Vad utgör medvetandets referens?

Moderator: Moderatorgruppen

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 24 aug 2014 13:11

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Har du inte läst mina exempel? Om du tex gör något gott i naturen (tex hjälper någon på ett gott sätt) så kommer det ske något gott för dig som du upplever med dina sinnen i naturen...

Hur skall det förstås av alla dem som råkar illa ut? Världen i dag är onekligen fylld av människor som gjort så gott de kunnat, efter hela sin förmåga, men likväl är på flykt undan sjukdomar, svält, våldtäkter och beväpnade galningar.
förstår mig själv skrev:detta är naturvetenskap...

Bara enligt din egen definition! Som omväxling kan du ju ta fram din gamla lärobok och se efter vad som avses med naturvetenskap.

Det är självklart svårare för de som drabbas av ondska men trotts allt borde det vara glädjande att kunna förändra situationen till det bättre. Först bör man inse att det som skett tidigare som var ont inte borde vara ont och ge lidande i nuet. Sedan så får man försöka finna en förklaring till det onda och då har man lärt sig något om "naturen" och människor. När detta sker så har man olika kunskaper som man kan använda för att göra det egna livet bättre... Det är inte lätt naturligtvis men jag menar att det är möjligt..
Hur kan du tycka att detta "behandlingsförslag" är något ont för den lidande om det är en kunskap/behandling? Ska jag tex som läkare låta en patient lida och dö för att den "inte vill" ha den behandling jag förstår och har använt som leder till lindring/bot.. Ska jag göra något annat med patienten istället?
gäller som sagt att sälja in det bra och genom de "öppna dörrar" den enskilde har.. Det som låter fel/olustigt/obehagligt för den ene kanske inte låter så för den andre.. Vill man ha hjälp med lidande men vill man inte detta så är det förståss inte rätt att finna det bästa motmedlet. då kan man sluta sig naturligtvis med rätta.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 24 aug 2014 14:10

förstår mig själv skrev:Det är självklart svårare för de som drabbas av ondska men trotts allt borde det vara glädjande att kunna förändra situationen till det bättre. Först bör man inse att det som skett tidigare som var ont inte borde vara ont och ge lidande i nuet.

Det du skriver påminner en del om den optimism som filosofen Pangloss talar sig varm för i Voltaires roman Candide.
Till sist säger dock en prövad Candide: "Det är väl talat, men låt oss nu odla vår trädgård"
Moderator

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 24 aug 2014 14:29

REFERENS-KONVERTERING

I tidigare inlägg har jag beskrivit hur förnimmelsen är ”PERSPEKTIV-GRÄNS-ÖVERSKRIDANDE”. Vad som krävs för
detta är dock inte närmare angivet, vilket är orsaken till att jag skriver detta förtydligande inlägg.
Det som beskrivs i det följande går att realisera i olika varianter, så se detta inlägg som ett av flera tänkbara exempel.

Som ni minns från mina tidigare inlägg, kännetecknas det,
atomära perspektivet, AP, av INDIVIDUELLA REFERENSER, (AP = vår verklighet)
universella perspektivet, UP, av ÖMSESIDIGA REFERENSER. (= ”frisvävande”)

REFERENS-DIFFERENSEN mellan perspektivtyperna, är av komplex typ.
Behovet av G är en följd av referens-differensen.
Balanskriteriet, ∆Ø, är en atomär modell för sidställningen.

Det universella perspektivets ömsesidiga referenser medför att vi kan tillämpa växelverkan, vxv.
Som första steg inför vxv, måste allt som kommunicerar NORMERAS.
Det innebär att vi atomärt gör allt som ingår i kommunikationen/växelverkan LIKVÄRDIGT.
Det universella perspektivet, UP, saknar vi dock möjlighet att förnimma, p g a att det atomärt är balanserat.

För vårt medvetandes ”existens” krävs att det balanserade universella perspektivet omformas
(= transformeras) till ett ”sidställt” atomärt perspektiv, med individuella referenser.
Denna perspektiv-omformning har jag valt att benämna REFERENS-KONVERTERING.
Konverteringen sker atomärt via hjärnans och sinnenas organisation, och referenser.
Referenskonverteringen ombesörjer referens-differens-omvandlingen från UP till AP.
Den sannolikt enklaste och renaste principen för detta baseras på olika konstellationer av RESONANS.
Förnimmelsen och dess egenskaper ger vår verklighet, med dess TID och RUM, och är en konsekvens av referenskonverteringen.

Vår verklighet är således en, p g a REFERENS-KONVERTERINGEN, transformerad ILLUSION.
Bakom illusionen döljer sig vårt tidlösa universella ursprung.
En fascinerande tanke och vision, och något för ateisterna att bita i ! :)

https://www.youtube.com/watch?v=df-eLzao63I

/ Illusionen

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 24 aug 2014 15:40

Illusionen skrev:REFERENS-KONVERTERING

I tidigare inlägg har jag beskrivit hur förnimmelsen är ”PERSPEKTIV-GRÄNS-ÖVERSKRIDANDE”. Vad som krävs för
detta är dock inte närmare angivet, vilket är orsaken till att jag skriver detta förtydligande inlägg.
Det som beskrivs i det följande går att realisera i olika varianter, så se detta inlägg som ett av flera tänkbara exempel.

Som ni minns från mina tidigare inlägg, kännetecknas det,
atomära perspektivet, AP, av INDIVIDUELLA REFERENSER, (AP = vår verklighet)
universella perspektivet, UP, av ÖMSESIDIGA REFERENSER. (= ”frisvävande”)

REFERENS-DIFFERENSEN mellan perspektivtyperna, är av komplex typ.
Behovet av G är en följd av referens-differensen.
Balanskriteriet, ∆Ø, är en atomär modell för sidställningen.

Det universella perspektivets ömsesidiga referenser medför att vi kan tillämpa växelverkan, vxv.
Som första steg inför vxv, måste allt som kommunicerar NORMERAS.
Det innebär att vi atomärt gör allt som ingår i kommunikationen/växelverkan LIKVÄRDIGT.
Det universella perspektivet, UP, saknar vi dock möjlighet att förnimma, p g a att det atomärt är balanserat.

För vårt medvetandes ”existens” krävs att det balanserade universella perspektivet omformas
(= transformeras) till ett ”sidställt” atomärt perspektiv, med individuella referenser.
Denna perspektiv-omformning har jag valt att benämna REFERENS-KONVERTERING.
Konverteringen sker atomärt via hjärnans och sinnenas organisation, och referenser.
Referenskonverteringen ombesörjer referens-differens-omvandlingen från UP till AP.
Den sannolikt enklaste och renaste principen för detta baseras på olika konstellationer av RESONANS.
Förnimmelsen och dess egenskaper ger vår verklighet, med dess TID och RUM, och är en konsekvens av referenskonverteringen.

Vår verklighet är således en, p g a REFERENS-KONVERTERINGEN, transformerad ILLUSION.
Bakom illusionen döljer sig vårt tidlösa universella ursprung.
En fascinerande tanke och vision, och något för ateisterna att bita i ! :)

https://www.youtube.com/watch?v=df-eLzao63I

/ Illusionen

Interessant..
Alla har sin egen sanning. Om jag säger till dig och pekar på ett föremål och säger "du anser, upplever detta vara grönt och du anser att detta är en gräsklippare" . Detta påstående som jag säger till dig, det har du facit på. Det är en absolut sanning. Detta är "din egen sanning"...
Denna egna sanning det är där allt utspelar sig i livet. Där finns värdet och alla sinnesupplevelser(känslor, ljud, rummet) och tankar.. Dvs din tanke är sann för dig som existerande tanke.
Detta måste man utgå ifrån, dessa 100% sanningar. Det är ju från dem olika teorier om atomer, bakomliggande värld ska uppstå ur. förvisso är det möjligt att ordningen kan vara först ur det bakomliggande som sedan blir atomärt som sedan blir till G. Förstår du vad jag menar.
Anta att det subjektiva har en orsak/ursprung. Det subjektiva (den egna sanningen) är det man använder för att komma till detta ursprung/"G" eller vad man nu vill kalla det för. Dock är den egna sanningen den "eviga sanningen" och teorier om bakomliggande strukturer är sannolikt relativa.
Kan du hålla med?

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 24 aug 2014 15:54

förstår mig själv skrev:
Illusionen skrev:REFERENS-KONVERTERING


/ Illusionen

Interessant..
Alla har sin egen sanning. Om jag säger till dig och pekar på ett föremål och säger "du anser, upplever detta vara grönt och du anser att detta är en gräsklippare" . Detta påstående som jag säger till dig, det har du facit på. Det är en absolut sanning. Detta är "din egen sanning"...
Denna egna sanning det är där allt utspelar sig i livet. Där finns värdet och alla sinnesupplevelser(känslor, ljud, rummet) och tankar.. Dvs din tanke är sann för dig som existerande tanke.
Detta måste man utgå ifrån, dessa 100% sanningar. Det är ju från dem olika teorier om atomer, bakomliggande värld ska uppstå ur. förvisso är det möjligt att ordningen kan vara först ur det bakomliggande som sedan blir atomärt som sedan blir till G. Förstår du vad jag menar.
Anta att det subjektiva har en orsak/ursprung. Det subjektiva (den egna sanningen) är det man använder för att komma till detta ursprung/"G" eller vad man nu vill kalla det för. Dock är den egna sanningen den "eviga sanningen" och teorier om bakomliggande strukturer är sannolikt relativa.
Kan du hålla med?


Lika visst som Pilatus standardmodell är sann, lika sann är vår verklighet.
Du har dock missat poängen med att detta gäller på den nivå vår verklighet hör hemma.
Det jag beskriver är en abstrakt fältnivå under/bortom vår reella verklighet.

När du utgår från dina 100% sanningar, hur förklarar du då med din teori,
Tid ?
Rum ?
Relativitet ?
De abstrakta elektromagnetiska fälten ?
Matematikens imaginära tal ?

Vill du fortsätta diskussionen med mig bör du först besvara dessa frågor efter bästa förmåga.

https://www.youtube.com/watch?v=HMjQygwPI1c

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 24 aug 2014 15:55

förstår mig själv skrev:Det subjektiva (den egna sanningen) är det man använder för att komma till detta ursprung/"G" eller vad man nu vill kalla det för.

Hur kan ett motsatspar, det subjektiva och "den egna sanningen" samtidigt vara logiskt sanna? Kanske menar med subjektivt att det är intrasubjektivt och motsvarar din egen sanning?
Moderator

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 24 aug 2014 21:38

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Det subjektiva (den egna sanningen) är det man använder för att komma till detta ursprung/"G" eller vad man nu vill kalla det för.

Hur kan ett motsatspar, det subjektiva och "den egna sanningen" samtidigt vara logiskt sanna? Kanske menar med subjektivt att det är intrasubjektivt och motsvarar din egen sanning?

Hej våran "växelverkan" det faktum att frågor ställs innebär att den som frågar är orsak till tankar och det som sedan följer ur dessa. Då undrar jag. Du ställer många frågor det är ju bra på sätt och vis. Bra att se att teorin håller! Att någon läser och tolkar är ju även detta trevligt.
Tycker du normalt sett att du får de svar du önskar?
Leder dessa till att du förstår bättre det konstiga/flummiga eller är svaren en "kritik mot din uppfattning?".
Jag vill inte kritisera din "standardmodell" har ingen avsikt eller önskan att standardmodellen är fel eller ska överges utan att det ska i så Falk inte märkas utan om man förstår något "bättre" försvinner standardmodellen automatiskt utan direkt orsak(orsaken hade inte med standardmodellens relativa "mindre bra"/svaghet att göra) utan den slutar användas och ersättes med med en bättre. Då förintas ondska.
Det går inte att reagera på det onda och angripa det då blir det värre.
Genom att göra något oberoende av detta onda som är gott i sig självt så kan andra bli interesserade och börja ta in med sina sinnen och förstå det nya. Orsaken är den energi och kraft detta nya och goda för med sig.
Detta förblir ju dolt- h initialt då man fokuserar på att standardmodellen och det goda som uppstår ur den försvinner. Så är det alltså inte men vi är vana vid att tänka så

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 24 aug 2014 23:40

förstår mig själv skrev:
Pilatus skrev:Hur kan ett motsatspar, det subjektiva och "den egna sanningen" samtidigt vara logiskt sanna? Kanske menar med subjektivt att det är intrasubjektivt och motsvarar din egen sanning?

Du ställer många frågor det är ju bra på sätt och vis. [...] Tycker du normalt sett att du får de svar du önskar?

Det händer att du svarar på en ställd fråga. Men som i fallet här, så svarar du inte. Jag tror därför ofta att du inte förstår de frågor som ställs till dig. Det är även därför jag ställt i tvivelsmål att du är i det offentligas tjänst. Det kanske inte spelar någon roll och är säkert inte en fråga som jag behöver lägga mig i. Men du råkar vara en av få som talar om att du tjänstgör som läkare, träffar patienter och ibland berättar om någon patient. Det brukar vara klara, fullt begripliga redogörelser. Jag har inte något att anmärka på det du skriver i dessa fall.

Svårare att förstå är ditt visade ointresse för språklig precision, ordens innebörd, rättstavning och kanske överdrivna självfokusering, egocentrism. -Det var inte min avsikt att såra dig. Jag tyckte bara att det du skrev krävde en kommentar om hur jag uppfattar det jag möter som "förstår mig själv".
Moderator

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 25 aug 2014 15:54

HAR ”JAGET” EN ”EGENTID” ?

I tråden, Varför finns det något?, diskuteras bl a Big Bang. Med anledning av den diskussionen vill jag testa en tanke
genom att ställa en i sammanhanget principiellt viktig fråga.
Frågan berör ”jagets” interna struktur, och om den är statisk eller dynamisk.
Antag att ”jaget” (t ex via atomen) i sin interna ”uppbyggnad” innefattar negativ och/eller imaginär tid/egentid,
och att jaget ej kan förnimma sin ”egentid”.
Den tid som kännetecknar vår verklighet, behöver i så fall inte vara ”verklig” i vår mening, utan det är jagets eller atomens
dolda negativa eller imaginära ”egentid” som får oss att skenbart förnimma tid, p g a att jaget och/eller atomen ”backar” i tid.
Fenomenet tid skulle i så fall kunna liknas vid ett relativitetsförhållande.
Detta kan t ex förklaras som att jagets struktur förändras som funktion av negativ eller imaginär tid.

Min fråga lyder, hur vet vi att det inte är jaget och/eller dess struktur, som är upphovet till, eller delaktig i, vår verklighets tid ?
Kan den möjligheten uteslutas, och i så fall varför ?

http://www.youtube.com/watch?v=Uut6X4E-Kgk

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 25 aug 2014 16:42

Illusionen skrev:Den tid som kännetecknar vår verklighet, behöver i så fall inte vara ”verklig” i vår mening, utan det är jagets eller atomens dolda negativa eller imaginära ”egentid” som får oss att skenbart förnimma tid, p g a att jaget och/eller atomen ”backar” i tid.

Att vi förnimmer tid borde väl handla om vår biologiska klocka, olika behov gör sig påminda med vissa intervall. Vi känner vårt hjärtats slag, pulsen, andningen. Vi ser hela tiden vad som händer runt omkring oss, ett moln som skymmer solen, regnet och vinden. Vi hör trädgårdens fåglar, trafikljud, grannens barn som leker. Det är påtagliga förnimmelser som vi är högst medvetna om. Tiden är mycket verklig, liksom vårt åldrande är verkligt.
Illusionen skrev:Fenomenet tid skulle i så fall kunna liknas vid ett relativitetsförhållande.
Detta kan t ex förklaras som att jagets struktur förändras som funktion av negativ eller imaginär tid.

Vilket fenomen skulle förklaras av en sådan funktion?
Illusionen skrev:Min fråga lyder, hur vet vi att det inte är jaget och/eller dess struktur, som är upphovet till, eller delaktig i, vår verklighets tid ? Kan den möjligheten uteslutas, och i så fall varför ?

Jag tror att jag hellre skulle säga att det är vår kroppsliga jag som är delaktigt i materiens tidsflöde, att jaget uppfattar detta är inte så konstigt, vi är ju utrustade med förträffliga sinnesorgan.
Moderator

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 25 aug 2014 16:44

Illusionen skrev:HAR ”JAGET” EN ”EGENTID” ?

I tråden, Varför finns det något?, diskuteras bl a Big Bang. Med anledning av den diskussionen vill jag testa en tanke
genom att ställa en i sammanhanget principiellt viktig fråga.
Frågan berör ”jagets” interna struktur, och om den är statisk eller dynamisk.
Antag att ”jaget” (t ex via atomen) i sin interna ”uppbyggnad” innefattar negativ och/eller imaginär tid/egentid,
och att jaget ej kan förnimma sin ”egentid”.
Den tid som kännetecknar vår verklighet, behöver i så fall inte vara ”verklig” i vår mening, utan det är jagets eller atomens
dolda negativa eller imaginära ”egentid” som får oss att skenbart förnimma tid, p g a att jaget och/eller atomen ”backar” i tid.
Fenomenet tid skulle i så fall kunna liknas vid ett relativitetsförhållande.
Detta kan t ex förklaras som att jagets struktur förändras som funktion av negativ eller imaginär tid.

Min fråga lyder, hur vet vi att det inte är jaget och/eller dess struktur, som är upphovet till, eller delaktig i, vår verklighets tid ?
Kan den möjligheten uteslutas, och i så fall varför ?

/ Illusionen


Svaret på frågan är betingat av vad vi menar med "jaget" och med "tid" - upplevd eller uppmätt tid?
Algotezza aka Algotezza

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 25 aug 2014 17:04

Illusionen skrev:HAR ”JAGET” EN ”EGENTID” ?

I tråden, Varför finns det något?, diskuteras bl a Big Bang. Med anledning av den diskussionen vill jag testa en tanke
genom att ställa en i sammanhanget principiellt viktig fråga.
Frågan berör ”jagets” interna struktur, och om den är statisk eller dynamisk.
Antag att ”jaget” (t ex via atomen) i sin interna ”uppbyggnad” innefattar negativ och/eller imaginär tid/egentid,
och att jaget ej kan förnimma sin ”egentid”.
Den tid som kännetecknar vår verklighet, behöver i så fall inte vara ”verklig” i vår mening, utan det är jagets eller atomens
dolda negativa eller imaginära ”egentid” som får oss att skenbart förnimma tid, p g a att jaget och/eller atomen ”backar” i tid.
Fenomenet tid skulle i så fall kunna liknas vid ett relativitetsförhållande.
Detta kan t ex förklaras som att jagets struktur förändras som funktion av negativ eller imaginär tid.

Min fråga lyder, hur vet vi att det inte är jaget och/eller dess struktur, som är upphovet till, eller delaktig i, vår verklighets tid ?
Kan den möjligheten uteslutas, och i så fall varför ?

/ Illusionen

Hej jag har beskrivit hur jag kommer fram till att vi har en egentid i tråden "bevisar einstein psolipsismen"..
enligt mig borde den följa ur ESR... förvisso en extremt liten tid men ändå finns man inte därmed i samma verklighet dvs man upplevs fördröjt för alla andra jmf med sig självt..
Vidare har vi ju en "egensanning".. därmed måste vi ju i alla fall om vi ska få i hop detta med våran "atomära" verklighet och rummet ha en egen verklighet och FMS, Illusionen och algotezza samt pilatus kommer att göra olika saker i alla dessa verkligheter "samtidigt".. Detta verkar ju orimligt för oss men det blir så menar jag med tidsfördröjning och att alla är sin egenreferens.. Tex om FMS springer för bi kommer tex illusion, pilatus och algotessa se mig på olika ställen(hunnit olika lång sträcka) beroende på egentiden..
Detta verkar ju orimligt, oändligt med universa produceras hela tiden och vi förekommer i "oändligt med världar" samtidigt och gör olika saker i alla är på olika "punkter" i sekvensen/ordningen eller om ni så vill på "tidslinjen"..

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 25 aug 2014 17:12

förstår mig själv skrev:enligt mig borde den följa ur ESR... förvisso en extremt liten tid men ändå finns man inte därmed i samma verklighet dvs man upplevs fördröjt för alla andra jmf med sig självt..

Spelar det då någon som helst roll om tiden är så "extremt liten"?
Moderator

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 25 aug 2014 17:16

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:enligt mig borde den följa ur ESR... förvisso en extremt liten tid men ändå finns man inte därmed i samma verklighet dvs man upplevs fördröjt för alla andra jmf med sig självt..

Spelar det då någon som helst roll om tiden är så "extremt liten"?

ja vi "splittas ju upp i rummet och gör fler saker samtidigt". Tänk om det var större skillnader?? Det är själva principen

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 25 aug 2014 17:19

Algotezza skrev:
Illusionen skrev:HAR ”JAGET” EN ”EGENTID” ?

I tråden, Varför finns det något?, diskuteras bl a Big Bang. Med anledning av den diskussionen vill jag testa en tanke
genom att ställa en i sammanhanget principiellt viktig fråga.
Frågan berör ”jagets” interna struktur, och om den är statisk eller dynamisk.
Antag att ”jaget” (t ex via atomen) i sin interna ”uppbyggnad” innefattar negativ och/eller imaginär tid/egentid,
och att jaget ej kan förnimma sin ”egentid”.
Den tid som kännetecknar vår verklighet, behöver i så fall inte vara ”verklig” i vår mening, utan det är jagets eller atomens
dolda negativa eller imaginära ”egentid” som får oss att skenbart förnimma tid, p g a att jaget och/eller atomen ”backar” i tid.
Fenomenet tid skulle i så fall kunna liknas vid ett relativitetsförhållande.
Detta kan t ex förklaras som att jagets struktur förändras som funktion av negativ eller imaginär tid.

Min fråga lyder, hur vet vi att det inte är jaget och/eller dess struktur, som är upphovet till, eller delaktig i, vår verklighets tid ?
Kan den möjligheten uteslutas, och i så fall varför ?

/ Illusionen


Svaret på frågan är betingat av vad vi menar med "jaget" och med "tid" - upplevd eller uppmätt tid?


Det är svårt att svara kortfattat, så om jag får använda mig av en liknelse tänker vi oss två bussar som står parallellt
intill varandra i samma riktning.
Du sitter i den ena och ser att den andra sakta börjar köra iväg.
I verkligheten är det bussen du sitter i (= din ”egentid” och/eller ”egenstruktur”) som backar.
Balanskriteriet ∆Ø, bör erbjuda den här möjligheten till tolkning, via det jag benämner ”avig och rät”.
∆Ø är i sin tur sannolikt en spegling av universum. Big Bang blir i förlängningen då en illusion.

http://www.youtube.com/watch?v=4ug0PYot-mE

/ Illusionen


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 32 och 0 gäster