Finns Gud?

[förstår mig själv]

Finns det en massa universa där konstanter m.m. inte kan ligga till grund för liv och medvetande i vår mening? Skräpuniversa - där Gud/naturen prövat sig fram?

Skulle tro att det inte finns. Skulle nog inte kunna benämnas "universa" i så fall. Tanken har även slagit mig. Tex om universum utgår från mig själv, alltså mitt universum utgår från mig och ditt från dig. I så fall finns det inte något gemensamt universum. Enligt mig talar Einsteins speciella relativitetsteori för detta, eller psolipsismen. När det gäller ESR så har vi alla en "egentid" och någon samtidighet gemensamt skulle i så fall inte kunna existera. Det som skedde skulle kunna ske flera gånger och det finns oändligt med tex FMS eller algotessa men det är vi inte medvetna om själva...
Jag tror ändå att man kan svara ganska säkert på att sådant som att allt sker slumpmässigt (eller med slumpfaktor inblandad) och vi "råkar" vara ett av dessa oändliga "prov av naturen" som existerar. Tror att slumpen inte kan existera tror att alla "värden/konstanter" är eviga konstanter existerande med nödvändighet i "alla tänkbara universa".
Om vi tänker så att oavsett hur många "prov/experimentuniversa det finns" så kan vi betrakta alla under begreppet "alltet, universum". Då konstanterna existerar måste de existera överallt. (naturlagarna måste gälla oavsett var man är i "oändligheten")...
Men känner mig inte helt säker, övertygad ändå.. dock just detta att det finns inte något skäl att anta att dessa "ofullkomliga, provuniversa existerar",, Antagandet denna idee teori uppstår så att säga mest för att det är en möjlighet OM slump rådde... vi har ju menar jag inte någon anledning att tro detta utan det vi förstår baseras ju på determinism/kausalitet... När teorierna uppstår om "annorlunda universum" så tror jag som sag att det är ett sätt att "fly undan".. Men som jag skrivit ovan kan kanske ESR leda till detta...
När jag tex ser en "flaska" eller en "kompis Thomas" eller en "färg" så verkar vi vara överens (de flesta) om att det vi "förnimmer" är beroende i alla fall av "betraktarens egenstruktur" kanske även av ett "yttre objektivt universa gemensamt"... (vilket jag alltså är tveksam till)...
Men som sagt när jag ser "grönt" så är det likväl fullständigt sannt och verkligt i sin subjektivitet... Alltså olika upplevelser existerar vilka alla måste vara sanna... Alla har så att säga sin egen sanning... Enligt huvudteorin (alltså uppstår förenligt genom) så defineras det sanna av det subjektiva... (det mår vi ju bäst av).. rent medicinskt så reagerar vi neurologiskt på vår egen subjektiva verklighet, vi lever så att säga i denna... Det är så att säga antaget genom vårat sätt att reagera (vilket man kan bekräfta genom observation) inför något "yttre att våra sinnen stämmer... Hur ofta tvivlar du tex på att det du ser är sannt... Hela kroppen/strukturen reagerar ju som om det vore absolut sannt....(och om vi tänker efter så vet vi att vi alltid eller nästan alltid hade "rätt" eller om inte så är det ändå möjligt att sinnena registrerade det sanna.. Dvs det ytterst troligt samtidigt som det inte går att motbevisa....
Då om vi kan anta att det existerar massa (oändligt) med "subjektiva" sanningar så kan man säga att det är flera "universum".... Dock verkar ju förnuftet vara samma och kan då förena dem till en enhet...
får tänka vidare på detta, interessant...Lite småflummigt blev det tyvärr:)

[Pilatus]

1. Den första orsaken är väl den singularitet som fanns bortom Big bang och som denna emanerade ur.

2. Huruvida det blir absurt eller ej med en Gud som skapat allt eller ej, beror ju på hur vi definierar denna Gud, vilka förmågor vi tänker oss att Gud har.

1.) Visst, men hur det än startade, låt säga med Big Bang, (singularitet) så talar man inte om att dessa är beroende av en föregående orsak. Många protesterar då med att allt har en orsak. Men i intet, (varur singulariteten, Big Bang uppstår), finns ingenting som kan vara orsak.

2.) I så fall ändrar vi ständigt på vad Gud är genom att manipulera definitionen. Från en liten gud i öknen för en liten kringflackande folkgrupp, över till grekiska filosofers uppfattning, till Luther, till alltings skapare (miljarder planetbefolkningars skapare). Vad blir nästa steg? Multiversums skapare? Det känns en smula opersonligt med en sådan gud. Ständigt på tjänsteresa, kanske därför frånvaron av en gud är så uppenbar numera. Förr fanns han ju i någon gestalt som förde samtal med sitt folks ledare, en gud som i högsta grad var närvarande och deltagande.

En annan fråga är ju vilken förklaringskraft antagandet att Gud finns har. Får vi en djupare förståelse av universum då? Det beror på vem du frågar och vilka metafysiska grundpremisser man har som förutsättning för sitt tänkande i dessa och andra filosofiska frågor. Dessa grundpremisser är inte alltid så lätta att bli medveten om och kunna verbalisera. Mycket är underförstått. Olika människor har olika metafysiska axiom. Har vi ett tillräckligt utvecklat metaspråk för att kunna beskriva och tala om detta?

De flesta filosofer och teologer nöjer sig med att postulera in Gud i sin världsbild. Ytterst få satser kan beläggas. Värdet ligger i gemenskapen, i riterna, i den kultur som religionerna skapat.

[Jörgen]

En alldeles egen tanke, skrämmande kanske för bokstavstrogna kristna män...

Om Maria kunde föda Jesus utan samlag,
för att gud i sin allmakt kunde göra henne havande,
så kan gud göra även så med alla andra kvinnor i alla tider,
och då behövs det alltså inga män.

Existensen av män bevisar därmed att gud inte finns, och kanske även att Maria var en lögnaktig sköka.


Begrunda.

[Anne]

Nu snurrade du allt till det, Jörgen. Begrunda vad du sa nu.

[Algotezza]

1. Den första orsaken är väl den singularitet som fanns bortom Big bang och som denna emanerade ur.

2. Huruvida det blir absurt eller ej med en Gud som skapat allt eller ej, beror ju på hur vi definierar denna Gud, vilka förmågor vi tänker oss att Gud har.

1.) Visst, men hur det än startade, låt säga med Big Bang, (singularitet) så talar man inte om att dessa är beroende av en föregående orsak. Många protesterar då med att allt har en orsak. Men i intet, (varur singulariteten, Big Bang uppstår), finns ingenting som kan vara orsak.

Ja, en orsakslös orsak har ju ingen orsak - eller kan man säga: har ingenting till orsak.

2.) I så fall ändrar vi ständigt på vad Gud är genom att manipulera definitionen. Från en liten gud i öknen för en liten kringflackande folkgrupp, över till grekiska filosofers uppfattning, till Luther, till alltings skapare (miljarder planetbefolkningars skapare). Vad blir nästa steg? Multiversums skapare? Det känns en smula opersonligt med en sådan gud. Ständigt på tjänsteresa, kanske därför frånvaron av en gud är så uppenbar numera. Förr fanns han ju i någon gestalt som förde samtal med sitt folks ledare, en gud som i högsta grad var närvarande och deltagande.

Varför skulle inte Gudsbegreppet kunna utvecklas och förändras när många andra begrepp gör det.

En annan fråga är ju vilken förklaringskraft antagandet att Gud finns har. Får vi en djupare förståelse av universum då? Det beror på vem du frågar och vilka metafysiska grundpremisser man har som förutsättning för sitt tänkande i dessa och andra filosofiska frågor. Dessa grundpremisser är inte alltid så lätta att bli medveten om och kunna verbalisera. Mycket är underförstått. Olika människor har olika metafysiska axiom. Har vi ett tillräckligt utvecklat metaspråk för att kunna beskriva och tala om detta?

De flesta filosofer och teologer nöjer sig med att postulera in Gud i sin världsbild. Ytterst få satser kan beläggas. Värdet ligger i gemenskapen, i riterna, i den kultur som religionerna skapat.

En viss gudsbild kan granskas logiskt och filosofiskt, vilket Dawkins gjort, men det du nämner ovan är till stor del utanför filosofins domäner. Något för religionsvetenskapen att ägna sig åt.

Oavsett om vi är ateister eller teister går det i princip inte att verifiera metafysiska grundantaganden eller axiom. Hur verifierar man att grunden för allt är mer eller mindre död och medvetslös materia?

[Pilatus]

2.) I så fall ändrar vi ständigt på vad Gud är genom att manipulera definitionen.

Varför skulle inte Gudsbegreppet kunna utvecklas och förändras när många andra begrepp gör det.

Som jag ser det finns det ett antal mycket olikartade beskrivningar av Gud. De har uppkommit som en följd av att nya tankeströmningar trängt in i religionen. Mot detta står citat som: "Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt." 1 Kor 12:6 Och Svenska kyrkan, Carl Eric Svensäter: "Gud är evig och oföränderlig"

De flesta filosofer och teologer nöjer sig med att postulera in Gud i sin världsbild.

En viss gudsbild kan granskas logiskt och filosofiskt, vilket Dawkins gjort, [...]

Har han något starkt argument?

Hur verifierar man att grunden för allt är mer eller mindre död och medvetslös materia?

Genom att vederlägga alla former av animism. Man kan givetvis påstå att tingen är besjälade och att de ibland jävlas med oss då vi är litet morgontrötta och råkar sparka till köksstolen med vår nakna fot.

[Strålöga]

Sen har vi filosofin angående Guds natur egenskaper och intelligens där vi inte ens genom Filosofi kan spekulera om det då det överstiger vårt förstånd.,

[Algotezza]

2.) I så fall ändrar vi ständigt på vad Gud är genom att manipulera definitionen.

Varför skulle inte Gudsbegreppet kunna utvecklas och förändras när många andra begrepp gör det.

Som jag ser det finns det ett antal mycket olikartade beskrivningar av Gud. De har uppkommit som en följd av att nya tankeströmningar trängt in i religionen. Mot detta står citat som: "Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt." 1 Kor 12:6 Och Svenska kyrkan, Carl Eric Svensäter: "Gud är evig och oföränderlig"

Det är sin sak att Gud i sig, om hen finns, kan vara oföränderlig men bilden av hen kan förändras, utvecklas. Verkligheten är alltid något annat än bilden därav, förutsatt att Gud finns. Men i den mån man sätter likhetstecken mellan Gud och den egna favoritbilden av hen, är det förstås viktigt för en att mena att alla andra gudsbilder är fel. För att komma runt problemet brukar man säga att Gud är omöjlig att förstå, att hen alltid är större än vi tror etc. Detta för att göra utsagan om Guds existens så oprövbar som möjligt.

De flesta filosofer och teologer nöjer sig med att postulera in Gud i sin världsbild.

En viss gudsbild kan granskas logiskt och filosofiskt, vilket Dawkins gjort, [...]

Har han något starkt argument?

Den kristna gudsbilden är logiskt inkoherent, menar han, och därför kan ett väsen som tillskrivs sådana egenskaper inte existera. Illusionen om Gud är intressant och givande läsning. Han har inget emot en panteistisk världsbild, men varför då öht använda ordet Gud, som ju är rätt infekterat i många sammanhang, belastat och laddat, när vi har ordet kosmos? Dawkins menar också att hans syn inte utesluter glädje över naturen och att känna lycka över att finans till, förundras över kosmos och livet.

Hur verifierar man att grunden för allt är mer eller mindre död och medvetslös materia?

Genom att vederlägga alla former av animism. Man kan givetvis påstå att tingen är besjälade och att de ibland jävlas med oss då vi är litet morgontrötta och råkar sparka till köksstolen med vår nakna fot.

Är det enda sättet? Hur verifierar man att materien är död och medvetslös? Hur verifierar man att medvetandet/jaget emanerar ur processerna i ett tillräckligt komplext fysiskt-materiellt system?

[Algotezza]

Sen har vi filosofin angående Guds natur egenskaper och intelligens där vi inte ens genom Filosofi kan spekulera om det då det överstiger vårt förstånd.,

Hur vet du det?

[Anders]

Sen har vi filosofin angående Guds natur egenskaper och intelligens där vi inte ens genom Filosofi kan spekulera om det då det överstiger vårt förstånd.,

Hur vet du det?

Åtminstone : Om Gud nu skulle råka finnas vore det bedrövligt om inte Guds egenskaper och intelligens översteg vad våra hjärnor kunde producera. Då hamnar åtminstone jag i helvetet.

[Strålöga]

Sen har vi filosofin angående Guds natur egenskaper och intelligens där vi inte ens genom Filosofi kan spekulera om det då det överstiger vårt förstånd.,

Hur vet du det?

njaa.... Jag kan inte konstruera en hjärna. Eller en stjärnhop.,

[Strålöga]

Sen har vi filosofin angående Guds natur egenskaper och intelligens där vi inte ens genom Filosofi kan spekulera om det då det överstiger vårt förstånd.,

Hur vet du det?

Åtminstone : Om Gud nu skulle råka finnas vore det bedrövligt om inte Guds egenskaper och intelligens översteg vad våra hjärnor kunde producera. Då hamnar åtminstone jag i helvetet.

Varför skulle du hamna i Helvetet. Enligt många är helvetet symbolik.,

[Pilatus]

Varför skulle du hamna i Helvetet. Enligt många är helvetet symbolik.,

Talar inte Matteus om himlen som lön för de goda och evigt straff för de onda? Matt 25:46

Då kanske inte heller Messias behöver återkomma på den yttersta dagen? S:t Per behöver bara öppna pärleporten, förlåta alla och släppa in hela högen i himlen?

[Antic]

Evigt straff = Evig död

Dvs när man dör den definitiva andra döden, när Gud dräper ens själ.

I Bibeln dör man inte permanent förrän Gud dräper ens själ. Fungerar ungefär som att kasta en fil i papperskorgen i Windows. Även om den är kastad i papperskorgen kan du återställa filen. Töm papperskorgen och filen är permanent borta utan möjlighet att återställa den.

"Frukta inte människor, de kan inte döda er, frukta istället den som kan dräpa din själ"

"ja, förrän silversnöret ryckes bort
och den gyllene skålen slås sönder,
och förrän ämbaret vid källan krossas
och hjulet slås sönder och faller i brunnen
7. och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit,
och anden vänder åter till Gud, som har givit den."

Dvs så länge "anden" finns kvar så kan Gud återställa dig till liv igen, vilket också kommer att göras när alla skall väckas upp ur sina gravar och stå till doms. Sen kommer vissa av oss att få sin själ (ande) dräpt och blir omöjliga att återställa till liv igen. Det är ett evigt permanent straff och har ingenting med ett brinnande helvete att göra.

[Strålöga]

Varför skulle du hamna i Helvetet. Enligt många är helvetet symbolik.,

Talar inte Matteus om himlen som lön för de goda och evigt straff för de onda? Matt 25:46

Då kanske inte heller Messias behöver återkomma på den yttersta dagen? S:t Per behöver bara öppna pärleporten, förlåta alla och släppa in hela högen i himlen?

Som Antic menar. Döden är ett evigt straff.. Jehovas Vittnens syn på saken http://wol.jw.org/sv/wol/d/r14/lp-z/200 ... etet&p=par