Vad utgör medvetandets referens?

[förstår mig själv]

Det blir nog när vi försöker se tekniskt på saker som allt blir betydligt mer komplicerat än vi någonsin kunde ana.
Själva livet handlar ju mera om känslor och upplevelser, dvs att helt enkelt leva och uppleva.
När vi försöker ta reda på orsakerna bakom dessa, så blir det genast något helt annat.
Å andra sidan kan det vara kul att förstå något av hur vi och allt det runt oss egentligen fungerar.
Kanske vi uppskattar livet ännu mera då? Eller precis tvärtom?

Ställ dig framför en spegel och räck upp höger hand.
Spegelbilden du ser i spegeln räcker då upp vänster hand.
Tänk dig sedan att du alltid sett ”verkligheten” via en spegel, och du skulle uppfatta spegelbilden
som din ”verklighet”. Spegeln är ”transformatorn” som i detta enkla exempel presenterar en
transformerad illusion av något bakomliggande ej förnimbart.
Det är i analogi med detta exempel som jag i inledningen av mitt koncept skriver citat,

”Föreliggande koncept redogör för hur våra sinnens interna atomstruktur utgör en del av universums
i grunden balanserade struktur. Sinnets interna struktur kan ej ”förnimma” sin egen struktur i G.
Den interna strukturen introducerar därigenom en strukturobalans i förhållande till sin egen struktur.
Enligt konceptet härrör vårt medvetande, inkl vårt ”jag” och fälten till denna strukturobalans.
För att balansera, av strukturobalans genererad skalfaktordifferens, i grundstrukturen, G, krävs
en typ av ”balanssubstitut”. Fenomenet TID utgör ett exempel på sådant substitut.

Det är troligen svårsmält för många, men det konceptet redogör för är att ALLT i vår föreställningsvärld,
inkl medvetandets EXISTENS förnimmelse, hänför sig till denna av oss ”atomer”, själva introducerade
strukturobalans. Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild,
men existerar likväl som en del av universum, ur sitt eget perspektiv.”

Detta behöver inte stå i något motsatt förhållande till det du skriver, utan snarare en bekräftelse.
Men som du skriver citat, ”när vi försöker se tekniskt på saker som allt blir betydligt mer komplicerat
än vi någonsin kunde ana. ”. Den nyfikne/vetgirige har dock inget annat val än att söka nya vägar,
när enkla resonemang inte ger önskat framåtskridande och ny kunskap.

Om du läser mina inlägg är det bra att börja med att begrunda följande.
Dessa punkter kan ses som en logiskt förankrad ”beskrivning” för hur medvetandets
”transformeringsprincip” kommer in i bilden, och kan betraktas.
I "transformatorn" ingår här bl a medvetandets egen-referens.

EXISTENS
För EXISTENS krävs avvikelse i någon form.
Existens som begrepp förutsätter m a o att det finns något att jämföra med (= dualitet).
Avvikelse kan därigenom ses som ett obalans-förhållande i någon form/gestaltning.
Avvikelsen/obalansen kan i sin tur betraktas som densitetsavvikelse/skalfaktoravvikelse,
förutsatt att rum existerar eller i förlängningen kommer att existera.

MASKERING & POLARISATION
Maskeringsprincipen, MP, medför att vi ej förnimmer vår egen-struktur i grundtillståndet, G.
Vår egen-struktur ”genererar” via MP en polarisations-effekt/-förskjutning, P, i G, utgående
från egen-strukturen. Medvetandet sätter därigenom sin EGEN REFERENS.
Polarisationen/förskjutningen betraktas som en REFERENS-BEROENDE obalans/avvikelse i G.

Polarisationseffekten är relativitetsberoende, och således beroende av både G och egen-strukturen.
P återspeglar, p g a maskeringen, egen-strukturen i ”spegelvänd” form.
Den spegelvända ”egen-struktur-kopian” betraktar vi som en typ av överlagrad ”modulation”
av/i G, förankrad via egen-referensen.
Jagets verklighetsförnimmelse refererar därigenom till en referensförankrad mekanism som
”återkopplar” till sin egen-struktur. Medvetandet/jaget är således en funktion av både G,
egen-struktur, och egen-referens, vilket är intressant även ur ett filosofiskt perspektiv.
De abstrakta fenomen vi benämner fält härrör från polarisationen/modulationen av G.

VÄXELVERKAN
Då existens som begrepp förutsätter jämförelse, är jämförelsemekanismen väsentlig.
Det är denna jämförelsemekanism som benämns VÄXELVERKAN. Växelverkan, vxv, baseras
på KOMBINATIONER av ovan nämnda densitetsavvikelser/skalfaktoravvikelser, härrörande
från olika referensberoende polarisations- obalans/avvikelse. FÖRNIMMELSE är en funktion
av dessa kombinationer av densitetsavvikelser/skalfaktoravvikelser i rummet.

Eulers formel beskriver den normerade relationen mellan reell och imaginär struktur.
Via varianter av Eulers formel erhålls hur de kombinerade densitetsavvikelserna/skalfaktoravvikelserna
fördelar sig i rum och tid. Observera att denna fördelning är EGEN-REFERENS-BEROENDE.
Partiklar är exempel på sådana referensberoende densitetsavvikelser/skalfaktoravvikelser i rummet.
-.-

Inget har således förändrats, utan vi är nog i stort överens om, som jag skriver citat,
Medvetandet är en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild,
men existerar likväl som en del av universum, ur sitt eget perspektiv.

Om du här tänker efter så utgår resonemanget från en sannolikt perspektivgränsöverskridande,
"egenreferens", och då kan man inte med gott samvete hävda att man vet vad universum representerar
i ordets rätta bemärkelse. Universum i sin egen "atomärt bottenlösa" gestaltning kommer enligt min
uppfattning alltid att vara ouppnåelig. Så när experter och hysteriska vetenskapsskribenter i medierna
försöker ge sken av att man står inför det stora genombrottet avslöjar de enbart sin egen okunskap.
När de t o m antyder att "Guds partikel" ant har upptäckts, är det inte vetenskap utan rent trams.

/ Illusionen
http://www.youtube.com/watch?v=XSrOwiuJ0jg

Dina två senaste inlägg är mycket mer tydliga för mig och jag instämmer. Skrev ett långt inlägg som försvann. Ska försöka skriva mer om min tolkning och att det gav mig ideer som jag kanske går in på i morgon!

[Illusionen]

LÄNGDKONTRAKTION

En konsekvens av Einsteins speciella relativitetsteori, ESR, är att observerade föremål,
som befinner sig i rörligt system förkortas i rörelseriktningen.
Förkortningen/krympningen benämns längdkontraktion, och har sin grund/förklaring i ljusets konstanta
hastighet. Det mest berömda experimentet, som anses bevisa att ljushastigheten är absolut konstant,
utfördes av Michelson-Morley 1887. Efter detta experiment lär hundratals liknande experiment
ska ha utförts med samma resultat. Experimenten bekräftar alla att ljushastigheten c, är absolut konstant,
oavsett ljuskällans hastighet, V, relativt observatören.
Om vi iakttager ett stillastående föremål på ett avstånd, D, så förnimmer vi som observatör p g a detta
teoretiskt samma föremål i rörelse som om avståndet vore, D√(1 – v^2/c^2).
Någon trovärdig principiell förklaring har jag ej kunnat finna i litteraturen, utan allt vilar på Einsteins
postulat om ljusets konstanta hastighet.

Inledningsvis anges längdkontraktionen via uttrycket D√(1 – v^2/c^2).
För att förstå orsaken till längdkontraktionen är det värdefullt att känna till Binomialteoremet, BT.
Binomealteoremet beskriver hur uttrycket (a ± b)ⁿ kan serieutvecklas.
Om förhållandet b/a, där b/a = x, till belopp är mindre än 1, erhålls den konvergenta serien,
(1 ± x)ⁿ = 1 ± (n/1)x + (n(n – 1) / 1∙ 2) x² + ………..
I det följande kommer vi att använda uttrycket (V/C)² som x , alltså x = (V/C)² i BT.
Inledningsvis begränsar vi oss för enkelhetens skull till att C >> V, vilket medför att endast de
första termerna, (1 ± (n/1)x, i serien blir av betydelse. Utifrån detta kan vi sedan visa att vid små
värden på x går uttrycket 1 / (1+x) mot att bli likvärdigt med (1 – x).
Det innebär att D√(1 – v^2/c^2), vid små värden på V, kan skrivas som D / √(1 + v^2/c^2).

Målsättningen med detta inlägg är att förklara klargöra hur Delta-konceptet ser på längdkontraktion.
I konceptet skriver jag följande, som kan ses som en effekt/konsekvens av maskerings-principen, MP.

VXV, EXP & KONTR – projektion

EXP – KONTR – projektionerna refererar till aktuella kommunicerande atomers cc-riktnings-koordinat.

Reellt gäller vid,
+V för EXPANSIONsfasen, (+C + V)EXP, och för KONTRAKTIONsfasen, (–C + V) KONT respektive vid
–V för EXPANSIONsfasen, (+C – V)EXP, och för KONTRAKTIONsfasen, (–C – V) KONT.

Imaginärt gäller vid,
+V för EXPANSIONsfasen, (+jC + V)EXP, och för KONTRAKTIONsfasen, (–jC + V) KONT respektive vid
–V för EXPANSIONsfasen, (+jC – V)EXP, och för KONTRAKTIONsfasen, (–jC – V) KONT.

KOORDINAT- avvikelsen för normerade produktmedelvärden, p g a V, ges då av,

ΔVXV ”RE”: √(+C + V)(–C + V) / jC = √(–C^2 + V^2) / jC = jC√1– (V/C)^2 / jC = ±√1– (V/C)^2
ΔVXV ”IM”: √(+jC + V)(–jC + V) / C = √(+C^2 + V^2) / C = C√1+ (V/C)^2 / C = ±√1+ (V/C)^2

I vxv perspektiv ger detta de balanserande resultaten,
ΔVXV ”RE” , ±√1– (V/C)^2 , och
ΔVXV ”IM” , ±√1+ (V/C)^2 /j.

Med grund i att observatörerna A och B, p g a DRP och MP, ser skilda projektioner, representerar
dessa uttryck, vid konstant V0, balanserande tänjningsfenomen, inkl s k ”dubbel-rotation”.

Beloppet, /CV/, av ΔVXV ”RE” och ΔVXV ”IM” , kan skrivas, CƩ = √(–C^2 + V^2) + j2(+C^2 + V^2) = √–2C2 = ± jC√2

och/eller √–(–C^2 + V^2) + (+C^2 + V^2) = √2C^2 = ± C√2 vilket kan skrivas C √2

Det finns då skäl att begrunda utifall ljushastighetens belopp, i ett överordnat universellt perspektiv,
kanske borde skrivas t ex 2C√j
Det komplexa beloppet, /CV/, refererar till ljusets hastighet, och är som framgår oberoende av V.

I vxv perspektiv och i referensriktningen ger alltså detta de balanserande resultaten, och figur 7.

ΔVXV ”RE” , ±√(1– (V/C)2)

ΔVXV ”IM” , ±√(1+ (V/C)2 ) / j

Observera att detta gäller ur ett referensperspektiv, t ex A-perspektiv.
Ur B-perspektiv gäller förskjutning i förhållande till A-perspektivet, och vice versa.

ΔVXV ”RE” och ΔVXV ”IM” är en funktion av referensskillnaden mellan det atomära och universella
perspektivet inkl därav följande INTERNT resp EXTERNT referensperspektiv.
Då maskeringen via MP döljer resp egenstruktur, kan en intressant tolkning av det imaginära uttrycket,
ΔVXV ”IM” , ±√1+ (V/C)2 / j , vara att det refererar till den s k ”egenreferensen” och/eller ”egenstrukturen”.
LT tar inte hänsyn till observatörens ev egenstrukturförändring, vilket både Lorentz och Einstein förefaller ha missat.
-.-

Ovanstående visar hur MaskeringsPrincipen, MP, ger upphov till ett IMAGINÄRT uttryck.
Detta uttryck är en konsekvens av MP i kombination med balanskriteriet DELTA.
Skälet till att ingen LÄNGDKONTRAKTION kunnat uppmätas genom historien är m a o den imaginära
effekt som MP ger upphov till. DELTA-KONCEPTETS definition av längdkontraktion blir då,

LÄNGDKONTRAKTION: j D /√(1+ (V/C)^2)

ANM

Maskerings-principen, MP, förklarar flera hittills oförklarade fenomen och paradoxer.

RELATIVITET blir t ex med MP ett komplext begrepp.
Relativitetsteorin så som Einstein förklarar den är ej komplett så länge det imaginära ej beaktas.

I tidigare inlägg, i denna tråd, redovisar jag t ex orsaken till s k RÖRFÖRSKJUTNING,
via den imaginära/komplexa naturen.
Att hävda att universum expanderar, utan att ta hänsyn till de imaginära effekterna, hävdar jag är fel.

Våg-partikel-dualism inkl HEISENBERGs osäkerhetsrelationer är direkta konsekvenser av den abstrakt
symmetriska j-projektionen. Den allmänt accepterade lösningen på elektronens dubbelnatur erhålles,
enligt litteraturen, genom införandet av den s k våg-partikel-dualismen.
Enligt denna krävs att man tillskriver atomära partiklar både våg- och partikelegenskaper.
Den av Niels Bohr formulerade komplementaritetsprincipen, kräver både våg- och partikel-beskrivning
för att beskriva atomära partiklars egenskaper. Det innebär att en atomär partikel inte samtidigt kan ha
både definierat läge och hastighet, vilket på ett UTMÄRKT SÄTT ÖVERENSSTÄMMER MED DELTA-KONCEPTET.

Atomära partiklars speciella egenskaper beskrivs bl a av Heisenbergs s k osäkerhetsrelationer.
Dessa beskrivningar överensstämmer alltså förbluffande väl med i uppsatsen beskrivna teorier.
Våg-partikel-dualism inkl Heisenbergs osäkerhetsrelationer, förklaras alltså enkelt via de modeller
som ligger till grund för Delta-konceptet.
Notera att varken Einstein eller Heisenberg gav någon bra förklaring till våg-partikel-dualismen.

/ Illusionen

http://www.youtube.com/watch?v=oJJnhp2CYnk

[Algotezza]

Inget materiellt föremål kan röra sig snabbare än ljuset.

Är det kanske så att ett fysiskt föremål som går snabbare än ljuset blir immateriellt? I ett språng...

[Illusionen]

Inget materiellt föremål kan röra sig snabbare än ljuset.

Är det kanske så att ett fysiskt föremål som går snabbare än ljuset blir immateriellt? I ett språng...

Om frågan är ställd till mig, är mitt spontana svar att du troligen är inne på rätt spår.
I mitt koncept skriver jag någonstans att delta är en återspegling av universum.
Balansen mellan reellt och imaginärt (p g a MP) återfinns alltså även i universum.
Tar man hänsyn till detta är Big Bang enbart en synvilla i övergången reellt - imaginärt.
Big Bang är m a o övergången till det du ant avser med det immateriella/imaginära.
Men det är klurigare/besvärligare än så.
Det jag benämner ”avig & rät” där universum och/eller atomen vänder ”ut och in” på sig själv,
har jag ännu ej börjat skriva om här, då jag anser att man först måste begripa eller förkasta
det jag skrivit hitintills, innan det är meningsfullt.
Dina frågor Algotezza, tillhör dock de bättre, och inger mig hopp.

Mörk energi/materia passar bra in på MP och det av MP beroende imaginära/mörka.

/ Illusionen

[Algotezza]

Det är väl därför att vi själva befinner oss och lever i underljusfart som vi uppfattar att ljuset har hastighet. Är ljuset inte i själva verket mer "en stående våg"?

[förstår mig själv]

Hej algotezza. Jag menar att vi kan tolka allt genom teorier dvs samband/ordning. Jag menar att allt vi kan förstå gör detta och därmed gör vi också detta. Alla ord är teorier det verkliga är sinnena och förnuftet som jag ser det.
Följden av att vi följer våra teorier blir att vi förstår dessa, använder oss av dessa, finner sådant i naturen som teorierna medger/möjliggör. Det som vi enkelt kan ta till oss måste kunna kopplas i hop med teorierna annars blir det "obegripligt". Har man en alternativ teori om naturen (som tex illusionen) så kan mycket som var omöjligt enligt tidigare synsätt/teori ske. det enda "vilkor" är att en teori/lära följer sinnena såtillvida att de måste vara förenliga/inte kunna vederläggas.
När en klar ide uppstår i våra hjärnor är det en teori/dvs en tanke som uppstår ur "hjärnan". våran hjärna är fantastisk men väldigt hämmad av olika vilkor.
Vilkoren går att förstå genom observation av vad vi gör, genom observation av människan och vi kan bekräfta/vederlägga dessa grundläggande villkor genom att "experimentera med vår kropp också". Då kan vi testa och se att dessa tankar som urspringer ur det "undermedvetna" är vad som spinoza kallar den "högsta kunskapsgraden". För att nå dit måste alla vilkor(fantasier, psykoser alltså) tas ut ur huvudet. Dessa "tro","kunskap","fantasier" uppstår pga dels att vi påtvingas dem som barn(uppfostran, skola), del av olika olustkänslor som tvingar hjärnan att "lösa problem". Detta är vad vi kan säga vara slaveri, andras krav, lagar, föreställning om straff, något ont.
Detta strider mot vårat väsen och är kontraproduktivt då man inser att det är vår innersta önskan att göra gott till andra människor. Detta inser man ,då det är en teori som kan prövas, när förnuftet blivit tillräckligt stort.
Det spinoza menar med intuitiv kunskap är den Tanke som uppstår i en relativt frisk dvs god, dvs förnuftig hjärna som alltså inte begränsas av olika villkor.
Problemet är att de som styr med våld/utan förnuft inte förstår detta, att de tjänar på att människor får utveckla sig till det de "vill", dvs i enlighet med dess väsen/natur utan de tror kanske något ont om denne och naturligtvis gör de detta onda i VERKLIGHETEN själva mot denne.
Men jag vill säga att alla är lika värda men vi är olika och därför bra på lite olika saker. Om alla skulle springa 100 meter så bra som möjligt förstod vi att det kan vi inte vi har olika arv/potential. Det är då man inser att alla har samma roll för mänskligheten som man kan på riktigt veta detta.
Det går genom kunskap att leda hela mänskligheten till ökat förnuft men det är svårt. Varför?
Jo jag tror att konservatismen dvs dårskapen och stagnation har ett värde det också. Vi utvecklas tror jag i harmoni med allt annat i lagom takt.
De som är sceptiker/bevarare/tolkare av andras teorier osv konserverar och matar in olika grundläggande kunskaper som kan användas till att bygga vidare på. Och dessutom är det en garanti att kunskapen inte faller i glömska. exakt lika viktigt. Sedan har de massa andra funktioner tex ser till att matproduktion fungerar, att det finns skolor, sjukhus, och att det inte finns svält osv..... detta är jättesvårt tex för mig, de är jätteviktiga för att jag ska utvecklas och kunna arbeta som läkare 0sv. Ändå får dessa människor skäll och man ser bara felen och de blir orättvist behandlade och får inte den chans som andra får till utveckling. Detta är elände till alla. Tex politiker skulle få mer uppskattning för det svåra jobb(som kräver extremt hög iq) de gör som är så nödvändigt för landet. Så att de också kan börja älska sitt arbete och bli rättvist bedömda och behandlade utifrån helheten. Det är dåraktigt att göra detta onda mot dem. Det kommer ju såklart leda till att de gör sämre arbete detta som ju är så viktigt för oss och kräver speciella förmågor. Tycker de förtjänar cred så att de blommar ut och finner ännu mer geniala lösningar till befolkningen.
(sorry att jag avviker från ämnet och frågan i slutet av inlägget)

[Illusionen]

Det är väl därför att vi själva befinner oss och lever i underljusfart som vi uppfattar att ljuset har hastighet.
Är ljuset inte i själva verket mer "en stående våg"?

Ljuset har egentligen ingen hastighet, c, i ordets egentliga atomära bemärkelse, utan representerar en
växelverkan effekt förorsakad av resp egen-strukturs polarisation av G.
Eulers ekv betraktar jag som ett resultat av denna växelverkan, kombinerat med relationen till universum.
De G-densitetsvariationer som Eulers ekv beskriver kan då betraktas som strukturella skalfaktorer, SKF.
Ur resp växelverkan-perspektiv är det via/ur differensen mellan dessa perspektivberoende SKF som du återfinner c.

Den 03 apr 2014 08:30 skrev jag ett inlägg med rubriken, FÄLTENS / LJUSETS HASTIGHET på denna tråd,
varur följande är hämtat. De för konceptet, figur 4, och ΔØ viktiga skalfaktor-sambanden erhålls genom att
ovanstående ekvationer skrivs om som,

∂²E/∂²E = μο • εο • ∂x²/∂t²
∂²B/∂²B = μο • εο • ∂x²/∂t² ,

vilket ger de viktiga medelvärdessidställande inverteringssambanden,

1/μo•εo = ∂x²/∂t² (C^2), resp. μo•εo = ∂t²/∂x² (1/C^2).

Det vi ser här är enligt konceptet EXPANSION (C^2) och KONTRAKTION (1/C^2) utefter den reella axeln.
Sfärerna i balanskriteriet DELTA refererar till detta.

Detta överensstämmer alltså med konceptets uppfattning, och bekräftar MASKERINGSEFFEKTEN.
Maskeringsprincipen, MP, får alltså till konsekvens att partiklars dimensioner i förhållande till rummets
dimensioner är en funktion ~ 1/C (varur Plancks konstant !).
Partikeln kan då ses som en ”C-spegling” av rummet, och vice versa.
Då fenomen som TID i ovanstående samband utgör balanssubstitut, representerar således även
μo och εo indirekt skalfaktordifferenser i G.
Detta gäller då givetvis även ljushastigheten C.

I slutänden kommer du ant att finna att vi och universum är något annat än vi tror oss vara.

/ Illusionen

http://www.youtube.com/watch?v=mN9Dipgqdtw

[Algotezza]

Jag vill göra klart att jag inte förstår dina formler, Illusionen, så jag svarar mer filosofiskt och övergripande på det du verbaliserar i ord.

För att nå bortom upplevelsen måste denna dekonstrueras. Då bör vi fråga oss var gränsen går mellan upplevare och det upplevda. Men hur vet vi att en sådan gräns finns? Och om den finns, var går gränsen dem emellan? Är det en verklig eller arbiträrt vald gräns?

Bordet jag ser framför mig kan tolkas som ett ting som orsakar min upplevelse av densamma i mitt medvetande och som finns utanför mig men själva förnimmelsen av det kan ses som en konstruktion i min hjärnas syncentrum utifrån den information med fotoner som informationsbärare mött mitt öga och som via nerver förmedlats till syncentrum som där just skapat bilden av bordet. Kan då upplevare skiljas från det upplevda? Vad är bordet i sig, bortom min förnimmelse av det?

Kant talar om tinget i sig och om det transcendentala jaget som ett ting i sig. Kan något ha egenskaper i sig utan att vara upplevt, är det inte via upplevandet vi tilldelar något egenskaper? Att tala om något egenskapslöst är att tilldela det egenskapen att vara egenskapslös.

[förstår mig själv]

Jag vill göra klart att jag inte förstår dina formler, Illusionen, så jag svarar mer filosofiskt och övergripande på det du verbaliserar i ord.

För att nå bortom upplevelsen måste denna dekonstrueras. Då bör vi fråga oss var gränsen går mellan upplevare och det upplevda. Men hur vet vi att en sådan gräns finns? Och om den finns, var går gränsen dem emellan? Är det en verklig eller arbiträrt vald gräns?

Bordet jag ser framför mig kan tolkas som ett ting som orsakar min upplevelse av densamma i mitt medvetande och som finns utanför mig men själva förnimmelsen av det kan ses som en konstruktion i min hjärnas syncentrum utifrån den information med fotoner som informationsbärare mött mitt öga och som via nerver förmedlats till syncentrum som där just skapat bilden av bordet. Kan då upplevare skiljas från det upplevda? Vad är bordet i sig, bortom min förnimmelse av det?

Kant talar om tinget i sig och om det transcendentala jaget som ett ting i sig. Kan något ha egenskaper i sig utan att vara upplevt, är det inte via upplevandet vi tilldelar något egenskaper? Att tala om något egenskapslöst är att tilldela det egenskapen att vara egenskapslös.

Mitt råd är att välj den teori angående huruvida något existerar "utanför" ditt medvetande som leder till ökat förnuft/som förklarar bäst det upplevda(dvs dina registreringar av naturen). Sådan kan ändra sig. Tänk på att både psolipsim och tanken om något objektivt yttre är av människan konstruerade teorier. Om nu tanken på tex psolipsism är motbjudande betyder det att du "vill tro" något. Detta är en psykos som alltså hindrar din hjärna att registrera naturen som den är utan du registrerar enligt vad du "vill" att naturen ska vara. Det handlar om att bota sina egna psykoser och när man inser detta så inser man att det som anses sjukt när det gäller psykiatri ofta är det friska men den som "bestämmer/tror" att den andre är sjuk eftersom den saknar förnuft att förstå och därmed ofta "utför i verkligheten på den friske det som tex bibelns etik säger att ingen människa bör göra".

[Algotezza]

Bara att använda Occhams rakkniv. Vilken teori blir minst krystad? Vilken teori kräver minst antal begrepp för att vi ska förstå tillvaron mer än som en ström av varandra avlösande förnimmelser...? Plus att den kan användas för att förutsäga skeenden i världen, att den berikar tänkandet och kan leda till nya teorier - och att den är prövbar och falsifierbar...

Vilken substans har en teori som ingen empiri kan vare sig verifiera eller falsifiera? Räcker det med att en teori är logiskt hållbar och logiskt motsägelsefri för att den ska kallas sann?

[Pilatus]

Vad är bordet i sig, bortom min förnimmelse av det?

Jag undrar just vilka metoder Kant tänkte sig för att undersöka sitt skrivbord, tinget i sig.

Flyttar vi fram honom och hans skrivbord i tiden skulle han kunnat såga av ett ben och lämnat in det för materialanalys.
Han skulle kunnat gjort en 3D-skanning och fått en god uppfattning av bordets geometri.
Han skulle kunnat röntga bordet, elda upp det och analyserat askan. Eller demonterat det i sina beståndsdelar.
Kort sagt så skulle han kunnat låta en grupp experter skriva rapporter om vad de kommit fram till.
"Det var ett utmärkt skrivbord i europeisk ek, det vägde 7855 gram, det var fläckat med bläck, vin, vatten etc."

Bordet i sig analyserades tills det endast kvarstod 43 gram aska och ett långt protokoll med en god redogörelse för vad bordet i sig bestod av, dess konstruktion, materialaspekter, ålder mm.

Kant borde ha litat till sina sinnesdata, bordets kantighet, dess litet sträva yta, dess vikt och form, dess hårdhet mm.

[Algotezza]

Vad är bordet i sig, bortom min förnimmelse av det?

Jag undrar just vilka metoder Kant tänkte sig för att undersöka sitt skrivbord, tinget i sig.

Flyttar vi fram honom och hans skrivbord i tiden skulle han kunnat såga av ett ben och lämnat in det för materialanalys.
Han skulle kunnat gjort en 3D-skanning och fått en god uppfattning av bordets geometri.
Han skulle kunnat röntga bordet, elda upp det och analyserat askan. Eller demonterat det i sina beståndsdelar.
Kort sagt så skulle han kunnat låta en grupp experter skriva rapporter om vad de kommit fram till.
"Det var ett utmärkt skrivbord i europeisk ek, det vägde 7855 gram, det var fläckat med bläck, vin, vatten etc."

Bordet i sig analyserades tills det endast kvarstod 43 gram aska och ett långt protokoll med en god redogörelse för vad bordet i sig bestod av, dess konstruktion, materialaspekter, ålder mm.

Kant borde ha litat till sina sinnesdata, bordets kantighet, dess litet sträva yta, dess vikt och form, dess hårdhet mm.

Vad vi gör med bordet och vilka egenskaper det då får, får vi reda på via våra förnimmelser. Vi måste göra ett tilläggsaxiom för att det vi då får fram ska gälla bordet i sig: att vi via mätning och andra materiella processer får fram vilka egenskaper bordet i sig här, även om vi får reda på detta via förnimmandet. Kort sagt, antaga materialism som en rimlig metafysik.

[Pilatus]

Vi måste göra ett tilläggsaxiom för att det vi då får fram ska gälla bordet i sig: att vi via mätning och andra materiella processer får fram vilka egenskaper bordet i sig här, även om vi får reda på detta via förnimmandet. Kort sagt, antaga materialism som en rimlig metafysik.

Jag ser inte några svagheter i detta utvidgade sätt att förnimma. Det går att driva analysen mycket långt. Löser vi upp Kants skrivbord till sina olika atomer, kan vi beräkna massans ekvivalens i form av energi. Man skall hålla sig på behörigt avstånd då skrivbordets materia transformeras till ren energi. Fenomenet kan knappast förväxlas med en uppfattningen att världen endast är ett verk av medvetandet.

Det går antagligen inte att komma fram till att världen skulle kunna vara någon slags immateriell upplevelse, att den endast kan existera som föremål för ett medvetande.

[Algotezza]

Vi måste göra ett tilläggsaxiom för att det vi då får fram ska gälla bordet i sig: att vi via mätning och andra materiella processer får fram vilka egenskaper bordet i sig här, även om vi får reda på detta via förnimmandet. Kort sagt, antaga materialism som en rimlig metafysik.

Jag ser inte några svagheter i detta utvidgade sätt att förnimma. Det går att driva analysen mycket långt. Löser vi upp Kants skrivbord till sina olika atomer, kan vi beräkna massans ekvivalens i form av energi. Man skall hålla sig på behörigt avstånd då skrivbordets materia transformeras till ren energi. Fenomenet kan knappast förväxlas med en uppfattningen att världen endast är ett verk av medvetandet.

Det går antagligen inte att komma fram till att världen skulle kunna vara någon slags immateriell upplevelse, att den endast kan existera som föremål för ett medvetande.

Frågan är bara vilken nivå vi ska stanna på för att förstå vad bordet är. Molekylnivå? Elementarpartikelnivå? Kvarknivå? Består inte materia mest av tomrum på olika nivåer?


Är upplevelser materiella?
'
Världen kan väl vara materiell och upplevelsen av den immateriell, lite som Spinoza menar. Monistisk dubbelaspektteori. Man anlägger det perspektiv som passar frågan man diskuterar. Frågan är vilket man ska anlägga när man diskuterar t.ex. tinget-i-sig.

[Pilatus]

Frågan är bara vilken nivå vi ska stanna på för att förstå vad bordet är. Molekylnivå? Elementarpartikelnivå? Kvarknivå? Består inte materia mest av tomrum på olika nivåer?

Frågan är antagligen körd så lågt det är möjligt. Tinget i sig erbjuder ett antal beskrivningsnivåer. Väljer vi en av dem leder den till nästa.

Är upplevelser materiella?

Obetingat ja! Alla sinnliga intryck är av materiell natur (om vi inkluderar elektromagnetisk energi).

Världen kan väl vara materiell och upplevelsen av den immateriell, lite som Spinoza menar. Monistisk dubbelaspektteori. Man anlägger det perspektiv som passar frågan man diskuterar.

Alla slags stimuli är av materiell natur. Men det är inte så praktiskt att dissekera nervsystemet för att utreda varför vi uppskattar beröring, vänliga ord, vackra bilder, doften av vällagad mat. Vissa beskrivningsnivåer är komplementära. Kanske tillhör Spinoza ett steg på vägen till dagens kognitionsvetenskap och fysiologi. Vi kan ha behållning av att läsa Spinoza, men ...

Frågan är vilket man ska anlägga när man diskuterar t.ex. tinget-i-sig.

Jag tror du svarade bäst själv på frågan:
"Man anlägger det perspektiv som passar frågan man diskuterar."