Finns Gud?

[Illusionen]

Det jobbiga med den andres tro på icke bevisbara metafysiska fenomen så som Gudar, Häxkraft etc är inte om någon går runt och har en sådan privat tro. Det evigt eländiga är när det tar sig vidriga uttryck i okunskapens namn i större sociala och kulturella sammahang likande fall som detta:[...]

Trådens rubrik lyder, Finns Gud ?
Det är sannolikt en omöjlig fråga att besvara, av flera skäl.

Att det har begåtts, och begås, illdåd och grymheter med religionen som förevändning, är inget nytt.
Det har inget att skaffa med rubrikens fråga, och ej heller med religiösa människors tro.
Jag förstår därför inte vad det är för budskap du vill förmedla med ditt exempel, och varför ?

Det samhällssystem vi lever i, formar, via bl a skolan, grunden till våra värderingar, och betygsätter
våra egenskaper från tidig barndom. Det som premieras är begåvning och prestation, vilket skapar
individer som eftersträvar att ”vara bäst” i olika avseenden.
Alla kan inte vara bäst, varför konkurrensen om att få stå på ”toppen”, oundvikligen leder till att
många ej når sitt mål, och därigenom känner sig misslyckade och otrygga.
Egenskaper som godhet, hjälpsamhet, vänlighet mm, premieras däremot inte alls i samma utsträckning.

Den kristna religionen skulle med sina värderingar kunna utgöra en balanserande motvikt till samhällets prioritering
av begåvning och prestation. För detta krävs det dock tolerans, och inte irriterad smutskastning.
Bibelns berättelser ger oss den från staten fristående vägledning som krävs som rättesnöre för hur vi bör leva våra liv.

Historiskt är det dock samhället/staten som mer eller mindre dikterat vilken religion som är tillåten att bekänna sig till.
Religionen har därigenom historiskt tyvärr kommit att utgöra ett redskap för staten att befästa sin makt.
Den tidigare samhällsindelningen i adel, präster, borgare och bönder indikerar att så var fallet.
Det finns alltså anledning att ställa frågan om religionen i sin nuvarande utövning är manipulerad av statsmakten.
Så frågan är i vilken grad och utsträckning den officiella religionen motsvarar våra personliga värderingar?

Mot den här bakgrunden kan vi konstatera att vi är födda in i ett samhälle vars statsskick och religion ingen
tillfrågat oss om vi vill ha. Det finns då skäl att misstänka att den religion kyrkan i dag företräder inte till fullo
motsvarar våra förväntningar, p g a dess eftersläpande historiska band till ett i stort feodalt medeltida samhällsskick.

Ovanstående är min personliga syn på religionen.
Slutsatsen jag dragit är att för att min tro ska vara ”trovärdig” inför mig själv, får jag med bibeln som grund,
omarbeta och justera samhällets officiella religion, så den passar min övertygelse och erfarenhet.
Så visst är det en ”privat” tro, men vilken ska döma vilken tro som är den rätta ?
Är det prästen, staten, ateisten eller jag själv ?

Svaret förefaller enkelt, eller hur ?

http://www.youtube.com/watch?v=uVA1wmv1KVk

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Hej bra inlägg där illusion. Då man kan förvänta sig ett mildare och mer tolerant samhälle om det influeras (på någorlunda vettigt sätt) av den etik som framträder som (för mig) "bibelns" essens. Den etiken är som sagt hållbar över tid. Om vi tex tar jesus så var samhällsstrukturen(systemet/lagar) naturligtvis ondaregrymmare än det är hos oss idag. korsfästning tex mm.
Betänk att då detta var deras verklighet så fanns det "då" argument för de onda de gjorde (tex orsakade lidande och död). På samma sätt som de som bestämmer i dag har argument för ondskan/orsaka lidande. etx för att döda, kriga eller på annat sätt skada människor i sitt eget eller andra samhällen.
Människorna då de "får argumentationen" som utgörs som regel av föreställningen om onda händelser. Ungefär "vi gör så här för att den är ond", "för att annars skadar denne säkert andra", "för att skydda", "för att folk är rädda", "om vi inte krigar dödar så kommer de döda skada oss", "de respekterar inte människors rättigheter(kanske ett argument för att gå in och ta över styret, krig osv)... Osv De som sedan verkställer gör "bara sitt jobb". "annars osv".
Betänk hur argumenten ser ut i dag och betänk att "de flesta håller med politiker/ideologierna"...
Vi tycker inte i allmänhet att det är något ont "vi tycker det är självklart".
På samma sätt var det säkert självklart att jesus blev korsfäst. De flesta tyckte nog det var rätt.
Om vi tex frågar i USA så tycker nog de flesta att man ska ha dödsstraff (betänk att de vet faktiskt något annat då vi är mer internationella än tidigare). Man vill stena kvinnor som varit otrogna i vissa länder. Man ville bränna häxor för några hundra år sedan i svergie.. Osv listan kan göras lång..
Här ser man ett samband ur detta går det att få vetskap om hur samhällen är uppbyggda och vilka som orsakar lidande.. Detta ser man i efterhand genom att försöka förstå historien.
Vidare noterar vi att människor även i svergie tycker i allmänhet att våra straff är rätt. Många till och med vill öka straffen (även indirekt genom att öka antalet uppklarade fall)..
Man tänker (fantiserar) om "hur det vore annars". då kunde ju det och det hända osv... Alltså måste vi ha straff. så resonerar man.. Straffet blir ett avskräckande exempel och föreställningen om det onda som kan drabba en människa ska avhålla denne från att göra ont/brott orsaka lidande..dvs straff/lagar är hur man undviker det onda genom att göra ont själv.... Detta är alltså en "styrmetod".... det finns enligt mig en mycket bättre metod att styra.. Detta är att få folk att vilja själva.. för att något gott uppstår där ur.. Lägg märke till att när den som inte förstår naturen ska styra så kan den inte finna något gott att styra med utan endast med våld/straff.. Det enda som finns i hjärnan är olika onda varianter (dvs ger lidande).. Man menar att man väljer den minst onda genom sitt sätt att vara..Man har på sätt och vis resignerat och lärt sig att leva med dessa dåliga alternativ.. vi vet inget annat vi har anpassat oss och våra föreställningar om hur människan är (rätt pessimistiska) orsakar olustkänslor och det är dessa som styr våra tankar och vårt handlande mot andra människor..

om vi återgår till jesus kände nog alla till argumentationen till olika straff till lagarna och detta var något man hade förstått och anpassat sig till. Kanske förvisso en del tyckte att det kändes grymt.. att "straffhandlingen" i sig var grymt "dåligt egenvärde" men ändå nödvändigt för "annars hade det blivit ännu värre"..
vi noterar att grundprincipen gäller ännu för argumenten och att dessa alltid leder till lidande (i verkligheten) men att det man gör är den bästa idee teori man kan prestera..
Om vi nu med facit i hand ska tex kontrollera detta så visar det sig att de lagar, regler som fanns då.. Dessa verkar inte gälla idag.. i dag skulle man inte kunna köpa de argument våra fäder, förfäder hade då.. Dvs ingen argumenterar för tex korsfästning i svergie längre.. Denne skulle nog anses grym.. Dock den skulle kunna argumentera för "att det blir ännu värre annars".. Nu har korsfästning inte förekommit på länge och det som man var oroliga för har inte skett.. Dvs det rörde sig om fantasier.. De blev aldrig verkliga trotts att detta straff avskaffades..
Jesus hade inte blivit avrättad med denna metod om han uppstod i liknande system/kultur som vår.. (han hade dock fortfarande varit oliktänkande och därmed inte tolererad och skulle ha blivit utsatt för samhälles straff för detta naturligtvis.. skulle leva bland de utstötta och icke tolererade kanske)..
Ok nu med data från historien (en "sekvens") så ser man ett samband.. Inte sådant som dagens forskare håller på med dvs statistik som tyvärr inte tar hänsyn till helheten utan endast fragment och därför leder till något ont (ja det är inte optimala teorier som undersöks)..
Sambandet är att de som "straffar"/"styr" och FOLKET (en majoritet av) är nöjda med det aktuella straffet (det onda makten gör med vissa människor man tycker gör fel).. NU och DÅ..
vidare ser eftervärlden annorlunda på dessa straff och makt som politiker, domare och alla(folket) utför och verkställer på en del av medborgarna.
Vi är alltså inte utvecklade till fullkomlighet i avseende på etik nu heller... dock är det inte så många som i efterhand tolkar jesus som ond.. eftervärldens dom över honom liknar inte den som eftervärlden dömer de "skyldiga" i ljuset av historien(facit)..Vi behöver inte här räkna på p-värden eller räkna över huvud taget..för att då ju detta är en KONSTANT över tid samband för människan...
det talande är pessimism och brist på förnuft som orsakar detta kanske lite oväntade resultat av analysen.. Att bara se onda vägar (straff eller föreställningen om något ännu värre) utan något gott alternativ beror alltså på att förnuftet inte räknat ut något bättre sätt..
På samma sätt gäller det för läkare också tex inom psykiatrin.. Denne ska jämföras med den eviga "hippokrates" och i ljuset av denna etik kommer den aktuella att förstås som underlägsen.

Vägen till detta bättre jag talar om är tolerans, förlåtelse att bokstavligen talat matematiskt förstå att alla har lika värde. som illusion sagt värdera man fragmentariskt av våra egenskaper "prestationen" och då ÄR VI INTE LIKA VÄRDA och sedan följer man detta och behandlar människor avseende dess essens som olika.

[freddemalte]

Hej illusionen

Det jag vill förmedla med mitt inlägg är att det, för min del är egalt vad en människa tror, så länge det ej får negativa konsekvenser för andra á la t ex att bränna människor levande för att man tror att de är häxor. Du har rätt, metafysiska spörsmål kan ej föras i bevis, sådan är dess natur och av den anledningen är det otäckt när metafysisk påståenden och idéer används som grund för förtryck, maktutövning och illdåd. Jag håller för övrigt med dig i det du skriver.

[Illusionen]

Hej Fms, och tack för positiv kommentar.

Var inte din far präst ?
Han borde vara en intressant samtalspartner, med tanke på det vi diskuterar.
Har du diskuterat detta med tro, med honom, och i så fall, kan du återge kortfattat
vad han som präst anser om en ”privat” tro som min, baserad på bibeln ?

/ Illusionen

[klorofyll]

Jag tror att jag vet svaret. Den enda frågan ni behöver ställa er är: Kan någonting någonsin dö? Där har ni det serverat på en bricka.

[klorofyll]

Ja, människor dör, det är därför gud existerar.

[reflex]

Apropå att läsa och tolka bibeln.
Följande konversation utspann sig mellan mig och en "troende":
Jag: Varför säjer ni att man måste vara troende för att komma till himlen? Det borde väl i så fall vara viktigare hur man är och vad man gör?
Troende: Nej, det är bara genom sin tro som man kommer till himlen. Det är så för att det står så i bibeln.
Jag: Men det verkar ju inte rimligt och bibeln är ju dessutom skriven av människor.
Troende: Ja, med Guds ord ja.
Jag: Jaha, men hur kan man veta det?

[Pilatus]

Jag: Varför säjer ni att man måste vara troende för att komma till himlen? Det borde väl i så fall vara viktigare hur man är och vad man gör?

Du skulle blivit katolik som jag tror värderar gärningar på ett hyggligt sätt. En protestant kan begå fula brott under sitt liv. Men så på sin sista dag låter hon döpa sig, ångrar att hon betedde sig mycket illa, men blir omvänd och kommer till tro på att Jesus var Messias. Gud blir jätteglad och låter henne få del av sin nåd, kvickt slinker hon in genom pärleporten.

En helt annan person som levde i tron att han var döpt, levde hela sitt liv för att göra det goda och blev känd som en kyrkans främjare. Han möter en sur Sankte Per som citerar Mark. 16:16 Jesus sade: ”Den som tror och har fått dopet, han kommer att bli frälst, men den som inte tror blir dömd”. Saknas dopet så blir det en enkel resa till en mycket överbefolkad plats.

[freddemalte]

Apropå att läsa och tolka bibeln.
Följande konversation utspann sig mellan mig och en "troende":
Jag: Varför säjer ni att man måste vara troende för att komma till himlen? Det borde väl i så fall vara viktigare hur man är och vad man gör?
Troende: Nej, det är bara genom sin tro som man kommer till himlen. Det är så för att det står så i bibeln.
Jag: Men det verkar ju inte rimligt och bibeln är ju dessutom skriven av människor.
Troende: Ja, med Guds ord ja.
Jag: Jaha, men hur kan man veta det?

därför att bibeln är sanningen osv - jo jag känner igen det där. Tvärsäkerheten i att man har rätt och någon slags kontakt med denna (för dem reella) och för en annan påhittade Gud. Jag har i dagarna bestämt mig för att ge Gud en chans, utifrån ett filosofiskt perspektiv, vilket innebär att jag ska läsa biblen och se om den på något sätt verkar i linje med vad som påstås om den. Hittills har jag enkom mött på fabler och sagor, men jag tänkte anta ett mer förutsättningslöst och mindre förutfattat förhållningssätt och se vad jag finner. Kan ju bli intressant. Det kommer ju ta en liten stund, men jag har till min hjälp, dels ett gång iPhone-appar, dels min stora kärlek som just är troende. Hon försöker inte övertyga mig men hjälper mig gärna att förstå hur hon tänker och känner.

[Illusionen]

Apropå att läsa och tolka bibeln.
Följande konversation utspann sig mellan mig och en "troende":
Jag: Varför säjer ni att man måste vara troende för att komma till himlen? Det borde väl i så fall vara viktigare hur man är och vad man gör?
Troende: Nej, det är bara genom sin tro som man kommer till himlen. Det är så för att det står så i bibeln.
Jag: Men det verkar ju inte rimligt och bibeln är ju dessutom skriven av människor.
Troende: Ja, med Guds ord ja.
Jag: Jaha, men hur kan man veta det?

För mig personligen var situationen inledningsvis likartad.
Det gick inte att få ordning på tankarna, när jag läste delar av bibeln.
Rätt omgående infann sig frågan, begär man verkligen att jag ska tro på detta ?

Det krävdes något mer för att komma vidare, och det var för min del funderingar kring vad
medvetandet egentligen representerade, som blev dörröppnaren.
Det var alltså insikten om att vår verklighet var en ”transformerad illusion”, som funktion av
det jag benämner ”egenreferens”, som gav mig nya infallsvinklar i synen på bibeln,
och framför allt på begreppet Gud.
För mig är bibeln mer av ett ”rättesnöre”, medan Gud utgör en abstrakt närvaro som befinner sig
bortom/utanför vår atomära verklighet. Gud är/blir, med mitt synsätt och resonemang,
ett generellt överordnat begrepp, allestädes närvarande, utan koppling till någon speciell religion.

Vad gäller användandet av religionen, som styrmedel, och till att skrämma/hota till lydnad och efterlevnad,
se gärna mina inlägg, 20 juli 07:12 och 21 juli 16:03.

/ Illusionen

[reflex]

Apropå att läsa och tolka bibeln.
Följande konversation utspann sig mellan mig och en "troende":
Jag: Varför säjer ni att man måste vara troende för att komma till himlen? Det borde väl i så fall vara viktigare hur man är och vad man gör?
Troende: Nej, det är bara genom sin tro som man kommer till himlen. Det är så för att det står så i bibeln.
Jag: Men det verkar ju inte rimligt och bibeln är ju dessutom skriven av människor.
Troende: Ja, med Guds ord ja.
Jag: Jaha, men hur kan man veta det?

För mig personligen var situationen inledningsvis likartad.
Det gick inte att få ordning på tankarna, när jag läste delar av bibeln.
Rätt omgående infann sig frågan, begär man verkligen att jag ska tro på detta ?

Det krävdes något mer för att komma vidare, och det var för min del funderingar kring vad
medvetandet egentligen representerade, som blev dörröppnaren.
Det var alltså insikten om att vår verklighet var en ”transformerad illusion”, som funktion av
det jag benämner ”egenreferens”, som gav mig nya infallsvinklar i synen på bibeln,
och framför allt på begreppet Gud.
För mig är bibeln mer av ett ”rättesnöre”, medan Gud utgör en abstrakt närvaro som befinner sig
bortom/utanför vår atomära verklighet. Gud är/blir, med mitt synsätt och resonemang,
ett generellt överordnat begrepp, allestädes närvarande, utan koppling till någon speciell religion.

Vad gäller användandet av religionen, som styrmedel, och till att skrämma/hota till lydnad och efterlevnad,
se gärna mina inlägg, 20 juli 07:12 och 21 juli 16:03.

/ Illusionen

Det finns inom den ursprungliga taoismen en tro på ett slags "yttersta verklighet", något som alltid kommer att undfly oss och
vara dolt för vårt förnuft och som bara kan upplevas med känslan. (påminner kanske om ditt grundtillstånd G).

Människor har ofta hävdat att de fått budskap att förmedla från Gud. Den som blir trodd kan bli upphöjd, den som inte blir trodd kan råka väldigt illa ut. De som skrivit bibelns gamla testamente blev ju trodda, så även Mohammed och heliga Birgitta. De flesta blir emellertid inte trodda i våra dagar.

Beträffande himmel eller helvete så tror jag att denna jorden är det som finns och vi bestämmer själva med våra handlingar huruvida den ska vara himmel eller helvete.

[Illusionen]

Det finns inom den ursprungliga taoismen en tro på ett slags "yttersta verklighet",
något som alltid kommer att undfly oss och vara dolt för vårt förnuft och som bara kan upplevas med känslan.
(påminner kanske om ditt grundtillstånd G).

I tråden Metafysik och Ontologi skriver jag bl a följande.

• Existens kännetecknas av något som benämns ”egenreferens” (= medvetandets abstrakta egenkod).
• Existens förutsätter avvikelse (= obalans), i någon form, i relation till det som existensen refererar.
• Förnimmelse i form av fenomen/egenskaper som rum, tid och materia är funktioner av avvikelsen.
• Förnimmelsen blir därigenom ”överlagrad”, t ex "sidställd", egenreferensen.

Den verklighet vi förnimmer blir med ett resonemang som detta, en på egenreferensen överlagrad illusion,
vars ”centrum” bestäms av egenreferensen. I viss bemärkelse är verkligheten därigenom centrerad och egengenererad.
Allt det vi uppfattar som verklighet, blir med detta exempel, i förlängningen, när vi bryter ned våra atomära egenskaper
till fältnivå, imaginär metafysik.
Inte heller "fälten" är i detta sammanhang någon slutstation.

Med den ”yttersta verklighet" du nämner, skulle mot ovan beskrivna bakgrunden kunna avses det som
döljs p g a den ”transformering” som följer av medvetandets ”egenreferens”.
Som novis har jag inte någon bestämd uppfattning, men det passar förvånansvärt bra in i bilden.
Men inte heller det "yttersta" har sannolikt någon "slutstation", utan det finns något därutöver som vi över huvud taget
inte kan nå och greppa.
Det härrör från att allt vi förnimmer härrör från en typ av "växelverkan", men det kanske vi ska ta senare.

/ Illusionen

PS, Glömde kommentar till "G".

G är en ATOMÄR modell. Behovet av G är en direkt effekt av medvetandets ”egenreferens”.
DELTA beskriver SAMBANDET mellan de olika perspektiv grundtillståndet G innefattar,
vid växelverkan mellan atomer/partiklar, för bibehållen balans.
Som atomär modell, kan inte G göra anspråk på att vara den "yttersta verkligheten".
Det ligger närmare till hands att betrakta G som ett i det atomära perspektivet nödvändigt hjälpmedel.

• Tänk dig först att universums gigantiska dynamik/rörelser kan sammanfattas/integreras i en ”bakgrund”,
det Algotezza träffsäkert döpt till det ”Zippade Grundtillståndet, G”.
Denna bakgrund utgör ”kommunikationsspegeln” för det vi förnimmer.
Spegelns orientering är en funktion av dess ”betraktarposition” i universum.

• Antag sedan att hjärnan inrymmer en typ av ”mönster”, att likna vid en ”egenstruktur”.
Egenstrukturen sätter REFERENSEN för medvetandet i relation till G.

• Hjärnan kan inte urskilja sin egenstruktur i relation till ”bakgrunden” (= det zippade G:t).
För att hjärnan skall kunna växelverka med sin omgivning krävs det därför ”AVVIKELSE” i någon form.
Avvikelsen är det som hjärnan tycker sig SAKNA i G, alltså sin egen dolda/maskerade ”EGENSTRUKTUR”.

• Medvetandet baseras alltså på något som kan liknas vid en egengenererad SPEGLING av det som SAKNAS
p g a egenstrukturen. För att göra det lite besvärligt kan du se detta som att medvetandet via
egenstrukturen i princip ingår som en länk i en sluten universell LOOP.
Vi är alltså en del av universum.

• Vill vi förstå universum krävs det att vi KOMPLETTERAR vår verklighet med det som saknas.
Vi måste även reducera verkligheten med avseende på växelverkaneffekten.

Slutsatsen är att Universum är något helt annat än vi till vardags föreställer oss och tror.

[förstår mig själv]

Hej illusion jag undrar över en sak här. Jag förstår hur du menar med referenser.. Att allt måste referera till något för att någon förändring ska kunna upplevas ske.. Men anta att allt refererar till allt annat som vi så att säga förstår genom sig själv. Man själv kommer alltså få referera till annat som förstås genom sig självt men trotts allt inte som jag då menar av så abstrakt natur.. Denna natur tolkar jag mer som en tankens konstruktion.. Tanken är ju också den menar jag något existerande.. Jag kan förvisso förstå det du menar principiellt att detta skulle ju kunna fungera men jag kan inte se att det måste vara så med nödvändighet.
Kanske förstår du att det är nödvändigt.
Om vi tänker oss tex varmt och kallt... Kan då inte varmt vara referens till kallt?.. Eller menar du att varmt och kallt har en annan referens vilka de båda refererar till.
En tex gradering av något på vilket sätt kan detta vara referens? om vi vet hur det känns tex att doppa handen i 10 gradigt vatten kanske vi föreställer oss 15 gradigt... Om kroppen är tex referens till temperatur varken kallt eller varmt... Osv..
förstår du lite hur jag tänker...
Anta att något är konstant tex en temperatur man känner.. Menar du då att det inte skulle föreligga någon existens av temperatur för att den är konstant.. Förvisso skulle det vara onödigt att förstå temperaturskillnader och kanske även att vi hade sådant sinne som registrerade temperatur då det skulle fullständigt sakna betydelse annat än som egenvärde...

[Illusionen]

Hej illusion jag undrar över en sak här. Jag förstår hur du menar med referenser.. Att allt måste referera till något för att någon förändring ska kunna upplevas ske.. Men anta att allt refererar till allt annat som vi så att säga förstår genom sig själv. Man själv kommer alltså få referera till annat som förstås genom sig självt men trotts allt inte som jag då menar av så abstrakt natur.. Denna natur tolkar jag mer som en tankens konstruktion.. Tanken är ju också den menar jag något existerande.. Jag kan förvisso förstå det du menar principiellt att detta skulle ju kunna fungera men jag kan inte se att det måste vara så med nödvändighet.
Kanske förstår du att det är nödvändigt.
Om vi tänker oss tex varmt och kallt... Kan då inte varmt vara referens till kallt?.. Eller menar du att varmt och kallt har en annan referens vilka de båda refererar till.
En tex gradering av något på vilket sätt kan detta vara referens? om vi vet hur det känns tex att doppa handen i 10 gradigt vatten kanske vi föreställer oss 15 gradigt... Om kroppen är tex referens till temperatur varken kallt eller varmt... Osv..
förstår du lite hur jag tänker...
Anta att något är konstant tex en temperatur man känner.. Menar du då att det inte skulle föreligga någon existens av temperatur för att den är konstant.. Förvisso skulle det vara onödigt att förstå temperaturskillnader och kanske även att vi hade sådant sinne som registrerade temperatur då det skulle fullständigt sakna betydelse annat än som egenvärde...

Hej Fms,

Du måste som första steg NORMERA allt som kommunicerar.
Det innebär att du gör allt som ingår i kommunikationen/växelverkan LIKVÄRDIGT.
När du kommer in på tankar och känslor, krävs det därför att du förstår vad det är i dessa som är
involverade i kommunikationen (det är av den orsaken jag tidigare efterlyst definitioner),
då det i annat fall inte går att utforska aktuella samband.

Kommunikationen universellt sker via VÄXELVERKAN mellan NORMERADE strukturer.
KOMMUNIKATIONEN mellan t ex A och B sker på så sätt att A och B var för sig tillåts vara REFERENS.
Det är detta som utgör den principiella grunden för DRP (DubbelReferensPrincipen).
DRP medför att A och B har LIKVÄRDIGT inflytande på kommunikationen.

Till skillnad från ovanstående arbetar medvetandet utifrån sin EGEN referens, m a o A respektive B.
Det atomära perspektivet kännetecknas således av INDIVIDUELLA REFERENSER, medan det
universella perspektivet kännetecknas av DUBBLA/ÖMSESIDIGA REFERENSER.
Det är t ex p g a REFERENS-DIFFERENSEN mellan perspektivtyperna, som RUM-förnimmelsen
skapas/genereras, och behovet av G uppstår.

http://www.youtube.com/watch?v=l5cF5GGqVWo

/ Illusionen

[förstår mig själv]

Hej tror jag förstår vad du menar. I alla fall tror jag det leder vidare. För mig är det möjligt att använda principen i mina teorier. Jag har nog låst mig lite vid att allt vi uppfattar som existerande måste motsvaras av något annat i "G". Men detta kan man nog se lite annorlunda på faktiskt vilket kan leda till att förnuftet kan arbeta mer effektivt.
När man ser en "tex serie","ett samband" kan man låsa sig vid vi kan säga en generalisering. En metod man omedvetet använder sig av. Då kan hjärnan inte finna andra mönster i sekvensen som finns där men inte går att upptäcka på grund av en förutsättning man alltid omedvetet är ett "vilkor" som måste gälla. De samband man förstår ur sekvensen är de som finns under förutsättning att dessa vilkor gäller. Sambanden begränsas av villkoren och om villkoret inte behövs(är nödvändigt, dvs sannt) så kommer naturen att kunna förstås mer "komplicerat och annorlunda och nytt och bättre".
Analogt med att förnuftet starkt begränsas av orsaken till att teorin om naturen uppstår. Ska man få ära, pengar eller tjänst? Fåfänga osv Är det ett måste? Sådant begränsar förmågan att förstå!
När jag var liten kanske 15 kommer inte i håg förstod jag att alla varelser ser olika när de betraktar ett visst föremål tex ett träd.
Olika bilder uppstår alltså i olika väsen, arter människor alltså. Så långt självklart. Dock gjorde jag här antagandet att "varje del av trädet" motsvarades av något i den andre arten.(pga strukturskilnader). Detta "antagande" har varit ett vilkor för sambanden som jag kunde förstå.
Om jag förstår dig rätt(vilket jag genom min insikt kan definera att jag gör) så är detta inte rätt. Vi kan säga att det vi själva med vår struktur anser existera inte behöver existera(motsvara) något alls i den andra arten (strukturen).
Dvs något kan (i praktiken) sägas fullständigt förintas/utplånas om man jämför tolkningarna av bilderna i de olika strukturernas (arternas) bilder, sanningar.
När antagandet(som jag undermedvetet gjort) försvinner så innebär det (som en liknelse) att något atomärt kan förintas utan någon som hellst verkan! Något som antagits undermedvetet i oss.
Återkommer med detta interessanta konstaterande för mig. Har nu inte tid att komma till det interessanta här tyvärr. Troligen senare under kväll/natt. Men löften och förväntningar/föreställningar gillar jag inte att ge upphov till.