Vad utgör medvetandets referens?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 08 jul 2014 14:06

förstår mig själv skrev:Det jag skriver innan, dvs rummet som ett "resultat" av något "primärt" och inte som orsak till något "primärt" alltså. Detta skulle innebära att du bejakar det jag kallar "omvända samband man "känsla"/imaginärt och det "atomära rummet".
vidare är din teori strikt deterministisk vilket (för mig är en självklar nödvändighet i "sådana här sammanhang :))).

Men då är det väl teorin snarare kausal om den strikt följer lagen om orsak och verkan. Dock, för den som känner till debatten mellan Einstein och Bohr är naturen något litet mer komplex än att orsak alltid föregår verkan. Ett ofta använt exempel är atomkärnors spontana sönderfall.
Moderator

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 08 jul 2014 14:12

Pilatus skrev:Nej, inte alls! Läs vad jag skriver, studera gärna med vilka metoder som man undersöker universum. De bygger inte på någon "upplevelse av" utan på objektiva analyser av mätningar med olika instrument.


"Indirekt objektivitet".

Utan upplevelsen finns inget som går att beskriva, sätta ord på eller mäta.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 08 jul 2014 14:15

förstår mig själv skrev:Jag har kommit fram till att känsla är den "drivande kraften", "den yttersta orsaken", att känsla alltså orsakar "rörelser i rummet".

Så galaxernas rotation drivs av känslor som den drivande kraften? Varifrån kommer känslor, fms? :mrgreen:
Moderator

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 08 jul 2014 14:19

Låt en utan sinnen läsa av instrumenten får du se.

Objektiviteten är helt knuten till upplevelsen. Och utan upplevelsen finns ingenting kvar som går att beskriva.

Om vi nu skapar tid genom tidsuppfattning och rum som inte ens existerar utanför oss, varför då inte rörelse? Stänger vi av allt vi har i sinnen finns inte ens rörelse kvar i universum.

Stäng av allt du har, gå nu 10 meter, hur långt kom du?

Fanns det något rum kvar? Eller ens någon rörelse?

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 08 jul 2014 14:22

Antic skrev:
Pilatus skrev:Nej, inte alls! Läs vad jag skriver, studera gärna med vilka metoder som man undersöker universum. De bygger inte på någon "upplevelse av" utan på objektiva analyser av mätningar med olika instrument.

"Indirekt objektivitet".

Utan upplevelsen finns inget som går att beskriva, sätta ord på eller mäta.

Men det är ju rena truismer! Man kan lika gärna säga att utan människorna så finns det inte några beskrivningar om hur universum är beskaffat.
Moderator

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Zokrates » 08 jul 2014 14:37

Universum existerade före människan, se bild nedan.

Bild

Det intressanta är snarast att det är först EFTER det att galaxer bildats, samt Efter det att planeter formats
som vissa planeter likt jorden, KAN upprätthålla förutsättningen för LIV. Det innebär i klartext att det tog
ett antal miljarder år för dessa kriterier att etableras, livet i sin tur kommer bara att kunna existera
under ett visst intervall, dvs. så länge som förutsättningarna medger livets fortbestånd. Om det t.ex går mot
en "big rip", så kommer definitivt förutsättningen för att kunna hålla samman atomer att upphöra, därmed
blir organiskt liv inte längre möjligt.

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 08 jul 2014 14:51

Pilatus/Zokrates

Ta bort upplevelsen (sinnen) av universum.

Vad finns kvar att beskriva?

Och allt vi beskriver är av upplevelsen.

Utan den finns inget kvar som går att beskriva. Dvs universum som det är utan sinnen som upplever det. Men det är ju därför vi upplever universum, eller hur?

Det enda vi vet om universum är att "det är". Mer än så vet vi inte utanför upplevelsen.

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 08 jul 2014 14:57

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Jag har kommit fram till att känsla är den "drivande kraften", "den yttersta orsaken", att känsla alltså orsakar "rörelser i rummet".

Så galaxernas rotation drivs av känslor som den drivande kraften? Varifrån kommer känslor, fms? :mrgreen:

Jo det är den enda vettiga förklaringen. Det vettiga och logiska blir för mig att rummet/det ögat ser är på något sätt en projektion av förnuft och känsla. Energi och massa är ekvivalenta(enligt Einstein).
Vad är energi då? Och var kommer den i från?
Känslorna är enligt mig något som är i sig självt och förklaras genom sig självt. Dvs det är något som var och en känner i sig självt och det är upp till var och en att själv "avgöra" vad känsla är.
Utifrån detta (uppstår tankar,"kemiska reaktioner i hjärnan").
Det som "projiceras" och uppfattas som rum (dvs det omvända mot hur vi normalt tänker).
Hur kan man bevisa detta? Jo genom att "förenlighetspröva" detta märkliga påstående med våra upplevelser. När detta visar sig stämma bättre än "naturlagarna" tex Newton osv ja då är detta bevisat.
Som du vet tror jag inte på slumpen utan på naturlagar/determinism. När jag ser samband mellan vad jag upplever sker i rummet och vad jag känner finner jag att det som sker inte är slump utan" stämningskongruent". Detta innebär ju att sådana upplevelser i "rummet" kan förstås på ett absolut sätt. Därmed stämmer inte de gamla naturlagarna längre utan det som sker förklaras av en förening mellan känsla och förnuft. När förnuftet ökar kommer "rummet förändras" samt när känslor ändras förändras rummet.
Det råder alltså samband det finns en ordning för "rummet", rummet skapas som en "produkt" av känsla och förnuft. Förnuftet är samband/ordningar. Detta är alltså enheten "ordning".
Rum=känsloordningar(känsla*ordning)."känslosekvens".
Bra att du ställde frågan(det fick mig att tänka på detta för mig viktiga)

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 08 jul 2014 14:59

Pilatus

Det är inga truismer

Du kan enkelt prova det själv.

Stäng av upplevelsen av universum för en stund. Vad finns kvar?

You tell me...

Och om vi aldrig slår på dina sinnen igen så kommer du inte ens 1 meter för det finns inget rum kvar i universum om inte du kan skapa det.

Tänk dig nu att vi stänger av sinnena på allt liv...

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 08 jul 2014 15:01

Pilatus skrev:
Antic skrev:
Pilatus skrev:Nej, inte alls! Läs vad jag skriver, studera gärna med vilka metoder som man undersöker universum. De bygger inte på någon "upplevelse av" utan på objektiva analyser av mätningar med olika instrument.

"Indirekt objektivitet".

Utan upplevelsen finns inget som går att beskriva, sätta ord på eller mäta.

Men det är ju rena truismer! Man kan lika gärna säga att utan människorna så finns det inte några beskrivningar om hur universum är beskaffat.

Utan "det mänskliga sättet att beskriva" hur ska det då beskrivas och upplevas? Ja inte blir det på det sätt vi gör i alla fall!

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Zokrates » 08 jul 2014 15:06

Antic och fms, både A och B har föregått upplevelsen C, utan A och B inget C, svårare än så är det inte.
Självklart är det först i och med C vi kan komma fram till att både A och B existerar, vilket de gör
även om C inte funnits, fast det hade vi ju självklart inte vetat.

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 08 jul 2014 15:12

Zokrates skrev:Universum existerade före människan, se bild nedan.

Bild

Det intressanta är snarast att det är först EFTER det att galaxer bildats, samt Efter det att planeter formats
som vissa planeter likt jorden, KAN upprätthålla förutsättningen för LIV. Det innebär i klartext att det tog
ett antal miljarder år för dessa kriterier att etableras, livet i sin tur kommer bara att kunna existera
under ett visst intervall, dvs. så länge som förutsättningarna medger livets fortbestånd. Om det t.ex går mot
en "big rip", så kommer definitivt förutsättningen för att kunna hålla samman atomer att upphöra, därmed
blir organiskt liv inte längre möjligt.


Det som fascinerar mig för tillfället är att mitt koncept i de flesta avseenden förefaller överensstämma med
den rådande uppfattningen inom fysiken. Därutöver möjliggör konceptet t ex avvikande/utökade tolkningar av
relativitetsteorin, rödförskjutning, paradoxer, Big Bang, mm. Samtidigt har tankarna kring detta, gett mig en
bättre förståelse för varför matematikens regelverk ser ut som det gör, och det har fått mig att inse att det
”bortom matematiken” troligen finns en okänd, ännu outforskad fortsättning. När vi använder ordet universum är
det därför viktigt att göra tillägget, att det är vårt atomära perspektiv som avses. Innan jag försöker besvara din
tidigare fråga skulle jag vilja fullfölja de här tankegångarna, då de sannolikt är viktiga i sammanhanget.

Om jag har rätt (?), så har "atomen" egenskaper jag benämner "avig och rät". Denna egenskap kan du betrakta
som en "förskjutningseffekt" (= omfördelning) re - im, som är beroende av universums överordnade strukturella dynamik.
Atomen har alltså maskerade egenskaper som ändrar dess skepnad/karaktär.
OÄNDLIGHETEN är en konsekvens av universums, ur vårt perspektiv, perifera "AVIGA" atomer.
Detta är av betydelse när universum skall beskrivas.

/ Illusionen

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 08 jul 2014 15:12

Zokrates skrev:Antic och fms, både A och B har föregått upplevelsen C, utan A och B inget C, svårare än så är det inte.
Självklart är det först i och med C vi kan komma fram till att både A och B existerar, vilket de gör
även om C inte funnits, fast det hade vi ju självklart inte vetat.


Jag säger inte att universum inte finns. Men universum utan upplevelsen är något helt annat än det universum som vi upplever och har inga av de egenskaper som vi skapar när vi upplever det. Det går inte ens att sätta ord på hur universum skulle vara utanför upplevelsen.

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 08 jul 2014 15:13

Anta existensen av "en mer utvecklad art". Hur skulle den uppleva och beskriva universum tror ni? Dess verklighetsuppfattning blir ju omöjlig för oss att förstå.
Hur uppfattar hunden (ett annat väsen/DNA/arv) världen.
Vi vet hur vi uppfattar hunden men inte hur hunden upplever oss, dess "världsbild". Den kommer för oss vara logisk och möjlig att förklaras/förstås ur Vårat eget perspektiv men den kan inte förklara sin upplevelse ur Vårat perspektiv.
Hunden är inte medveten/upplever inte vår existens (enligt mänsklig typ av upplevelse).
Om vi analogt med detta tänker oss en utvecklad art som upplever/förstår universum genom sitt perspektiv och även oss. Vi skulle då inte "märka" dennes existens. Ja inte skulle den komma i tefat och vara grön inte. Vi skulle förhålla oss logiskt men inte förstå vad det var.

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 08 jul 2014 15:15

Illusionen skrev:Det som fascinerar mig för tillfället är att mitt koncept i de flesta avseenden förefaller överensstämma med
den rådande uppfattningen inom fysiken. Därutöver möjliggör konceptet t ex avvikande/utökade tolkningar av
relativitetsteorin, rödförskjutning, paradoxer, Big Bang, mm. Samtidigt har tankarna kring detta, gett mig en
bättre förståelse för varför matematikens regelverk ser ut som det gör, och det har fått mig att inse att det
”bortom matematiken” finns en okänd, ännu outforskad fortsättning. När vi använder ordet universum är
det därför viktigt att göra tillägget att det är vårt atomära perspektiv som avses.
Innan jag försöker besvara din tidigare fråga skulle jag vilja fullfölja de här tankegångarna, då de sannolikt
är viktiga i sammanhanget.

Om jag har rätt (?), så har "atomen" egenskaper jag benämner "avig och rät". Denna egenskap kan du betrakta
som en "förskjutningseffekt" re - im, som är beroende av universums överordnade strukturella dynamik.
Atomen har alltså maskerade egenskaper som ändrar dess skepnad.
Detta är av betydelse när universum skall beskrivas.

/ Illusionen


Allt det där har med indirekt objektivitet att göra och helt beroende av upplevelsen. Men att beskriva universum som det är utan oss är nog en ganska hopplös uppgift förstås medger jag.

Jag kan prova

"Universum är"

Mer än så vet jag inte om universum utanför upplevelsen.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 34 och 0 gäster