Finns Gud?

[freddemalte]

när blev det ett faktum?

Så fort du stänger av dina sinnen.

freddemalte: Ok, det talar för en solipsism - eller hur säkerställer du den andres existens?

det är väl inte, pre definition detsamma som att dess korrelat inte existerar? Du kan säkert ha rätt, men hur vet du att det är ett faktum?

Universum existerar, men inte i den formen som vi upplever. Och utan upplevelsen finns inget kvar att ens beskriva. Du får gärna göra ett försök om du inte tror mig.

freddemalte: Finns det ord för det då? Kant försökt väl med tingen-i-sig?

såklart ;-D

Hur hade du tänkt dig utforska någon fysiskt, som inte är fysisk?

freddemalte: Ge exempel på icke-fysiska fenomen så får vi se om det går att studera dem via våra sinnen (som ändå får ses som fysiska?)

[Pilatus]

Personligen anser jag att Gud är i mig! Eller att jag är i Gud!

Spinoza igen och hans panteistiska uppfattning. Varför skulle det vara en mer sann uppfattning än den som Illusionen eller islamisterna hävdar är sann?

[Antic]

Freddemalte

Jag talar inte om solipsism. Universum finns, fast inte i den formen som vi upplever det. Det finns inga ting i universum utanför upplevelsen, inte ens något rum. Det som får oss att skapa upplevelsen, finns där, men inte i någon form som går att beskriva eftersom universum är omöjligt att beskriva utanför upplevelsen.

Allt arbete i hjärnan blir till en "process". En process är inget fysiskt. Det är därför vi aldrig kan ta reda på vad medvetandet är genom att studera hjärnan. Kemiska reaktioner och elektriska impulser säger noll om själva känslan och upplevelsen, som bara går att känna och uppleva, det finns inget annat sätt. Och processen som hjärnan skapar kommer vi aldrig åt.

Tack vare att allt arbete som hjärnan gör blir till en process så bollar vi med metafysik hela dagarna när vi skapar tankebilder, tänkt musik osv som inte har en enda fysisk egenskap.

[förstår mig själv]

Allt, tex vänner, "materien", tankar osv är "vi själva" upphovsmän till, eller om ni så vill "skapare till". Detta vet vi ju helt säkert, vi är det vi ser, hör och känner. Vi är även tanke. Allt annat är vi också då allt annat enbart är teorier i oss.
Jag menar att detta vet vi säkert, genom att bejaka detta dvs det vi vet, genom detta förstås allt vi behöver veta!.
Istället för att utgå från sig själv(genom att förstå sig själv först och använda detta och finna sanningar) så är vår medvetna metod att förstå via något vi absolut inte kan anta eller utgå ifrån. Något vi inte kan förstå annat än genom oss själva!
Människa Gud finns i dig, allt finns där, allt skapas där. Ta fram guden i dig, bejaka den du är och bli i verkligheten den som vi innerst inne vet att vi är!
PS personligen har jag inget imot om alla blir gudar(som ju måste vara goda och vilja mig väl). I mitt eget universa är jag Gud, alla har ju sitt eget universa(medvetandet) och får förmånen(om de behagar), att vara Gud där.
Till tex antic: jag påstår att du skapar liv då livet finns i dig, i ditt medvetande. På samma sätt som du styr vad du ser med ögonen, dvs styr vad ögat ser. Det huvudet ser när du vänder dig om! Då uppstår "verkligheten", det vi upplever(tex ser) styr vi själva. Vi måste vara orsaken alltså. Den som är evig(vi har ju inget minne av att vi varit icke-existerande.(vi har ju alltid funnits så att säga). Utgår vi från oss själva och samband(eller logik om du vill) så är det existens. Den är konstant och faktum. Därmed vet vi att vi är eviga!

[förstår mig själv]

Livet leder till insikten som det verkar. I alla fall har det blivit så för mig. Jag ser mening i allt såtillvida att vi förstår oss själva bättre hela tiden.
Jag har tex en kompis (min bästa) han blev våldtagen i många år av sina 3syskon. Fruktansvärt naturligtvis "då för honom". Nu menar han att det var det bästa som hänt honom. Det ledde till insikterna. Detta är menar jag det viktigaste man kan uppnå.
Självklart söker man inte uppnå det "onda" men om det onda söker upp dig ska vi inte fly från det utan möta det och förstå det. Sedan kan man förlåta, och älska människor!
Hur förstår man då? Det är jättelätt det sker automatiskt genom att det man tänker(uppstår ur känslorna). Känslorna är det man känner, varken mer eller mindre. Ju mer man känner dem destå bättre tankar uppstår. Känslorna kan inte förstås som "kemisk reaktion" eller annat "rumsligt","atomärt" eller=partikel. Utan de är icke rumsliga. När man förklarar världen genom "ögat" så innebär det att fly från kunskapen. Fly från det onda alltså istället för att besegra det genom att "känna dess essens, dvs förstå det!".
Så nästa gång du blir rädd bli medveten om känslan. Försök nå den, känn efter. Då kommer du märka och få ideer om vad det är. Det "ändras", det förstås bättre. Till det bättre.
Förnuftet är Vårat enda vapen(oändligt som det är är det fullt tillräckligt för allt). Känslan är "existerande, verkligt, vetande" det definerar sig självt.
Vi vet alla att "mindre goda teorier (dvs fantasier))" kommer som "tanke". Detta är föreställningen om det onda vi ska drabbas av.
Den som förstår kan "bli ett mörker, en orm, ja vad som hellst".
Man är rädd för tex skräckfilm, mörker, hundar osv. Människan är dess gudar på grund av förnuft. Inget kan hända människan som inte är gott (konstant,evigt), finner man detta goda så skapas ett bättre universum.

[freddemalte]

Freddemalte

Jag talar inte om solipsism. Universum finns, fast inte i den formen som vi upplever det. Det finns inga ting i universum utanför upplevelsen, inte ens något rum. Det som får oss att skapa upplevelsen, finns där, men inte i någon form som går att beskriva eftersom universum är omöjligt att beskriva utanför upplevelsen.

Allt arbete i hjärnan blir till en "process". En process är inget fysiskt. Det är därför vi aldrig kan ta reda på vad medvetandet är genom att studera hjärnan. Kemiska reaktioner och elektriska impulser säger noll om själva känslan och upplevelsen, som bara går att känna och uppleva, det finns inget annat sätt. Och processen som hjärnan skapar kommer vi aldrig åt.

Tack vare att allt arbete som hjärnan gör blir till en process så bollar vi med metafysik hela dagarna när vi skapar tankebilder, tänkt musik osv som inte har en enda fysisk egenskap.

så långt håller jag med, men hur kommer Gud in i bilden?

[Illusionen]

Man kan naturligtvis påstå att t ex alla träd man ej ser förvandlas till bilar varje gång man ej tittar på dem eller har någon annan form av kontakt med dem (undersöker dem). I och med att de så fort man prövar saken enbart visar sig som träd kan vi aldrig veta om de är bilar när vi ej undersöker saken. Samma sak kan man man naturligtvis säga i andra sammanhang, t ex att Gud existerar men att han är omöjlig att undersöka på något sätt.

Exemplet är nog illa valt, då det inte ens finns någon "metafysisk" grund för denna liknelse.

tvärt om. det är klockrent, ty exemplet visar att man kan påstå vad som helt som världen så länge det ej går att kontrollera.
Gud går ej att kontrollera och således kan man använda begreppet som ett maktmedel om man lindar in det i sådant som verkar plausibelt i övrigt.

Du skriver citat, ”Man kan naturligtvis påstå att t ex alla träd man ej ser förvandlas till bilar varje gång man ej tittar på dem”.
Om detta är ett klockrent exempel i jämförelse med ett metafysiskt exempel, hur ser i så fall den metafysiska förklaringsmodell ut,
som får träden att förvandlas till bilar ? Är det inte viss skillnad, missförstår jag kanske något ?
Min tro lär knappast vara av något intresse för andra, men jag vill ändå förtydliga att, med mitt synsätt (där Gud återfinns ”bortom”
vår atomära verklighet), så existerar ej Gud i den bemärkelsen vi normalt lägger i uttrycket existera.

Den blå-markerade meningen stämmer säkert, men det har inget att skaffa med begreppet Gud (i min tappning).

/ Illusionen


/ Illusionen

[freddemalte]

I den mån det finna någon metafysisk förklaringsmodell för träd-bil-övergången så är den nog av ungefär samma trovärdiga dignitet som: Gud sade "Varde ljus"; och det vart ljus ;-D

[Antic]

I den mån det finna någon metafysisk förklaringsmodell för träd-bil-övergången så är den nog av ungefär samma trovärdiga dignitet som: Gud sade "Varde ljus"; och det vart ljus ;-D

"Så skilde han ljuset åt och kallade det ljusa för dag och det mörka för natt"

Lägg märke till att det är inga 24 timmars jorddygn det handlar om, inte heller att solen tändes. Den tänds på dag 3 först och då får jorden sina allra första 24 timmars dygn.

Lägg också märke till att även Gud upplever det universum han skapat eftersom "uppleva" är enda sättet att hysa liv i ett universum som inte är något utan själva upplevandet.

"Skulle den som skapat ögat inte kunna se? Skulle den som skapat örat inte kunna höra?"

[Antic]

så långt håller jag med, men hur kommer Gud in i bilden?

Liv kommer av liv.

[freddemalte]

Med en extremt välvillig metaforisk fabelliknande tolkning kan man kanske få lite vett och sans i även den sagan ;-D

[Illusionen]

I den mån det finna någon metafysisk förklaringsmodell för träd-bil-övergången så är den nog av ungefär samma trovärdiga dignitet som: Gud sade "Varde ljus"; och det vart ljus ;-D

Även denna jämförelse förefaller att halta något.
”Varde ljus”, varför inleds första moseboken så ?
Jag tror inte att det är en tillfällighet, utan misstänker starkt att det finns en betydligt större kunskap och insikt
bakom detta val av uttryck, än flertalet av oss inledningsvis anar. Vi tror oss i dag veta att ljuset kan liknas vid en
elektromagnetisk vågrörelse, en typ av spiralliknande växelverkan mellan olika fältstrukturer.
Fälten, ur vårt atomära perspektiv, ger en indikation om att universum har egenskaper utöver vad vi är vana vid
från vår reella verklighet. Uttrycket ”Varde ljus” vittnar om att ”någon” tidigt sannolikt insett och förstått att dessa fält,
symboliserat av ljuset, utgör en av de byggstenar universum är formad av, troligen den viktigaste,
därav dess framträdande plats i Bibeln.

Inget har framkommit som förändrar min uppfattning, vad gäller aktuell fråga, så jag tror inte vi kommer så mycket längre.

Det kanske finns någon här på FF, som har bättre tolkningsförslag ang ”Varde ljus” ?

/ Illusionen

[Antic]

Med en extremt välvillig metaforisk fabelliknande tolkning kan man kanske få lite vett och sans i även den sagan ;-D

Man behöver inte ens tolka, för det står faktiskt så i Bibeln. Det står även att 1000 år för oss är som en dag för Gud. Alltså tog skapelsedagarna precis 7000 år med våra mått mätt. Jorden skapades före skapelsedagarna i "begynnelsen" så hur gammal jorden är står inte. Det Gud börjar med är att skilja vattnet åt (skapa atmosfär) på en redan skapad planet.

[freddemalte]

så långt håller jag med, men hur kommer Gud in i bilden?

Liv kommer av liv.

?

[Antic]

Liv kommer av liv.

Ser du motsatsen nånstans?

Dvs att liv kommer av ickeliv?