Vad utgör medvetandets referens?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
ANG METAFYSIK
Den metafysik jag beskriver och tillämpar är inte direkt påvisbar, men logiskt förankrad.
De samband jag härlett via denna metafysik förklarar bl a vad EXISTENS, KVANTA, RUM, TID och RELATIVITET
representerar, på ett för mig trovärdigt sätt, och ger mig personligen svar på tidigare ställda och obesvarade
fundamentala frågor. Utan tillgång till metafysik vore detta omöjligt.
Det är därför min absoluta övertygelse att för att framgent bättre förstå vår verklighet, och dess plats och
roll i universum, är metafysik sannolikt den enda framkomliga vägen. Ett exempel på detta är följande,
som visar att begreppet relativitet är ett atomärt skenfenomen, som feltolkas p g a att metafysiken utelämnats.
Vi utgår från kommunikation via ”fält-relation” mellan två partiklar, A och B.
Relationen är ömsesidig, vilket innebär att det ”observerade” relativt erhåller negativt (-) tecken.
Kännetecknande för det ömsesidiga beroendet är att dess neutral-medelvärde är ~ √(+1)(-1) ~ ± j.
Växelverkan (= ”Kommunikationen”) mellan A och B kan då beskrivas som ett imaginärt neutral-medelvärde.
Viktigt att notera är att det förekommer två rötter, +j respektive –j.
Växelverkan innefattar m a o imaginära medelvärden vars tecken skiftar mellan aktuella vxv-perspektiv
(”vxv-mottagare” respektive ”vxv-sändare”).
När jag i mitt koncept, http://www.maticweb.com , beskriver begreppet relativitet som,
ΔVXV ”RE”: √(+C + V)(–C + V) / jCMED = √(–C^2 + V^2) / jC = jC√1– (V/C)^2 / jC = ±√1– (V/C)^2
ΔVXV ”IM”: √(+jC + V)(–jC + V) / CMED = √(+C^2 + V^2) / C = C√1+ (V/C)^2 / C = ±√1+ (V/C)^2
är det alltså viktigt att förstå att tecknen refererar till skilda vxv-perspektiv.
Det reella uttrycket ±√1– (V/C)^2 är den förändring vi förnimmer vid relativrörelse, V,
och som överensstämmer med Lorentz transformation och Einsteins relativitetsteori.
Det imaginära uttrycket ±√1+ (V/C)^2 är dolt för oss, men representerar likväl en dold förändring.
Detta kan beskrivas som att det reella är överlagrat det imaginära (och vice versa), vilket p g a det ömsesidiga
beroendet resulterar i ett komplext uttryck, ₡, där det reella uttrycket ”viktas” via det imaginära.
Vid relativrörelse, V, ändras relationen/fördelningen mellan reellt och imaginärt, som funktion av V,
enligt ovanstående uttryck/samband. Det är denna, för förnimmelsen dolda, av relativrörelsen, V,
förändrade, ”viktning”, som av Lorentz och Einstein, tolkas som att tiden är relativ.
Ingen av dem kunde förklara varför tiden var relativ !
Utifrån det som förnims/upplevs drar man långtgående slutsatser, utan att förstå.
I motsats till detta erbjuder metafysiken en förklaring.
Är det inte onekligen ett steg framåt ?
Via ett logiskt förankrat resonemang, baserat på metafysik, visar jag att tidsbegreppet även
har att ta hänsyn till den imaginära medelvärdesförskjutning som relativrörelsen förorsakar.
Metafysiken, inkl dess imaginära komponenter, möjliggör alltså en rimlig och logiskt förankrad förklaring.
/ Illusionen
Den metafysik jag beskriver och tillämpar är inte direkt påvisbar, men logiskt förankrad.
De samband jag härlett via denna metafysik förklarar bl a vad EXISTENS, KVANTA, RUM, TID och RELATIVITET
representerar, på ett för mig trovärdigt sätt, och ger mig personligen svar på tidigare ställda och obesvarade
fundamentala frågor. Utan tillgång till metafysik vore detta omöjligt.
Det är därför min absoluta övertygelse att för att framgent bättre förstå vår verklighet, och dess plats och
roll i universum, är metafysik sannolikt den enda framkomliga vägen. Ett exempel på detta är följande,
som visar att begreppet relativitet är ett atomärt skenfenomen, som feltolkas p g a att metafysiken utelämnats.
Vi utgår från kommunikation via ”fält-relation” mellan två partiklar, A och B.
Relationen är ömsesidig, vilket innebär att det ”observerade” relativt erhåller negativt (-) tecken.
Kännetecknande för det ömsesidiga beroendet är att dess neutral-medelvärde är ~ √(+1)(-1) ~ ± j.
Växelverkan (= ”Kommunikationen”) mellan A och B kan då beskrivas som ett imaginärt neutral-medelvärde.
Viktigt att notera är att det förekommer två rötter, +j respektive –j.
Växelverkan innefattar m a o imaginära medelvärden vars tecken skiftar mellan aktuella vxv-perspektiv
(”vxv-mottagare” respektive ”vxv-sändare”).
När jag i mitt koncept, http://www.maticweb.com , beskriver begreppet relativitet som,
ΔVXV ”RE”: √(+C + V)(–C + V) / jCMED = √(–C^2 + V^2) / jC = jC√1– (V/C)^2 / jC = ±√1– (V/C)^2
ΔVXV ”IM”: √(+jC + V)(–jC + V) / CMED = √(+C^2 + V^2) / C = C√1+ (V/C)^2 / C = ±√1+ (V/C)^2
är det alltså viktigt att förstå att tecknen refererar till skilda vxv-perspektiv.
Det reella uttrycket ±√1– (V/C)^2 är den förändring vi förnimmer vid relativrörelse, V,
och som överensstämmer med Lorentz transformation och Einsteins relativitetsteori.
Det imaginära uttrycket ±√1+ (V/C)^2 är dolt för oss, men representerar likväl en dold förändring.
Detta kan beskrivas som att det reella är överlagrat det imaginära (och vice versa), vilket p g a det ömsesidiga
beroendet resulterar i ett komplext uttryck, ₡, där det reella uttrycket ”viktas” via det imaginära.
Vid relativrörelse, V, ändras relationen/fördelningen mellan reellt och imaginärt, som funktion av V,
enligt ovanstående uttryck/samband. Det är denna, för förnimmelsen dolda, av relativrörelsen, V,
förändrade, ”viktning”, som av Lorentz och Einstein, tolkas som att tiden är relativ.
Ingen av dem kunde förklara varför tiden var relativ !
Utifrån det som förnims/upplevs drar man långtgående slutsatser, utan att förstå.
I motsats till detta erbjuder metafysiken en förklaring.
Är det inte onekligen ett steg framåt ?
Via ett logiskt förankrat resonemang, baserat på metafysik, visar jag att tidsbegreppet även
har att ta hänsyn till den imaginära medelvärdesförskjutning som relativrörelsen förorsakar.
Metafysiken, inkl dess imaginära komponenter, möjliggör alltså en rimlig och logiskt förankrad förklaring.
/ Illusionen
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
hej
nu senste dgrn hr jg försått det störst som jg hittills gjort.NÅGOT FULLSTÄNDIGT OFFTBRT.Jg vet tt ni inte kommer tro på det jg skriver men likväl tänker jg gör dett. Ni knske inte tror tt jg är läkre i tjänst. Även om ni knske trot/vet tt jg sitter inne med fcit och vet sanningen själv. Jg bryr mig inte om vd ni tror om dett: Jg kn inte gör mer än tt skriv sanningen. Det jg nu påstår kommer för er tt vr omöjligt tt tro på tyvärr... Det knske är någon här som vet tt jg hr bsolut rätt. Men jg lovr tt 0 st kommer tt tro på dett.
Eftersom dett är det viktigste påstående jg kn ge om nturen (och det mest otrolig och fntstisk ni någonsin hr hört och helt omöjligt tt ens tänk på för er eller fnitter om för er och helt onöjligt tt ens önsk tt det vr snt. Likväl är jg (otroligt märkligt nog) helt och bsolut och oåterklligen 100 %säker på det jg skriver och det är evigt, och det finns inte någon möjlighet los i hel oändligheten tt detta kommer tt förändra eller omtolka. Om 1000000000000000000000000000000000000000 osv i oändlighet kommer dett inte kun sägs pånågot nnt sätt än det ni nu läser. Är dett flskt sk llt in uni versum förinns exkt nu. Jg vet tt det kn ske och vet tt det sker nu om jg inte är bsulut omtolkningsbrt.. Efter som jg vet(ni nser tt jg är glen men utgå från tt jg verkligen vet mig vet tt det sker nu.
Jg älskr universum och det är det end som är fullkomligt och existernde.
I nturen råder smbnd lgr och så kommer det tt ske utn ett end undnt någonsin. Dess lgr kn inte människn påverk eller förändr noginting detta är helt och bsolut snnt utn något undntg i evighet,,, Jg vet det helt säkert liksom jg vet något nntt...
Ingen kommer någonsin kunn vis något los nnt än det jg skriver här. Det är bsolut säkert tt inget, inte gud eller nturen eller någon nnn någonsin i evighet kn säg ttt inte något är fel här någonsin i evighet.
NTUREN KOMMER LÅT DIG DÖ NÄR (kroppen) DET ÄR BSOLUT FULLKOMMLIGT RÄTT OCH DÅ BSOLUT EXKT DÅ... I evighet kommer inte någon kunn då på någon nnn tidpunkt än bolut exkt då det är fullkomligt för nturen.
Innn vi mednödvendighet måste du tn någon möjlighet tt tidsmässig inte på något minst sätt förändr dödens tidpunkt.
När ni lever är ni fullkomligt nödvändigt för exkt llt nnt som finns i universum.
Om nu tex US menr tt de kunde bomb och död någon om det sände i väg llt sitt krigsmateriel och ll vven och tombombr måt denne människa som måste vr kvr längre i nturen så kommer inte ll vpen kunn död dene. Om ll världens tombombr sprängdes på någon v oöndlig människors kropp då det inte vr fullkomligt tt dene skulle dö skulle denne inte dö. Ingen gud eller något nnnt existernde eller möjligt existernde väsen kn påverk dett på något sätt los överhuvudtaget.
När ni dör är dett det bäst som kunde ske för ll utn undtg på något som helst sätt.
ni kn inte ovett hur sjuk ni är dö eller läkten kunde inte gör något åt dett. Om ni möter någr djur robbotr eller människor så kn de inte död er inte ens om ni försökte dö för egenhnd. Ni är bsolut osårbar för döden innn (det bestämd bsolut exkt dödtiden hur förstig eller oförsiktig ni är.
Om någon skulle dö om20 år exkt på mikrosekunden kn vi någonsin hitt ett undntg för dett dtum.
Det hr lerig någonsin hjälpt tt gör något los på något sätt som på minst sätt påverkt oändlig lite dett. bsolut evighet.
Vidre kummer lerig någonsin något minst undndg kunn styrs v någon tt något nnt(inte någon toms påverkn på nogto sätt kommer någonsin kunn påvisa genom människn vilj.
Nturens lgr kommer gäll överårdnt och utn någon möjlighet tt på något sätt ände på dett i evighet.
Om du tex råkr ut för det värst ni kn tänk er innn ni determiners bsolut exkt kommer ttt dö kn ingen någonsin dö där ovsett vd som sker. Det hr och kommer lldrig någonsin finns något llls vi kn gör för tt påverk det minst vi känner till los så tt utslget på människn känsl g metre kudde vis tt något los ovett hur litet det är kunde ge något oväntt utslg någonsin på den känsligste mätren som någonsin kommer tt existera något utslg los någonsin på något existernde.
Vidre kn människn på något minst sätt någonsin förädr lgrn något los mot vd lgrn säger. Om människn får för sig tt strff någon kommer dett kunn förändr strffet till något nnt än det nturlgen säger. Hel nturen kommer bsolut alltid bli sådant som är rätt enligt turlgen.
När någon gör ett brott mot nturlgrn tex om ngon läkre spänner fst en oskyldig ptien mot dess ilj så kommer nturens oändlig krfter med bsolut nödvändighet verk till denne oskyldiges tjänst och förhindr ttt ågon kn tex spänn fst denne. Inte ens 1000 poliser kn spänne fst denne som med kärlek ville vr fri. Nturen GUD kommer kunn nvänd oändligt med krfter och även ge den oskyldige krft hur stor som helst styrkn på kraften skulle lätt kunn kös oändligt och om nödvändigt tex omedelbart förint llt iglllxen och även exkt llt nnt som nturens lgr säger måste förstörs.
Det evig i oss själen kommer bsolut säert existera i evighet. Dett ovsett vd människn försöker gör eller vd de vill.
Hej det kn finns någon som läser som vet ttt dett är exkt rätt. Ingen 0 kommer tt tro på dett heller. dett otrolig är snnt och bsolut alltså hr jg märkligt nog nu förstått själv och märkligt nog är jg helt säker på dett. när ni funderr kring dett kn ni själv vet det jg vet och det kommer ni gör då ni får tillräckligt med observationer v nturen och då uppstår kunskapen i er, ert förnuft kn förstå och vet dett inte någonsin kn dett uptå ur fntsier eller tro eller politik eller något nnt. när den förstås som kommer den som förstår själv lev under nturlgrn och läsk dem och nturlgrn skydde denne mot ll ondsk. Denne kommer alltid ttt ett bsolut överlägset och fullkomligt skydd mot llt som någonsin kn hot denne gode mn.. Denne människa kommer uteslutnde följ sitt förnuft och bsolut inget nnt och dett alltid och utn undntg och denne behöver lerig någonsin behöv bry sig om någr dnr lgr och inget kn någonsin ske som kunde förhindr dett.... Denne gode visr det rätt och ger människn frihet och förnuft och något nnt kn den inte gör ovett vd någon nnn säger.
Denne kommer lev efter lgrn själv tillskillnd från den som tror på dem eller något nnt dess kommer lerig tt följ dess lgr utn sitt
eget förnuft. I verkligheten kommer dett förnuft gör tt den troende bryter mot lgen och gör själv det som lgen säger är fel för någon människa tt gör ock så hr människn alltid gjort historiskt och eftervärlden grnskr dett och finner grymheten hos de styrnde som fortfarande bejks v de flest människor i lndet. senre håller inte dett men den som lever efter lgrn kommer inte framstå som nnt än god i ll evighet..... Dess sätt tt vr kommer alltid vis sig överlägset och godre än något lterntiv i evigheten
nu senste dgrn hr jg försått det störst som jg hittills gjort.NÅGOT FULLSTÄNDIGT OFFTBRT.Jg vet tt ni inte kommer tro på det jg skriver men likväl tänker jg gör dett. Ni knske inte tror tt jg är läkre i tjänst. Även om ni knske trot/vet tt jg sitter inne med fcit och vet sanningen själv. Jg bryr mig inte om vd ni tror om dett: Jg kn inte gör mer än tt skriv sanningen. Det jg nu påstår kommer för er tt vr omöjligt tt tro på tyvärr... Det knske är någon här som vet tt jg hr bsolut rätt. Men jg lovr tt 0 st kommer tt tro på dett.
Eftersom dett är det viktigste påstående jg kn ge om nturen (och det mest otrolig och fntstisk ni någonsin hr hört och helt omöjligt tt ens tänk på för er eller fnitter om för er och helt onöjligt tt ens önsk tt det vr snt. Likväl är jg (otroligt märkligt nog) helt och bsolut och oåterklligen 100 %säker på det jg skriver och det är evigt, och det finns inte någon möjlighet los i hel oändligheten tt detta kommer tt förändra eller omtolka. Om 1000000000000000000000000000000000000000 osv i oändlighet kommer dett inte kun sägs pånågot nnt sätt än det ni nu läser. Är dett flskt sk llt in uni versum förinns exkt nu. Jg vet tt det kn ske och vet tt det sker nu om jg inte är bsulut omtolkningsbrt.. Efter som jg vet(ni nser tt jg är glen men utgå från tt jg verkligen vet mig vet tt det sker nu.
Jg älskr universum och det är det end som är fullkomligt och existernde.
I nturen råder smbnd lgr och så kommer det tt ske utn ett end undnt någonsin. Dess lgr kn inte människn påverk eller förändr noginting detta är helt och bsolut snnt utn något undntg i evighet,,, Jg vet det helt säkert liksom jg vet något nntt...
Ingen kommer någonsin kunn vis något los nnt än det jg skriver här. Det är bsolut säkert tt inget, inte gud eller nturen eller någon nnn någonsin i evighet kn säg ttt inte något är fel här någonsin i evighet.
NTUREN KOMMER LÅT DIG DÖ NÄR (kroppen) DET ÄR BSOLUT FULLKOMMLIGT RÄTT OCH DÅ BSOLUT EXKT DÅ... I evighet kommer inte någon kunn då på någon nnn tidpunkt än bolut exkt då det är fullkomligt för nturen.
Innn vi mednödvendighet måste du tn någon möjlighet tt tidsmässig inte på något minst sätt förändr dödens tidpunkt.
När ni lever är ni fullkomligt nödvändigt för exkt llt nnt som finns i universum.
Om nu tex US menr tt de kunde bomb och död någon om det sände i väg llt sitt krigsmateriel och ll vven och tombombr måt denne människa som måste vr kvr längre i nturen så kommer inte ll vpen kunn död dene. Om ll världens tombombr sprängdes på någon v oöndlig människors kropp då det inte vr fullkomligt tt dene skulle dö skulle denne inte dö. Ingen gud eller något nnnt existernde eller möjligt existernde väsen kn påverk dett på något sätt los överhuvudtaget.
När ni dör är dett det bäst som kunde ske för ll utn undtg på något som helst sätt.
ni kn inte ovett hur sjuk ni är dö eller läkten kunde inte gör något åt dett. Om ni möter någr djur robbotr eller människor så kn de inte död er inte ens om ni försökte dö för egenhnd. Ni är bsolut osårbar för döden innn (det bestämd bsolut exkt dödtiden hur förstig eller oförsiktig ni är.
Om någon skulle dö om20 år exkt på mikrosekunden kn vi någonsin hitt ett undntg för dett dtum.
Det hr lerig någonsin hjälpt tt gör något los på något sätt som på minst sätt påverkt oändlig lite dett. bsolut evighet.
Vidre kummer lerig någonsin något minst undndg kunn styrs v någon tt något nnt(inte någon toms påverkn på nogto sätt kommer någonsin kunn påvisa genom människn vilj.
Nturens lgr kommer gäll överårdnt och utn någon möjlighet tt på något sätt ände på dett i evighet.
Om du tex råkr ut för det värst ni kn tänk er innn ni determiners bsolut exkt kommer ttt dö kn ingen någonsin dö där ovsett vd som sker. Det hr och kommer lldrig någonsin finns något llls vi kn gör för tt påverk det minst vi känner till los så tt utslget på människn känsl g metre kudde vis tt något los ovett hur litet det är kunde ge något oväntt utslg någonsin på den känsligste mätren som någonsin kommer tt existera något utslg los någonsin på något existernde.
Vidre kn människn på något minst sätt någonsin förädr lgrn något los mot vd lgrn säger. Om människn får för sig tt strff någon kommer dett kunn förändr strffet till något nnt än det nturlgen säger. Hel nturen kommer bsolut alltid bli sådant som är rätt enligt turlgen.
När någon gör ett brott mot nturlgrn tex om ngon läkre spänner fst en oskyldig ptien mot dess ilj så kommer nturens oändlig krfter med bsolut nödvändighet verk till denne oskyldiges tjänst och förhindr ttt ågon kn tex spänn fst denne. Inte ens 1000 poliser kn spänne fst denne som med kärlek ville vr fri. Nturen GUD kommer kunn nvänd oändligt med krfter och även ge den oskyldige krft hur stor som helst styrkn på kraften skulle lätt kunn kös oändligt och om nödvändigt tex omedelbart förint llt iglllxen och även exkt llt nnt som nturens lgr säger måste förstörs.
Det evig i oss själen kommer bsolut säert existera i evighet. Dett ovsett vd människn försöker gör eller vd de vill.
Hej det kn finns någon som läser som vet ttt dett är exkt rätt. Ingen 0 kommer tt tro på dett heller. dett otrolig är snnt och bsolut alltså hr jg märkligt nog nu förstått själv och märkligt nog är jg helt säker på dett. när ni funderr kring dett kn ni själv vet det jg vet och det kommer ni gör då ni får tillräckligt med observationer v nturen och då uppstår kunskapen i er, ert förnuft kn förstå och vet dett inte någonsin kn dett uptå ur fntsier eller tro eller politik eller något nnt. när den förstås som kommer den som förstår själv lev under nturlgrn och läsk dem och nturlgrn skydde denne mot ll ondsk. Denne kommer alltid ttt ett bsolut överlägset och fullkomligt skydd mot llt som någonsin kn hot denne gode mn.. Denne människa kommer uteslutnde följ sitt förnuft och bsolut inget nnt och dett alltid och utn undntg och denne behöver lerig någonsin behöv bry sig om någr dnr lgr och inget kn någonsin ske som kunde förhindr dett.... Denne gode visr det rätt och ger människn frihet och förnuft och något nnt kn den inte gör ovett vd någon nnn säger.
Denne kommer lev efter lgrn själv tillskillnd från den som tror på dem eller något nnt dess kommer lerig tt följ dess lgr utn sitt
eget förnuft. I verkligheten kommer dett förnuft gör tt den troende bryter mot lgen och gör själv det som lgen säger är fel för någon människa tt gör ock så hr människn alltid gjort historiskt och eftervärlden grnskr dett och finner grymheten hos de styrnde som fortfarande bejks v de flest människor i lndet. senre håller inte dett men den som lever efter lgrn kommer inte framstå som nnt än god i ll evighet..... Dess sätt tt vr kommer alltid vis sig överlägset och godre än något lterntiv i evigheten
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:hej
nu senste dgrn hr jg försått det störst som jg hittills gjort.
Du kanske borde prata med din doktor om hur du känner dig.
Moderator
Vad utgör medvetandets referens?
fms - jag förstår att det du sysslar med är en form terapeutiskt skrivande. Men varför lägga ut det i offentligheten? Är det ett konstprojekt?
Jag sysslar själv dagligen med terapiskrivande i mina skrivböcker men dem slänger jag efter hand. Skönt bara att få det ur mig utan att besvära andra med det, inte ens mina nära och kära. Än mindre folk på detta forum.
Jag sysslar själv dagligen med terapiskrivande i mina skrivböcker men dem slänger jag efter hand. Skönt bara att få det ur mig utan att besvära andra med det, inte ens mina nära och kära. Än mindre folk på detta forum.
Algotezza aka Algotezza
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Några ytterligare kommentarer ang METAFYSIK.
Medvetandet och existens-begreppet hör intimt samman. I mina tidigare inlägg har jag förklarat vad som avses
med medvetandets referens, och att existens förutsätter avvikelse i någon form.
Att något förutsätts innebär att medvetandet kan betraktas ur ett NIVÅ-perspektiv.
Medvetandet är alltså inte en ”slutdestination”/”ytterlighetsposition”, utan befinner sig någonstans utefter en skala.
Vår verklighets egenskaper och fenomen, hör även de hemma på samma nivå på skalan.
Den metafysik som tillämpas i mitt koncept hör hemma ”under” medvetandet och dess verklighet.
Via metafysik bryts vår verklighet inkl dess egenskaper ner på en balanserad basal nivå.
Det är på den basala nivån som svaren på de fundamentala frågorna skall sökas.
Det är viktigt att förstå att matematiken, så som vi tillämpar den atomärt i vår verklighet, får en något annorlunda
betydelse i/på den metafysiska nivån under vår verklighet.
Förenklat kan detta liknas vid att vi går från verklighetens matematiska absoluta betydelse, till en typ av medelvärde.
Det är först när jag börjar få grepp på denna basala ”struktur” som jag tycker mig ha det verktyg som krävs
för att förstå/tolka bibelns underliggande budskap. Det kan verka förmätet att skriva här, men det finns en
fortsättning på mitt koncept som visar att vi från vår nivå på skalan, omöjligt kan skönja vårt ursprung.
Av den orsaken är de som tror på slump och förutbestämdbarhet ute i det blå och cyklar,
enligt min personliga uppfattning.
Det är inte ovanligt att ateister använder sig av t ex DNA, och liknande strukturer, i sin argumentering.
Notera då att DNA är en atomär beskrivning, hemmahörande på ”verklighets-nivå”.
Även DNA måste brytas ned på underliggande basala fältnivå, innan det går att ha en väl underbyggd åsikt.
Personligen är jag absolut övertygad om att det i slutänden visar sig resultera i ett ödmjukt konstaterande
att vi saknar förmåga att se slutdestinationen.
Med hjälp av matematik har människan genom århundraden försökt beskriva de fenomen och egenskaper
vi tycker oss förnimma. Ingen förefaller dock dela min uppfattning att hänsyn även måste tas till medvetandets ”nivå”,
för att förstå matematikens begränsning.
När man tar del av mediernas beskrivningar av naturvetenskapliga fenomen och framsteg, får man intryck av att det
förekommer en överskattning av mänskliga förmågan, där man aningslöst gjort vetenskap och matematik till Gud.
Inom all vetenskap, inkl fysiken, används matematik, som ett ofta elegant redskap för att bättre hantera,
förklara och förstå komplicerade samband. Matematikens regelverk utgår dock från medvetandets nivå,
som bygger på erfarenheter av det vi, via våra sinnen, anser oss förnimma i det atomära perspektivet,
refererande till ”vårt reella rum”. Det går då ej att utesluta att medvetandets begränsningar även påverkat
utformningen av matematikens regelverk.
En i sammanhanget intressant frågeställning, som redan berörts men som tål att upprepas är, om det
”finns något utanför” det vi förnimmer, är det då rätt att, som vissa experter förefaller göra, oreserverat anta att
det innefattas och/eller beskrivs korrekt och fullständigt av matematikens regelverk ?
Matematik beskriver en NIVÅ, och nivåns egenskaper, men INGET där under !
Som exempel blir matematiska formler inkluderande en eller fler variabler som funktion av ett odefinierat tidsbegrepp,
här redskap med begränsningar, härrörande från vår verklighetsuppfattning med dess brister.
Begrundar man skälen till detta, inses att det utöver de reella referenser vi använder oss av, även ”förekommer”
imaginära referenser och då troligen även externa sådana.
https://www.youtube.com/watch?v=b_Sv6xBIUUk
/ Illusionen
Medvetandet och existens-begreppet hör intimt samman. I mina tidigare inlägg har jag förklarat vad som avses
med medvetandets referens, och att existens förutsätter avvikelse i någon form.
Att något förutsätts innebär att medvetandet kan betraktas ur ett NIVÅ-perspektiv.
Medvetandet är alltså inte en ”slutdestination”/”ytterlighetsposition”, utan befinner sig någonstans utefter en skala.
Vår verklighets egenskaper och fenomen, hör även de hemma på samma nivå på skalan.
Den metafysik som tillämpas i mitt koncept hör hemma ”under” medvetandet och dess verklighet.
Via metafysik bryts vår verklighet inkl dess egenskaper ner på en balanserad basal nivå.
Det är på den basala nivån som svaren på de fundamentala frågorna skall sökas.
Det är viktigt att förstå att matematiken, så som vi tillämpar den atomärt i vår verklighet, får en något annorlunda
betydelse i/på den metafysiska nivån under vår verklighet.
Förenklat kan detta liknas vid att vi går från verklighetens matematiska absoluta betydelse, till en typ av medelvärde.
Det är först när jag börjar få grepp på denna basala ”struktur” som jag tycker mig ha det verktyg som krävs
för att förstå/tolka bibelns underliggande budskap. Det kan verka förmätet att skriva här, men det finns en
fortsättning på mitt koncept som visar att vi från vår nivå på skalan, omöjligt kan skönja vårt ursprung.
Av den orsaken är de som tror på slump och förutbestämdbarhet ute i det blå och cyklar,
enligt min personliga uppfattning.
Det är inte ovanligt att ateister använder sig av t ex DNA, och liknande strukturer, i sin argumentering.
Notera då att DNA är en atomär beskrivning, hemmahörande på ”verklighets-nivå”.
Även DNA måste brytas ned på underliggande basala fältnivå, innan det går att ha en väl underbyggd åsikt.
Personligen är jag absolut övertygad om att det i slutänden visar sig resultera i ett ödmjukt konstaterande
att vi saknar förmåga att se slutdestinationen.
Med hjälp av matematik har människan genom århundraden försökt beskriva de fenomen och egenskaper
vi tycker oss förnimma. Ingen förefaller dock dela min uppfattning att hänsyn även måste tas till medvetandets ”nivå”,
för att förstå matematikens begränsning.
När man tar del av mediernas beskrivningar av naturvetenskapliga fenomen och framsteg, får man intryck av att det
förekommer en överskattning av mänskliga förmågan, där man aningslöst gjort vetenskap och matematik till Gud.
Inom all vetenskap, inkl fysiken, används matematik, som ett ofta elegant redskap för att bättre hantera,
förklara och förstå komplicerade samband. Matematikens regelverk utgår dock från medvetandets nivå,
som bygger på erfarenheter av det vi, via våra sinnen, anser oss förnimma i det atomära perspektivet,
refererande till ”vårt reella rum”. Det går då ej att utesluta att medvetandets begränsningar även påverkat
utformningen av matematikens regelverk.
En i sammanhanget intressant frågeställning, som redan berörts men som tål att upprepas är, om det
”finns något utanför” det vi förnimmer, är det då rätt att, som vissa experter förefaller göra, oreserverat anta att
det innefattas och/eller beskrivs korrekt och fullständigt av matematikens regelverk ?
Matematik beskriver en NIVÅ, och nivåns egenskaper, men INGET där under !
Som exempel blir matematiska formler inkluderande en eller fler variabler som funktion av ett odefinierat tidsbegrepp,
här redskap med begränsningar, härrörande från vår verklighetsuppfattning med dess brister.
Begrundar man skälen till detta, inses att det utöver de reella referenser vi använder oss av, även ”förekommer”
imaginära referenser och då troligen även externa sådana.
https://www.youtube.com/watch?v=b_Sv6xBIUUk
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Med ateister menar du då alltså människor som påstår sig VETA att något gud inte finns och att allt beror på slumpen? Måste nog säga, att Big Bang- teorierna känns lite skapelseberättelse. Vart kom den här energin ifrån?
Har kämpat lite med din nomenklatur under trådens lopp, jag gillade inte växelström och fält särskilt mycket på gymnasiet, mitt ickehumanistidka riktades mer mot data. Det är lite att läsa din tråd som att läsa Wittgensteins Tractatus. Ibland försvinner han in i logiska ekvationer som endast filosofiproffsen kan orka med. Men emellanåt så blir det högst intressant och då undrar man hur mycket man vågar förstå då man inte orkat igenom ekvationerna.
Det sista inlägget kändes intressant och läsbart, och som jag förstår dig, så är ungefär din point att naturvetenskapen och matematiken inte säger mer än de säger, något som jag tror de seriöst insyltade väl håller med om. Men de är jäkligt kraftfulla hjälpmedel. Men vetenskapen påstår sig inte hitta slutgitiga svar, mer paradigmer, som är ointressanta om de inte går att falsifiera. Allt är diskutabelt, även vetenskapen.
Du är lite luddig med bibelns underliggande budskap. Vad avser du här? Metafysik är ju då man försöker klura ut hur det egentligen förhåller sig med saker och ting. Och det är ju en väsentlig del av vetenskapen, både då man har hypoteser och då man drar slutsatser. Så att vetenskapen kanske jobbar i din riktning ändå?
Har kämpat lite med din nomenklatur under trådens lopp, jag gillade inte växelström och fält särskilt mycket på gymnasiet, mitt ickehumanistidka riktades mer mot data. Det är lite att läsa din tråd som att läsa Wittgensteins Tractatus. Ibland försvinner han in i logiska ekvationer som endast filosofiproffsen kan orka med. Men emellanåt så blir det högst intressant och då undrar man hur mycket man vågar förstå då man inte orkat igenom ekvationerna.
Det sista inlägget kändes intressant och läsbart, och som jag förstår dig, så är ungefär din point att naturvetenskapen och matematiken inte säger mer än de säger, något som jag tror de seriöst insyltade väl håller med om. Men de är jäkligt kraftfulla hjälpmedel. Men vetenskapen påstår sig inte hitta slutgitiga svar, mer paradigmer, som är ointressanta om de inte går att falsifiera. Allt är diskutabelt, även vetenskapen.
Du är lite luddig med bibelns underliggande budskap. Vad avser du här? Metafysik är ju då man försöker klura ut hur det egentligen förhåller sig med saker och ting. Och det är ju en väsentlig del av vetenskapen, både då man har hypoteser och då man drar slutsatser. Så att vetenskapen kanske jobbar i din riktning ändå?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen skrev:Några ytterligare kommentarer ang METAFYSIK.
Medvetandet och existens-begreppet hör intimt samman. I mina tidigare inlägg har jag förklarat vad som avses
med medvetandets referens, och att existens förutsätter avvikelse i någon form.
Att något förutsätts innebär att medvetandet kan betraktas ur ett NIVÅ-perspektiv.
Medvetandet är alltså inte en ”slutdestination”/”ytterlighetsposition”, utan befinner sig någonstans utefter en skala.
Vår verklighets egenskaper och fenomen, hör även de hemma på samma nivå på skalan.
Den metafysik som tillämpas i mitt koncept hör hemma ”under” medvetandet och dess verklighet.
Via metafysik bryts vår verklighet inkl dess egenskaper ner på en balanserad basal nivå.
Det är på den basala nivån som svaren på de fundamentala frågorna skall sökas.
Det är viktigt att förstå att matematiken, så som vi tillämpar den atomärt i vår verklighet, får en något annorlunda
betydelse i/på den metafysiska nivån under vår verklighet.
Förenklat kan detta liknas vid att vi går från verklighetens matematiska absoluta betydelse, till en typ av medelvärde.
Det är först när jag börjar få grepp på denna basala ”struktur” som jag tycker mig ha det verktyg som krävs
för att förstå/tolka bibelns underliggande budskap. Det kan verka förmätet att skriva här, men det finns en
fortsättning på mitt koncept som visar att vi från vår nivå på skalan, omöjligt kan skönja vårt ursprung.
Av den orsaken är de som tror på slump och förutbestämdbarhet ute i det blå och cyklar,
enligt min personliga uppfattning.
Det är inte ovanligt att ateister använder sig av t ex DNA, och liknande strukturer, i sin argumentering.
Notera då att DNA är en atomär beskrivning, hemmahörande på ”verklighets-nivå”.
Även DNA måste brytas ned på underliggande basala fältnivå, innan det går att ha en väl underbyggd åsikt.
Personligen är jag absolut övertygad om att det i slutänden visar sig resultera i ett ödmjukt konstaterande
att vi saknar förmåga att se slutdestinationen.
Med hjälp av matematik har människan genom århundraden försökt beskriva de fenomen och egenskaper
vi tycker oss förnimma. Ingen förefaller dock dela min uppfattning att hänsyn även måste tas till medvetandets ”nivå”,
för att förstå matematikens begränsning.
När man tar del av mediernas beskrivningar av naturvetenskapliga fenomen och framsteg, får man intryck av att det
förekommer en överskattning av mänskliga förmågan, där man aningslöst gjort vetenskap och matematik till Gud.
Inom all vetenskap, inkl fysiken, används matematik, som ett ofta elegant redskap för att bättre hantera,
förklara och förstå komplicerade samband. Matematikens regelverk utgår dock från medvetandets nivå,
som bygger på erfarenheter av det vi, via våra sinnen, anser oss förnimma i det atomära perspektivet,
refererande till ”vårt reella rum”. Det går då ej att utesluta att medvetandets begränsningar även påverkat
utformningen av matematikens regelverk.
En i sammanhanget intressant frågeställning, som redan berörts men som tål att upprepas är, om det
”finns något utanför” det vi förnimmer, är det då rätt att, som vissa experter förefaller göra, oreserverat anta att
det innefattas och/eller beskrivs korrekt och fullständigt av matematikens regelverk ?
Matematik beskriver en NIVÅ, och nivåns egenskaper, men INGET där under !
Som exempel blir matematiska formler inkluderande en eller fler variabler som funktion av ett odefinierat tidsbegrepp,
här redskap med begränsningar, härrörande från vår verklighetsuppfattning med dess brister.
Begrundar man skälen till detta, inses att det utöver de reella referenser vi använder oss av, även ”förekommer”
imaginära referenser och då troligen även externa sådana.
/ Illusionen
Ett mycket bra och klarläggande inlägg som det är lätt att hänga med i och hålla med om, tack Illusionen.
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Anders skrev:Med ateister menar du då alltså människor som påstår sig VETA att något gud inte finns och att allt beror på slumpen? Måste nog säga, att Big Bang- teorierna känns lite skapelseberättelse. Vart kom den här energin ifrån?
Har kämpat lite med din nomenklatur under trådens lopp, jag gillade inte växelström och fält särskilt mycket på gymnasiet, mitt ickehumanistidka riktades mer mot data. Det är lite att läsa din tråd som att läsa Wittgensteins Tractatus. Ibland försvinner han in i logiska ekvationer som endast filosofiproffsen kan orka med. Men emellanåt så blir det högst intressant och då undrar man hur mycket man vågar förstå då man inte orkat igenom ekvationerna.
Det sista inlägget kändes intressant och läsbart, och som jag förstår dig, så är ungefär din point att naturvetenskapen och matematiken inte säger mer än de säger, något som jag tror de seriöst insyltade väl håller med om. Men de är jäkligt kraftfulla hjälpmedel. Men vetenskapen påstår sig inte hitta slutgitiga svar, mer paradigmer, som är ointressanta om de inte går att falsifiera. Allt är diskutabelt, även vetenskapen.
Du är lite luddig med bibelns underliggande budskap. Vad avser du här? Metafysik är ju då man försöker klura ut hur det egentligen förhåller sig med saker och ting. Och det är ju en väsentlig del av vetenskapen, både då man har hypoteser och då man drar slutsatser. Så att vetenskapen kanske jobbar i din riktning ändå?
Som du känner till är jag en gammal pensionerad båtbyggare och ingenjör, som är fascinerad av
naturvetenskap, och som nu ”kör mitt eget race” i brist på bra svar från experterna.
För mig är det därför uppmuntrande och trevligt att du läser det jag skriver.
Vill även tacka Zokrates för hans positiva kommentar, TACK !
Nu har jag nog lyckats irritera ateisterna (din definition överensstämmer med min) genom att klart deklarera
att jag har en tro, om än lite udda. Det udda har sin grund just i att metafysiken försett mig med de
verktyg som gör att jag bättre kan tolka bibelns underliggande budskap.
I mitt senaste inlägg har jag infört en komplettering om hur matematiken övergår från att vara ”absolut”
till att bli en typ av ”medelvärde” på den metafysiska nivån under. Det är där "slumpen" försvinner in i dimman.
Det är viktigt att förstå detta när man diskuterar bl a begreppet Gud. Personligen betraktar jag
därför Eulers formel/ekvation (som är viktig i sammanhanget, då den länkar verkligheten till metafysiken)
som en ”medlvärdesrelation”.
Matematik erbjuder alltså inte den slutgiltiga lösningen, så som många tycks tro.
https://www.youtube.com/watch?v=7MZ_K7EmDEw
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Det finns ingen slutgiltig lösning på annat än enkla, överblickbara problem. Lösningen på existentiella problem är att leva fullt och helt på alla plan.
Algotezza aka Algotezza
Vad utgör medvetandets referens?
Det finns egentligen bara två saker kvar i universum utanför upplevelsen.
Tidspilen (enkelriktad rörelse)
...och händelser
* Tidspilen driver allt (framåt) i en riktning (universums rörelse). Tid är alltså en fundamental sak för universum men inte i den termen som vi upplever tid genom vår tidsuppfattning.
* Händelser är det som styr alla "objekt" och hur de påverkas. Vi skulle nog kalla det för naturkrafter utifrån upplevandet men det är mer än bara naturkrafter eftersom vi också är inräknade och allt vi gör finns inräknat i dessa händelser.
För dessa två är de enda som fungerar helt oberoende av upplevelsen där allt annat är beroende av att någon upplever.
Tidsuppfattning hör till upplevelsen eftersom minnet är det som skapar en tidsuppfattning och en känsla av dåtid och framtid som egentligen inte existerar i universum självt. Samma sak med alla objekt och rummet i universum, dessa står upplevelsen för och universum har inget sådant i sig självt utanför upplevelsen.
I universum existerar bara objekt som händelser och dessa händelser är helt och hållet oberoende av upplevelsen vars uppgift istället är att skapa objekten och rummet.
Därför kan ett träd falla i skogen även om det inte existerar som ett objekt förrän någon upplever det och kan tilldela det alla dess egenskaper.
Anta att tidspilen stannar och att allt skulle stå still i universum, utom du. Då skulle det vara omöjligt att uppleva någonting eftersom då händelserna skulle försvinna från universum. Och utan händelserna skulle inte upplevelsen kunna skapa ett enda objekt eller ens rummet.
För att göra en liknelse?
Tänk dig universum som ett slags skript eller dataprogram där bara rådata för händelser och tidspilen existerar. Vad du får utan en upplevelse som kan skapa alla objekt och rummet är som Algotezza uttryckte det, ett perceptionellt intet. Med andra ord är universum inte mycket att hänga i julgranen utan upplevelsen. Spelar det någon roll om något händer om ingen kan uppleva det? För att universum ens skall existera krävs minst en betraktare som kan uppleva universum och skapa alla objekt i det inklusive rummet.
Tidspilen (enkelriktad rörelse)
...och händelser
* Tidspilen driver allt (framåt) i en riktning (universums rörelse). Tid är alltså en fundamental sak för universum men inte i den termen som vi upplever tid genom vår tidsuppfattning.
* Händelser är det som styr alla "objekt" och hur de påverkas. Vi skulle nog kalla det för naturkrafter utifrån upplevandet men det är mer än bara naturkrafter eftersom vi också är inräknade och allt vi gör finns inräknat i dessa händelser.
För dessa två är de enda som fungerar helt oberoende av upplevelsen där allt annat är beroende av att någon upplever.
Tidsuppfattning hör till upplevelsen eftersom minnet är det som skapar en tidsuppfattning och en känsla av dåtid och framtid som egentligen inte existerar i universum självt. Samma sak med alla objekt och rummet i universum, dessa står upplevelsen för och universum har inget sådant i sig självt utanför upplevelsen.
I universum existerar bara objekt som händelser och dessa händelser är helt och hållet oberoende av upplevelsen vars uppgift istället är att skapa objekten och rummet.
Därför kan ett träd falla i skogen även om det inte existerar som ett objekt förrän någon upplever det och kan tilldela det alla dess egenskaper.
Anta att tidspilen stannar och att allt skulle stå still i universum, utom du. Då skulle det vara omöjligt att uppleva någonting eftersom då händelserna skulle försvinna från universum. Och utan händelserna skulle inte upplevelsen kunna skapa ett enda objekt eller ens rummet.
För att göra en liknelse?
Tänk dig universum som ett slags skript eller dataprogram där bara rådata för händelser och tidspilen existerar. Vad du får utan en upplevelse som kan skapa alla objekt och rummet är som Algotezza uttryckte det, ett perceptionellt intet. Med andra ord är universum inte mycket att hänga i julgranen utan upplevelsen. Spelar det någon roll om något händer om ingen kan uppleva det? För att universum ens skall existera krävs minst en betraktare som kan uppleva universum och skapa alla objekt i det inklusive rummet.
Vad utgör medvetandets referens?
Tyvärr håller inte din tanke Antic, som jag mfl. tidigare har påpekat så är det inte vare sig vi
eller vårt medvetande som skapar universum, det finns där och det existerar med eller utan oss.
Att vi i vår tur kan uppleva och konstruera en verklighet är en effekt av att vi existerar,
det i sig är tillräckligt "fanatastiskt" men skall inte förväxlas med att upplevelsen föregår
universums essens.
eller vårt medvetande som skapar universum, det finns där och det existerar med eller utan oss.
Att vi i vår tur kan uppleva och konstruera en verklighet är en effekt av att vi existerar,
det i sig är tillräckligt "fanatastiskt" men skall inte förväxlas med att upplevelsen föregår
universums essens.
Vad utgör medvetandets referens?
Läste du verkligen mitt inlägg Zokrates? I så fall hade du nog inte skrivit så gissar jag.
(jag skriver faktiskt att universum existerar utan oss)
Jag skriver hur också.
(jag skriver faktiskt att universum existerar utan oss)
Jag skriver hur också.
Vad utgör medvetandets referens?
Jag läste det, kanske övertolkade jag dig, ber om ursäkt isåfall.
Idag kom en nyhet från ISS, de har hittat plankton utanpå sin lilla rymdstation, som lever!
Utan syre, i extrem kall miljö och med en stark solstrålning klarar både de och andra
mikroorganismer av att överleva i rymden dit de kommit via läckage i atmosfären
från jordens hav.
Idag kom en nyhet från ISS, de har hittat plankton utanpå sin lilla rymdstation, som lever!
Utan syre, i extrem kall miljö och med en stark solstrålning klarar både de och andra
mikroorganismer av att överleva i rymden dit de kommit via läckage i atmosfären
från jordens hav.
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Hej illusion, zokrates och alla andra.
Håller med zokrates bra inlägg. Matten är kanske mer precis med "din populärvetenskapliga" skrift är nog lättare att smälta(förvisso kanske den kan feltolkas något, den begripes kanske fragmentariskt och komplemmenterar oss läsares uppfattningar i rätt riktning). Rom byggdes ju inte på en dag. Jag märker senaste veckorna att jag får nya tankar och insikter. Tycker mig också ana att alla förändrat sig och förbättrat den egna "subjektiva uppfattningen".
Jag vet av erfarenhet att den annorlunda har mest att ge. När det gäller utveckling "filosofiskt" och gällande "förstå sig själv, människan". Det blir för mig mer och mer tydligt att alla är lika värda (exakt) och att det gäller även här(jag uppskattar alltså mer och mer de "oliktänkande" även i detta forum). Det kan delvis vara för att vi kommit djupare ned i "grunderna". Att insikten i sig får ett värde och att man då blir mottaglig för ska vi kalla det "obehagliga sanningar. När man bejakar och värdesätter den "rena kunskapen om naturen" och skönjer det goda i detta så kommer man (enligt mig) att förinta vissa vilkor av annorlunda slag än "förstå naturen". Enligt mig är det att befria tanken och möjliggöra nya insikter. Sådana villkor tror jag blockerar medvetandet att se värdet av tex ett "annorlunda väsen". Alla har sin av egenstruktur (helt eller delvis) orsakade verklighet och denna menar jag alltså är ABSOLUT sann. Jag önskar att vi fortsätter att bejaka denna subjektivitet. Trotts allt är det där våra liv utspelar sig(där finns lidande och glädje). Jag tycker mig också märka att man närmar sig en "gemensam verklighet" genom den subjektiva verkligheten. Det må vara så att världen upplevs olika en aning men samband/sekvenser/förnuftet kan förena det subjektiva(våra egna sanningar). Om en sekvens ser ut som röd(det ögat ser, det ni har bestämt ser "rött ut"), det som man ser som bil och kanske en sol ja en ordning/sekvens uppstår. Sekvensen i sig är oberoende av tex om någon "ser" svart, bil sol. Det är lokalisationen ordningen som är det viktiga och den "tycks" vara oberoende av "hur det ser ut" om man ser en röd triangel, följt av en röd fyrkant, och femhörning eller om de är svarta förändrar ju inte sekvensens essens.
Detta talar ju trotts allt för att det finns någon "objektiv" verklighet som kan förstås i essens vad gäller "förnuftet" även om "förnimmelsen" är olika och i sig är uttalat egenstrukturorsakade.
Vidare tror jag att genom detta kan man tolka andra bättre.
Sedan är menar jag de subjektiva universa, våra upplevelser faktist lika "viktiga" och man kommer begränsa sin egen utveckling och förståelse om man "utesluter"/"förnekar" andras. Man måste ge sin egen sanning för att få den Andres. Visst ska den egna sanningen vara mer värd (det är ju där egenvärdet finns) men då det gäller att förstå den egna verkligheten(som vi ju försöker här) så är andra verkligheter lika viktiga.
"Naturlagarna"/"sambanden"/"förnuftet" verkar finnas i alla "världar".
Ja ja. Angående inlägget. Jag anser ju att vi kan utveckla förnuftet i oändlighet och att även det är en sanning att det sker. Då detta alltid är sannt innebär det att existensen är evig på både art och individnivå. Detta "atribut(förnuftet ökar) är även alltid nödvändigt och har alltid verkat (oändlighet bakåt också). Naturlagarna(sekvenserna) innehåller inte "ingenting" som ordning eller svar utan "någonting". Förnuftet är alltså alltid existerande i evighet. Det är en egenskap/attribut som beskriver något av "alltet". Förnuftets kraft(hur mycket det förstår just nu, i en viss position) är positionsberoende dvs föränderligt, ökande. Detta är det konstanta och eviga, ordningen, sambandet.
När jag lämnade kroppen var tanken med. Om det nu är så att förnuftet omedelbart kan förstå genom essensen så behöver vi inte göra experiment "ha massa observationer, data" därmed inte "minnas" förändringar i kroppen(verkan av det vi ska förstå i kroppen vilket är ekvivalent på sätt och vis med "indata","registrering". Det eviga förnuftet förstår alltså omedelbart och utan erfarenhet och minne.
Instämmer i att någon yttersta mening/mål inte kan förstås. Dels är våra verkningar oändliga(vi "utför oändligt med sekvenser", dels ökar ju förnuftet hela tiden.
I vardagen tycker jag det är av värde att veta att allt är meningen. Dvs meningen är det som sker. Då kommer det uppstå en ordningssekvens så att insikter uppstår i en senare position än "upplevelsen". När man registrerar(och denna förmåga ökar) så vet man kanske avsikt och senare i sekvensen upplever man verkningar/registreringar och får så att säga facit. Det krävs övning men så småningom märker man vad som sker i naturen och kan koppla detta med något före i sekvensen. Sedan märker man att man att man gör annorlunda och uppnår "resultat" i sekvensen.
Vi (jag menar mig) vill ju "må bra", "känna det goda". Egenvärdet. Detta är prioriterat så att det finns med i sekvensen både genom nödvändighet (så att sekvensen alltid är logisk) men detta avnjutas också "medvetet" och det ska styra sekvenserna.(livet vore ju inte värt att leva utan belöning/uppnå något bättre.
När vi med förnuftet så att säga förstår när det goda kan förväntas kan vi märka och njuta av detta. Om vi tex bara märker onda känslor/egenvärde så kan det olyckliga uppstå att det goda går oss förbi. Det onda flyr vi från men vi kommer inte undan. Andra sekvenser uppstår som vi inte vill och vi KAN inte styra så att knappt någon belöning finns tillslut i livet.
Märker man denna tendens kan man veta att det är värt att vänta in det onda(känna det) och märka tanken (förnuftet) i senare position som leder oss in i bättre banor.
Slumpen finns inte i sekvenserna, utan de är som sagt alltid logiska. Livet skulle sakna mening utan egenvärdena och dessa måste alltid finnas i sekvenserna och ge värde innan sekvenserna sker. Skulle slumpen ingå finns inget definerat värde och orsak saknas och därmed kan den inte utspelas.
Vi är alltså glada för detta! Slumpen menar jag är en tanke som man flyr undan med.
Jag menar vi väljer det förnuftet förstår har högsta värde. Detta är då en konstant och kan inte påverkas av "vilja". Även detta ska vi vara glada för då vi skulle må sämre om orsaken var annan till vad vi gjorde. Sekvenser med högsta värde är endast de som existerar tror jag ( med avseende på helheten och alla ordningar vilka båda är oändliga. Då olika värden(data kan ingå samtidigt i olika sekvenser kan det vara svårt att påvisa. Betraktat isolerat så får det kanske inte högsta värde men annars skulle massa annat (som vi inte betraktar) dvs massa ont uppstå!
God natt sov gott
Håller med zokrates bra inlägg. Matten är kanske mer precis med "din populärvetenskapliga" skrift är nog lättare att smälta(förvisso kanske den kan feltolkas något, den begripes kanske fragmentariskt och komplemmenterar oss läsares uppfattningar i rätt riktning). Rom byggdes ju inte på en dag. Jag märker senaste veckorna att jag får nya tankar och insikter. Tycker mig också ana att alla förändrat sig och förbättrat den egna "subjektiva uppfattningen".
Jag vet av erfarenhet att den annorlunda har mest att ge. När det gäller utveckling "filosofiskt" och gällande "förstå sig själv, människan". Det blir för mig mer och mer tydligt att alla är lika värda (exakt) och att det gäller även här(jag uppskattar alltså mer och mer de "oliktänkande" även i detta forum). Det kan delvis vara för att vi kommit djupare ned i "grunderna". Att insikten i sig får ett värde och att man då blir mottaglig för ska vi kalla det "obehagliga sanningar. När man bejakar och värdesätter den "rena kunskapen om naturen" och skönjer det goda i detta så kommer man (enligt mig) att förinta vissa vilkor av annorlunda slag än "förstå naturen". Enligt mig är det att befria tanken och möjliggöra nya insikter. Sådana villkor tror jag blockerar medvetandet att se värdet av tex ett "annorlunda väsen". Alla har sin av egenstruktur (helt eller delvis) orsakade verklighet och denna menar jag alltså är ABSOLUT sann. Jag önskar att vi fortsätter att bejaka denna subjektivitet. Trotts allt är det där våra liv utspelar sig(där finns lidande och glädje). Jag tycker mig också märka att man närmar sig en "gemensam verklighet" genom den subjektiva verkligheten. Det må vara så att världen upplevs olika en aning men samband/sekvenser/förnuftet kan förena det subjektiva(våra egna sanningar). Om en sekvens ser ut som röd(det ögat ser, det ni har bestämt ser "rött ut"), det som man ser som bil och kanske en sol ja en ordning/sekvens uppstår. Sekvensen i sig är oberoende av tex om någon "ser" svart, bil sol. Det är lokalisationen ordningen som är det viktiga och den "tycks" vara oberoende av "hur det ser ut" om man ser en röd triangel, följt av en röd fyrkant, och femhörning eller om de är svarta förändrar ju inte sekvensens essens.
Detta talar ju trotts allt för att det finns någon "objektiv" verklighet som kan förstås i essens vad gäller "förnuftet" även om "förnimmelsen" är olika och i sig är uttalat egenstrukturorsakade.
Vidare tror jag att genom detta kan man tolka andra bättre.
Sedan är menar jag de subjektiva universa, våra upplevelser faktist lika "viktiga" och man kommer begränsa sin egen utveckling och förståelse om man "utesluter"/"förnekar" andras. Man måste ge sin egen sanning för att få den Andres. Visst ska den egna sanningen vara mer värd (det är ju där egenvärdet finns) men då det gäller att förstå den egna verkligheten(som vi ju försöker här) så är andra verkligheter lika viktiga.
"Naturlagarna"/"sambanden"/"förnuftet" verkar finnas i alla "världar".
Ja ja. Angående inlägget. Jag anser ju att vi kan utveckla förnuftet i oändlighet och att även det är en sanning att det sker. Då detta alltid är sannt innebär det att existensen är evig på både art och individnivå. Detta "atribut(förnuftet ökar) är även alltid nödvändigt och har alltid verkat (oändlighet bakåt också). Naturlagarna(sekvenserna) innehåller inte "ingenting" som ordning eller svar utan "någonting". Förnuftet är alltså alltid existerande i evighet. Det är en egenskap/attribut som beskriver något av "alltet". Förnuftets kraft(hur mycket det förstår just nu, i en viss position) är positionsberoende dvs föränderligt, ökande. Detta är det konstanta och eviga, ordningen, sambandet.
När jag lämnade kroppen var tanken med. Om det nu är så att förnuftet omedelbart kan förstå genom essensen så behöver vi inte göra experiment "ha massa observationer, data" därmed inte "minnas" förändringar i kroppen(verkan av det vi ska förstå i kroppen vilket är ekvivalent på sätt och vis med "indata","registrering". Det eviga förnuftet förstår alltså omedelbart och utan erfarenhet och minne.
Instämmer i att någon yttersta mening/mål inte kan förstås. Dels är våra verkningar oändliga(vi "utför oändligt med sekvenser", dels ökar ju förnuftet hela tiden.
I vardagen tycker jag det är av värde att veta att allt är meningen. Dvs meningen är det som sker. Då kommer det uppstå en ordningssekvens så att insikter uppstår i en senare position än "upplevelsen". När man registrerar(och denna förmåga ökar) så vet man kanske avsikt och senare i sekvensen upplever man verkningar/registreringar och får så att säga facit. Det krävs övning men så småningom märker man vad som sker i naturen och kan koppla detta med något före i sekvensen. Sedan märker man att man att man gör annorlunda och uppnår "resultat" i sekvensen.
Vi (jag menar mig) vill ju "må bra", "känna det goda". Egenvärdet. Detta är prioriterat så att det finns med i sekvensen både genom nödvändighet (så att sekvensen alltid är logisk) men detta avnjutas också "medvetet" och det ska styra sekvenserna.(livet vore ju inte värt att leva utan belöning/uppnå något bättre.
När vi med förnuftet så att säga förstår när det goda kan förväntas kan vi märka och njuta av detta. Om vi tex bara märker onda känslor/egenvärde så kan det olyckliga uppstå att det goda går oss förbi. Det onda flyr vi från men vi kommer inte undan. Andra sekvenser uppstår som vi inte vill och vi KAN inte styra så att knappt någon belöning finns tillslut i livet.
Märker man denna tendens kan man veta att det är värt att vänta in det onda(känna det) och märka tanken (förnuftet) i senare position som leder oss in i bättre banor.
Slumpen finns inte i sekvenserna, utan de är som sagt alltid logiska. Livet skulle sakna mening utan egenvärdena och dessa måste alltid finnas i sekvenserna och ge värde innan sekvenserna sker. Skulle slumpen ingå finns inget definerat värde och orsak saknas och därmed kan den inte utspelas.
Vi är alltså glada för detta! Slumpen menar jag är en tanke som man flyr undan med.
Jag menar vi väljer det förnuftet förstår har högsta värde. Detta är då en konstant och kan inte påverkas av "vilja". Även detta ska vi vara glada för då vi skulle må sämre om orsaken var annan till vad vi gjorde. Sekvenser med högsta värde är endast de som existerar tror jag ( med avseende på helheten och alla ordningar vilka båda är oändliga. Då olika värden(data kan ingå samtidigt i olika sekvenser kan det vara svårt att påvisa. Betraktat isolerat så får det kanske inte högsta värde men annars skulle massa annat (som vi inte betraktar) dvs massa ont uppstå!
God natt sov gott
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen skrev:Anders skrev:Med ateister menar du då alltså människor som påstår sig VETA att något gud inte finns och att allt beror på slumpen? Måste nog säga, att Big Bang- teorierna känns lite skapelseberättelse. Vart kom den här energin ifrån?
Har kämpat lite med din nomenklatur under trådens lopp, jag gillade inte växelström och fält särskilt mycket på gymnasiet, mitt ickehumanistidka riktades mer mot data. Det är lite att läsa din tråd som att läsa Wittgensteins Tractatus. Ibland försvinner han in i logiska ekvationer som endast filosofiproffsen kan orka med. Men emellanåt så blir det högst intressant och då undrar man hur mycket man vågar förstå då man inte orkat igenom ekvationerna.
Det sista inlägget kändes intressant och läsbart, och som jag förstår dig, så är ungefär din point att naturvetenskapen och matematiken inte säger mer än de säger, något som jag tror de seriöst insyltade väl håller med om. Men de är jäkligt kraftfulla hjälpmedel. Men vetenskapen påstår sig inte hitta slutgitiga svar, mer paradigmer, som är ointressanta om de inte går att falsifiera. Allt är diskutabelt, även vetenskapen.
Du är lite luddig med bibelns underliggande budskap. Vad avser du här? Metafysik är ju då man försöker klura ut hur det egentligen förhåller sig med saker och ting. Och det är ju en väsentlig del av vetenskapen, både då man har hypoteser och då man drar slutsatser. Så att vetenskapen kanske jobbar i din riktning ändå?
Som du känner till är jag en gammal pensionerad båtbyggare och ingenjör, som är fascinerad av
naturvetenskap, och som nu ”kör mitt eget race” i brist på bra svar från experterna.
För mig är det därför uppmuntrande och trevligt att du läser det jag skriver.
Vill även tacka Zokrates för hans positiva kommentar, TACK !
Nu har jag nog lyckats irritera ateisterna (din definition överensstämmer med min) genom att klart deklarera
att jag har en tro, om än lite udda. Det udda har sin grund just i att metafysiken försett mig med de
verktyg som gör att jag bättre kan tolka bibelns underliggande budskap.
I mitt senaste inlägg har jag infört en komplettering om hur matematiken övergår från att vara ”absolut”
till att bli en typ av ”medelvärde” på den metafysiska nivån under. Det är där "slumpen" försvinner in i dimman.
Det är viktigt att förstå detta när man diskuterar bl a begreppet Gud. Personligen betraktar jag
därför Eulers formel/ekvation (som är viktig i sammanhanget, då den länkar verkligheten till metafysiken)
som en ”medlvärdesrelation”.
Matematik erbjuder alltså inte den slutgiltiga lösningen, så som många tycks tro.
https://www.youtube.com/watch?v=7MZ_K7EmDEw
/ Illusionen
1. Utger sig matematiken och naturvetenskapen för annat än bara att lösa precis de problem som de just ju håller på med? Är det inte människor vid "sidan av" som anser att de har någon slags mer allenarådande ställning?
2. När du säger metafysik, menar du då det man med sin rationalitet försöker begripa av hur saker verkligen förhåller sig?
Algotezza skrev:Det finns ingen slutgiltig lösning på annat än enkla, överblickbara problem. Lösningen på existentiella problem är att leva fullt och helt på alla plan.
Hur vet du det?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster