Vad utgör medvetandets referens?

[Illusionen]

MEDVETANDES SIDSTÄLLNING

Detta inlägg utgör svar på av Fms ställd fråga, 19 mar 2014 12:12, i tråden Ecce Homo, ang ”sidställning”.

Betrakta det följande som en starkt förenklad men principiellt användbar förklaringsmodell, för hur
medvetandet/förnimmelsen/jaget förhåller sig till universum.

Matematikens regelverk är utformat av, och anpassat till, vår atomära verklighet.
Vi utgår i detta exempel från en vanlig geometrisk serie, så som regelverket beskriver serien.
Sfärerna i balanskriteriet, ΔØ, kan mycket förenklat beskrivas via denna serie.

Som första steg ändras negativa och positiva exponenten stegvis enligt följande exempel.

Tn- = a k^(n-1) ger för n = 0 Tn = a k^(0-1) = a/k
n = -1 Tn = a k^-2 = a/k^2
n = -2 Tn = a k^-3 = a/k^3
n = -3 Tn = a k^-4 = a/k^4

Tn+ = a k^(n-1) ger för n = +1 Tn = a k^0 = a
n = +2 Tn = a k^1
n = +3 Tn = a k^2
n = +4 Tn = a k^3

Som framgår skiljer sig termerna/uttrycken med negativa och positiva exponenter från varandra.
Den bakomliggande orsaken till att negativt (kontraktion) respektive positivt (expansion) tecken på
exponenten resulterar i olika värden, har sin grund i den obalans som Maskerings Principen, MP, förorsakar.

Det vi förnimmer via medvetandet har medvetandets referens som bas.
Medvetandet känner således ej sin egen struktur och storlek, p g a MP, utan sätter sin egen referens (via MP).
Det är m a o MP som förorsakar att matematiken ger ovanstående osymmetriska resultat.

Den geometriska serien ovan, ändrar skalfaktor/styrka, SKF, när exponenten ändras.
Konsekvensen av att medvetandet ej känner sin egen struktur (p g a MP) är att serien får det utseende,
som framgår ovan. Det är denna obalans-förskjutning som även benämns ”sidställning” i mitt koncept.
Det vi förnimmer som EGENSKAPER är en funktion av SIDSTÄLLNINGEN.

I nästa steg JUSTERAR vi effekten av MP, genom att normera/centrera med avseende på ”partikel”.
Vi likställer därigenom ”VÄRDET” på EGENSKAPERNA .
Via partikelns egenstruktur skapas och centreras alltså RUMMET (i G) som förnimmelse via egenmaskeringen.
Samtidigt skapas förutsättningar för atomära egenskaper.
Fenomenet TID som förnimmelse FÖRUTSÄTTER denna via MP erhållna centrering.

Centrering via den negativa exponenten (p g a Maskerings Principen, MP) ger då som exempel,

n = -0 ger T = a/k^1 / a/k^1 = 1 (= partikel via neutraliserad SKF)
n = +0 ger T = a/k^1 / a/k^1 = 1

n = -1 ger T = a/k^2 / a/k^2 = 1 (= partikel via neutraliserad SKF) och,
n = +1 ger T = ak^0 / a/k^2 = k^2 (= rum som f(MP))

n = -2 ger T = a/k^3 / a/k^3 = 1 (= partikel via neutraliserad SKF) och
n = +2 ger T = ak^1 / a/k^3 = k^4 (= rum som f(MP))

n = -3 ger T = a/k^4 / a/k^4 = 1 (= partikel via neutraliserad SKF) och,
n = +3 ger T = ak^2 / a/k^4 = k^6 (= rum som f(MP)

o s v

Här framgår principen för hur vår p g a polarisationen ”sidställda” verklighet (1) är konstant,
medan rummet (k^x) SKENBART expanderar.
Viktigt att notera här är hur rummet expanderar utgående/centrerat från den egna MASKERINGEN.

MASKERINGS-PRINCIPEN, MP, och därav skapad SIDSTÄLLNING får då sammanfattat till konsekvens att,

• RUM och PARTIKEL är förskjutna/sidställda relativt varandra.
• TID är en effekt av denna sidställning/förskjutning.
• FÖRNIMMELSEN/JAGET är en via sidställningen genererad och transformerad ILLUSION.
• FÖRNIMMELSEN är i viss bemärkelse självförvållad.
• MASKERINGEN resulterar sekundärt i IMAGINÄRA effekter (= öppnar för ”existens-definition”).
• OÄNDLIGHETEN är en synvilla förorsakad av MP.
• BIG BANG är likaså en synvilla förorsakad av MP.
• mm

Expansionen är alltså en ILLUSION, som har sin grund i ”medvetandes referens” inkl ”jaget”.
Universum EXPANDERAR alltså INTE, utan det är en villfarelse p g a den polarisation av G vår
medvetande-struktur ger upphov till. Även fenomenet TID får härigenom sin förklaring.
OÄNDLIGHETEN är även det ett exempel på hur "sidställningen" ger oss en felaktig bild av universums
överordnade balanserade natur.

Att t ex x^0 = 1, förklaras av ovanstående.
Det kan ses som ett indirekt och starkt bevis för att MP är korrekt.

Att vi skulle vara statiska/fixa i vår relation till universum förefaller helt osannolikt.
Ändå verkar det vara det som formar forskarvärldens bild av universum.
Felet som begås är enligt min uppfattning att man ej beaktar vår egen, av MP maskerade,
relativa förändring.

I övrigt v g se , http://www.maticweb.com

/ Illusionen

http://www.youtube.com/watch?v=-J8rKIS-66E

PS
Har det lite pressat privat, så har ni ytterligare frågor med anledning av detta inlägg,
så skriv kortfattat, helst max 10 rader, annars finns risken att jag inte hinner svara.

[förstår mig själv]

Tack för svaret ett väldigt bra svar förstår mer nu än tidigare. Men ändå inte (ännu?) hur du kan dra dina slutsatser pga detta "enkla" matematiska samband. Förändringar som vi "upplever" skulle väl innebära att skalorna förändras olika för olika "objekt". Dvs det förklarar antagligen delar av vad vi upplever och "mäter" med våra instrument. Och transformationen innebär att allt förändras men på ett "statiskt sätt" väl som jag förstår det.
som du skriver att allt blir konstant är märkligt. Visst finns det konstant/det eviga men även det icke konstanta.
När jag "lämnade kroppen" kände jag antagligen det konstanta. Min kompis säger att man känner allt "samtidigt".

[förstår mig själv]

Hej illusion!
När du bad mig att fundera över varför x^0=1 väckte det mitt interesse. Och det ökade mitt förnuft (vet inte riktigt hur) dock är x-1=1/x.
Detta samband vet jag är viktigt när det gäller "egenskaper" och medvetandet. När y=1/x beskriver det minst väldigt mycket av det som sker oss. Mer än så vet jag inte. Kanske är det ett verktyg du kan använda i dina teorier?

[Illusionen]

Det händer allt oftare att jag misströstar när jag skriver här på FF, och tänker att det lönar inget till,
ingen förefaller förstå det jag skriver.
Som ex kan vi ta detta med TID, och vad tid egentligen representerar.
I mitt koncept redogör jag utförligt för detta, och i flera inlägg här på FF förtydligar jag ytterligare vad tid är.
Jag tycker mig förstå, på gränsen till övertygelse.
Det borde då rimligen vara en mycket intressant frågeställning för alla fysik- och filosofi-intresserade.
I stället för att kommentera min förklaring, och påtala ev fel och brister i mitt resonemang, så fortsätter man
på parallella trådar att hävda att fenomenet tid inte går att härleda, trots att det är just det jag gjort.
Det finns ett flertal liknande exempel där jag förklarat, men där man inte tar någon notis om detta.
Det öppnas t o m nya trådar i aktuella ämnen, där man drar valsen ännu en gång. Skärpning !
Förstår ni att detta kan upplevas som frustrerande ?
Så efter ett års skrivande här på FF ställer jag mig frågan, varför skriver jag här ?
Jag har inget bra svar på den frågan, men skulle uppskatta om ni som läser detta vill ge er uppriktiga
syn på varför man i princip, utan motivering, ignorerar mina förklaringar.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Det händer allt oftare att jag misströstar när jag skriver här på FF, och tänker att det lönar inget till,
ingen förefaller förstå det jag skriver.
Som ex kan vi ta detta med TID, och vad tid egentligen representerar.
I mitt koncept redogör jag utförligt för detta, och i flera inlägg här på FF förtydligar jag ytterligare vad tid är.
Jag tycker mig förstå, på gränsen till övertygelse.
Det borde då rimligen vara en mycket intressant frågeställning för alla fysik- och filosofi-intresserade.
I stället för att kommentera min förklaring, och påtala ev fel och brister i mitt resonemang, så fortsätter man
på parallella trådar att hävda att fenomenet tid inte går att härleda, trots att det är just det jag gjort.
Det finns ett flertal liknande exempel där jag förklarat, men där man inte tar någon notis om detta.
Det öppnas t o m nya trådar i aktuella ämnen, där man drar valsen ännu en gång. Skärpning !
Förstår ni att detta kan upplevas som frustrerande ?
Så efter ett års skrivande här på FF ställer jag mig frågan, varför skriver jag här ?
Jag har inget bra svar på den frågan, men skulle uppskatta om ni som läser detta vill ge er uppriktiga
syn på varför man i princip, utan motivering, ignorerar mina förklaringar.

/ Illusionen

Hej
Kan förstå hur du känner men det är ett problem som du själv måste fundera ut?! dvs hur du ska få oss att förstå. Enligt mig så genom att "förändra sig själv kommer man märka att allt annat förändras liksom människor naturligtvis".Människor är ju också en del av naturen som "växelverkar" med vårat medvetande som allt annat.
Det handlar om att ge och ta imot. Kan man inte ta imot kommer man inte kunna ge heller.
Därimot kan jag säga att funderingarna på matematik tex skalor och x^y har förändrat/påverkat mig en del och det jag funnit har så att säga "byggts in" i mina teorier och lett till en förändring.
Därmed bör detta även skett hos dig!.
Så mycket kan jag "säga säkert" i alla fall.
Alla "förstår ju vad de själva säger" så att säga och kan man ta till sig detta så kommer man kunna utveckla sig själv och förändra hela världen. Men "det har sitt pris" som sagt var att förstå mer och förändras och inse tex sådant som inte kan komma åter eller sådant som skett som man inte längre kan göra på samma sätt som tidigare.
Teorier är ju relativa vilket betyder att de förändras och förbättras hela tiden. I slutändan är det "känslorna" som begränsar våra möjligheter att nå oändligt förnuft och vår förmåga att ta till oss det nya.
Jag tror nyckeln ligger i att när man öppnar sig vet man ju inte innan vad man kommer att förstå, det är bara andra "som så att säga" ger oss det vi "behöver" och vi ger dem vad de behöver även om vi inte vet hur just de kommer att "reagera" på det verktyg man gav.
Alla människor har ju sina verktyg(kunskap om naturen). Det är antagligen bara den "sanna ovilkorliga kunskapen" dvs utan syften eller villkor som öppnar sinnena.
De avsikter och villkor som medföljer verktyget kommer avspeglas i teorin/verktyget som levereras och andras avsikter är inget som våra väsens hjärnor öppnar sig för och tar imot.
I slutändan innebär detta att man "på riktigt" kan förstå allas "lika värde" enligt matematisk beskrivning.

[förstår mig själv]

Ger man ett "äpple" till någon "en morot" tex gav du en morot med din fråga om x^0. Den "uppgiften" skapade ett interesse hos mig och jag ville förstå den på djupet. Till slut när tillräckligt många morrötter delats ut kommer vi kunna med olika förnuft förstå varandra.
Det enda som hindrar (enligt min erfarenhet) är samma sak som hindrar de "troende" att ta till sig naturvetenskapen. Vi är alla på sätt och vis troende och därmed begränsade.

[Illusionen]

Ger man ett "äpple" till någon "en morot" tex gav du en morot med din fråga om x^0. Den "uppgiften" skapade ett interesse hos mig och jag ville förstå den på djupet. Till slut när tillräckligt många morrötter delats ut kommer vi kunna med olika förnuft förstå varandra.
Det enda som hindrar (enligt min erfarenhet) är samma sak som hindrar de "troende" att ta till sig naturvetenskapen. Vi är alla på sätt och vis troende och därmed begränsade.

Det är bra Fms, du tröstar på ditt sätt, men försök se det ur mitt perspektiv.
Hur många skriver en hel uppsats som underlag till sina påståenden här på FF,
utan tillstymmelse till “morot“ i retur inom synhåll ?

[Pilatus]

Som ex kan vi ta detta med TID, och vad tid egentligen representerar.
I mitt koncept redogör jag utförligt för detta, och i flera inlägg här på FF förtydligar jag ytterligare vad tid är.
Jag tycker mig förstå, på gränsen till övertygelse.

Det är inte alldeles rättvist att klaga på forumdeltagarna som inte har kunnat ta del av en verbal utläggning om varför deras uppfattning om tid skall anses vara illusorisk. För de flesta av oss finns det ingenting som är illusoriskt med tiden, vare sig som upplevelse eller begreppsligt. Många av oss har läst populära framställningar av Albert Einsteins speciella relativitetsteori och tycker sig ha etablerat en slags grundläggande förståelse för den dimension som tiden utgör enligt teorin.

En radikalt ny teori som påstår att allt detta är en illusion, har mycket att bevisa. Det kan möjligen underbyggas med hjälp av matematik, men framförallt handlar det om att verbalt förklara, åtminstone något som inte stämmer, en anomali, i vår traditionella syn på tiden.

Det borde då rimligen vara en mycket intressant frågeställning för alla fysik- och filosofi-intresserade.
I stället för att kommentera min förklaring, och påtala ev fel och brister i mitt resonemang, så fortsätter man på parallella trådar att hävda att fenomenet tid inte går att härleda, trots att det är just det jag gjort.

En härledd enhet är t ex temperatur mätt i grader Celsius, °C från kelvin, K.
Eller enheten newton för kraft, N som härleds ur m·kg·s−2.

Så hur ser din härledning för grundenheten tid ut, (sekund, s)? Enkelt uttryckt!

[förstår mig själv]

Ger man ett "äpple" till någon "en morot" tex gav du en morot med din fråga om x^0. Den "uppgiften" skapade ett interesse hos mig och jag ville förstå den på djupet. Till slut när tillräckligt många morrötter delats ut kommer vi kunna med olika förnuft förstå varandra.
Det enda som hindrar (enligt min erfarenhet) är samma sak som hindrar de "troende" att ta till sig naturvetenskapen. Vi är alla på sätt och vis troende och därmed begränsade.

Det är bra Fms, du tröstar på ditt sätt, men försök se det ur mitt perspektiv.
Hur många skriver en hel uppsats som underlag till sina påståenden här på FF,
utan tillstymmelse till “morot“ i retur inom synhåll ?

Jag vet men det är ju den som får moroten som så att säga bestämmer om det är en morot och hur den smakar.
Jag har själv haft problem med att ta imot(inte varit öppen för förklaringar) utan pepprat in mina teorier i andra. Själv var jag inte mottaglig mot vad de ville ge. Fick inget "input". Det var när jag var manisk. När mina "påståenden" kritiserades så "försvarade jag mig". Visste ju att jag hade rätt och kritiken var "ytlig". Men samtidigt kunde jag inte ta in deras "påståenden".
Jag förstod att deras motiv "dvs deras argumentering,kriterier var fel" dvs deras sätt att säga varför (jag är ju läkare själv och har "förklarat" och skrivit vårdintyg enligt samma argument". Påståendet i sig var dock rätt förstod jag tillslut men på ett helt annat sätt och genom att bli "ännu mer konstig, sjuk".
Först då kunde jag bli förstådd. Dvs alla har rätt i sina påståenden(så länge det inte är "kritik" för det är inget påstående det säger eller förklarar inte något om naturen). Det finns ju oändligt med saker som både kan ske och inte kan ske. Att påstå en sak som inte kan ske har inget större värde. (Annat än att rätta till ordningen)Däremot genom att komma med sådant som kommer ske(eller troligen) är ju oändligt mycket viktigare då det säger oändligt mycket bättre vad som inte kommer att ske.(det som sker är ju det enda som inte är omöjligt).
Dock vet vi inte vad som är rätt/fel "samtidigt som vi ändå följer det på ett högre sätt".
Anta (i det "atomära") att det sitter en Gud utanför universum (med "oändligt" stort förnuft).
Om "guden" förstått att universum ska förändra sin struktur och bilda tex ett "aphuvud".
Då kommer vi "medverka" till detta. Utan att förstå denna högre struktur vi har en annan anledning till varför vi tänkte si eller gjorde så.
Om vi börjar "fela" kommer krafter att styra in oss till våran "natur". Vi vet vad vi ska göra för att denna "högre" struktur ska ske. Det är vår roll det är vad vi gör. Och det är där vi finner vår "balans", harmoni.
Så ser jag på det hela. Olycka tex vi blir sjuka eller lider av något innebär att vi styrs in till Vårat väsen. Och det goda är något som kan leda oss och styra in resten till dess ordning.

[förstår mig själv]

Glad att du ser det som tröst. Alla är "mänsklighetens tjänare" men alla vet inte om sin nödvändiga roll i helheten. De behöver inte "tröstas" men de får heller inte skåda skönheten i naturen. Dvs är inte medvetna om att de lever på samma sätt.
Du behöver tex inte ta patent på din teori, källan kommer att spåras upp.
Det vi skriver här tex är avtryck och är de högre kunskaper om naturen kommer det få den uppskattning och cred den förtjänar.
Förståelsen av naturen utvecklas hela tiden. Även om man kan tycka att det tar lång tid kommer alla förr eller senare förstå dig. Det VET jag.
Historieförståelsen ökar och källan till kunskapen kommer att spåras naturligtvis.
Dock är det viktigt att "älska" människan för att kunna "värdera" sin egen roll och betydelse i det hela(tex i framtiden). Det som är förstått är förstått. Kan du värdera genom att "älska"/"tolerera" alla människor så är "verkan" av dig förstådd och blir konstant(oavsett det som sker i övrigt i ditt liv) och blir något som finns kvar när det föränderliga inte längre kan bevaras förenligt med din natur. Det blir något evigt.
Detta går även i "livet" att suga på som tröst.
Först ge något sedan förstå vad det innebär och därmed göra det konstant och ta med sig det in i det eviga. Ju "renare" orsak kunskapen har destå bättre blir det för den som ger.
Om det bara ger temporär tröst är det bra nog.
Genom att tex sluta kissa på en vecka, hålla andan i en minut eller att inte äta på 2dagar kommer galenskapen bli förenlig med de högre ordningarna.
Spinoza skriver "sorg är en affekt som uppstår när man försöker bevara("återskapa") det föränderliga.

[Illusionen]

Som ex kan vi ta detta med TID, och vad tid egentligen representerar.
I mitt koncept redogör jag utförligt för detta, och i flera inlägg här på FF förtydligar jag ytterligare vad tid är.
Jag tycker mig förstå, på gränsen till övertygelse.

Det är inte alldeles rättvist att klaga på forumdeltagarna som inte har kunnat ta del av en verbal utläggning om varför deras uppfattning om tid skall anses vara illusorisk. För de flesta av oss finns det ingenting som är illusoriskt med tiden, vare sig som upplevelse eller begreppsligt. Många av oss har läst populära framställningar av Albert Einsteins speciella relativitetsteori och tycker sig ha etablerat en slags grundläggande förståelse för den dimension som tiden utgör enligt teorin.

En radikalt ny teori som påstår att allt detta är en illusion, har mycket att bevisa. Det kan möjligen underbyggas med hjälp av matematik, men framförallt handlar det om att verbalt förklara, åtminstone något som inte stämmer, en anomali, i vår traditionella syn på tiden.

Det borde då rimligen vara en mycket intressant frågeställning för alla fysik- och filosofi-intresserade.
I stället för att kommentera min förklaring, och påtala ev fel och brister i mitt resonemang, så fortsätter man på parallella trådar att hävda att fenomenet tid inte går att härleda, trots att det är just det jag gjort.

En härledd enhet är t ex temperatur mätt i grader Celsius, °C från kelvin, K.
Eller enheten newton för kraft, N som härleds ur m·kg·s−2.

Så hur ser din härledning för grundenheten tid ut, (sekund, s)? Enkelt uttryckt!

I mitt inlägg ställer jag frågan om varför man ignorerar det jag skrivit och utförligt beskrivit.
Du besvarar inte min fråga, utan ställer en ny, för mig ovidkommande, fråga, som du begär svar på.
Mitt koncept omfattar 74 st A4-sidor, och ger en utförlig beskrivning av bl a fenomenet tid.
Den inledande figuren i konceptet utgör tillsammans med tabellen, den sammanfattning du efterfrågar.
Därutöver har jag i ett stort antal inlägg successivt kompletterat med punktvisa förtydliganden.
Observera att sorterna du nämner först senare kommer in i bilden, m a o efter att G-mekanismen
utvecklats (G är abstrakt !) i kombination med Eulers formel (v g se tabellen).
Är inte detta tillfyllest för dig, förefaller det meningslöst att diskutera detta vidare, då jag är
övertygad om att diskussionen inte skulle leda någon vart, utan enbart ge upphov till ett irriterat
meningsutbyte oss emellan.
Jag avstår alltså från ytterligare kommentarer och glädjer mig i stället åt att denna tråd i skrivandets
stund har 13521 visningar registrerade, vilket tyder på att tråden trots allt röner intresse.

/ Illusionen

[Pilatus]

Förklara åtminstone vad du avser med meningen:
"I stället för att kommentera min förklaring, [...] så fortsätter man på parallella trådar att hävda att fenomenet tid inte går att härleda, trots att det är just det jag gjort."

Jag svarade att med härledning avses att begreppet t ex kan vara temperatur mätt i grader Celsius, °C som är härlett från kelvin, K.

Då ditt svar uteblir (om härledning av enheten tid) så drar jag slutsatsen att någon sådan härledning inte finns. Det hade varit enkelt att klistra in att grundenheten tid (sekund, s) är härledd från x-enheten så och så ... etc.

I stället hänvisar du till din uppsats som omfattar 74 st A4-sidor!

Att begreppet tid ligger begravt under ytterligare skikt, G-mekanismen i kombination med Eulers formel, gör härledningen något otillgänglig, minst sagt? Men jag förstår inte varför det skulle vara läsarens problem att formulera hur du tänker dig denna härledning. Om tid är en grundläggande dimension i min värld (som inte kan härledas ur något annat), men är något radikalt annorlunda i din begreppsvärld, så har jag förstås vissa problem att se en naturlig koppling till andra begrepp som finns förklarade i ditt manuskript.

I stället säger du morgonsurt att "Jag avstår alltså från ytterligare kommentarer". Så trist, Illusionen, att mötas av en sådan attityd. Kanske menar du något helt annat än den förklaring jag har till vad som är en härledd enhet?

[Anders]

I mitt inlägg ställer jag frågan om varför man ignorerar det jag skrivit och utförligt beskrivit.
/ Illusionen

Ignorerar och ignorerar, jag kan bara svara för mej själv. Det är en intressant frågeställning i grunden, medvetandets referens. Men det är för svårt att förstå, det här med fälten och det här med G, så jag kan inte riktigt bidra. Men jag faschineras ändå av diskussionerna här.

[förstår mig själv]

Hej illusion!
Svaret på att du inte uppmärksammas nu är att det kanske inte ska förstås ännu. Så länge du inte är Gud och förstår den högsta, absoluta ordningen. Ger du ett verktyg (dvs kunskap om naturen) sprids det och börjar användas i takt med att det "erkänns"/förstås.
Det uppstår massa verkningar som inte kan förutsägas. Dvs helheten påverkas kraftigt.
Dvs alla ska inte förstå det "självklara".
Spinoza skriver "i början tillverkade människan enkla verktyg med stor möda, efter en tid kunde man göra dessa på enklare sätt. Samtidigt började man tillverka nya verktyg med stor möda osv.......). Vi kan "förstå" detta genom historia. Det är logiskt.
Det är en teori/samband/naturlag. Enligt mig är detta också "meningen". Hur ska vi kunna påstå/säga att naturlagarna är "fel". Jag kan det inte.
Som sagt i slutändan mynnar allt ut i en "personlig" förståelse/tro som även blir meningen. Något man kan låsa sig vid, något att tro på dvs något konstant.

[förstår mig själv]

Enligt min sanning får man inte tillbaka någon morot om ingen kunnat njuta av de morötter man själv upplever att man ger.
Dvs inte förrän någon ätit (njutit av den) kan man själv få morötter att njuta av. Ger man något som inte uppfattas som gott får man inget man själv uppfattar som gott tillbaka.
På något annat sätt (än sig själv som referens) kan man inte värdera det man ger.
Ett behov måste finnas att få morötter(dvs verktyg/kunskap om naturen). Då först uppskattas moroten och man blir mottaglig.
Det är möjligt att tex fysiker/fysikforum osv är mer öppna för dina verktyg. Det finns fler anledningar till att de uppskattar moroten. Men ju "bättre morot" destå svårare att få någon att ta imot den.
Vi skulle kunna byta morötter men du vill antagligen inte bli dubbelt så förnuftig/galen. Det vill jag inte heller. Man behöver stanna upp smälta. Portionsvis alltså och få med sig andra innan man äter mer.