Vad utgör medvetandets referens?

[Antic]

Allt vi upplever kan vara en illusion men detta medför ju inte med nödvändighet att det faktum att vi upplever en illusion behöver vara en illusion. Och illusionen kan ju finnas till som just illusion, en existerande illusion.

Hade världen utanför varit en illusion så hade den säkert stämt bättre än den gör nu.

* Vi har ett universum som vi upplever
* Och det är bara med en betraktare som universum får de egenskaperna
* Så fort vi försöker se universum utan oss, stämmer ingenting
* Så fort vi försöker se objektivt på världen så stämmer inget med vår egen upplevelse av den

Det är därför vi får separerera

1. Och existens
2. Upplevandet
3. Den indirekta objektiviteten

Som 3 helt och hållet olika saker.

Så förvirrande skulle det säkert inte vara om allt vore en illusion.

[Algotezza]

Allt vi upplever kan vara en illusion men detta medför ju inte med nödvändighet att det faktum att vi upplever en illusion behöver vara en illusion. Och illusionen kan ju finnas till som just illusion, en existerande illusion.

Hade världen utanför varit en illusion så hade den säkert stämt bättre än den gör nu.

* 1. Vi har ett universum som vi upplever
* 2. Och det är bara med en betraktare som universum får de egenskaperna
* 3. Så fort vi försöker se universum utan oss, stämmer ingenting
* 4. Så fort vi försöker se objektivt på världen så stämmer inget med vår egen upplevelse av den

1. Ja, de flesta håller säkert med om att vi befinner oss i ett universum som vi upplever. I den mån vi har eller äger det håller nog inta alla med om.
2. Vilka egenskaper talar du om här?
3. Vad är det som inte stämmer om vi tänker oss bort från universum?
4. Vad innebär det att se objektiv på universum? Vad är det som inte stämmer? Hur vet du att det inte stämmer, vad det nu än är som inte stämmer?

Det är därför vi får separerera

1. Och existens
2. Upplevandet
3. Den indirekta objektiviteten

Som 3 helt och hållet olika saker.

Vad menar du med existens? Upplevandet? Vems? Den indirekta objektiviteten? Varför måste de särskiljas?

Så förvirrande skulle det säkert inte vara om allt vore en illusion.

Exakt vad är det som är förvirrande?

[Antic]

EXISTENS

Universum finns även utan oss, men det finns inget som går att se eller uppleva utan sinnen som kan skapa upplevelsen av universum. Universum utan oss har inte en enda egenskap som vi upplever.

UPPLEVANDET

Så fort universum får en betraktare som kan uppleva universum så får universum plötsligt massor med egenskaper som annars inte finns. Färg, form, rörelse, tid, ljus etc etc. Detta tack vare att sinnen kan skapa egenskaperna som universum inte har utan en betraktare.

INDIREKT OBJEKTIVITET

Mått vi kan sätta ut men aldrig uppleva ett enda av. Det är därför vi behöver en indirekt objektivitet så att vi kan se världen indirekt utanför upplevandet och sätta fasta mått på den. Den indirekta objektiviteten är helt knuten till upplevelsen och har inget att göra med universum som det är utanför vår upplevelse.

Vår upplevelse stämmer inte ett dyft med hur universum skulle vara utan oss
Vår upplevelse stämmer inte ett dyft med den objektivitet vi själva sätter ut

Därför att vi upplever (inte ser) universum.

[Algotezza]

EXISTENS

1. Universum finns även utan oss, men det finns inget som går att se eller uppleva utan sinnen som kan skapa upplevelsen av universum. Universum utan oss har inte en enda egenskap som vi upplever.

2. UPPLEVANDET

Så fort universum får en betraktare som kan uppleva universum så får universum plötsligt massor med egenskaper som annars inte finns. Färg, form, rörelse, tid, ljus etc etc. Detta tack vare att sinnen kan skapa egenskaperna som universum inte har utan en betraktare.

3. INDIREKT OBJEKTIVITET

Mått vi kan sätta ut men aldrig uppleva ett enda av. Det är därför vi behöver en indirekt objektivitet så att vi kan se världen indirekt utanför upplevandet och sätta fasta mått på den. Den indirekta objektiviteten är helt knuten till upplevelsen och har inget att göra med universum som det är utanför vår upplevelse.

4. Vår upplevelse stämmer inte ett dyft med hur universum skulle vara utan oss
5. Vår upplevelse stämmer inte ett dyft med den objektivitet vi själva sätter ut

6. Därför att vi upplever (inte ser) universum.

1. 2. Men universum kan ha andra egenskaper. Det har sannolikt just de egenskaper som krävs för att vi ska tillskriva det exakt de egenskaper som vi tillskriver det genom att uppleva det. Genom att dekonstruera våra förnimmelser bör vi kunna nå dit. Men aldrig veta om vi nått dit.

3. Ja, vi har uppfunnit begreppet objektivitet och hittat på kriterier för det.

4. Hur vet du det?
5. Vad menar du nu?

6. Hur kan du då tala om universum? Rimligare att påstå att vi genom våra sinnen skapar en bild av universum. Men huruvida bilden stämmer väl eller dåligt överens med det den avbildar, kan vi inte avgöra. Men vi kan anta att vår bild av universum utvecklas och förfinas i takt med vår egen utveckling, inte minst av vetenskaperna. Men inte heller det kan vi kolla, men vi kan anta det. Plus att vi ju kan försöka finna sätt att pröva våra hypoteser och via våra teorier inte bara fördjupa förståelsen utan även försöka göra förutsägelser.

Men det är klart, gillar man mystifierande nonsens är det bara att fortsätta.

[Illusionen]

ANG GRUNDTILLSTÅND och EULER MM

När jag öppnade den här tråden skrev jag följande i det inledande inlägget.

”Tidigare har jag förklarat att kännetecknande för medvetandet är att dess ”egenstruktur” maskerar sin egen struktur i
grundtillståndet, G, och därigenom polariserar G.
Polariseringen får till följd att medvetandet därigenom sätter/fixerar/etablerar sin ”egen referens”.
Det är alltså egenreferensen som placerar ”jaget” i centrum för medvetandet.”

Är målsättningen att försöka förstå vad universum i kombination med medvetandet står för, är det således väsentligt
att principiellt förstå vad G representerar, då G utgör en av hörnstenarna, som ligger till grund för diskussionen om universum.
Begreppet G är alltså även väsentligt för att förstå kopplingen medvetande – universum.

Med ett starkt förenklat exempel försöker jag i det följande visa hur man principiellt kan se på G.
Tänk er en kula/sfär i centrum (= egenreferensen).
Runt kulan är andra perifera kulor/sfärer (= universums himlakroppar och strukturer) placerade på/med godtyckligt avstånd och läge.
Centrumkulans ”atomer” kännetecknas av dynamik, som vi betraktar som rotationer medurs och moturs.
Centrumkulan känner av de perifera kulorna inkl rotationer, via växelverkan med samtliga dessa rotationer.
Det är därigenom centrumkulan som formar resultatet av växelverkan genom/via sin egenstruktur.
Vi ökar nu antalet perifera kulor, och låter dem rotera i banor medurs resp moturs även relativt varandra.
De perifera kulornas placering runt centrumkulan blir därigenom allt mer symmetrisk.
Samtliga rörelsemönster blir därigenom alltmer homogena och heltäckande ur centrumkulans perspektiv.
Detta är SFÄRENS dynamiska grund ! Sfären är med detta synsätt därigenom en symbol för jagets relation till universum.
När antalet perifera kulor (= universums kroppar) är tillräckligt många närmar sig statistiskt fördelningen medurs
och moturs rotationer förhållandet 1 : 1. M a o 50% vardera ur centrumkulans perspektiv.

Konsekvensen av detta blir att den SAMMANTAGNA effekten av samtliga perifera kulors växelverkan,
som verkar på centrumkulan, BALANSERAR ut varandra TILL 50%, (= resulterar i "reellt" och "imaginärt").

Varför 50% ?
Svaret finner ni i ovanstående, men även i Maskeringsprincipen, MP, och sfärernas relation i ΔØ.
Vårt RUM är en konsekvens av detta, så mitt råd är, gå inte vidare innan ni förstår principen för G !

Relationen reellt – imaginärt i Eulers formel har ovanstående som grund.
Eulers formel är därigenom på sätt och vis en indirekt verifiering av MP och ΔØ.

Centrumkulan känner m a o inte av allt, utan balanseringen medurs- moturs döljer vissa (50%) strukturella relationer
utifrån sin EGEN POSITION och ROTATION.
BEHOVET av begreppet G är förorsakat av den riktningsoberoende ”obalans” som följer av detta.
G kan då förenklat ses som en abstrakt RIKTNINGSOBEROENDE obalans-effekt styrd av egenreferensen via MP.
Hård drar man detta så är G enbart ett hjälpmedel, vars "behovs-existens" är egenreferensberoende.

Det är m a o EXISTENSEN som behöver G, universum klarar sig utan G !
En lite överraskande slutsats, eller hur Algotezza ?

En intressant fråga med anledning av detta är följande. Om G representerar något som är dolt p g a den egna
strukturen (via MP), är då G underförstått ett resultat av den EGNA EXISTENSEN, eller vice versa ?
Fundera gärna på det, för det öppnar för ytterligare en intressant frågeställning.

När jag beskriver ΔØ som en spegling av universum så har även det sin grund i ovanstående.

Ur filosofisk synvinkel är detta även intressant, då exemplet visar hur universum utgör fundamentet för medvetandet/jaget,
ur jagets perspektiv.

/ Illusionen

[Antic]

1. 2. Men universum kan ha andra egenskaper. Det har sannolikt just de egenskaper som krävs för att vi ska tillskriva det exakt de egenskaper som vi tillskriver det genom att uppleva det. Genom att dekonstruera våra förnimmelser bör vi kunna nå dit. Men aldrig veta om vi nått dit.

3. Ja, vi har uppfunnit begreppet objektivitet och hittat på kriterier för det.

4. Hur vet du det?
5. Vad menar du nu?

6. Hur kan du då tala om universum? Rimligare att påstå att vi genom våra sinnen skapar en bild av universum. Men huruvida bilden stämmer väl eller dåligt överens med det den avbildar, kan vi inte avgöra. Men vi kan anta att vår bild av universum utvecklas och förfinas i takt med vår egen utveckling, inte minst av vetenskaperna. Men inte heller det kan vi kolla, men vi kan anta det. Plus att vi ju kan försöka finna sätt att pröva våra hypoteser och via våra teorier inte bara fördjupa förståelsen utan även försöka göra förutsägelser.

Men det är klart, gillar man mystifierande nonsens är det bara att fortsätta.

1.2 - Universum får inte ha en enda egenskap som vi upplever. Vilka andra egenskaper det skulle ha har jag ingen aning om och uttalar mig inte om det heller.

3.Se punkt 5

4.Vi ser inte universum, vi upplever det. Universum syns inte alls.

5.För oss känns alla mått vi sätter ut olika gång för gång eftersom vi inte kan uppleva några fasta mått.

En kilometer känns som 800 meter idag, imorgon känns det som 1.1 Km och i övermorgon som 902 meter. Vi kan inte uppfatta några fasta mått eller siffror även om vi kan tilldela världen fasta siffror. Därför får vi se dem indirekt. Fasta värden har inget med upplevande att göra.

[Algotezza]

1. 2. Men universum kan ha andra egenskaper. Det har sannolikt just de egenskaper som krävs för att vi ska tillskriva det exakt de egenskaper som vi tillskriver det genom att uppleva det. Genom att dekonstruera våra förnimmelser bör vi kunna nå dit. Men aldrig veta om vi nått dit.

3. Ja, vi har uppfunnit begreppet objektivitet och hittat på kriterier för det.

4. Hur vet du det?
5. Vad menar du nu?

6. Hur kan du då tala om universum? Rimligare att påstå att vi genom våra sinnen skapar en bild av universum. Men huruvida bilden stämmer väl eller dåligt överens med det den avbildar, kan vi inte avgöra. Men vi kan anta att vår bild av universum utvecklas och förfinas i takt med vår egen utveckling, inte minst av vetenskaperna. Men inte heller det kan vi kolla, men vi kan anta det. Plus att vi ju kan försöka finna sätt att pröva våra hypoteser och via våra teorier inte bara fördjupa förståelsen utan även försöka göra förutsägelser.

Men det är klart, gillar man mystifierande nonsens är det bara att fortsätta.

A. 1.2 - Universum får inte ha en enda egenskap som vi upplever. Vilka andra egenskaper det skulle ha har jag ingen aning om och uttalar mig inte om det heller.

3.Se punkt 5

B.4.Vi ser inte universum, vi upplever det. Universum syns inte alls.

C. 5.För oss känns alla mått vi sätter ut olika gång för gång eftersom vi inte kan uppleva några fasta mått.

En kilometer känns som 800 meter idag, imorgon känns det som 1.1 Km och i övermorgon som 902 meter. Vi kan inte uppfatta några fasta mått eller siffror även om vi kan tilldela världen fasta siffror. Därför får vi se dem indirekt. D.Fasta värden har inget med upplevande att göra.

A. Varför inte det?
B. Vi har syn antar jag. Att se är en variant av upplevande.
C. Det beror på hur bra ögonmått du har.
D. Så svart är grönt ibland och blått ibland?

[Antic]

A. Varför inte det?
B. Vi har syn antar jag. Att se är en variant av upplevande.
C. Det beror på hur bra ögonmått du har.
D. Så svart är grönt ibland och blått ibland?

A.Har jag redan förklarat flera gånger i tråden om du backar lite och läser
B.Vi ser det vi upplever, ja men inte det universum som vi inte upplever.
C.Inte alls, det beror på att avstånd känns olika långa från gång till gång

D.Samma mat smakar aldrig likadant och din tidsuppfattning ändras från stund till stund, inte ens samma grön uppfattas precis likadant från stund till stund. Det är det som kallas livet och är ständigt föränderligt olikt objektiva statiska mått och siffror.

[Algotezza]

A. Varför inte det?
B. Vi har syn antar jag. Att se är en variant av upplevande.
C. Det beror på hur bra ögonmått du har.
D. Så svart är grönt ibland och blått ibland?

A.Har jag redan förklarat flera gånger i tråden om du backar lite och läser
B.Vi ser det vi upplever, ja men inte det universum som vi inte upplever.
C.Inte alls, det beror på att avstånd känns olika långa från gång till gång

D.Samma mat smakar aldrig likadant och din tidsuppfattning ändras från stund till stund, inte ens samma grön uppfattas precis likadant från stund till stund. Det är det som kallas livet och är ständigt föränderligt olikt objektiva statiska mått och siffror.

OK. Vi säjer så.

Självklart upplever vi inte det vi inte upplever. Oavsett vad det är vi inte upplever.

Visst är livet föränderligt men inte hur som helst, liksom hur vi uppfattar tid och avstånd. Allt beror på i vilket medvetandetillstånd vi befinner oss. Det förändras över tiden beroende på hur våra inre processer förändras över tid via tänkande, kännande, upplevande och hur vi interagerar med omvärlden. Men som sagt inte hur som helst, utan ofta på ett sätt som går att analysera och förstå.

[Illusionen]

Algotezza,

Jag har kompletterat mitt föregående inlägg med följande,
Det är EXISTENSEN som behöver G, universum klarar sig utan G !
En lite överraskande slutsats, eller hur ?

/ Illusionen

[Illusionen]

Medvetandet som den process som vidmakthåller det.

Dubbelspiralen:

Är osäker om förstår budskapet rätt.
Jag har en mycket preliminär hypotes om hur dubbelspiralen ”kopierar” sin egen-kod i samband reproduktionen.
Samtidigt med reproduktionsprocessen sker en ”justering”, såväl reellt som imaginärt, av koden, anpassad till
universums dynamik inkl nya aktuella status. Är det kanske något i stil med detta du har i tankarna ?
Hypotesen, som är i sin linda, knyter an till dubbelreferensprincipen, DRP, och till hur hjärnans uppdelning i två halvor
har en funktion att fylla.

/ Illusionen

Om vi ser dubbelspiralen som en symbol för medvetandets tautologa process som en ständig självrefererande och självjusterande process. Justering när spiralen går in i sig själv och självreferens vid den utåtgående rörelsen. Man kan tänka sig ett slags pulserande dubbelspiral som genererar linjär tid, upplevelser, minnen, fantasier... alla kognitiva och emotionella processer... och i mötet med andra medvetandespiraler (andra "jag") sker något gränsöverskridande. Som här!

God morgon Algotezza,

Spiralen går att bryta ned i delelement.
Delelementen kan då (p g a MP) lämpligen utgöras av det jag benämner ”kvadrantböjar”.
Om jag skulle gå noggrant tillväga och försöka analysera det du skriver skulle det därför sannolikt bli med
utgångspunkt från att ”dubbelspiralen” först bryts ned i kvadrantböjar.
Vill man gå ännu djupare är det kvadrantböjens ursprung (= maskeringsprincipen, MP) som måste beaktas.
Men inte heller detta är tillfyllest, då jag behöver Eulers formel som verktyg, och denna formel EJ levererar
resultat som representerar den ”yttersta sanningen”.
Det är därför jag skriver att Eulers formel ger ett ”medelvärde”.
Vad detta ”medelvärde” döljer vet troligen ingen (= går ej att beskrivas atomärt).
Jag har över huvud taget inte läst om att någon ens har uppmärksammat problemet.
Så du blir inte klokare av mitt svar, men förhoppningsvis ger svaret en antydan om frågeställningens komplexitet och svårighetsgrad.
Någonstans skriver jag att "det finns alltid nya dörrar att öppna", och detta är ett exempel på en sådan ny dörr.

/ Illusionen

[Antic]

Jag vill inte göra dig besviken illusionen. Se texten i fet stil.

"Vi ser inte universum, vi upplever det. Universum syns inte alls."

1.Universum
2.Upplevande

Punkt 1 kan vi sätta siffror på i minsta detalj, såpass mycket att Max Tegmark sa att universum inte bara kan beräknas med matematik, det ÄR matematik.

Han har gravt fel och det oberoende universum har inget med matematik att göra. Alla siffror vi sätter är för att kunna se universum objektivt indirekt, och vår egen konstruktion baserad på upplevelsen.

Punkt 2 kan vi inte ens försöka sätta en siffra på eftersom varken känslor eller upplevelser kan sättas i siffror. Och kunde vi det så skulle de ändå säga noll om själva känslan och upplevelsen.

Matematik tar oss ingenstans med att förstå vad ett medvetande skulle vara, ännu mindre hur det skulle fungera. Så fort vi tagit emot och börjar bearbeta ett intryck upphör precis all matematik. Och inte ens om vi använde varenda indirekta objektiva siffra vi kan sätta på universum så skulle det hjälpa oss ett dyft med att förstå ett medvetande.

Det vi försöker att använda är "indirekt objektiv egenkonstruerad matematik" som inte har det minsta med varken (det oberoende) universum eller medvetandet att göra.

För att kunna ta reda på vad universum är måste vi göra något annat än att uppleva det, precis samma sak gäller medvetandet.

Alltså kan vi aldrig ta reda på något av dem.

[förstår mig själv]

Nej alltså kan vi dra slutsattsen om att det inte finns något sådant(dvs en objektiv/yttre verklighet). gillar dock inte att säga vad som inte finns bättre att säga vad som finns. dock säger man och tänker man på detta hela tiden så finns ju inte det andra i medvetandet. Detta icke existerande i det egna medvetandet är då en av oändligt med "möjliga teorier". Svagheten är att dessa möjligheter som skulle kunna ha blivit en tanke inte kan "defineras" eller förstås. Dvs det är en tror jag tautologi. Innan man vet vad något är går det inte att säga något väsentligt om det(oklara) det blir så att säga meningslöst görande, icke göra enligt mig. Det är en sjuk tanke och att ägna sig åt detta innebär slösa med sitt förnuft i stället för att använda det till något som leder till "uppleva".
Det du säger om matematik. Menar att det är riktigt att universum inte består av siffror. Men du säger att siffror inte existerar i medvetandet också men det bör inte stämma(beror lite på vad du avser) siffror uppstår ju ur tanke och tanken existerar ju på riktigt. Allt som tänks alltså existerar varken mer eller mindre. (om jag tänker tex 2+4=6 så existerar siffror i tanken). Siffror existerar även för "ögat" om jag läser 2+4=6 så ser jag dem på pappret).
Hur menade du egentligen, kan ha missförstått dig.

[Antic]

Att en känsla går bara att känna och siffror säger ingenting om den. Inte ens om vi skriver ned 100 A4 papper med matematiska formler och värden så säger det något om känslan av att se ut över en sommaräng eller känslan av att just ätit tårta.

Känslor går bara att känna.

Det enda vi har är ord för att beskriva det vi känner men inte ens orden återger den exakta känslan eller upplevelsen som bara går att känna och uppleva. Sedan kan vi både tala, skriva och läsa siffror men de har inget att göra med det som händer i hjärnan, det kan man bara uppleva och känna.

[förstår mig själv]

Att en känsla går bara att känna och siffror säger ingenting om den. Inte ens om vi skriver ned 100 A4 papper med matematiska formler och värden så säger det något om känslan av att se ut över en sommaräng eller känslan av att just ätit tårta.

Känslor går bara att känna.

Det enda vi har är ord för att beskriva det vi känner men inte ens orden återger den exakta känslan eller upplevelsen som bara går att känna och uppleva. Sedan kan vi både tala, skriva och läsa siffror men de har inget att göra med det som händer i hjärnan, det kan man bara uppleva och känna.

Just det. KÄNSLAN är i sig själv och förstås genom sig själv(och inte på annat sätt matte atomer osv). Dvs genom att KÄNNA/FÖRNIMMA så förstår man dels VAD det är exakt och även om det är gott eller ont dvs "rätt" eller "fel".
När vi känner förstår vi alltså. det uppstår en "tanke" oss denna tanke är vad känslan säger just då. Tanken säger hur vi ska förhålla oss till den känslan. Är den ond vill vi som regel fly, bli av med den är den god vill vi ha den kvar och tankar om detta att nå det goda uppstår.
genom att återkomma till känslan gång på gång har man "erfarit den, dvs kännt den mer och mer" detta innebär förstått den mer och mer. Och alltså kan man bli herre över känslorna på detta sätt (då vi alltså fungerar så att vi eliminerar de dåliga känslorna och vill uppnå de goda). Tankarna som uppstår i anslutning till upplevelsen KÄNNA eller FÖRNIMMA kommer bli mer och mer adekvata och de syftar ju till att ta bort respektive uppnå det som känns (beroende på om det känns bra eller dåligt).
Anta att vi flyr undan känsaln hela tiden. dvs vi förstår den inte genom sig själv. Kanske undviker vi hundar eller mörker då denna teori uppstått ur RÄDD. Som vi vill "fly". Ja då kommer vi få fortsätta att fly i evighet och vi kommer förhålla oss primitivt och oförnuftigt och förutsägbart alltså. Vi får därmed verkligheten (upplevelserna) begränsade. "Vi lever i vår lilla bubbla"

Känsla är alltså en REFERENS förstås genom sig själv, den är det som känns alltså varken mer eller mindre utan exakt detta. Den är även styrande alltså orsak i sig själv till TEORIER och MÄNNISKOKROPPENS rörelser i naturen och dess tankar. Så kan vi även se att det måste vara för djuren (de kan inte språk eller matte men som sagt det är inte så man förstår referenserna)