Vad utgör medvetandets referens?

[Pilatus]

Det är möjligt att tex fysiker/fysikforum osv är mer öppna

Sådana forum finns förvisso, t ex Forum för vetenskap och folkbildning.

[Illusionen]

I mitt inlägg ställer jag frågan om varför man ignorerar det jag skrivit och utförligt beskrivit.
/ Illusionen

Ignorerar och ignorerar, jag kan bara svara för mej själv.
Det är en intressant frågeställning i grunden, medvetandets referens.
Men det är för svårt att förstå, det här med fälten och det här med G, så jag kan inte riktigt bidra.
Men jag faschineras ändå av diskussionerna här.

Trevligt och uppmuntrande att du är fascinerad av tråden, Anders.

Fascination är nog det viktigaste för att man ska orka ta sig igenom det jag skriver och smälta budskapet.
Du skriver att det är svårt att förstå, och det är något jag, med de erfarenheter jag nu har, kan instämma i.
Men vänd på detta faktum och tänk så här, om det vore lätt skulle det jag hävdar varit känt långt tidigare.
Det är kanske just svårighetsgraden p g a det lite udda angreppssättet, som är skälet till att ingen tänkt i
dessa banor tidigare ? Man måste hitta ”ingången”, och det är inte lätt, men när man väl hittat den går det lättare.
Därmed ej sagt att jag behöver ha rätt.

Det tog tid innan jag fick ordning på allt, så bitarna föll på plats. Å andra sidan, om jag som gammal pensionerad
båtbyggare, på egen hand, under promenaderna tillsammans med min hund, lyckats knåpa ihop konceptet,
borde det kunna bli begripligt även för andra som är intresserade och fascinerade som du.
Det som krävs i första hand är uthållighet.
Det är omöjligt att efter att ha läst konceptet och mina inlägg någon kväll ens komma i närheten av förståelse,
utan det krävs även en arbetsinsats på egen hand. Det är det senare som flertalet ant inte är beredda att ta på sig,
och det är här fascinationen har en roll att spela för att motivationen skall infinna sig.
Att hoppas på att få ”begripligheten serverad på silverfat” är därför sannolikt dömt att misslyckas.
Tog det över ett år för mig att ”knyta ihop säcken”, så det är rimligt att hjärnan sannolikt behöver några månader
på sig för att vänja sig tänka externt det ”atomära”, för den som startar från ruta ett.

Vad gäller ”sidställningen” som jag förenklat beskriver i mitt tidigare inlägg, så finns det en minst lika intressant och
fascinerande fortsättning. Ev återkommer jag till detta senare. Redan här kan dock nämnas att ”sidställningen”
medger att atomens ”innanmäte” kan beskrivas på ett annorlunda sätt än det vi är vana vid.
Detta annorlunda synsätt gör att atomen kan betraktas som ett kontraktionsfenomen i universum, där kontraktionen
är dold för oss p g a maskeringen, MP. Lite skämtsamt skulle detta förenklat kunna liknas vid att vi/medvetandet,
via kontraktionen, ”backar” in i universums dolda strukturer, till priset av vår "verklighet".

/ Illusionen

[förstår mig själv]

I mitt inlägg ställer jag frågan om varför man ignorerar det jag skrivit och utförligt beskrivit.
/ Illusionen

”backar” in i universums dolda strukturer, till priset av vår "verklighet".

/ Illusionen

Just detta att så att säga frivilligt gå in i en "psykos" är något som inger viss motvilja. Trotts att det egentligen är så att man "lämnar" psykosen.

[Illusionen]

ELEKTROMAGNETISKA FÄLT

De elektromagnetiska fälten, EMF, och fältens säregna egenskaper, har sedan länge fascinerat mig.
Fälten antyder att universum har egenskaper som vårt medvetande ej förmår förnimma och tolka.
Fältens ursprung i ett universellt perspektiv saknar, såvitt jag erfarit, även de, egentlig förklaring.
Fälten och fältens egenskaper har varit vägledande för mig när jag skrev mitt Delta-koncept.

De elektromagnetiska fälten beskrivs via den MAGNETISKA fältvektorn B, och den ELEKTRISKA
fältvektorn K. Vektorerna K och B är vinkelräta relativt varandra och mot vågriktningen.
Förhållandet K:B har dimensionen m/s alltså hastighet.
Denna hastighet är vid vågutbredning i tomrum ekvivalent med ljushastigheten, c.

De elektromagnetiska fälten är, enligt mitt koncept, en konsekvens av den obalans som kommunicerande
atomers synkroniserade selektiva blindhet för den egna interna strukturen, ger upphov till.
Detta kan då även uttryckas som att de elektromagnetiska FÄLTEN representerar imaginära obalanser i G,
p g a DRP och MP.

Fälten är med detta synsätt en effekt av maskeringsprincipen, MP, och i förlängningen även
dubbelreferensprincipen, DRP.
Det innebär att fälten kan betraktas som de strukturer som SAKNAS p g a maskeringseffekten.
Resonemang leder till att atomen och fälten kompletterar varandra, och i grunden är samma typ av fenomen,
men refererande till olika referenser. Följden blir att respektive fälttyp refererar till skilda atomer,
m a o till skilda referenser, vilket kan uttryckas som att de är ”motriktade” varandra.

Figur 4 visar hur Eulers formel och Taylers serieutveckling i kombination med ΔØ ger normerade
reella delfenomen, +C, –C, men även imaginära som +jC och –jC.

Enligt Delta-konceptet är ljusets s k hastighet en effekt av maskeringseffekten, MP, i kombination med
dubbelreferensprincipen. Detta beskrivs i konceptet via skalfaktordifferenser.
Maskeringseffekten beskrivs tidigare som att A och B i exemplet, ”ser” olika strukturprojektioner.
Det innebär att A och B, via maskeringens förskjutningseffekt, förnimmer olika ”fenomen”, eller om
man så föredrar, ”egenskaper”, som funktion av respektive projektion. Ljusets hastighet, C, är alltså
en direkt effekt av den ”separation” i olika ”fenomen-projektioner”, som maskeringen genererar.

Delta-konceptet hävdar utgående från dessa samband, ΔØ och Eulers formel inkl ett logiskt eterbaserat
hållfastighetsresonemang, att fält-hastigheten, C, är ett komplext ATOMÄRT medelvärdesfenomen,
som härrör indirekt från matematikens serieutveckling och atomens maskerande egenstruktur inkl DRP,
och vice versa.

Om maskeringsprincipen, MP, är korrekt, bör fältvektorerna K och B vara relaterade till respektive
växelverkande atom.
Antag att en person, X, sitter på en stillastående öppen järnvägsvagn och har en magnet med sig,
fast monterad på vagnen. En annan person, Y, står intill vagnen. X och Y har var sin fältstyrkemätare,
och mäter samma magnetfält, B, med sina respektive mätare.
Om maskeringsprincipen, MP, är korrekt bör X och Y få olika mätresultat när vagnen börjar röra på sig.
Personen X som sitter på vagnen mäter fortfarande magnetfältet, B, medan Y som nu rör sig relativt
magneten på vagnen även bör mäta ett elektriskt fält, K, om MP är korrekt tänkt.
Jag känner inte till det verkliga resultatet, men har ett minne av att i något sammanhang för länge sedan
ha läst om ett experiment som bekräftar det jag skriver här.
Kan någon hjälpa mig få resultatet bekräftat är jag tacksam.

Den 9 mars skrev jag följande inlägg med beröringspunkter till de elektromagnetiska fälten,
som kommentar till ett inlägg av Algotezza. Med anledning av detta, och mot ovanstående bakgrund,
hur bör fälten som fenomen lämpligen betraktas inom filosofin ?

Algotezza,

Du skriver citat, ”Filosofi bygger på antagandet att världen går att i någon mån förklara och begripa.
Menar man att detta är omöjligt ägnar man sig inte längre åt filosofi utan åt mystik, alltså religion.”
Detta fick mig att fundera över hur filosofin betraktar de elektromagnetiska fälten, så hur ser du på följande ?

De elektromagnetiska fälten, och fältens säregna egenskaper, har sedan länge fascinerat mig.
Fälten är abstrakta/imaginära till sin natur, och beskrivs via fysikaliska lagar som gör att vi kan förutse
verkliga/reella effekter av fälten. Däremot känner vi ej fältens struktur.
Fälten antyder att universum har egenskaper som vårt medvetande ej förmår förnimma och tolka.
Fältens ursprung i ett universellt perspektiv saknar, såvitt jag erfarit, även de, egentlig förklaring.
Mitt intresse för radio och vågutbredning resulterade i att jag blev radioamatör, SM5SST, och
utbildade mig till teleingenjör. Då mitt yrkesverksamma liv därefter till stor del ägnats åt virvelströmsteknik,
baserad på utnyttjandet av elektromagnetiska fält och deras utbredning och egenskaper,
har avsaknad av förklaring upplevts som både frustrerande och otillfredsställande.
Det är ingen överdrift att säga att de elektromagnetiska fälten satt en dominerande prägel på mitt liv.

De elektromagnetiska fälten anses ”existera” i någon mening, då deras effekter på vår reella
verklighet går att förutse.
Men ska denna ”existens” anses som verklig eller enbart som en atomär illusion, skapad av atomär växelverkan ?
Är det rentav ”mystik och/eller religion” ur ett filosofiskt perspektiv?
Med tanke på hur mycket i vårt moderna samhälle som baseras på elektromagnetiska principer och
tillämpningar borde frågeställningen vara av filosofiskt intresse.

Merparten av det jag beskriver i mitt koncept har koppling till dessa fältfenomen.
Vi (du och jag) var tidigare i stort överens om vad grundtillståndet, G, representerar.
Som exempel skriver jag citat, ”De dynamiska balanserande imaginära fenomen/termer som
genereras vid produkt respektive kvot av varianter av Eulers ekvation kan ses som ”projektioner”
av balanserande dynamik. Denna imaginära dynamik fungerar som den reservoar som reglerar att
överskott och underskott i G är i balans.
Den imaginära dynamiken kan liknas vid en extern/dold ”G-fjäder” eller ”G-studsmatta”,
via vilken intern kommunikation atomer emellan går.”
Notera att en konsekvens av maskeringsprincipen, MP, är just att något är maskerat/dolt.
Hur tror du det dolda upplevs, reellt eller imaginärt ?

Det jag beskriver anses ant hemmahörande under rubriken meta-fysik, och mystik, men då menar
jag att det går att ifrågasätta detta då vi förefaller att befinna oss i ett odefinierat gränsland.
Ska vår verklighet "fungera" och gå att beskriva, måste vi sannolikt utöka den arsenal av "verktyg" som krävs,
till att även omfatta den "mystiska" meta-fysiken.
Är jag ute och cyklar ?

/ Illusionen

[Pilatus]

De elektromagnetiska fälten,

Jag förstår svårigheterna. För den som inte läst om fält är det inte mycket idé att tro sig kunna förstå speciellt mycket. Vill man förstå något borde man börja med det enklare gravitationella fältet, dess upphov och påverkan. Även här kan man göra tankearbetet besvärligt genom att vi ställer frågan om vad slags egenskap massan har som ger upphov till gravitation. Vi kan tänka oss att det finns en bärare av egenskapen som kallas graviton. Enligt teorin bör då gravitonens vilomassa vara noll och dess spinn 2, vilket skulle göra den till en boson. Den rör sig kvickt, med hastigheten c. En speciell egenskap som gravitonen har är att den påverkar all energi. Det finns betydligt mer att säga angående gravitation. Jag avsåg bara att visa på att vi inte kommer att kunna besvara de frågor som uppkommer med Illusionens hypotes. Gravitonen är än så länge en hypotetisk partikel. Men det går att redogöra för vad elektriska fält är och vad magnetiska fält är. Om man därifrån kan förstå hur dessa fält kan kopplas samman med medvetandet blir den stora frågan.

[Illusionen]

De elektromagnetiska fälten,

Jag förstår svårigheterna. För den som inte läst om fält är det inte mycket idé att tro sig kunna förstå speciellt mycket.
Vill man förstå något borde man börja med det enklare gravitationella fältet, dess upphov och påverkan.
Även här kan man göra tankearbetet besvärligt genom att vi ställer frågan om vad slags egenskap massan har som ger upphov till gravitation.
Vi kan tänka oss att det finns en bärare av egenskapen som kallas graviton. Enligt teorin bör då gravitonens vilomassa vara noll och dess spinn 2,
vilket skulle göra den till en boson. Den rör sig kvickt, med hastigheten c. En speciell egenskap som gravitonen har är att den påverkar all energi.
Det finns betydligt mer att säga angående gravitation.
Jag avsåg bara att visa på att vi inte kommer att kunna besvara de frågor som uppkommer med Illusionens hypotes.
Gravitonen är än så länge en hypotetisk partikel.
Men det går att redogöra för vad elektriska fält är och vad magnetiska fält är.
Om man därifrån kan förstå hur dessa fält kan kopplas samman med medvetandet blir den stora frågan.

När du skriver citat, "Jag avsåg bara att visa på att vi inte kommer att kunna besvara de frågor som
uppkommer med Illusionens hypotes." förstår jag inte hur du resonerar. Jag har ställt några
inledande fundamentala frågor som ingen har kunnat besvara. I mitt koncept ger jag svaren.

Min målsättning är att senare återkomma och förklara gravitationen på ett enklare sätt.
I avvaktan på det vill jag redan här uppmärksamma nedanstående text, som är hämtad från
inledningen av mitt koncept. Det går en tydlig skiljelinje mellan det etablerade "atomära"
synsättet till vilket du refererar, och mitt mer kreativa och nya betraktelsesätt.

Då konceptet inte är skriven utifrån några akademiska normer, och innehållet antagligen saknar
motsvarighet i facklitteraturen, kommer konceptet förmodligen att uppfattas som både säreget
och udda, men samtidigt förhoppningsvis även öppna för nya infallsvinklar.
Detta gäller då i första hand synen på vad fundamentala begrepp som tid och kraft står för.

Uppsatsen är genomgående baserad på egna resonemang, fristående från etablerade teorier.
Den nu aktuella etappen, rör i första hand fenomen associerade till en fältteori, s k ”eter”.
Konceptet kan därför betraktas som en fältteori, inkluderande koppling till vårt medvetande.

Teorin beskriver hur ALLT, inkl elementarpartiklar, ur ett atomärt perspektiv, kan härledas från
något abstrakt som benämns universums grundstruktur/grundtillstånd, G.

Det atomära perspektivet beskrivs som en skenbar transformerad funktion innefattande medvetandets
interna egenstruktur. Avvikelser i G uppträder atomärt som olika koncentrationer av universellt
symmetriska fältstrukturer. Utifrån G och dess obalanser i form av fältstrukturer, förklaras på ett
förhållandevis enkelt sätt fundamentala fenomen som, TID, KRAFT inkl GRAVITATION och RELATIVITET.

Både fenomenet TID och KRAFT har sin bakgrund i maskeringsprincipen, MP, och den därav
beroende växelverkan-mekanismen mellan kommunicerande partiklar.
TID och KRAFT refererar därigenom till balanssubstitutet DELTA, vilket jag beskriver i konceptet.

Jag har tidigare förklarat att GRAVITONEN är imaginär till sin natur, och således svår, ant omöjlig,
att detektera. Däremot går det ant att detektera effekterna av gravitonen.

"Den allmänt vedertagna fysiken säger att atomen är uppbyggd av s k ”elementarpartiklar”.
De viktigaste delarna anses vara protoner (+), neutroner (0) och elektroner (-).
P g a lika antal protoner och elektroner anses vidare atomen vara neutral till sin karaktär.
Enligt litteraturen förekommer sex typer av ”kvarkar”, uppdelade på tre familjer, där respektive
familj består av två medlemmar. Vad kvarkarna representerar har ingen kunnat förklara för mig.
Då dessa ”delpartiklar / elementpartiklar”, beskrivna som s k ”kvarkar”, anses vara mycket små
relativt atomens diameter, utgörs den dominerande volymen hos atomen av tomrum.

Jämfört med denna etablerade och vedertagna bild av atomen, beskriver Delta-konceptet,
atomen på ett annorlunda och avvikande sätt. Atomen och dess partiklar är enligt konceptet en fiktion
skapad/genererad av vårt medvetandes interna egenstruktur.
Detta kan uttryckas som att partiklarna ”finns” i vårt medvetande, som ett av oss, via vår interna
egenstruktur, genererat skalfaktorfenomen.
Det förekommer därför troligen inga egentliga ”elementarpartiklar” och ”kvarkar” universellt,
utan dessa är skeneffekter av vårt medvetandes ”sidställda” atomära perspektiv.

Vad får oss att tro att naturen skulle välja en flora av elementarpartiklar inkl kvarkar,
om konceptets balanskriterie, Δ, via några enkla synkrona växelverkan-mekanismer klarar av
att lösa uppgiften på egen hand, om detta samtidigt ger en både enklare, och i mitt tycke
renare, modell ?"

/ Illusionen

[Pilatus]

Jag förstår svårigheterna. För den som inte läst om fält är det inte mycket idé att tro sig kunna förstå speciellt mycket. Vill man förstå något borde man börja med det enklare gravitationella fältet, dess upphov och påverkan.
Även här kan man göra tankearbetet besvärligt genom att vi ställer frågan om vad slags egenskap massan har som ger upphov till gravitation.
Vi kan tänka oss att det finns en bärare av egenskapen som kallas graviton. Enligt teorin bör då gravitonens vilomassa vara noll och dess spinn 2, vilket skulle göra den till en boson. Den rör sig kvickt, med hastigheten c. En speciell egenskap som gravitonen har är att den påverkar all energi. Det finns betydligt mer att säga angående gravitation.
Jag avsåg bara att visa på att vi inte kommer att kunna besvara de frågor som uppkommer med Illusionens hypotes.
Gravitonen är än så länge en hypotetisk partikel.
Men det går att redogöra för vad elektriska fält är och vad magnetiska fält är.
Om man därifrån kan förstå hur dessa fält kan kopplas samman med medvetandet blir den stora frågan.

När du skriver citat, "Jag avsåg bara att visa på att vi inte kommer att kunna besvara de frågor som uppkommer med Illusionens hypotes." förstår jag inte hur du resonerar.

Hur många här har läst om elektriska och magnetiska fält? Med otillräckliga kunskaper är det inte mycket idé att försöka förstå vad din utvidgning av fältteorin handlar om.

Jag har ställt några inledande fundamentala frågor som ingen har kunnat besvara. I mitt koncept ger jag svaren.

Ja, om nu ingen kan besvara dina fundamentala frågor, varför skulle det gå bättre att förstå med hjälp av ditt koncept?
Jag vill inte alls hacka ner på vad du försöker göra, men varför inte bygga från det enklaste av fälten som handlar om gravitation?

[Illusionen]

Ja, om nu ingen kan besvara dina fundamentala frågor, varför skulle det gå bättre att förstå med hjälp av ditt koncept?
Jag vill inte alls hacka ner på vad du försöker göra, men varför inte bygga från det enklaste av fälten som handlar om gravitation?

Ja det är bra frågor Pilatus, men jag har nog inget bra svar.

Det finns säkert en uppenbar risk för att jag tröttar ut vissa läsare här på FF med mina inlägg.
Jag har försökt minimera den risken genom att med några få undantag enbart skriva på föreliggande tråd.
De som tycker det jag skriver är svårtillgängligt, dumt, eller av andra orsaker inte är intresserade,
har därigenom möjlighet att inte besväras av mina hypoteser och teorier, genom att helt enkelt undvika tråden.
En ganska genialisk lösning på problemet, om jag får säga det själv.

Jag var som du känner till tidigare på väg att lämna FF, men blev kvar då jag märkte att det var många
som trots allt läste den här tråden. Det tyder på att man inte sitter fast i gamla tankebanor, utan är beredd
att ta del av en båtbyggares udda och unika tankar om universum.
Några läsare kan ju vara intresserad även om de inte nödvändigtvis behöver förstå mina vidlyftiga tankar fullt ut.
Redan trådens rubrik, Vad utgör medvetandets referens ?, har ju tydligen satt igång tankeverksamheten hos flera läsare.

/ Illusionen

[Illusionen]

NEWTONS ANDRA LAG

Gravitationen utgör en av de fyra fundamentala krafterna i naturen.
Gravitationens mekanism anses vara okänd, varför man söker en partikel, kallad graviton.
Min målsättning är att nu i vår skriva ett inlägg i vilket jag förklarar gravitationen, via balanskriteriet ΔØ.
Som förberedelse till detta planerade inlägg behöver jag först kortfattat förklara bakgrunden till
Newtons andra lag, vilket är skälet till att jag skriver följande.
Newtons andra lag säger att kraften är massan gånger accelerationen.

Fenomenen TID och KRAFT är enligt DELTA-konceptet underordnade skalfaktorberoende ”sub-fenomen”
i universum, närmast att betrakta som en typ av ”skalfaktorbalanssubstitut”.

TID och KRAFT är koordinatmässigt orienterade 90 grader relativt varandra i balanskriteriet ΔØ.
TID är orienterad utefter ΔØ:s reella axel.
KRAFT är orienterad utefter ΔØ:s imaginära axel.
Tid och kraft är därigenom varandra norm-balanserande atomära substitut.
Konceptet betraktar därför fenomenen TID och KRAFT som varandras balanserande ”perspektiv-speglingar”.

I grunden rör det sig om ett atomärt växelverkan fenomen, sett ur olika perspektiv.
Med detta synsätt är TID och KRAFT olika sidor av samma mynt, och ryms båda under begreppet balanssubstitut.
Ur ett förenklat betraktelsesätt är alltså fenomenen tid och kraft de BALANS-KOMPLEMENT,
som överordnat balanserar det atomära perspektivet.
Ur detta förenklade synsätt kan vi betrakta både tid och kraft som en typ av balanssubstitut.
Fenomenen TID och KRAFT balanserar m a o det atomära neutral-perspektivet så balans råder.

Fenomenet/balanssubstitutet KRAFT är i ΔØ orienterat utefter imaginära axeln. Det innebär att
fenomenet KRAFT atomärt är i balans vid icke acceleration alternativt retardation (= neutralperspektiv).
Vid acceleration alternativt retardation ändras skalfaktorerna för ΔØ vilket får till konsekvens att den
imaginära orienteringen rubbas (= ”roteras”) varvid ”kraft-vektorn” övergår från att vara rent imaginär
till att även få en reell delprojektion. Denna reella projektion är en funktion av aktuell acceleration
alternativt retardation, och representerar fenomenet KRAFT.
Det är detta resonemang, baserat på ΔØ, som i konceptet ligger till grund för Newtons andra lag.

Utifrån detta går det sedan att visa att GRAVITATIONEN ej är en egen fundamental kraft, utan ett
"randfenomen" till fenomenet KRAFT, inom ramen för ΔØ:s reproduktion, vilket jag ber att få återkomma
till senare.

/ Illusionen

http://www.youtube.com/watch?v=DFLN2z3bNDw

[Zokrates]

NEWTONS ANDRA LAG

Gravitationen utgör en av de fyra fundamentala krafterna i naturen.
Gravitationens mekanism anses vara okänd, varför man söker en partikel, kallad graviton.

/ Illusionen

Mekanismen handlar väl om en kvantmekanisk effekt som ger allt en attraherande egenskap varav mindre massor
automatiskt sugs till större massor.

[Pilatus]

Mekanismen handlar väl om en kvantmekanisk effekt som ger allt en attraherande egenskap varav mindre massor
automatiskt sugs till större massor.

Enligt Newtons gravitationslag påverkar alla massor varann.

massa 1 x massa 2 x Gravitationskonstanten / r x r (avståndet mellan kropparnas masscentra)

[Zokrates]

Javisst är det så att alla kroppar påverkar varann, men en större kropp dras inte till den mindre då den större
kroppen utövar en större kraft gentemot vad den mindre gör, talar vi om planeter och stjärnor så är det väl
flykthastigheten i de eliptiska banorna som håller isär dem och blir den för låg så kommer den mindre planeten
hjälplöst att slås sönder mot den större, men visst påverkar gravitationen alltid fysiskt i båda riktningarna.

[Illusionen]

Forts.
NEWTONS ANDRA LAG

Newtons andra lag säger att kraften utgör produkten av massa och acceleration.
Denna lag överensstämmer med de vxv-samband som balanskriteriet Delta, ΔØ, inrymmer.
ΔØ har skilda projektioner ur respektive växelverkande massas perspektiv.
Detta medför att ΔØ i mitt koncept beskrivs som två varandra överlappande sfärer.
Vid konstanta förhållanden mellan aktuella massor är ΔØ:s sfärer lika stora (= samma skala).
Vid acceleration/retardation mellan massorna/kropparna ändrar sfärerna storlek (= ändrad skala).
Fenomenet KRAFT representeras i ΔØ , lite förenklat uttryckt, av skalfaktordifferens mellan sfärerna.
Notera här att SKALFAKTOR-DIFFERENSEN ger upphov till REFERENS-DIFFERENS-FÖRSKJUTNING.

Det jag avser att beskriva senare är att gravitationen går att härleda i förlängningen av detta resonemang.

Betr ev koppling till kvantfysiken, som jag inte känner till annat än summariskt, väljer jag här att citera mitt
koncept, ”Personligen känner ej till bakgrunden till Plancks konstant, men likheten med figur 6 förefaller
uppenbar och frapperande. Från litteraturen finner vi att Plancks konstant, betecknad h, namngiven efter
fysikern Max Planck, är en fysikalisk konstant som förekommer i kvantmekaniska ekvationer.
Dess värde är ungefär h = 6,6261•10^−34 Js
Plancks konstant kan ses som en omvandlingsfaktor mellan frekvens och energi.
I kvantmekaniken används oftare Plancks konstant dividerad med 2π, Diracs konstant,
ћ = h/2π = 1,054 571 596(82) × 10^-34 Js

ћ2 ~ 1,1121212 × 10^-34

Konstanten ħ har enheter av rörelsemängdsmoment, och ban-rörelsemängdsmomentet i ett kvantmekaniskt system,
mätt i förhållande till valfri axel, och är alltid en heltalsmultipel av aktuellt värde.
Spinn är alltid en hel- eller halvtalsmultipel av ħ.
ħ används även för att definiera Planckenheterna, i vilka den har det numeriska värdet 1.
Symbolen ħ förefaller alltså vara identisk med X i figur 6.
Notera gärna hur ћ kan associeras till en serieutveckling utifrån figur 4.

En inte alltför djärv gissning är att Planck och Dirac, med sina akademiska bakgrunder, och jag själv som pensionär
och f d båtbyggare och ingenjör, har valt helt olika angreppslinjer och tillvägagångssätt för att nå fram till slutsatserna
om konstanterna h och ħ.
Min förhoppning är att skillnaderna därvidlag ev ska tillföra nya infallsvinklar vad gäller de bakomvarande mekanismerna.”

Plancks konstant är intressant ur fler aspekter.
Detta gäller speciellt med tanke på rubriken till denna tråd.
Eventuellt återkommer jag även till detta senare om tiden så medger.

/ Illusionen

[Illusionen]

Ja, om nu ingen kan besvara dina fundamentala frågor, varför skulle det gå bättre att förstå med hjälp av ditt koncept?
Jag vill inte alls hacka ner på vad du försöker göra, men varför inte bygga från det enklaste av fälten som handlar om gravitation?

Den första "blå" frågan får mig på bra humör varje gång jag läser den.
Den andra "röda" frågan måste jag erkänna att jag inte förstår.

Som jag tidigare förklarat beskriver Delta-konceptet hur ALLT, inkl elementarpartiklar,
kan härledas från något abstrakt som benämns universums grundstruktur/grundtillstånd, G.
I mitt koncept kan man därför glömma hela floran av märkliga och långsökta förklaringar,
och begränsa sig till avvikelser i G.
Fälten representerar komplexa basala vxv-avvikelser i G (= överskott och underskott, ur resp perspektiv).
Som framgår av mitt tidigare inlägg avser jag att återkomma med en förklaring till gravitation,
som ryms inom detta.
När du skriver citat, ” Jag vill inte alls hacka ner på vad du försöker göra, men varför inte bygga
från det enklaste av fälten som handlar om gravitation?”, så förstår jag därför inte vad du
syftar på med ”det enklaste av fälten”.
Kanske du vill förklara ?

Jag hittade nyligen en intressant artikel på nätet som förefaller ge visst stöd åt min teori.
Texten lyder citat, ”1995 skrev LUM om civilingenjör Hans O Lidgren i Sjöbo.
Han hade en avancerad gravitationsvåg hemma i hobbyrummet, och den betedde sig inte alls
som en välartad gravitationsvåg borde. Och den bär sig fortfarande avigt åt.
I dagarna har Hans Lidgrens experiment diskuterats på ett seminarium på Fysikum.
Ingen av de fysiker som deltog i seminariet har kunnat hitta en godtagbar förklaring.
Hans Lidgren hävdar att gravitation är ett elektromagnetiskt fenomen och att kroppar därför
kan attraheras av ljus och värme.
Lidgren arbetar med Cavendishs gravitationsvåg som består av två lika tunga blykulor upphängda
i en arm av aluminium. Kulorna kan bara röra sig i sidled och gör ett sådant utslag om en tredje
massa är närvarande. Men varje gång Lidgren belyste pendeln rörde den sig också mot ljuskällan.
Reportaget upprörde några lundafysiker.
Man menade att värmen från ljuskällan skapade konvektionsströmningar i luften.
Följden blev att Hans Lidgren för egna medel skaffade en vakuumkammare i vilken gravitationsvågen
står under experimentet. Vågen ger samma utslag som tidigare.
¬ Vi kan inte förklara det här, säger universitetslektor Per-Olof Zetterberg som även kontrollerade
Lidgrens experiment 1995.
¬ En teori är att pendeln påverkas av det magnetfält som bildas kring värmekällan.
Vi har gjort experiment med permanentmagneter, men då reagerar inte gravitationsvågen.
Det märkliga är att Lidgrens experiment kan upprepas gång på gång.
Även i vakuumkammaren som håller ett mycket högt vakuum.”

/ Illusionen

[Pilatus]

Hans Lidgren hävdar att gravitation är ett elektromagnetiskt fenomen och att kroppar därför kan attraheras av ljus och värme.

Men gravitationen uppför sig inte som elektromagnetiska fenomen vilka alla är polariserade. Gravitation är endast attraherande på allt som har massa, även ljus som endast har kinetisk energi. En hel det tankearbete har ägnats åt månens påverkan på människan. Man har räknat och funderat och tänkt sig att det borde vara omkring 2,7*10^-6 Newton. Inte så mycket att det borde spela någon roll. Det är ett sidospår som vi kan glömma.

Om hans Lindgrens experiment kan upprepas av någon oberoende grupp som kommer till resultatet att kroppar påverkas av ljus och värme på det sätt som hävdas, vore det intressant. Men varför skulle en sådan anomali nödvändigtvis ha med gravitation att göra? Ljus och värme är av en annan natur än gravitation. En likhet är att gravitationens och elektromagnetiska fält är deras utbredningshastighet. Men har någon sagt något om att gravitation är ett vågfenomen? Ingen vet mer än att gravitation är en väldigt mycket svagare kraft än elektromagnetiska fenomen. Men observera att det gäller på relativt korta avstånd. Vad man skriver är att det inte är möjligt att göra några experiment med gravitation på jorden. Skall det lyckas måste man befinna sig i rymden. Frågan är var? En bra bit utanför vår galax, om man vill slippa den relativt påtagliga gravitationen från Vintergatans massa? Problemet hänger samman med att gravitation är en kumulativ kraft, som blir starkare och starkare ju större massa vi har att göra med. Och galaxer har onekligen en imponerande massa.

Förhoppningsvis kan vi avföra frågan om gravitation som ett elektromagnetiskt fenomen.