv är en bekräftelse på,
är det för mig omöjligt att, som vissa, tro att universum är resultatet av en tillfällig ”slump”.
Till dem som likväl tror på slumpen som en viktig ingrediens i skapelse skulle jag vilja ställa frågan,
Vilka egenskaper tillmäter ni denna ”slump” som förmått skapa universum i all dess skönhet ?
När frågan besvarats, är följdfrågan, kan dessa egenskaper verkligen benämnas ”slump” ?
Är det inte dessa egenskaper vi valt att benämna Gud ?
Är det inte dessa frågeställningar som genom århundraden lagt grunden till de större religionerna, inklusive vår egen kristna religion och bibel ?

Något jag tror många missar är, att det vi benämner Gud, och som vissa vill ersätta med en ”slump”, befinner sig utanför medvetandes tidsdimension. Begreppet ”slump” refererar till vårt medvetande, inkl vårt tidsbegrepp. När man hänvisar till ”slumpen” som förklaring till skapelsen,
anser jag att man inte förstått. Hur kan man tro på en ”slump”, om man inte kan förklara vad tid är ?
Min personliga slutsats är att det är omöjligt att bevisa att Gud finns, det är upp till var människa att ta ställning till.
Att utifrån en rent vetenskaplig utgångspunkt övermodigt och kategoriskt förneka att Gud finns, förefaller dock mot bakgrund av ovanstående,
väl självtillräckligt, om uttrycket tillåts.
Eller som en präst uttryckte saken i en predikan jag lyssnade till, citat, ”Om du tror att du förstår Gud, har du inte förstått någonting”.

http://www.youtube.com/watch?v=ZpA0l2WB86E
http://www.youtube.com/watch?v=M_gSydN_BYM

Hälsar
Illusionen

[Anne]

Halloj Illusionen!

Om du nu försökte svara på mina frågor får jag beklaga att jag inte upplevde det så även om du använde många ord. Men jag kan väl trösta dig med att de som kommer ur Platons grotta har svårt (minst sagt) att förklara sig. Kämpa på!

[Illusionen]

Halloj Illusionen!

Om du nu försökte svara på mina frågor får jag beklaga att jag inte upplevde det så även om du använde många ord. Men jag kan väl trösta dig med att de som kommer ur Platons grotta har svårt (minst sagt) att förklara sig. Kämpa på!

Hej igen Lynx!

Nästa vecka är det ett år sedan jag blev medlem, så det är nu lite av ett jubileum.
Jag har under det här året fått möjlighet att kommentera några för mig intressanta filosofiska frågor.
Det mesta är sagt från min sida, så mitt senaste inlägg var även tänkt att vara något av ett
"knyta ihop säcken" inlägg. Som jag redan sagt tidigare börjar det nu bli för mycket upprepningar,
från min sida, och det vill jag helst undvika. Även om mitt intryck är att ingen riktigt förstår det
jag skriver, så förefaller det ändå vara många som följer den här tråden (>11.000 visningar).
Det tyder förhoppningsvis på att jag lyckats "röra om i grytan" och satt fart på tänkandet
uti stugorna.
Det får bli stand by för min del (som alternativ till "kämpa på"), i väntan på att någon indikerar att
han/hon ev anser sig förstå, och önskar diskutera mer detaljerat.

/ Illusionen