Vad utgör medvetandets referens?

[klorofyll]

Siffror kanske är den enklaste konstruktionen som alla andra konstruktioner bygger på. Min bild av en konstruktion är att den är skapad av åtminstone två element. Vilka element grundar sig siffersystemet på? Vad är ett element? Kan det vara typ "tanken att det finns ett före och ett efter i en riktning" och "loopen som talen gör var tionde siffra för att börja med 0 igen"??

[Antic]

Men menar du att han gjort det? Man kan göra en tankemodell av något, t ex rum som skall rymma två sängar, några garderober, ett par sängbord, stolar etc. Snickaren är kanske intresserad av att veta hur stort det där rummet var tänkt att bli. Räcker det med 20 kvadratmeter, eller kan det vara något mindre så det finns plats med en toalett också? Vi tar ofta hjälp av siffror får att beskriva något, eller enklare ekvationer som de flesta kan förstå.

Det förutsätter att det finns något att sätta siffror och mått på, eller hur? Att sätta siffror på ett intet är nog mindre lätt. Lika svårt är det att sätta siffror på känslor. Klä känslan svartsjuka i siffror får du se.

Astronomi hanterar fantastiskt stora tal för att beskriva universum, dess storlek, avståndet till planeterna, deras diameter, temperatur, densitet etc.

I det upplevda universum ja. Men vi måste gå längre än så och se universum som det är utanför upplevelsen.

[Antic]

Problemet här är att vi inte kan ha privata definitioner, ”känslan” är i allra högsta grad subjektiv. Själva vitsen med definition är abstrahera det allmängiltiga och klä detta i ord som vi alla kan vara mer eller mindre överens om.

Gratulerar, du har just kommit på hur både vi och universum (utan betraktare) fungerar. Nu kanske du förstår svårigheten med att använda matematik bättre.

[Antic]

Harvara

Precis, att tolka verkligheten i det upplevda universum säger inget om universum som det är. Och det är dit vi måste för att få reda på vad universum egentligen är och hur det samverkar med våra sinnen. Att vi måste tolka verkligheten med siffror är för att vi upplever den och är oförmögna att uppleva några fasta mått själva.

Pilatus

Att sätta känslor i siffror. Det vi finge göra vore att försöka sätta elektriska impulser och kemiska reaktioner i siffror, vilka skulle säga noll om själva upplevelsen.

Eller tänka oss

Tja, nu känner jag en viss vemodighet och ett minne av en färg när jag ser på henne från den här vinkeln, det sätter jag i

cos x = 1 - x² / 2! + x² / 4! - x² / 6! + x² / 8

Nja...

[Pilatus]

Astronomi hanterar fantastiskt stora tal för att beskriva universum, dess storlek, avståndet till planeterna, deras diameter, temperatur, densitet etc.

I det upplevda universum ja. Men vi måste gå längre än så och se universum som det är utanför upplevelsen.

Det har jag inga problem med.

[Pilatus]

Att sätta känslor i siffror. [...] Tja, nu känner jag en viss vemodighet och ett minne av en färg när jag ser på henne från den här vinkeln, det sätter jag i

cos x = 1 - x² / 2! + x² / 4! - x² / 6! + x² / 8

Se där, det blev ju riktigt bra för att vara första försöket! Men glöm inte att sätta ut sort, det påtalade alltid läraren i grundskolan då vi höll på med tillämpade övningar. Psykologerna har klarat svårare uppgifter än så!

[Illusionen]

Universum har m a o ingen början och slut, och Big Bang är ett praktexempel på att man är ute och cyklar.
/ Illusionen

Jag är övertygad om att du har fel där Illusionen. Låt mig fritt svamla på utifrån följande tanke.

Zokrates,

Ursäkta att jag är sen med svaret, men bättre sent än aldrig heter det ju.
Ditt inlägg gav mig en bra anledning till att förtydliga en viktig detalj.

ÄR MEDVETANDETS REFERENS KONSTANT ?

Det jag beskriver i det följande är en unik och viktig detalj i mitt koncept.

Den verklighet vi förnimmer är i något avseende förankrad.
I ett filosofiskt perspektiv föranleder det frågan,
Är medvetandets/förnimmelsens ”fundament” (=förankring) konstant ?

I mitt koncept, och i tidigare inlägg, har jag valt att benämna ”fundamentet” för EGENREFERENS.
Om egenreferensen ändras, bör det resultera i en ”förskjutningseffekt” i/hos den ”förnimmelsemekanism”,
som reglerar och påverkar hur vi förnimmer vår verklighet. Verkligheten blir därvid en annan.
Graden av hur mycket verkligheten förändras, är beroende av hur mycket egenreferensen ändrats.

EGENREFERENSEN ligger till grund för FÖRNIMMELSE.
Egenreferensen refererar statusmässigt till balanskriteriet ΔØ.
ΔØ i sin tur refererar till universums överordnade dynamik/struktur.
Konsekvensen av detta är att medvetandets fundament (= egenreferensen), via ΔØ, är ”FASMÄSSIGT”
(= ”komplext orienterad”) styrt av universum. Det medför att egenreferensen i viss bemärkelse är
”SYNKRONISERAD” med universum, via ΔØ. FÖRNIMMELSEN som är en funktion av egenreferensen, är
m a o via ”synkroniseringen” BEROENDE AV UNIVERSUM inkl universums strukturella variationer,
vid aktuell förnimmelse. Förnimmelsen är således en funktion av universum.

Principiellt är det inget som hindrar att förnimmelsen refererar till ΔØ som fasmässigt ”rör sig varvet runt”.
Det är detta jag i tidigare inlägg benämner ”avig och rät”, som då syftar på 180 grader.

Är detta svårt att förstå, tänk er då synkroniseringen som en typ av spegel (= ΔØ) via vilken verkligheten återges.
Spegelns vinkling (= universums status) avgör alltså hur förnimmelsen gestaltar sig. Såväl TID, RELATIVITET,
RÖDFÖRSKJUTNING, OÄNDLIGHET, BIG BANG, mm, utgör konsekvenser av synkroniseringsberoendet.

Vid t ex relativitetsrörelse har vi att förhålla oss till samtliga i ΔØ ingående, och av synkroniseringen beroende,
NORMERADE termer, +C, -C, +jC och -jC.

/ Illusionen

[Pilatus]

Spegelns vinkling (= universums status) avgör alltså hur förnimmelsen gestaltar sig. Såväl TID, RELATIVITET,
RÖDFÖRSKJUTNING, OÄNDLIGHET, BIG BANG, mm, utgör konsekvenser av synkroniseringsberoendet.

Har ditt svar verkligen något att göra med yttrandet; "Universum har m a o ingen början och slut, och Big Bang är ett praktexempel på att man är ute och cyklar." Finns det någon iakttagelse som pekar i en riktning mot din utsaga är sann? Det finns däremot en mycket stor mängd iakttagelser som belägger att teorin är korrekt. Om Big Bang aldrig förekommit och detta skall kunna göras troligt måste man ju visa på de fel teorin antas vara bekajad med. Diskussionen om den kosmologiska konstanten är en bra inkörsport till teorin om universums expansion och att denna expansion har en startpunkt. Om någon i dag skulle hävda att teorin är falsifierad så skulle det innebära en enorm sensation.

[Illusionen]

Spegelns vinkling (= universums status) avgör alltså hur förnimmelsen gestaltar sig. Såväl TID, RELATIVITET,
RÖDFÖRSKJUTNING, OÄNDLIGHET, BIG BANG, mm, utgör konsekvenser av synkroniseringsberoendet.

Har ditt svar verkligen något att göra med yttrandet; "Universum har m a o ingen början och slut, och Big Bang är ett praktexempel på att man är ute och cyklar." Finns det någon iakttagelse som pekar i en riktning mot din utsaga är sann? Det finns däremot en mycket stor mängd iakttagelser som belägger att teorin är korrekt. Om Big Bang aldrig förekommit och detta skall kunna göras troligt måste man ju visa på de fel teorin antas vara bekajad med. Diskussionen om den kosmologiska konstanten är en bra inkörsport till teorin om universums expansion och att denna expansion har en startpunkt. Om någon i dag skulle hävda att teorin är falsifierad så skulle det innebära en enorm sensation.

Som pensionerad båtbyggare begär jag inte att du ska tro på mig Pilatus.
Tidigare har jag låtit dig förstå att jag är personligt övertygad om att jag har rätt,
och att det aldrig tidigare hänt att jag haft fel, när den här känslan infunnit sig.

Jag säger inte heller att teorin är falsifierad, utan att man inte förstår budskapet i mitt senaste inlägg.
Om referensen ändras, hur vet du det ?
Glöm inte att paradoxerna elimineras med mitt koncept.

/ Illusionen

[Pilatus]

Som pensionerad båtbyggare begär jag inte att du ska tro på mig Pilatus. Tidigare har jag låtit dig förstå att jag är personligt övertygad om att jag har rätt, och att det aldrig tidigare hänt att jag haft fel, när den här känslan infunnit sig.

En sådan känsla av övertygelse och tilltro är förstås nödvändig om man skall orka driva ett såpass svårhanterligt projekt som ditt.

Jag säger inte heller att teorin är falsifierad, utan att man inte förstår budskapet i mitt senaste inlägg. Om referensen ändras, hur vet du det ? Glöm inte att paradoxerna elimineras med mitt koncept.

Det pågår mycket forskning om hur man skall kunna skapa en teori som förklarar allt. Jag tror det är svårt att åstadkomma, hur man än ser på saken. Kanske är frågan en liten aning svårare än vad vi föreställer oss. Men det bekymrar mig inte så mycket. Frågan handlar mer om hur man angriper problemet. Varför tycks kvantmekaniken ständigt utmana och dela folk i de som tvivlar på att verkan ibland går före orsak och de som finner det fullt möjligt? Och givetvis kan det finnas någon förhållandevis enkel princip som förklarar mörk materia och energi. Att de t ex är dolda i en dimension som inte är tillgänglig för oss (ännu?).

Farorna med att lockas ut i rena fantasier är stora. Men det kanske är nödvändigt att tillåta sig att, åtminstone för stunden, leka med tanken på att ändra och skruva på det möjliga.

[Anders]

"Det är lätt att kasta ur sej påståenden som inte kan verifieras enligt gängse vetenskapliga krav"

Nja, det är väl inte hela sanningen. Mycket är ju en produkt av t.ex. att man räknar på saker. Och vetenskapen är inte nåt jävla facit. Det påstår den sig inte ens att vara.

Överhuvudtaget gör de som sätter överdrivet stor tilltro till vetenskapen samma fel som de, som genom sin överdrivna tilltro till Aristoteles och de andra gjorde att vetenskapen sågs som nån befrielse från dumheten. Rationalitet är det enda vi har då vi inte har iakttagelser att experimentera på. All forskning börjar och slutar i rationalitet. Hypoteser och slutsatser.

[Antic]

Se där, det blev ju riktigt bra för att vara första försöket! Men glöm inte att sätta ut sort, det påtalade alltid läraren i grundskolan då vi höll på med tillämpade övningar. Psykologerna har klarat svårare uppgifter än så!

Grejen är att även om vi använde 1 miljon siffror och formler på 10.000 A4 papper för att beskriva känslan av att smaka på en köttbulle, så skulle de ändå säga noll om själva upplevelsen.

Den kan bara upplevas.

Lika lite säger allt som vi kan iakta i själva hjärnan. Inte ens 1 timmas film på en röntgad hjärna skulle säga något om upplevelsen av att smaka på en köttbulle.

Matematik har inget att göra i varken det oberoende universum eller hos oss själva. Matematik är vårt eget hjälpmedel för en indirekt objektivitet som gäller allt från fasta mått på världen till att mäta tidsuppfattning.

[Antic]

"Det är lätt att kasta ur sej påståenden som inte kan verifieras enligt gängse vetenskapliga krav"

Nja, det är väl inte hela sanningen. Mycket är ju en produkt av t.ex. att man räknar på saker. Och vetenskapen är inte nåt jävla facit. Det påstår den sig inte ens att vara.

Överhuvudtaget gör de som sätter överdrivet stor tilltro till vetenskapen samma fel som de, som genom sin överdrivna tilltro till Aristoteles och de andra gjorde att vetenskapen sågs som nån befrielse från dumheten. Rationalitet är det enda vi har då vi inte har iakttagelser att experimentera på. All forskning börjar och slutar i rationalitet. Hypoteser och slutsatser.

"Vetenskapen har hittills haft till uppgift att skingra förvirring med hjälp av hypoteser."

Friedrich Nietzsche

[Anders]

Det har blivit ordentlig fart på den här tråden

[Anders]

"Det är lätt att kasta ur sej påståenden som inte kan verifieras enligt gängse vetenskapliga krav"

Nja, det är väl inte hela sanningen. Mycket är ju en produkt av t.ex. att man räknar på saker. Och vetenskapen är inte nåt jävla facit. Det påstår den sig inte ens att vara.

Överhuvudtaget gör de som sätter överdrivet stor tilltro till vetenskapen samma fel som de, som genom sin överdrivna tilltro till Aristoteles och de andra gjorde att vetenskapen sågs som nån befrielse från dumheten. Rationalitet är det enda vi har då vi inte har iakttagelser att experimentera på. All forskning börjar och slutar i rationalitet. Hypoteser och slutsatser.

"Vetenskapen har hittills haft till uppgift att skingra förvirring med hjälp av hypoteser."

Friedrich Nietzsche

Och det är ju gott och väl så länge som man inser att det är hypoteser. Men allt för många vill luta sig tillbaka i sanningar. Gärna om vetenskapen tillhandahåller dem. Lite religiöst, får man väl säga.