Om den fria viljan finns eller inte finns går säkerligen att bevisas filosofiskt. Misstänker att anledningen till att denna fråga intresserar beror väl på att det finns gråzoner, såväl som både svarta och vita sådana.
Vi kan inte styra över hela samhället eftersom vi inte är gudar. Vissa vardagligheter kan vi ändock styra. Sen kan man väl fundera på om detta i det stora inte spelar någon roll. Ge pengar eller ej, gå upp en halvtimme tidigare på morgonen eller ej osv. Karriärsval (där blir det väl en gråzon som rör socioekonomisk bakgrund) Hur deterministiskt vi ska se på saker och ting är väl beroende från person till person.
Hade von Holstein tex varit där han är idag om han sett deterministiskt på sitt liv och vad som komma skulle? Knappast han skulle väl fortsatt köra brödbil idag.
Okej detta var kanske inte en filosofisk vinkling, men ändock.
Fri vilja.....igen antar jag?
Moderator: Moderatorgruppen
Kallekula skrev:Regen skrev:Kallekula skrev:Ni som inte tror på den fri viljan PMa mig när ni får lön/pengar. Har lite ont om kulor just nu. Så ska ni få mitt kontonummer, så löser vi det.
varför skulle jag göra det?
förstår inte vad du menar?
För att jag vill det. Eller vem vet du kanske kan välja att inte göra det?
hehe jag kan lova dig att jag kommer välja till mig fördelaktigt i detta fal med=)
Fri vilja? Då har du aldrig älskat eller hatat.
Regen
Som jag tänker det så kan inte vilja komma ifrån frihet. När vill man något? Ifall man är fri så har man ju inte direkt något behov av att vilja något. Men frågan är klurig, dels för att den förutsätter att man är något mer än en mekanism, och å andra sidan att den förutsätter ursprungskännedom.
Det är med andra ord omöjligt att besvara frågan om var viljan kommer ifrån, men man kan ju se hur viljan fungerar rent praktiskt.
När du ställer upp teorin om att allting är en enda ekvation, då hävdar du också ursprungskännedom, så ifall du motsätter dig teisterna så faller du på deras grepp här ifall det orsakat dig filosofiskt bekymmer.
Teister brukar i allmänhet komma med påståenden som inte går att motbevisa, och frågorna är också ställde på ett sådant sätt att de kräver ursprungskännedom, eller oändlig regress med ett finare namn... Alltså för att kunna besvara deras frågor så måste man vara Gud själv.
Så du kan ta det lungt, du behöver inte oroa dig för att du enbart skulle vara kemiska impulser och mekanismer i en ekvation...
För om jag får säga vad jag tycker så låter inte det speciellt lockande heller.
Mvh/Kiifen
Som jag tänker det så kan inte vilja komma ifrån frihet. När vill man något? Ifall man är fri så har man ju inte direkt något behov av att vilja något. Men frågan är klurig, dels för att den förutsätter att man är något mer än en mekanism, och å andra sidan att den förutsätter ursprungskännedom.
Det är med andra ord omöjligt att besvara frågan om var viljan kommer ifrån, men man kan ju se hur viljan fungerar rent praktiskt.
När du ställer upp teorin om att allting är en enda ekvation, då hävdar du också ursprungskännedom, så ifall du motsätter dig teisterna så faller du på deras grepp här ifall det orsakat dig filosofiskt bekymmer.
Teister brukar i allmänhet komma med påståenden som inte går att motbevisa, och frågorna är också ställde på ett sådant sätt att de kräver ursprungskännedom, eller oändlig regress med ett finare namn... Alltså för att kunna besvara deras frågor så måste man vara Gud själv.
Så du kan ta det lungt, du behöver inte oroa dig för att du enbart skulle vara kemiska impulser och mekanismer i en ekvation...
För om jag får säga vad jag tycker så låter inte det speciellt lockande heller.
Mvh/Kiifen
Som jag tänker det så kan inte vilja komma ifrån frihet. När vill man något? Ifall man är fri så har man ju inte direkt något behov av att vilja något.
Det var väl en intressant iakttagelse! Jag skrev nyss:
Det leder ju till en intressant fråga: kan man fatta ännu "ädlare" beslut genom en viss distans till och med till sin omhuldade fria vilja? Vad skulle då den fria viljan förädlas till?
Alltså, som Kiifen påpekar, först med lite distans till sin vilja är man fri. Man kan gilla läget och förhålla sig kreativt till situationen. Man är villig, att ta del av livet. Viljan har förädlats till villighet. Fri-villighet. Bara lyssna på ordet! Låter det inte som en sprudlande hoppfullt vårregn.
Så du kan ta det lungt, du behöver inte oroa dig för att du enbart skulle vara kemiska impulser och mekanismer i en ekvation...
hehe jag "oroar" mig inte för detta. Så länge som inget drastiskt händer kommer jag tro att det är så, och om det skrämmer mig? nej, och varför skulle det. Jag kan fortfarande uppskatta en gott skämt, skinkmacka eller andra fysiska och psykiska glädjeämnen. Sure, jag tror att det bara är olika impulser och kemiska substanser som gör detta men so? det är fortfarande trevligt:)
Fri vilja? Då har du aldrig älskat eller hatat.
Kiifen skrev:Regen
Som jag tänker det så kan inte vilja komma ifrån frihet. När vill man något? Ifall man är fri så har man ju inte direkt något behov av att vilja något.
Det är väl just det man vill, man vill vara något. Frihet är ju inte långt ifrån möjligheter, och frihet liksom möjligheter är ingenting i sig. Det är ju absurt att tänka sig någon nöja sig med att vara fri och inget mer - tvärt om. Viljan uppstår ur friheten och om man inte vore fri skulle man inte vilja något - då skulle man bara vara. Och det man redan är vill man inte.
Antingen har vi en absolut fri vilja, eller ingen fri vilja alls, eller så har vi ett visst mått av fri vilja.
Idén om att vi är absolut fria är långsökt, ty det finns vissa uppenbara restriktioner då det gäller vår frihet: vi är inte fria att göra något som vi är fysiskt oförmögna till.
Vi kan till exempel inte förändra det förgångna, andas under vatten, eller flyga som en fågel. Förutom dessa fysiska begränsningar förekommer psykiska inskränkningar av vår frihet: vårt mentala tillstånd och våra många vanor och instinkter har ett avgörande inflytande på vårt agerande.
Idén om att vi är absolut fria är långsökt, ty det finns vissa uppenbara restriktioner då det gäller vår frihet: vi är inte fria att göra något som vi är fysiskt oförmögna till.
Vi kan till exempel inte förändra det förgångna, andas under vatten, eller flyga som en fågel. Förutom dessa fysiska begränsningar förekommer psykiska inskränkningar av vår frihet: vårt mentala tillstånd och våra många vanor och instinkter har ett avgörande inflytande på vårt agerande.
varför kan inte folk bara backa ett steg? det ena utesluter väl inte det andra? även om vi tycker oss uppleva att vi naturligtvis träffar val - varje gång jag träffar en tangent med fingrarna träffar jag ett val - om man väljer att se det så...
men om nu vem jag är är orsaken till att jag skriver..och vem jag är kunde jag inte påverka själv, då jag inte valde gener, upplevelser under min barndom osv...vilket redan format mig till den grad att det skulle vara möjligt för en übermatematiker eller fysiker eller vilket det nu blir..att räkna ut med dessa (exakt vem jag är, och således vad mina begär är..), på ett hypotetiskt plan iaf...vem bryr sig? det har ju inget att göra med att jag därför kommer sätta in pengar på kalles konto bara för att jag blir medveten om att min medvetenhet är ett patetiskt fiasko..om det nu skulle vara på det sättet alltså..folk verkar vara så desperata efter att slå ner på den möjligheten..det verkar ju helt dogmatiskt..folk blir som förbytta ju.
men om nu vem jag är är orsaken till att jag skriver..och vem jag är kunde jag inte påverka själv, då jag inte valde gener, upplevelser under min barndom osv...vilket redan format mig till den grad att det skulle vara möjligt för en übermatematiker eller fysiker eller vilket det nu blir..att räkna ut med dessa (exakt vem jag är, och således vad mina begär är..), på ett hypotetiskt plan iaf...vem bryr sig? det har ju inget att göra med att jag därför kommer sätta in pengar på kalles konto bara för att jag blir medveten om att min medvetenhet är ett patetiskt fiasko..om det nu skulle vara på det sättet alltså..folk verkar vara så desperata efter att slå ner på den möjligheten..det verkar ju helt dogmatiskt..folk blir som förbytta ju.
Det var någon som sa att sanningen gör människan fri, men filosofen svarade att det är ödet som gör människan fri. Att ha ett öde, att veta var man är på väg någonstans, veta vad man ska göra av sig själv och sitt liv - är frihet. Viljan vill alltså ha ett öde, vara "bunden" till en mening med sin existens, om den inte skulle ha det, skulle den alls kunna existera?
Jag börjar tänka att vilja är ett begrepp för att förklara en kvalité snarare än en realitet-i-sig, eller har jag fel här?
Jag börjar tänka att vilja är ett begrepp för att förklara en kvalité snarare än en realitet-i-sig, eller har jag fel här?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster