IMAGINÄR TID
Av sammanfattningen till mitt koncept framgår att fenomenet TID, t, även förekommer i imaginär skepnad, jt.
Balanskriteriet ΔØ innefattar alltså både reell tid och imaginär tid.
Gravitation är sannolikt primärt en rand-funktion av imaginär tid.
Fenomenen TID, (t, jt), kan då betraktas som i balanskriteriet ΔØ ingående atomära kompletterande
”balans-substitut”, i respektive koordinatriktning.
Notera här att effekten av jt kan bli reellt NEGATIV (-).
Även detta har anknytning till det jag benämner INTERNT och EXTERNT.
Det vore värdefullt om ni, när ni diskuterar tid, även kommenterar hur ni ser på imaginär tid.
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Moderator: Moderatorgruppen
Vad utgör medvetandets referens?
Kanske inte var tid är, men hur den fungerar och hur vi uppfattar den.
Det vi ofta ser som "tid", är egentligen bara "verkningarna av" tiden och inte tiden själv. Verkningar av tid blir bara möjligt om det finns något för tiden att påverka. Många kanske ser tiden som någon slags linje där mittpunkten skulle vara nutid, resten dåtid och framtid. Tiden är egentligen bara den där lilla punkten i mitten när det inte finns något som kan påverkas av den.
Tid är alltså en sak
Påverkan av tid något annat
Först när något påverkas av tid får vi något som vi kan kalla för dåtid/nutid/framtid även om vi människor sätter ihop dessa tre till något som vi kallar för "nutid".
Tiden själv har inget av dessa egenskaper och den lilla punkt som för tiden framåt är på tok för kort för att någon skulle kunna uppleva något av den. Det kortaste vi kan dela upp tid i, är en attosekund. Och en attosekund får en nanosekund att framstå som lika lång som en evighet. Allt vi gör är alltså i dåtid pga av att vi inte hinner att uppfatta någon egentlig nutid.
Tid påverkar allt, utom sig själv. Och tiden själv skulle kunna existera utan att något påverkades av den.
Över till oss och vårt sätt att uppfatta och bearbeta tid.
Hur fungerar minne i en dator?
Processorn bearbetar hela tiden "lagrade minnes fragment". Där består minnesfragmenten av ettor och nollor, hos oss består de av lagrad tid.
Allt som datorn bearbetar från minnet både ändrar och tar fram ny information, lika mycket som det ändrar det som "var lagrat". De där ettorna och nollorna är alltså inget som är oföränderligt utan processas hela tiden i nutid.
Samma sak för oss människor, allt vi har i minnet gör oss till det vi är, det är genom minnet vi löser och vet allt. Hela vi, är det vi minns, och utan minnet är vi ingenting annat än ett nyfött barn.
Minnet i oss fungerar precis som minnet i en dator och vi...
* Löser allt i nutid, tack vare minnet
* Vi tar fram ny information i nutid, tack vare minnet
* Vi ändrar i informationen vi redan har i minnet, tack vare det som händer just nu
* Saker vi "skall göra" påverkar också vårt "nu" precis lika mycket
Iformationen vi har i minnet är alltså inget som är bestående eller oföränderligt, oavsett i vilken tid det blev lagrat. Man kan alltså säga att allt som blev lagrat i dåtid är med oss lika mycket i nutid. Och precis som vi sätter ihop dåtid/nutid/framtid till en enda tid för att kunna existera och uppfatta, så gör vi samma sak i minnet, hos oss finns ingen oåterkallig permanent dåtid lika lite som någon vag framtid. Processsen medvetandet är helt beroende av att all tid sätts ihop till en enda tid för att vi överhuvudtaget skall kunna fungera. Detta är precis som tid skulle fungera oberoende men med den skillnaden att varken dåtid eller framtid ens skulle existera då allt som skulle finnas vore en liten punkt som flyttade tiden framåt.
Dåtid - Allt vi har gjort, allt vi vet, allt vi är och allt vi lever
Nutid - För kort för att överhuvudtaget kunna uppfatta den, punkten som för allt framåt
Framtid - Tiden vi redan planerat i nutid, och som redan blivit dåtid när vi processar den i nutid.
EXEMPEL
Jag skall nu flytta min kaffemugg från armstödet till bordet.
* Jag har redan planerat vad jag skall göra
* Jag tar nu tag i muggen och påbörjar rörelsen
* Det första av rörelsen är redan dåtid innan jag ens flyttat muggen 1 millimeter framåt
* I framtiden vet jag precis var jag skall sätta ned muggen
Och tack vare att jag sätter ihop dåtid/nutid/framtid till en enda tid så kommer flytten av muggen att gå väldigt smidigt och uppfattas som "händer just nu". Tänk nu den kaos som skulle uppstå om jag separerade dessa tre tider.
Oavsett hur tiden därute ser ut så finns det bara en tid för oss människor då vi är bättre än bäst på att sätta ihop tid till en enda tid. Vi kan inte ens uppfatta tid på ett speciellt sätt då vi fungerar och jobbar jobbar efter en enda tid som varken är dåtid, nutid eller framtid.
Men så fungerar ju tiden därute också?
Det finns ingenting som händer just nu utan att det beror på/påverkas av, det som har hänt. Och lika lite finns det något som kommer att hända som inte är påverkat av det som redan har hänt eller händer. Enda skälet att överhuvudtaget dela in tid i dåtid, nutid och framtid som separata händelser skulle vara rent tekniskt eftersom det inte har det minsta med varken världen eller oss människor att göra. Vi kan inte ens greppa dessa tre tider och sätter ihop dem till en enda varje dag, annars skulle vi inte ens kunna existera.
Tid är en kort punkt som kallas nutid, på tok för kort att uppfatta, och inte ens om vi delar in tiden i en attosekund så kommer vi nära av hur kort nutid egentligen är.
Det vi ofta ser som "tid", är egentligen bara "verkningarna av" tiden och inte tiden själv. Verkningar av tid blir bara möjligt om det finns något för tiden att påverka. Många kanske ser tiden som någon slags linje där mittpunkten skulle vara nutid, resten dåtid och framtid. Tiden är egentligen bara den där lilla punkten i mitten när det inte finns något som kan påverkas av den.
Tid är alltså en sak
Påverkan av tid något annat
Först när något påverkas av tid får vi något som vi kan kalla för dåtid/nutid/framtid även om vi människor sätter ihop dessa tre till något som vi kallar för "nutid".
Tiden själv har inget av dessa egenskaper och den lilla punkt som för tiden framåt är på tok för kort för att någon skulle kunna uppleva något av den. Det kortaste vi kan dela upp tid i, är en attosekund. Och en attosekund får en nanosekund att framstå som lika lång som en evighet. Allt vi gör är alltså i dåtid pga av att vi inte hinner att uppfatta någon egentlig nutid.
Tid påverkar allt, utom sig själv. Och tiden själv skulle kunna existera utan att något påverkades av den.
Över till oss och vårt sätt att uppfatta och bearbeta tid.
Hur fungerar minne i en dator?
Processorn bearbetar hela tiden "lagrade minnes fragment". Där består minnesfragmenten av ettor och nollor, hos oss består de av lagrad tid.
Allt som datorn bearbetar från minnet både ändrar och tar fram ny information, lika mycket som det ändrar det som "var lagrat". De där ettorna och nollorna är alltså inget som är oföränderligt utan processas hela tiden i nutid.
Samma sak för oss människor, allt vi har i minnet gör oss till det vi är, det är genom minnet vi löser och vet allt. Hela vi, är det vi minns, och utan minnet är vi ingenting annat än ett nyfött barn.
Minnet i oss fungerar precis som minnet i en dator och vi...
* Löser allt i nutid, tack vare minnet
* Vi tar fram ny information i nutid, tack vare minnet
* Vi ändrar i informationen vi redan har i minnet, tack vare det som händer just nu
* Saker vi "skall göra" påverkar också vårt "nu" precis lika mycket
Iformationen vi har i minnet är alltså inget som är bestående eller oföränderligt, oavsett i vilken tid det blev lagrat. Man kan alltså säga att allt som blev lagrat i dåtid är med oss lika mycket i nutid. Och precis som vi sätter ihop dåtid/nutid/framtid till en enda tid för att kunna existera och uppfatta, så gör vi samma sak i minnet, hos oss finns ingen oåterkallig permanent dåtid lika lite som någon vag framtid. Processsen medvetandet är helt beroende av att all tid sätts ihop till en enda tid för att vi överhuvudtaget skall kunna fungera. Detta är precis som tid skulle fungera oberoende men med den skillnaden att varken dåtid eller framtid ens skulle existera då allt som skulle finnas vore en liten punkt som flyttade tiden framåt.
Dåtid - Allt vi har gjort, allt vi vet, allt vi är och allt vi lever
Nutid - För kort för att överhuvudtaget kunna uppfatta den, punkten som för allt framåt
Framtid - Tiden vi redan planerat i nutid, och som redan blivit dåtid när vi processar den i nutid.
EXEMPEL
Jag skall nu flytta min kaffemugg från armstödet till bordet.
* Jag har redan planerat vad jag skall göra
* Jag tar nu tag i muggen och påbörjar rörelsen
* Det första av rörelsen är redan dåtid innan jag ens flyttat muggen 1 millimeter framåt
* I framtiden vet jag precis var jag skall sätta ned muggen
Och tack vare att jag sätter ihop dåtid/nutid/framtid till en enda tid så kommer flytten av muggen att gå väldigt smidigt och uppfattas som "händer just nu". Tänk nu den kaos som skulle uppstå om jag separerade dessa tre tider.
Oavsett hur tiden därute ser ut så finns det bara en tid för oss människor då vi är bättre än bäst på att sätta ihop tid till en enda tid. Vi kan inte ens uppfatta tid på ett speciellt sätt då vi fungerar och jobbar jobbar efter en enda tid som varken är dåtid, nutid eller framtid.
Men så fungerar ju tiden därute också?
Det finns ingenting som händer just nu utan att det beror på/påverkas av, det som har hänt. Och lika lite finns det något som kommer att hända som inte är påverkat av det som redan har hänt eller händer. Enda skälet att överhuvudtaget dela in tid i dåtid, nutid och framtid som separata händelser skulle vara rent tekniskt eftersom det inte har det minsta med varken världen eller oss människor att göra. Vi kan inte ens greppa dessa tre tider och sätter ihop dem till en enda varje dag, annars skulle vi inte ens kunna existera.
Tid är en kort punkt som kallas nutid, på tok för kort att uppfatta, och inte ens om vi delar in tiden i en attosekund så kommer vi nära av hur kort nutid egentligen är.
Vad utgör medvetandets referens?
Antic skrev:Kanske inte var tid är, men hur den fungerar och hur vi uppfattar den.
Tid är en egenskap som hör samman med rummets befintlighet. Så snart något finns i rummet så finns även tid.
Antic skrev:Det vi ofta ser som "tid", är egentligen bara "verkningarna av" tiden och inte tiden själv.
Självklart är det så, du ser ju inte heller rymdmått i sig själva. Det är ju något i rummet som har egenskapen längd, t ex ett stolsben. Men det innebär ju inte att rumsliga egenskaper och tid inte existerar.
Antic skrev:Verkningar av tid blir bara möjligt om det finns något för tiden att påverka.
Så är det med de mest triviala företeelser.
Antic skrev:Många kanske ser tiden som någon slags linje där mittpunkten skulle vara nutid, resten dåtid och framtid.
Det är ett sätt att betrakta tiden, en abstraktion av begreppet.
Antic skrev:Tiden är egentligen bara den där lilla punkten i mitten när det inte finns något som kan påverkas av den.
Punkten representerar nuet. Men att det finns information om vad som redan varit är lätt att konstatera om vi byter plats från vilken vi betraktar något. Information sprids inte oberoende av tiden och heller inte utan förlust.
Moderator
Vad utgör medvetandets referens?
Pilatus, finns inga som helst belägg för något sådant och tid kan mycket väl vara oberoende av rum, men ändå styra det fysiska rummet som däremot är beroende av tid.
Jag ville kanske mest förklara att egentligen finns ingen dåtid eller framtid, alla tre tiderna flyter ihop till en enda som alla verkar i nuet. Dvs så länge det finns något för tiden att styra över. Vi kan inte ens hantera dessa 3 tider som separata och får limma ihop dem till en enda. Och lika lite har tiden i sig någon dåtid eller framtid, de finns bara illusoriskt i verkningarna av tiden.
Jag ville kanske mest förklara att egentligen finns ingen dåtid eller framtid, alla tre tiderna flyter ihop till en enda som alla verkar i nuet. Dvs så länge det finns något för tiden att styra över. Vi kan inte ens hantera dessa 3 tider som separata och får limma ihop dem till en enda. Och lika lite har tiden i sig någon dåtid eller framtid, de finns bara illusoriskt i verkningarna av tiden.
Vad utgör medvetandets referens?
Antic skrev:Pilatus, finns inga som helst belägg för något sådant och tid kan mycket väl vara oberoende av rum, men ändå styra det fysiska rummet som däremot är beroende av tid.
Självklart, men jag har en helt annan uppfattning om tid och rum.
Moderator
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Diskussionerna blir ej trovärdiga om resonemanget börjar "mitt i något obestämt"/odefinierat.
När TID diskuteras måste det klart framgå vad resonemanget startar/utgår från, i annat fall saknas helt grund.
Som exempel utgår jag enbart från ett abstrakt Grundtillstånd, G.
Avvikelser/obalanser (+/-) i G är det enda som sedan krävs för att härleda ALLT inkl TID.
Min förhoppning är därför att ni börjar med att enkelt och tydligt ange vad era respektive resonemang ang TID utgår från ?
Det ska inte vara en lång utredning, utan kort och koncist.
Jag förslår att vi hjälps åt att styra upp diskussionerna genom att avkräva resp skribent denna inledande definition.
Som test är då min fråga till Antic, vad utgår ditt resonemang från, kort och koncist ?
/ Illusionen
När TID diskuteras måste det klart framgå vad resonemanget startar/utgår från, i annat fall saknas helt grund.
Som exempel utgår jag enbart från ett abstrakt Grundtillstånd, G.
Avvikelser/obalanser (+/-) i G är det enda som sedan krävs för att härleda ALLT inkl TID.
Min förhoppning är därför att ni börjar med att enkelt och tydligt ange vad era respektive resonemang ang TID utgår från ?
Det ska inte vara en lång utredning, utan kort och koncist.
Jag förslår att vi hjälps åt att styra upp diskussionerna genom att avkräva resp skribent denna inledande definition.
Som test är då min fråga till Antic, vad utgår ditt resonemang från, kort och koncist ?
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Logik
Eftersom vi inte vet exakt vad tid är.
Vi vet hur tid påverkar rummet
Vi vet hur vi själva uppfattar tid
Vi vet hur vi mäter tid
Och om vi då utgår från att begreppet "tid" bara är själva punkten som för allt framåt samt att allt annat är "verkningarna av tid" i det fysiska rummet. Så existerar varken någon dåtid eller framtid. Och det är ju faktiskt precis så som vi människor också behandlar tiden. Som en helhet där vi synkroniserar om en längre tidsperiod till att kännas som en enda, nutid.
Det skulle även kunna svara på varför vi kan synkronisera ljus och ljud som vi gör.
Eftersom vi inte vet exakt vad tid är.
Vi vet hur tid påverkar rummet
Vi vet hur vi själva uppfattar tid
Vi vet hur vi mäter tid
Och om vi då utgår från att begreppet "tid" bara är själva punkten som för allt framåt samt att allt annat är "verkningarna av tid" i det fysiska rummet. Så existerar varken någon dåtid eller framtid. Och det är ju faktiskt precis så som vi människor också behandlar tiden. Som en helhet där vi synkroniserar om en längre tidsperiod till att kännas som en enda, nutid.
Det skulle även kunna svara på varför vi kan synkronisera ljus och ljud som vi gör.
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Hej illusion.
Mitt mål är att ge verktyg som alla kan använda på sitt sätt.
Att förstå någon annan fullt ut är att "lyfta sig själv i håret"
Tänk på att vi talar i skriftspråk och vi använder ord och deras betydelse beror av förnuftet. Matematik är "naturens språk"(ännu så länge alltså).
Jag vill att du ska förstå matematiskt en modell/en föreställning inget annat.
Jag använder ord du själv talar med i modellen, för dig betyder orden lite annat.
Läs och KÄNN, försök inte förstå utan det du förstått är per definition rätt.
Föreställ er en SFÄR. Volymen är KONSTANT. Föreställ er en PUNKT. Tänk er en tangent längs ytan genom PUNKTEN "PARTIKELN"
-Föreställ er en KRAFT som går vinkelrätt ut från punkten.
-punkterna har en ordning. Dvs VÄXELVERKAR.
-punkten strävar ut ur SFÄREN. Dock motverkar allt annat detta så att resultaten som utgår från punkten blir 180 grader mot Kraftresultanten. Kraften i punkten tas ut.
-90 grader ut från sfär dit strävar punkten.
-alla punkter vill ut 90 grader (=följa radien bort)
-vinkeln mellan den resultant vi tror på minskar går mot noll när förnuftet ökar. Vinkelns komposant i RÄTT riktning har samma belopp sett från alla punkter på sfären. Kraften vi vill uppnå är alltså en fortsättning av RADIEN.
Ökar styrkan med avseende på komposanten längs radien i en punkt ökas styrkan med samma belopp (i radiens riktning dvs vinkelrätt dvs utåt från punkten).
Riktningarna som är olika hos olika punkter ändras inte styrkan ökar. Det råder LIKFORMIGHET.
-Förnuftet kan ändra riktning och då ändras riktningen på vinkeln mellan kraftvektorn och Den räta kraften.
Förstår du mitt påstående/modell? En SFÄR,VINKELN styr KRAFTEN.LIKFORMIGHET bevaras. KRAFTERNA kan förändras i belopp utan att Vinklarna förändras.
Vinkeln den kraft som vill BORT från allt kan bli oändligt stor liksom den som vill följa radien in mot "Centrum av SFÄREN". Sfären storlek är KONSTANT.
Förstår du denna "konstgjorda modell" på samma sätt som om det var ett mattetal/fysikuppgift i skolan?
Dvs hur känns det när du får "uppgiften att tex bygga en sådan sfär".
Mitt mål är att ge verktyg som alla kan använda på sitt sätt.
Att förstå någon annan fullt ut är att "lyfta sig själv i håret"
Tänk på att vi talar i skriftspråk och vi använder ord och deras betydelse beror av förnuftet. Matematik är "naturens språk"(ännu så länge alltså).
Jag vill att du ska förstå matematiskt en modell/en föreställning inget annat.
Jag använder ord du själv talar med i modellen, för dig betyder orden lite annat.
Läs och KÄNN, försök inte förstå utan det du förstått är per definition rätt.
Föreställ er en SFÄR. Volymen är KONSTANT. Föreställ er en PUNKT. Tänk er en tangent längs ytan genom PUNKTEN "PARTIKELN"
-Föreställ er en KRAFT som går vinkelrätt ut från punkten.
-punkterna har en ordning. Dvs VÄXELVERKAR.
-punkten strävar ut ur SFÄREN. Dock motverkar allt annat detta så att resultaten som utgår från punkten blir 180 grader mot Kraftresultanten. Kraften i punkten tas ut.
-90 grader ut från sfär dit strävar punkten.
-alla punkter vill ut 90 grader (=följa radien bort)
-vinkeln mellan den resultant vi tror på minskar går mot noll när förnuftet ökar. Vinkelns komposant i RÄTT riktning har samma belopp sett från alla punkter på sfären. Kraften vi vill uppnå är alltså en fortsättning av RADIEN.
Ökar styrkan med avseende på komposanten längs radien i en punkt ökas styrkan med samma belopp (i radiens riktning dvs vinkelrätt dvs utåt från punkten).
Riktningarna som är olika hos olika punkter ändras inte styrkan ökar. Det råder LIKFORMIGHET.
-Förnuftet kan ändra riktning och då ändras riktningen på vinkeln mellan kraftvektorn och Den räta kraften.
Förstår du mitt påstående/modell? En SFÄR,VINKELN styr KRAFTEN.LIKFORMIGHET bevaras. KRAFTERNA kan förändras i belopp utan att Vinklarna förändras.
Vinkeln den kraft som vill BORT från allt kan bli oändligt stor liksom den som vill följa radien in mot "Centrum av SFÄREN". Sfären storlek är KONSTANT.
Förstår du denna "konstgjorda modell" på samma sätt som om det var ett mattetal/fysikuppgift i skolan?
Dvs hur känns det när du får "uppgiften att tex bygga en sådan sfär".
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Antic skrev:Logik
Eftersom vi inte vet exakt vad tid är.
Vi vet hur tid påverkar rummet
Vi vet hur vi själva uppfattar tid
Vi vet hur vi mäter tid
Och om vi då utgår från att begreppet "tid" bara är själva punkten som för allt framåt samt att allt annat är "verkningarna av tid" i det fysiska rummet. Så existerar varken någon dåtid eller framtid. Och det är ju faktiskt precis så som vi människor också behandlar tiden. Som en helhet där vi synkroniserar om en längre tidsperiod till att kännas som en enda, nutid.
Det skulle även kunna svara på varför vi kan synkronisera ljus och ljud som vi gör.
Tyvärr Antic, det håller inte.
Efter din förklaring är jag styrkt i min uppfattning att av du inte vet vad tid är.
Men vi kan ju alltid fråga oss, vad är logik ?
Så vad är logik, kort och kärnfullt svar emotses tacksamt ?
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Tid, är en måttstock som vi applicerar på nuet. Tid tolkar vi som ett kontinuerligt flöde, det som flyter
är dock inte tiden utan rörelser, från de minsta atomerna till universums expansion. Då inget kan återgå
till sina förutvarande positioner i detta flödet, så tolkar vi tiden i endast en riktning, framåt.
En krossad vas kan aldrig bli hel igen genom att processen oväntat skulle gå baklänges.
En krossad vas innebär en ökad oordning, det är logik.
är dock inte tiden utan rörelser, från de minsta atomerna till universums expansion. Då inget kan återgå
till sina förutvarande positioner i detta flödet, så tolkar vi tiden i endast en riktning, framåt.
En krossad vas kan aldrig bli hel igen genom att processen oväntat skulle gå baklänges.
En krossad vas innebär en ökad oordning, det är logik.
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Zokrates skrev:Tid, är en måttstock som vi applicerar på nuet. Tid tolkar vi som ett kontinuerligt flöde, det som flyter
är dock inte tiden utan rörelser, från de minsta atomerna till universums expansion. Då inget kan återgå
till sina förutvarande positioner i detta flödet, så tolkar vi tiden i endast en riktning, framåt.
En krossad vas kan aldrig bli hel igen genom att processen oväntat skulle gå baklänges.
En krossad vas innebär en ökad oordning, det är logik.
Tyvärr Zokrates, inte heller detta håller som definition.
"en måttstock som vi applicerar på nuet", vad är det ?
Efter din förklaring är jag styrkt i min uppfattning att av du inte vet vad tid är.
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Logik är till exempel.
Aha, det är därför vi fungerar så här?
När vi kan säga så, verkar något logiskt, hur obegripligt det än är för stunden. Och visst sätter vi ihop alla tider till en, det är till och med en förutsättning för att vi överhuvdtaget skulle kunna uppleva någonting. Vi skapar med andra ord det som inte finns, en illusion i upplevelsen av tid.
Ingen har till exempel förstått hur hjärnan kan synka ljud och ljus perfekt. Men om det nu bara finns en tid där allt det andra vi mäter och upplever bara är påverkan av det fysiska rummet?
Det som Zokrates talar om är "tidens verkningar" på det fysiska rummet, inte tiden själv.
Aha, det är därför vi fungerar så här?
När vi kan säga så, verkar något logiskt, hur obegripligt det än är för stunden. Och visst sätter vi ihop alla tider till en, det är till och med en förutsättning för att vi överhuvdtaget skulle kunna uppleva någonting. Vi skapar med andra ord det som inte finns, en illusion i upplevelsen av tid.
Ingen har till exempel förstått hur hjärnan kan synka ljud och ljus perfekt. Men om det nu bara finns en tid där allt det andra vi mäter och upplever bara är påverkan av det fysiska rummet?
Det som Zokrates talar om är "tidens verkningar" på det fysiska rummet, inte tiden själv.
Vad utgör medvetandets referens?
Ja du Illusionen, vad du är styrkt av är mig helt ovidkommande. Jag har en mycket klar bild av vad tid är,
det finns oavsett vad du vill tro bara ett enda nu, ett nu som står i en kontinuerlig förändring, dessa
avvikelser delas in i det förgångna, det nuvarande, det som skall komma, likväl, ofrånkomligt
existerar vi endast i nuet. Att tillståndet fortlöpande förändras förändrar inte det.
Tid utan materia kan inte existera, inte heller tid i sig självt som en egen kraft eller naturlag, tiden verkar enbart utifrån
att det finns en rörelse, som begrepp har tiden endast en betydelse för den som delar tiden i bitar som kan kvantifieras,
därav följer att utan ett medvetande saknar tid all form av betydelse.
det finns oavsett vad du vill tro bara ett enda nu, ett nu som står i en kontinuerlig förändring, dessa
avvikelser delas in i det förgångna, det nuvarande, det som skall komma, likväl, ofrånkomligt
existerar vi endast i nuet. Att tillståndet fortlöpande förändras förändrar inte det.
Tid utan materia kan inte existera, inte heller tid i sig självt som en egen kraft eller naturlag, tiden verkar enbart utifrån
att det finns en rörelse, som begrepp har tiden endast en betydelse för den som delar tiden i bitar som kan kvantifieras,
därav följer att utan ett medvetande saknar tid all form av betydelse.
Vad utgör medvetandets referens?
Det fysiska rummet beter sig som raka motsatsen mot tiden som styr det. Därför kan det aldrig vara upphov till tiden. Tiden är konstant, en extremt liten punkt som obevekligt flyttar framåt. Konsekvenserna i det fysiska rummet har helt andra egenskaper där tiden flyter ihop, avsett när något inträffat, inträffar eller kommer att inträffa. Vi fungerar likt det fysiska rummet där en illusion av tidsupplevelse bygger våra liv och upplevelser eftersom vi aldrig skulle kunna uppleva tiden som den egentligen är.
Vad utgör medvetandets referens?
Antic, det "fysiska rummet" är inget annat än ett ständigt förfall.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 27 och 0 gäster