Det största samhällsproblemet
Moderator: Moderatorgruppen
lukas skrev:Man kan vara mer eller mindre subjektiv, men en person kan aldrig vara
OBJEKTIV.
Detta missbrukade ord "OBJEKTIV" bör få tillbaka den ursprungliga/rättmätiga betydelsen:
" Något som vi, mer eller mindre subjektiva, människor bör sträva mot men aldrig kan uppnå, OBJEKTIVITET"
En naturvetare strävar, som få, efter objektiva värden med SINA OBJEKTIVA INSTRUMENT .
Ex. då det inte stämmer med "objektivitet"
5- 7 "objektiva personer" kan i en debatt ha olika uppfattning(ar) om det objektiva i en sakfråga.
Om alla vore "objektiva ", då skulle samtliga ha samma uppfattning i sakfrågan.
Vem av dessa 5-7 personer står över de andra och är omänskligt "objektiv" ?!
¤ Det första som sviker en naturvetare är "det sunda förnuftet".
¤ Det andra som sviker en naturvetare är hans/hennes "objektivitet".
Jovisst ingen säger väl emot dig i detta? Men vad är det du vänder dig emot, eller har invändningar emot?
Lars Bergström skrev en ganska intressant bok om huruvida samhällsvetenskapen bör vara objektiv på 70-talet. Kanske den kan vara något att titta i för den intresserade.
Hursomhelst, "objektiv", "objekt", "subjekt", osv. har flera betydelser, vilket bluddrar till saker och ting. En sten, t ex, är ett objekt. En människa är både ett objekt, i egenskap av att ha en kropp, och ett subjekt.
När man säger att en domstol, t ex, är "objektiv", så menar man att de följer lagtexten snarare än sina personliga preferenser. Då kan man iofs hävda att lagtexten alltid måste TOLKAS. De som läst Wittgensteins senare verk vet att detta inte alltid är en så enkel affär. Enligt Wittgenstein kunde man tänka sig en person som fortsatte talserien:
1, 2, 3, 4, 5....
8, 12, 4
och såg någon typ av symmetri i det. Det är bara tack vare att vi, tack vare medfödda tendenser att se saker och ting på samma sätt, och tack vare ett gemensamt liv, som vi tolkar saker och ting på samma sätt: så att vi fortsätter talserier på samma sätt och så att vi tolkar lagtexter på samma sätt.
Men om domstolens tolkning ligger nära den allmänt vedertagna inom rättsväsendet, skulle man, i linje med ovanstående resonemang, snarast kalla den, "INTERSUBJEKTIV", snarare än "objektiv". Den är inte subjektiv för det konnoterar att den är privat. Snarare är den allmänt accepterad, eller åtminstone möjlig att försvara offentligt. Möjligen kunde man använda ett bättre ord än "intersubjektiv"
Hursomhelst, "objektiv", "objekt", "subjekt", osv. har flera betydelser, vilket bluddrar till saker och ting. En sten, t ex, är ett objekt. En människa är både ett objekt, i egenskap av att ha en kropp, och ett subjekt.
När man säger att en domstol, t ex, är "objektiv", så menar man att de följer lagtexten snarare än sina personliga preferenser. Då kan man iofs hävda att lagtexten alltid måste TOLKAS. De som läst Wittgensteins senare verk vet att detta inte alltid är en så enkel affär. Enligt Wittgenstein kunde man tänka sig en person som fortsatte talserien:
1, 2, 3, 4, 5....
8, 12, 4
och såg någon typ av symmetri i det. Det är bara tack vare att vi, tack vare medfödda tendenser att se saker och ting på samma sätt, och tack vare ett gemensamt liv, som vi tolkar saker och ting på samma sätt: så att vi fortsätter talserier på samma sätt och så att vi tolkar lagtexter på samma sätt.
Men om domstolens tolkning ligger nära den allmänt vedertagna inom rättsväsendet, skulle man, i linje med ovanstående resonemang, snarast kalla den, "INTERSUBJEKTIV", snarare än "objektiv". Den är inte subjektiv för det konnoterar att den är privat. Snarare är den allmänt accepterad, eller åtminstone möjlig att försvara offentligt. Möjligen kunde man använda ett bättre ord än "intersubjektiv"
Angående exemplet med domstolar:
Om en nämndeman tillsatt ur Vänsterpartiet dömer en kaxig miljonär för t.ex. krogmisshandel av en homosexuell kvinna ur arbetarklassen, utan att det finns några andra vittnen eller annat som styrker anklagelsen, är domen sannolikt osaklig. Om osakligheten beror på subjektivitet är dock inte säkert. Nämndemannen agerar isåfall, medvetet eller omedvetet, på sina känslor, snarare än på sitt förnuft. Om han medvetet väljer att döma fel (med fel menas här "i strid med sin uppdragsbeskrivning") är han inte nödvändigtvis subjektiv (men väldigt elak, kan tyckas, men det tycker han sannolikt inte själv om han väljer att göra såhär). Men om han omedvetet väljer att tycka fel, eftersom han identifierar sig med offret, eller har några fördomar om t.ex. att kaxiga människor är mindre pålitliga och homosexuella är mer pålitliga, då är han subjektiv. Subjektivitet handlar alltså om oförmåga att se det objektiva. Att t.ex. säga "jag gillar hallon bättre än vanilj" är t.ex. inte subjektivt utan en helt objektiv insikt. Att däremot säga "hallon är alltid bättre än vanilj" är inkorrekt och följer av en otydlig formulering eller i värsta fall en oförmåga att se objektivt och sätta sig in i hur andra än man själv tänker.
För övrigt tycker jag subjektiviteten f.n. är grunden till det största problemet i Sverige idag - icke-värderingsneutraliteten, dvs att man utgår från att vissa värderingar skulle vara mer "rätt" än andra. Här skulle det behövas en filosofisk diskussion med makthavarna.
Om en nämndeman tillsatt ur Vänsterpartiet dömer en kaxig miljonär för t.ex. krogmisshandel av en homosexuell kvinna ur arbetarklassen, utan att det finns några andra vittnen eller annat som styrker anklagelsen, är domen sannolikt osaklig. Om osakligheten beror på subjektivitet är dock inte säkert. Nämndemannen agerar isåfall, medvetet eller omedvetet, på sina känslor, snarare än på sitt förnuft. Om han medvetet väljer att döma fel (med fel menas här "i strid med sin uppdragsbeskrivning") är han inte nödvändigtvis subjektiv (men väldigt elak, kan tyckas, men det tycker han sannolikt inte själv om han väljer att göra såhär). Men om han omedvetet väljer att tycka fel, eftersom han identifierar sig med offret, eller har några fördomar om t.ex. att kaxiga människor är mindre pålitliga och homosexuella är mer pålitliga, då är han subjektiv. Subjektivitet handlar alltså om oförmåga att se det objektiva. Att t.ex. säga "jag gillar hallon bättre än vanilj" är t.ex. inte subjektivt utan en helt objektiv insikt. Att däremot säga "hallon är alltid bättre än vanilj" är inkorrekt och följer av en otydlig formulering eller i värsta fall en oförmåga att se objektivt och sätta sig in i hur andra än man själv tänker.
För övrigt tycker jag subjektiviteten f.n. är grunden till det största problemet i Sverige idag - icke-värderingsneutraliteten, dvs att man utgår från att vissa värderingar skulle vara mer "rätt" än andra. Här skulle det behövas en filosofisk diskussion med makthavarna.
Att vara en del av lösningen är ju något som är fundamentalt. Just därför kan vi inte göra mer av samma saker som vi för närvarande gör, vi måste göra nåt nytt, annorlunda, prövande och experimenterande.
Eftersom kapitalism kom upp i diskussionen så kan det ju vara intressant att tänka sig att eftersom kapitalismen anses vara boven i dramat, så kan man inte längre umgås med den, alltså bygga samhället på den kapitalistiska principen. Den kapitalistiska ekonomiska principen är att producera varor för att sedan köpa tillbaka dom. Målet är för alltid att öka produktionen och konsumtionen, det blir till själva livsstilen, och att den är instabil vet vi ju nästan alla idag. Även socialism och kommunism ryms ju inom den typ av ekonomisk modell då dessa enbart diskuterar hur kapitalet skall spenderas.
Kanske måste vi gå djupare än så för att verkligen förändra något. Jag tycker bäst om lokalsamhällsmodellen för att den är mer human, både barn och kvinnovänligare. Man kan ha en bondgård och producera gemensamt för att också gemensamt ta del av det som produceras. På det viset så får alla större möjlighet att komma till tals om vad man ska göra för något, man behöver inte gå till kommunfullmäktige för att få pengar till att bygga en fotbollsplan, man bygger fotbollsplanen gemensamt helt enkelt. Ett "byalag" så att säga. Om man vill ha en teateruppsättning så hjälps man åt för att bygga kapellet eller hur man nu vill ha det och de som vill göra teater kan göra det där. Likadant med utbildningen som inte behöver vara i den tappning vi känner den idag. I lokalsamhället finns det hela tiden saker att göra och lära sig och en mycket tydligare närhet och tillgänglighet till att göra det. Att leva i lokalsamhället blir en del i utbildningen - för det specifika samhället. Barnen kan släppas fria utan att betraktas som att vara ivägen för de vuxna, de lär sig genom att se vad de vuxna gör. Kvinnor behöver inte vara rädda för att gå ut om natten. Männen behöver heller inte oroa sig för att bli nerslagna, de kan organisera ett skydd för sitt samhälle gemensamt och känna att de blir stöttade för det de kan göra.
Eftersom kapitalism kom upp i diskussionen så kan det ju vara intressant att tänka sig att eftersom kapitalismen anses vara boven i dramat, så kan man inte längre umgås med den, alltså bygga samhället på den kapitalistiska principen. Den kapitalistiska ekonomiska principen är att producera varor för att sedan köpa tillbaka dom. Målet är för alltid att öka produktionen och konsumtionen, det blir till själva livsstilen, och att den är instabil vet vi ju nästan alla idag. Även socialism och kommunism ryms ju inom den typ av ekonomisk modell då dessa enbart diskuterar hur kapitalet skall spenderas.
Kanske måste vi gå djupare än så för att verkligen förändra något. Jag tycker bäst om lokalsamhällsmodellen för att den är mer human, både barn och kvinnovänligare. Man kan ha en bondgård och producera gemensamt för att också gemensamt ta del av det som produceras. På det viset så får alla större möjlighet att komma till tals om vad man ska göra för något, man behöver inte gå till kommunfullmäktige för att få pengar till att bygga en fotbollsplan, man bygger fotbollsplanen gemensamt helt enkelt. Ett "byalag" så att säga. Om man vill ha en teateruppsättning så hjälps man åt för att bygga kapellet eller hur man nu vill ha det och de som vill göra teater kan göra det där. Likadant med utbildningen som inte behöver vara i den tappning vi känner den idag. I lokalsamhället finns det hela tiden saker att göra och lära sig och en mycket tydligare närhet och tillgänglighet till att göra det. Att leva i lokalsamhället blir en del i utbildningen - för det specifika samhället. Barnen kan släppas fria utan att betraktas som att vara ivägen för de vuxna, de lär sig genom att se vad de vuxna gör. Kvinnor behöver inte vara rädda för att gå ut om natten. Männen behöver heller inte oroa sig för att bli nerslagna, de kan organisera ett skydd för sitt samhälle gemensamt och känna att de blir stöttade för det de kan göra.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster