Vad utgör medvetandets referens?
Moderator: Moderatorgruppen
Vad utgör medvetandets referens?
Precis lika enkelt som att...
Stäng av sinnena, dvs upplevelsen av universum, vad finns nu kvar av det universum du känner till?
Det är då du förstår vad universum är utan dig.
Enklare än så kan det inte bli.
Stäng av sinnena, dvs upplevelsen av universum, vad finns nu kvar av det universum du känner till?
Det är då du förstår vad universum är utan dig.
Enklare än så kan det inte bli.
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Antic skrev:Precis lika enkelt som att...
Stäng av sinnena, dvs upplevelsen av universum, vad finns nu kvar av det universum du känner till?
Det är då du förstår vad universum är utan dig.
Enklare än så kan det inte bli.
Du sätter allt i relation till dig själv och det du förnimmer, och menar tydligen att när du ”drar ur kontakten”
till dina sinnen så har du i någon bemärkelse eliminerat universum!?
Du skulle m a o vara universums domptör, samtidigt som jag, ovetande om dig, förnimmer universum!
Skulle alla typer av växelverkan i universum inkl t ex gravitation mm, upphöra när du drar ur kontakten?
Den ”transformerade” via ömsesidig vxv ”mottagna”, och för dig unika, förnimmelsen/bilden av universum
”slocknar” givetvis för dig, när du drar ur kontakten, men det är något annat än att universum ej existerar.
Observera att begreppet existens/existera är ett sub-fenomen inom universum som förutsätter materia,
och till materia hörande rum och tid.
Det är inte styrkt att vårt medvetande är ett rent rum-tid-fenomen.
Personligen anser jag därför att du resonerar fel.
Tidigare skrev jag citat, ”Det ”universella” perspektivet innefattar vårt ”atomära” perspektiv i form
av avvikelser i G, där sinnets atomstruktur innefattas, men därutöver även en ”balanserande” spegling.
Förenklat kan det ”atomära” perspektivet betraktas som överlagrat det ”universella” perspektivet.
Det ”universella” perspektivet tilldelas därigenom, till skillnad från det ”atomära” perspektivets fixa
referenspunkter, referenser av CIRKULÄR karaktär.
Om ovanstående huvudhypotes skulle visa sig stämma, är vårt medvetande, inkl den verklighet vi förnimmer,
en överlagrad interferenseffekt mellan cirkulära referensstrukturer. Utifrån detta resonemang hävdar
föreliggande koncept att ”vårt reella rum” med dess koordinater är en transformerad överlagrad skeneffekt
i universum, genererad via våra egna sinnens interna strukturer.
Det är denna struktur som enligt konceptet utgör en del av de referenser vi söker.
Utan tillgång till kunskap om denna referens kan vi, enligt min personliga övertygelse, omöjligt ha
en korrekt och djupare förståelse och uppfattning om universums egentliga karaktär !”
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Allt du känner till upphör i samma stund som du släcker upplevelsen av universum. Ingenting finns kvar, ingen gravitation, ingen tid, inget rum, inga atomer, inga solsystem, kort sagt ingenting, inte ens mörker och ljus existerar. Universum är då inget som ens går att sätta några ord på eller ens försöka beskriva.
Först när universum får en betraktare så existerar det universum som vi känner till. Vi tänker oss ofta universum som när vi upplever det. Och även om vi inte fanns så skulle universum se ut så i alla fall. Eller så tänker vi oss universum ur andras ögon, vilket blir lika fel.
Alla mått vi satte ut slocknar även de när vi inte längre kan uppleva universum eftersom alla måtten är baserade på upplevelsen. Men faktum är att universum är ingenting som ens går att beskriva utan att någon upplever det.
Skulle det finnas ett universum som verkligen såg ut och fungerade så här så skulle vi inte ens behöva några sinnen för att uppleva det. Alla mått vi satte ut skulle vara objektiva, vilket iofs är en omöjlighet eftersom ett objektivt universum aldrig skulle kunna bli detsamma som ett som man upplever (upplevelse, indirekt objektivitet och intersubjektivitet).
Först när universum får en betraktare så existerar det universum som vi känner till. Vi tänker oss ofta universum som när vi upplever det. Och även om vi inte fanns så skulle universum se ut så i alla fall. Eller så tänker vi oss universum ur andras ögon, vilket blir lika fel.
Alla mått vi satte ut slocknar även de när vi inte längre kan uppleva universum eftersom alla måtten är baserade på upplevelsen. Men faktum är att universum är ingenting som ens går att beskriva utan att någon upplever det.
Skulle det finnas ett universum som verkligen såg ut och fungerade så här så skulle vi inte ens behöva några sinnen för att uppleva det. Alla mått vi satte ut skulle vara objektiva, vilket iofs är en omöjlighet eftersom ett objektivt universum aldrig skulle kunna bli detsamma som ett som man upplever (upplevelse, indirekt objektivitet och intersubjektivitet).
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Antic skrev:Allt du känner till upphör i samma stund som du släcker upplevelsen av universum. Ingenting finns kvar, ingen gravitation, ingen tid, inget rum, inga atomer, inga solsystem, kort sagt ingenting, inte ens mörker och ljus existerar. Universum är då inget som ens går att sätta några ord på eller ens försöka beskriva.
Din ”avkodning” (= synkronisering via egenreferensen) av G upphör, men inte G.
Jag delar definitivt inte din uppfattning.
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Testa att stänga av alla dina sinnen för en stund och se om det stämmer.
Sen vet du vad som fanns kvar av universum.
Och om du inte delar den uppfattningen får du gärna berätta vad du hittade i universum med upplevelsen helt avstängd.
Sen vet du vad som fanns kvar av universum.
Och om du inte delar den uppfattningen får du gärna berätta vad du hittade i universum med upplevelsen helt avstängd.
Vad utgör medvetandets referens?
Jag kan inte medvetet stänga av ett enda sinne så jag kan tyvärr inte testa din hypotes Antic. 
Vad utgör medvetandets referens?
Zokrates skrev:Jag kan inte medvetet stänga av ett enda sinne så jag kan tyvärr inte testa din hypotes Antic.
Det räcker med att tappa ett sinne så är den delen av universum borta.
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
LÄNGDKONTRAKTION
I mitt inlägg den 7 april beskriver jag hur längdkontraktion kan förklaras principiellt rent och enkelt.
Följande text är i stora drag densamma, men nu med några viktiga förtydliganden.
Såvitt jag känner till har ingen förklarat detta tidigare, eller har jag fel därvidlag ?
En konsekvens av Einsteins speciella relativitetsteori, ESR, är att observerade föremål,
som befinner sig i rörligt system förkortas i rörelseriktningen.
Förkortningen/krympningen benämns LÄNGDKONTRAKTION, och har sin grund/förklaring i ljusets konstanta hastighet.
Det mest berömda experimentet, som anses bevisa att ljushastigheten är absolut konstant,
utfördes av Michelson-Morley 1887.
Efter detta experiment lär hundratals liknande experiment ska ha utförts med samma resultat.
Experimenten bekräftar alla att ljushastigheten c, är absolut konstant, oavsett ljuskällans hastighet, V, relativt observatören.
Om vi iakttager ett stillastående föremål på ett avstånd, D, så förnimmer vi som observatör p g a detta
teoretiskt samma föremål i rörelse som om avståndet vore, D√(1 – v^2/c^2).
Någon trovärdig principiell förklaring har jag ej kunnat finna i litteraturen, utan allt vilar på Einsteins postulat
om ljusets konstanta hastighet, c.
Inledningsvis anges längdkontraktionen via uttrycket D√(1 – v^2/c^2).
För att förstå orsaken till längdkontraktionen är det värdefullt att känna till Binomialteoremet, BT.
Binomealteoremet beskriver hur uttrycket (a ± b)ⁿ kan serieutvecklas.
Om förhållandet b/a, där b/a = x, till belopp är mindre än 1, erhålls den konvergenta serien,
(1 ± x)ⁿ = 1 ± (n/1)x + (n(n – 1) / 1∙ 2) x² + ………..
I det följande kommer vi att använda uttrycket (V/C)² som x , alltså x = (V/C)² i BT.
Inledningsvis begränsar vi oss för enkelhetens skull till att C >> V, vilket medför att endast de
första termerna, (1 ± (n/1)x, i serien blir av betydelse. Utifrån detta kan vi sedan visa att vid små
värden på x går uttrycket 1 / (1+x) mot att bli likvärdigt med (1 – x).
Det innebär att D√(1 – v^2/c^2), vid små värden på V, kan skrivas som D / √(1 + v^2/c^2).
Målsättningen med detta inlägg är att förklara klargöra hur Delta-konceptet ser på längdkontraktion.
I konceptet skriver jag följande, som kan ses som en effekt/konsekvens av maskerings-principen, MP.
VXV, EXP & KONTR – projektion
EXP – KONTR – projektionerna refererar till aktuella kommunicerande atomers cc-riktnings-koordinat.
Reellt gäller vid,
+V för EXPANSIONsfasen, (+C + V)EXP, och för KONTRAKTIONsfasen, (–C + V) KONT respektive vid
–V för EXPANSIONsfasen, (+C – V)EXP, och för KONTRAKTIONsfasen, (–C – V) KONT.
Imaginärt gäller vid,
+V för EXPANSIONsfasen, (+jC + V)EXP, och för KONTRAKTIONsfasen, (–jC + V) KONT respektive vid
–V för EXPANSIONsfasen, (+jC – V)EXP, och för KONTRAKTIONsfasen, (–jC – V) KONT.
KOORDINAT- avvikelsen för normerade produktmedelvärden, p g a V, ges då av,
ΔVXV ”RE”: √(+C + V)(–C + V) / jC = √(–C^2 + V^2) / jC = jC√1– (V/C)^2 / jC = ±√1– (V/C)^2
ΔVXV ”IM”: √(+jC + V)(–jC + V) / C = √(+C^2 + V^2) / C = C√1+ (V/C)^2 / C = ±√1+ (V/C)^2
I vxv perspektiv ger detta de balanserande resultaten,
ΔVXV ”RE” , ±√1– (V/C)^2, och
ΔVXV ”IM” , ±√1+ (V/C)^2 /j.
I vxv perspektiv och i referensriktningen ger alltså detta de balanserande resultaten,
ΔVXV ”RE” , ±√(1– (V/C)^2)
ΔVXV ”IM” , ±√(1+ (V/C)^2 ) / j
Observera att detta gäller ur ett referensperspektiv, t ex A-perspektiv.
Ur B-perspektiv gäller förskjutning i förhållande till A-perspektivet, och vice versa.
ΔVXV ”RE” och ΔVXV ”IM” är en funktion av referensskillnaden mellan det atomära och universella
perspektivet inkl därav följande INTERNT resp EXTERNT referensperspektiv.
Då maskeringen via MP döljer resp egenstruktur, är en intressant tolkning av det imaginära uttrycket,
ΔVXV ”IM” , ±√1+ (V/C)^2 / j , att det refererar till den s k ”egenreferensen” och/eller ”egenstrukturen”.
Det imaginära uttrycket ΔVXV ”IM” , ±√1+ (V/C)^2 / j representerar OBSERVATÖRENS imaginära (= dolda) ”egenförändring”.
DELTA-KONCEPTETS definition av längdkontraktion blir då,
Då D√(1 – v^2/c^2), vid små värden på V, kan skrivas som D / √(1 + v^2/c^2) medför det att
j D /√(1+ (V/C)^2) ≈ j D√(1 – v^2/c^2) ~ j √(1 – v^2/c^2)
LÄNGDKONTRAKTION: j √((1 – (v/c)^2)
Lorentz transformationen tar inte hänsyn till observatörens egenstrukturförändring, vilket alltså både Lorentz
och Einstein förefaller ha missat.
Ovanstående visar hur MaskeringsPrincipen, MP, ger upphov till ett IMAGINÄRT uttryck.
Detta uttryck är en konsekvens av MP i kombination med balanskriteriet DELTA.
Skälet till att ingen LÄNGDKONTRAKTION kunnat uppmätas historiskt (trots många experiment/tester) är,
enligt mitt koncept, att längdkontraktionen är IMAGINÄR/ABSTRAKT till sin karaktär.
När ljusets hastighet sägs vara konstant, c, har det alltså sin grund i den dolda/imaginära längdkontraktionen.
Ljusets hastighet är således enbart konstant ”gentemot” vår maskerande egenstruktur/egenreferens.
Då jag inte fick några kommentarer, till mitt tidigare inlägg, om huruvida jag har rätt eller fel, är det min förhoppning
att intresset skall vara större denna gång.
Exemplet visar även hur egenreferensen i vxv-sammanhang ej är statisk till sin natur.
http://www.youtube.com/watch?v=6KUDs8KJc_c
http://www.youtube.com/watch?v=ZfD3yoeIVgg
http://www.youtube.com/watch?v=gIdqiis3Mts
/ Illusionen
I mitt inlägg den 7 april beskriver jag hur längdkontraktion kan förklaras principiellt rent och enkelt.
Följande text är i stora drag densamma, men nu med några viktiga förtydliganden.
Såvitt jag känner till har ingen förklarat detta tidigare, eller har jag fel därvidlag ?
En konsekvens av Einsteins speciella relativitetsteori, ESR, är att observerade föremål,
som befinner sig i rörligt system förkortas i rörelseriktningen.
Förkortningen/krympningen benämns LÄNGDKONTRAKTION, och har sin grund/förklaring i ljusets konstanta hastighet.
Det mest berömda experimentet, som anses bevisa att ljushastigheten är absolut konstant,
utfördes av Michelson-Morley 1887.
Efter detta experiment lär hundratals liknande experiment ska ha utförts med samma resultat.
Experimenten bekräftar alla att ljushastigheten c, är absolut konstant, oavsett ljuskällans hastighet, V, relativt observatören.
Om vi iakttager ett stillastående föremål på ett avstånd, D, så förnimmer vi som observatör p g a detta
teoretiskt samma föremål i rörelse som om avståndet vore, D√(1 – v^2/c^2).
Någon trovärdig principiell förklaring har jag ej kunnat finna i litteraturen, utan allt vilar på Einsteins postulat
om ljusets konstanta hastighet, c.
Inledningsvis anges längdkontraktionen via uttrycket D√(1 – v^2/c^2).
För att förstå orsaken till längdkontraktionen är det värdefullt att känna till Binomialteoremet, BT.
Binomealteoremet beskriver hur uttrycket (a ± b)ⁿ kan serieutvecklas.
Om förhållandet b/a, där b/a = x, till belopp är mindre än 1, erhålls den konvergenta serien,
(1 ± x)ⁿ = 1 ± (n/1)x + (n(n – 1) / 1∙ 2) x² + ………..
I det följande kommer vi att använda uttrycket (V/C)² som x , alltså x = (V/C)² i BT.
Inledningsvis begränsar vi oss för enkelhetens skull till att C >> V, vilket medför att endast de
första termerna, (1 ± (n/1)x, i serien blir av betydelse. Utifrån detta kan vi sedan visa att vid små
värden på x går uttrycket 1 / (1+x) mot att bli likvärdigt med (1 – x).
Det innebär att D√(1 – v^2/c^2), vid små värden på V, kan skrivas som D / √(1 + v^2/c^2).
Målsättningen med detta inlägg är att förklara klargöra hur Delta-konceptet ser på längdkontraktion.
I konceptet skriver jag följande, som kan ses som en effekt/konsekvens av maskerings-principen, MP.
VXV, EXP & KONTR – projektion
EXP – KONTR – projektionerna refererar till aktuella kommunicerande atomers cc-riktnings-koordinat.
Reellt gäller vid,
+V för EXPANSIONsfasen, (+C + V)EXP, och för KONTRAKTIONsfasen, (–C + V) KONT respektive vid
–V för EXPANSIONsfasen, (+C – V)EXP, och för KONTRAKTIONsfasen, (–C – V) KONT.
Imaginärt gäller vid,
+V för EXPANSIONsfasen, (+jC + V)EXP, och för KONTRAKTIONsfasen, (–jC + V) KONT respektive vid
–V för EXPANSIONsfasen, (+jC – V)EXP, och för KONTRAKTIONsfasen, (–jC – V) KONT.
KOORDINAT- avvikelsen för normerade produktmedelvärden, p g a V, ges då av,
ΔVXV ”RE”: √(+C + V)(–C + V) / jC = √(–C^2 + V^2) / jC = jC√1– (V/C)^2 / jC = ±√1– (V/C)^2
ΔVXV ”IM”: √(+jC + V)(–jC + V) / C = √(+C^2 + V^2) / C = C√1+ (V/C)^2 / C = ±√1+ (V/C)^2
I vxv perspektiv ger detta de balanserande resultaten,
ΔVXV ”RE” , ±√1– (V/C)^2, och
ΔVXV ”IM” , ±√1+ (V/C)^2 /j.
I vxv perspektiv och i referensriktningen ger alltså detta de balanserande resultaten,
ΔVXV ”RE” , ±√(1– (V/C)^2)
ΔVXV ”IM” , ±√(1+ (V/C)^2 ) / j
Observera att detta gäller ur ett referensperspektiv, t ex A-perspektiv.
Ur B-perspektiv gäller förskjutning i förhållande till A-perspektivet, och vice versa.
ΔVXV ”RE” och ΔVXV ”IM” är en funktion av referensskillnaden mellan det atomära och universella
perspektivet inkl därav följande INTERNT resp EXTERNT referensperspektiv.
Då maskeringen via MP döljer resp egenstruktur, är en intressant tolkning av det imaginära uttrycket,
ΔVXV ”IM” , ±√1+ (V/C)^2 / j , att det refererar till den s k ”egenreferensen” och/eller ”egenstrukturen”.
Det imaginära uttrycket ΔVXV ”IM” , ±√1+ (V/C)^2 / j representerar OBSERVATÖRENS imaginära (= dolda) ”egenförändring”.
DELTA-KONCEPTETS definition av längdkontraktion blir då,
Då D√(1 – v^2/c^2), vid små värden på V, kan skrivas som D / √(1 + v^2/c^2) medför det att
j D /√(1+ (V/C)^2) ≈ j D√(1 – v^2/c^2) ~ j √(1 – v^2/c^2)
LÄNGDKONTRAKTION: j √((1 – (v/c)^2)
Lorentz transformationen tar inte hänsyn till observatörens egenstrukturförändring, vilket alltså både Lorentz
och Einstein förefaller ha missat.
Ovanstående visar hur MaskeringsPrincipen, MP, ger upphov till ett IMAGINÄRT uttryck.
Detta uttryck är en konsekvens av MP i kombination med balanskriteriet DELTA.
Skälet till att ingen LÄNGDKONTRAKTION kunnat uppmätas historiskt (trots många experiment/tester) är,
enligt mitt koncept, att längdkontraktionen är IMAGINÄR/ABSTRAKT till sin karaktär.
När ljusets hastighet sägs vara konstant, c, har det alltså sin grund i den dolda/imaginära längdkontraktionen.
Ljusets hastighet är således enbart konstant ”gentemot” vår maskerande egenstruktur/egenreferens.
Då jag inte fick några kommentarer, till mitt tidigare inlägg, om huruvida jag har rätt eller fel, är det min förhoppning
att intresset skall vara större denna gång.
Exemplet visar även hur egenreferensen i vxv-sammanhang ej är statisk till sin natur.
http://www.youtube.com/watch?v=6KUDs8KJc_c
http://www.youtube.com/watch?v=ZfD3yoeIVgg
http://www.youtube.com/watch?v=gIdqiis3Mts
/ Illusionen
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Hej!
Anser du (som jag) att det inte finns något "samtidigt"? Alla har alltså sin egen verklighet. Om en krop alltså är olika beroende på deras "inbördes" relationer. Att kroppen inte "i verkligheten" är samma för olika betraktare.
Dvs flera olika "verkligheter" utspelar sig. En för person x, en (förvisso knappt märkbar) annan för person y, ...z, osv. Tänk dig "för ögat", dvs i ett "atomärt" perspektiv.
Detta leder med nödvändighet till "tidsförskjutning" och att en "händelse" samtidigt kan te sig i det atomära på olika sätt.
Enligt mitt sätt att förstå är det så ("multiversa") eller så råder "psolipsism". Helt säkert kan man säga att någon objektiv "sanning" finns inte (så till vida) om man antar en generell och absolut existens vilken som sagt iaktas av flera "medvetanden","människor".
De varken kan eller ska uppleva "världen" på samma sätt.
Spinoza skriver att "substansens" essäns dvs naturen/Gud dessa begrepp förstås genom sig själv.
Detta betyder att allt finns inom oss, vi är "substansen"
Anser du (som jag) att det inte finns något "samtidigt"? Alla har alltså sin egen verklighet. Om en krop alltså är olika beroende på deras "inbördes" relationer. Att kroppen inte "i verkligheten" är samma för olika betraktare.
Dvs flera olika "verkligheter" utspelar sig. En för person x, en (förvisso knappt märkbar) annan för person y, ...z, osv. Tänk dig "för ögat", dvs i ett "atomärt" perspektiv.
Detta leder med nödvändighet till "tidsförskjutning" och att en "händelse" samtidigt kan te sig i det atomära på olika sätt.
Enligt mitt sätt att förstå är det så ("multiversa") eller så råder "psolipsism". Helt säkert kan man säga att någon objektiv "sanning" finns inte (så till vida) om man antar en generell och absolut existens vilken som sagt iaktas av flera "medvetanden","människor".
De varken kan eller ska uppleva "världen" på samma sätt.
Spinoza skriver att "substansens" essäns dvs naturen/Gud dessa begrepp förstås genom sig själv.
Detta betyder att allt finns inom oss, vi är "substansen"
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Ska försöka återkomma och kommentera ditt inlägg senare! Ha en trevlig kväll förresten.
Det senaste inlägget du skrev reagerade jag på mer än tidigare. (Amor dei intellektualis). Detta betyder (enligt min teori) att jag tagit imot något av essensen, samtidigt har även jag kunnat ge något!
Något säkrare av värde finns inte(för mig ännu). Dock vet man inte så lätt vilka insikter det ger. De kommer ju fram i sitt sammanhang. Inte på "befallning"!
Det senaste inlägget du skrev reagerade jag på mer än tidigare. (Amor dei intellektualis). Detta betyder (enligt min teori) att jag tagit imot något av essensen, samtidigt har även jag kunnat ge något!
Något säkrare av värde finns inte(för mig ännu). Dock vet man inte så lätt vilka insikter det ger. De kommer ju fram i sitt sammanhang. Inte på "befallning"!
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:Hej!
Anser du (som jag) att det inte finns något "samtidigt"? Alla har alltså sin egen verklighet. Om en krop alltså är olika beroende på deras "inbördes" relationer. Att kroppen inte "i verkligheten" är samma för olika betraktare.
Dvs flera olika "verkligheter" utspelar sig. En för person x, en (förvisso knappt märkbar) annan för person y, ...z, osv. Tänk dig "för ögat", dvs i ett "atomärt" perspektiv.
Detta leder med nödvändighet till "tidsförskjutning" och att en "händelse" samtidigt kan te sig i det atomära på olika sätt.
Enligt mitt sätt att förstå är det så ("multiversa") eller så råder "psolipsism". Helt säkert kan man säga att någon objektiv "sanning" finns inte (så till vida) om man antar en generell och absolut existens vilken som sagt iaktas av flera "medvetanden","människor".
De varken kan eller ska uppleva "världen" på samma sätt.
Spinoza skriver att "substansens" essäns dvs naturen/Gud dessa begrepp förstås genom sig själv.
Detta betyder att allt finns inom oss, vi är "substansen"
Hej Fms,
Tidigare skrev jag citat, "När jag i mitt föregående inlägg skriver citat, ”det finns INGET GEMENSAMT RUM, utan TID är det som binder/länkar
samman OLIKA vxv-perspektiv, så det förnimbara resultatet blir vårt RUM”, så är det mer än ett ogrundat påstående."
Detta är en följd av maskeringsprincipen, och kan tolkas som att det inte finns någon exakt samtidighet.
Är lite trött nu så kanske jag kommer på ett bättre svar i morgon.
/ Illusionen
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Hej illusion du och jag verkar ha kommit på en absolut sanning.
ET FINNS INGET GEMENSAMT RUM.
Det följer tex (enligt mig) ur ESR då det antingen finns multiversa, dvs alla har sitt eget universum.
Eller så finns det det egna endast.(detta är en mycket snålare och bättre preliminärantagande).
Själva orsaken är "vi har ingen anledning att hävda existensen av något multiversum" därmed är det ett påstående som saknar grund. En villfarelse som uppstått ur vår "atomära" uppfattning om rummet.(vi "vill", det känns bäst så).
Svårigheten att förstå ligger ju i att vi använder oss i livet av den "absoluta","atomära" världsuppfattningen.
Själva grunderna för denna är ogrundad. Det är inte ett axiom, det är ett misstag att utgå från detta. Då detta är en fråga angående naturen som ligger till grund för mycket av vad vi förstår kommer man vara tvungen att revidera mycket.
Vi använder i praktiken detta "mindre bra antagande", vi vet inte bättre än att leva så.
Ruckas grunderna ruckas äventyras vår existens och vi har ju använt den teorin/världsuppfattningen till att må bra.
Vi har så att säga löst problem med denna. Dessa aktualiseras med ett alternativt sätt att förstå. Detta leder till en initial olust som innebär "undvikande" av "källan".
Det följer tex (enligt mig) ur ESR då det antingen finns multiversa, dvs alla har sitt eget universum.
Eller så finns det det egna endast.(detta är en mycket snålare och bättre preliminärantagande).
Själva orsaken är "vi har ingen anledning att hävda existensen av något multiversum" därmed är det ett påstående som saknar grund. En villfarelse som uppstått ur vår "atomära" uppfattning om rummet.(vi "vill", det känns bäst så).
Svårigheten att förstå ligger ju i att vi använder oss i livet av den "absoluta","atomära" världsuppfattningen.
Själva grunderna för denna är ogrundad. Det är inte ett axiom, det är ett misstag att utgå från detta. Då detta är en fråga angående naturen som ligger till grund för mycket av vad vi förstår kommer man vara tvungen att revidera mycket.
Vi använder i praktiken detta "mindre bra antagande", vi vet inte bättre än att leva så.
Ruckas grunderna ruckas äventyras vår existens och vi har ju använt den teorin/världsuppfattningen till att må bra.
Vi har så att säga löst problem med denna. Dessa aktualiseras med ett alternativt sätt att förstå. Detta leder till en initial olust som innebär "undvikande" av "källan".
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
I sista meningarna i etiken beskriver spinoza det du antagligen märkt. Att det enkla är så svårt att förstå.
Einstein skriver tex ungefär "människor har massa otroligt komplicerade teorier om allt".
Ja så är det ju. Det viktiga är alltså VAD ska man förstå. Spinoza skriver om betydelsen av att vara "mångsidig" tex. Det är ju "helheten", "grunderna" som ska förstås. Man måste "svälja" hela paketet med allt vad det innebär.
Just detta att "förstå" vad som ska "förstås" är viktigt.
Man vet ju inte förrän efteråt vad förnuftet räknar ut.
Om man "krampaktigt" tror sig kunna bestämma vad man vill uppnå eller har "ytliga" orsaker till att förstå något, ja då hamnar man i en "statisk" bubbla. Någon större förändring eller insikt får man inte.
Eftersom jag själv varit lite annorlunda, inte lytt eller köpt sådant som andra påstått har jag sett massa orimligheter. De "verktyg" som varit tillgängliga (skolkunskaper. Mm) har jag inte kunnat använda för att förklara det som jag "förnimmit", dvs det som skett i samhället.
Har upplevts frustrerande för mig. Därmed fanns en drivkraft och en orsak till mina teorier/tankar.
Det har alltså lett till att jag anser mig kunna förklara mina upplevelser så att allt "stämmer", dvs fått förklaringen till det "orimliga"
Einstein skriver tex ungefär "människor har massa otroligt komplicerade teorier om allt".
Ja så är det ju. Det viktiga är alltså VAD ska man förstå. Spinoza skriver om betydelsen av att vara "mångsidig" tex. Det är ju "helheten", "grunderna" som ska förstås. Man måste "svälja" hela paketet med allt vad det innebär.
Just detta att "förstå" vad som ska "förstås" är viktigt.
Man vet ju inte förrän efteråt vad förnuftet räknar ut.
Om man "krampaktigt" tror sig kunna bestämma vad man vill uppnå eller har "ytliga" orsaker till att förstå något, ja då hamnar man i en "statisk" bubbla. Någon större förändring eller insikt får man inte.
Eftersom jag själv varit lite annorlunda, inte lytt eller köpt sådant som andra påstått har jag sett massa orimligheter. De "verktyg" som varit tillgängliga (skolkunskaper. Mm) har jag inte kunnat använda för att förklara det som jag "förnimmit", dvs det som skett i samhället.
Har upplevts frustrerande för mig. Därmed fanns en drivkraft och en orsak till mina teorier/tankar.
Det har alltså lett till att jag anser mig kunna förklara mina upplevelser så att allt "stämmer", dvs fått förklaringen till det "orimliga"
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:I sista meningarna i etiken beskriver spinoza det du antagligen märkt. Att det enkla är så svårt att förstå.
Einstein skriver tex ungefär "människor har massa otroligt komplicerade teorier om allt".
Ja så är det ju. Det viktiga är alltså VAD ska man förstå. Spinoza skriver om betydelsen av att vara "mångsidig" tex. Det är ju "helheten", "grunderna" som ska förstås. Man måste "svälja" hela paketet med allt vad det innebär.
Just detta att "förstå" vad som ska "förstås" är viktigt.
Man vet ju inte förrän efteråt vad förnuftet räknar ut.
Om man "krampaktigt" tror sig kunna bestämma vad man vill uppnå eller har "ytliga" orsaker till att förstå något, ja då hamnar man i en "statisk" bubbla. Någon större förändring eller insikt får man inte.
Eftersom jag själv varit lite annorlunda, inte lytt eller köpt sådant som andra påstått har jag sett massa orimligheter. De "verktyg" som varit tillgängliga (skolkunskaper. Mm) har jag inte kunnat använda för att förklara det som jag "förnimmit", dvs det som skett i samhället.
Har upplevts frustrerande för mig. Därmed fanns en drivkraft och en orsak till mina teorier/tankar.
Det har alltså lett till att jag anser mig kunna förklara mina upplevelser så att allt "stämmer", dvs fått förklaringen till det "orimliga"
God morgon Fms,
Ja, så förhåller det sig sannolikt.
KVADRANTBÖJEN (= komplex böj inom 90 graders intervall) utgör för mig den ultimata förklaringsmodellen,
till vår atomära verklighet. Kan du tänka dig en enklare, mångsidigare och vackrare förklaring ?
Med facit i hand borde/skulle jag ha startat mitt resonemang med ”kvadrantböjen”, i stället för att så som var fallet,
via olika omvägar komma fram till behovet av kvadrantböjen. Trots sin basala enkelhet rymmer ”böjen” inkl kombinationer,
förklaring till samtliga problemställningar vi diskuterar.
Böjen blir för mig därigenom den atomära ”syntesen” för mitt koncept. Troligen skulle mitt koncept varit mer
begripligt om jag insett detta tidigare, och tagit hänsyn till det när jag författade uppsatsen.
Exempel på begrepp som förklaras via kvadrantböjen är,
- Balanskriteriet Ư
- Elektromagnetiska fälten
- Rum – Tid
- Reellt – Imaginärt
- Orsak – Verkan
Delar du min uppfattning om kvadrantböjens betydelse och funktion, så finns det inget behov av att referera
till Einstein, Spinoza m fl., då "böjen" utgör fundamentet.
/ Illusionen
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Hej!
God morgon! Har inte ännu förstått metoden med kvadrantböjen! (Inte medvetet i alla fall). Det är härligt att man lär sig mer och mer. Funderar på att sluta att hänvisa till te spinoza, Jesus osv.
Jag vill hellst inte säga vad någon annan menar(man kan inte förstå detta exakt). Det är förvisso tolkning, hur jag förstår dem.
God morgon! Har inte ännu förstått metoden med kvadrantböjen! (Inte medvetet i alla fall). Det är härligt att man lär sig mer och mer. Funderar på att sluta att hänvisa till te spinoza, Jesus osv.
Jag vill hellst inte säga vad någon annan menar(man kan inte förstå detta exakt). Det är förvisso tolkning, hur jag förstår dem.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 27 och 0 gäster