Vad utgör medvetandets referens?

[Illusionen]

Inget kan relatera eller förhålla sig till Big Bang, det finns inget före eller efter, då fenomenet över huvud taget inte existerar,
det är en atomär illusion.

Jag tror att det under denna flik (Filosofi) är fel att påstå att Big Bang inte är mer än en illusion.
Det råder en nära nog fullständig konsensus kring universums första impuls och dess utveckling.

Så Illusionen, ta ett steg i taget, var metodisk, hoppa inte över ett antal led.

Grunden till vår verklighet utgörs av de fundamentala fenomenen TID och RUM.
Det är då i princip omöjligt att trovärdigt förklara underordnade fenomen, om inte TID och RUM dessförinnan
är definierade och förklarade.
Av den orsaken har jag koncentrerat mig på att metodiskt och enträget förklara vad TID och RUM representerar.
Diskussionerna är ej heller trovärdiga om resonemanget börjar "mitt i något obestämt"/odefinierat.
Det måste därför klart framgå vad resonemanget startar/utgår från, i annat fall saknas helt grund.
Som exempel utgår mitt resonemang från ett abstrakt Grundtillstånd, G.
Avvikelser/obalanser (+/-) i G är det enda som krävs för att härleda fenomenen TID och RUM.

Ni bryter KONSEKVENT mot detta, samtidigt som du riktar kritik mot mig !

Du känner väl till att jag skrivit en uppsats på över 70 sidor i vilken jag redogör för principer och fenomen.
Därutöver har jag skrivit ett stort antal inlägg här på FF, som förtydligar ytterligare.
Såvitt jag känner till har ingen annan presenterat något liknande här på FF.

När du därför skriver citat, ”Så Illusionen, ta ett steg i taget, var metodisk, hoppa inte över ett antal led.”,
så tycker jag du är fel ute, och direkt orättvis i din bedömning. Det lär heta att "man inte ska kasta sten i glashus".

Ni för nu en diskussion utan att redovisa vad TID och RUM representerar, och har inte heller angett motargument
som kullkastar mitt koncept.
Flertalet som nu deltar i diskussionen på denna tråd, är alltså inte metodiska, och tar inte ett steg i taget.

Ingen annan har tydligen förstått att man måste gå på djupet med fenomenen TID och RUM, innan man går vidare.
De förklaringar ni har lämnat är otillräckliga, och kan då inte ligga till grund för några slutsatser.

För mig är det ointressant om det råder konsensus kring universums första impuls och dess utveckling,
så länge de som är överens inte vet vad de talar om.
Sanningen har för övrigt inget att skaffa med hur många som är överens och påstår något.
Ingen av de som anser sig förstå har trovärdigt redovisat vad TID och RUM är.

/ Illusionen

[Pilatus]

Av den orsaken har jag koncentrerat mig på att metodiskt och enträget förklara vad TID och RUM representerar.

Ingen har förnekat detta. Men som amatöropponenter försöker vi förstå vad din hypotes grundar sig på och vi ställer frågor om sådant som behöver förtydligas, men något sammanfattande omdöme tror jag inte någon givit.

Diskussionerna är ej heller trovärdiga om resonemanget börjar "mitt i något obestämt"/odefinierat.
Det måste därför klart framgå vad resonemanget startar/utgår från, i annat fall saknas helt grund.

Vad som menas med "mitt i något obestämt" vet bara du själv.

Som exempel utgår mitt resonemang från ett abstrakt Grundtillstånd, G.
Avvikelser/obalanser (+/-) i G är det enda som krävs för att härleda fenomenen TID och RUM.

Om begreppen rum och tid är fundamentala, hur kan de då härledas ur något som faller tillbaks på en matematisk operation, ett verk av människan?

Ni bryter KONSEKVENT mot detta, samtidigt som du riktar kritik mot mig !

Mot din metod Illusionen, inte mot dig.

När du därför skriver citat, ”Så Illusionen, ta ett steg i taget, var metodisk, hoppa inte över ett antal led.”,
så tycker jag du är fel ute, och direkt orättvis i din bedömning. Det lär heta att "man inte ska kasta sten i glashus".

Nej, jag menar vad jag skriver. Jag har inte sett något resonemang om det jag själv och andra skrivit och vilka brister de innehåller. Jag kan se att du avfärdar de resonemang som förts i generella termer.

Ni för nu en diskussion utan att redovisa vad TID och RUM representerar, och har inte heller angett motargument
som kullkastar mitt koncept.

Det är sant att vi inte kunnat lägga fram något argument som bevisar att du har fel. Men det är å andra sidan fel att påstå att det inte förts en diskussion om "vad tid och rum representerar".

Ta inte så illa upp Illusionen. "Vetenskapliga" debatter pågår nästan alltid i en atmosfär av missförstånd och att "bevisbördan ligger hos den andre".

[förstår mig själv]

Hej pilatus. Grundorsaken till min frustration (och kanske illusionens) är att du tror du redovisar "facit". Jag känner redan till "facit" men trotts detta skriver jag det jag gör. "med beaktande av facit" osv. Trotts det motstånd som man kan mötas av och trotts att det som begripes kanske inte är vad man "ville". Naturen ska förstås sedan styrs du av den förståelsen. Inte vilja att något ska ske och sedan styra naturen. Detta fungerar dåligt och är oförenligt med det som kan observeras hos alla människor.
Vi styr naturen genom vår existens vi är orsaker oavsett om vi vill eller inte till sådant som "sker". Dock är källan så oändligt mycket starkare om den styrs av större kunskap om naturen (medvetenhet om vad som sker).

[Pilatus]

Grundorsaken till min frustration (och kanske illusionens) är att du tror du redovisar "facit".

Jag har inte någon avsikt att frustrera någon. Och du läser inte Illusionens postningar från en objektiv utgångspunkt. Du har tagit ställning för Illusionen. Det är helt ok, men det gör samtidigt att jag inte ser så allvarligt på din frustration. Jag opponerar och har bara en önskan, att vi inte hoppar över några steg då vi diskuterar rum och tid. Den som är kunnig i dessa frågor må gå före och diskutera på det djupare plan som Illusionen önskar.

Tyvärr har jag vissa svårigheter att förstå din syntax så jag stannar här.

[Illusionen]

Av den orsaken har jag koncentrerat mig på att metodiskt och enträget förklara vad TID och RUM representerar.

Ingen har förnekat detta. Men som amatöropponenter försöker vi förstå vad din hypotes grundar sig på och vi ställer frågor om sådant som behöver förtydligas, men något sammanfattande omdöme tror jag inte någon givit.

Om begreppen rum och tid är fundamentala, hur kan de då härledas ur något som faller tillbaks på en matematisk operation,
ett verk av människan?

[/quote]

Du skriver citat,
"Om begreppen rum och tid är fundamentala, hur kan de då härledas ur något som faller tillbaks på en matematisk operation,
ett verk av människan?
Det är en viktig och intressant fråga, värd att kommentera.
Från inledningen av konceptet hämtar jag följande citat,
”Om det förhåller sig så att det vi förnimmer är en transmissionseffekt inkluderande våra sinnens
interna strukturer, blir rimligen konsekvensen att forskarna försöker lyfta sig själva i håret när universum beskrivs utifrån
matematik vars regelverk formats av just det vi förnimmer.
Än märkligare blir det när det vi förnimmer förefaller vara en transmissionseffekt som ej enbart är
en funktion av vår interna egenstruktur.

När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, finns det därför,
enligt min personliga uppfattning skäl till att förhålla sig något skeptisk.”

Eulers formel är således ett resultat av det vi ATOMÄRT förnimmer, och kopplat till RUMMET.
Formeln kan därigenom EJ DIREKT återge något universellt, utan har karaktären av en bastard.
Så personligen betraktar jag formeln som det primitiva, men viktiga, verktyg, som beskriver
MEDELVÄRDET av balansen reellt – imaginärt, I RUMMET.

Det är först när Eulers formel studeras parallellt med Maskerings-Principen, MP, som det framgår hur
den ÖMSESIDIGA VÄXELVERKAN kan beskrivas via kombinationer av olika versioner av Eulers formel.
Observera här att i MP är det jag benämner medvetandets EGENREFERENS, involverad.
(Det Antic hävdar har alltså visst stöd i det jag här beskriver)
Det som är intressant med din fråga är att den belyser hur ett ”atomärt relations-verktyg” (= Eulers formel)
beskriver/utgör en atomär modell för ett abstrakt samband, som i förlängningen resulterar i
balanskriteriet, ΔØ.

I tidigare inlägg har jag beskrivit vad vi förnimmer (= G-densitetsvariationer),
och hur TID är det BALANS-SUBSTITUT som balanserar aktuella G-densitetsvariationer.
Notera att det är de kommunicerande partiklarna (= vxv) som är upphovet till variationerna.

Något mer detaljerat kan detta beskrivas som följer.
Via motriktade kombinationer av varianter/derivator, av Eulers formel, erhålls kombinationsresultatet (= vxv-resultatet)
i form av ”FÖRÄNDRINGS-INTERFERENS-MÖNSTER”. Kombinationerna har MP som grund för den inbördes förskjutningen.
Interferensmönstret innefattar utöver interferens, OMVANDLINGS-ÖVERGÅNGAR mellan REELLA och IMAGINÄRA derivatatermer.
Det är alltså många bollar i luften samtidigt, att hålla reda på.
De mönsterkombinationer som genereras är ÅTSKILDA/SEPARERADE från varandra p g a att de refererar till OLIKA
sekvenskombinationer (= f(MP)) av förändringar/derivator.
Konsekvensen av interferensen mm, blir en referensberoende SEPARATIONSEFFEKT.
RUM och PARTIKEL, är exempel på denna separationseffekt. RUM och PARTIKEL representerar p g a separationen,
som fenomen betraktade, balansmässigt MOTSATTA REFERENSBEROENDE VXV-INTERFERENS-DERIVATA-YTTERLIGHETER.
Fenomenet TID är det SUBSTITUT som länkar samman ytterligheterna.
Notera här att det är substitutet som, via egenreferensen, möjliggör bildandet av derivator längs tidsaxeln.

Förstår du detta, inser du att TID representerar något universellt vi troligen aldrig kommer att förstå fullt ut.
För det krävs det troligen bättre verktyg än Eulers formel.

Det är min förhoppning att du med dessa kommentarer anar dig till hur jag ser på Eulers formel.
Detta är dock bara början, men det kanske räcker med detta för tillfället.

Följande citat från konceptet är ett annorlunda sätt att beskriva ovanstående,
"Universum är med detta synsätt något annat och annorlunda än det vår verklighet förespeglar oss.
Skälet till detta är den logiska insikten om att konceptet, utöver vår, av medvetandet och atomen
formade verklighet, ”det atomära perspektivet”, även inrymmer ett annat universellt balanserat status,
”det universella perspektivet", där hänsyn tas till medvetandets principiella funktion och struktur.
När man förstår dessa basala grundmekanismer inses att vår verklighet är en säregen överlagrad
separationsillusion i ”universum”.
Matematikens lagar och regelverk liksom fenomenet RELATIVITET, förefaller vara en direkt konsekvens
av ovanstående inkl den dynamiska maskeringsmekanismen. Förstår man matematikens ursprung och förankring,
inses att enbart matematik saknar förutsättningar att förklara universum".

PS
De som hävdar att Gud inte behövs, då de har matematiken, visar därigenom (enligt min åsikt) att de inte förstår.

http://www.youtube.com/watch?v=2bosouX_d8Y

/ Illusionen

[Algotezza]

Medvetandets referens är dess närvaro i sin närvaro.

[Illusionen]

Helt nyligen har jag kompletterat mitt inlägg, 10 juni, 17:31, med ett blå-markerat avsnitt.
Målsättningen är att med kompletteringen förtydliga bakgrunden till följande figur, och hur Eulers formel tillämpas.



/ Illusionen

[Illusionen]

Medvetandets referens är dess närvaro i sin närvaro.

Medvetandets referens (= egenreferensen) är dess (= egenreferensen) närvaro (= egna perspektivet p g a egenreferensen)
i sin närvaro (verkligheten som funktion av egenreferensen).

Det egna perspektivet erhålls via egenreferensens polarisation av det av dig myntade uttrycket ”Zippade Grundtillståndet, G”

Utmärkt Algotezza !

[Algotezza]

Medvetandets referens är dess närvaro i sin närvaro.

Medvetandets referens (= egenreferensen) är dess (= egenreferensen) närvaro (= egna perspektivet p g a egenreferensen)
i sin närvaro (verkligheten som funktion av egenreferensen).

Det egna perspektivet erhålls via egenreferensens polarisation av det av dig myntade uttrycket ”Zippade Grundtillståndet, G”

Utmärkt Algotezza !

Medvetandet upprätthålles genom självreferens, en tautolog process eller vad man ska kalla det. Självreferensen "packar upp" G.

[Illusionen]

Medvetandets referens är dess närvaro i sin närvaro.

Medvetandets referens (= egenreferensen) är dess (= egenreferensen) närvaro (= egna perspektivet p g a egenreferensen)
i sin närvaro (verkligheten som funktion av egenreferensen).

Det egna perspektivet erhålls via egenreferensens polarisation av det av dig myntade uttrycket ”Zippade Grundtillståndet, G”

Utmärkt Algotezza !

Medvetandet upprätthålles genom självreferens, en tautolog process eller vad man ska kalla det.
Självreferensen "packar upp" G.

Ja, så kan man uttrycka det, med tillägget att uppackningen sker på egenreferensens/självreferensens villkor.

/ Illusionen

[Algotezza]

Medvetandet upprätthålles genom självreferens, en tautolog process eller vad man ska kalla det.
Självreferensen "packar upp" G.

Ja, så kan man uttrycka det, med tillägget att uppackningen sker på egenreferensens/självreferensens villkor.

/ Illusionen

Medvetandet som den process som vidmakthåller det.

Dubbelspiralen:

[Illusionen]

Medvetandet upprätthålles genom självreferens, en tautolog process eller vad man ska kalla det.
Självreferensen "packar upp" G.

Ja, så kan man uttrycka det, med tillägget att uppackningen sker på egenreferensens/självreferensens villkor.

/ Illusionen

Medvetandet som den process som vidmakthåller det.

Dubbelspiralen:

Är osäker om förstår budskapet rätt.
Jag har en mycket preliminär hypotes om hur dubbelspiralen ”kopierar” sin egen-kod i samband reproduktionen.
Samtidigt med reproduktionsprocessen sker en ”justering”, såväl reellt som imaginärt, av koden, anpassad till
universums dynamik inkl nya aktuella status. Är det kanske något i stil med detta du har i tankarna ?
Hypotesen, som är i sin linda, knyter an till dubbelreferensprincipen, DRP, och till hur hjärnans uppdelning i två halvor
har en funktion att fylla.

/ Illusionen

[Antic]

Mina egna tankar om ett zippat grundtillstånd (om vi menar samma sak)

Universum får inte innehålla en enda detalj av det som vi upplever, inte ens i zippat (komprimerat) tillstånd där medvetandet skulle "packa upp" komprimerade upplevelser.

För då skulle vår upplevelse inte bli äkta. Dvs ingenting av det som vi upplever får finnas med i universums grundtillstånd i annan form utan måste skapas. Vad i universum som skulle fixa detta har jag inte den blekaste aning om. Inte hur det skulle gå till heller.

Men så fort något som vi upplever skulle finnas där i en annan form så skulle allt vi upplever bara bli en "illusion av det verkliga" istället för det verkliga.

Kanske universum sätt att fungera nästan är lika komplicerat som vårt medvetande?

[Algotezza]

Medvetandet som den process som vidmakthåller det.

Dubbelspiralen:

Är osäker om förstår budskapet rätt.
Jag har en mycket preliminär hypotes om hur dubbelspiralen ”kopierar” sin egen-kod i samband reproduktionen.
Samtidigt med reproduktionsprocessen sker en ”justering”, såväl reellt som imaginärt, av koden, anpassad till
universums dynamik inkl nya aktuella status. Är det kanske något i stil med detta du har i tankarna ?
Hypotesen, som är i sin linda, knyter an till dubbelreferensprincipen, DRP, och till hur hjärnans uppdelning i två halvor
har en funktion att fylla.

/ Illusionen

Om vi ser dubbelspiralen som en symbol för medvetandets tautologa process som en ständig självrefererande och självjusterande process. Justering när spiralen går in i sig själv och självreferens vid den utåtgående rörelsen. Man kan tänka sig ett slags pulserande dubbelspiral som genererar linjär tid, upplevelser, minnen, fantasier... alla kognitiva och emotionella processer... och i mötet med andra medvetandespiraler (andra "jag") sker något gränsöverskridande. Som här!

[förstår mig själv]

Mina egna tankar om ett zippat grundtillstånd (om vi menar samma sak)

Universum får inte innehålla en enda detalj av det som vi upplever, inte ens i zippat (komprimerat) tillstånd där medvetandet skulle "packa upp" komprimerade upplevelser.

För då skulle vår upplevelse inte bli äkta. Dvs ingenting av det som vi upplever får finnas med i universums grundtillstånd i annan form utan måste skapas. Vad i universum som skulle fixa detta har jag inte den blekaste aning om. Inte hur det skulle gå till heller.

Men så fort något som vi upplever skulle finnas där i en annan form så skulle allt vi upplever bara bli en "illusion av det verkliga" istället för det verkliga.

Kanske universum sätt att fungera nästan är lika komplicerat som vårt medvetande?

Tänk på att alla "oklarheter försvinner" om man antar psolipsismen. Denna teori är relativt grundläggande och när den bejakas så ersätts sådana spekulationer med det du kallar "illusioner" som trotts sin "subjektiva karraktär" ändå är exakta och verkliga. Varför skulle det inte kunna räcka med att allt var ett medvetande? Varför anta att det måste finnas något bakomliggande. Om vi tex finner en "människa" i våran alldeles egna verklighet så defineras den ju av det som sker i vårat medvetande. Om denne människa förhåller sig "logiskt" till naturen. Tex styr sin bil på vägen. dvs denne "rör sig på ett förenligt sätt med teorin om "en bakomliggande verklighet". Man kanske ser när man "mäter naturen/dvs registrerar" att den människan som finns i det egna medvetandet andas, undviker att gå in i väggar, Dvs förhåller sig till naturen på ett bestämt och logiskt sätt. Dvs detta innebär att denne även denne är ett "sakförhållande" dvs kan förstås genom tex förnimma, känna samt med FÖRNUFTET.
Ja ja. Kanske återkommer jag senare. Vill ofta passa på att påpeka hur bra allt kan förklaras med en god teori det är därför ni periodvis kanske "tycker att jag tjatar".