Naturvetenskapens problem

[PeterK]

Jag antydde? Åkej...? När, var, hur? Naturvetenskap har väl intresserat folk från alla politiska läger? Men visst är mitt politiska, liksom fysiska hjärta, åt vänster. Betvivlade redan för flera år sedan om vetenskapsmännen kunde vara säkra på vilken färg dinosaurierna hade. I våra skolböcker på 70/80-talet var de illustrerade grön/brun/grå typ. Så fick vi lära oss att en dinosaur såg ut. Först nyligen har vetenskapsmännen kunnat få utökad förståelse för hur dessa varelsers färger såg ut och att tidigare bilder är felaktiga. Men detta har inte ett smack med socialism att göra! Det är ett allmänintresse utan politiska eller religiösa ståndstaganden. Men, nej, jag tror inte att naturvetenskapen kommer att kunna få oss att se hela bilden. Jag tror på en Skapare.

Ok, jag tror också på en skapare. Vetenskap har allt med socialism att göra som jag förstår det. Ta t.ex. existensen av ras, forskarna hävdar att raskategorier inte existerar, och sen har vi verkligheten som visar oss att de existerar. Det är helt enkelt en åsikt från vänster, eller... ?

Tjaaa… vetenskapen måtte ju bedöma såväl skillnader som likheter. Och då naturligtvis alla skillnader/likheter, utan politiskt/känslomässigt eller på annat sätt partiskt betingade inskränkningar.

Men…; som det är sagt: "den vise tiger still". Dvs, där människorna inte kan konfrontera vetenskapliga sanningar utan att härvid få sin egen självbild i gungning så till den milda grad, att risken för politiska kriser, våld, krig och undergång riskeras, där håller den vetande inne med sina insikter. Eller… ja, här ser vi kopplingen till politiken. Och då står vi inför frågan: vilket är viktigast; att framföra sina sanningar eller att stryka medhårs och försöka hålla freden? Något som bara var och en kan svara på — för sin egen del. Men inte för andras…

Tänker i.a.f. PeterK

[förstår mig själv]

Jag antydde? Åkej...? När, var, hur? Naturvetenskap har väl intresserat folk från alla politiska läger? Men visst är mitt politiska, liksom fysiska hjärta, åt vänster. Betvivlade redan för flera år sedan om vetenskapsmännen kunde vara säkra på vilken färg dinosaurierna hade. I våra skolböcker på 70/80-talet var de illustrerade grön/brun/grå typ. Så fick vi lära oss att en dinosaur såg ut. Först nyligen har vetenskapsmännen kunnat få utökad förståelse för hur dessa varelsers färger såg ut och att tidigare bilder är felaktiga. Men detta har inte ett smack med socialism att göra! Det är ett allmänintresse utan politiska eller religiösa ståndstaganden. Men, nej, jag tror inte att naturvetenskapen kommer att kunna få oss att se hela bilden. Jag tror på en Skapare.

Ok, jag tror också på en skapare. Vetenskap har allt med socialism att göra som jag förstår det. Ta t.ex. existensen av ras, forskarna hävdar att raskategorier inte existerar, och sen har vi verkligheten som visar oss att de existerar. Det är helt enkelt en åsikt från vänster, eller... ?

Tjaaa… vetenskapen måtte ju bedöma såväl skillnader som likheter. Och då naturligtvis alla skillnader/likheter, utan politiskt/känslomässigt eller på annat sätt partiskt betingade inskränkningar.

Men…; som det är sagt: "den vise tiger still". Dvs, där människorna inte kan konfrontera vetenskapliga sanningar utan att härvid få sin egen självbild i gungning så till den milda grad, att risken för politiska kriser, våld, krig och undergång riskeras, där håller den vetande inne med sina insikter. Eller… ja, här ser vi kopplingen till politiken. Och då står vi inför frågan: vilket är viktigast; att framföra sina sanningar eller att stryka medhårs och försöka hålla freden? Något som bara var och en kan svara på — för sin egen del. Men inte för andras…

Tänker i.a.f. PeterK

Här har jag förändrat mitt sätt att vara och metoden. Att predika/påtvinga någon med sådana samband man funnit leder till elände, jesus är ett exempel på detta. Själv har jag legat inne på psyket pga min "brist" på ingående kanaler(mani) flera gånger. Jag insåg inte då att då jag själv inte var öppen för "påverkan" dvs sinnena var riktade/avstängda på sätt och vis (inga ingående kanaler) så kunde inte de jag mötte heller öppna sina ingående kanaler för det jag visste och ville ge. Dvs manin är en form av stagnation då man inte utvecklas så mycket.
Sedan insåg jag att alla är lika "viktiga" och ger på sitt sätt till mänskligheten det de vet. Jag kom till insikt och förstod därmed hur jag kunde förändra mig så att inte "olust" uppstår, teorin "alla är lika värda/viktiga" gjorde att jag kunde finna det goda i andra och kunde förhålla mig bättre till sådana som "jag tyckte mindre bra om". Att bli vän med/tolerera denne annorlunda människa är ju en "delikat" uppgift och i praktiken lyckas man inte alltid som man "tänkt" men man når en bit på väg oftast.
När det gäller att "öppna folk för kunskap" så måste man vara beredd att få kunskap själv. "förstå naturen" och högre ordningar har ett egenvärde i sig vilket man "KÄNNER". Dock vet man ju inte vilka tankar/förändringar man kommer få men teorin är "det blir något gott".
Vissa är lika och öppnar upp en stor del av sig själva till varandra då går det lättare och så har det ju varit hela tiden men just de andra som inte gick att nå tidigare, däri ligger utmaningen. Vidare har man någon "kunskap" som det andre "behöver" så kan denne delvis "konfrontera de vetenskapliga sanningarna.
Men jag övar mig alltså på att förstå andra och visa tolerans i "tysthet".

[PeterK]

Hej PeterK. Så rätt du har.
Känns som om vi tänker lika på många sätt.

• PeterK skrev..: Verkar så, ja...

Du skrev...: Vi kan därmed prata med varandra enligt förnuftet.

• PeterK skrev..: Vi får väl se...

Du skrev...: Visst är det så att "den verkliga kunskapen" kommer då man är redo ("högre kunskap", eller 3e graden av kunskap.

• PeterK skrev..: Ja, det vi kallar "visdom" samt "livsinsikt bortom sinnevärldens — dvs, tidens, rummets och tillståndens begränsningar eller "bojor" ("illusioner" eller "skrankar" kan man ju också kalla det)", är inget som kommer via skolbänken eller några akademiska studier, utan detta kommer naturligtvis blott genom tillräckliga livserfarenheter...

Du skrev...: Viktigt också det du säger att "fysiken" eller annan "naturvetenskap" kan vi plocka och ta av på det sätt vi vill.

• PeterK skrev..: Ja, "naturvetenskap", "fysik", etc, är ju en slags mentala verktyg, med vars hjälp vi kan lättare genomtrumfa vår vilja. Men där denna på gängse jordmännisko-manér är egoistisk, så att vår framgång betyder tillkortakommanden för annat liv, där riskerar vi såga den gren vi sitter på (ja, vilka olyckor kan vi inte ställa till med, exempelvis med atomvapen/kärnkraften..?). Men där vi tillräckligt kan stilla oss, samt ha som främsta rättesnöre "att vad vi än gör så skall vi inte riskera något liv, varken vårt eget eller något annat — what so ever", där finns möjligheter att skapa med hjälp av verksamma hjälpmedel till fromma för en i längden hållbar existens. En existens som behöver vara värd sitt pris, för att den öht skall kunna genomlevas...

Du skrev...: Den "kunskapen" kan användas som språk delvis men man får akta sig att trycka "fram" tex dess orimlighet och alla motsägelser som där finns.

• PeterK skrev..: Ja, ingen kan agera utifrån annat än de egna inre och yttre förutsättningar man själv inte rår över, varvid alla redan gör så gott man kan. Nej, inte ens en Gudom kan härvidlag mera. Och därför finns ingen rättfärdig anledning att gå till räfst och rättarting med sin nästa...

Du skrev...: Pga detta blev Jesus korsfäst, han visade "hur det kan gå" när man försöker få andra att förstå de högre samband man så gjärna vill dela med sig av.

• PeterK skrev..: Precis..! Fast nu var det Jesu mission att visa världen på ett fullkomligt sätt att vara, samt i viss mån också på det pris rättfärdigheten får betala i en mörk, primitiv och andligt (egentligen "allkärleksfullt") ofärdig värld... Dvs, på det faktum att den som är rättfärdig, inte har några mycket att hämta i den fysiska världen, utan bara i de allkärlekens sfärer som vi kallar "den andliga världen". Alltså i en "mental" värld och inte i en "fysisk"...

Du skrev...: Som ni var inne på är denna kunskap relativ och vilar på en odefinierat grund. Det är ur grunderna teorierna/tankarna/förståelsen uppstår.

• PeterK skrev..: Ja, att "kvantifiera" livsmysteriet (den där "matematiken" du talade om), är ju att förklara detta utifrån en veritabel uppsjö privata, lokala eller på annat sätt begränsade perspektiv. Varvid ofrånkomligen endast tillfälliga facit står en till buds. Dvs, "dagens sanning" överspelas strax av händelsernas gilla gång, varvid de efterhand får ett löjets skimmer över sig samt betraktas som "rent 1800-tal. Sedan är ju vad som synes vara "en sak" ur ett perspektiv, men "en annan sak" ur ett annat perspektiv, svårt att definiera — som du är inne på. Ty, här kommer ofrånkomligen en konflikt att uppstå, i den mån man inte förmår se företeelserna ifråga utifrån ett mera övergripande sammanhang. Men hade man kunnat detta, så hade man ju redan från början byggt sin vetenskapliga analys på inte fullt lika snäva grunder. I själva verket går inte att få fram i längden hållbara — eller m.a.o. absoluta samt för allt och alla gällande facit, på några som helst kvantitativa eller i övrigt begränsade grunder. Vilket betyder att det levande väsendet aldrig kan hitta sanningen om dess eget liv (eller om livet överhuvudtaget) i den yttre världens oändliga variationer. Nej, för att basera sin analys av, samt uppfattning om livet på absoluta och därmed inte "relativa" eller på något sätt "begränsade" grunder, måtta väsendet genomskåda sin livs-situation samt därmed sluta stirra sig blint på "vad väsendet upplever" för att istället se grunden i sitt eget vara, samt därmed själva grunden för allt vad väsendet överhuvudtaget upplever. Dvs, själva grunden för allt som kan naturvetenskapligt beaktas, och uttryckas i exempelvis de relativister (sifferfacit) naturvetenskapen ser som enda sanning/verklighet. Och detta gör väsendet genom att på enda vettiga vetenskapliga manér bedöma "det okända" utifrån — inte såsom inom naturvetenskapen "det till synes kända" utan utifrån "det absolut kända". OK..?

Och att "vad vi upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens tid, rum och tillstånd" utgör "det på sin höjd till synes kända" samt därmed — i motsats till "det absolut kända" — "det egentligen okända" behöver vi inte vara något snille för att förstå. Däremot är det inte alla som kommer att tänka på, att blott det faktum "att man överhuvudtaget upplever något — egalt vad" utgör det för varje utforskare av sakernas tillstånd absolut kända. Antingen så upplever man något eller så upplever man inte något; några mellanting gives inte här — att uppleva si eller så mycket är detsamma som "hur" man upplever samt härvid detsamma som "vad" man upplever, etc. Nej, det faktum "att" man upplever kan inte kvantifieras, delas in i grader eller uttryckas i siffror, eller på annat sätt indelas i kvantiteter/begränsningar. Och därför har vi här en absolut grund — istället för naturvetenskapens relativa grunder/premisser — att grunda vår bedömning av de sinsemellan kontrasterande samt härvid ofrånkomligen begränsade företeelserna i "vad" vi upplever av sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"...

Och då vi på denna grund kan notera att allt som överhuvudtaget kan vara föremål för vetenskaplig beaktning (ja, vad mera kan överhuvudtaget beaktas, än vad som ryms inom ramen för en absolut, samt härvid egentligen allomfattande — istället för relativ/begränsad — grund eller perspektiv..?), så kan vi redan här fastslå livsmysteriets facit nummer 1; det enda vi vet om livet är att detta består i den upplevare vi själva utgör samt allt av vad vi upplever. Men då vi såsom upplevare inte bara upplever vad vi upplever i "tiden", "rummet" och "tillstånden", utan även kan ingripa i denna vår upplevelse samt på olika sätt forma denna, så är vi inte bara upplevare av vårt liv utan vi utformar även detta varvid vi också är "skapare"...

Betänker man sedan att vad som står ograverat (dvs, det faktum "att" vi upplever/skapar samt härvid utgör en upplevare/skapare) parallellt med all förändring i sinnevärlden (upplevelseobjekten är ju begränsade i såväl rum som tid, varför de är städse invecklade i omvandling), utgör en sak medan det andra är en annan sak. Och då allt i "vad vi upplever" utgörs av begränsningar så kan vad som är "en annan sak" än dessa begränsningar, bara vara själva evigheten och oändligheten. Varvid vi redan här kan konstatera det levande väsendets eviga natur. Det är alltså vi själva som är livet och det är också i det ofrånkomliga faktum att vi överhuvudtaget upplever någonting som vi hittar den absoluta grund, utifrån vilken vi kan rätteligen bedöma sakernas verkliga tillstånd — överhuvudtaget... jo, du.. ;o)

Skillnad alltså på relativiteters relativiteter, respektive en logisk analys grundad på absoluta premisser... (en andligt vetenskaplig analys, signerad Kulle, således)

Du skrev...: Jag vill här ta upp några insikter som när de delas(förstås) möjliggör "riktig förståelse".
-en fri hjärna kommer inte innehålla massa problem som alltså förstör förnuftet och iprincip omöjliggör högre kunskap. Ideer om det "goda", det rätta är de teorier och tankar handlar om. Att göra något bra som leder till "lycka" alltså.

• PeterK skrev..: Ja, det handlar mera om ett öppet sinne än ren & skär intelligens, dvs, att man — som du är inne på — är frigjord ifrån förutfattade meningar, allehanda "auktoriteten" samt allmän "flockmentalitet". Varvid man helt enkelt förmår tänka själv...

Du skrev...: -Du har helt rätt i att kunskapen kommer när man är mottaglig.

• PeterK skrev..: Ja, och detta är en fråga om utveckling och ingenting annat...

Du skrev...: I och med att kunskap kommer "efter" en "upplevelse" vi kan kalla det när tillräckligt med "indata finns". Genom att uppleva det som skedde (med sinnena alltså) så har vi fått den egna sidan av ekvationen (dvs facit). Vi ser då bland annat att massa "resultat" kan ses då vi utvärderar våra upplevelser. Ja när vi således "bestämmer" oss för att gå till näröppet och köpa chips så blir det även ett facit en orsak. Sedan kanske vi njuter av chipsen och denna upplevelse blir också ett resultat av att vi gick och handlade.
Detta är första gradens kunskaper och mer än detta registrerar inte de flesta(medvetet). Allt annat som händer på "vägen" i den mån den handlande kan uppfatta kommer att "förstås" som slump. Som du vet är människan "fångad" av sina "planer" och "mål".
Och det tror att de själva kan "välja" vad de vill göra och vad som ska "utspelas i naturen".
Ett "ovetenskapligt" sätt att förstå naturen på.
Rätt är alltså att uppleva först och sedan förstå varför man tex tidigare kände eller tänkte.
Det sätt som vetenskapen använder är fel. Anta att vi "vill förstå" månens "rörelser kring jorden" och skiter i att registrera månen/uppleva den/ha data/registreringar.
Våra/mål planer problemlösningar behandlar inte helheten utan är smulor. Vi är då "maskiner" som inte anpassar oss till "nuet" och kan byta riktning och se något nytt.

• PeterK skrev..: Intressant att du skriver att vi (blott) tror att vi väljer. Har just försökt förklara för en person att vi väljer inte mera än vad vi är fria/självständiga samt härvid står på egna ben i livet. Och detta bl.a. genom att peka på en väg som delar sig i två vägar. "En typisk valsituation" tänker man genast då. Men icke. Se här; vet vi vart vi ska och hittar vägen är det ju inte fråga om något "val". Nej, då existerar bara en väg för oss, varvid vi håller oss till vad vi redan vet. Och är det så att vi inte vet vilken av vägarna som leder till vårt mål, ja, då handlar det ju heller inte om att välja utan om att "singla slant". Så i ingetdera fallen är det tal om att "välja". Kort sagt; det där med "val" är bara en illusion samt rena rama favorit-strunt-pratet. Men detta innebär inte att vi inte har upplevelsen av att "välja", vilket betyder att vi inom ramen för upplevelsen väljer. Men vi kan bara "välja" vad vi faktiskt "väljer". Vi kan inte välja något annat, lika lite som alltet skulle kunnat se ut annorlunda i sina oändligt varierade detaljer. Nej, ingenting som nu är, skulle kunnat se annorlunda ut än vad det gör. Påstår någon något annat, så kan ju den personen inte visa på det. Kanske vederbörande ändå menar att "jodå, hade bara den där stugan legat här istället för där, hade mycket varit annorlunda". Och det hade det väl. Bara det att då hade också en massa annat behövt varit annorlunda. Och för att detta skulle kunnat vara annorlunda, hade ytterligare en massa annat behövt vara annorlunda. Varvid vi slutar med att hade bara ett strå på vårt huvud varit annorlunda så hade precis allt behövt vara annorlunda. Men det är det ju inte. Nej, det är i evigheten, oändligheten och allmakten (allmakten; "upplevelse/skapelseförmågan" samt bron mellan "skaparen/upplevaren resp. "det skapade/upplevda) dvs, i skaparen själv allt redan är klart innan detta manifesteras i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Varvid allt i sinnevärlden inte är livet självt, utan bara dess "yttringar". Och detta är ju ett skäl till att "naturvetenskapen" aldrig kan greppa sanningen om livet — nej, den bedömer ju bara yttringar utifrån andra yttringar, men aldrig utifrån yttringarnas verkliga orsak; skaparen. Eller m.a.o. det ett och samma eviga/oändliga "Jaget" i oss alla. Jaget som upplever och omskapar sin eviga upplevelse... ja, ja... som det kan va... ;o)

Sen det här med "slumpen"; klart man bara ser "tillfälligheter" om man inte förmår se företeelserna utifrån ett allt övergripande och därmed allt förklarande sammanhang eller perspektiv. Varvid detta med "slump" egentligen bara handlar om att man inte begriper vad man ser. Inget konstigt i det...

Sedan är det ju riktigt att vi bara kan förstå livsmysteriet eller sakernas tillstånd utifrån — som du är inne på — egna tidigare erfarenheter. Varvid den naturvetenskapliga förståelsen — vilken kan inläras oavsett utvecklingsnivå samt härvid egen eller med andra ord verklig förståelse — blott utgör en slags skenbar förståelse. Dvs, såvitt man inte fattar denna förståelse såsom blott ett redskap att hantera materien med, men aldrig som sanningen "själv"...

OK måste sluta skriva nu — har egentligen precis hur mycket som helst att säga — inte minst om sådant som förklarar och underbygger vad jag redan sagt, men jag har också lite annat att göra...

Mvh/ PeterK

[PeterK]

Har lite problem med hur detta forum funkar rent tekniskt, varför mina inlägg inte alltid länkar naturligt till de inlägg jag svarar på... ber om förståelse för detta. Det reder väl ut sig vad det lider...

PeterK

[förstår mig själv]

Hej blir glad för att du finns!
Det är inte så ofta man får "konstruktiva kommentarer".
Det är viktigt att utveckla det som skiljer oss. Antar att "även du" som jag märker att vi förstår/påstår ungefär samma. Till och med sättet på vilket vi förstått dvs vägen dit, dvs Vårat sätt att förklara/bevisa/beskriva det som vi förstått är ganska lika. För mig är detta ganska ovanligt, dvs finna någon som når ner såpass djupt.
Vi påstår ungefär samma dessutom av ungefär samma skäl. Vi skulle kunna "vikariera åt varandra"
Jag vill berätta och undrar vad du förstår av det jag skriver eller om du har liknande erfarenheter som jag.......
Jag har en vän som är helt annorlunda än vi på ett sätt, men som kommer till samma slutsatser som vi. I och med det han säger så vet jag att han förstår och vet vad han säger. Dock "bevisen", orsakerna, hans sätt att förklara, "hans väg till kunskapen" är helt annorlunda och var tidigare totalt obegripliga för mig. På samma sätt var jag obegriplig för honom. Dock genom det vi förstod(som ju är sällsynt) "visste" vi att båda hade rätt. Ibörjan "språkade" vi annorlunda. I början var det jag som pratade sa99,99% av alla ord. "Höll monolog" på det sätt jag gjorde då. "Förklarade" för honom på samma sätt som jag förklarade för alla andra. Det var mitt sätt att "övertyga","bevisa". Dock kände jag mig aldrig förstådd, istället förstod de tex att "jag var galen". Ganska frustrerande, och ju "tydligare" jag tyckte mig förklara destå galnare förstod de att jag var. Teorier om mig som person uppstod istället. "Förklaringsmodeller" om mig som person istället för att försöka förstå och bedöma mina påståenden om naturen eller människan.
Det märkliga med denne var att han istället öppnade sig och tog imot det jag så gärna ville ge alla(ville ju att andra skulle genomgå det jag hade gjort, för mig var det det bästa och "viktigaste" som hänt mig. Visade de andra vägarna, gav mig ny "information". Jag förstod hur jag kunde uttrycka mitt väsen och säga det jag tidigare gjorde på mitt språk. Fann andra sätt att "förklara", ett annat "språk", ett annat sätt att förklara. Trotts att jag då är själv obegriplig för mig själv ändå genom detta bli begriplig för den andre. Dock var det av mig förstått att essensen av vad jag ville säga blev sagt. Genom att känna vad som hände i mig kunde jag förstå det som "hände i den andre", essensen inte ord eller "tankeläsning".
Genom att så att säga rationalisera och veta att det är ett verktyg/något gott för den andre. Inte vara tvungen att "i detalj" förstå vad som uppstår i den andre. Inte ha någon avsikt, mål eller syfte annat än det jag kände var gott.
Vad som är rätt för det väsendet vet ju den andre och att låta det användas fritt betyder att man hjälper den andre att förstå naturen och kunna förhålla sig annorlunda(dvs friare, ha fler "möjligheter","varianter").
Det är här viktigt att förstå att alla är perfekta och lika mycket värda och att man får tillbaka lika mycket gott som det man gav.
Om man nu tex är fåfäng, tycker att man är värd mer eller att man är viktigare för tex mänskligheten än den andre kommer detta sätt inte fungera.
Dessutom kan man inte själv förstå/värdera sin egen fullkomlighet.
Trotts att priset för denna insikt endast är att förstå hur fullkomlig den andre är vilket kan tyckas "billigt" är det sällsynt att skåda.

[Anne]

Jag antydde? Åkej...? När, var, hur? Naturvetenskap har väl intresserat folk från alla politiska läger? Men visst är mitt politiska, liksom fysiska hjärta, åt vänster. Betvivlade redan för flera år sedan om vetenskapsmännen kunde vara säkra på vilken färg dinosaurierna hade. I våra skolböcker på 70/80-talet var de illustrerade grön/brun/grå typ. Så fick vi lära oss att en dinosaur såg ut. Först nyligen har vetenskapsmännen kunnat få utökad förståelse för hur dessa varelsers färger såg ut och att tidigare bilder är felaktiga. Men detta har inte ett smack med socialism att göra! Det är ett allmänintresse utan politiska eller religiösa ståndstaganden. Men, nej, jag tror inte att naturvetenskapen kommer att kunna få oss att se hela bilden. Jag tror på en Skapare.

Ok, jag tror också på en skapare. Vetenskap har allt med socialism att göra som jag förstår det. Ta t.ex. existensen av ras, forskarna hävdar att raskategorier inte existerar, och sen har vi verkligheten som visar oss att de existerar. Det är helt enkelt en åsikt från vänster, eller... ?

Vilka forskare avser du nu? Tror du att en moderat inte anser att det finns... olika hundraser t ex? Existerar inte ras kan väl knappast rasism existera heller. Inavel har minsann sina brister det också. Det handlar om att uppskatta varandras olikheter som jag ser det.

[förstår mig själv]

Hej PeterK. Glädjer mig mycket att vi delar uppfattning om slumpen. Vidare förklarar du tydligt att du förstår att fria viljan inte existerar, då ju allt som sker är nödvändigt och kan bara ske så som det gör. Man tar ett stort kliv i förnuftets utveckling när man inser detta. "Plötsligt går det mesta att förstå". Det ger en positiv kraft också, så att man aktiverar sig mer.
Vidare är slumpen en teori om naturen som inte är så bra och denna hindrar oss att förstå bättre vad som sker i naturen. Som du säger slumpteorin är förklaringen till det man inte förstår. För en oförnuftig är den teorin den enda möjliga och rätt för denne.
Den förnuftige inser att endast det som "följer naturlagar" går att förstå och kan förklara det på bättre sätt.
Jag vill komma med ytterligare några "påståenden/teorier".
-det finns högre ordningar av kunskaper vilka ger det upplevda en annan "mening" och även andra orsaker till det vi registrerar/upplever.
Detta inses när man utvärderar och med sina sinnen öppnar sig för vad som vi upplever registrerar. Om något "slumpartat"/"oväntat sker" kan detta vara en högre ordning. Dvs ett "högre" mer "fullkomlig och mer övergripande orsak till det man noterar (dvs facit).
Vi kan tex säga att atomen är en atom som följer sina lagar. I också med detta uppstår tex molekyler, organ osv.
Eller så kan vi exemplifiera det genom att betrakta några tusen myror. Varför myrorna bär sina barr(dvs deras kunskap och det de gör behöver vi inte spekulera i men däremot uppstår en myrstack/samhälle kan vi SE. Detta vet inte myrorna naturligtvis.
Här vill jag flika in att myrorna är något specialiserade Sins i mellan. Annars skulle inte stacken uppstå. Vidare att "korkade myror" är lika viktiga för helheten som "smarta".
Detta innebär att varje "mänskligt väsen" har en unik potential och ska bejakas för att högre ordningar ska kunna uppstå.
Om tex alla människor höll på att förstå människan eller filosoferade skulle det uppstå massa "brister" i helheten vilket skulle skada mänskligheten.
En högre ordning kan tex vara att man träffar en supersnygga tjej när man handlar chips. Visst har man rätt i att orsaken"sugen på chips" ledde till att mötet uppstod.
Här bör man inte göra det misstag man nästan utan undantag märker att människor gör.
Vi tror att orsaken till att vi gick till affären var chipsen och att vi träffade tjejen var en "tillfällighet", "tur","slump". Metoden som ska användas är att sluta sig till orsaken på basis av det som hände. Huvudorsaken var alltså inte "chips" utan den snygga tjejen.
Bara för att vi inte kunde "förutsäga" denna huvudorsak innan vi upplevt resultatet misstar vi oss här alltså på det sätt att vi inte tror oss i efterhand kunna härleda orsaker då verkningarna är kända. Det är alltså först efter att observera verkligheten vi kan bilda oss de bästa teorierna om orsaker och högre ordningar.
När vi "övar oss på detta" så kommer man trotts detta kunna göra vissa förutsägelser som för de flesta tyvärr tolkas som vansinne. Tex gör man något gott eller följer det som känns bra kommer man finna vid utvärderingen att något gott kommer ske och att det känns bra. Hur detta yttrar sig i rummet (tex van pengar, blev botad eller vad det nu kan vara) behöver man inte försöka förstå. Det saknar betydelse då vi värderar allt i känslor.
Vidare påstående är "detta med att det finns en mening med det som sker" är ofta förvirrade. Då allt bara kan ske på ett sätt måste meningen(om man nu envisas med detta onödiga ord i sammanhanget). Vara det som sker och inget annat.
Om man kan se mening i sådant som har dåligt egenvärde vid utvärdering kan man lättare se att även ur något som kan tyckas vara ont kommer den förnuftige se något gott och därmed kan denne förlåta sin fiende och se människovärdet hos människor som tex straffas, diskrimineras, eller andra som allmänt inte har så hög "status".
-vidare tolkar jag det som om du är psolipsist. Vilket följer förnuftet och är tror jag den bästa modell till att förstå det som sker.
-jag vill påpeka att till skillnad mot de flesta andra naturvetenskapliga ideer har "Vårat sätt att förstå naturen" mycket större användningsområden i våra "vardagliga liv"
- tex så blir vi mer levande( upplever mer), vi blir friare i det avseende att vi kan finna(och kommer använda) alternativa förhållningssätt till vår "omvärd". Till slut inser man att man genom att utveckla förnuftet även blir skapare mer och mer till det som sker och att vi i allt högre grad kommer inse att vi orsakar såväl vår lycka och olycka. Vi inser att det är genom att själv förändra sig man "löser sina problem" så att de inte kan ske igen. Som vi vet är standard metoden att beordra/förbjuda människor/djur då man anser att det är någon annans fel att de onda sker. I stället för att tex förbjuda tex lösa hundar eller hotfulla människor istället för att förstå hundarna/människorna och på så sätt tolerera eller kanske gilla att möta sådant.
Som vi vet sker tex våld människor är rädda osv. Medicinen är alltså att förstå hur man själv ska förhålla sig till detta vilket fullständigt eliminerar "problemet", säger man åt andra vad de inte får göra. För det första kommer det misslyckas då det dels är en Tro man begär att andra ska följa. Dels för att det är oändligt mycket svårare att förstå hur någon annan ska göra än hur man själv ska göra. Tillslut finns det inget att vara rädd för och man kan helt följa och förstå allt man gör. Man behöver inte bry sig eller oroa sig av att drabbas av människans lagar då naturlagarna naturligtvis står över dessa. Människans lagar innebär att människan verkställer naturens straff i "fel" dos och extra elände uppstår för de inblandade därmed. Det rätta är att avskaffa alla former av straff och låta naturen straffa utan att lägga sig i.

[förstår mig själv]

Ytterligare en katastrof som följer av våra lagar och straff är att systemet bygger på en grav vanföreställning om hur det onda uppstod. Eftersom det inte finns någon fri vilja ska man inte ange orsaken till att någon gör ett tex brott är"ondska", han kunde ju välja att inte göra det eller det osv. Man är absolut ointresserade över att lite mer ingående analysera vad som orsakade brottet och därmed kommer alltså orsaken att finnas kvar och leda till nya brott. Tex någon utsätts flera gånger för ett brott. Det bästa för denne är inte att straffa den som utförde brottet utan att aningen modifiera sitt eget beteende så att det inte längre är en orsak till det brott man råkar ut för.
På detta sätt hjälper man även den potentielle brottslingen att undvika straff och lidande för tex anhöriga. Vidare slipper juristerna göra brott mot naturlagarna vilket ju straffas. (Att låsa in någon är ju alltid fel, spelar ingen roll om det är en polis/jurist som gör det. Naturlagen är lika för alla människor, dvs fullt rättvis, den skiljer inte på kön eller särskiljer/diskriminerar någon "grupp"

[förstår mig själv]

Tänk att ha ett arbete där man hela tide tvingas bryta mot naturlagarna och därmed råka ut för stagnation av förnuftet och de lidande naturen ger åt dessa handlingar.
Tycker att man borde använda poliser till annat tex vara bland människor och skapa god stämning och hjälpa människor att må bättre. Och genom godhet och tolerans vara krafter där orsaker till brott inte uppstår.

[Zokrates]

En högre ordning kan tex vara att man träffar en supersnygga tjej när man handlar chips. Visst har man rätt i att orsaken"sugen på chips" ledde till att mötet uppstod.
Här bör man inte göra det misstag man nästan utan undantag märker att människor gör.
Vi tror att orsaken till att vi gick till affären var chipsen och att vi träffade tjejen var en "tillfällighet", "tur","slump". Metoden som ska användas är att sluta sig till orsaken på basis av det som hände. Huvudorsaken var alltså inte "chips" utan den snygga tjejen.
Bara för att vi inte kunde "förutsäga" denna huvudorsak innan vi upplevt resultatet misstar vi oss här alltså på det sätt att vi inte tror oss i efterhand kunna härleda orsaker då verkningarna är kända. Det är alltså först efter att observera verkligheten vi kan bilda oss de bästa teorierna om orsaker och högre ordningar.

Helt otroligt revolutionernade tanke, dessvärre helt meningslös då det först är efteråt facit kommer.

En man är skitnödig, han går på dass, sitter och trycker, får en hjärnblödning och dör.
Han gick inte till toan för att skita, utan för att dö, hur vet du om du är skitnödig eller dödssugen?

Felet med ditt resonemang är att det är en efterhandskonstruktion som bygger på metodfel.

[förstår mig själv]

Är du medveten om att all förståelse av naturen sker efter tillräcklig indata levererad. Detta har tex Einstein skrivit om och du håller inte med. Tex efter att Einstein insett att ljusets hastighet i vakum är konstant så kunde han förstå relativitetsteorin.
Menar du verkligen att naturen kan förstås innan vi gör observationer?
Det du skriver är totalt förvirrat och jag kan inte tro annat än att du nu inser detta.
OBS. Blanda nu inte i hop de teorier vi får som bygger på andra teorier(dvs något man förstår/misstänker följer av tidigare information och saker vi tidigare förstått om naturen.
Kort och gott sammanfattningsvis. Alla teorier bygger på efterhandskonstruktion. Ja förutom de i samhället rådande vanföreställningarna.
Anta att du ska träffa en människa för första gången. Menar du att du redan innan förstår om den var trevlig hur den såg ut osv.
Anledningen till att det också fungerar med dessa efterhandskonstruktioner är att allt som sker sker med nödvändighet alltså utan någon fru vilja. De gånger man inte kan förklara något så bra beror det på brist på information eller förnuft. Det beror inte på slumpen.

Jag antar att du som iof är rimligt först registrerar du din tanke "jag går till affären för att köpa chips" sedan utför du detta. Ditt medvetande har med förnuft angivit en orsak "korrekt". Men som du vet orsakades tex din tanke om chips av något osv.
Denna kedja av kausalitet är enligt mig första ordningens kunskap.
Du kanske som jag förstår även förstår att det som sker har flera orsaker. Att dessa påverkar i olika grad det nödvändiga skeendet eller "rörelsen". Här tänker jag mig ungefär Newtons modell av krafter. Om ett föremål påverkas av flera olika krafter och att deras sammanlagda påverkan blir en vektor.
Även människans rörelser påverkas och det "som sedan sker" är när det motsvaras i hjärnan en resultat som leder till "din rörelse mot affären"

Sedan kan jag förstå att du känner dig lite frågande på ett annat sätt. Detta beror på den högre ordningen. Som jag antar att du inte ännu uppmärksamat. När förnuftet utvecklas och när man ser denna högre ordning så kommer man "beundra naturen, se dess skönhet".
Nu om du vill är det möjligt för dig genom experiment till slut se dessa.
I också med att du läst detta kommer dina sinnen registrera/leverera till medvetandet sådant som du kan misstänka är detta. Träning gör att man blir bättre.
Dock vill jag uppmärksamma dig på att du även måste använda dina känslor också. I också med att denna kunskap är otroligt mycket mer avancerad (nästan oändlig datorkraft skulle krävas) måste vi alltså ta hjälp av en eller flera ytterligare dimensioner. Minns mitt påstående om att känslorna har dimensioner som står i samband med ögats dimension.
Vidare är det förståss nödvändigt att denna händelse som förstås med högre kunskap måste även följa första gradens kunskaper. Dvs följa både de gängse naturlagarna tyngdkraft osv dvs det som förstås på det högre sättet måste vara förenligt med första graden samtidigt som det som vi upptäcker med högre kunskap följer ytterligare(i detta hänseende) lagar(tex orsaker som vi kan sluta oss till bakvägen som i exemplet.
Ju mer man förstår enligt den högre ordningen destå fler naturlagar/teorier kommer du lära dig. Och du behöver inte gå bakvägen ofta.
Jesus förstod de högre ordningen. "Vända andra kinden till", "tolerans,ärlighet osv". Dvs mycket som står i Bibeln är högre ordningars kunskaper. Jesus var alltså en sann naturvetenskaps man.
En ytterligare sak jag tror att man måste åtminstone nästan förstå är dels. Du värderar utfallet ibland genom att känna. Detta låter troligen flummigt för alla som inte förstår enligt högre ordningen men inte för de som förstår.

[Zokrates]

fms, kan du vara vänlig och definiera din helt egna påhittade definition av vad ordet "efterhandskonstruktion" betyder?

[förstår mig själv]

fms, kan du vara vänlig och definiera din helt egna påhittade definition av vad ordet "efterhandskonstruktion" betyder?

Det var ju du som skrev efterhandskonstruktion. Och ja först måste man ju mäta/observera/uppleva naturen efter det kan man förstå den.
Ta tex livserfarenhet. Först uppleva/erfarenhet sedan förstå bättre.

[Zokrates]

Jag inser att jag begärde för mycket av dig.

[skwuim]

1. Ett felaktigt tankemönster.

Det vetenskapliga metoden, som enligt dagens vetenskapsmän är det enda sättet att veta något alls, säger oss att vi först bör göra mattematiska meningar och sedan på ett mer eller mindre oförstått sätt klistra fast dem på den här verkligheten eller överskridande "universum" som förser oss med vetenskapliga observationer. Bland inte ihop det med teknologi. Det finns massvis med teknologi som hade kunnat uppfinnas (troligtvis i en annan form än det vi ser framför oss) utan denna mattematiktro.

Hur hade tekniken kunnat utvecklats utan matematik? Styrkan i den vetenskapliga metoden är att den först lägger fram en hypotes som kan vara matematisk, men inte nödvändigtvis så, och sedan testar den mot evidens. Förstår inte hur någon teknik hade kunnat ha uppfunnits utan denna metod. För att ett tekniskt framsteg ska göras så behövs alltid någon som hypotiserar fram en lösning eller en förklaring, för att sedan testa om den håller med verkligheten.

2. Ett redskap för socialister

Den politiska vänstern har tyvärr annexerat nästan hela den vetenskapliga världen så att slutsatserna, hör och häpna, är att de behöver mer makt för att lösa de vetenskapliga problemen. Detta måste klassas som ett problem i sig!

Redskap för den politiska vänstern? Nej vetenskapen är i sig inte ett redskap för någon särskild politisk ideologi. Det finns många exempel på hur vetenskapen är emot typiska vänsterpolitiska åsikter. Exempelvis när det gäller frågan om jämlikhet. Vänsterpolitiskt tänk från marxismen till vänsterliberalismen har traditionellt och ännu idag ansett att alla människor är blanka blad när de föds och att all ondska därför kommer från samhället i sig. Mot detta visar vetenskapen att det inte går att se bort från den genetiska biten utav mänskligt beteende. Typiska arketyper från den politiska vänstern såsom den "ädle vilden vs det onda imperialistiska västerlandet", "kapitalismen är bara makt som har skaffats genom att förtrycka andra" har från vetenskapen därmed kommit att visas vara falska, eller åtminstone grovt simplifierade modeller.

3. Ett sätt att framkalla positiva lösningar

Även en trasig klocka har rätt två gånger per dag, sägs det. Likadant är det med "vetenskap". Har man annexerat hela den politiska makten är det klart att det blir en slags logik i ens resonemang och man har lätt för att identifiera de verkliga problemen. Men det finns mer fog för påstå att alla mediciner, maskiner mm. har frambringats av kreativa individer snarare än av något slags heligt tankemönster eller politiskt etablissemang.

Du förvanskar bilden av vetenskapen. Vetenskapen utesluter inte kreativitet, den behöver kreativitet för att kunna fungera. Ingen hypotes kan existera om inte en forskare har kreativitet för att kunna tänka igenom en modell för en lösning.