Finns Gud?

[förstår mig själv]

Jag vet följande
-Gud finns för alla. Gud är alltid med dem och ingriper i deras liv och älskar dem.
-Gud upplever man genom förnuftet och när man genom sinnena förstår lagarna vet man vad Gud gör och ser Guds verk heltiden. När det rätta sker så är detta vad naturlagen säger och det måste vara Gud till orsak. Här kan man bevisa och veta märka känna och se Gud i verkligheten alltså. Det har exakt 0 att göra med tro för den som vet bevisat känner Gud, hör Gud, förnimmer Gud. Gud är verklig för denne. Lika verklig som allt annat den upplever. Står jag bredvid någon och tittar på en affär så är sannolikt affären lika verklig som upplevelse för mig som för den andre.
Därimot när det som upplevs är Gud så är det endast verkligt för de som förstår lagarna. De som inte förstår dem(lever efter dem) kommer inte se och uppleva Gud utan något annat.
Den som tror (känner alltså inte till lagarna så väl, och kan alltså inte leva efter dem)kommer inte uppleva och se Gud i verkligheten och med sina sinnen. Lever man efter lagarna så visar sig Gud i naturen men inte annars.
Man kan säga tror man på Gud så har man "rätt". Gud finns alltså. Men det kommer man inte märka tyvärr då Gud visar sig inte för denne utan Gud visar sig "som verkan" för den som förstår naturen/lagarna och därmed lever efter dem. Detta liv leder till(samband/naturlag) att Gud genom sinne och förnuft blir verklig. Guds verk blir vi medvetna om. Även om det fanns där ändå så skulle vi vara omedvetna om det.

[Strålöga]

Slutsattser måste inte kunna härledas i Filosofi. Man måste inte nå fram till ett konkret svar med bevis. Men man ska också kunna härleda till något som man själv känner är sant.,

Vad slags filosofi talar du om nu? Det du skriver gäller möjligen för en essäist, men knappast för en filosof som vill få det han skriver publicerat i en facktidskrift. Det måste bygga på något mer substantiellt än en känsla.

Varför är då Filosofin tolkad på en mängd olika sätt världen över. Beroende på vilka som läser den ? Filosofi är inte ren fakta. Men menad att reflektera över faktan och få sin egen sanning.,

[förstår mig själv]

Illusion.
Är det inte bra att se Gud och hanns ingripande i verkligheten till stor glädje och lycka och gott för någon i livet.
Anta att du tror att det finns något gott. Tex en bil. När du tror så vet du inte riktigt vad det är. Du ser den inte någon stanna, kan inte åka med den osv.
Om du vet att bilar finns för att du ser dem åker med dem osv.
Ja du vet att de som "tror" på att bilar finns har rätt.(Gud finns) men samtidigt kan den inte veta hur den ser ut eller vad den gör eller hur den kan göra dig gott (tex när du åker bil). Hur ser du på detta?
Om vi tar tex präster som tex brände häxor.(det är fel att bränna/döda). De tror tex på "du ska inte döda" de säger att man inte får se Gud då.
Varför GÖR de då något sådant på riktigt som leder till att de inte får uppleva Guds kärlek, uppenbarelse av Gud?
Jo det beror på TRON, de vet inte. De respekterar inte själva sin TRO utan sitt förnuft (som ju är klent) och förnuftet säger inte vad Gud är för dem. Dvs de vet inte att Gud finns. De har inte bevisat det. Därför följer de (vilket vi alla gör) förnuftet som ju inte bevisat Gud eller riktigheten av lagarna.
Tron kan leda till veta, men även "ateism"/"agnosism" som för mig kan leda till "bevis". Hade jag varit troende (från början) hade jag säkert fortfarande varit troende. Och brutit mot lagarna.

[Pilatus]

Vad slags filosofi talar du om nu? Det du skriver gäller möjligen för en essäist, men knappast för en filosof som vill få det han skriver publicerat i en facktidskrift. Det måste bygga på något mer substantiellt än en känsla.

Varför är då Filosofin tolkad på en mängd olika sätt världen över. Beroende på vilka som läser den ? Filosofi är inte ren fakta. Men menad att reflektera över faktan och få sin egen sanning.,

Nej, reflektera över livet kan man göra på sin veranda en vacker afton. Om du tittar på filosofiutbildningen i Sverige är ämnet filosofi inte alls så lösligt som du föreställer dig. Filosofi kan mycket väl handla om fakta. Det finns ingen "egen sanning" inom filosofin.

[förstår mig själv]

Vilket alternativ är att föredra? Här kanske det inte finns något objektivt svar?.ena alternativet kanske är bäst för någon, och något annat alternativ bäst för den andre.
-att veta att Gud existerar och uppleva Gud i verkligheten och det Gud gör för dig som är det bästa som någon kan ge och få. Gud låter dig göra vad du vill (dvs följer förnuftet) då du förstått lagarna och att du förstått dem för att du vill må så bra som möjligt och att när du testar dem( du har kunskap om dem som används i praktiken med avsikt främst för att må så bra som möjligt.
Dvs föredra att veta om Gud finns i verkligheten. Du vet inte innan vad/vem det är utan får acceptera det du upptäcker.
- eller att tro på GUD. Det har fördelen att du själv bestämmer hur Gud ska vara och vad det innebär för dig. Dock kommer det. Inte kunna upplevas av sig med sinnen och förnuft(dvs vara verkligt). Kanske tror man att när man dör eller någon gång i framtiden ska saker och ting ske bli verkligt. Dvs tro bygger på något overkligt(dvs inte på sådant som observerats i naturen) utan man kan välja och själv hitta på vad Gud är och vad det innebär i framtiden. Man vill bestämma(beordra) Gud utifrån det man upplever vara det bästa för sig själv (inte låta Gud styra och göra efter detta förnuft vad den vill åt dig).
Jag menar att man genom tron/fantasin inte accepterar Gud och dennes krafter på rätt sätt då. I praktiken är inte detta ofta att sätta sig över Gud. Inte kan man trolla i vardagen så att allt blir som man vill på detta sätt. Ofta märker man nog att ondska uppstår när man sätter sig över någon och anger vad den ska göra(som den själv inte ville/kunde förstå).
-att inte veta om Gud finns och inte tro heller(då argument inte upplevs som övertygande). Kanske vet man senare, kanske blir man troende senare men inte ännu.
-att tro/vilja att inte Gud finns(tanken vore motbjudande/ologisk) och vilja finna bevis och sådant i naturen som upplevs som argument mot? Dvs ateism?

[Zokrates]

Av trasiga människor får man trasiga svar, att pussla ihop spillrorna och omtolka det till något
begripligt eller ens vettigt kan vara svårt, men trots allt så gör jag ett försök.

fms, de flesta skulle nog önska att det fanns en gud, men väldigt få skulle önska sig en enväldig
diktator som led av en omåttlig lust att bli både dyrkad och fruktad. Varken bibeln eller koranens
dito ger oss något större hopp om en fridfull efterlevnad och vi gör bäst i att förstå att dessa gudar
är en mänsklig konstruktion skapad av makthungriga småjävlar som är allt annat än gudfruktiga
och nog är det som så att skulle deras bild av gud stämma så vore de själva de första att stå i kö
till helvetet så vilket alternativ föredrar du själv, en bibelkoraniskt konstruerad psykopatisk galen gud,
eller en god gud?

Att jag uttryckte ordet bibelkoraniskt är för att beteckna att det handlar om en Abrahamistisk gud,
allt sådant är skapat av inavlade fårskallar som levde i tält och utöver incesten hade problem med
både homosexualitet som djursex, att mörda småbarn däremot var inget problem då det initialt
ingick i den tidigare Baalkulten och fortlevde även efter omdaningen mot en gud. Detta var ju
trots allt folk som hade en herdekultur i botten och på den utvecklat en byteskultur för som så
många andra fårberoende människor så står de sig slätt med bara fårskallar som bara i sig kan
skänka dem livets nödtorft.

Med tiden tar handeln överhanden och med den kommer de i kontakt med åtskilliga folk och deras
läror men fortfarande behåller de både herdekulturen och för ofta en beduinliknande tillvaro vilket
sätter en stark prägel på deras gudsuppfattning och skapandet av sin gud där blodsoffer hela tiden
var ett centralt återkommande inslag, det där jävla inavlade skvätta blod överallt beteendet,
som trots allt även förekom bland en hel del andra religionsgrupper lite varstans, asar som offrade blot.

Man kan inte annat än att förakta dessa folk och deras religioner, det är humbug rakt av och det
är så uppenbart att det fanns ett prästerskap som gynnades mest av detta vid sidan om de styrande
vilka oftast var män, förbannat kåta sådana uppenbarligen tillika frossare av stora mått.
Att det fortfarande finns människor idag, 2000 år senare som vill tro på dessa sjuka hjärnors
fantasiverk är obegripligt, såvida de inte själva är just sjuka.

Jag önskar att vi förbjöd både kristendomen och islam tillsammans med judendomen, ingen av de
tre religionerna kan lära eller ge oss något gott som vi inte skulle kunna ta till oss på andra vägar,
tvärtom skapar dessa skitreligioner bara problem och det är inga små heller, hets, krig, våldtäkter,
tortyr, etc.

Man får ju för fan vara en massmördare för att uppskatta detta, eller en sexmissbrukare,
eller en sadist eller mest troligt, allt det på en och samma gång, så vad döljer det sig egentligen
för en slags inre vilja hos er som så gärna vill följa dessa vanarter till religion?

Jag säger följande, glöm alla "heliga" skrifter då de enbart är till för att förvilla samt förslava människan utöver
att gynna dess främsta förespråkare i form av bl.a prästerskap och eliten som gynnas av ofria människor.

Vill ni tro så gör det utifrån er själva i era hem helt oberoende av heliga tempel och religiösa byggnadsverk.

Tvinga aldrig på någon annan er tro, därmed inte sagt att ni inte kan berätta om, hur och varför ni tror.

Bilda inga församlingar, ingen plats är mer värd än någon annan när det gäller böner eller riter.

Låt barnen vara barn, låt dem själva ta ställning när de passerat barndomen, lär dem istället ansvar och
utveckla deras empati.

[mullback]

Så här står det i boken jag har framför mig:

Do Buddhists believe in God?

As the definition of the word "god" varies throughout the various religious traditions of the world, there is no straightforward answer to this question. Whereas the notion of a personal creator god is clearly incompatible with Buddhist teachings, some of the more abstract concepts of "god" may be reconciled with them to a certain degree.

Och visst är det väl så bland de många tänkarna i alla fall att frågan om Gud är ett lysande exempel på hur otydlig kommunikation kan vara. Frågan i sig pga av de olika definitionerna är så begränsad som också poängterats bra av många här. Frågan i sig kräver nästan en motfråga.
Men inte inte alls hävdar andra ty man kan ju kort uttrycka: för mig så tänker jag på den och den versionen och den tror jag verkligen inte på eller tror på etc.. Men då bortser ju man från alla andra definitioner som utlåtaren kanske inte vet något om och har då frågan fått ett schysst svar? Frågan är nästan för komplex men härligt laddad.

Summan av all kärlek
-Kay Pollak den svenska författaren och föreläsarens definition.

En balansskapande kraft som håller universum i jämvikt.
-Satans Bibel

Lång är nog listan av potentiellt förbiseende information man kanske skulle hållit med om.

[Zokrates]

Lång är nog listan av potentiellt förbiseende information man kanske skulle hållit med om.

Platons idévärld är en sådan, den NDU som jag hade när jag var barn är förmodligen en helt igenom överensstämmande
bild av just Platons idévärld och den man jag träffade där såg ut som direkt hämtad från den hellenistiska epoken
både vad gäller utseende, klädedräkt och tal, men om detta visste jag inget om just då.

[Illusionen]

Illusionen, att du väljer att kalla det du har en relation till för Gud gör naturligtvis diskussionen problematiskt eftersom det med stor sannolikhet inte är det fenomenet som avses när vi diskuterar den bibliska guden och/eller skaparen etc. Jag kan också tänka mig att kalla verklighetens rörelse, och ständiga pågående framåt för en slags kraft, men aktar mig för att förväxla det med begreppet Gud eftersom det är så starkt förknippat med det som beskrivs i Bibeln. För övrigt måste man få kunna kritisera religionen och troende utan att för den skull anses ha hybris, hybris är väl det omvända - att med säkerhet påstå att man vet att Gud existerar och ett det som står i Bibeln är sanningen.

Att placera Gud i en viss "fålla" är ett mänskligt påfund, som är i grunden fel.
För mig står Gud över samtliga religioner, av flera skäl.
Jag är alltså inte bokstavstrogen Bibeln, eller någon annan bok/lära, över huvud taget.
Det hindrar mig inte från att fascineras av Bibeln, och ta till mig det kristna budskap Bibeln förmedlar.
Bibelns budskap är som jag tidigare skrev, ett "rättesnöre" för hur livet bör levas och förvaltas.

Begreppet Gud har för mig formats av en insikt om att vår tillvaro har sin grund i något mäktigt överordnat
och bakomliggande, vars närvaro mänskligheten är oförmögen att förstå.
Redan detta, att begreppet Gud tolkas olika av olika människor, borde innebära att man inte tar något för givet.
Att som du, underförstått i efterhand begränsa det du hävdar till att gälla innehållet i Bibeln, borde du kanske,
mot ovanstående bakgrund, markera bättre, för att undvika missförstånd.

/ Illusionen

[Algotezza]

Om man kan bevisa eller inte bevisa Guds existens beror på hur man definierar Gud. Definierar alla troende Gud på samma sätt? Ordet Gud finns onekligen.

Gudsbilder och definitioner av Gud är en filosofisk fråga, likaså att granska gudsbevis. Är frågan om Gud finns eller ej en filosofisk fråga idag? Det är ingen fråga för teologi och religionsvetenskap. Det är en fråga för tron. Men jag uppskattar att frågan fortfarande kan trigga igång tänkande och argumentation. Det är poängen med diskussioner, att få igång det egna tänkandet. Man kan glömma att man ska kunna övertyga andra om de inte håller med. Vi rider våra käpphästar som Don Quijote och slåss mot väderkvarnar.

Gud kan inte definieras då bara Gud vet vem Gud är. Vi kan inte hans natur. För stort för oss., Men vi vet lite om Gud.,

Hur vet du det?

[mullback]

Om man kan bevisa eller inte bevisa Guds existens beror på hur man definierar Gud. Definierar alla troende Gud på samma sätt? Ordet Gud finns onekligen.

Gudsbilder och definitioner av Gud är en filosofisk fråga, likaså att granska gudsbevis. Är frågan om Gud finns eller ej en filosofisk fråga idag? Det är ingen fråga för teologi och religionsvetenskap. Det är en fråga för tron. Men jag uppskattar att frågan fortfarande kan trigga igång tänkande och argumentation. Det är poängen med diskussioner, att få igång det egna tänkandet. Man kan glömma att man ska kunna övertyga andra om de inte håller med. Vi rider våra käpphästar som Don Quijote och slåss mot väderkvarnar.

Gud kan inte definieras då bara Gud vet vem Gud är. Vi kan inte hans natur. För stort för oss., Men vi vet lite om Gud.,

Hur vet du det?

En definition så god som någon väl?
Eller är det bara vad man anser sig kunna veta som har betydelse?

[Algotezza]

Illusionen, att du väljer att kalla det du har en relation till för Gud gör naturligtvis diskussionen problematiskt eftersom det med stor sannolikhet inte är det fenomenet som avses när vi diskuterar den bibliska guden och/eller skaparen etc. Jag kan också tänka mig att kalla verklighetens rörelse, och ständiga pågående framåt för en slags kraft, men aktar mig för att förväxla det med begreppet Gud eftersom det är så starkt förknippat med det som beskrivs i Bibeln. För övrigt måste man få kunna kritisera religionen och troende utan att för den skull anses ha hybris, hybris är väl det omvända - att med säkerhet påstå att man vet att Gud existerar och ett det som står i Bibeln är sanningen.

Att placera Gud i en viss "fålla" är ett mänskligt påfund, som är i grunden fel.
För mig står Gud över samtliga religioner, av flera skäl.
Jag är alltså inte bokstavstrogen Bibeln, eller någon annan bok/lära, över huvud taget.
Det hindrar mig inte från att fascineras av Bibeln, och ta till mig det kristna budskap Bibeln förmedlar.
Bibelns budskap är som jag tidigare skrev, ett "rättesnöre" för hur livet bör levas och förvaltas.

Begreppet Gud har för mig formats av en insikt om att vår tillvaro har sin grund i något mäktigt överordnat
och bakomliggande, vars närvaro mänskligheten är oförmögen att förstå.
Redan detta, att begreppet Gud tolkas olika av olika människor, borde innebära att man inte tar något för givet.
Att som du, underförstått i efterhand begränsa det du hävdar till att gälla innehållet i Bibeln, borde du kanske,
mot ovanstående bakgrund, markera bättre, för att undvika missförstånd.

/ Illusionen

Hur vi än definierar Gud, innebär definitionen just en fålla, ett försöka att försöka "hantera" Gud eller snarare begreppet Gud. Sedan kan vi ju skapa en mer eller mindre snäv bild av Gud - och var och en skapar en Gudsbild som bäst passar en själv. Och som man kan inspireras av eller få tröst av, om man behöver det.

En intressant fråga är huruvida man haft upplevelser som man själv tolkar i riktning åt "upplevelser av det gudomliga" och vilken betydelse detta kan ha haft i ens liv. Även om man kan förklara sådana upplevelsers genes rent medicinskt, är genesen en sak men budskapet, det andliga innehållet något annat. Jfr med att veta allt om bokstävers form och utseende - kontra att kunna tolka fram det budskap de förmedlar.

[mullback]

Vad vet myror om oss?
Vad vet barnet innan hon lärt sig läsa?

[freddemalte]

Illusionen, att du väljer att kalla det du har en relation till för Gud gör naturligtvis diskussionen problematiskt eftersom det med stor sannolikhet inte är det fenomenet som avses när vi diskuterar den bibliska guden och/eller skaparen etc. Jag kan också tänka mig att kalla verklighetens rörelse, och ständiga pågående framåt för en slags kraft, men aktar mig för att förväxla det med begreppet Gud eftersom det är så starkt förknippat med det som beskrivs i Bibeln. För övrigt måste man få kunna kritisera religionen och troende utan att för den skull anses ha hybris, hybris är väl det omvända - att med säkerhet påstå att man vet att Gud existerar och ett det som står i Bibeln är sanningen.

Att placera Gud i en viss "fålla" är ett mänskligt påfund, som är i grunden fel.
För mig står Gud över samtliga religioner, av flera skäl.
Jag är alltså inte bokstavstrogen Bibeln, eller någon annan bok/lära, över huvud taget.
Det hindrar mig inte från att fascineras av Bibeln, och ta till mig det kristna budskap Bibeln förmedlar.
Bibelns budskap är som jag tidigare skrev, ett "rättesnöre" för hur livet bör levas och förvaltas.

Begreppet Gud har för mig formats av en insikt om att vår tillvaro har sin grund i något mäktigt överordnat
och bakomliggande, vars närvaro mänskligheten är oförmögen att förstå.
Redan detta, att begreppet Gud tolkas olika av olika människor, borde innebära att man inte tar något för givet.
Att som du, underförstått i efterhand begränsa det du hävdar till att gälla innehållet i Bibeln, borde du kanske,
mot ovanstående bakgrund, markera bättre, för att undvika missförstånd.

/ Illusionen

Absolut! Det skadar aldrig att vara tydlig! Men samtidigt är det ju så, att har man en diskussion om bilar, så förväntar man sig inte att en av skribenterna egentligen pratar om flygplan, utan det är på något sätt underförstått att man talar om just bilar. Eftersom ordet Gud tydligen inte kan definieras nöjer jag mig med att använda begreppet så som det används i Bibeln.

[Strålöga]

Vad slags filosofi talar du om nu? Det du skriver gäller möjligen för en essäist, men knappast för en filosof som vill få det han skriver publicerat i en facktidskrift. Det måste bygga på något mer substantiellt än en känsla.

Varför är då Filosofin tolkad på en mängd olika sätt världen över. Beroende på vilka som läser den ? Filosofi är inte ren fakta. Men menad att reflektera över faktan och få sin egen sanning.,

Nej, reflektera över livet kan man göra på sin veranda en vacker afton. Om du tittar på filosofiutbildningen i Sverige är ämnet filosofi inte alls så lösligt som du föreställer dig. Filosofi kan mycket väl handla om fakta. Det finns ingen "egen sanning" inom filosofin.

Ja det kan handla om fakta. Samtidigt kan man filosofera över något och då Filosofera ur mer än ett synsätt. Då kan det bli mer än ett svar på samma fråga.,