Vad utgör medvetandets referens?

[förstår mig själv]

Illusionen tycks beksriva på ett avancerat sätt hur tid påverkas av olika faktorer. Men vad tid egentligen är i sig är nog ännu svårare att definiera. Tänker man bakåt i livet är tiden egentligen ingenting. Det är inte tid utan händelser som skett. Hade vi alla suttit i ett grått rum sedan 1985 utan minnen utan andra händelser utan att prata med varandra bara ha suttit där. Hade tiden känts lång men ändå nästan som om man satt i ett enda långt nu.. Men istället för ett långt nu så har vi nu massa minnen av händelser som ägt rum. Men hade vi alla suttit i ett grått rum sedan 1985 hur hade då tiden kunnat kännas lång även utan en enda händelse. Jo för det sker massa händelser ändå. Miljarder elementpartiklar snurrar i oss och i lluften och i väggarna samt planeter och stjärnor rör sig utanför det grå rummet. Låt allt stanna. Vad händer då. Tid kräver alltså rörelse för att upplevas som tid. Men då rörelser inte är tid utan bara upplevs som tid så är tid en illusion och rörelser och händelser allt som egentligen sker. Att vi åldras är ju också p.g.a processer som "händer" och måste inte vara tid. Utan händelser. Tid är isåfall händelser och rörelser och vi är i samma tid som för miljarder år sedan just nu det är bara röelser och händelser som skett. Det är min teori.

Hej bra tankar. Jag tror att det du kallar händelser (vilket ju är nuet) istället kan förstås som "sekvens"/"ordning" eller "samband" dvs något utan "enhet", saknar alltså "kvalitet".
Logikenheter har vi svårt att tänka oss/förstå.
Som du säger kan olika "händelser" ske i "rummet". Dessa (menar jag) förhåller sig ju logiskt/naturvetenskapligt till Vårat medvetande.
Om vi känner så kommer vi se och höra bättre också anser jag.
Dock får jag det till möjligen ett "avstånd" mellan det som förnimmes och det som "sker". När vi betraktar det som skett sker massa annat och medvetandet kan inte hålla sig strikt till "förströelse" .
Förnuftet kopplas ju in i senare "stadier" i livet.

[Illusionen]

G och TID ur ett referensberoende MÄNGD-perspektiv

Algotezza skrev tidigare: Fråga till Illusionen,
Är G en medveten faktor eller ett slags synergetiskt (mellan kausalitet och teleologi) baserad automatisk funktion?

Frågeställningen är svår att enkelt besvara, så jag vill med detta inlägg förtydliga mitt tidigare svar ytterligare.
I ett av mina tidigare inlägg (7 mars 11:13) skriver jag bl a följande.

Utifrån ovanstående resonemang inför vi sedan variabeln, t, representerande vår verklighets förnimmelse av
fenomenet TID, och inför ”vinkelfrekvensbegreppet” ωt, och kan utifrån detta sedan formulera det viktiga sambanden,

Re (e^jωt) = Re (cos ωt + j sin ωt) = cos ωt

Im (e^jωt) = Im (cos ωt + j sin ωt) = sin ωt

Dessa uttryck/ekv kan ses som en ”växlings-mekanism” om reella och imaginära uttrycken skiftas (färgmarkeringarna).
Balanskriteriet Delta, ΔØ, är till sin natur komplext, och dess skalfaktorberoende ”rotation” medför att de reella och
imaginära uttrycken förskjuts så att ett ”projektions-skift” erhålls.
Detta projektions-skift är således involverat i växelverkan-mekanismer ingående i vår medvetandefunktion.

Det som är intressant här, och som jag glömde att påpeka, är att i uttrycket e^jωt ingår
fenomenet TID, t, som en del av EXPONENTEN.
Uttrycket representerar därigenom i någon bemärkelse en komplex ”MÄNGD”.

Denna mängd refererar till G, och maskeringsprincipen, MP, och av MP definierade EGEN-referens.
Fenomenet TID utgår alltså från den av MP bestämda ”referens-punkten”, varifrån ett antal (= mängd) ”del-tider”
(= Planck-tider”) radas upp efter varandra i koordinatriktningen i G, via balanskriteriet, ΔØ.

Storleken/styrkan på denna ”del-tid” har sin grund i vårt medvetandes ”kvadrant-böj” och därav följande ”orsak-verkan”
mekanism, så som jag beskriver i tidigare inlägg. Kvadrantböjen förutsätter ”tröghet” i någon form (= G).
Här ser vi kopplingsmekanismen mellan medvetandets struktur och vår förnimbara atomära verklighet.

Observera att detta gäller i ”referens-punkten” i G , och således refererar och härrör från vår egenreferens !
Vid växelverkan kommunikation mellan A och B (v g se figur i inlägg 13 apr 09:52) tillämpas detta ömsesidigt
för A och B utifrån deras respektive egenreferenser.
Det är p g a egen-referensen som Eulers formel har beloppet /1/. Eulers formel verifierar m a o MP.

Uttrycket e^jωt representerar alltså en mängd som funktion av fenomenet TID och ω.
Denna mängd är beroende av basen e, där e utgör basen för naturliga logaritmen.
Reproduktionen av ΔØ är m a o avhängig e och dess komplexa exponent !
Frågan som då infinner sig är, vad representerar basen e ?
Ett del-svar är att e återspeglar aktuell del-mängd, refererande till ΔØ.
Denna delmängd innefattar reellt och imaginärt enligt enligt Eulers ekv, varigenom det komplexa perspektivet
av ΔØ varier som funktion av t, så som den sammanfattande figuren anger(v g se figur i inlägg 14 apr 18:01).
Frågan som återstår att svara på är, mängd av VAD ?
Del-mängden är en konsekvens av den egenstruktur MP döljer/polariserar i G.

Total aktuell mängden/skalfaktor är då beroende av både bas, exponent, egenstruktur, egen-referens,
och även av aktuell G-struktur (= relation till universum).

/ Illusionen

[Illusionen]

Illusionen tycks beksriva på ett avancerat sätt hur tid påverkas av olika faktorer. Men vad tid egentligen är i sig är nog ännu svårare att definiera. Tänker man bakåt i livet är tiden egentligen ingenting. Det är inte tid utan händelser som skett. Hade vi alla suttit i ett grått rum sedan 1985 utan minnen utan andra händelser utan att prata med varandra bara ha suttit där. Hade tiden känts lång men ändå nästan som om man satt i ett enda långt nu.. Men istället för ett långt nu så har vi nu massa minnen av händelser som ägt rum. Men hade vi alla suttit i ett grått rum sedan 1985 hur hade då tiden kunnat kännas lång även utan en enda händelse. Jo för det sker massa händelser ändå. Miljarder elementpartiklar snurrar i oss och i lluften och i väggarna samt planeter och stjärnor rör sig utanför det grå rummet. Låt allt stanna. Vad händer då. Tid kräver alltså rörelse för att upplevas som tid. Men då rörelser inte är tid utan bara upplevs som tid så är tid en illusion och rörelser och händelser allt som egentligen sker. Att vi åldras är ju också p.g.a processer som "händer" och måste inte vara tid. Utan händelser. Tid är isåfall händelser och rörelser och vi är i samma tid som för miljarder år sedan just nu det är bara röelser och händelser som skett. Det är min teori.

Faktum är att jag tycker mig förstå vad tid är.
Problemet är att få till beskrivningen så det blir begripligt för andra.
I mitt inlägg i dag 13:00 beskriver jag tid ur ett mängd-perspektiv, refererande till egen-referensen.
De ex du tar upp får sin förklaring här.

I flera inlägg där fenomenet tid diskuteras använder man sig av "händelser" i definitionen av tid.
Vad är det för "händelser" som inte innefattar tid ? Händelse utan tid är för mig ingen händelse.
"Avstånd" mellan "händelser" blir även det en märklig definition, om inte avstånd definieras separat.

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Märkligt i går satt jag och lyssnade lite på vivaldi på jobbet och jag tyckte att musiken lät väldigt högt. Sänkte den (datorn) till min eller så lågt det gick men ändå hörde jag musiken högre än jag tror mig brukar göra!. Tänkte väl inte mer på det.
Sedan i tunnelbanan lade jag märke till att jag hörde allas röster (det var en jävla massa!:) högt och ganska klart och tydligt. På något sätt skärptes mitt hörselsinne. På samma sätt har det varit med lukt senaste tiden att jag tydligare känner olika dofter än jag normalt brukar.
Sedan när jag gick genom staden kände jag att jag höll på att lämna kroppen, kände att jag kunde öppna mig mer (men det är ju även förenat med att man blir "galen") så jag lyckades "skärpa".
Själva känslan i kroppen var god, mycket god. Ju godare destå mer annorlunda var det. började tänka lite på konsekvenserna till slut. I dag är jag samma "normala jag igen".
För en tid sedan träffade jag en patient och jag brukar vilja att de berättar om sådant som varit viktigt för dem i livet.
Patienten hade (för ett antal år sedan) fått en sjukdom som heter Gullian Barre(stavning säkert fel). Detta är en sjukdom som börjar "distalt i extremiteterna dvs armat och ben). En förlamning av musklerna bland annat. Man tror (eller vet kanske!) att det är ett "angrepp" av det egna imunförsvaret på nerver och det börjar perifert och går in centralt mot proximal muskulatur och mot huvudet. Man försöker behandla med plasmaferes(plasma byte för att få bort en del av de celler som så att säga skadar kroppen)I bland "vänder sjukdomen" ganska tidigt men i bland går den längre. De flesta blir friska utan (vad jag tror mig komma ihåg) större sequele(dvs men, resttillstånd) Denna pat var då det skedde i 45 års åldern. Han fick en ovanligt stor förlamning nästan hela kroppen och även andningen var påverkad och man planerade lägga honom i respirator. Patienten sa "jag har varit i helvetet". Han berättade en episod då han låg i sjukhussängen ensam i rummet och det började klia på halsen.
Det interessanta var att han sa ju mer han ville att klådan skulle försvinna ju mer kliade det.
Ja ja.
Illusion om jag förstår dig något sånär när du "populärvetenskapligt(gillar när du förklarar så, men kanske finns bara ett sätt att förstå eller förklara på), så uppfattar jag att du skrev om 2 krafter. För mig är det också 2 krafter den ena "bromsande" och den andra "gasar". Förnuftet är det som gasar och " de psykotiska/de som tror och har "makt"" ger upphov till att sträta i mot.
Vidare finns det BALANS mellan det som vill iväg(genom att förstå naturen) dvs gasar och det som bromsar(de "konsolliderar" och bevarar präntar in de naturvetenskapliga lärorna i alla).
Man kan se detta som ett "avstånd" mellan människor. Alla följer så att säga den som ger verktyg/förstår naturen och håller denne i schack. Detta är trotts allt något gott (även om det som egenvärde inte kanske förstås annat än olust) vi kan säga "folkminne".
Jag antar att den gasande kraften och den bromsande finns uttryckt i en människa men en del har mer av den ena sorten än den andre. Vi kan kalla den som gasar för den "maniska" kraften och det som bromsar den "psykotiska kraften". Den maniske (enligt vad det verkar) kan förklara sig mer generellt då förnuftet trotts allt är det som förenar människor och möjliggör att vi förstår varandra. den psykotiska kraften är lika kraftig den också. Denne "ser", "hör", "känner mer", lägger märke/noterar mer tror jag.
Själv var jag väldigt "polariserad" när jag var manisk, saknade iprincip "ingående kanaler, dvs inte mycket indata till mitt förnuft fick jag då. Man kan säga att jag var halv. Det som har hänt senaste året är att jag tror att jag börjar fylla upp den "psykotiska sidan" av mig. Något jag tidigare "saknat" och en "brist" alltså som jag inte var medveten om förrän för något år sedan. Att ta imot den psykotiska kraften var någon slags vändpunkt för mig jag så att säga var tvungen att "vända andra kinden till" inse att allt som tidigare förståtts som ont ändå på sitt sätt var nödvändigt och kunde användas till något gott.
Jag noterar att den mest "obegriplige" människan är min fru, ja alltså om hon bejakar sitt väsen. På samma sätt är jag nog obegriplig för henne.(trotts att jag tycker det är självklart).
Jag upplevde tidigare en frustration av att nästan ingen "höll med mig" förstod mig men detta har nu ändrats. (har du upplevt något liknande illusion?).
Förr ville jag "predika"(ja en del av dessa "synder" kämpar jag fortfarande med) dvs jag ville "påtvinga min "kristna" etik, huvudteorin. Då kan man inte ge andra tar inte imot kunskaperna utan ser man sig som "tjänare" och ger bara det den andre vill ha hjälp med så blir livet mycket vänligare och trevligt på många sätt. Och man slutar inte att förvånas över de krafter människor besitter genom sitt "väsen".
ja ja. Skulle kanske öppna sidotråd för detta.

[förstår mig själv]

Tekniken jag använder när jag vill förklara är att "skapa en tanke i den andre". En tanke som är "god" och rätt för den andre som den vill ha. Jag birar bara med en liten del av denne människas "fantastiska tankar"(vi är ju alla lika bra och fantastiska sett ur helhetsperspektivet, dvs uppfyller ordningarna på ett fullkomligt sätt).
Som jag redan sagt tror jag att man borde styras av känslan så till vida att tex filosofi och naturvetenskap att kunskaper inom dessa områden borde styras av glädje.
Jag antar att de flesta här styrs av "interesse", "glädje" och då är det ok kanske att ta ut svängarna lite. Samtidigt vill jag ju inte förstöra din tråd eller använda den för mina egna tankar (dock tror jag att det till synes oviktiga ofta har en betydelse för helheten). Själv har jag inte styrt det jag lärt mig med avseende på de tankar/teorier som uppstått.
Tror det är väldigt viktigt att hellst inte ha ett "mål med sitt lärande" annat kanske än de goda känslorna och vissa mål som verkar konstanta(dvs rubbar inte de högre ordningarna).
Alla förstår på sitt sätt det den behöver för att så att säga "förlösas", bli "fri".

[Pilatus]

Patienten hade (för ett antal år sedan) fått en sjukdom som heter Gullian Barre(stavning säkert fel).

Intressant beskrivning av Guillain-Barrés syndrom. Gjordes ingen lumbalpunktion? Jag hamnade på epidemisjukhuset Rosenlund i min barndom då jag hade fått påssjuka + viral meningit och doktorn tryckte in en kanyl mellan två ryggkotor i ländryggen. Kanylen var mycket grov. Sedan fick jag ligga still i timmar. Påfrestande. Folk som klagar på dagens sjukvård borde fråga hur patienter behandlades för bara 40-50 år sedan!

[Illusionen]

Tekniken jag använder när jag vill förklara är att "skapa en tanke i den andre". En tanke som är "god" och rätt för den andre som den vill ha. Jag birar bara med en liten del av denne människas "fantastiska tankar"(vi är ju alla lika bra och fantastiska sett ur helhetsperspektivet, dvs uppfyller ordningarna på ett fullkomligt sätt).
Som jag redan sagt tror jag att man borde styras av känslan så till vida att tex filosofi och naturvetenskap att kunskaper inom dessa områden borde styras av glädje.
Jag antar att de flesta här styrs av "interesse", "glädje" och då är det ok kanske att ta ut svängarna lite. Samtidigt vill jag ju inte förstöra din tråd eller använda den för mina egna tankar (dock tror jag att det till synes oviktiga ofta har en betydelse för helheten). Själv har jag inte styrt det jag lärt mig med avseende på de tankar/teorier som uppstått.
Tror det är väldigt viktigt att hellst inte ha ett "mål med sitt lärande" annat kanske än de goda känslorna och vissa mål som verkar konstanta(dvs rubbar inte de högre ordningarna).
Alla förstår på sitt sätt det den behöver för att så att säga "förlösas", bli "fri".

Som jag nämnt tidigare är jag en gammal pensionerad båtbyggare, som gick i lära hos min far från det jag var 14 år.
Båten på fotografiet var den sista vi byggde. Den är byggd i Honduras mahogny, på en Iversen-spantruta.
Jag har själv ritat ovanredet. Båten finns numera i Stockholm.
Tycker du att det jag skriver är svårt, så kan det vara värt att nämna att det är minst lika svårt att bygga en sån här båt,
men då talar vi om andra färdigheter än det som har att göra med fysik.
Men anledningen till att jag skriver detta är att du nämner detta med frihet.
Att bygga båtar är för mig något av frihet, men det blir nog lika svårt att förklara som min fysik.

Önskar dig och övriga en Glad och trevlig Påsk !



/ Illusionen

[Pilatus]

I flera inlägg där fenomenet tid diskuteras använder man sig av "händelser" i definitionen av tid.
Vad är det för "händelser" som inte innefattar tid ? Händelse utan tid är för mig ingen händelse.
"Avstånd" mellan "händelser" blir även det en märklig definition, om inte avstånd definieras separat.

Märk väl att händelse inte är detsamma som händelseförlopp. En händelse behöver inte ha någon utsträckning, vi kan ange avståndet mellan två punkter på tidsaxeln, om det blir mer förklarligt. Avsikten var att skapa en enkel bild av vad tid är, en dimension jämte de rumsliga. Det är alltså en rörelse utmed den irreversibla axel, som vi hela tiden följer. Till skillnad från rummets dimension saknar vi den frihet vi har i rummet där vi kan förflytta oss i godtycklig riktning. Det är en fundamental irreduktiv dimension. Jag vet inte om man måste involvera relativitet i begreppet tid. Den klocka vi tar med oss kommer ju visa oss "rätt" tid.

[Zokrates]

Önskar dig och övriga en Glad och trevlig Påsk !



/ Illusionen

Snygg form 60-talsaktig, minus för fönstergluggar som påminner om en pansarvagns, men plus för att de är rundade och går över hörnen.
Har du ingen bild från sidan att visa?

[Illusionen]

Önskar dig och övriga en Glad och trevlig Påsk !



/ Illusionen

Snygg form 60-talsaktig, minus för fönstergluggar som påminner om en pansarvagns, men plus för att de är rundade och går över hörnen.
Har du ingen bild från sidan att visa?

Det finns några fotografier till där linjerna kommer bättre till sin rätt, men "image-hosting.net" vill ej acceptera filerna.
Annars stämmer det bra med årtalet, båten sjösattes 1964.
Det är hellånga bord över vattenlinjen. Lamellimmade ekspant och vart tredje spant av kallsmitt stål + galv.
Även däcken inkl skarndäck i honduras. Ek i stäv och akter.
Dubbel akterspegel med yttre spegel i mahogny och 45 graders gering.
Det är en möbel, så det var svårt att skiljas från båten.




http://i0.simplest-image-hosting.net/th ... -00360.jpg[/img][/url]

[Zokrates]

Vad satte du för motor i den?
(PS; Det gick utmärkt att öppna bilden nummer 2).

[Illusionen]

Vad satte du för motor i den?
(PS; Det gick utmärkt att öppna bilden nummer 2).

Om du går in på min hemsida, http://www.maticweb.com och sedan klickar på högra bilden (Vikhus by 1 & 2)
och sedan klickar nederst på bilden där det står "Sista båten som byggdes ....." så ser du relingen och linjerna bättre.
Lyckades få in färgbilderna nedan.

Det sitter en Volvo - Penta (B18-blocket) monterad.


http://i0.simplest-image-hosting.net/th ... ct3441.jpg[/img][/url]



http://i0.simplest-image-hosting.net/th ... ct3438.jpg[/img][/url]

[Strålöga]

Illusionen tycks beksriva på ett avancerat sätt hur tid påverkas av olika faktorer. Men vad tid egentligen är i sig är nog ännu svårare att definiera. Tänker man bakåt i livet är tiden egentligen ingenting. Det är inte tid utan händelser som skett. Hade vi alla suttit i ett grått rum sedan 1985 utan minnen utan andra händelser utan att prata med varandra bara ha suttit där. Hade tiden känts lång men ändå nästan som om man satt i ett enda långt nu.. Men istället för ett långt nu så har vi nu massa minnen av händelser som ägt rum. Men hade vi alla suttit i ett grått rum sedan 1985 hur hade då tiden kunnat kännas lång även utan en enda händelse. Jo för det sker massa händelser ändå. Miljarder elementpartiklar snurrar i oss och i lluften och i väggarna samt planeter och stjärnor rör sig utanför det grå rummet. Låt allt stanna. Vad händer då. Tid kräver alltså rörelse för att upplevas som tid. Men då rörelser inte är tid utan bara upplevs som tid så är tid en illusion och rörelser och händelser allt som egentligen sker. Att vi åldras är ju också p.g.a processer som "händer" och måste inte vara tid. Utan händelser. Tid är isåfall händelser och rörelser och vi är i samma tid som för miljarder år sedan just nu det är bara röelser och händelser som skett. Det är min teori.

Hej bra tankar. Jag tror att det du kallar händelser (vilket ju är nuet) istället kan förstås som "sekvens"/"ordning" eller "samband" dvs något utan "enhet", saknar alltså "kvalitet".
Logikenheter har vi svårt att tänka oss/förstå.
Som du säger kan olika "händelser" ske i "rummet". Dessa (menar jag) förhåller sig ju logiskt/naturvetenskapligt till Vårat medvetande.
Om vi känner så kommer vi se och höra bättre också anser jag.
Dock får jag det till möjligen ett "avstånd" mellan det som förnimmes och det som "sker". När vi betraktar det som skett sker massa annat och medvetandet kan inte hålla sig strikt till "förströelse" .
Förnuftet kopplas ju in i senare "stadier" i livet.

Ja sekvenser av ett förlopp som flyter på likt vatten med känslan av tid som inte är tid utan ett enda nu en enda händelse som binds samman i flera händelser. Rörelser och händelser. Och på ett sätt som du också beskriver i samband med det här. Vi får ett avstånd till händelser som skett typ 1992 men vi kan också tänka tanken att allt som hänt sedan 1992 bara är en enorm stor mängd händelser i samma tid ett långt nu. Men vi upplever det som en annan tid

[Strålöga]

Illusionen tycks beksriva på ett avancerat sätt hur tid påverkas av olika faktorer. Men vad tid egentligen är i sig är nog ännu svårare att definiera. Tänker man bakåt i livet är tiden egentligen ingenting. Det är inte tid utan händelser som skett. Hade vi alla suttit i ett grått rum sedan 1985 utan minnen utan andra händelser utan att prata med varandra bara ha suttit där. Hade tiden känts lång men ändå nästan som om man satt i ett enda långt nu.. Men istället för ett långt nu så har vi nu massa minnen av händelser som ägt rum. Men hade vi alla suttit i ett grått rum sedan 1985 hur hade då tiden kunnat kännas lång även utan en enda händelse. Jo för det sker massa händelser ändå. Miljarder elementpartiklar snurrar i oss och i lluften och i väggarna samt planeter och stjärnor rör sig utanför det grå rummet. Låt allt stanna. Vad händer då. Tid kräver alltså rörelse för att upplevas som tid. Men då rörelser inte är tid utan bara upplevs som tid så är tid en illusion och rörelser och händelser allt som egentligen sker. Att vi åldras är ju också p.g.a processer som "händer" och måste inte vara tid. Utan händelser. Tid är isåfall händelser och rörelser och vi är i samma tid som för miljarder år sedan just nu det är bara röelser och händelser som skett. Det är min teori.

Faktum är att jag tycker mig förstå vad tid är.
Problemet är att få till beskrivningen så det blir begripligt för andra.
I mitt inlägg i dag 13:00 beskriver jag tid ur ett mängd-perspektiv, refererande till egen-referensen.
De ex du tar upp får sin förklaring här.

I flera inlägg där fenomenet tid diskuteras använder man sig av "händelser" i definitionen av tid.
Vad är det för "händelser" som inte innefattar tid ? Händelse utan tid är för mig ingen händelse.
"Avstånd" mellan "händelser" blir även det en märklig definition, om inte avstånd definieras separat.

/ Illusionen

Det finns inget avstånd mellan händelser utan en händelse även i avståndet. För att även ett avstånd ska kunna ske krävs rörelse på flera plan. Molekyler elementpartiklar planeter och galaxer. Dessa rör sig och är händelser och inom oss rör sig partiklar så vi upplever även då vi stirrar in i en grå tom vägg att det hela tiden går tid. Frågan är då om det är tiden som tillåter att objekt kan röra sig. Eller om det är rörelser av objekt som får oss att tro att tiden är tid.

[Pilatus]

Ja sekvenser av ett förlopp som flyter på likt vatten med känslan av tid som inte är tid utan ett enda nu en enda händelse som binds samman i flera händelser.

Ja visst, ett kontinuum, en rörelse utmed tidsaxeln i rumtiden.