Inläggav Illusionen » 29 jun 2014 15:43
FÖRFATTNINGSDOMSTOL
Mina argument till punkten FÖRFATTNINGSDOMSTOL är följande.
Vi är födda in i ett system vars regelverk och lagar vi aldrig haft möjlighet att påverka.
Detta samhällssystem har fostrat oss till att bli lydiga medborgare, som pliktskyldigt utför det vi blir tillsagda att göra,
t ex rösta på tillrättalagda partiprogram.
Medierna är i stort monopoliserade och kontrollerade av det politiska etablissemanget.
I systemet finns stora orättvisor inbyggda, orättvisor som påtalats men aldrig eliminerats.
Slutsats, vi är mer eller mindre STYRDA och MANIPULERADE.
Ställ t ex frågan, Varför får vi medborgare inte bestämma vad som är en rimlig lön för en rikstagsledamot som vi avlönar via skattemedel ?
Det är ingen stor fråga, men är ett exempel som visar på den principiellt intressanta frågeställningen,
VARFÖR TAS INTE FRÅGAN OM FÖRMÅNER UPP AV DE POLITISKA PARTERNA ?
Svaret är utmanande och enkelt, VI MEDBORGARE HAR INGET MED DET ATT GÖRA !
Mot ovanstående bakgrund skrev jag tidigare följande, som kan ses som motiveringen till att en författningsdomstol bör inrättas.
Fråga er samtidigt VARFÖR vi inte redan har en sådan domstol.
Svaret är återigen enkelt, ELITEN VILL EJ DELA MED SIG AV MAKTEN !
Sverige - En skendemokrati ?
Återkommande har det i dagspressen, under årens lopp, förekommit insändare från upprörda medborgare som
protesterar mot hur skattemedel används till allehanda frikostiga privilegier för det politiska etablissemanget,
och dess styrande elit, på bekostnad av folkviljan och mer behjärtansvärda insatser.
Trots protesterna har inget hänt under alla dessa år, utan missbruket har tillåtits fortsätta i oförminskad omfattning.
Detta kan inte tolkas på annat sätt än att det politiska etablissemanget arrogant valt att vara passivt, och på ett
utmanande sätt nonchalerat folkviljan, i strid med regeringsformen, 1 kap., §2.
Samma politiska etablissemang visar även tecken på att vilja sätta sig över folkviljan, i andra viktiga kontroversiella
frågor, genom att sluta sig, och fjärma sig från folket.
Ett exempel är invandrarfrågan, där staten valt att mörklägga, i stället för att öppet redovisa alla fakta.
Ett annat exempel är EU, som valde att avskeda kritiska revisorer, som förtjänstfullt uppdagat stora ekonomiska
oegentligheter, medan fifflande tjänstemän går fria.
Denna brist på öppenhet och redovisning, är ett effektivt sätt att förhindra att folkviljan får fullt genomslag.
Orsaken till att dessa missförhållanden, inom statsmakten, kan fortgå, är att finna i regeringsformen,
och bottnar i att staten i dag har för stor makt, sett i relation till vad som, ur ett demokratiskt perspektiv,
är en optimal maktfördelning, mellan stat och medborgare.
Genom statens allt större makt, blir medborgarna frihetsberövade via bl a allt högre skatter, och därigenom
även förtryckta. En konsekvens av statsmaktens allt större närvaro och krav, blir att människors vardag,
av många säkert upplevs som både orättvis och glädjefattig, i jämförelse med etablissemangets privilegier.
Regeringsformen, som föreskriver rikets statsskick, är Sveriges viktigaste grundlag, och är tänkt att tillförsäkra
medborgarna makten.
Enligt regeringsformens 1 kap., stipuleras att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket” (§1),
och ”det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden” (§2).
Det anmärkningsvärda är att regeringsformen har anpassats till den styrande elitens maktanspråk,
genom att odemokratiskt ge statsmakten rätt att kontrollera sig själv.
Inom ett sant demokratiskt statsskick skall denna kontroll givetvis utföras direkt av folket,
och inte som nu av statsmakten.
När folket förvägras rätten att kontrollera hur regeringsformen efterlevs av det politiska etablissemanget,
kan regeringsformen frångås utan påföljd.
Detta är den primära orsaken till att missförhållanden kan förekomma, och förekommer.
Då makten både är ursprunget till, och garantin för, den styrande elitens privilegier, som t ex utmanande
höga löner, fallskärmar, livstidspensioner mm, ligger det inte i statens intresse att självmant förverkliga
den fulla demokratin, genom att överlåta kontrollen av hur regeringsformen efterlevs till folket.
Mån om sin makt, befäster staten tvärt om sin egen fortlevnad, maktposition, och privilegier, på bekostnad av folkviljan.
De förtroendevalda bestämmer vilka frågor som skall föras upp på dagordningen, via bl a motionsförfarandet.
För att regeringsformen ska fungera enligt intentionerna, krävs att de förtroendevalda tar upp och driver alla
för medborgarna viktiga frågor. Till dessa frågor hör givetvis även privilegierna, och deras storlek.
Om de förtroendevalda ej lever upp till detta, utan i stället väljer, att i eget intresse, vara passiva,
har demokratin manipulerats och satts ur spel.
Detta skulle inte varit möjligt om folket haft rätt att kontrollera efterlevnaden av regeringsformen.
Exempel på sådan manipulation av demokratin redovisades tidigare i programmet ”Uppdrag granskning”,
enligt vilket det förekommer skriftliga direktiv från resp. partiledningar om vad den enskilde riksdagsledamoten
har rätt att motionera om.
Likaså förbehåller sig partiledningen rätt att granska partimedlemmarnas motioner, med målsättning att förhindra
att, för makthavarna, obekväma frågor, som t ex privilegierna, tas upp till granskning.
Detta är helt förkastligt, och allvarligt, och strider klart mot regeringsformens 1 kap., §§ 1 och 2, enligt ovan.
Folkets rätt till kontroll av hur regeringsformen efterlevs, liksom som full öppenhet, är m a o absoluta villkor
för upprätthållande av ett fullvärdigt demokratiskt styrelseskick.
Utan detta har statsmakten inte längre full legitimitet, ur medborgarnas perspektiv, men fortlever ändå som
ett maktredskap för den styrande eliten. Detta leder till politikerförakt och lågt röstdeltagande.
Röstskolk och politikerförakt kan alltså ses som en tydlig bekräftelse på att staten ej motsvarar medborgarnas förväntningar.
Konsekvensen blir, att så länge den styrande eliten och medierna, medvetet underlåter att föra upp för
samhällsmedborgarna viktiga frågor, på dagordningen, och öppet debattera frågorna, undertrycks folkviljan,
vilket medför att demokratin försvagas. Sverige uppfyller då kriterierna för en skendemokrati.
Sverige saknar en av folket tillsatt fristående FÖRFATTNINGSDOMSTOL med uppgift att kontrollera och övervaka
hur statsmakten lever upp till det regeringsformen föreskriver. Det är anmärkningsvärt !
Avsaknaden av författningsdomstol har medfört att statsmakten kan frångå regeringsformen och folkviljan utan påföljd.
Detta är till nackdel för medborgarna och demokratin.
För att stävja ovan beskrivna missförhållanden, och stärka demokratin, bör Sverige snarast införa en
FÖRFATTNINGSDOMSTOL