förstår mig själv skrev:Hej illusion detta med normerade "värden".
Det är ganska interessant.
Om vi antar att allt vi gör, dvs tänker, känner, "talar","rör oss" osv vi upplever i vår egen "verklighet" vad det är vi gör, tänker osv.
Sedan om man "normerar" och att normen är det man "egentligen gör" i ett objektivt perspektiv.
Detta objektiva perspektiv som alltså skulle motsvara det man gjorde (tankar, rörelser osv" skulle när det betraktas "objektivt" uttryckas
i detta objektiva betraktelsesätt.
Det av substans "värde" skulle då vara det som skedde i normens dimension/som det motsvarar i det jag tror du menar G.
Stämmer detta?
Anta som ett förenklat exempel att du spelar poker. Vi antar att värdet "essensen" är mängden pengar.
Det du gjorde skulle endast räknas i antal kronor (essensen) i G skulle endast dessa kronor ses/förstås.
Dina tex tankar/spelideer osv skulle så att säga förintas och inte transformeras i G dvs skulle förintas utan verkningar.
Om vi som ett annat exempel(självklart orimligt även det men för att belysa principen). Anta att när du betraktar någon som går för bi är det "normerade värdet" dess vänstra arms rörelse(som efter transformering uttrycks i G).
När vi ser hela människokroppen röra sig kommer allt utom vä arm att förintas utan verkningar i G.
Självklart är det inte så enkelt men principen( här tex förintas vår subjektiva verklighetsuppfattning alltså.
Om vi tänker oss ett G perspektiv så skulle detta vara något gemensamt. Våra tex tankar och handlingar skulle kunna tolkas, värderas utifrån detta. Något annat skulle då egentligen inte gå att förstå.
Anta att vi har ett samband, en ordning av något. Sådana samband ordningar vi ser i det "subjektiva" skulle kunna försvinna utan verkningar genom ett "annat betraktelsesätt".
Våg-partikeldualitet innebär att elektromagnetisk strålning, till exempel ljus, och materia, uppvisar både vågegenskaper och partikelegenskaper.
Att ljuset har vågegenskaper har länge varit känt. Interferens, som bland annat innebär att två ljusstrålar överlagras varandra på sådant sätt att
de både kan förstärka och försvaga varandra, är lätt att observera.
Dock finns observationer som inte kan förklaras med denna modell, men däremot om man antar att ljuset är en ström av partiklar.
Ibland försöker man sammanfatta ljus (och materias) dubbla natur, genom att beskriva ljuset som en ström av små vågpaket.
Inte heller denna enkla modell förklarar dock helt de observationer vi kan göra.
Om man föredrar en förenklad bild av vad ljuset är, förstår man vissa observationer bäst om ljuset uppfattas som en vågrörelse,
och andra om ljuset uppfattas som en partikelström.
Till skillnad mot denna bild redogör Delta-konceptet för hur vågegenskaper och partikelegenskaper kan tolkas via DRP och MP,
utan att kvantmekanik behöver tillämpas.
VÅG respektive PARTIKEL representerar enligt konceptet
två olika DRP-perspektiv av samma universella fenomen,
vilket sammanhänger med att det, p g a vxv, egentligen är (via Eulers ekv) separerade projektioner.
Normeringen innebär att vi gör de olika perspektivformerna lika värda.
Om FÄLTET kännetecknas av ”värdet”, ~+c, så kännetecknas PARTIKELN av inverterade ”värdet”, ~1/c.
Partikeln, 1/c, kan du alltså, p g a inverteringen, se som en typ av fältkoncentration (det är här Plancks konstant kommer in).
Notera här att Plancks konstant förefaller referera till enbart det reella perspektivet.
Maskeringsprincipen och dubbelreferensprincipen och åtföljande skalfaktordifferensförskjutning
indikerar att det det förekommer en imaginär, j-förskjuten, motsvarighet till h, som då refererar
till motsatt referens, vilket är helt i linje med DRP.
Du förefaller alltså vara på rätt väg principiellt sett, vad gäller fältstrukturer, men kom ihåg att du inte får tillämpa detta på
dina atomära ”känslor” hur som helst, utan att förstå vad du gör.

Om vi tar partikeln så upplever/förnimmer du den som just en partikel, ~1/c.
Men partikelns egenskaper (som är något annat än själva partikeln) bestäms av dess normerade värde, som förenklat
motsvaras av dess
polvända invertering, som är
-c (inv 1/c = c).
Tänker du till här och begrundar det som händer, så förstår du RUM-TID-mekanismen.
Detta är min enkla och rena förklaring till våg-partikeldualitet.
Heisenbergs osäkerhetsrelation är en direkt konsekvens av det jag beskriver, vilket kan ses som en indirekt verifiering.
Observera att inget "förintas" utan allt finns, men då till viss del i abstrakt form.
I tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, skrev jag den 23 maj 15:28 följande, som berör dina exempel, och som du kanske bör beakta.
”Det går då inte att utesluta den fascinerande möjligheten av att "jaget" därmed är
PERSPEKTIVGRÄNSÖVERSKRIDANDE.
En konsekvens av detta blir att ”jaget” ej kan beskrivas utifrån hur vi förnimmer verkligheten och dess rum och tid, utan ”jaget” har en
abstrakt natur som funktion av REFERENS-DIFFERENSEN till vår förnimbara verklighet.”
Det jag försöker säga här är att ”jaget”, helt eller delvis, eventuellt arbetar på mer basal fältnivå, och ej enbart via vår verklighets fenomen.
http://www.youtube.com/watch?v=ZfD3yoeIVgg / Illusionen