Finns Gud?

[Antic]

Man kan ju fråga sig var vi kommer ifrån?
Varför vi inte är några överlevare?
Varför våra sinnen är optimerade för njutning?

Och hur skulle universum kunna finnas utan liv som kan skapa upplevelsen av det?

Och hur skulle något kunna komma av ingenting?

Osv

Då ger svaret Gud plötsligt en hel del logik för min del.

Anta till exempel att universum skulle skapa liv som i sin tur skulle skapa universum, låter rätt långsökt faktiskt.

[freddemalte]

Om vi ska ha logik och förnuft som underlag för diskussionen följer den enkla frågan: Vem skapade Gud? varför är Gud som Gud är? Var kommer Gud ifrån etc? Svara nu inte att Gud är evig eller att han är som han är, ty då blir Gud ett onödigt steg eftersom vi då lika gärna kan säga att världen är evig etc.

[Antic]

Om vi ska ha logik och förnuft som underlag för diskussionen följer den enkla frågan: Vem skapade Gud? varför är Gud som Gud är? Var kommer Gud ifrån etc? Svara nu inte att Gud är evig eller att han är som han är, ty då blir Gud ett onödigt steg eftersom vi då lika gärna kan säga att världen är evig etc.

Skall vi följa logik så kan inte Gud vara skapad alls. För då pratar vi inte logik längre.

Vem skapade Gud?
Vem skapade den som skapade Gud
Vem skapade den som skapade den som skapade Gud?

Och så kan vi hålla på. Då fastnar vi i en evighetsloop utan början.

Just därför varken kan eller får Gud ha en början, om vi skall följa logik. Den som är upphov till allt annat, får inte ha ett upphov själv. Dvs måste vara utan början. Oändlighet är det naturligaste som finns i universum och inte ens matematiken har någon början eller slut.

[Zokrates]

Det finns i varje fall ett logiskt svar som jag nämnt tidigare, att med tanke på att universums tidsspann
för liv är minst 6 miljarder år, innebär det att det är fullt möjligt att liv redan hade existerat någon annanstans
i universum två miljarder år före det att jorden ens skapades. På två miljarder år hinner intelligent liv formas,
på samma tidssträcka skulle de även hinna skapa en slags "gud", vars uppgift vore att sprida livet vidare.

De skulle även ha kunnat skapa en alternativ existens i en annan dimension, vilket vore helt i linje med ett
högutvecklat livsväsen. På frågan vem som skapade dem, universum självt, på en och samma gång kanske
den uppmärksamme noterar att även vi här kan ha skapats av sig självt, genom just det, evolution.
På frågan vem som har skapat universum blir svaret alltså, ingen!

[Antic]

Vore inte det att krångla till det ganska mycket?

På det sättet skulle vi inte ha en suck att ens förklara oss själva då vi måste komma av liv för att vara liv. Annars sliter vi logiken mitt itu, igen.

Liv kommer av liv
Liv kommer av ickeliv

Bara en av dem kan vara sann

Och så den tredje

Liv som alltid funnits kan inte kommit till

[Zokrates]

Saxat från wiki

Kol är universums fjärde vanligaste atomslag. Endast väte, helium och syre är vanligare.
Livet vi känner är baserat på grundämnet kol. Av detta skäl kallas alla molekyler, där kol- och väteatomer ingår, för organiska.
En aminosyra är en kemisk förening som innehåller både en amingrupp och en karboxylgrupp. Inom biokemin syftar ordet oftast
på de 20 aminosyror som proteiner vanligtvis består av (det finns undantag i vissa organismer), trots att aminosyran prolin rent kemiskt inte är en aminosyra (utan en iminosyra) och att även andra aminosyror har biologisk betydelse. Proteiner är polymerer av alfa-aminosyror, som hålls ihop av peptidbindningar mellan kolet i en karboxylgrupp och kvävet i amingruppen på nästa aminosyra.
I alfa-aminosyrorna, som även utanför proteiner är de vanligaste aminosyrorna, är amingruppen bunden till den första kolatomen, alfa-kolet, efter karboxylgruppen. Alfa-kolet är också bundet till en väteatom och till en sidokedja, som är speciell för respektive aminosyra.

Läs sedan
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dna

[Antic]

Det är långt ifrån liv med ett medvetande. Och innan ett medvetande finns, finns ingenting i universum som heter kol eftersom kol är baserat på medvetandets upplevelse av universum.

Förstår du då bättre problemet med ett universum utan liv som kan uppleva det?

[Zokrates]

Kol bildas i stjärnor och sprids med supernovor, vatten bildas i stjärnor och sprids med supernovor,
allt liv på jorden är kolbaserat, allt liv delar samma ursprungliga kod som senare genom evolution
gett upphov till en mångfald av arter.

Universum kan existera utan liv, men livet kan inte existera utan universum utifrån vad vi känner till idag,

men

Om vi föreställer oss att det istället för en big bang handlar om ett universum som har sin upprinnelse
i en big bounce, gummibandsteorin, dvs att universum expanderar, dras samman, imploderar, expanderar,
samt att det existerar en dimension utöver detta, som dessutom inte påverkas, som dessutom i sig har
liv, så har du din eviga gud där, men det blir många om det.

[Antic]

Fortfarande, Zokrates

Allt du pratar om är "upplevelsen av" universum. Utan den existerar ingenting av det som du pratar om. Inte ens något rum eftersom sinnena skapar det.

Och mycket riktigt skapades universum före människan, men fortfarande handlar det om liv som upphov till universum och inte tvärtom.

[Zokrates]

Du får helt enkelt ge upp den där tankegången du har Antic, den är både fel och ologisk.
Tanken följer samma felaktiga mönster som ifall du dör så upphör universum för dig OCH alla andra.

[Antic]

Rättare sagt, "upplevelsen av" universum upphör.

Universum finns, men inte som du upplever det och det går inte att sätta ett några ord för hur universum är utanför upplevelsen heller eftersom inget av det vi upplever finns där utan oss.

Det är ingen tankegång och går fint att testa. Bli blind, döv, tappa smak, känsel och lukt. Vad finns kvar av universum utan upplevelsen?

[Zokrates]

Universum finns, men inte som du upplever det och det går inte att sätta ett några ord för hur universum är utanför upplevelsen heller eftersom inget av det vi upplever finns där utan oss.

Föreställ dig en annan planet som är lik jorden och även den har en massa tänkande arter,
föreställ dig att den planeten åker in i sin sol och försvinner fullständigt, har vår upplevelse av universum påverkats då?
Försvinner vi samtidigt?
NEJ.

Nu behöver du inga bevis för den andra planetens existens, du behöver inte ens föreställa dig scenariot ovan, men
det viktiga är att oavsett vad som än händer här idag eller imorgon, om så hela vår planet försvann, så skulle
universum likväl vara kvar där ute med eller utan vår upplevelse av universum, förutsatt att inte orsaken till att
vi försvann vore just det att universum upphörde att existera genom en kollaps, vilket skulle vara den enda orsaken
till att universum inte längre skulle existera, universum har överhuvudtaget inget alls med våra upplevelser att göra,
våra upplevelse däremot är helt beroende på vår omvärld, inte tvärtom.

[freddemalte]

Om vi ska ha logik och förnuft som underlag för diskussionen följer den enkla frågan: Vem skapade Gud? varför är Gud som Gud är? Var kommer Gud ifrån etc? Svara nu inte att Gud är evig eller att han är som han är, ty då blir Gud ett onödigt steg eftersom vi då lika gärna kan säga att världen är evig etc.

Skall vi följa logik så kan inte Gud vara skapad alls. För då pratar vi inte logik längre.

Vem skapade Gud?
Vem skapade den som skapade Gud
Vem skapade den som skapade den som skapade Gud?

Och så kan vi hålla på. Då fastnar vi i en evighetsloop utan början.

Just därför varken kan eller får Gud ha en början, om vi skall följa logik. Den som är upphov till allt annat, får inte ha ett upphov själv. Dvs måste vara utan början. Oändlighet är det naturligaste som finns i universum och inte ens matematiken har någon början eller slut.

Ok, då kan man ju väl enklare anta att verkligheten existerat i evighet.

[Zokrates]

TROLL!

[Antic]

Ok, då kan man ju väl enklare anta att verkligheten existerat i evighet.

Vilken verklighet menar du?

Vår eller någon annans, den upplevda eller den objektiva?