Vikten av att människor får bevara sina vanföreställningar

[förstår mig själv]

Redan rätt snabbt efter jag kommit på huvudteorin som ju anger känsla som egenvärde fick jag tanken att "vi föreställer oss världen på ett sådant sätt att vi mår så bra som möjligt".
Vi verkar ha kommit till konsensus om att alla har sin egen verklighet som beror av vår "egenstruktur". Samtidigt tror de flesta att det finns något objektivt "bakomliggande", som är en objektiv orsak till våran verklighetsuppfattning (det vi förnimmer). Denna bakomliggande för alla gemensamma struktur, orsak till det vi upplever förnimmer och tänker.
Bibeln är en sådan lära i grunden även om man kanske inte är medveten om detta. Den anger tex samband, lagar, förklaringar som kan användas till att förstå och förklara allt på ett logiskt sätt som är förenlig och användbar för alla människor då de ska tex tolka och förstå andra.
De som varit upphov till essensen/grunderna var naturligtvis människor som var öppna och som drevs att förstå naturen genom förnuftet.
De kom under sina liv fram till olika påståenden om människor och dess handlingar som de förstod kunde sägas som sanning/gällande alla människor utan undantag.
Kanske hade tex någon varit kär och uppskattat värderat de känslor som uppstått. Insett att dessa känslors egenvärde och dess otroliga positiva värde
De hade även insett att denna var orsakat av (ärftliga orsaker, "genetisk"), genom observationer av kära/förälskade och sin egen kärlek/förälskelse har de säkert förstått tex att avkomman får högre värde (i avseende på egenskaper som behövts för att existera). De visste nog vad som hände vid inavel.
De hade kanske sett lyckliga förhållanden och olyckliga, den sorg som uppstått när den ena försvann från den andre. De observerade säkert den svartsjuka som uppstått och att detta onda generellt sett (dvs essensen,orsaken, gemensamma förklaringen) att dess syfte var att "inte bli av med denna källa till goda känslor som ju den ena kära representerar för den andre och vise versa". Genom dessa observationer av naturen inklusive egna upplevelser kund de analysera och förklara det observerande på ett sätt som gällde absolut och kunde hålla och vara samma orsak för alla.
De insåg att tjafs och förringande av den Andres värde medförde att man orsakade varandra olust. Man förstod att den Andres uppgift var att lista ut sådant som fick den andre att må bra.
Vidare att blott närvaro av den andre var en god kraft (ledde till goda känslor).
Vidare att när man försökte förändra den andre så uppstod olust och de som älskade varandra kunde inte uppleva kärleken så som den borde.
Detta är som sagt regel i dagens samhälle som "anger" hur man ska leva och vara mot varandra. Den man är kär i har andra egenskaper och därmed mer lämpad att ägna sig mer åt vissa "arbeten" i vardagen. Föreställningar om "rättvisa" osv leder till olycka i förhållanden. Den ena blir tex deprimerad. Mm. Det rättvisa vore att båda blev lyckliga och kunde göra det som den var bra på. Då skulle lyckan öka och kärleken.
Sådana tankar och insikter uppstår i vissa hjärnor som är öppna för naturen och älskar dess skönhet oavsett vad man tycker/vill osv.
Det som tex prästen säger "älska varandra till nöden skiljer er åt" är alltså ren naturvetenskap och förnuft. Och det kan sägas till alla och det är rätt.
Detta är grunden/förklaringen. Alltså.
Fortsätter om en stund!

[Antic]

Största problemet av alla...är ren och skär dumhet uppbackad av tonvis med omedvetenhet. Folk med en ölburk i ena handen, en mobil i backfickan samtidigt som de utför primitiva läten och dunkar plåt i takten till "rock", och sedan tror att detta är något beundransvärt och "häftigt" att göra.

Folk som inte fattar ett piss om något lika lite som de bryr sig om något annat än det som finns mitt framför näsan på dem. Hur skulle man ens försöka föra ett samtal med en sådan människa? Totalt omedveten om världen, totalt omedveten om komplicerade saker som att tänka, eller ens bry sig.

Är det något som kommer att sänka oss, så är det ren och skär dumhet. Faktum är att de allra flesta är inte ens klipska nog att inse hur dumma de faktiskt är. Tala om din teori för en sådan person och han kommer att förstå lika mycket som han bryr sig...0%.

Själv tror jag på att vara realist, att vara medveten. Bry dig om världen, sörj människans dumhet och idiotiska handlande, hjälp till om du kan och utnyttja de stunder du verkligen kan känna äkta glädje och vara stolt.

Då får man hela paketet så att säga.

Att vara optimist eller pessimist har aldrig fungerat lika mycket som det känns helt verklighetsfrånvarande att vara något av dem.

[förstår mig själv]

Om vi nu tar ett exempel.
Kärleken bevaras medvetet då man gör goda saker för varandra eller kommer på något gott för den andre som den mår bra av(dvs det är förenat med glädje).
Anta nu att tex mannen upplever kvinnan förvirrad. Kanske ser mannen att hon sitter och sover.. Inte för att det gör så mycket men när han påpekar detta så förnekar kvinnan att hon sover och blir endast arg. (vilket ju inte är något förnuftigt argument till det påstående hon anger dvs hon är vaken). Om mannen nu ser och hör att hon snarkar, blundar osv kan han anse sig vara säker på att han har rätt. Men endå ju fler orsaker han anger ju argare blir kanske kvinnan.. Detta är alltså ingen kunskap om naturen som är förenat med glädje (tex självkännedom utan kanske mår hon bäst av att bevara sin föreställning om sig själv)...
Själva poängen är här att för att kunna älska varandra och för att kunna göra sådant som får den andre att må bra måste man acceptera att den andre har vanföreställningar/hallucinationer... Annars utan dessa kunde inte den andre förstå och göra sådant som får den andre att må bra.. Detta kan förefalla märkligt men likväl följer det av huvudteorin och går att tillämpa i praktiken för att må bra och finna kärleken.
Vad anser ni om detta? Om alla mår bra av att någon annan får behålla sin verklighetsuppfattning ska man inte genom förnuftiga argument förklara utan denna verklighetsuppfattning är en nödvändighet för att denne ska kunna göra den andre lycklig.
Därmed anger förnuftet att världen ska uppfattas godtyckligt för största möjliga lycka. (om det nu är så att denna verklighetsuppfattning får den andre att finna goda ideer och göra handlingar som den andre mår bra av. Tex sådana den inte själv förstod att göra eller inte gjorde.

[Antic]

FMS

Jag kan trösta dig med att funnes förnuft så skulle världen genast se helt annorlunda ut. Men det enda som hindrar detta är...dumhet.

[förstår mig själv]

Spinoza menar att förnuftet(tanken) existerar.. Vidare kan man även se att världen(naturlagarna är förnuftiga, logiska). Han menade att endast det förnuftiga i själen blev evigt (ja naturen sorterar naturligtvis bort fel/vanföreställningar då den då inte skulle vara det den är och inte kunna förstås med förnuftet och te sig vacker).
Därmed förintas de flesta efter döden då deras exixtens inte är möjlig i naturen och inte är förenlig med dess ordningar..
Jag har tänkt lite på detta att naturen förintar de förvirrade och stympade ideerna genom dess omöjlighet att existera i det förnuftiga. dvs de försvinner utan verkan.. Dvs det onda förintas utan att påverka och lämna spår i naturens lagar(förnuft). När vi möter en förvirrad/ond idee hos någon annan är det lätt att reagera på denna idee. Detta är inget som förenas med glädje utan förstör vår möjlighet till att finna det goda.. Ta tex jesus.. Han reagerade på ondskan och detta kan vara orsaken till hans öde som ju inte kan ha något gott egenvärde.. Men förvisso går det att värdera och förstå hans värde och inse hur annorlunda allt varit utan honom.. fortfarande tänker folk mer i dessa banor.. Kyrkor finns.. Många tankar tänks utifrån hans förklaringar... Oändligt med statuer (krusifix) och ett annat kroppsspråk tex... Slavars frigörelse osv.. Tänker man efter styr han fortfarande på sätt och vis.. Influenserna har lett till bättre ideer och mildare syn på människor.
Förvisso kan man säga att mycket ond har utförts i kyrkans namn och av kyrkans företrädare.. Dock menar jag att dessa tex präster om inte kristendomen fanns skulle ha en maktposition i ett ännu värre samhälle med ännu grymmare ideologi sannolikt.
Man kan så att säga skulle jag vilja påstå att det går att värdera jesus liv och man finner nästan en oändligt gott värde (verkningar)...
Om vi återgår: Jag menar att kärleken när den upplevs är något av det högsta värde som man kan uppnå som människa... för att uppnå detta har man "rätt" att vara psykotisk och ha sin egen uppfattning/tro....Alltså för att kunna finna de sätt som människan behöver... Vi kan vidare konstatera att ju likare vi är genetiskt/samma arv/dvs sama potentialer egenskaper ju mer "onaturlig" blir avkomman (inavel) och motsatt så behöver vi vara olika till vårat väsen för att bli riktigt kära skulle jag tro (inom vissa gränser naturligtvis)... Därför är nog detta aktuellt i kärleken för många att just denna olikhet (vilken ju är något gott) ska bevaras och ses som orsak åtminstånde delvis till kärleken... Bevarar man inte denna så skulle kärleken försvinna alltså... Pratar man med sin egen like (de som är lika i sitt väsen/förnuft) så märker man inte av några vanföreställningar eller psykoser i samma grad... Man så att säga förstår varandra lite bättre genom det gemensamma(egenstrukturen, egenreferensen)...

[Mirren]

Skulle människor sträva efter att nå konstruktiva lösningar på världens problem istället för att alltid bara nöja sig med att konstatera hur korkade alla är och hur illa ställt det är med planeten så hade världen varit en mycket bättre plats.

[Väderkvarn]

Skulle människor sträva efter att nå konstruktiva lösningar på världens problem istället för att alltid bara nöja sig med att konstatera hur korkade alla är och hur illa ställt det är med planeten så hade världen varit en mycket bättre plats.

Noterar ditt konstaterande

[Illusionen]

Skulle människor sträva efter att nå konstruktiva lösningar på världens problem istället för att alltid bara nöja sig med att konstatera hur korkade alla är och hur illa ställt det är med planeten så hade världen varit en mycket bättre plats.

Vilket således är en utopi, då människorna är korkade!

[Antic]

Mirren
Väderkvarn

När man förstår varför människor är så korkade så inser man också snabbt att man kan inte göra något åt det, eftersom ingen människa styr något.

Det gör systemet.

Och då fungerar inget "konstruktivt tänkande" i världen. Enda lösningen blir att systemet får köra sig själv i botten.

[Antic]

Vilket således är en utopi, då människorna är korkade!

Precis så...

"Mot dumheten kämpar även gudarna förgäves"

Den vinner jämt eftersom den som skall ta emot informationen är för dum för att förstå den helt enkelt.

[Antic]

1. Gå med i Facebook

2. Skaffa 200 vänner

3. Läs deras nyhetsflöde en vecka

Säg sedan att konstruktivt tänkande skulle hjälpa.

[freddemalte]

1. Gå med i Facebook

2. Skaffa 200 vänner

3. Läs deras nyhetsflöde en vecka

Säg sedan att konstruktivt tänkande skulle hjälpa.

Går det att omvända en lågintelligent pöbel?

Kanske kan man göra såhär

[förstår mig själv]

Skulle människor sträva efter att nå konstruktiva lösningar på världens problem istället för att alltid bara nöja sig med att konstatera hur korkade alla är och hur illa ställt det är med planeten så hade världen varit en mycket bättre plats.

Ja man kan ju tycka så. Det som saknas är bra ideer, kalla det en föreställning om det goda och ett förnuft som förstått hur det uppnås.
Att förinta något (tex ett problem) räcker inte. Man bör vilja uppnå något, förstå vad och hur. Anta att du finner fel problem i vad människor gör. Du behöver fundera ut ett alternativt sätt att vara (dvs ett förslag på något nytt, annorlunda). Detta alternativ måste erbjudas utan tvång, dvs själva idéen måste tas imot och förstås/utföras för att den andre förstår att den är bättre. Den blir då glad, får energi(krafter) att utföra den eller använda den på sitt eget sätt(vilket denne kanske är ensam med). Detta innebär då att man genom att förstå naturen givit ett verktyg till människan så att den kan uppnå sina mål. Av detta får den kraft(börjar leva) och börjar prestera. Sådan är vår natur(enligt vad jag kommit fram till)

[Antic]

1. Gå med i Facebook

2. Skaffa 200 vänner

3. Läs deras nyhetsflöde en vecka

Säg sedan att konstruktivt tänkande skulle hjälpa.

Går det att omvända en lågintelligent pöbel?

Kanske kan man göra såhär

Bäst är när Ulf Ekman börjar att ragla omkring som om han vore full.

Har sett ännu värre klipp på YT där den muslimske pastorn eller vad det nu var slängde koranen i luften och började riva av sig håret. Sen kom två och skulle hjälpa honom medan de skrek några ord på arabiska för full hals, om och om igen. Rena cirkusen eller möjligtvis en scen från ett mentalsjukhus.

Å andra sidan...Hitlers trick med att få folk med sig var...

Känslorus...låt dem inte tänka efter.

[Antic]

Skulle människor sträva efter att nå konstruktiva lösningar på världens problem istället för att alltid bara nöja sig med att konstatera hur korkade alla är och hur illa ställt det är med planeten så hade världen varit en mycket bättre plats.

Ja man kan ju tycka så. Det som saknas är bra ideer, kalla det en föreställning om det goda och ett förnuft som förstått hur det uppnås.
Att förinta något (tex ett problem) räcker inte. Man bör vilja uppnå något, förstå vad och hur. Anta att du finner fel problem i vad människor gör. Du behöver fundera ut ett alternativt sätt att vara (dvs ett förslag på något nytt, annorlunda). Detta alternativ måste erbjudas utan tvång, dvs själva idéen måste tas imot och förstås/utföras för att den andre förstår att den är bättre. Den blir då glad, får energi(krafter) att utföra den eller använda den på sitt eget sätt(vilket denne kanske är ensam med). Detta innebär då att man genom att förstå naturen givit ett verktyg till människan så att den kan uppnå sina mål. Av detta får den kraft(börjar leva) och börjar prestera. Sådan är vår natur(enligt vad jag kommit fram till)

Läs dina vänners uppdateringar på Facebook en vecka...så är alla planer på att åstakomma något borta med vinden sen.