John Locke

[Pilatus]

"Märkligt" nog verkar det som om samhället inte blommar ut pga att vissa diskrimineras, deras sätt att vara har inte varit "förenligt" med "folkets"/"makthavarnas" teorier.

John Locke hade en positiva människosyn. Enligt hans idé om naturrätten har inte makthavare någon myndighet över människors tro, tankar eller religion. Varje individ har förpliktelse att straffa när någon kränker människans rätt. Då människor skulle kunna bli oense om huruvida ett brott begåtts, behövs dock en ledare som måste godkännas av kollektivet för att makten skall kunna legitimeras. Eftersom jorden är rik, är dock kränkningar onaturliga och oförnuftiga.

[Pilatus]

Jesus tex förstod detta/liknande.

Ja, ja, det är möjligt, något måste han ju förstått.

Varför i all världen rättar du inte till om du gör ett fel? Ta bort det du skriver dubbelt är du snäll!

[förstår mig själv]

Ok pilatus! Viker mig för din kunskap.
Ville ansluta till Sceptisk då jag tyckte det var väldigt bra det han skrev. Har som sagt mobil oftast och tyvärr blir språket sämre. Ska skärpa mig.

[Pilatus]

Ok pilatus! Viker mig för din kunskap.
Ville ansluta till Sceptisk då jag tyckte det var väldigt bra det han skrev. Har som sagt mobil oftast och tyvärr blir språket sämre. Ska skärpa mig.

Du får naturligtvis skriva om sådant du tycker är viktigt, det var inte det jag har synpunkter på. Men du har postat samma stora textsjok två gånger, det är ju helt onödigt eftersom du kan ta bort dubbletten i sin helhet om du kontrollerar hur texten ser ut efter att du postat den.

[Anders]

Arvsskatt är ett gissel som har tvingat många att lämna den gård där de är födda. Med tar de sig all kunskap. Vilka ambitioner de har som kommer efter och skall ta över gården är alltid oklart. Och att omvandla landsbygden till kolchoser kan kanske fungera om ideologin finns levande och verksamheten drivs med kompetens och klarhet i ansvarsfrågor. Det är ett komplicerat system som inte alltid har lyckats.

Det är ungefär detsamma med fastigheter och företag. Styrelsens ordförande för Volvo, Carl-Henric Svanberg föreslogs få höjt arvode med 44 procent. Det är så nära grov stöld man kan komma. Det finns inget samband mellan prestation och arvode. Här ser man även svagheten med institutionellt ägande.

Det finns svagheter med alla slags system, givetvis. Sveriges problem är att så många människor inte arbetar, att det alls fungerar. Antagligen är skolsystemets förfall en del av en minskad motivation. Det har varit för enkelt att lösa problemet med att sänka kraven. Det kan inte vara en fungerande lösning att allt färre skall försörja allt fler.

Arvsskatt slår också mot familjer som snyltar på en persons framgångsrika arbete, människor som får en orättvist god start i livet. Människor som överhuvudtaget inte behöver arbeta, utan njuter frukten av andras arbete. Hela släkter som generation efter generation bara väljer kul universitetsutbildningar, flummar runt. Tro mig, de finns. Om man skulle kunna ha något fideikommissartat arrangemang just för jordbruk, där ett av barnen kunde ta över jordbruket, kanske det skulle kunna finnas skäl där för att se över arvsskatten. Men annars är det synd att den har gått ned rent generellt, arvsskatten. Om den nu över huvud taget finns kvar.

Man kan naturligtvis ha synpunkter på lönesättning också, men jag irriterar mig nog på Svanbergs rika ungar än på Svanberg själv. Och den svågerpolitik som verkar råda mellan styrelse och höga chefer är också ett uttryck för en överklass, en vilja att kringgå "frukterna av eget arbete"

Sedan, det du tar upp om situationen här och nu - Det är filosofi vi pratar och inte realpolitik - den beror mycket på att vi lever i ett dramatiskt annorlunda ekonomiskt klimat, jämfört med det 40-talisterna fick verka i under 70-80-tal. Konkurrensen från låglöneländerna (vilket globalt sett är något gott) gör att vi helt enkelt har svårt att konkurrera med kineser som är lika duktiga och smarta som oss men tjänar tredjedelen. Tänker sen inte ge mig in i en diskussion ang PISA-resultat Sverige vs Finland och liknande...

Men nu pratar vi Locke, vi pratar lite konjunkturoberoende, och då är det själva "property"-grejen som jag fortfarande anser vara den stora stötestenen. Vissa släkters, grupperingars vilja att INTE vilja vara beroende av att njuta frukten av arbetet, utan snarare är ute efter att njuta av frukten av andras.
Egentligen gillar jag ganska mycket de samhällen, som det lite äldre Kina(inte nu! Och de är hopplösa med sitt familjeberoende traditionellt) eller Kibbutz-Israel, där barn Inte i så stor utsträckning växer upp bara i sina familjer. Där har Dagis faktiskt varit en bra grej i Sverige, jämfört med min 60-talistgeneration där morsan ofta var hemma tills man var tonåring.

Det finns en fundamental motsättning mellan frihet och jämlikhet. Mellan det kollektiva och det individuella. Och det här med "property" är egentligen den intressanta delen av Lockes frihetsbegrepp, där man verkligen möter konflikterna i det han pratar om.

[Pilatus]

Arvsskatt slår också mot familjer som snyltar på en persons framgångsrika arbete, människor som får en orättvist god start i livet. Människor som överhuvudtaget inte behöver arbeta, utan njuter frukten av andras arbete. Hela släkter som generation efter generation bara väljer kul universitetsutbildningar, flummar runt. Tro mig, de finns. Om man skulle kunna ha något fideikommissartat arrangemang just för jordbruk, där ett av barnen kunde ta över jordbruket, kanske det skulle kunna finnas skäl där för att se över arvsskatten. Men annars är det synd att den har gått ned rent generellt.

svar a
Oj, ser att Lag 1963:583 innebar en avveckling av fideikommiss. Kanske var det litet feodalt? Testamente kan fungera bättre.

Jag får ingen rätsida på ditt argument. Jag håller givetvis med om att vissa drar en materiell vinstlott då de föds in i en rik familj. Några flummar runt, kanske under en begränsad tid. Men andra försöker göra ett gott jobb, man får omedelbart associationen till familjen Wallenberg och några andra familjer som länge varit stöttepelare inom svenskt näringsliv. Om staten skulle ha plockat av dem deras kapital tror jag det skulle gjort en enorm skada. Man skulle kanske uppnått en bättre rättvisa, men vad skall vi ha rättvisa till om den inte fungerar? Samhället behöver människor som är duktiga och har förmåga att hålla samman stora organisationer, att kunna leda företag. Kanske går det att sörja för det även på andra sätt, som i andra stora system, försvarsmakten t ex.

Jag ser en hake med att förvalta andras pengar, som politiker gör. Man ser ytterst sällan att statliga organisationer rationaliseras, eller tas bort, eller att rationaliseringseffekter gör att kostnaderna minskar. Det är tvärtom så att man hela tiden vill ha mer för att kunna tillgodose något nytt krav. Man låter inte ens kyrkan sköta sina egna angelägenheter, utan politiker skall vara med även där. Jag har svårt att förstå att de kan tillföra någonting. Som jag ser det så är ansvarskänslan relativt låg, förmågan att skickligt förvalta andras pengar är urusel. Man tvingas hela tiden lova nya reformer, men man städar aldrig någonsin efter sig.

Det system vi har i dag fyller naturligtvis inga som helst anspråk på att vara rättvist. Problemet är att det inte finns något annat system som fungerar bättre. Produktionskollektiv av olika slag verkar vara en god idé. Emmaus Björkå fungerar genom sin idé om att hjälpa. Men det borde kunna fungera även i andra sammanhang. Kanske söker många efter karriärvägar och goda inkomster, makt och privilegier.

[Anders]

Arvsskatt slår också mot familjer som snyltar på en persons framgångsrika arbete, människor som får en orättvist god start i livet. Människor som överhuvudtaget inte behöver arbeta, utan njuter frukten av andras arbete. Hela släkter som generation efter generation bara väljer kul universitetsutbildningar, flummar runt. Tro mig, de finns. Om man skulle kunna ha något fideikommissartat arrangemang just för jordbruk, där ett av barnen kunde ta över jordbruket, kanske det skulle kunna finnas skäl där för att se över arvsskatten. Men annars är det synd att den har gått ned rent generellt.

svar a
Oj, ser att Lag 1963:583 innebar en avveckling av fideikommiss. Kanske var det litet feodalt? Testamente kan fungera bättre.

Jag får ingen rätsida på ditt argument. Jag håller givetvis med om att vissa drar en materiell vinstlott då de föds in i en rik familj. Några flummar runt, kanske under en begränsad tid. Men andra försöker göra ett gott jobb, man får omedelbart associationen till familjen Wallenberg och några andra familjer som länge varit stöttepelare inom svenskt näringsliv. Om staten skulle ha plockat av dem deras kapital tror jag det skulle gjort en enorm skada. Man skulle kanske uppnått en bättre rättvisa, men vad skall vi ha rättvisa till om den inte fungerar? Samhället behöver människor som är duktiga och har förmåga att hålla samman stora organisationer, att kunna leda företag. Kanske går det att sörja för det även på andra sätt, som i andra stora system, försvarsmakten t ex.

Jag ser en hake med att förvalta andras pengar, som politiker gör. Man ser ytterst sällan att statliga organisationer rationaliseras, eller tas bort, eller att rationaliseringseffekter gör att kostnaderna minskar. Det är tvärtom så att man hela tiden vill ha mer för att kunna tillgodose något nytt krav. Man låter inte ens kyrkan sköta sina egna angelägenheter, utan politiker skall vara med även där. Jag har svårt att förstå att de kan tillföra någonting. Som jag ser det så är ansvarskänslan relativt låg, förmågan att skickligt förvalta andras pengar är urusel. Man tvingas hela tiden lova nya reformer, men man städar aldrig någonsin efter sig.

Det system vi har i dag fyller naturligtvis inga som helst anspråk på att vara rättvist. Problemet är att det inte finns något annat system som fungerar bättre. Produktionskollektiv av olika slag verkar vara en god idé. Emmaus Björkå fungerar genom sin idé om att hjälpa. Men det borde kunna fungera även i andra sammanhang. Kanske söker många efter karriärvägar och goda inkomster, makt och privilegier.

Du ser alltså Familjen Wallenberg som en nutida manifestation av Platons idealstat?

Vad det innebär att ett system är "rättvist" kan ju debatteras. Alla har ju sin lilla version av vad rättvisa är. Men :
System som inte köper laissez-fairekapitalism men ändå funkar finns allt. Jag tycker nog att socialdemokraternas Sverige var något som var på väg åt rätt håll, men som gick vilse, då K-O och Göran Persson började kohandla med storfinansen och bankerna. Den tiden visade att vanliga arbetargrabbar som ville upp kunde bli alldeles utmärkta ledare. Jag tror, som dej, att kollektivt ägande kanske inte är det helbrägdagörande för att uppnå den bästa styrningen av företag, men det är heller inte så, att de stora företagen körs av en massa Wallenbergare. Duktigt, dugligt folk som får betalt för sitt arbete, typiskt folk som läser I-linjen på teknisk högskola. Låt företagen sköta sitt, statens roll är att se till, med beskattning, att alla medborgare får lön för sitt arbete.

Att sedan pengarna finns hos företag och rika familjer istället för hos staten, det är egentligen lite märkligt varför det skulle vara så mycket bättre. Har en svåger som är förr var expert på Vinnova. Varför ligger pengarna så mycket bättre hos en familj? Är ett urval på 20 personer sannolikt de som är bäst lämpade för att förvalta pengar, agera "riskkapital" och så vidare.

Ett tankeexperiment. En syster startar ett företag, den andra systern forskar framgångsrikt på cancer. Är världen så beskaffad att det är helt omöjligt att se till att båda kör lika stora mercedesar? Som det är nu förvändar man sig att Syster 1 har en Lamborghini också och att syster 2 kör en begagnad Passat.

[Pilatus]

Att sedan pengarna finns hos företag och rika familjer istället för hos staten, det är egentligen lite märkligt varför det skulle vara så mycket bättre. Har en svåger som är förr var expert på Vinnova. Varför ligger pengarna så mycket bättre hos en familj? Är ett urval på 20 personer sannolikt de som är bäst lämpade för att förvalta pengar, agera "riskkapital" och så vidare.

Ofta har staten haft monopolställning inom kraft, SJ, televerk och andra stora bolag. Det fungerade någorlunda så länge lönerna var mycket beskedliga. Men i den internationella konkurrensen tror jag inte staten är tillräckligt snabbfotad, har tillräckligt korta beslutsvägar, utkräver personligt ansvar på samma sätt som privata företag. Många av de bryska åtgärder som privata företag tvingats till av överlevnadsskäl skulle varit omöjliga för statliga affärsdrivande bolag.

Ett tankeexperiment. En syster startar ett företag, den andra systern forskar framgångsrikt på cancer. Är världen så beskaffad att det är helt omöjligt att se till att båda kör lika stora mercedesar? Som det är nu förvändar man sig att Syster 1 har en Lamborghini också och att syster 2 kör en begagnad Passat.

Under doktorandtiden är det säkert så. Men de tjänster som sedan väntar är ofta välbetalda. Kanske litet för få, många får söka jobb utomlands. Astra och flera andra företag har flyttat delar av sin forskning utomlands. Det är dyrt att producera varor i Sverige, ingenjörer är förhållandevis billiga, men så säger man att man vill vara närmre marknaden. Det är inte enkelt. Driftiga systrar som startar vårdbolag kan ha stor framgång, behovet är mycket stort.

[Pilatus]

Sen har vi den ständiga konflikten mellan kapital och lönearbete. Maximal profit är alltid i fokus vilket kan innebära att löneslaven huxflux kan ställas på bar backe när tillverkningen flyttas till utlandet i jakten på mer arbetsfria inkomster i kapitalägarnas redan överfyllda fickor . Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

Vi kan naturligtvis lägga ner kampen om jobben, vi har gjort det så många gånger förr. Vi är en välfärdsstat med goda löner till de som arbetar och vi har en skattekvot som få stater i världen kommer i närheten av. Och det är ändå inte nog säger oppositionen.

Om man kunde tillverka båtar billigare i Sydkorea och Japan så dröjde det inte lång tid innan Arendalsvarvet och de andra tvingades lägga ner. Även textilindustrin, Algots m fl som inte kunde erbjuda några högre löner. Och så har det hållit på. Bilar gick inte heller att producera i Sverige, trots att Saabs ingenjörer var mycket innovativa och gjorde väldesignade bilar. Billiga var de inte. Nu är det forskning och utveckling som hotas.

Frågan är hur länge byggjobbarna orkar hålla emot utländska byggfirmor som vill in. Varför klagar vi på arbetslösheten? Givetvis hänger den samman med att kapitalet söker sig till marknader där profitkvoten ännu kan erbjuda vinster. Går det inte i Sverige finns det andra länder som behöver kapital och produktion. Vi kan ju alltid säga att arbetslösheten var kapitalisternas fel och klaga på att en förlorad anställning inte alltid kan ersättas med någon annan likvärdig.

Rättigheter är bra, men vem garanterar dem? Om vi vill ha jobb måste vi kunna ge en motprestation som motsvarar lönen i konkurrens med andra. Vi lever trots allt högt på import av billiga varor som skulle varit mycket dyra att producera i Sverige. Kommer det alltid att förbli så?

[Anders]

Problemet med dina diskussioner, Pilatus, är att du bara ser realpolitiskt just nu på alltihop. Naturligtvis måste en stat verka i verkligheten, men sådant som Locke tar upp är mer mål och riktning för hur en stat bör skötas.
Visst, det finns praktiska fördelar med laissez-faire, och det är inte helt enkelt att genomföra sådant som jämlikhet och rättvisa(vilken version man nu väljer). Men att bara driva som ett rö för konjunkturer och världslägen vill knappast en stat göra. Och om det är så att det är det enda vi kan göra, kommer snart Marx teorier att bli verklighet, ingen stat hämmar kapitalismen.

[Anders]

Ett tankeexperiment. En syster startar ett företag, den andra systern forskar framgångsrikt på cancer. Är världen så beskaffad att det är helt omöjligt att se till att båda kör lika stora mercedesar? Som det är nu förvändar man sig att Syster 1 har en Lamborghini också och att syster 2 kör en begagnad Passat.

Under doktorandtiden är det säkert så. Men de tjänster som sedan väntar är ofta välbetalda. Kanske litet för få, många får söka jobb utomlands. Astra och flera andra företag har flyttat delar av sin forskning utomlands. Det är dyrt att producera varor i Sverige, ingenjörer är förhållandevis billiga, men så säger man att man vill vara närmre marknaden. Det är inte enkelt. Driftiga systrar som startar vårdbolag kan ha stor framgång, behovet är mycket stort.

Men är det filosofiskt rimligt, etiskt rimligt? Ok, både du och jag vet att som världen ser ut i laissez-faire-nu, så är det spela kapitalets spel som är realiteten. Men i ett någorlunda rättvist samhälle, skulle staten inte helt enkelt ge den framgångsrika forskarsystern lika hög lön som vad företagarsystern kan åstadkomma? Helt enkelt beskatta oss medelmåttor? Fastän hon kanske beter sig udda och känner sig obekväm i ett sammanträdesrum? Bidraget till arten homo sapiens är ju magnituder större från henne?

[Pilatus]

Under doktorandtiden är det säkert så. Men de tjänster som sedan väntar är ofta välbetalda. Kanske litet för få, många får söka jobb utomlands. Astra och flera andra företag har flyttat delar av sin forskning utomlands. Det är dyrt att producera varor i Sverige, ingenjörer är förhållandevis billiga, men så säger man att man vill vara närmre marknaden. Det är inte enkelt. Driftiga systrar som startar vårdbolag kan ha stor framgång, behovet är mycket stort.

Men är det filosofiskt rimligt, etiskt rimligt?

Man kan ju alltid fundera en stund på vad man själv skulle vilja investera sina pengar. Ett nystartat vårdbolag tror jag kräver en viss riskpremie för att locka till sig nytt kapital.

Ok, både du och jag vet att som världen ser ut i laissez-faire-nu, så är det spela kapitalets spel som är realiteten.

För all del, men det är ju inte Monopol-pengar vi talar om. Investerare gör ibland mycket grova misstag som media aldrig slutar att tjata om, t ex köpet av nederländska Nuon. Kanske borde inte bolag som Vattenfall göra sådana affärer med mindre än att det finns dokument och protokoll från beslutande möten om att driva så stora affärer. Jag tycker det verkar helt otroligt att det inte skulle finnas. Om det gått till som det framstår borde inte staten få förvalta ägarnas (svenska folket) kapital så lealöst. Att affären inte var fullt så god som den framstod tycker jag är en annan femma. Hade affären varit bra skulle antagligen ingen klagat.

Men i ett någorlunda rättvist samhälle, skulle staten inte helt enkelt ge den framgångsrika forskarsystern lika hög lön som vad företagarsystern kan åstadkomma?

Ett rättvist samhälle skulle bli så genomreglerat och genomlyst att ingen skulle stå ut. John Rawls är intressant, om du inte läst hans bok är det hög tid. Jag tror du skulle gilla honom. Han framstår som en vänsterliberal, starkt för välfärdsstaten. Danne Nordling är också intressant.

Helt enkelt beskatta oss medelmåttor? Fastän hon kanske beter sig udda och känner sig obekväm i ett sammanträdesrum? Bidraget till arten homo sapiens är ju magnituder större från henne?

Ja, jo, det låter bättre än det är kanske. Hur stor skattekvot är människor med på att betala. Varför ser man inte bättre över hur skattemedel förvaltas? Det är alltid mer man skall ha, inte bättre användning av de pengar man redan har.

Kanske dags att återknyta tråden till John Locke och Two Treatises of Government

"Naturtillståndet styrs av en naturlig lag som binder alla, och förnuftet, som är den lagen, lär alla människor bara de rådfrågar det att eftersom alla är jämlika och oberoende, så får ingen skada någon annans liv, hälsa, frihet eller egendom. Ty människorna är alla en allsmäktig och oändligt vis Skapares verk."

[Anders]

Tycker inte jag är ute efter flummiga utopier, undrar om inte 70-talets Sverige var egentligen ett jäkla bra samhälle. Då fanns en stat som kunde reglera Laissez-faire på ett som jag förstår det vettigt sätt. Det fanns utrymme för enklare arbetsuppgifter, människor med kvalificerad utbildning kunde leva gott på sina löner och det verkar bara varit några få av bättre familj som klagade lite över arvsskatt och liknande. "Property" verkar ha fått stryka på foten lite för "justice".

Ärligt, jag var bara ett barn då, hatade 70-talet då jag växte upp i det och jag drog på mig lamullströjan i protest mot vilse i pannkakan så fort 80-talet gjorde sitt intåg. Men jag har kommit att omvärdera den tiden en del. Visst, det kan ha varit så, att man i någon mening levde över sina tillgångar, men jag undrar om det är så enkelt. Kanske man faktiskt gjorde nåt rätt då som inte görs rätt längre?

Några av er kanske hann uppleva 70-talet som vuxna, är allt så jäkla mycket bättre i dagens propertyprioriterande, Globala värld, med reklam för Unibet på TV, vurmande för celebrities, Ungdomsarbetslöshet och PISA-resultat som sjunker?

By the way, Rawls och Nozick är faktiskt högt upp på läslistan!

[Pilatus]

Tycker inte jag är ute efter flummiga utopier, undrar om inte 70-talets Sverige var egentligen ett jäkla bra samhälle.

Det var en tid som var starkt ideologipräglad, studiecirklar, demonstrationer för nationella frihetsrörelser, mot Francisco Franco mot bombmattor i Vietnam. Men naturligtvis så var säkerhetspolis och socialdemokrater aktiva och åsiktsregistrerade och lyssnade i telefon. Men det fanns ännu jobb till dem som ville arbeta även om företagen började röra på sig. Kulturen kändes roligare, teater, tältprojektet, folk hade fortfarande konst på väggarna i hemmen, bra musik, kollektivrörelser och mycket annat.

Då fanns en stat som kunde reglera Laissez-faire på ett som jag förstår det vettigt sätt.

Efter kriget var det brist på allt och allt som producerades gick att sälja. Men andra länder ville så småningom också vara med och svenska varor blev snabbt dyrare. Man började lägga ner gamla industriorter och alla skulle ju söderut. Gunnar Sträng började ta ut skatter på mer än 100%, den svenska modellen började ifrågasättas.

Det fanns utrymme för enklare arbetsuppgifter, människor med kvalificerad utbildning kunde leva gott på sina löner och det verkar bara varit några få av bättre familj som klagade lite över arvsskatt och liknande. "Property" verkar ha fått stryka på foten lite för "justice".

Skattesystemet blev helt omöjligt, statens glupskhet ledde så småningom fram till världens högsta skattekvot. Det fanns inga gränser för hur mycket skatt man kunde ta ut, men efterhand började Laffer-Khaldunkurvan diskuteras. Bromssträckan blev lång.

Ärligt, jag var bara ett barn då, hatade 70-talet då jag växte upp i det och jag drog på mig lamullströjan i protest mot vilse i pannkakan så fort 80-talet gjorde sitt intåg. Men jag har kommit att omvärdera den tiden en del. Visst, det kan ha varit så, att man i någon mening levde över sina tillgångar, men jag undrar om det är så enkelt. Kanske man faktiskt gjorde nåt rätt då som inte görs rätt längre?

Intresset för att tatuera sig var mindre utbrett, jag lärde mig hur en aritmetisk logisk enhet (ALU) fungerade, Boolesk algebra och assembler. De gamla el-mekaniska lösningarna började ersättas av elektronik, diod transistor logik. Man mätte "ramper" med avancerade sampling-oscilloskop. Yrkeslivet blev mer abstrakt, projektarbete, arbetsgrupper, integrerade kretsar, matematiska modeller av elektriska nät med två polpar.

Några av er kanske hann uppleva 70-talet som vuxna, är allt så jäkla mycket bättre i dagens propertyprioriterande, Globala värld, med reklam för Unibet, vurmande för celebrities, Ungdomsarbetslöshet och PISA-resultat som sjunker?

Dagens samhälle är tuffare, ställer andra krav. Det är säkert svårare att få ett jobb som inte kräver postgymnasial utbildning. Ett misstag tror jag är förhoppningen om att tillräckligt många skall vara motiverade av att plugga en massa år för att få ett ordinärt betalt jobb. Men vill vi inte vara med och konkurrera om jobben, så kommer det gärna andra och fyller tomrummen. Jag är faktiskt för ett öppet Europa.

[Zokrates]

Frågan är då om dagens samhälle som kräver minst eftergymnasiell utbildning varför vi importerar massvis med anafalbeter som inte har något att tillföra och endast är en samhällsbelastning?
Öppet Europa? Ja, mer zigenartiggare och organiserade gansterligor från övriga Europa välkomnas med öppna armar. Vad är vitsen med detta?

Ja tvärtemot vad många vill tro, så sker det medvetet av de styrande för att dels öka antalet samhällsklasser och dels för att
öka antalet kriminella. Att öka samhällsklasserna ökar differentieringen, ger ökad splittring, fler motsättningar, vilket gör det lättare för de styrande att införa hårdare former av massövervakning och använda hårdare tag utan att riskera motstånd just
på grund av de ökande sociala klyftorna i samhället.

Trenden när det gäller kriminella var annars nedåtgående med färre i fängelse vilket resulterade att flera fick stängas, detta innebär att domare, åklagare, jurister, fångvårdare blir arbetslösa, det blir även svårt att motivera de tusentals fler poliserna, samtidigt som andelen brott som faktiskt löstes minskade. Att importera kriminella, tiggare, krigsbrottslingar kommer
definitivt att på sikt rädda fängelserna från nedläggningsdöden, men innan de på allvar börjar spärra in dem de nu noterar för olika allvarliga brott, så måste trots allt fler samhällsklasser etableras. Får lägga till att den enkla orsaken är ju just att de i toppen vill ha mer.