Algotezza skrev:Tillbaka till allvaret.
Jag ska villigt erkänna att jag inte till hundra procent förstått Illusionens formler. Dock så pass att jag kan ställa några metafrågor.
1. Vilka kunskapskällor har du till det du påstår? Om det handlar om fysik, vilken empiri och vilka mätningar etc. baserar du dina formler och din teori på?
2. Är din teori principiellt falsifierbar? Vad skulle kunna falsifiera den?
3. Är din teori principiellt verifierbar? Vad skulle kunna verifiera den?
4. Räcker koherens som bevis för att en teori är sann?
Falsifierbarhet och verifierbarhet brukar betraktas som kriterier på vetenskaplighet. Finns varken möjlighet att principiellt verifiera eller falsifiera en hypotes, teori ett sakpåstående, rör det sig inte om vetenskap.
Algotezza,
Dina frågor fick mig att misstänka att vi ser lite olika på målsättningen med mitt koncept.
Då det just nu verkar lugnt på tråden, vill jag därför runda av med att förtydliga målsättningen.
Delta-konceptet, är för mig ett rent fritidsintresse, att likna vid en tillfällig hobby.
Det finns därför inga ambitioner från min sida att mina funderingar skall vara av intresse för etablerade fysiker,
utan uppsatsen är att betrakta som en sammanfattning av mina egna privata funderingar i ämnet.
Det hindrar givetvis mig inte från att förhålla mig skeptisk till experternas, i mitt tycke, vidlyftiga slutsatser.
FF tyckte jag då kunde vara en lämplig plats att presentera mina hypoteser och teorier, för likasinnade.
Om man avser att skriva en uppsats i ämnet, borde man då inte inledningsvis ställa frågan,
VAD ÄR DET EGENTLIGEN VI FÖRNIMMER ? En följdfråga är,
GÅR DET ATT BESKRIVA UNIVERSUM ENBART VIA DET VI FÖRNIMMER ?Betydelsen av svaren på dessa frågor var skälet till att jag öppnade den här tråden.
När jag förstod skillnaden mellan
ATOMÄRT och
UNIVERSELLT perspektiv, insåg jag att det atomära
perspektivet (= matematikens grund) ej var tillräckligt för att beskriva universum.
Min slutsats blev därför att det
inte går att enbart ”räkna” sig fram till vad universum överordnat står för !
Om man inte har bra svar på de inledande frågorna, vilket ingen alltså har enligt min uppfattning, hur kan man då
hävda att t ex universum har en viss ålder, och att allt började med en stor smäll, en s k Big Bang ?
Det kan kanske uppfattas som provocerande, men min personliga uppfattning lutar åt att fysikerna/experterna
bygger sina teorier på så lös grund, att det finns utrymme för att ifrågasätta flera för vetenskapen viktiga slutsatser.
Med konceptet vill jag, oavsett om jag har rätt eller fel, visa hur det förhållandevis enkelt går att forma och logiskt
förklara en helt ny teori som bryter av från de gängse förekommande. I konceptet ges svar på fundamentala frågor
ingen kunnat besvara, vilket, med min industriella bakgrund, är tillfyllest.
De paradoxer som vi känner till från de etablerade teorierna, elimineras av Delta-konceptet.
Som jag tidigare förklarat, förstår jag det jag skriver, på gränsen till övertygelse, och har heller aldrig tidigare
misstagit mig, när den här känslan jag har nu, infunnit sig. Jag skulle inte lägga ut flera tusen kronor på en
patentansökan, om jag tvivlat på konceptet. Konceptets målsättning har därmed infriats.
Det innebär att jag för tillfället inte har så mycket mer att bidra med.
Mot den här bakgrunden är det för mig oväsentligt vad man väljer för rubrik till konceptet.
Jag har ju fått svar på mina frågor, och begär inte att andra skall dela min uppfattning.Det räcker för mitt vidkommande med att jag själv förstår, konstigare än så är det inte.
Då uppsatsens inte är skriven utifrån några akademiska normer, och innehållet antagligen saknar
motsvarighet i facklitteraturen, uppfattas förmodligen uppsatsen som både säregen och udda.
Som ingenjör med inriktning på tele-kommunikation (radio, radar, mikrovåg, telefon, elektronik mm),
samt att jag är radioamatör (A-cert), SM5SST, är den minsta gemensamma nämnaren,
de elektromagnetiska
FÄLTEN.
Personligen har jag sedan länge fascinerats av dessa fält, och fältens säregna egenskaper.
Fälten antyder att universum har sidor och egenskaper som vårt medvetande ej förmår förnimma och tolka.
Fältens ursprung i ett universellt perspektiv har såvitt jag känner till aldrig förklarats, vilket i mitt fall
upplevs som både frustrerande och otillfredsställande.
En ansenlig del av mitt yrkesverksamma liv har ägnats åt oförstörande materialprovning, OFP.
Tekniken baseras på s k virvelströmsprovning, via de elektromagnetiska fälten, E och B,
som beskrivs av Maxwells ekvationer.
Notera att dessa ekvationer är
en atomär beskrivning av något vi ej förmår förnimma.
Något kanske inte alla reflekterat över är att dessa ekvationers strukturella bakgrund saknas.
Ingen vet alltså vad fälten representerar. Ett delmotiv med konceptet har därför varit att även försöka bringa
klarhet i ursprunget till de elektromagnetiska fälten. Uppsatsen har av det skälet även fått karaktären av den,
i virvelströmssammanhang saknade länk, som beskriver de elektromagnetiska fältens strukturella ursprung och mekanism.
Uppsatsen kan därigenom även ses som en introduktion till av mig utvecklad virvelströmsteknik.
De virvelströmssystem jag personligen utvecklat och konstruerat, redovisas under rubriken
DELTATEST,
på min hemsida
http://www.maticweb.comSom du känner till är ett dilemma att ingen tycks förstå det jag beskriver, och än mindre säga om jag har rätt eller fel.
För att försöka råda bot på detta har jag vinnlagt mig om att skriva inläggen här på FF, så enkelt som omständigheterna
medger, utan krav på egentliga matematiska förkunskaper. Om det räcker för att göra uppsatsen begriplig återstår att se.
Vissa avsnitt kräver sannolikt viss baskunskap för att bli tillgängliga.
Din fråga 1 har jag tidigare besvarat, och du accepterade då svaret jag gav. Vad gäller frågorna 2, 3 och 4, är jag
för tillfället inte kapabel att besvara dessa, då jag aldrig satt mig in i vad det ytterst skulle innebära.
Eftersom jag själv förstår det jag beskriver, är det mer angeläget för mig att få dokumentera nästa etapp,
som rör atomens ”interna struktur”. Om hälsan så tillåter är tanken att återkomma till det i vinter.
Som jag tidigare förklarat, är anledningen till att jag skrivit mitt koncept, att försöka besvara några fundamentala frågor,
som ingen kunnat lämna ett tillfredsställande svar på.
Några av dessa frågor är,
- Vad är tid ?
- Vad är rum ?
vars svar sannolikt är av stort filosofiskt intresse, samtidigt som de till sin natur är de mest basala.
Vår verklighet beskriver och förnimmer vi, som RUM och TID.
Våra tankar och förnimmelser är därför mer eller mindre formade av rummet och tiden.
När vi söker svar på vad universum representerar, tar vi hjälp av atomära modeller (t ex matematiska ekvationer),
anpassade till vår verklighet, med dess rum och tid.
Balanskriteriet, ΔØ = f(±e±jx, ±je±jx), är ett exempel på detta.
Problemet med ett sådant modellbygge är att vår verklighet (= ”atomära perspektivet”) är illa lämpad för detta.
Om, så som jag hävdar, medvetandets förnimmelse är en funktion av (= beroende av) sin egen struktur,
krävs det att vi känner denna egenstruktur, för att kunna förstå och beskriva de bakomliggande strukturerna.
Det vi förnimmer kan då betraktas som en typ av ”transformation”. Det enda vi därför så här långt kan säga
med säkerhet, är att medvetandet p g a denna transformation, sannolikt
ej har en ren RUM-struktur.
Medvetandet blir därigenom det jag valt att benämna ”
gränsöverskridande”. En intressant fråga blir då var
medvetandet/jaget skall anses
lokaliserat, om vi måste gå utanför rummets koordinater i sökandet efter svaret ?
För att förstå detta behöver vi förstå
atomens interna struktur, och känna till svaret på den viktiga frågan,
ÄR MEDVETANDETS REFERENS KONSTANT ?, som jag ställde i ett tidigare inlägg.
Den verklighet vi förnimmer är i något avseende
förankrad. I ett filosofiskt perspektiv föranleder det frågan,
är medvetandets/förnimmelsens ”fundament” (=förankring)
konstant ?
I mitt koncept, och i tidigare inlägg, har jag valt att benämna ”fundamentet” för
EGENREFERENS.
Om egenreferensen ändras, bör det resultera i en ”förskjutningseffekt” i/hos den ”förnimmelsemekanism”,
som reglerar och påverkar hur vi förnimmer vår verklighet. Verkligheten blir därvid en annan.
Graden av hur mycket verkligheten förändras, är beroende av hur mycket egenreferensen ändrats.
Då det jag skriver här (i dagsläget) rör sig om ”metafysik” är jag inte säker på om det över huvud taget
går att falsifiera och verifiera. Einsteins relativitetsteori är t ex inte verifierad.
Det finns experiment som ”verifierar” Einsteins relativitetsteori i vissa avseenden, men dessa verifieringar
gäller då i lika stor utsträckning Delta-konceptet.
Där Einstein t ex använder sig av postulatet att ljusets hastighet, c, är konstant, härleder jag c,
utifrån ΔØ, vilket gör skillnad.
http://www.youtube.com/watch?v=vQ6Zau591ks/ Illusionen