Vad utgör medvetandets referens?

[Algotezza]

Om två galaxer avlägsnar sej från varandra så måste det väl finnas en mittpunkt i avståndet?

Mittengalaxen...

[Algotezza]

Om universum expanderar volymmässigt så finns väl ett centrum?
Vi kan ta en millisekund efter Big Bang, då har universum en utsträckning och ett centrum?

Mitten måste ligga där den primära singulariteten låg så man bör kunna räkna sig tillbaka till denna punkt om nu Big Bang utvidgar sig likformat i rumtidskontinuet. Om vi inte menar att universum är oändligt, förstås...

[Antic]

Med föreställningsförmågan kan jag medvetet synestesera, men det går inte spontant eller per automatik.

Det kan du.

Håller med dig Algotezza.

Men som du säger så går allt automatiskt på oss synesteter och vi bestämmer ingenting själva. Hör jag ett ljud för allra första gången till exempel så finns bilden av ljudet där autmatiskt utan att jag kunnat påverka något själv. Samma ljud kommer alltid att ha precis samma bild livet ut. Synestesi är väldigt konsekvent eftersom sinnena kopplas ihop.

Jag har en ständig ström av extra intryck och något annat vet jag inte om heller eftersom jag varit synestet hela livet. Går jag in i en affär till exempel så ser jag alla ljud som folk gör, läser allt de säger i text och ser deras lukter. Nackdelen med det är att man tycker att det blir lite väl intimt, som att ha folk mitt upp i ansiktet. Jag är med andra ord inte så förtjust i att gå omkring i affärer som du kan förstå. Å andra sidan att lyssna på musik och se alla ljud i den borde väl berika upplevelsen en del tycker man.

Lite kul fakta kanske?

Vi föds alla som synesteter. Men de extra nervbanorna i hjärnan som kopplar ihop sinnena börjar att förtvina på de allra flesta med början vid 11 månaders ålder. En del får behålla de där extra nervbanorna livet ut och man vet inte varför de försvinner eller varför en del får behålla dem.

Svag synestsi är ganska vanligt, som färg på veckodagarna till exempel, eller färger på ljud eller bokstäver, men personer med väldigt stark synestesi är betydligt ovanligare. Så här ser mina veckodagar ut.

Måndag - Röd
Tisdag - Vit
Onsdag - MattSvart
Torsdag - Mörkröd-svart
Fredag - Mörkgrå
Lördag - Gul
Söndag - Gråprickig (som brus på teven)

Å andra sidan är vi alla synestetiska i grunden då vi kopplar ihop upplevelser eller använder flera sinnen att skapa intryck med. Sinnen vi aldrig trodde var igång hjälper till att förstärka eller att ändra upplevelser. Bara det att när vi äter så använder vi alla sinnena för att skapa smaken av maten.

[Antic]

Om universum expanderar volymmässigt så finns väl ett centrum?
Vi kan ta en millisekund efter Big Bang, då har universum en utsträckning och ett centrum?

Det konstiga skulle väl då vara att universum expanderat snabbare och snabbare. Det borde väl vara tvärtom tycker man, att energin ur en big bang borde avta istället?

[Pilatus]

Om två galaxer avlägsnar sej från varandra så måste det väl finnas en mittpunkt i avståndet?

Vad skulle det innebära att vi talar om en mittpunkt? Är mittpunkten mellan galaxerna knutna till ett koordinatsystem?

Mittpunkten mellan två punkter i koordinatplanet får man genom att ta medelvärdet av x- respektive y-koordinaten.

Men exemplet med de två galaxerna säger ingenting om den större geometrin, för universum.

[Pilatus]

Mitten måste ligga där den primära singulariteten låg så man bör kunna räkna sig tillbaka till denna punkt om nu Big Bang utvidgar sig likformat i rumtidskontinuet. Om vi inte menar att universum är oändligt, förstås...

Jo, men universum verkar stort och likformigt. Den där ursprungliga punkten kan vi inte se. I stället är det som att avståndet mellan alla koordinatpunkter hela tiden blir större. Differentialhastigheten mellan två tillräckligt avlägsna punkter är större än c. Möjligheten till att göra observationer som skulle kunna avslöja universums yttre kontur är inte möjlig.

[Algotezza]

Mitten måste ligga där den primära singulariteten låg så man bör kunna räkna sig tillbaka till denna punkt om nu Big Bang utvidgar sig likformat i rumtidskontinuet. Om vi inte menar att universum är oändligt, förstås...

Jo, men universum verkar stort och likformigt. Den där ursprungliga punkten kan vi inte se. I stället är det som att avståndet mellan alla koordinatpunkter hela tiden blir större. Differentialhastigheten mellan två tillräckligt avlägsna punkter är större än c. Möjligheten till att göra observationer som skulle kunna avslöja universums yttre kontur är inte möjlig.

Vi kan alltså inte få info nog för att fastställa universums storlek. Hur kan utvidgningen ske i överljusfart?

Men även om det är en punkt vi inte kan se borde man väl kunna räkna ut den...

Eller kan man säga att den ursprungliga singulariteten via Big Bang blivit allomfattande? Och att därmed "universums mitt" finns överallt - i varje punkt där en observatör finns...?

[Illusionen]

Nedanstående figurer är tagna från några av mina tidigare inlägg.
De svar ni söker ryms i dessa figurer, varför jag skriver detta separata "figur-inlägg".
Klickar ni på figurerna blir de större.











/ Illusionen

[Pilatus]

Hur kan utvidgningen ske i överljusfart?

Det är den mer spännande frågan då det gäller universums utvidgning. Vi tänker oss två mycket avlägsna planeter A och B, i skilda galaxer. En natt går Nisse ut på sin balkong och tänder en tändsticka. Några fotoner sticker iväg från planet A och lyckas krångla sig ur galaxen. I diametralt motsatt riktning på planet B tänder Lisa sin sticka. Några fotoner lämnar så småningom galaxen. Väl ute i universums vakuum avlägsnar sig fotonen från A fotonen från B med en ungefärlig hastighet av c, eftersom ingenting kan avlägsna sig från en given punkt med hastigheter större än c. Nu lägger vi till att universum själv utvidgar sig. Planeterna A och B flyttar sig så snabbt från varann att rödförskjutningen närmar sig vad som är möjligt. Effekten av detta blir att differentialhastigheten mellan tändstickornas utsända fotoner vida överstiger c.

Det är så jag tror att det fungerar.

Men även om det är en punkt vi inte kan se borde man väl kunna räkna ut den...

Ja, om vi kan finna att det finns regioner i det observerbara universum som förefaller egendomligt glesa och andra uppvisar en betydande täthet så borde man kunna finna en riktning mot ett tänkt origo. Men ...

Eller kan man säga att den ursprungliga singulariteten via Big Bang blivit allomfattande? Och att därmed "universums mitt" finns överallt - i varje punkt där en observatör finns...?

Exakt så!

[Pilatus]

De svar ni söker ryms i dessa figurer, varför jag skriver detta separata "figur-inlägg".

Vi sökte bara en förklaring till att universum tycks expandera med en hastighet större än c, tror jag.

[Pilatus]

Men exemplet med de två galaxerna säger ingenting om den större geometrin, för universum.

Menar du att det finns en annan "större" geometri än den vi känner till?

Nej, med universum avses allt som finns. Jag utgick från din fråga om två galaxer.

[Algotezza]

Men exemplet med de två galaxerna säger ingenting om den större geometrin, för universum.

Menar du att det finns en annan "större" geometri än den vi känner till?

Nej, med universum avses allt som finns. Jag utgick från din fråga om två galaxer.

Är kosmos = universum? Två ord för samma sak...?

[Algotezza]

På vilket sätt förändras geometrin om "universum är allt som finns"?
Vi har ju trots allt avstånd oavsett universums utsträckning.
Med definierat avstånd finns även medelpunkt.

För helheten kan vi väl inte ange någon storlek pga utvidgning i överljusfart... Ergo kan ej "mittpunkt" anges...

Universum kan vara utan slut, gränser utan att vara oändligt stort... som ytan på ett klot...

[Pilatus]

På vilket sätt förändras geometrin om "universum är allt som finns"?
Vi har ju trots allt avstånd oavsett universums utsträckning.
Med definierat avstånd finns även medelpunkt.

Det observerbara universum begränsas av Hubblesfären.

[Algotezza]

På vilket sätt förändras geometrin om "universum är allt som finns"?
Vi har ju trots allt avstånd oavsett universums utsträckning.
Med definierat avstånd finns även medelpunkt.

Det observerbara universum begränsas av Hubblesfären.

Universum topologiskt inkrökt i sig självt?